Tag Archives: juridik

Dag 136: Betyget Gör Mig Till Kung

Självskriverier

Idag ska jag arbeta med en punkt som brukar komma upp när jag är i skolan. När läraren frågar någonting, och jag sedan besvarar frågan – brukar jag om läraren inte genast säger att jag har rätt, utan börja göra ett utlägg om punkten jag besvarat – så spänner jag mig själv, och börjar andas mer ytligt. Mina ögon vidgas, och jag kan känna hur det spänner i mina ögonlock. Och det som händer är att jag i det ögonblicket fruktar att jag har haft fel, och att jag på grund av det har förlorat mitt ”värde” och min ”ära – och att jag gjort mig själv till åtlöje inför mina klasskamrater.

Nedan ska jag gå igenom denna punkten med självförlåtelse, och sedan göra självåtaganden så att jag sedan kan korrigera och ändra på denna punkten och inte längre existera i och som rädsla, och nervositet när jag svarar på frågor som min lärare ställer till mig.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta mitt egenvärde, och min självkänsla i förhållande till om jag har rätt, eller inte när jag svarar på en fråga i skolan – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv – att när jag besvarar frågan korrekt – att då känna mig stark, och överlägsen – och känna det som att jag är bättre än mina klasskamrater, och när jag besvarar frågan fel – att då gå in i en upplevelse av rädsla, nervositet och ångest – och känna det som att jag har gjort bort mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållande till huruvida jag har rätt eller inte när läraren ställer en fråga till mig som jag sedan besvarar – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att besvara frågan utan att tänka att mitt egenvärde, och min självkänsla kommer förändras och styras av huruvida jag har rätt eller inte

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att när jag inte har rätt, och när jag inte vet svaret på en fråga som min lärare ställer till mig – att jag då är dålig, och underlägsen och mindre värd än mina klasskamrater, och att jag absolut inte under några omständigheter borde svara på en ny fråga, för då kanske samma sak kan hända igen – och jag kan ha fel – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att besvara frågor utan att hoppas att jag ska ha rätt, och utan att definiera mig själv i förhållande till huruvida jag har rätt eller inte

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé och en tro att elever som svarar rätt på frågor, och som får bra betyg – är bättre, och mer värde än elever som svarar fel på frågor och som inte får bra betyg – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd och känna ångest inför att bli en av de eleverna som svarar fel på frågor och som inte har bra betyg – i tron att mitt egenvärde styrs, och influeras av huruvida jag är duktig, eller dålig i skolan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga efter bra betyg utifrån en utgångspunkt att jag tror att om jag får bra betyg så blir jag en bättre och mer framgångsrik människa – istället för att se, inse och förstå att jag inte behöver definiera mig själv utifrån vad slags betyg jag får – och jag inte behöver ha någon slags upplevelse inom och som mig själv i förhållande till hur bra det gå för mig skolan – utan jag kan helt enkelt medverka här i skolan utifrån utgångspunkt av att ha roligt – och inte låta mig själv bli nervös för huruvida jag har fel på frågor eller inte

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att om man inte vet – och om man svarar fel på en fråga – så betyder detta att man gör bort sig, och att man är värdelös, och underlägsen – istället för att se, inse och förstå – att det inte betyder någonting överhuvudtaget att jag svarar fel på en fråga – utan att jag skapar betydelsen inom och som mig själv – och alltså är den upplevelsen jag har i förhållande till att besvara frågor i skolan inte en riktig – korrekt – och objektiv bild av verkligheten utan endast min förvrängda, och inre idé om vad det innebär att svara fel, eller rätt på frågor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tävla mot mina klasskamrater att ha mest rätt på de frågor min lärare ställer – i tron att desto mer frågor jag svarar rätt på desto mer framgångsrik, desto mer värdefull är jag – istället för att se, inse och förstå att det rent objektivt inte betyder någonting huruvida jag svarar rätt, eller fel på frågor – utan att jag skapar denna betydelsen inom mig själv, och jag skapar idén att jag är mer värd än mina klasskamrater när jag svarar rätt på frågor som läraren ställer

Självåtaganden

När jag märker att jag värderar mig själv – och upplever mig själv utifrån hur min lärares respons blir på en fråga jag besvarat – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och jag för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag genom att definiera mig själv utifrån min lärares respons i princip gör mig själv till en slav till en annan – och att jag begränsar, och förtrycker mig själv såsom självuttryck – eftersom jag inte vågar uttrycka mig själv i vissa fall, eftersom jag är rädd att inte få en positiv respons från min lärare; såldes åtar jag mig själv att inte definiera, och värdesätta mig själv utifrån min lärares respons på mina svar – och inte värdesätta, eller definiera mig själv utifrån vilka betyg jag får – utan istället svara på frågor ovillkorligt, utan ett begär, eller ett hopp om att ha rätt – och utan en rädsla, och ångest för att ha fel

När jag märker att jag känner mig själv upphetsad, och nervös inför att besvara en fråga – eller att jag känner mig upphetsad och nervös inför huruvida jag haft rätt på en fråga jag besvarat – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag i detta ögonblick separerar mig själv från mig själv genom att sätta mitt egenvärde, i och självtillit i vad jag tror att min lärare tycker om mig; och således åtar jag mig själv att besvara frågor ovillkorligt här och således inte vara bekymrad över vad min lärare tycker om mitt svar – eftersom jag inte definierar mig själv, eller placerar mitt egenvärde, och självtillit i förhållande till vad jag tror att min lärare tycker om mig

När jag märker att jag reagerar i självfördömande, ångest, och nervositet – och känner det som att jag gjort bort mig själv – när jag svarat på en fråga fel – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att anledningen till att jag reagerar som jag gör är för att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att mitt värde baseras på hur bra andra tycker om mig, och vad jag tror och misstänker att andra tycker om mig – och att jag tillåtit mig själv att tro, och tänka att min lärare är en auktoritet vars dom bestämmer vem jag är och hur jag ska uppleva mig själv; således åtar jag mig själv att sluta definiera mig själv i förhållande till vad jag tror att andra tycker om mig – och sluta fördöma mig själv så fort jag misstänker att någon kanske inte tycker om mig – tycker jag är duktig – tycker jag är effektiv – och istället åtar jag mig själv att i varje ögonblick andas och se, inse och förstå att det finns ingen annan än jag som kan påverka, och styra min upplevelse av mig själv – och således ger jag mig själv en upplevelse av att vara bekväm i mitt eget skinn – avkopplad, och avspänd inom och som mig själv

När jag märker att jag medverkar i och som en upplevelse, tanke, och idé att jag är bättre – eller sämre – beroende på om jag får ett bra, eller dåligt betyg skolan – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns absolut ingenting i min fysiska verklighet som tyder på att min upplevelse av mig själv måste förändras beroende på hur bra jag gör ifrån mig i skolan – utan vad jag upplever är alltså en subjektiv och självskapad upplevelse som rent faktiskt inte har någonting att göra med min skola, och med mina lärares omdöme om min prestation; således åtar jag mig själv att inte definiera mig själv, och inte skapa min upplevelse av mig själv utifrån vilken prestation jag gör i skolan – utan istället gå villkorslöst, utan hopp och förväntningar – och förbli den samme oavsett om jag får ett superbra betyg – eller ett helt värdelöst betyg

När jag märker att jag jagar efter ett bra betyg utifrån utgångspunkten att jag tror att ett bra betyg kommer göra mig till en bättre och mer framgångsrik människa – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att ett bra betyg betyder precis det som jag bestämmer att ett bra betyg ska betyda – och om jag inom mig själv bestämmer att ett betyg kommer influera, och styra vem jag är inom mig själv – så är det också så jag kommer att uppleva mig själv; således åtar jag mig själv att bestämma om – och välja att ett betyg inte på något sätt influerar eller styr min upplevelse av mig själv – och jag upplever mig själv densamma oavsett om jag får ett superbra betyg – eller jättedåligt betyg

När jag märker att jag tänker, och tror – att om jag inte vet svaret på en fråga – så betyder detta att man gjort bort sig, och att man är värdelös, och underlägsen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att rent objektivt sätt betyder den omständigheten att man inte vet svaret på en fråga – ingenting – eftersom man förblir precis densamma före som efter man ”borde” ha besvarat frågan – man förblir här som sin kropp – och man andas precis likadant innan som efter – och kroppens hjärta slår precis likadant innan som efter; således åtar jag mig själv att stoppa den subjektiva upplevelsen, och idén att mitt värde – och min upplevelse av mig själv tydligen måste influeras av hur väl jag gör ifrån mig i skolan – och istället åtar jag mig själv att värdesätta mig själv – och ge mig själv erkännande, och kärlek – och således sluta söka detta utanför mig själv i skolan, hos lärare, och hos mina klasskamrater

När jag märker att jag tävlar mot mina klasskamrater i att ha rätt på mest frågor, i tron att jag då blir bättre, mer framgångsrik, och mer värd – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det värde som jag tror mig själv uppleva och bygga upp när jag har rätt och mina klasskamrater har fel – inte är ett riktigt värde – utan endast en subjektiv perceptuell tolkning av verkligheten som enbart existerar inom och som mig själv, och som således inte utgör ett riktigt och äkta värde; och således åtar jag mig själv att leva värde här – som mig själv – och göra egenvärde till något substantiellt som jag skapar och uttrycker som mig själv – och leva detta ord genom att göra saker för mig själv – och ta beslut för mig själv – som faktiskt gynnar mig, och gör mig själv mer effektiv och stabil inom och som mig själv

Advertisements

Dag 122: Jag Mår Som Du Mår

Självskriverier

Idag har två punkter varit primära inom mig – den 1) första punkten har varit ångest, och nervositet att jag inte ska hinna klart med – och lyckas göra min uppsats färdig i tid. Den 2) andra punkten kom upp inom mig när jag besökte min skola, och där träffade några klasskamrater – upplevelsen som dök upp inom mig själv i det ögonblicket var rädsla för att bli ignorererad – rädsla för att inte passa in.

1) Den första punkten kan jag verkligen se hur den influerar mig nu. Jag kan se att när jag börjar oroa mig inför mina studier – hur hela mitt kroppsspråk, och mitt uttryck av mig själv här blir snabbare, och hetsigare – jag rör mig snabbare, jag tänker mer frekvent, jag gör hela tiden avbrott i det jag gör för att göra någonting nytt som jag tycker verkar mer viktigt. Och på det hela taget så kan jag inte koppla av, utan jag är uppjagad inom mig själv.

2) Den andra punkten kommer upp inom mig nästan automatiskt när jag är med andra människor som jag inom mig själv förväntar mig av mig själv att jag ska ha en slags vänskaplig relation med. Det är då klasskamrater – och en idé jag skapat inom mig själv är att det är bra, roligt, och att man kan få vara glad och lycklig när man har många vänner – många man kan prata, och hälsa på – och det motsatta när man inte har några sådana kompisar och vänner. Detta leder till att jag går i och existerar i en konstant rädsla och ångest att jag inte ska bete mig, och uttrycka mig själv på ett sådant sätt att någon ska vilja ha ett vänskapsförhållande med mig, utan att jag istället ska bli illa omtyckt.

Självförlåtelse

1)

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid mitt självintresse av att få de högsta betygen, och att på så sätt vid ett senare tillfälle kunna få det bästa jobbet – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och att önska att jag kan få ett bra jobb i framtiden – bättre än vad andra har – så att jag kan känna mig själv mer lyckad, och rik än vad andra är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara orolig och rädd att om jag inte gör bra ifrån mig i skolan, att jag då inte kommer kunna få någon säkerhet i framtiden – eftersom jag inte kan få något jobb, och jag kan inte ta hand om mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv och vara rädd för att mitt liv kommer bli bedrövligt, tråkigt, och utan något värde om jag inte lyckas i systemet, och blir än av de bästa – än av de som har de bäst betalda jobben, som har den mest inflytelserika positionen – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv att jag kommer kunna hantera de situationer som dyker upp i framtiden, och att det inte är någonting jag behöver vara rädd för att jag inte kommer klara av

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att jag inte kommer få ett stabilt, och välbetalt jobb i framtiden – och inom detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera min stabilitet och upplevelse av och som mig själv i förhållande till pengar, och arbete – och tro att jag måste ha en viss mängd pengar, och en viss mängd arbete för att kunna uppleva mig själv lugn

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som ångest, nervositet och rädsla inför framtiden – och vara rädd för att jag ska misslyckas, rädd för att jag ska förlora, rädd för att det är någonting jag inte kommer klara av, och att det är någonting jag kommer göra fel – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv, och att inte ha förtroende för mig själv – och gå in i framtiden i tillit till att vad jag än möter kommer jag att kunna klara av det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som ångest, nervositet och fruktan för att inte lyckas – för att inte vinna – och för att inte vara en av dem bästa – och detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ägna min tid här åt att tävla, och jämföra mig själv med andra – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att gå här i och som andetaget – att ta det lugnt, och att inte hetsa upp mig själv över de saker och ting jag möter i min skola

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta det lugnt, och hantera de punkter jag möter i min skola här som andetaget – och inte ha några förväntningar på mig själv, och inte ha någon rädsla för att förlora, eller misslyckas, utan bara göra det som måste göras utan att tänka någonting på det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro om mig själv att jag misslyckas med allt jag tar mig för, och att jag därför inte kan lita på mig själv – utan jag måste hålla kvar vid min ångest, och nervositet – såsom ett skydd gentemot vad som kan hända i min värld om jag släpper mig själv fri, och tillåter och accepterar mig själv att leva utan rädsla, nervositet och ångest – och istället lita på mig själv här

2)

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha förväntningar på mig själv när jag är med andra människor, att jag ska vara en social, omtyckt och rolig människa som andra människor kan relatera till och tycka om

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd när jag är med andra människor för att jag inte ska anses av andra såsom att vara en rolig, social, trevlig, och omtyckt människa – utan att jag istället ska ses som en jobbig, och asocial individ som ingen tycker om

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och uppleva en press på mig själv när jag är med andra människor av att jag ska prata med andra, och skapa kontakter med andra människor – och tänka att om jag inte gör detta – då är jag en sämre, och mindre värd individ än vad jag varit annars; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag för att vara värd någonting måste prestera och kämpa, och göra så att andra människor ser mig, och tycker om mig – och definierar mig som en trevlig människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en press på mig själv av att vara en igenkänd människa, som har ett stort socialt nätverk – och som är populär, och omtalad av människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att om jag inte är ansedd av andra människor såsom att vara populär, unik, och rolig – att jag då är värdelös, och utan något som helst värde – och att jag då egentligen bara kan gå och dö

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att varje dag poängsätta mig själv utifrån hur bra jag tyckte jag agerade, och levde i förhållande till andra människor – vilket jag bedömer utifrån hur mycket jag fått en bild av att andra människor tycker om mig, och gillar att vara runtomkring mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva egenvärde, och egenkärlek – och vara tillräcklig för mig själv, och sluta betygsätta mig själv i förhållande till vad jag tror andra människor tycker och känner om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte förbli stabil inom och som mig själv när jag är med andra människor – och inte tillåta och acceptera mig själv att bli besatt av och som det sociala spelet, av att få så mycket positiv uppmärksamhet av andra som möjligt – och av att undvika att få någon negativ uppmärksamhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag känner, och tänker att andra människor inte tycker om mig – utifrån hur jag ser det som om de undviker mig, och talar med mig i en negativ tonalitet – att då känna mig ledsen, och underlägsen – och gå in i en upplevelse inom och som mig själv av att känna det som att jag är värdelös, och att jag har misslyckats – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att varje dag jaga efter erkännande från andra människor så att jag inte ska känna och uppleva det som att jag har misslyckats

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta min upplevelse av mig själv vara fullständigt beroende av hur andra människor upplever sig själva, och hur andra människor är – istället för att jag skapar min egen upplevelse av och som mig själv, och att jag tillåter och accepterar mig själv att förbli stabil, och trygg inom och som mig själv oavsett hur andra mår – och oavsett om jag är igenkänd, och sedd – eller om jag är ignorerad och utanför

Självåtaganden

1)

Jag åtar mig själv att sluta projicera mig själv in i framtiden, och fundera på vad slags jobb jag ska i framtiden – och på hur mycket jag kommer tjäna i framtiden – och hur det kommer att gå i framtiden – och jag åtar mig själv att istället förbli här i och som mitt andetag, och gå de praktiska punkter som finns här utan rädsla – ångest, eller självfördömande – utan förväntan, och utan hopp – utan fullständigt ovillkorligt; och således – när jag märker att jag projicerar mig själv i in framtiden – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva HÄR – och att lita på mig själv HÄR

Jag åtar mig själv att sluta definiera säkerhet, stabilitet och trygghet i separation från mig själv – genom att tänka, och tro att jag för att kunna leva säkerhet, och trygghet måste ha pengar – och måste ha en viss bild av stabilitet såsom ett hus – en bil – en hund – och i detta åtar jag mig själv att istället leva mig själv såsom stabilitet och säkerhet här i varje ögonblick; och således – när jag märker att jag oroar mig för att jag inte ska göra bra ifrån mig i skolan – och att jag därför inte kommer få nått bra jobb i framtiden – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva här i varje andetag, och inte tänka varken framåt, eller bakåt – utan istället förbli här i och som självtillit

Jag åtar mig själv att inte vara rädd för att misslyckas, och att inte fundera på hur jag ska hantera en eventuell framtida situation som hänför sig till ett misslyckande – utan istället leva, och hantera vad som är här; och i detta åtar jag mig själv att lita på mig själv, och att ta hand om mina praktiska åtaganden här såsom andetaget en och jämlik – och således inte göra en stor grej av att leva och röra mig själv i och som systemet; och således – när jag märker att jag upplever rädsla för att mitt liv kommer bli bedrövligt, tråkigt, och utan något värde om jag inte lyckas i systemet – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att gå i systemet – och röra mig själv i systemet ovillkorligt – och i självtillit här

Jag åtar mig själv att sluta definiera stabilitet i förhållande till pengar, och arbete – och istället åtar jag mig själv att öva mig själv att leva självstabilitet i varje ögonblick – genom att stoppa alla inre upplevelser såsom emotioner, och känslor – och istället gå i och som andetaget – en fot framför den andra – fysiskt här

Jag åtar mig själv att skapa, öva mig själv att, och leva självförtroende i och som varje ögonblick – genom att gå in i varje situation fullt ut och inte tvivla eller vara rädd för att jag ska misslyckas – utan helt enkelt leva fullt ut och utan några tankar som stör mig

Jag åtar mig själv – att när jag märker att jag oroar mig själv, och att jag fruktar att saker och ting ska gå åt helvete – att jag inte ska vinna – att saker och ting kommer gå fel på de mest oväntade och fruktansvärda sätt – att genast stoppa mig själv, att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och i detta åtar jag mig själv att sluta tänka – och istället leva HÄR – eftersom jag ser, inser och förstår att alla problem jag har uppstår genom att tänka – således slutar jag tänker och tar således bort mina problem

Jag åtar mig själv att sluta ha förväntningar på mig själv – och se, inse och förstå att förväntningar enbart tjänar till att skapa rädsla, nervositet och självfördömande – och att faktiskt – jag genom att skapa förväntningar på mig själv gör precis det som jag ogillade att mina föräldrar gjorde mot mig när jag var ung – d v s skapade förväntningar på att jag skulle lyckas; således – när jag märker inom mig själv att jag medverkar i, eller skapar förväntningar – då stoppar jag mig själv genast – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva här och acceptera mig själv utan att behöva lyckas med någonting – jag är här

Jag åtar mig själv att sluta tänka att jag är misslyckad och värdelös, och istället vara tacksam för och som mig själv – och inte ta mig själv för givet; således – jag åtar mig själv att uppskatta mig själv praktiskt här – genom att i varje ögonblick stoppa tankar, och upplevelser och istället vara medveten om mitt andetag här och min kropp – och verkligen vara här tillsammans med de fysiska sensationer, och upplevelser jag har

2)

jag åtar mig själv att vara mig själv med andra människor, och att sluta ha förväntningar på mig själv om hur jag ska bli uppfattad, och sedd av andra människor – utan istället uppskatta mig själv – och ta det lugnt och inte oroa mig; och således – när jag märker att jag ändrar mig själv för att andra ska uppfatta mig som trevlig, social, och omtyckt – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att vara naturlig och autentiskt – och leva självacceptans här

jag åtar mig själv att sluta fördöma mig själv utifrån hur jag misstänker, och tror att andra människor känner om mig – och att i detta inte heller fördöma andra människor utifrån tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig – utan istället stå här i och som andetaget och sluta hata mig själv, och sluta hata andra – genom självfördömande; och således – när jag märker att jag är rädd för att andra människor inte ska se mig som rolig, social, trevlig, och omtyckt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att älska mig själv – att tycka om mig själv – och acceptera mig själv – och att även glädja mig åt min egen humor – och således inte längre vara beroende av att andra ska ge detta till mig, eftersom jag ger det till mig själv

Jag åtar mig själv att sluta ha en press på mig själv, och sluta förvänta mig av mig själv att andra människor måste tycka om mig – och känna sig glada, och upplyfta runtomkring mig – och jag åtar mig själv att istället ta det lugnt runtomkring människor, och att framförallt våga vara mig själv – även om jag inte är precis likadan som alla andra är

Jag åtar mig själv att slappna av och ta det lugnt runt andra människor – och inte ha några förväntningar eller förhoppningar att andra människor ska tycka om mig – eller ogilla mig – utan istället vara här i varje ögonblick och uttrycka mig själv naturligt, och autentiskt – och om således ingen tycker om mig, eller om ingen vill prata med mig – so be it – jag förblir densamma här såsom andetaget en och jämlik

Jag åtar mig själv att sluta värdera, och poängsätta mig själv utifrån hur mycket jag tror att andra människor tycker om mig, eller inte tycker om mig – och istället åtar jag mig själv att leva egenvärde, egenkärlek, självrespekt, och självacceptans – och ge mig själv andrum att vara mig själv utan någon oro och rädsla för att jag inte kommer bli accepterad av andra; och således – när jag märker att jag inom mig själv poängsätter mig själv utifrån vad jag tror, och antar att andra tycker om mig – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att acceptera mig själv ovillkorligt – och sluta tävla med mig själv inom mig själv om att bli gillad av andra

Jag åtar mig själv att sluta vara besatt av och spela det sociala spelet – utan istället åtar jag mig själv att lära känna mig själv här – och leva självacceptans, självrespekt, och självkärlek – och alltså inte känna mig värdelös, eller dålig när jag inte tycker att jag är tillräckligt uppmärksammad, eller sedd av andra

Jag åtar mig själv att när jag upplever mig själv ledsen, och underlägsen – och värdelös – utifrån vilken sorts röst andra människor använt – eller huruvida andra människor hälsat på mig, eller tittat åt mitt håll när jag mött dem – då stoppar jag mig själv genast, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva här en och jämlik såsom mitt andetag och stoppa alla upplevelser av positivitet, eller negativitet som kommer upp inom mig i förhållande till vad jag antar och tror att andra tycker, och tänker om mig

Jag åtar mig själv – att när jag märker att jag låter mig påverkas av hur jag tror att en annan mår, eller upplever sig självt – att genast stoppa mig själv, att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och i detta åtar jag mig själv att oavsett vad andra känner, eller upplever – att alltid stå fullt ansvarig inom och som mig själv och skapa min upplevelse av och som mig själv – och inte tillåta och acceptera mig själv att bli styrd, eller dirigerad av någonting som kommer upp inom mig i formen av en upplevelse

2012 Sök Skydd!

I Sverige och även i resten av världen har vi någonting som heter upphovsrätt. Det är en samling med lagar och regler som har till syfte att skydda artister, konstnärer, programmerare, översättare, m.m. Meningen med rätten är att även de yrkesgrupper som inte skapar fysiska objekt utan istället immateriella verk också ska få ett skydd så att de ska kunna sälja och handla med, och skapa sig en förmögenhet med sina skapelser – utan att någon kopierar eller stjäl dem.

Själva rättens syfte att skydda konstnärer och andra skapare kan ju låta ädel till att börja med, för man skulle ju kunna säga: ”Självklart ska våra konstnärer vara skyddade!” – ”Det är inte rätta att stjäla någons alster sådär, lagen behövs!” – ”Tänk om inte lagen funnits! Alla konstnärer hade varit helt oskyddade!”. Men vad är det som inte tas med i beräkningen när man säger sådana saker? Vad är det som man missar?

Om vi tittar på upphovsrättens syfte igen, och alla de argument som talar för att lagen gör nytta, så kan vi se att de alla baseras på tanken att skydd eller säkerhet behövs för att undvika stöld. Upphovsrätten är alltså ett skydd mot stöld, och frågan som då borde ställas är: men varför existerar stöld överhuvudtaget? Varför är vi tvungna att skydda det vi skapar? Hade rätten funnits om stöld inte funnits?

Såklart behövs ju inget skydd om det inte finns någon fara och därför hade inte heller upphovsrätten behövts om det inte funnits någon som stal. Så själva grundbulten i upphovsrätten är baserat på tanken att stöld måste bekämpas, och upphovsrätterna måste skyddas. Men är det verkligen en hållbar lösning? Kommer stöld att försvinna i och med att stöld förbjuds? Vart kommer stöld ifrån egentligen och är inte en lag som förbjuder stöld bara ett plåster på ett sår som inte läker?

Vad än stölden beror på, vare sig det är girighet, hämnd eller desperation, så grundar den sig på en enda sak – nämligen att det som stjäls har ett värde i pengar. Och varför är pengarna så viktiga? Jo – därför att hela vårt system och våra liv i detta system utgår ifrån pengar – hur mycket eller hur lite pengar vi har – och därför blir pengar det som alla vill ha och alla måste ha för att överleva. Och därmed blir de pengarna vi lyckats förskansa oss någonting vi måste skydda och vaka över, så att ingen annan kan ta våra rikedomar ifrån oss. Stöld beror alltså på pengar – vi stjäl på grund av pengar har ett värde i systemet. Därför kan aldrig någon lag som skyddar mot stöld helt ta bort problemet stöld, eftersom lagen inte fokuserar på vad problemet faktiskt är – vilket är pengar eller det värde som vi gett pengar i separation från oss själva.

Artisterna och konstnärerna som gör sin musik och skapar sina skapelser är de också lika beroende och infångade i vår världs lagar och regler som alla andra – de behöver också pengar för att överleva! Självklart vill de ju att upphovsrätten därför ska få vara kvar, så att de kan få ett skydd mot stöld, och behålla sina verk och pengar; men fortfarande missas den viktigaste punkten – att stöld inte kan bekämpas, och den kan inte motsättas – stöld är nämligen en naturlig och oundviklig konsekvens av hur vårt nuvarande pengasystem fungerar. För i vårt pengasystem får du bara leva så länge du har pengar och det är alltid brist på pengar, därför kämpar vi alla som galningar för att hålla sig själva ovanför ytan, även om det betyder att vi måste trycka ner någon annan under vattnet. Så stöld är en konsekvens av att alla inte har tillgång till de saker som de behöver och måste ha för att kunna överleva – en konsekvens av att vara nedtryckt under ytan och i panik vilt försöka hitta något sorts sätt att återigen fylla lungorna med luft.

Hade upphovsrätten behövts i en värld där alla fått vad de ville ha? Nej, det hade den inte. Upphovsrätten finns bara eftersom vi i vårt nuvarande system konstant måste skydda våra tillgångar och skydda oss själva mot att bli helt överkörda och utstötta. Artisterna kan inte bara göra sin musik och släppa den gratis på internet, eftersom de då inte får någon inkomst och då inte kan överleva – de måste därför skydda sig själva mot att deras musik blir stulen, eftersom musiken är deras levebröd. Men i värld där alla hade haft tillgång till och fått vad de ville ha hade artisterna kunnat utöva sin konst för att de tycker det är roligt, utan något behov av att skydda det de gjort – de hade ju inte konstant behövt tänka på att tjäna och skydda pengar eftersom de ovillkorligt haft tillgång till det som de behövt. Ett sånt liv är möjligt genom ett jämlikt pengasystem.

Hela vårt lagsystem är uppbyggt på premissen i vårt nuvarande system om att du måste kämpa för att överleva, och att du måste ha pengar för att överhuvudtaget få mat för dagen; vi kan ändra på den premissen och ge alla det de behöver och det de vill ha. Då skulle vi inte längre ha några kriminella och inte heller några svårlästa lagar som försöker ge skydd åt endast vissa personer. Alla skulle istället ha ett riktigt och gediget skydd, eftersom alla skulle få tillgång till det som de behövde; mat, kläder, nöjen, och trevligheter – och ingen skulle lämnas utanför!

Jag föreslår att vi slutar skydda oss själva och istället ger till alla så att inget skydd längre behövs.

Undersök jämlikt med pengar för alla!

Featured Art Work by Ann Van Den Broeck

Facebook link: http://www.facebook.com/AnnVandenBroeck
Youtube channel: http://www.youtube.com/users/Spamann
Blog links:
http://beneath-the-rose.blogspot.com/
http://theatomdecides.blogspot.com/
http://earthsreview.blogspot.com/
http://beyondthenight.blogspot.com/

 

2012 Konkurrens Leder Till Vår Undergång

I vårt nuvarande kapitalistiska system ses och uppfattas konkurrens som någonting positivt och nyttigt – någonting som ger tillbaka till konsumenterna eftersom företag tvingas att vara innovativa, och hela tiden framåtsträvande för att inte halka efter, och bli utkonkurrerade. Därför finns det både i Sverige och i EU lagar som förbjuder ”konkurrensbegränsande åtgärder” från företag.

Idén och tankegången bakom lagarna är som sagt, att de i slutändan ska gynna konsumenterna. Men vad är den faktiska konsekvensen av konkurrens? Är det någonting så nyttigt som våra politiker och lagstiftare tror det är?

Först och främst, med konkurrens sker ingen som helst innovation – vad som egentligen händer är att företag utvecklar nya sätt att fånga konsumentens uppmärksamhet på – så att han ska känna sig tillräckligt hågad för att konsumera. Det är allstå aldrig någon sorts innovation som händer, eftersom det alltid handlar om samma sak, att i tillräckligt stor omfattning manipulera konsumentens att uppleva att han måste köpa, och måste äga produkten.

För att uppnå detta måste företagen hela tiden utveckla och skapa nya produkter – eftersom vi konsumenter annars tröttnar – och i denna process använder företagen mer fossilt bränsle, och mer naturresurser än vad som är hållbart för jorden – vilket leder till att våra naturresurser nu är på väg att sina och försvinna.

Utöver det leder företagens konstanta ”innovation” av nya produkter, med en kort livslängd, till att mängden skräp ökar – överallt i världens hav finns nu tonvis med plast – och vi har ett ekosystem som är på väg att sakta men säkert dö ut – då fler och fler djurarter slås ut – och vi har en stigande medeltemperatur världen över – och vårt drickbara färskvatten börjar också ta slut – lite förenklat kan sägas att vi totalt förstört vårt jordklot för att kunna vara ”innovativa” och konkurra med varandra genom att skapa ”nya” och ”lukrativa” produkter.

En annan baksida med konkurrens är att det alltid är någon som måste förlora – detta rättfärdigar politikerna och lagstiftarna med att säga att, det är så vi driver världen framåt – det är så vi gör framsteg! Bort med de svaga, och in med de starka! Det som helt glöms bort i denna argumentation är de som faktiskt förlorar! Jag menar – upplever de som blivit skuldsatta för resten av livet – eftersom deras företag gick i konkurs – framgång? Upplever de som fått alla sina tillgångar utmätta, och blivit vräkta från sin lägenhet – eftersom det företag de arbetade hos gick i konkurs – framgång? Vad är egentligen vår definition av framsteg och framgång här?

Det politikerna och lagstiftarna ser som framsteg och framgång är tillväxt, och en högre omsättning – mer pengar – mer produkter – mer inköp – mer varor – mer cash – mer rörelse – men vad de glömmer är de som förlorar – och förlorarna är jorden, förlorarna är de som inte klarar av att stå sig i konkurrensen, och förlorarna är i slutändan VI ALLA – eftersom VI ALLA lever på denna jord och är beroende av att denna jord mår bra, och kan förse oss alla med de resurser vi måste ha för att överleva.

Att ha en högre omsättning är inte framgång – en högre omsättning betyder bara att vi tillverkar, och konsumerar mer prylar – det i sig självt betyder enbart att vi snabbare för oss själva mot den dagen då vi måste möta det faktum att vår nuvarande konsumtion är ohållbar – och inte kan upprätthållas.

Mer pengar är inte framsteg – eftersom pengar enbart är färg som tryckts på ett papper – det bevisar ingenting förutom att vi helt och fullständigt glömt bort allt av faktiskt värde – som den jord vi går på – som den naturen som är runtomkring oss – som solen som ger näring, och vattnet som släcker vår törst – allt det där kan absolut inte köpas för pengar – men det kan däremot – vilket sker just nu – förstöras i vår tro att pengar har möjligt att köpa oss vår egen bit av himlen.

Konkurrens är i sig självt tävlan, hotfullhet, avundsjuka, rädsla, ångest, självfördömande, och jämförelse – konkurrens är när vi människor tävlar mot varandra, och gör allt för att slå krokben på varandra – istället för att hjälpa varandra, stödja varandra, och vara mot varandra såsom vi skulle vilja andra var mot oss; det är ju därför fullständigt uppenbart att konkurrens aldrig kan leda till någon som helst nytta för någon – och att konsumenten får köpa ”nya” och ”lukrativa” produkter är ingen nytta alls – det är bara än mer resurser som förbrukas för att tillfredställa ett begär efter att få bli stimulerad, och upphetsad – att få konsumera.

Vill vi ha en värld där vi alla är fiender? Där vi alla letar efter svagheter, misstag, och felaktigheter i varandra – så att vi ska kunna utnyttja dessa för att sedan själva vinna? Vill vi ha en värld där vi inte kan lita på varandra, eftersom vi vet att alla är ute efter att ”få oss” – ”stjälpa oss” – och framför allt ”ta våra pengar” – eftersom detta är verkligheten vi skapar när vi låter konkurrens styra – och tron att konkurrens leder oss framåt.

Jag kan illustrera konkurrensensidéns ineffektivitet ytterligare – tänk dig att vi har en match där två fotbollslag spelar mot varandra – och sedan en match där vi har två fotbollslag som spelar med varandra utan någon motståndare; i vilken match tror ni flest mål hade gjorts? Jo – självklart i den matchen där lagen spelat med varandra!

Och sedan kanske någon säger nu, ”ja, men om man inte har en motståndare, då kan man ju aldrig utveckla sig, då finns det ju ingen utmaning och då låter man sig själv bli sämre!”

Men varför kan vi inte röra oss själva, och dirigera oss själva till att bli bättre? Varför kan vi inte motivera och utmana oss själva att utvecklas? Varför måste vi ha en tävling, någon att vinna över, och någon att besegra för att kunna nå framsteg? Varför kan vi inte istället hjälpa varandra, stötta varandra, och assistera varandra att bli mer effektiva, och starkare – utan att vi för den sakens skull måste slåss mot varandra?

Idén om konkurrens saknar allt slags förnuft – den är helt enkelt korkad, och det är lätt att förstå att konkurrens alltid leder till lidande, och dumma beslut. Låt oss därför skapa ett nytt system, där konkurrens inte längre är den princip som styr våra liv – utan istället principen om vad som är bäst för alla blir ledande!

Livet behöver inte vara ett lidande, det behöver inte vara en kamp, utan det kan vara en samvaro, ett samtycke, och en förståelse människor, natur, och jord emellan – det är den världen jag vill ha! Himlen på jorden! Lösningen heter jämlikt med pengar för alla – undersök vad det är för någonting!

Visad konst är gjord av Van Den Broeck

Facebook länk: http://www.facebook.com/AnnVandenBroeck
Youtube kanal: http://www.youtube.com/users/Spamann
Blog länkar:
http://beneath-the-rose.blogspot.com/
http://theatomdecides.blogspot.com/
http://earthsreview.blogspot.com/
http://beyondthenight.blogspot.com/

 

När Pengar Blev Viktigare Än Liv

Vi lever i en vardag där den mängd pengar du har anger om du ska få leva eller dö, svälta eller äta, vara klädd i nya kläder eller gamla kläder, vara sjuk eller frisk – vi lever i en vardag där du inte får någonting, utan att offra någonting. Vi lever i en vardag där du måste offra dig själv för att kunna överleva, offra din tid, offra dina intressen, offra din moral, offra din karaktär – eftersom konsten att tjäna pengar kräver att du inte tillåter någon som helst medlidande eller ärlighet. Du måste existera och leva som en lögn för att få tillgång till pengar.

För att få överleva, för att få tillgång till pengar, måste vi kompromissa oss själva, vi måste le när vi inte vill le, vi måste skratta när vi inte vill skratta, vi måste ägna oss åt saker och ting som inte har någon relevans, eller värde för oss själva, eller andra människor överhuvudtaget – enbart för att tjäna pengar. Vi är, i grund och botten, slavar, utan någon som helst frihet att uttrycka oss själva, och leva som vi vill.

Frågan som vi måste ställa oss själva är: ska vi acceptera vårt liv, och livet för resten av alla människor att vara på det här sättet? Ska vi acceptera en värld som inte är himlen på jorden?

Själv kommer jag inte acceptera någonting mindre än himlen på jorden, det är den värld jag vill leva i, och enbart den världen jag kommer att acceptera – vårt nuvarande kapitalistiska, konsumentsystem går inte på något sätt att tolerera – att människor inte har tillgångar att tillfredställa sina mest basala och grundläggande behov är inte acceptabelt – det är faktiskt, i klarspråk, mord.

Vårt nuvarande pengasystem såsom det existerar gör oss alla till mördare, eftersom vi tillåter och accepterar ett system att existera som inte stödjer människor, utan som istället stjälper människor, lämnar dem utan mat och dryck, utan kläder och värme, utan medicin och vård, ett hänsynslöst och brutalt system som inte överhuvudtaget värderar liv som någonting av värde – utan enbart pengar är av värde.

Och självklart kan vi inte anklaga systemet, eftersom systemet bara reflekterar tillbaka till oss själva, såsom vi tillåter oss själva att existera och leva – det är vi som blivit totalt besatta av pengar, besatta av upphetsningen att äga, besatta av begäret att konsumera, besätta av rädsla och ångest att vår granne, eller någon annan ska ta våra tillgångar ifrån oss – detta är vad vi tillåtit oss själva att bli.

Varför lever vi inte sann moral? Vad är sann moral? Färdigheten att leva i hänsynstagande av andra, att se andra som en själv, och ge till andra såsom man själv vill ta emot – att inte göra och handla utifrån girighet och begäret av att äga, men istället agera på ett sätt så att man är stolt över sig själv. Det är moral – det är att leva på ett utvecklat och intelligent sett, men som kan ses är det inte många som lever på ett sådant sett idag.

Istället har färdigheten att tjäna pengar getts högre värde än färdigheten att vara sanningsenlig, färdigheten att dra andra bakom ljuset har getts högre värde än färdigheten att i varje andetag, vara medveten om ens ord och handlingar – vara medveten om hur ens ord och handlingar influerar ens omgivning, och i en sådan insikt agera på ett sett som stödjer, och assisterar ens omgivning. Pengar har blivit den sak genom vilken vi värderar vår verklighet och oss själva, istället för att se pengar som ett sett att kommunicera, och fördela de tillgångar som finns på denna jord.

Pengar används idag för att rättfärdiga ojämlikhet och lidande, vi säger att ojämlikhet existerar eftersom jämlikhet inte är en möjlighet, med tanke på människans giriga natur, och med tanke på att pengar inte kan fördelas exakt lika mellan alla – men detta är lögner och rättfärdiganden. Vi kan förändra oss själva, och vi kan administrera världens resurser efter de behoven som finns, precis som att vi kan med enkelhet se vilka av våra handlingar och levnadssätt som faktiskt stöttar, och vilka som skadar.

Vi har accepterat vårt dagliga liv till att vara en kamp för överlevnad, och en strid om resursers, men så behöver inte vara fallet – vi är skapare – vi är kapabla – och vi är värda en ny värld, en värld som är himlen kommen till jorden, vari vi alla kan ha roligt och uttrycka oss själva, vara fria att leva som vi vill, inte längre slavar till våra begär, rädslor, och framförallt pengar – men istället hängivna till liv, till jämlikhet, och till principen om vad som är bäst för alla.

Var Kommer Avtalsrätten Ifrån?

Nu, låt oss diskutera avtalsrätt.

Först ska jag lite snabbt berätta vad avtalsrätt innebär. Väldigt kortfattat kan man säga att avtalsrätt är lagen som bestämmer när du har ingått en rättsligt bindande överenskommelse. Och om du gjort det är du nu skyldig att göra vad du skrev i avtalet, och om du inte gör det så väntar allehanda former av bestraffning på dig.

Avtalsrätten reglerar när ett avtal är slutet och när det är ogiltigt osv. Du behöver inte veta allt det där för att förstå vad jag nu ska förklara och visa om avtalsrätten. Det enda du behöver veta är att avtalsrätten reglerar överenskommelser mellan människor och gör dem bundna till sina ord.

Nu när du vet vad avtalsrätt är det dags att ställa frågan – vart kommer avtalsrätten ifrån? Varför har vi en avtalsrätt?

Låt oss först titta på exakt vad avtalsrätten reglerar – jo just avtal mellan människor. Och vad handlar avtalen om? Alltid handlar dem om pengar. Antingen ska du sälja någonting eller så ska du köpa någonting. Eller kanske du ska göra ett testamente eller skriva ett hyreskontrakt. I vart fall kommer ditt avtal att handla om pengar. Vi kan alltså säga att avtalsrätten har formats som ett hjälpmedel för människor att byta pengar emellan sig själva.

Frågan är då – varför behövdes ett sånt hjälpmedel? Varför ville vi människor ha en lag som övervakade våra överenskommelser? Och varför fanns behovet av att straffa de av oss som bröt mot lagen?

Det hela är väldigt enkelt. Vi är rädda för att förlora våra tillgångar – våra pengar. Och vi vet att utan några pengar är vi maktlösa i denna världen. Vi är utan en röst och utan någon makt. På grund av det känner vi oss tvingade att reglera varje överenskommelse, varje avtal med stränga regler som utlovar straff för de som vågar gå utöver dem. Det är så vi skyddar oss själva ifrån fattigdom – avtalsrätten är allstå en produkt av vår rädsla för varandra.

Men en intressant följdfråga blir ju då – varför finns fattigdom?

Om vi ser på vårt pengasystem går det lätt att hitta ojämlikheter emellan oss. Vissa av oss är födda rika. Andra av oss är födda fattiga och somliga är födda mittemellan. Och på grund av att pengarna är fördelade ojämlikt emellan människor, och på grund av att du aldrig kan vara säker på att du har tillräckligt med pengar tills nästa dag, eftersom de kan försvinna när som, känner vi oss tvingade att slåss mot varandra. Och vi slåss för vår överlevnad. Vi kämpar varje dag för att få tag i tillräckligt med pengar.

Problemet är i grund och botten att vi inte får pengar ovillkorligt – enbart därför att vi lever. Istället är pengar en lyx som vi måste kämpa för att ta del av. Och som det inte ens är säkert att vi får ta del av. När livet är ett sådant kasino drivs vi i panik och ångest att kämpa för vår överlevnad. Vi håller kvar vid våra förmögenheter till varje pris. Ifrån den rädslan och ångesten har avtalsrätten uppkommit.

Avtalsrätten är ett bevis på att vi människor inte vågar lita, eller ens kan lita på varandra – eftersom vi vet att vår granne, precis som oss själva, i tystnad strävar efter sin egen överlevnad.

Så om pengar inte hade funnits. Om pengar varit tilldelat alla människor jämlikt och ovillkorligt – då hade inte heller avtalsrätten existerat. Eftersom vi i en sån värld hade varit lugna och avslappnade. Vi skulle vetat att vår överlevnad var säkrad och trygg. Och istället för att slåss med varandra hade vi kunnat ha kul och sluta överenskommelser som inte behöver skyddas med lagar. Vi litar nämligen på att den andra människan inte kommer skada oss.

Alla lagar är trots allt till för att skydda oss själva mot andra människor. Alla lagar är i grund och botten ett bevis på att vi inte litar på varandra. Och de allra flesta lagar är en konsekvens av vårt pengasystem, eftersom det inte gynnar alla jämlikt. När jämlikhet inte finns uppkommer polaritet – två motsatta sidor – och därmed konflikt. Det är den konflikten vi finner oss i idag – och den konflikten är ursprunget till avtalsrätten.