Tag Archives: jämlikt pengasystem

Dag 5: Rädslan för att misslyckas

Rädslan för att göra fel, eller säga fel, göra ett misstag, säga någonting som inte är sant, eller relevant – det är en upplevelse som jag har märkt är ganska påtaglig inom mig. Inte själva att säga fel, eller att göra fel, utan hur andra skulle reagera mot mig om det var någonting jag gjorde.

Det är intressant, för detta beteende visar sig som bäst i skolan, där jag existerar som två olika polariteter. Den ena polariteten är när jag är positiv, när jag lyckats säga någonting rätt, eller bra, och jag får ett positivt bemötande från min omgivning, de säger till mig att jag lyckats, att jag är duktig, och att jag är någon man kan lita på.

Den andra polariteten är den negativa, och det är när jag säger fel, eller inte kan någonting, eller glömmer saker, reaktionen jag då möter från människor är inte tillmötesgående, eller välkomnande, då möter jag istället en tystnad, och inga applåder. Jag har fel. Och det är detta ögonblicket jag fruktar, att jag ska ha fel, och att andra inte ska lita på mig för att jag har fel.

Själva utgångspunkten, varför jag existerar som denna reaktion, är därför att jag ännu inte accepterat mig själv ovillkorligt. Jag söker fortfarande efter uppmärksamhet, och beröm – och jag kan lokalisera detta sökande efter godkännande i många delar av mitt liv, inte bara i skolan. Jag söker efter erkännande, istället för att jag tillåter mig själv att erkänna mig själv, att berömma mig själv, och att uppmärksamma mig själv.

Om jag uppmärksammar mig själv, om jag värdesätter mig själv, då behöver jag inte någon sorts erkännande, jag behöver ingen utifrån som säger till mig att jag duger, för jag vet fullständigt väl att jag duger, och jag lever detta självvärdet i varje ögonblick, när jag låter mig själv tala och uttrycka mig själv, ostörd av vad någon annan kan tänkas känna eller tänka om mig; det är att verkligen erkänna mig själv.

Att erkänna mig själv är även att jag talar, och uttrycker mig själv, delar med mig av en punkt, och sedan, oavsett om någon håller med mig, eller säger emot mig, så står jag här såsom samma person – här som andetaget – och ingenting rör sig inom mig. Ingenting av mig vill bevisa att jag har rätt, eller kan.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bevisa mig själv inför andra, och vilja erhålla ett värde för andra, där andra tycker att jag är bra, och att jag säger saker som är viktiga och intelligenta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja och önska att andra ska reagera på mig positivt, och ha en positivt upplevelse av mig i sina tankar, där de tycker och känner att jag är en trevlig person, som de gärna vill fortsätta att ha kontakt med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta mig själv utifrån hur jag tror att andra känner om mig, och tänker om mig – och existera inom och som två polariteter, där den ena sidan är negative, såsom rädslan att bli ogillad, och den andra sidan är positivt såsom begäret att få bli älskad – istället för att inse att båda dessa upplevelser hör ihop, och att jag måste ta bort båda för att frigöra mig själv från mitt självskapade mentala slaveri

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att andra accepterar mig, för att jag ska acceptera mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterar mig själv att bli beroende av att andra sättet ett värde på mig, för att jag ska värdesätta mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv, och ge mig själv ett värde, utifrån hur jag tror att andra känner om mig, och när jag tror att andra ogillar mig, eller inte vet vem jag är, eller inte bryr sig om mig, att sätta ett lågt värde på mig – istället för att stå upp i varje ögonblick och leva självvärde

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva egenvärde, här i varje ögonblick – och sålunda inte tillåta och acceptera mig själv att kompromissa mig själv, och söka mitt värde utanför mig själv genom att bli känd, och älskad, och omtyckt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag saknar någonting om andra inte tycker om mig, om andra inte känner till vem jag är, om andra inte pratar om mig, och om andra inte ser mig som en viktig person som behövs, och som måste finnas för att denna världen ska gå runt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig positiv, och bra, när jag tror att andra uppskattar mig, och tycker om vad jag säger, och gör

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig positiv, och bra, när det verkar som om andra har roligt åt mig, och tycker jag är trevlig, och en positiv människa, som de skulle vilja ha sitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig positiv och bra, när det verkar som om andra tycker att jag är trevlig, och att jag är socialt närande att vara runtomkring

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska och vilja att människor i min värld ska tycka att jag är socialt närande, och att jag ger andra människor en känsla av att vara glada, i hoppet, och önskan om att någon ska gilla mig, ta hand om mig, och älska

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte älska mig själv, och inte inse och förstå att den enda anledningen till varför jag söker för någon utom mig att älska mig, är för att jag ännu inte tillåtit och accepterat mig själv att älska mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ännu inte älska, ta hand om, och bry mig om mig själv – och bry mig om mig själv helt ovillkorligt, oavsett vad andra tycker om mig, oavsett vad slags skolbetyg jag får, oavsett hur gammal jag är, hur ung jag är, hur min kropp ser ut – ta hand om mig själv helt oavsett allt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv såsom uttrycket att ta hand om mig själv, genom att vilja ha vissa villkor uppfyllda för att jag ska ta hand om mig själv, såsom att jag ska vara omtyckt av andra, jag ska vara erkänd av andra, jag ska vara sedd av andra – istället för att leva för mig själv här – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att mitt liv, och det jag gör, det jag säger, och det jag ägnar mig åt under dagarna, ska bli uppmärksammat av andra – i tron att jag måste ha uppmärksamhet av andra för att överhuvudtaget betyda någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv, genom att tro att jag måste få andra människor att erkänna mig, och att komma ihåg, i tron att om jag inte blir sedd, och ihågkommen av andra, att jag då är värdelös och att mitt liv inte är tillräckligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro, och tänka, att om jag inte kan få en annan människa att se på mig, och tycka att det jag säger eller gör är givande, att jag då inte är kapabel att ge till mig själv, att stödja mig själv, att älska mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro och tänka att jag måste få andra människor att erkänna mig såsom en speciell människa, och offra hela mitt liv, och hela mig själv, för att få en annan att erkänna mig som en korrekt, och speciell människa – istället för att jag lever och uttrycker mig själv här – en och jämlik – som andetaget – i varje ögonblick

När jag ser att jag går in i en upplevelse av att vilja bli erkänd, och vilja bli sedd av en annan – så stoppar jag mig själv genast, och jag tar mig själv tillbaka hit till denna fysiska verkligheten – och istället tillåter jag och accepterar jag mig själv att uppskatta mig själv, att värdesätta, och respektera mig själv

Jag hänger mig själv till att respektera mig själv, genom att sluta definiera mig själv utifrån vad andra känner, eller tycker, eller upplever i förhållande till mig

Jag hänger mig själv till att älska mig själv, och värdesätta mig själv oavsett vem jag är i den verkligheten, var jag är, och hur jag är – jag står upp inom mig och förintar självhat en gång för alla

Jag hänger mig själv att sluta hata mig själv, och istället älska mig själv, genom att inte tillåta mig själv att separera mig själv från mig själv såsom denna fysiska verkligheten

Advertisements

Och GUD Skapade…Upplysning

Och gud skapade upplysning, samt upplysta människor. Märkligt att han bara gjorde ett fåtal människor upplysta, och resten gav han äran att söka för evigt efter ’sig själva’. Jag menar, är det inte sjukt märkligt att gud skapade människan att ’söka efter sig själv’ och ’lära sig spirituella hemläxor’ – varför gjorde han inte människan perfekt ifrån början?

Kanske ville gud se på då människorna krigade mot varandra, slog ihjäl varandra, och absolut inte, på något sätt, levde någonting som kan sägas vara upplyst – jag menar, som gud måste han ju ha förstått vad han gjorde; gud är ju trots allt allvetande, allkunnig, allt-allting – helt enkelt en toppenkille. Men, varför skapade han då ett sådant helvete? Och varför skapade han människor till att vara ojämlika? Varför skapade han vissa till att redan vara klara, till att ha perfekta och bekväma liv, upplysta, välvårdade, och med en stabil position i denna världen, och sedan andra till ett leva ett liv av totalt helvete?

Min enda förklaring till guds sjuka, vridna och omänskliga skapelse är att han var ett as – ett riktigt sjukt jävla as som ville skapa lidande bara för att känna sig själv starkare och bättre än andra; en sådan där jävel man kallar för mobbare. Gud är en mobbare, och han skapade människan för att få sitt lystmäte, som sitt korta och elektrifierande ögonblick av att känna sig starkare och bättre än en annan.

Det finns också en annan förklaring, gud finns inte. Denna förklaring är självklart tusen gånger mer logisk och förstålig än den andra, eftersom det då blir lätt att härleda all skit som existerar här på jorden, till människan. För människan har ju skapat allt som är här, om man tar väck gud det vill säga. Och jag menar, jag har inte alltför stor tillit till en osynlig man som bor i himlen, och till den medföljande tron att han skulle vara en allsmäktig skapare. Nej, vi människor har skapat vad som är här – tyvärr.

Och vi människor skapade således upplysning, vi skapade ett sökande efter oss själva, och vi skapade upplysta människor som vi kan se upp till, som tydligen är  bättre än vad vi är, mer än vad vi är – det är bara totalt jävla trams. Om någon människa säger till dig att han söker sig själv, förstå att han är mentalt handikappad – varje människa är här redan. Jag är här och jag skriver dessa orden på skärmen framför mig – det är inte någon annan än jag som gör det – jag måste inte gå ’inom mig’ och ’söka den rätta mig’ – nej jag är redan här!

Så, vi skapade upplysning, vi skapande sökandet efter oss själva, och vi skapade ojämlikhet, då vissa tydligen ska ses som upplysta och högaktningsvärda människor, medans andra ska lämnas till sina öden – strandade i ett sjunkande skepp som kallas för kapitalism, där mer än hälften av jordens människor lever på svältgränsen. Vem fan har mage att gå omkring och hitta sig själv när det finns vissa som inte har möjlighet att ens få mat för dagen? Och vem har mage att kalla sig själv för upplyst? Och på något sätt fråntagen ansvar för vad som för tillfället pågår på denna jord? Det finns inga upplysta människor och det finns ingen gud – och det finns ingen ’du’ som du måste hitta – DU är redan HÄR.

Upplysta människor är lögnare, eftersom de gör ingenting åt det problemet som har skapat situationen som vi möter i vår värld idag, det problemet är vårt pengasystem. Vårt pengasystem stödjer bara ett fåtal lyckligt lottade människor, medans resten är tvingade att svälta, hur fan kan en påstått upplyst människa tillåta någonting sådant? Och sedan bara ägna sig åt yoga, höja sina vibrationer, och öka sitt transcendentala medvetande, istället för att faktiskt försöka ordna upp situationen som vi befinner oss i.

Nej, det är fan sjukt – GUD SKAPADE UPPLYSNING – eller MÄNNISKAN SKAPADE UPPLYSNING – för att slippa behöva göra någonting åt vad som är här i denna världen; och istället slösa bort sitt liv på meningslösa och triviala handlingar, såsom att försöka ’hitta sig själv’. Gode gud, djur är för fan tusen gånger vettigare än människor, då de fattar att DE är redan HÄR, och därav inte kräver meditation, eller en spirituell vandring, eller en upplyst guru att be till.

Så, då ska jag konkludera, gud skapade upplysning för att han var ett as, han skapade människor ojämlika för att han tycker om att mobbas; men, gud finns inte – därav skapades upplysning av människan, eftersom människan inte vill ta ansvar för vad som faktiskt pågår i denna världen, utan istället hellre söker efter ’sig själv’. Ja, totalt meningslöst, och självklart händer ju ingenting.

Kom tillbaka till verkligheten människor, låt oss förändra vad som är här, låt oss implementera ett jämlikt pengasystem, och faktiskt inse att VI REDAN är HÄR. Det finns ingen lycka bortom oss själva, och det finns inget ’nytt jag’ att upptäcka. Nej, låt oss skapa ett system som ger alla mat varje dag och ett hus att sova i, så vi kan ha roligt och ägna oss åt vettigare saker än att leta efter någonting som aldrig varit borttappat.

Svensk Dör I Afghanistan – Roten I det Onda Är Pengar

En FN bas i Afghanistan, Mazar-e Sharif, har attackerats. Sju personer har dött varav en är svensk. Joakim Dungel.

Attacken utgjordes av uppretade muslimer som efter sin bönestund varandra 2 kilometer för att storma FN basen. Deras ilska tog sitt ursprung i utspelanden av en amerikansk pastor den 20 mars – där han hade bränt koranen.

Så här har vi ett perfekt exempel av vad som händer när en korkad pastor i Amerika bränner en bok, som sedan gör att korkade muslimer går och dödar människor. Vi har en allt i allt korkad situation.

Det som verkligen är korkat är att religionen i sig själv ska ses som en helig, upphöjd, god sak. God är god har man ju hört – och himlen vill man ju komma till. Men – vill man verkligen det? Om idioter som följande exempel befinner sig på plats lär det ju enda likna något sorts helvete – där människor i det oändliga går och spränger varandra, stör sig på varandra och är allmänt jävliga mot varandra.

Gud, himlen och religionen som ska utgöra någonting gott i vår värld är egentligen helvetets, helvete. Se bara vad det fört in i vår värld – ett totalt hav av meningsskiljaktigheter och mördande utspel för att min gud är större en din gud. Och vad har hänt med de värden som predikats i religion? De värden som Jesus predikade – älska din nästa som dig själv, gör mot en annan såsom du vill ha gjort mot dig själv. Av de principerna finns ingenting längre kvar – allt som eftersträvas är himlen och efterlivet, istället för att inse att livet faktiskt är här och efterlivet trots allt inte existerar.

Så hur botar man en sådan folksjukdom som religionen blivit? Först får vi se var religionen kommer ifrån. Den har sitt ursprung i rädsla och ångest – framförallt rädslan för att dö. Och var kommer en sådan rädsla ifrån i vår värld? Från vårt pengasystem – som representerar möjligheten att allt kan försvinna, allt kan tas ifrån dig, om du inte har några pengar då är du körd. Vårt pengasystem driver och generar konstant rädsla i människor som osäkerheten som väntar bakom hörnet. För att finna frid, trygghet och lugn söker sig sedan människor till religioner och låter sig själva bli totalt hjärntvättade och oförmögna till kritiskt tänkande.

Botemedlet till religionssjukdomen är således att skapa himlen på jorden. För om himlen finns på jorden som trygghet, lugn och säkerhet – då finns det ju inte längre någon anledning att dyrka en gud för att få en sådan upplevelse.

Och hur tar vi himlen till jorden? Vi gör så genom att förändra vårt nuvarande pengasystem till ett jämlikt pengasystem. Där alla med har tillgång till mat, bostad, vatten, kläder och elektricitet, och där ingen därför behöver oroa sig. Himlen på jorden, en plats utan rädsla.

Det är möjligt. Religion kan bli för alltid obsolet eftersom vi har alldeles för kul när vi lever – vi har inte tid för religion! Vi vill ju leva, och uppleva – på en plats där vi är trygga och omhändertagna!

Så undersök jämlikt med pengar för alla – så vi kan bota religionssjukdomen och undvika mord, och död. Allt vilket så enkelt kunnat undvikas om vi bara tagit hand om varandra.