Tag Archives: jobb

Dag 363: Lita På Mig Själv Och Inte På Pengar

För några dagar sedan lämnade jag in en skoluppgift över internet. Det var i god tid innan deadline, och jag hade varit mycket mån om att se till att vara klar i tid. Men idag när jag gick in och kontrollerade min inlämning såg jag med ve och fasa att inlämningen inte hade gjorts korrekt. Min inlämning hade fortfarande status ”utkast” – och i det ögonblicket hade jag en kraftfull upplevelse av skräck som sköt upp från min solarplexus.

Varför är det då jag reagerar så starkt på detta? Av vad jag kan se har det med överlevnad att göra, eftersom kursen som jag tar har i syfte att garantera mig ett jobb efter examen, och om jag inte tar den minskar det markant mina möjligheter att säkra ett arbete. Det finns alltså en direkt koppling mellan jobb, pengar, och framtid, samt till förhoppningen om att jag ska få kunna fortsätta att gå denna kurs, och få ut ett bra betyg.

Framför mig ser jag det dramatiska ”värsta scenariot” spelas ut, hur jag skulle misslyckas med att få ett jobb, misslyckas med att uppnå finansiell säkerhet och trygghet, misslyckas med att driva min karriär framåt, och istället bli som en passiv vrakdel som flyter omkring på jordens hav. Det är den stora skräcken, att den finansiella massakern ska inträffa för mig, och förstöra mitt liv, förstöra min framtid, förstöra mina förhoppningar, och möjligheterna jag ser framför mig.

Men det är intressant att jag omedelbart gick in i rädsla, istället för att gå in i ett mer lösningsorienterat synsätt, där jag tittar på vad som behöver göras för att jag ska ordna till situationen effektivt. Jag menar, rädsla antyder att det finns någon slags självbegränsning, att jag har låst mig vid en plan, vid en framtid, vid en vision, och inte låtit mig själv se till helheten, och även fråga mig själv vem jag är, hur jag är, och vad jag skulle göra OM jag inte får något jobb, OM allt går åt pipsvängen, och jag inte längre har möjligt att ta kontrollera mina finanser.

För saken är den, att om jag ska gå i denna världen, vara stabil, och en kraft att räkna, då kan jag inte tillåta mig själv att bära runt på det här berget av rädsla inom mig själv. För det är en möjlighet i den här världen, att man förlorar ALLTING, att ALLA ens pengar blir stulna, eller att huset brinner ner, eller att man får någon allvarlig sjukdom – MEN jag kan inte tillåta mig själv att låta en sådan detalj påverka mig i grunden. Jag har ju fortfarande möjligheter att påverka och styra VEM JAG ÄR i förhållanden till det som händer i min värld – och förstå att även om allt går åt skogen finns det fortfarande möjligheter för mig att STYRA, DIRIGERA, och FINNA LÖSNINGAR på de problem jag står inför. Att genast bli skräckslagen inför potentiella svårigheter är alltså INTE en lösning, och INTE en effektiv utgångspunkt när det gäller att hantera mig själv, och min omvärld och göra det bästa av mig och min framtid.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli skräckslagen inför att jag kommer bli avskriven från den universitetskursen som jag går på, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta och uppleva ångest inför att jag därmed inte kommer att vara tillräckligt effektivt förberedd när jag slutar min utbildning, för att ta hand om mig själv, och mitt liv, och tjäna mina egna pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara skräckslagen inför att min strategi vad avser pengar, och vad avser att placera mig själv i en karriär efter mina studier, inte kommer att gå i lås, och att jag kommer att halka efter, och inte längre vara effektiv i mitt liv, och inte kunna ta hand om mig själv finansiellt – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att misstro mig själv, och tro att hela mitt liv, och min applikation, samt rörelse kommer att falla samman vid första, och bästa utmaning, och att det inte finns några som helst möjligheter för mig att dirigera punkten som är framför mig, och att jag helt enkelt måste ge upp, och bara acceptera att mitt framtida liv kan komma att sakna stabilitet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara skräckslagen inför att inte kunna tjäna pengar, och inte kunna ta hand om mig själv i världssystemet, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara skräckslagen inför att leva ett hårt och magert liv, där jag inte har tillräcklig med mat för att kunna klara mig själv, och där jag är utsatt för de väderelementens krafter – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och skräck inför att mitt framtida liv kommer att vara på temat fattigdom, och hjälplöshet, och att jag inte kommer kunna göra någonting med mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att ett sådant perspektiv på så saker och ting, naturligtvis inte är effektiv, och gynnar inte mig, utan det jag måste göra, är helt enkelt att observera, och lägga märka till vilka möjligheter jag har, och även fast min situation verkar hopplös, att konstruera och bygga en plan, en strategi, och sedan föra mig själv framåt för att på så vis skapa ett liv till mig själv och andra i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att misstro min egen förmåga att finna lösningar på problem, och röra mig själv framåt även om jag möter eller står inför stora svårigheter, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lita på mig själv, att även om saker inte går enligt min initiala strategi, finns det alltid lösningar som jag kan implementera, och sätt jag kan rädda, samt dirigera den förevarande situationen på, för att på så vis röra mig själv i enlighet med den vision, och det syfte som jag lagt ner för och skapat till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv lita på mig själv, och att även om jag misslyckats, eller göra några felaktiga beslut, även om jag hamnar på fel ställe, och inte rör mig själv framåt så pass effektiv som jag hade kunnat, att ändå driva mig själv, och i stabilitet, samt självförtroende, hitta lösningar till mig själv, och hur jag kan dirigera mitt liv framåt, svårigheterna som jag står inför till trots, och således inte ge upp, och inte tillåta mig själv att lägga mig ned och bara se livet passera framför mina ögon, utan istället effektivt, driva mig själv framåt – och framhärda – vara uthållig – inte ge upp utan istället driva på och se till att jag skapar en effektiv lösning som jag kan vara nöjd med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd och skräckslagen inför att stå det närmaste året utan möjlighet att kunna tjäna pengar, och försörja mig själv, och att jag kommer bli beroende av mina närstående, och inte ha samma frihet i mitt liv som jag tidigare upplevt mig själv ha, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara skräckslagen inför att förlora kontrollen i mitt liv, och att saker ska röra sig i en riktning som jag inte till en början med räknat skulle vara en möjlighet – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att i denna världen är den enda självuppriktiga utgångspunkten att saker och ting kan komma att ändra sig varje dag, att varje dag måste vara min utgångspunkt, och att jag inte kan räkna med allting kommer vara precis likadant som det var dagen innan

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att min säkerhet, och stabilitet, inte kan utgå från de pengar jag tjänar, eller jobbet som jag lyckats få, eller mina besparingar, eller mitt hus, eller min bil, jag kan aldrig säkra mig själv i detta livet från fattigdom, död, och lidande – eftersom det är en konstant del av och som denna världen – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att omfamna denna aspekt av och som denna världen, och se, inse och förstå att jag kan inte strida, och slåss mot den, och försöka rädda mig själv från den genom att tjäna mer pengar, eller förstora mina besparingar, utan istället måste jag faktiskt omfamna möjligheten att saker och ting kan gå åt skogen – men att jag vad som än händer står här med mig själv, letar efter lösningar, tar beslut och rör mig själv i en riktning som är bäst för mig, och bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå vid mig själv, och stå med mig själv, i och som stabilitet, och möta min framtid i varje andetag, att skapa mig själv och min framtid i och som varje andetag, att förstå att någon ultimat och fullständig säkerhet inte existerar – utan den stabilitet som finns är den som jag skapar i och som mig själv, den jag lever i varje andetag, och som jag själv står som – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det är denna trygghet och detta djup som jag letat efter, och försökt uppnå, och föra in i min värld, genom att säkerställa en karriär, genom att söka efter mer pengar, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv istället lita på mig själv, att stabilisera mig själv här, och lita på mig själv att jag kommer röra mig själv och mitt liv effektivt framåt i varje andetag, och vad jag än möter, leta efter lösningar och se till att jag skapar en effektiv riktning framåt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli skräckslagen och nervös inför att förlora mitt arbete, och inför att få dåliga referenser från min nuvarande arbetsgivare, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och rädsla inför att detta kommer slå brutalt mot min värld, och försätta mig i en position där jag inte längre har möjlighet att stötta mig själv finansiellt, och att säkerställa att min värld är stabil och att jag har det bra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta min tillit till pengar, och min tillit till mitt nuvarande jobb, att lita på att dessa två saker ska säkerställa min framtid, istället för att jag själv står som den här punkten inom mig själv – att jag litar på mig själv och att vad som än händer, kommer jag driva mig själv framåt för att finna lösningar och effektivt skapa mitt liv – och inte låta mig själv ge upp, eller ge efter

Självåtaganden

När jag märker att jag går in i skräck, ångest och fruktan inför att jag inte kommer kunna försörja mig själv i framtiden, och att jag kommer få svårigheter att ta hand om mig själv, då stoppar jag mig själv, och jag ser, inser och förstår att de här reaktionerna inte stöttar mig i min process, och i mitt liv, utan att dessa reaktioner faktiskt endast står i min väg, och att jag lägger fokus på mina reaktioner, istället för att fokusera på vad jag kan göra för mig själv för att skapa mitt liv, och således åtar jag mig själv att placera min tillit, mitt driv, och min närvaro HÄR – och att förstå att det är jag som skapar och driver mitt liv – och således när denna reaktion kommer upp – att istället och genast etablera och se på vilka lösningar som finns för mig så att jag skapa mitt liv – således bli lösningsorienterad istället för rädsloorienterad

När jag märker att jag går i och som skräck inför framtiden, och att jag inte kommer kunna hantera mitt liv på ett finansiellt plan, eftersom jag kommer förlora kontrollen över pengar, finanser, och besparingar, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag, ser, inser och förstår att jag genom att närma mig pengar, och finanser från denna utgångspunkten av rädsla, och osäkerhet, gör mig själv ineffektiv, och inkapabel att hantera och dirigera mitt liv i dessa dimensioner, och att jag inte ser vad som är en specifik och effektiv riktning framåt, utan att istället vad som tar över mig och min kropp är rädsla, och således åtar jag mig själv att placera min tillit HÄR – och lita på mig SJÄLV – inte på pengar – inte på finanser – inte på planer och strategier – utan att placera min tillit HÄR och förstå att det är endast med och som mig själv – och vad som är HÄR som jag verkligen kan lita på mig själv – och jag åtar mig själv att således gå in i framtiden och finna förnöjsamhet i hur jag kan skapa lösningar till mig själv vad gäller de problem och svårigheter som jag stöter på i min värld

Dag 358: Rutin

Rutin är ett ord som jag har haft ett ganska konfliktfyllt förhållande med tidigare i mitt liv – speciellt i tonåren avskydde jag rutin och jag ville därför aldrig bli bunden i någon rutinbaserad och vardaglig livsstil – jag ville istället att varje dag skulle vara ett äventyr.

Men nu när jag pluggar och snart antagligen ska börja jobba möter jag ändå den så fruktade rutinen – den har kommit in i mitt liv och verkar vara här för att stanna. Saken är den att det inte är något fel på rutin i sig självt, utan rutin är egentligen bara ett praktiskt levnadssätt som jag skapat för mig själv som passar ihop med de ansvar och åtaganden jag har genom mina dagar. Det är inte direkt något mer farligt än att jag gör samma saker varje dag – så på ett praktiskt och fysiskt plan är rutin ingenting att sky. Problemet är istället emotionellt och upplevelsebaserad – d.v.s. felet ligger i att jag känner ett motstånd mot rutinen – jag reagerar mot rutinen – jag känner motvilja mot rutinen – och skulle helst vilja att rutinen lämnade mitt liv för gott.

Så, av vad jag kan se är mina reaktioner mot rutin irrationella, det finns ingen anledning att tycka illa om rutin – det finns inget i själva rutinen som gör att jag känner mig låst, fängslad, eller uttråkad – utan det är saker som jag skapat inom mig – det är mitt egenskapade förhållande till rutin som jag trots allt inte behöver hålla fast vid.

I det närvarande är upplevelsen jag har mot rutin den att jag känner mig uttråkad och begränsad – och jag tänker tyst för mig själv att ”här rinner mitt liv ifrån mig i rutinens eviga ekorrhjul” – och det jag därefter försöker göra är liksom att muntra upp mig själv och hitta saker som jag ändå tycker är bra med mitt liv – och hur jag faktiskt ändå ”lever mitt liv” på vissa sätt. Alltså har jag definierat rutin såsom det som stjäl mitt liv och min frihet från mig – och att det inte är möjligt för mig att leva och ha roligt när mitt liv är inrutat och schemalagt.

Problemet är dock som så att i vår nuvarande värld går det inte att leva ett liv av frihet från rutin och scheman – för såsom det ligger till måste man tyvärr har pengar för att överleva – och pengar kan man i princip endast tjäna ihop genom att låta inruta sitt liv i en rutin – i ett dagligt schema som visar vad man ska och inte ska göra – för det är helt enkelt så vi har konstruerat vårt monetära system.

Det bästa jag kan göra mot mig själv är därför att släppa taget om mina reaktioner mot rutin, att omfamna rutinen och istället ge mig själv kreativitet och frihet som mig själv – skapa och leva dessa orden som mig själv i mitt dagliga liv genom att t.ex. låta mig själv vara mer uppmärksam och närvarande när jag tar mig själv genom min dag – var mer känslig mot de olika fysiska upplevelser som utgör en dag i mitt liv – och förstå att varje dag faktiskt inte är densamma som den tidigare – och att varje dag trots allt är unik – men att jag måste för att kunna uppleva dagen på riktigt – ta bort det här molnet i mitt sinne om att ”allt bara är rutin!” – och istället låta mig själv leva och gå med dagen såsom den kommer och utvecklar sig.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma rutin och när jag gör samma sak dag ut och in – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera rutin och att göra samma sak dag ut och in såsom att det förstör mitt liv – stjäl min livskraft och tar ifrån mig glädjen att leva och meningen med livet – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla fast vid en idé om att livet endast har mening och syfte om jag är fri att göra vad jag vill – och om jag kan uppleva mitt liv som ett äventyr – som är föränderligt och tar en ny skepnad varje dag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv för att mitt liv är rutinbaserat och följer ett schema – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att mitt liv för att vara värt att leva måste ha ett bredare innehåll – måste vara mer nyanserat och rikt av upplevelser – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli deprimerad och fördöma mitt liv såsom att inte innehålla vad ett liv borde innehålla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja fly från mitt liv in i någon slags positiv känsla och upplevelse – in ett nytt liv där det finns en mängder av nya upplevelser, känslor, och saker att utforska – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att så länge mitt liv inte har denna utformningen – att någonting nytt och oväntat händer varje dag – så har mitt liv inget syfte och ingen mening – och det finns ingenting att leva för – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället låta mig själv leva för och som mig själv – att göra det till mitt syfte att jag är här – att jag går min process – rör mig själv framåt och skapar mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva motstånd och motvilja mot att ha ett inrutat och schemalagt liv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka på att fly bort från mitt liv – att hitta nya sätt att göra saker på – att åka bort eller på något sätt fly undan mitt nuvarande liv – mina nuvarande ansvar och åtaganden – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att rutin i dagsläget är såsom systemet i världen har blivit skapat – och att det endast är genom rutin och systematiskt leverne som det går att skapa någonting i systemet – och att rutin trots allt inte är fel – utan det är helt enkelt bara en repetition av vissa slags handlingar och inte i sig någonting dåligt som måste skjutas bort

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att trots att mitt liv består av rutin och samma slags händelser varje dag – betyder inte det att varje dag är den förra lik – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag kan faktiskt leva och glädja mig åt mig själv och min fysiska närvaro här fastän att mitt liv är inrutat och baserat på rutin – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa min idé om hur livet borde vara – hur äventyrligt – roligt och oberäkneligt det borde kännas – och istället ta mig själv tillbaka hit till min kropp och till det liv som jag går här – och faktiskt vara medveten och närvarande i min kropp HÄR när jag går min dagliga rutin

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma rutin och sammankoppla rutin med en emotionell upplevelse av att känna mig uttråkad, begränsad och tillbakahållen – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i en polaritet där jag strävar efter och önskar att mitt liv ska vara mer äventyrligt och oberäkneligt i tron att det endast är under sådana omständigheter som jag kan leva och glädja mig själv åt livet och åt mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva ett motstånd inför att placera mig själv i en situation och i ett liv där min vardag blir inrutad och schemalagd och det inte finns några äventyrliga och oberäkneliga skeenden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag vaknar på morgonen och tittar på det jag ska ta mig själv an under dagen – att gå in i en upplevelse av depression och att känna mig uttråkad – och tänka: Å nej, inte ännu en dag med samma slags mönster som jag ska ta mig själv igenom där ingenting nytt sker – och ingenting annorlunda kommer in i min vardag – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att börja min dag i denna upplevelsen av motstånd och motsträvighet – istället för att se, inse och förstå att det är en helt ny dag som jag tar mig själv an – och att trots att min tid är inrutad och schemalagd begränsar inte det min förmåga att vara kreativ, spontant, flexibel och att uttrycka mig själv i ögonblicket

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv och mitt självuttryck i förhållande till huruvida min dag är schemalagd och inrutad – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att för att mitt liv och min dag ska vara värdefull – och ha mening – så måste någonting nytt hända som jag inte tidigare har lagt märke till eller upplevt – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att påbörja och gå min dag i och som denna emotionen av nedstämdhet – där jag tycker att mitt liv saknar gnista och energi – för att ingenting nytt händer – istället för att jag låter mig själv gå i varje ögonblick och tillfullo ta del av och omfamna min fysiska verklighet och det som är runtomkring mig i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att rutin och scheman inte behöver vara någonting som jag upplever som negativt och begränsande – utan att jag istället kan närma mig rutin och scheman såsom någonting praktiskt jag använder mig själv av för att strukturera min dag och min tid för att jag ska kunna vara effektiv och få gjort de saker som jag ser är viktiga – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vilja skapa ett liv för mig själv i denna världen där jag låser mig själv på något sätt – där jag riktar in min framtid åt ett visst håll – i rädslan för att jag därefter inte kommer kunna ändra mig själv och styra om sakerna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stoppa tankarna och upplevelserna som kommer upp i förhållande till rutin

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se de upplevelser och tankar som kommer upp i förhållande till rutin såsom att vara viktiga och värdefulla – och såsom att de faktiskt säger sanningen om hur jag ska definiera och förhålla mig själv till rutin – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag skapar min egen upplevelse i förhållande till rutin och att jag därför kan välja att skapa en annan upplevelse – där jag stabil och tyst inombords går och möter rutin – hanterar min dag och mina åtaganden utan att göra det till en emotionell eller känslomässig reaktion

Självåtaganden

När jag märker att jag börjar tänka på hur rutin tynger ner mig, och gör min dag tråkig och förutsägbar, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att rutin i sig självt inte är tråkigt eller tyngande – och att rutin inte behöver beröra mig eller göra så att jag upplever mig själv på ett annorlunda sätt än annars – och således åtar jag mig själv att stabilisera mig själv här och omfamna rutin såsom ett praktiskt redskap jag använder för att systematisera min värld och för att använda min tid praktiskt och få gjort de saker och ting jag behöver få gjorda

Jag åtar mig själv att när jag vaknar och står inför en ny dag – där jag har framför mig åtaganden och ansvar – att andas och möta dessa i varje andetag – att hantera och leva mitt liv i varje ögonblick – och således inte låta mig själv skapa en översyn och en bild i mitt sinne av vad min dag innehåller eller representerar – utan istället hantera varje ögonblick såsom det kommer upp och manifesterar sig – och dirigera mig själv i enlighet med vad som är här – och i enlighet med vad som måste göras i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att använda mig själv av rutin och scheman för att strukturera och göra mitt liv praktiskt – så att jag kan hantera mina åtaganden och ansvar – och leva mitt liv på ett sätt som leder till ett utflöde som är bäst för alla

Dag 356: Nya Saker i Vardagen

Igår när jag kom till jobbet var det en del nya rutiner, och kunder – vissa saker hade ändrats och jag var inte alltid helt säker på hur jag skulle gå tillväga i vissa situationer. Det var intressant att observera hur detta påverkade min stabilitet och emotionella upplevelse av mig själv, för plötsligt var jag mycket mer ängslig än vad som är brukligt och jag var mer nervös inför att göra någonting fel inför de nya kunderna jag plockade upp. På sätt och vis kändes det som om att jag var ny på jobbet.

Den här rädslan som kommer i och med förändringar är vad jag tänkte öppna upp idag, och den primära frågeställningen här är: Varför måste rädsla följa på förändringar? Varför är det som jag inte låter mig själv hantera förändringar och nya omständigheter utan rädsla?

I grund och botten hjälper ju rädsla och ängslighet inte med något, för vad som krävs när jag möter förändringar, och när jag står inför att hantera en ny miljö, nya uppgifter, eller svårigheter, det är ju att jag helt enkelt lär mig själv hur jag ska hantera min omvärld – att jag observerar – analyserar – skaffar fram den nödvändiga informationen – och sedan korrigerar mitt beteende för att få fram det resultatet jag önskar.

Det finns alltså inte någon praktisk anledning till att bli rädd och ängslig när förändringar inställer sig i min värld. Men varför existerar då dessa reaktioner in mig?

Av vad jag kan se har dessa upplevelser faktiskt inte så mycket att göra med förändringarna i sig själva, utan det har istället att göra med att jag inte längre på samma sätt som tidigare kan beräkna, och förutse hur min dag kommer att falla ut – det finns alltså ett osäkerhetsmoment, och i viss mån står jag framför det okända och outforskade – och jag har inga projektioner, förväntningar, förhoppningar, eller idéer i den riktningen. Och det är detta som gör att jag reagerar i osäkerhet och ängslighet.

Problemet är alltså att jag definierat stabilitet, trygghet och säkerhet såsom att jag VET vad som ska hända, jag har KONTROLL, jag kan FÖRUTSE, och ingen okänd, oberäknelig överraskningsfaktor finns som kan förändra min idé om hur saker kommer plana ut. Alltså är misstaget jag gör att jag låter min stabilitet och trygghet vara begränsade av hur mycket kontroll jag känner att jag har, och hur pass väl jag känner att jag kan förutse vad som kommer hända, istället för att jag låter min stabilitet och trygghet vara en integral del av mig själv – d.v.s. någonting som jag står och lever som – någonting som är oberoende av hur min verklighet formar sig runtomkring mig.

Verkligheten är ju trots allt formad som så att det aldrig går att uppnå någon kontroll – man kan visserligen ha en föraning om hur saker och ting kommer att gå, eller med någon slags sannolikhetsuträkning beräkna vad som kommer hända – men det blir aldrig en fullständig vetskap om exakt vad som kommer hända och hur. En sådan vetskap existerar inte.

Därför är lösningen att släppa taget om beroendet av att vilja veta precis vad som kommer att hända, att vilja ha förutsägbarhet, och kontroll – och dess ställe sätta självtillit.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli ängslig och nervös när saker och ting ändrar sig i min omvärld, och går från rutin, och vad jag tidigare tagit för vana, till att bli någonting nytt som jag inte kan beräkna eller förutse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli ängslig och nervös när jag inte kan beräkna eller förutse min framtid, och hur saker kommer att spela ut sig själva – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv att jag kan möta framtiden, utmaningar och svårigheter och dirigera dessa i en riktning som kan vara nöjd och tillfreds med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli rädd, nervös och ängslig när jag inte har kontroll och vetskap om vad som ska ske härnäst – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera min stabilitet – och min trygg i mig själv – i förhållande till min vetskap och mina beräkningar om vad som kommer hända härnäst – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om jag inte har någon sådan vetskap om vad som kommer härnäst kan jag inte heller vara stabil

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli orolig för att göra fel, ta fel beslut, missa saker och ting, inte vara tillräckligt noggrann, när jag möter omständigheter som jag inte tidigare haft att göra med – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig möta denna nya omständigheten ovillkorligt och utan fruktan – och låta mig själv gå igenom ovissheten och se att jag kan stå stabil inom mig själv i och som denna ovisshet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att koppla ovisshet och omständigheten att jag inte vet vad som kommer att hända härnäst till ångest, ängslighet och fruktan – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ifrågasätta denna ångest och fruktan – och ifrågasätta varför jag inte skulle kunna gå in i framtiden – möta nästa ögonblick – nästa utmaning – utan ångest eller fruktan – och således möta det okända i självtillit och stabilitet – i vetskapen om att jag kommer dirigera mig själv och finna lösningar då jag ställs inför utmaningar och problem i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag måste planera inför min framtid för att jag i och som stabilitet ska kunna gå min framtid till mötes

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli orolig och rädd inför att göra fel när jag möter någonting nytt och tidigare okänt för mig – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma mig under inlärningsprocessen och se alla misstag jag gör såsom någonting fullständigt fel och acceptabelt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur alla inlärningsprocesser åtföljs av en mängd olika fel och misstag och att det inte är någonting att frukta – utan någonting att snarare gå igenom och dirigera så effektivt som möjligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv möta inlärningsprocessen – och det okända med nyfikenhet och motivation till att lära och förbättra mig – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ovillkorligen gå igenom livets svårigheter – och istället för att frukta dem, och försöka skjuta bort dem ifrån mig – istället se dem som utmaningar genom vilka jag kan växa, bli mer effektiv, och stabil – och därigenom stå som ett exempel för andra att trots att livet kan vara problematisk – så är det inte en ursäkt för att ge upp och sluta vilja skapa det mer och fullgöra den potential som finns i varje enskild människa att skapa sitt eget liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna bävan och rygga tillbaka inför att ta mig an livets utmaningar och forcera, samt motivera mig själv framåt – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på att ta de beslut, och handla på så vis som jag ser krävs av mig för att förändra min situation – i tron att det på något sätt ska uppstå av sig självt – och att det är någonting som jag naturligt ska få

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att motivera och hänge mig själv till att skapa mitt liv – och därigenom se det som en utmaning när saker utan att jag kan förutse det förändras och skiftar form – så att mina tidigare beräkningar och planer nu är värdelösa – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att i mötet med en sådan framtid – andas – och bege mig in i det okända och finna lösningar – motivera mig själv till att vända motgångarna till medgångar – göra svagheterna till styrkor – och inte låta mig själv ge upp, bli deprimerad eller nedstämd – utan istället forcera och driva mig själv framåt tills jag har de resultat som jag vill ha

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv som svag och oförmögen att hantera min framtid och pressade situationer där jag inte vet exakt vad som kommer ske eller hur framtiden kommer utvecklas – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå hur jag skapar den här svagheten genom att ge mig själv den definitionen – och att saken är att jag faktiskt kan skapa mig själv åter – genom definiera vem jag vill vara – hur jag vill leva – vart jag vill med mitt liv – vad jag vill skapa – och vad jag vill stå vid och frammana i denna världen

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att för att nå framgång och för att finna lösningar – måste jag vara villig och öppen inför att göra misstag och fel – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bara vilja göra rätt – bara vilja ha lösningarna – bara vilja klara av utmaningarna och inte behöva gå igenom processen att lära mig att dirigera mig själv och finna lösningen när utmaningen eller problemet står framför mig

Självåtaganden

När jag märker att jag går in i rädsla, bävan och ängslan inför förändringar och nya situationer som jag inte på förhand kan beräkna eller förutse, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag i denna personlighet begränsar mig själv, genom att jag låter min kreativitet och förmåga att faktiska hantera pressade situationer och det okända, bli undertryckt av rädsla – således åtar jag mig själv fokusera på min värld – på vad som är här faktiskt – på hur jag kan lösa situationen – finna en plan eller en slags väg framåt så att jag kan hantera situationen bättre – och således inte längre vänta på att saker ska bli bättre utan ta ett aktivt beslut att agera och motivera mig själv framåt i min värld

När jag märker att jag har placerat min uppmärksamhet på nervositet, ängslan och rädsla inför vad som komma skall, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta är fel fokus att ha, och att jag måste placera min närvaro och uppmärksamhet på vad som faktiskt och fysiskt är här, och hur jag kan hjälpa, stödja och assistera mig själv för att ta mig själv igenom den utmaning och svårighet som jag står inför – således åtar jag mig själv att aktivt stödja, assistera och hjälpa mig själv när jag befinner mig en svår, komplicerad eller oberäknelig situation – och således ge min uppmärksamhet till vad jag håller på med HÄR – och hur jag kan på bästa sätt hantera den situation som jag befinner mig inom

Dag 321: Toppjobbet

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om att ha en toppkarriär

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fantisera om att lyckas i systemet, och röra mig själv uppåt i hierarkin och bli någonting – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte följa efter och försöka uppnå mina drömmar och fantasier – i tron att om jag inte följer efter mina begär så kommer jag att gå miste om någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att ta ett beslut i mitt liv att inte gå den där vägen som jag inbillat mig själv att jag skulle gå, vägen mot toppen av hierarkin, och istället göra någonting med mitt liv och leverne som inte kommer placera mig i någon slags visibel situation där människor anser och definierar mig såsom att vara på toppen av hierarkin, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att leva ett oansenligt och anspråkslöst liv – där jag inte är särskilt speciell eller unik – utan egentligen bara helt normal

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att leva ett helt normalt liv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en polaritet mot denna rädslan, såsom begäret efter att få toppjobbet, att ha den bästa och mest givande karriären, så att jag kan känna och upplever mig själv som om att jag är på toppen av världen, förmer än och bättre än alla andra som är runtomkring mig, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att det här begäret jag har är baserat på en rädsla, och en idé om att jag måste bevisa mig själv och få bekräftelse i mitt liv, när sanningen är den att jag inte behöver bekräftelse, att jag inte behöver bevisa mig, att jag inte behöver visa mig själv stark eller lyckad inför någon annan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid begäret av att få toppjobbet, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i inre mentalt tillstånd av att tävla mot andra, och försöka bevisa mig själv och bekräfta mig själv gentemot andra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv utifrån en jämförande bild – där jag tror att jag kommer bara vara nöjd med mig själv om jag lyckas uppnå något slags gudstillstånd i andra människors ögon, och nå den där toppositionen, där alla ser upp till mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli berömd, erkänd och framgångsrik, och imponera på människor i min omvärld, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta detta vara den energi som motiverar mig, som rör mig framåt, som animerar mig, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bära på en idé om mig själv att så länge jag inte har den där bekräftelsen, så länge jag inte nått den där positionen, så länge jag inte skapat mig själv såsom den där perfekta människan på toppen av pyramiden, då är det någonting fel med mig och mitt liv, det är någonting som saknas, och någonting som ur balans

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag har sökt efter andras erkännande och andras bekräftelse helt i onödan, för saken är som så, att hur länge, hur enträget, och hur disciplinerat jag än söker, så kommer jag aldrig hitta den där totala acceptansen och erkännandet, eftersom det är endast någonting som jag kan ge till mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag kan ge mig själv acceptans, erkännande och bekräftelse oavsett vad jag gör, oavsett vilket yrke jag innehar, oavsett vilken riktning jag tar i mitt liv – för saken är den – att vad som avgör allting är VEM jag är och inte VAD jag gör

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ovillkorligt låta mig själv slappna av inombords och se, inse och förstå att jag måste inte gå ut i systemet och jaga någon slags erkännande, bekräftelse och acceptans, jag måste inte erhålla något slags kändisskap, jag måste inte bli någonting överlägset, jag måste inte få ett toppjobb, jag måste inte få de bästa betygen av alla – jag menar: jag kan istället acceptera mig själv och ge mig själv erkännande och bekräftelse, och låta mig själv vara tillfreds med mig själv oavsett var jag är eller vad jag gör i detta system

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det enda sättet att verkligen stabilisera mig själv på, och ge mig själv det där fundamentet av stabilitet där jag kan stå den samma varje dag utan att bli emotionell eller känslomässig, är att jag låter mig själv släppa taget om mina begär, låter mig själv släppa taget om mina drömmar, låter mig själv släppa taget om denna världen och vem jag vill och önskar att jag ska vara i denna världen; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att närma mig själv denna världen i insikten om att allt handlar om vad som är praktiskt, vad som är effektivt och var jag kan skapa den största och mest inflytelserika skillnaden, och att idén om att bli en vinnare – är just bara det – en idé och ingenting annat – ingenting av värde och ingenting att leva för

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva för att få bli någon slags stjärna i systemet, en profil, någon som alla pratar om, känner till, och ser på med stora ögon – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förblindas av mitt eget begär efter att få bli bekräftad, erkänd, och validerad, och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur flyktiga, hur meningslösa, och hur tomma dessa punkter är, hur de faktiskt inte innehåller något av värde, utan jag söker att ta bli någonting, jag söker efter erkännande, bara för en tomhet jag upplever inom mig – en tomhet som jag istället kan ta beslutet att fylla genom att stå upp inom mig själv att besluta mig själv för hur jag ska leva och röra mig själv i denna världen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig själv tom och meningslös, och tro att för att kunna råda bot på denna upplevelse måste jag gå ut i systemet, och jag måste placera mig själv i någon inflytelserik position, och jag måste se till att jag blir någon – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna punkten är illusorisk – den är dröm som jag skapat – och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag kan fylla tomrummet som existerar inom mig – med mig själv – och leva fullhet och totalitet i varje ögonblick och således inte längre uppleva mig själv som en utsvulten varg på jakt efter någonting att sätta tänderna i

Självåtaganden

När jag märker att jag går in karriärspersonligheten, och jag drömmer om en magnifik, fantastisk, och framgångsrik framtid, där jag står i centrum för stora saker – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår hur detta sökandet är en illusion, hur det inte finns någonting att nå till, det finns inget att uppnå, och den där bekräftelsen jag så gärna önskar, den finns inte; således åtar jag mig själv att slappna och acceptera mig själv – och förstå att endast jag kan ge mig själv acceptans – endast jag kan bekräfta mig själv och det kommer aldrig komma därutifrån

När jag märker att jag känner mig tom, och meningslös, och tror att min mening, och mitt syfte finns någonstans därute i världen, och att jag måste inta någon statusfylld position för att kunna känna mig tillfreds, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår hur denna jakten på att känna mig hel inte kommer leda någonstans, eftersom det finns inget mål att nå där ute som kan göra mig till en komplett och hel människa; och således åtar jag mig själv att istället leva HÄR – och ta beslutet att tillåta mig själv vara HEL och KOMPLETT och sluta söka efter dessa saker där ute någonstans

Enhanced by Zemanta

Dag 242: Kroppen Min – En Ej Tillräckligt Muskulös Rygg (Del 29)

Jag fortsätter med min serie bloggar om hur jag definierar, och ser på min kropp – och idag kommer jag skriva om, och arbeta med punkten om hur Jag tycker inte att min rygg ser tillräckligt muskulös ut

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en bild, och en fantasi inom mig själv om hur en rygg borde se ut – och tänka att en rygg borde vara bred, stor, och ha mycket muskler synliga – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att utifrån denna bild döma ut min egen rygg, och tänka att min rygg inte är tillräckligt muskulös, tillräckligt vacker, tillräckligt stor, och tillräckligt manlig – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att visa mina bara kropp runtomkring andra människor, i rädslan för att min rygg ska bli dömd, och ansedd att vara ”ful” – och inte tillräckligt manlig, och muskulös

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och manifestera en idé inom mig själv såsom ”den perfekta kroppen” – en idé om vad det innebär att ha en perfekt kropp, och hur jag skulle känna mig själv om jag hade en perfekt kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att min rygg ser inte perfekt ut, och den har inte det där perfekta utseendet som jag idealiserat, och inbillat mig själv inom mig själv att min rygg borde ha – i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta fantisera om hur min rygg borde se ut – och istället acceptera min rygg som den ser ut – och inte hålla vid några tankar, eller upplevelser när jag tittar på, och observerar min rygg

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag ser min rygg i spegeln, att tänka att min rygg inte är tillräckligt stor, och tillräckligt muskulös, stabil, och hård – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma min rygg, och känna en liten reaktion inom mig själv av underlägsenhet, och sorg – såsom att jag upplever det som att p.g.a. att min rygg inte ser ut som den bilden jag har i mitt sinne av hur en rygg tydligen borde se ut – så är jag inte tillräckligt lyckad, och tillräckligt bra – och att jag därmed är en sämre människa och att jag måste ändra på min ryggs utseende får att nå upp till att vara en godkänd, och acceptabel människa

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag inte är värd någonting på grund av att min rygg inte ser ut som en bild i mitt huvud – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att den idéen om en perfekt kropp som marknadsförs i samhället – såsom den stora starka manliga arbetarkroppen – att det på något sätt är ett ideal som jag måste efterfölja, och apa efter – och endast om jag ser ut precis som det idealet kan jag vara nöjd med mig själv – istället för att se, inse, och förstå hur absurt – och korkat det är att tro att jag måste likna någonting – och att min kropp måste se ut på ett speciellt sätt för att jag ska kunna acceptera mig själv

5. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att åta mig själv att acceptera mig själv, och att älska mig själv – och att ta hand om min kropp, och att älska min kropp – oavsett hur min kropp ser ut – och oavsett vad andra tycker om hur en kropp borde se ut – jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad, och indoktrinerad i att följa efter, och försöka efterlikna de olika bilder på kroppar som idealiseras i vårt konsumtionssamhälle – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att hänge mitt liv – och mina andetag åt viktigare saker – åt att skapa, och manifestera ett liv som är bäst för alla – en verklighet som gynnar alla – och en värld där alla kan vara lyckliga, och leva utan bekymmer

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tänker att min rygg borde se muskulös ut, och vara bred, och stor, och ha synliga muskler – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att min rygg behöver bara se ut som min rygg – det är tillräckligt – och utöver det finns inget annat behöv – utseende spelar ingen roll – utseende är övervärderat, och har blivit en paranoia i dagens samhälle som inte vet några gränser – och därför åtar jag mig själv att sluta vara en del av denna paranoia genom att ovillkorligt acceptera hur min kropp ser ut – och i detta acceptera mig själv – och låta mig själv sluta jämföra mig själv med andra – och tro att jag måste se ut som andra för att kunna vara stabil, och direktiv i mitt liv

2. När jag märker att jag tänker att min rygg är ful, och inte tillräckligt bra – eftersom den liknar att det som jag tänkt är ”den perfekta kroppen” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag påminner mig själv om att det finns ingen perfekt kropp – idealet om den perfekta kroppen är endast skapat i ett sinne som varit besatt av paranoia – nämligen tankar – eftersom endast ett sinne som är besatt av paranoia kan komma på idén att slösa tid på att jämföra utseenden mot varandra – och försöka komma vad som utgör den ”perfekta kroppen” – således åtar jag mig själv att andas, att mig själv tillbaka hit – och att acceptera min kropp – acceptera mig själv – och sluta försöka skapa min kropp att se ut som den ”ideala kroppen” – för det finns ingenting sådant

3. När jag märker att jag fördömer min rygg, och tänker att det är någonting fel på min rygg – och att min rygg lider av något slags stort misstag p.g.a. att min rygg inte ser ut som ryggar som jag sett presenterade på bilder runtomkring i samhället, och på televisionen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka – och jag ser, inser och förstår – att – de ryggar som visas runtomkring i samhället på bilder, och på internet – de är ingenting speciellt – de är bara ryggar – bara fullständigt normala, och naturliga kroppar – fast med ett annat utseende än min kropp – och det är ingenting fel i det – för kroppar ser olika ut; således åtar jag mig själv att acceptera det faktum – för det är ett faktum – att kroppar är till sin natur olika – precis som att människor är olika till sin natur – och att detta är ingenting dåligt – utan bara hur saker och ting förhåller sig – och således ingenting att fördöma, frukta, eller jämföra mig själv gentemot

4. När jag märker att jag känner mig mer värd – när min rygg ser lite ut som en stark, muskulös, och bred rygg – eller när jag känner mig mindre värd – när jag tycker mig se att min rygg ser liten, svag, och hopskrumpen ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att denna energin – denna upplevelsen – och denna känslan om vad min rygg är – den är inte sann – min rygg är varken en positiv, eller negativ känsla – utan min rygg är en rygg och ingenting annat än en rygg; således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka till verkligheten och inte ha något annat förhållande med min rygg än att förstå att det är en rygg och att den har ett specifikt syfte i förhållande till kroppen – och att den inte ska se ut, eller inte ska se ut på något speciellt sätt – så länge den kan fullgöra sitt syfte på bästa möjliga sätt

5. Jag åtar mig själv att älska min kropp, att bry mig om min kropp, att ta hand om min kropp, att uppskatta min kropp, och att vara tacksam för min kropp – och sluta ta min kropp för given – sluta missbruka min kropp för att den ska likna bilder i mitt huvud – och jag åtar mig själv att se att min kropp är en organism, och en individ – precis som jag – och därför förtjänar respekt

Enhanced by Zemanta

Dag 137: Framtiden och Pengar

Självskriverier

Idag har jag medvetet tagit det lugnt i förhållande till mina studier, och när jag upplevt att jag börjat stressa – tänka på vad jag ska göra, hur mycket jag ska göra, när jag ska göra det – då har jag stoppat mig själv, tagit ett andetag – och sedan medvetet rört mig själv sakta, och lugnt med min kropp. Och gjort de saker som kommit upp här i detta ögonblick; t ex göra disken, gå ut med katterna, gå och göra en kopp kaffe. Och det har varit väldigt bekvämt att ha en sådan utgångspunkt gentemot mina studier.

Men jag märker fortfarande hur jag existerar i en jakt inom mig själv – och hur jag ibland kan förlora mig själv i ångest, nervositet, och tankar på framtiden – vad ska jag göra? Var ska jag jobba? Hur mycket pengar kommer jag tjäna? Kommer jag klara av mina studier? Så jag ska arbeta med denna tendensen av att projicera mig själv in i framtiden idag, och att sätta ett värde på hur bra det går för mig i mina studier.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera mig själv in i framtiden, och tänka, och fundera på vilket slags jobb jag kommer få i framtiden – om det kommer gå bra, eller dåligt för mig i framtiden – om jag gör tillräckligt, eller inte gör tillräckligt i förhållande till mina studier, och hur detta kommer att influera min framtid – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att sluta oroa mig själv och istället LEVA HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att så fort jag kommit ut i arbetslivet, och klarat av min utbildning – att jag då kan sluta tänka på framtiden, och sluta planera hur jag ska göra, hur jag ska leva, vad jag ska göra, och vad jag inte ska göra – istället för att se, inse och förstå att detta bara är en ursäkt jag skapar inom och som mig själv så att jag inte ska behöva stoppa mig själv, och föra mig själv tillbaka hit och leva här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig nervös, och rädd för att mina studier inte ska gå bra – i rädslan, och ångesten att jag då inte kommer ha någon kontroll över min framtid – och veta exakt hur min framtid kommer att te sig, och vad jag kommer göra i min framtid – och om det kommer att gå bra, eller dåligt för mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta vara rädd för att inte ha kontroll, och istället leva här i självtillit i varje ögonblick – och lita på mig själv att jag kan hantera de ögonblick som dyker upp – och att jag kan hitta en effektiv riktning för mig själv när jag möter problem som jag inte tidigare har hanterat eller löst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta ett värde på att det ska gå jättebra för mig i mina studier, i rädslan och ångesten att om det inte går jättebra för mig i mina studier – att mitt liv då kommer bli tråkigt, och intetsägande – och att jag kommer sluta mina dagar som arbetslös, och utan att ha någon makt eller kontroll i mitt liv i formen av pengar; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera makt, och kontroll i förhållande till pengar – istället för att tillåta och acceptera mig själv att leva, och uttrycka mig själv som makt och kontroll – genom att ta makten över mina upplevelser, och tankar – och stoppa dem – och genom att ta kontroll över mina upplevelser, och tankar – och inte låta dem styra mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som att framtiden är ett monster som kan äta upp mig om jag inte är beredd och konstant övervakar att jag har kontroll på framtiden, och att jag är förmögen att styra framtiden som jag vill att framtiden skall vara – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och se mig själv såsom underlägsen framtiden – och tro, och tänka att framtiden är någonting som är mer än mig, och som jag måste skydda mig mot – och förbereda mig själv mot

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta, och känna ångest inför att bli arbetslös, och inför att inte ha några pengar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka undvika att en sådan situation inträffar genom att bekämpa framtiden, och se till att jag alltid har kontroll, och att jag aldrig slappnar av, och slutar vaka över framtiden – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att faktiskt slappna av, att ta det lugnt och att låta mig själv helt enkelt andas – och inte hetsa upp mig själv inför framtiden utan gå in i framtiden ett andetag i taget – ett steg i taget – här

Självåtaganden

När jag märker att jag projicerar mig själv in i framtiden, och tänker och funderar på vilket jobb jag kommer få – och om det kommer gå bra, eller dåligt för mig i framtiden – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag i detta ögonblick tittar in i framtiden eftersom jag är rädd att förlora kontrollen, rädd att om jag inte vakar över min framtid genom att tänka, att jag då inte längre kommer kunna veta, och förbereda mig själv inför framtiden; således åtar jag mig själv att istället för att existera i förhållande till framtiden i och som en utgångspunkt av rädsla – att istället stå en och jämlik med framtiden – och gå in i framtiden ett andetag i taget – ett steg i taget

När jag märker att jag tänker att jag kan sluta tänka på framtiden först vid ett senare tillfälle – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inse och förstår att jag behöver inte nå någonstans, eller klara av någonting för att kunna sluta tänka på framtiden – utan det är någonting jag kan göra HÄR – med ett beslut här i och som mitt andetag; således åtar jag mig själv att sluta fundera och tänka på framtiden – att sluta att hålla fast i och som rädsla, ångest och nervositet – och föda, och nära denna genom att oroa mig för vad som komma skall – och jag åtar mig själv att istället leva här – ett ögonblick i taget – ett andetag i taget

När jag märker att jag känner mig nervös, och rädd inför att mina studier inte ska gå bra – och att jag därav inte kommer ha någon kontroll över min framtid – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att rädsla inför framtiden är irrationellt eftersom jag ändå kommer att dö vid en tidspunkt – utöver det är rädsla ypperligt begränsande, eftersom jag helt existerar i överlevnadsbeteende – istället för att ta beslut som är effektiva, och baserade på sunt förnuft – och vad som är bäst för alla; således åtar jag mig själv att sluta jaga min överlevnad, att sluta försöka få kontroll – och istället åtar jag mig själv att leva HÄR – och att transcendera min rädsla för döden, och i detta se att all rädsla endast tjänar till att begränsa och hålla mig själv tillbaka inom och som mig själv och således är fullständigt onödig

När jag märker att jag går in i en upplevelse av ångest och rädsla inför att jag inte kommer få tillräckligt bra betyg, och därmed inte få ett roligt jobb i framtiden – och därmed leva ett intetsägande, och ointressant liv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att så fort jag vill ha någonting, och tror att jag är beroende av min externa verklighet för att skapa en viss upplevelse inom och som mig själv – då skapar jag även rädslan för att förlora just detta någonting, eftersom är beroende av att min verklighet ger mig detta någonting; således åtar jag mig själv att sluta definiera, och skapa mig själv utifrån hur min externa verklighet ser ut – utifrån vad slags arbete, eller vad slags arbetsgivare jag har – och jag åtar mig själv att istället stabilisera mig själv här i och som mitt andetag och leva såsom ingenting, såsom odefinierbar i varje andetag – här

När jag märker att jag inom mig själv spanar utåt mot framtiden, och försöker planera, och övervaka min framtid genom att tänka hur jag måste leva, vad jag måste göra, vad jag måste säga – när jag måste göra någonting – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna tendens jag har att övervaka framtiden, och tänka på framtida beslut är rädsla – rädslan för att inte kunna överleva, och inte ha pengar och möjlighet att leva ett bekvämt och bekymmersfritt liv – och således åtar jag mig själv att sluta vara beroende av bekvämlighet, att sluta känna att jag måste ha detta system att bära upp mig, och genom att ge mig pengar – få mig att känna mig trygg, och stabil – och jag åtar mig själv att leva trygghet, och stabilitet såsom mig själv – genom att vara här i och som min mänskliga kropp – i den naturliga trygghet, och stabilitet som min kropp utgör – eftersom den alltid är densamma och aldrig ändras såsom mitt sinne gör

När jag märker att jag känner ångest, och rädsla inför att bli arbetslös, och inte ha några pengar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att den enda anledningen till att jag fruktar att vara arbetslös, och fruktar att inte ha pengar är att jag fruktar att leva ett obekvämt, och oberäkneligt liv – där jag inte längre äger känslan av att kunna kontrollera och styra vad som händer i mitt liv; således åtar jag mig själv att släppa mitt begär att leva ett bekvämt liv, och släppa min rädsla att känna det som att jag kontrollerar och styr vad som händer i mitt liv – och jag åtar mig själv att istället möta varje ögonblick ny och fräsch – här – utan att hålla kvar vid något förflutet som jag försöker skydda, eller något begär som jag försöker hålla fast vid

Dag 118: Att Inbilla Mig Saker

Självskriverier

Idag när jag har varit på mitt arbete har jag upplevt en del rädsla, och ångest för att jag inte ska kunna behålla mitt arbete – och vad jag då skulle göra med mitt liv. Det är alltså en rädsla inför framtiden, och en rädsla inför att inte kunna kontrollera min framtid som kommer upp inom mig, vilket även visar mig att jag har begär, och förväntningar inför framtiden – eftersom annars hade jag inte haft någonting att vara rädd för.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att inte kunna kontrollera, och styra min framtid – och inte veta exakt vad som kommer att ske i min framtid, och hur jag kommer uppleva mig själv i min framtid – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv inför problem, och eventualiteter som inte är här – vilket är fullständigt onödigt och endast ett slöseri på mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha förhoppningar, och förväntningar inför min framtid – såsom att jag ska kunna få ett arbete, och tjäna pengar – och att jag ska ha mat, och kläder – och uppleva mig själv i någorlunda stabil miljö – och i detta förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att uppleva mig själv i en miljö som inte uppgår till mina förväntningar – och där jag således kommer uppleva mig själv fysiskt obekväm; och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att uppleva mig själv fysiskt obekväm

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv inför att jag inte kommer kunna veta hur min framtid kommer se ut, och att jag därmed kommer råka ut för någonting i min framtid som är fysiskt obekvämt, och jobbigt; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förbli här, och lita på mig själv att jag kan dirigera mig själv oavsett i vilken miljö jag hamnar – och att visserligen finns möjligheten att jag hamnar i en helt skitmiljö – men jag inser, ser och förstår att det inte finns någon som helst praktiskt anledning att frukta hur min upplevelse i en sådan miljö skulle vara

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att jag inte kan förutspå hur framtiden kommer att se ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och önska att jag ska kunna förutspå min framtid, så att jag således har vetskap om allt som kommer hända mig i mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta sådant jag inte har någon kunskap om, och sådant jag inte kan förstå – eller förutse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta, och känna rädsla inför det okända – i tron att jag utan kunskap, och utan information inte är förmögen att lita på mig själv och hantera de situationer jag ställs inför – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att självtillit inte är beroende av kunskap, och inte är beroende av att jag ska ha en viss sorts emotionell upplevelse inom mig själv – utan jag kan leva självtillit här i varje andetag – en och jämlik oavsett

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta min tillit till pengar – och att tänka att utan pengar kan jag inte lita på mig själv, och utan pengar kan jag inte leva mig själv som stabilitet – och jag kan inte heller fungera på ett effektivt sätt – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera självtillit från mig själv – genom att tänka och tro att jag måste ha pengar för att kunna lita på mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé inom och som mig själv att jag måste vara rik, och ett stabilt arbete – och vara högt positionerad i systemet för att kunna lita på mig själv – och för att kunna uppleva mig själv stabilt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge till mig själv möjligheten att uppleva mig själv stabilt här – möjligheten att leva självtillit här – i insikten och förståelsen om att jag skapar min upplevelse av och som mig själv – och att om jag således bestämmer att jag måste ha pengar, eller ett fast arbete för att kunna uppleva, och leva mig själv i och som stabilitet – att detta då blir min faktiska upplevelse av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa mitt begär av att leva ett bekvämt, och normalt liv – och att få det fastslaget att mitt liv kommer att vara normalt, och utan några som helst finansiella problem – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå upp inom och som mig själv och sluta frukta att inte ha några pengar – att sluta frukta att inte ha någon finansiell makt i systemet – och istället leva här i varje ögonblick och inte vara kontrollerad, eller styrd av rädsla i mina beslut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag inte har något annat val än att frukta att inte ha pengar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa idén, och tron att det är en universell sanning att man måste frukta att inte ha några pengar – och att man måste frukta att inte ha ett arbete – och tänka att så måste vara fallet eftersom alla andra människor upplever sig själva på samma sätt; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att stå upp inom och som mig själv och sluta frukta att inte ha pengar – och sluta rättfärdiga denna rädslan inom mig själv genom att tänka och tro att det är en universell sanning – jag inser, ser och förstår att det finns ingen universell sanning, utan endast den sanning som jag skapar inom mig själv – genom vad slags tankar, och upplevelser jag medverkar i

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att generera oro, och rädsla inför framtiden – och inför huruvida jag kommer förlora mitt jobb eller inte – genom att diskutera denna saken i mitt huvud, och genom att fundera på om det finns för lite pengar i den näringen vilken jag befinner mig i, och att därför mitt företag måste läggas ned – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att inte oroa mig själv, och känna mig nervös och rädd för sådant som inte ens är här – och således tillåter och accepterar jag mig själv att leva här, och agera här – och om finansiella problem dyker upp i min verklighet – att ta tag i dem här såsom andetag och inte göra en emotionell upplevelse av situationen vilken jag befinner mig i

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att leva här, och att sluta oroa mig själv inför framtiden – och sluta tänka, och fundera på sådant som inte är här – utan som endast existerar i mitt huvud

Jag åtar mig själv att inte ha förhoppningar, och begär i förhållande till min framtid – och att således inte ha någon situation som jag vill undvika – och således att jag inte existerar i och som rädsla ångest för att jag ska få uppleva en situation som jag helst vill undvika – utan jag åtar mig själv att istället dirigera mig själv här med och som sunt förnuft – i varje andetag – och göra det som måste göras och inte skapa en emotionell upplevelse av att dirigera mig själv i och som min värld

Jag åtar mig själv att oavsett vilken miljö, eller situation jag hamnar i – att andas och stå stabil här såsom min mänskliga fysiska kropp – och inte ge någon uppmärksamhet till tankar, och upplevelser – utan att hantera situationen som den är här just i detta ögonblicket

Jag åtar mig själv att sluta frukta att inte veta hur min framtid kommer att se ut – och sluta att vilja veta hur min framtid kommer att se ut – och i detta åtar jag mig själv att leva och uttrycka mig själv här i detta ögonblicket, och inte projicera mig själv in i en alternativ verklighet i mitt huvud – som inte är på riktigt – och tänka att denna drömmen inom mig är en riktig version av en framtid – jag inser, ser och förstår att jag faktiskt inte kan förutspå framtiden

Jag åtar mig själv att inte vara rädd för det okända, och att inte vara rädd för nya situationer – och miljöer – och att inte vara rädd för att inte ha någon kunskap, eller förståelse om hur jag ska vara eller bete mig i en viss situation – och jag åtar mig själv att således lita på mig själv här i och som andetaget – och inte separera mig själv från självtillit genom att tänka att jag måste ha någonting utöver mig själv

Jag åtar mig själv att inte separera mig själv från självtillit genom att placera tillit i pengar – utan istället använder jag pengar som ett redskap men jag tillåter inte mig själv att definiera och skapa min upplevelse av mig själv utifrån pengar

Jag åtar mig själv att inte separera mig själv från stabilitet och självtillit genom att tänka att jag måste ha en viss mängd pengar, ett visst sorts yrke, en viss sorts levnadsstandard för att kunna leva och uttrycka dessa orden som mig själv – och således åtar jag mig själv att öva på att leva ordet stabilitet och självtillit i varje andetag oavsett i vilken miljö jag befinner mig

Jag åtar mig själv att sluta frukta pengasystemet – och att sluta att frukta och känna ångest inför att vara en av de som är utstötta, och utkastade av pengasystemet – och således åtar jag mig själv att stå en och jämlik med pengasystemet och använda pengar som ett redskap och inte som någonting jag behöver för att uppleva mig själv såsom stabil inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att sluta rättfärdiga min rädsla för pengar genom att tänka att det är en universell sanning att jag måste frukta att bli fattig – och i detta åtar jag mig själv att skapa min egen sanning – såsom vad som är bäst för alla – och inte hålla kvar vid någon förlegad idé om vad som måste vara den mänskliga naturen

Jag åtar mig själv att inte prata i mitt huvud om huruvida jag kommer förlora pengar eller inte – och hur det kommer för mig med pengar i framtiden – och jag åtar mig själv att istället leva här i varje ögonblick – och ta ett ögonblick i taget – och röra min fot en fot framför den andra – och inte försöka lista ut vad som kommer hända längre fram i tiden

Dag 116: Nervis Är En Pervis

Självskriverier

Idag har min primära upplevelse varit nervositet, och denna har kommit upp i förhållande till min utbildning.

Varför blir jag egentligen nervös?

Svaret är enkelt – det är eftersom jag vill uppnå någonting. Jag har en viss förväntning på mig själv att det ska gå bra med mina studier, och jag vill göra ett bra resultat – i tron att jag blir en sämre och mindre värd människa om jag gör dåligt ifrån mig. Och det är intressant att denna nervositeten faktiskt bara gör så att jag bli sämre på att få bra resultat, eftersom när jag blir nervös börjar jag tveka på mig själv – jag glömmer bort information och jag koncentrerar mig inte längre lika bra; så för att verkligen få bra resultat måste jag ge upp mitt begär att få bra resultat.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hoppas, och att önska att jag ska få ett bra resultat i mitt skolarbete, och att tänka om jag inte får ett bra resultat så är jag en sämre, och mindre värd människa – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att mina skolresultat inte behöver definiera vem jag är – utan att jag avkopplat och bekvämt här som mitt andetag kan färdigställa mina studier, och göra det som behövs göras

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag motverkar mig själv när jag blir nervös, och att jag gör mig själv mindre kapabel att få ett bra resultat, eftersom jag är så orolig för vad för slags resultat jag ska få, att jag inte kan koncentrera mig på den faktiska uppgiften som ligger framför mig och göra den fullt ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli programmerad att existera, och uppleva mig själv underlägsen skolsystemet, och definiera mig själv såsom en elev vars enda syfte och motivation måste vara att få ett bra resultat på min utbildning – och om jag inte klarar detta – att tro att jag då är värdelös och att mitt värde som människa minskar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara orolig, och nervös inför att jag ska misslyckas med min utbildning – och validera denna upplevelse genom att inom mig själv fantisera, och tänka på hur jag kanske kommer misslyckas, hur jag kanske inte kommer att komma ihåg någonting av det som jag övat på – och hur jag kanske kommer att glömma all den information som jag läst när jag väl står inför ett moment att prestera i min utbildning – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lita på mig själv – att när jag lagt ner den tid som krävs för att klara av min utbildning, att jag då också kommer att klara av min utbildning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha förväntningar på mig själv att jag ska få ett bra resultat – och innan jag väl börjat på testet, eller övningen, eller betygsmomentet – att börja oroa mig själv för att jag inte kommer att nå upp till mina förväntningar, och att jag därför kommer att misslyckas med min utbildning, och inte nå lika långt i min inbillade karriärlinje som jag skapat i mitt huvud – på grund av att jag inte klarade av att få tillräckligt bra betyg – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla fast vid förhoppningar, och förväntningar, istället för att se, inse och förstå att jag inte kan sätta min tillit till sådana upplevelser – eftersom jag faktiskt inte på förhand exakt kan veta vilket slags resultat jag kommer att få

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte gå min utbildning från en utgångspunkt av att inte ha några förväntningar, eller förhoppningar på mig själv – utan att istället i varje ögonblick när studerar – att studera fullt ut – koncentrerat och effektivt – här – och inte fästa min uppmärksamhet på saker och ting som inte existerar – såsom upplevelser av förväntningar och förhoppningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bevisa mig själv inför andra med hur bra jag gör ifrån mig i min utbildning – och därför skapa en förväntning inom och gentemot mig själv att det ska gå bra i min utbildning – att jag ska få de högsta betygen, och att jag ska prestera bättre än genomsnittet – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att sluta tänka på hur saker och ting kan gå, eller inte kan gå – och istället fokuserar på att gå mina studier effektivt här i varje andetag – och göra det som behövs göras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv att jag kan klara av mina studier – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv såsom ett misslyckande som inte klarar av någonting – och således existera inom mig själv i en kamp där jag försöker bekämpa mig själv såsom ett misslyckande – istället för att jag inser att jag inte är ett misslyckande – eftersom den upplevelsen jag har inom mig själv av att jag är ett misslyckande inte är riktig – utan endast en upplevelse som jag gjort riktig genom att tänka att jag är ett misslyckande upprepade gånger i mitt huvud; och således åtar jag mig själv att sluta tänka att jag är ett misslyckande, och istället gå här i varje ögonblick till fullo – utan att hålla kvar vid några definitioner av mig själv såsom antingen lyckad, eller misslyckad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att oroa mig själv inför framtiden – eftersom jag blivit beroende av att känna mig stressad – i tron att när jag känner mig stressad, och oroad betyder det att jag tar min framtid på större allvar, och gör bättre ifrån mig – tar bättre beslut – och ser klarare på saker och ting i min verklighet; istället för att se, inse och förstå att stress, oro, och nervositet endast gör mig mindre effektiv – och att jag faktiskt inte ser någonting med klarhet eftersom allt jag ser är min egen upplevelse av stress, nervositet och ångest

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att inte stressa och känna ångest inför mina studier, eftersom jag inser, ser och förstår att detta enbart gör mig mindre effektiv i mina studier – och att således jag inte kommer få något bra resultat – eftersom jag inte är här när jag studerar utan istället i mitt sinne i och som en upplevelse av fruktan, ångest och nervositet

Jag åtar mig själv att gå mina studier, och göra det som behövs göras – här – en och jämlik såsom mitt andetag – och min kropp – och inte oroa mig själv inför hur framtiden kommer te sig, och hur mitt studieresultat kommer influera min framtid – utan att jag helt enkelt lever HÄR – och inte i mitt huvud i en inbillad framtid

Jag åtar mig själv att inte se, och uppleva mig själv såsom underlägsen skolsystemet, och inte tro att mitt enda syfte, och mitt enda värde uppkommer genom att jag får ett bra resultat i skolan – utan istället åtar jag mig själv att se att jag inte behöver definiera mig själv gentemot mina studier – utan istället gå här som andetaget – avslappnad och tyst inom mig själv – och göra det som krävs utan att göra en emotionell, eller känslomässig upplevelse av det hela

Jag åtar mig själv att inte oroa mig själv över vad som kanske kommer hända – och inte oroa mig själv över att jag kanske kommer misslyckas – utan istället hantera situationen som är här just nu – och om det således visar sig att jag misslyckas – att då dirigera mig själv att hantera, och effektivt dirigera den situationen – och att således inte längre göra mig själv till en slav åt irrationella och totalt onödiga emotionella upplevelser inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att inte sätta något värde på, och inte medverka i förhoppningar, och förväntningar – eftersom jag förstår att jag inte har full kontroll över hur mitt liv kommer se ut – eftersom jag faktiskt inte fullt ut kan kontrollera vilket betyg jag kommer att få, eller inte få – och således åtar jag mig själv att leva, och uttrycka mig själv här – praktiskt och fysiskt i och som varje ögonblick – och hantera de situationer som faktiskt – rent fysiskt dyker upp här – och som kräver att jag agerar och gör ett beslut

Jag åtar mig själv att gå min utbildning tills den är klar – effektivt, dedikerat, och disciplinerat – och inte skapa några förhoppningar eller förväntningar på hur bra eller dåligt det kommer att gå – utan helt gå den färdigt – och följa den plan jag skapat – men att om jag inte lyckas att efterfölja denna plan – att då inte göra någonting stort av det utan istället ta ett nytt beslut, och formulera en ny plan i beaktande av den situation i vilken jag befinner mig

Jag åtar mig själv att inte längre vilja bevisa mig själv – och hur bra jag är – genom att få bra betyg i min utbildning – utan istället – gå min utbildning här i och som stabilitet – i och som mitt andetag – och således inte fästa någon uppmärksamhet vid vad andra tycker om, eller inte tycker om mig

Jag åtar mig själv att sluta tänka att jag är ett misslyckande, och att jag är underlägsen – och att jag därför måste bevisa mig själv genom att få bra resultat på min utbildning – utan istället inser, ser och förstår jag att det finns absolut ingenting som faktiskt antyder att jag är ett misslyckande i min värld – utan endast tankar i mitt huvud, och en upplevelse av att jag är ett misslyckande, och underlägsen – således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka hit till verkligheten och inte basera mig själv utifrån illusoriska inre upplevelser utan istället gå här en och jämlik med och som denna fysiska verklighet

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att stress, oro, och nervositet endast tjänar till en sak – att ta mig själv bort ifrån min kropp – bort ifrån verkligheten och in i en illusorisk och påhittad inre fantasiverklighet – och således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka hit – till denna verklighet som är fysiskt här och leva här – och därigenom inse att upplevelser, och problem endast uppstår när jag tänker och inte andas här – och därför åtar jag mig själv att i varje ögonblick andas effektivt här och ta mig själv i varje ögonblick tillbaka till denna fysiska verkligheten och leva HÄR

Dag 59: Rädsla Är Värdelöst

När jag arbetar märker jag att jag har mycket lättare att stressa upp mig över saker och ting, och börja oroa mig själv, och självklart är det som jag oroar mig för att förlora jobbet, och att helt enkelt vara alldeles för dålig för att min arbetsgivare ska vilja ha kvar mig. Det är dock fascinerande att se hur absolut värdelös denna rädsla är att faktiskt hjälpa mig att behålla jobbet, eftersom det enda rädslan faktiskt gör för mig är att jag blir mer virrig, och stressad, och jag gör mer misstag och fel. När jag istället tar det lugnt på jobbet, och gör mina uppgifter i tur och ordning, då blir konsekvensen att jag gör ett bättre jobb. Jag kommer ihåg alla detaljer av mina uppgifter och jag gör dem snabbt och effektivt. Detta bevisar att rädslan är fullständigt värdelöst, och har absolut ingen praktisk funktion i mitt liv.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv, vara nervös och rädd att min arbetsgivare ska tycka att jag gör ett dåligt arbete, och inte längre vilja ha kvar mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli nervös för att jag ska glömma någonting, eller göra ett fel som min arbetsgivare kommer bli arg på mig för att jag gjort – istället för att tillåta och acceptera mig själv att ta det lugnt, och helt enkelt försäkra mig själv om att jag inte gör något fel

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd och känna ångest att kunder ska bli missnöjda med mig, och arga, och tycka att jag inte kan göra mitt jobb – att jag ser för ung ut – och att de hellre skulle vilja åka med någon annan istället för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna min nervös och osäker när människor inte tycker om vad det är jag gör, och står bakom mig så att säga, men istället tycker att jag är dålig, och sämre än andra – istället för att se, inse och förstå att jag definierat stabilitet i förhållande till vad andra människor tycker om mig, istället för att jag lever stabilitet här i varje ögonblick, och alltså inte tillåter mig själv att bli influerad av vad andra känner och tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stå upp inom mig själv och göra mitt jobb här i varje andetag, och när jag har reaktioner på mitt arbeta, att använda den tid jag är ledig, att applicera förlåtelse, och korrigerande självstadganden, för att på så vis korrigera och hjälpa mig själv att stå upp ifrån mitt negativa beteende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte driva mig själv att applicera förlåtelse när jag har reaktioner, och det finns ett tillfälle för mig att ta tag i reaktionen, undersöka, och släppa denna med hjälp av självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra människor ska känna sig nöjda med mig för att jag ska vara lugn, och så fort jag märker att någon är missnöjd med mig, eller irriterad på mig, att genast gå in en upplevelse av att känna mig osäker, och nervös, och av att känna det som att jag förlorar min stabilitet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att det begränsar mig ofattbart mycket när jag definierar min stabilitet i förhållande till andra människor – eftersom jag då inte står upp, lever och uttrycker mig själv som stabilitet här – utan är fullt beroende av vad andra känner, tycker, och upplever om mig

Jag åtar mig själv att leva stabilitet och stå som min egen stabilitet oavsett vad andra tycker eller känner om mig

Jag åtar mig själv att inse att rädsla aldrig hjälper, utan att det alltid går mycket bättre när jag är lugn, stabil, och håller mig själv stabil här i andetaget

Jag åtar mig själv att inte ta beslut, och leva utifrån upplevelser av och som energi

Guldpriset Stiger Med Oron

Priset på guld är för tillfället rekordhögt, och det kommer antagligen att fortsätta stiga. Följande stycke är hämtat från Expressen.se:

”Torbjörn Iwarsson, råvaruchef på SEB, tror att guldpriset kommer att fortsätta stiga även i år. Avtagande oro i världsekonomin kan göra att priset inte utvecklas lika starkt, medan ökad oro och en svagare svensk krona försvagas kan göra att guldpriset i svenska kronor stiger, enligt Iwarsson.” (http://www.expressen.se/ekonomi/1.2674565/rekordhogt-guldpris-gynnar-pantbankerna)

Ökad oro är enligt Iwarsson direkt relaterad till priset på guld – vilket också stämmer – vi köper mer och mer guld eftersom vi är rädda att vårt pengasystem inte kommer hålla mycket längre, och om systemet slutar fungera, ja då blir ju våra pengar värdelös, och istället söker vi oss då till guld – för att få trygghet och stabilitet.

Det är fascinerande hur vi fungerar som människor – vi köper guld eftersom vi tror att detta ska skapa stabilitet och trygghet i våra liv, men vad är guld värt egentligen? Är problemet verkligen att vår valuta inte är tillräckligt stabil? Ligger lösningen för att dämpa vår oro i att byta ut våra pengar mot guld? Jag menar – vad är det egentligen vi är rädda för? Vi är ju inte rädda för att inte ha pengar, eller inte ha guld – nej, vi är rädda för de konsekvenser som kommer med att inte ha pengar, eller guld.

För om vi inte har pengar i denna verklighet, då kommer vi att svälta och dö – vi kommer bli socialt utstötta och inte ha någonting att kalla för liv – och det är detta som vi alla fruktar så mycket, och det är därför vi köper mer och mer guld.

Men varför förändrar vi inte vår verklighet till att inte vara överlevnadsbaserad? Varför förändrar vi inte själva grundstommen av vårt samhälle till att bli en sådan som tar hand om alla – oavsett? Eftersom det är ju det vi i grund och botten allihopa vill ha – trygghet – bekvämlighet – och en verklighet vi kan lita på – varför skapar vi inte en sådan?

Guld är inte en lösning till att skapa en bättre verklighet, guld är inte en lösning till att göra oss fri från oro, guld är inte en lösning till att skapa stabilitet, välmående och välfärd – guld är som pengar, en bristvaluta som vi slåss om, och om vi inte har den, då är vi inte värda någonting – därför kommer vi så länge vi låter våra liv baseras på en valuta som vi måste slåss och kämpa för, aldrig uppleva lugn, eller trygghet – eftersom det inte finns någon.

Så – vi blir oroade eftersom vår svenska krona försvagas, och som en lösning till detta går vi och köper guld – men kommer guld ge oss mat? Kommer guld ge oss värme, kommer guld ge oss tillbaka de djur som dör ut p g a kapitalismens konsumtionsmentalitet? Kommer guld ge våra barn en verklighet att växa upp i? Nej – guld är en metall – vi kan bygga saker med den, men vi kan inte skapa en värld med den – det måste vi göra själva, med våra händer, och vår vilja.

Den stora missuppfattningen ligger i att vi tror att vårt nuvarande system fungerar – det gör det inte – därför kommer ingen valuta någonsin att göra skillnad – vi måste stå upp tillsammans, vid en ny princip, en ny riktning, och en ny mentalitet – att leva utifrån vad som är bäst för alla. När vi gör det kommer en värld att växa fram där vi alltid kommer veta att vi är omhändertagna och trygga, eftersom alla gör mot en annan såsom de skulle vilja ha gjort mot sig själva.

Låt oss stoppa detta vansinne och istället skapa en verklighet vi kan leva i utan oro – och låt guld vara en metall som man kan bygga med, om man vill, inte grundbulten i vår vardag.

Jämlikt med pengar för alla –

Medborgarlön –

Självtransformation –

Undersök mer!