Tag Archives: just do it

Dag 143: Gör Det Då!

Självskriverier

Idag har jag haft problem med att hålla fast vid mitt åtagande att sova enbart sex timmar per natt. Problemet ligger i att jag inte går upp direkt när min väckarklocka ringer, och att jag sedan när jag gått upp oftast går och lägger mig i soffan för att läsa någonting – vilket nästan alltid leder till att jag somnar, och inte får särskilt mycket läst.

Så – den punkt jag vill arbeta med idag är – hur – det kommer sig att jag inte stiger upp direkt på morgonen – och hur – det kommer sig att jag lägger mig soffan för att läsa. Detta hur har att göra med att jag inte gärna vill uppleva mig själv obekväm, vilket jag gör när jag förändrar mina sömnvanor, och när jag sätter mig själv i min stol – vid mitt skrivbord – direkt efter att jag vaknat på morgonen.

Istället för att gå igenom denna obekvämlighet tar jag beslutet att jag helt enkelt inte vill, och så gör jag om det som jag bestämt mig för att inte gör. Men – trägen vinner – det är bara att stå upp igen och placera nya självåtaganden att leva och korrigera mitt beteende.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vilja gå igenom det motstånd, och den obekvämlighet jag känner inför att vakna på morgonen – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra det till en vana att direkt ge upp, och sabotera mig själv så fort jag möter en punkt i min verklighet som är svår, eller obekväm att ta mig igenom

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vilja pressa mig själv fysiskt i att ändra mina fysiska beteenden – och känna att jag inte har den disciplin och den bestämdhet som krävs för att klara av och ändra mina fysiska beteenden; istället för att se, inse och förstå att det är bara jag som kan bestämma mig själv för att jag har den fysiska kraft, och styrka som behövs för att ändra mig själv – och att det bara är jag som kan disciplinera mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ifrågasätta mig själv när jag säger till mig själv på morgonen då jag vaknar att ”jag kan väll bara somna om, jag är ju så trött” – och således säga till mig själv istället att ”nej nu jävlar går jag upp – för då kommer jag få så mycket mer tid denna dagen – jag kommer vara mer stabil inom mig själv – och jag kommer få gjort det jag bestämt att jag ska göra”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vilja göra någonting som kräver disciplin, ansträngning, tålamod, och bestämdhet – utan bara vilja göra sådana saker som är enkla, som är lätta och som jag redan kan göra utan några problem; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att utmana mig själv att göra saker som jag tycker är svåra – att göra saker som jag tycker är obekväma – att göra saker som jag är rädd för – att göra saker som jag inte vill göra – och således expandera mig själv och växa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv övertala mig själv att inte göra någonting som jag tycker är svårt, och som jag är ovan med – och som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda som övertalningsmetod inom mig själv att ”jag inte kan” – ”det kommer säkert inte gå bra ändå” – ”jag kan ju vänta med att ändra denna punkten” – ”jag kan ju göra denna punkten någon annan gång” – istället för att säga ”NEJ – FUCK OFF TANKAR– NU GÖR JAG DETTA!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte disciplinera mig själv, och vara hård mot mig själv i det att jag slutför, och gör klart det jag tar mig för – och jag går igenom mina beslut och manifesterar mina beslut till min fysiska verklighet; och således i fråga om sömn – så ändra jag mitt sömnbeteende såsom jag bestämt mig för att ändra mitt sömnbeteende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara ärlig mot mig själv och se, inse och förstå – att i de delar av mitt liv där jag sett att jag velat förändra mig själv, och bygga om mig själv – och jag vetat exakt hur jag skulle göra detta – har jag faktiskt aldrig gått igenom den obekvämlighet det innebär att ändra mitt fysiska beteende; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att den obekvämlighet jag upplever är rädsla inför det nya – rädsla inför att jag inte ska klara av det – rädsla inför att jag inte vet hur jag ska göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, och leva varje dag som en utmaning att leva mig själv som perfektion – och ta beslut som är bäst för mig, och bäst för alla andra i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stoppa mig själv när jag märker att jag medverkar i rättfärdigande tankar, och att jag börjar prata med mig själv för att få undvika någonting, eller inte behöva göra någonting; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lyssna på dessa tankar, och låta mig själv styras av mitt obehag – och ta beslut utifrån mitt obehag – istället för att ta beslut HÄR – en och jämlik – och ta beslut utifrån sunt förnuft och utifrån vad som är bäst för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som rättfärdiganden inom mig själv – som kommer upp när jag står inför en punkt att ändra mig själv – där jag således tänker till mig själv att ”jag kan ju vänta med att ändra mig” – ”jag är nog inte tillräckligt stark för att ändra mig just nu” – ”det blir nog bättre om jag väntar lite” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att detta endast är ett försök av mig att rättfärdiga mina rädslor – att rättfärdiga min ångest – och att rättfärdiga mina försök att inte ändra mig själv; och således åtar jag mig själv att driva mig själv igenom och inte lyssna på dessa tankar – utan rent faktiskt ändra på mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det finns absolut ingenting att vänta på – och att jag kan vänta på mig själv i en evighet, eftersom det är jag som bestämmer att jag ska vänta – istället för att jag faktiskt agerar och gör vad som måste göras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte agera, och göra det som måste göras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag ska kunna förändra mig själv utan att faktiskt GÖRA någonting – och i detta ser, inser och förstår jag att för att förändra mig själv måste jag GÖRA någonting – och rent PRAKTISKT styra min kropp – styra mina ord – och ändra mig själv

Självåtaganden

När jag vaknar på morgonen och jag känner motstånd, och obekvämlighet inför att gå upp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag ska ändra mig själv – och ändra mina sömnvanor – måste jag ta ett beslut NU – och faktiskt gå upp ur sängen NU; således åtar jag mig själv att gå upp ur sängen i samma ögonblick som mitt alarm ringer, eller när jag vaknar av egen maskin

När jag märker att jag tänker att jag inte kan pressa mig själv fysiskt att ändra mina fysiska beteenden, eftersom jag tydligen inte har den disciplin och bestämdhet som krävs – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är jag som bestämmer om jag har den disciplin, eller bestämdhet som krävs – och att det är någonting jag bestämmer I DETTA ÖGONBLICK då jag står inför beslutet att ändra på mig själv; således åtar jag mig själv att leva bestämdhet, och disciplin – och att fysiskt ändra på mitt beteende och att fysiskt ändra sättet jag lever och uttrycker mig själv på

När jag märker att jag säger till mig själv då jag vaknar på morgonen – ”jag kan väll bara somna om, jag är ju så trött” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att detta är rättfärdigande – och att jag försöker styra mig själv bort från att faktiskt ändra mig själv; och således åtar jag mig själv att stå upp inom och som mig själv och att ändra mig själv – att säga ”fuck you rättfärdigande! Nu ändrar jag mig själv” – och sedan leva detta

När jag märker att jag inte vill göra någonting som kräver disciplin, ansträngning, tålamod och bestämdhet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår – att det är bara förprogrammering att jag inte vill göra det som krävs disciplin, ansträngning, tålamod, och bestämdhet – och att detta således inte är någonting jag behöver lägga värde vid, utan att jag kan ändra mig själv och helt enkelt göra det som måste göras; således åtar jag mig själv att göra det som måste göras – och att driva mig själv till att bli klar med mina projekt, och att så fort motstånd, eller obekvämlighet dyker upp inom mig – att då driva mig själv igenom denna upplevelse av och som mig själv

När jag märker att jag övertalar mig själv att inte göra någonting jag tycker är svårt, och som jag är ovan med – och som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag lever denna typ av rädsla, och nervositet inför att göra nya saker, så begränsar jag mig själv något fruktansvärt – således åtar jag mig själv att driva mig själv igenom obekvämlighet, och göra sådant jag tycker är svårt, och sådant som jag är ovan med – och helt enkelt göra det som krävs och det som måste göras

När jag märker att jag inte vill slutföra, eller göra klart någonting som jag tagit mig för – och att jag försöker maska mig ur detta genom att säga att jag är trött, jag inte orkar, och att jag inte kan – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag kan göra det jag mig beslutar mig för att göra, och det jag sedan rent faktiskt GÖR; således åtar jag mig själv att ta beslut – att disciplinera mig själv och sedan leva beslutet och driva mig själv igenom allt motstånd

När jag märker att jag ger efter inför obekvämlighet, eller motstånd – och inte går igenom de beslut jag tagit, och gör dessa beslut till verklighet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag åtar mig själv att göra mina beslut verklighet vad som än krävs – och att om jag ger efter inför obekvämlighet, och motstånd – att genast stå upp inom mig själv och börja gå igen – och att aldrig ge upp tills det att jag är klar

Jag åtar mig själv att stå upp varje morgon och se varje dag som en utmaning att leva mig själv som perfektion och vad som är bäst för alla – och att manifestera och skapa mig själv som det levande ordet i praktisk applikation

När jag märker att jag börjar prata inom mig själv på ett sätt där jag försöker undvika att göra det som krävs, och att undvika att göra det som jag har bestämt mig för att göra – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är NU jag MÅSTE STOPPA MIG SJÄLV – det NU ELLER ALDRIG – och således åtar jag mig själv att stoppa mig själv och att driva mig själv igenom allt motstånd, och all obekvämlighet – och göra det som är bäst för alla

När jag märker att jag står inför en punkt att förändra mig själv – och att jag börjar tänka att ”jag kan ju vänta lite” – ”jag behöver inte göra det just nu” – ”det finns ännu tid kvar” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inse och förstår att det är HÄR jag måste ändra på mig själv – det är HÄR – jag måste dirigera mig själv om jag någonsin vill kunna ändra mig själv, vilket jag naturligtvis vill; således åtar jag mig själv att HÄR göra beslutet och leva beslutet att ändra mig själv och säga ”FUCK YOU” till alla uppskjutandetankar som dyker upp inom mig

Jag åtar mig själv att sluta vänta på att någonting ska hända – och att se till att någonting händer – genom att jag rör min mun, mina ben, mina armar, och min kropp att förändras i och som varje ögonblick

Jag åtar mig själv att SKAPA och GÖRA förändring och att sluta hoppas att förändring kommer att dyka upp av sig självt – jag ser, inser och förstår att jag måste vara – och LEVA förändring – för att förändring skall kunna inträffa

Dag 120: Jag Ska Bara

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att rättfärdiga mina begränsningar, och ursäkta mig själv att jag fortfarande tillåter och accepterar mig själv att existera inom och som begränsning – och även fast jag ser vad det är jag gör mot mig själv – att inte låtsas om som att jag ser och förstår vad det är jag gör mot mig själv så att jag inte ska behöva ändra mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka fly undan och undvika att möta mig själv, och att möta min dag – genom att ta tag i och gå ut mina dagliga prioriteringar och rutiner – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att göra det jag planerat att göra, och att göra det som behövs göras – att leta efter ursäkter, och rättfärdiganden till varför jag borde få ge upp – och inte följa igenom med mina beslut och åtaganden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag upplever motstånd gentemot att göra någonting som jag bestämt mig själv för att göra – att då uppleva och känna det som att jag måste hedra och ge efter gentemot detta motstånd, och att det inte finns någonting jag kan göra – och att inom detta tänka och tro att jag inte kan förändra mig själv, eftersom motståndet jag upplever är för starkt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli en expert på att ljuga inför mig själv, och att övertyga mig själv att jag inte tar en viss handling utifrån en utgångspunkt av att jag känner motstånd gentemot den specifika handlingen, utan att jag gör det för att ”jag har en annan punkt att ta hand om” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara fullständigt ärlig mot mig själv i varje ögonblick, och i varje andetag – och därigenom tillåta och acceptera mig själv att verkligen se, inse och förstå – varför jag gör saker som jag gör dem, och när jag agerar utifrån en utgångspunkt som är destruktiv, och dålig för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att rättfärdiga mina begränsningar, och karaktärsbrister – genom att tänka att jag inte kan förändra mig själv eftersom det är för svårt, och att jag tydligen är för svag för att ändra mig själv – och att jag därför måste fortsätta leva som jag levt hittills – istället för att se, inse och förstå att detta är en ursäkt jag använder för att inte ändra mig själv, och att jag visst – faktiskt – har möjlighet att ändra mig själv och att stå upp inom och som mig själv och verkligen fysiskt förändra mina handlingsmönster – men att jag helt enkelt inte gör det eftersom jag inte känner för det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i apati, självfördömande, och ”ge upp-karaktären” – för att undvika att möta mig själv – och således istället för att jag genast rör mig själv till att ta ansvar över mig själv och min verklighet, och möta mig själv – och för en kort stund uppleva ett litet obehag inom mig själv som sedan går över – att ge upp och lägga mig ned och säga att det är för svårt, och att det är för jobbigt – istället för att se, inse och förstå att jag aldrig ens har försökt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte disciplinera mig själv till att inte ge efter till motstånd, och till mitt begär att undvika att ta ansvar för mig själv – och för mitt leverne – utan istället varje dag – trycka mig själv igenom mitt motstånd och göra det som måste göras – läsa det som måste läsa – dirigera mig själv i de punkter som måste dirigeras – och således sluta begränsa och hålla mig själv tillbaka i ”ge upp”-karaktären

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte omedelbart när jag ser en punkt i min verklighet som kräver direktion, att omedelbart röra mig själv och dirigera punkten – och således inte tillåta och acceptera mig själv att vänta, och att använda ursäkter och rättfärdiganden till varför jag tydligen inte behöver dirigera denna punkten – och till varför det tydligen är okej att jag slipper att dirigera denna punkten och att jag istället kan vänta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta med att tag i punkter i min värld, istället för att dirigera punkter med en gång – och utan att skjuta upp det tillfället där jag ändå måste ta tag i punkten – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lära mig att hantera tid effektivt – genom att göra det som måste göras – en punkt, efter en punkt – tills det att jag är färdig och jag har gjort det som behövs göras och att jag därmed är fullständigt klar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda ursäkten att ”jag har inte tillräckligt med tid” – för att på så vis fly undan ansvar, och åtaganden som jag möter i min verklighet – istället för att se, inse och förstå – att jag verkar alltid ha tillräckligt med tid för att titta på en film, eller göra någonting som jag tycker är roligt, men att jag aldrig verkar ha tillräckligt med tid för att göra sådant som jag tycker är ansträngande, och jobbigt – men som trots detta ändå behövs göras

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att jag använder ursäkten att ”jag har inte tillräckligt med tid” – för att manipulera mig själv att inte direkt ta ansvar för mig själv i de punkter jag möter i min verklighet

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att sluta skjuta upp saker och ting in i framtiden utan istället göra dem här – i och som detta ögonblick – och när jag märker att jag skjuter upp någonting som behövs göras här – och att jag tänker att jag ”inte har tillräckligt med tid” – för att göra det som jag måste göra; då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att göra det som måste göras – och inte längre skjuta upp saker i framtiden utan istället agera här

Jag åtar mig själv att sluta skjuta upp saker och ting jag behöver göra in i framtiden för att jag inte tycker om att göra dem, eller för att jag inte känner för att göra dem, eller för att jag är rädd att göra dem – och således åtar jag mig själv att göra saker som behövs göras – HÄR – i och som detta ögonblick och få saken färdig, klar och dirigerad och sedan fortsätta till nästa punkt

Jag åtar mig själv att när jag märker att jag ser vad det är jag gör mot mig själv i ett ögonblick – fast jag låtsas inom och som mig själv som att jag inte vet – att i det ögonblicket stoppa mig själv, ta ett andetag, och föra mig själv tillbaka hit – och i detta åtar jag mig själv att genast förändra mig själv, och att göra det som jag ser att jag undviker, eller inte vill kännas vid

Jag åtar mig själv att hålla fast vid mina beslut, åtaganden och ansvar – och framförallt ge dessa all min uppmärksamhet innan jag gör någonting jag tycker är roligt, eller uppfriskande – eller – nöjesfullt – och således åtar jag mig själv att hantera och dirigera de punkter som är viktiga först – och sedan om det finns tid över – göra någonting som jag tycker är nöjesfullt och roligt

Jag åtar mig själv att när jag upplever motstånd gentemot att ta tag i mina prioritering, ansvar och åtaganden – att stoppa mig själv – att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och göra det som måste göras – och inte längre skjuta upp att göra det – utan att istället trycka mig själv igenom mitt motstånd och helt enkelt göra det – och alltså inser, ser och förstår jag att nyckelordet är ”att göra det”

Jag åtar mig själv att istället för att vara en expert på att ljuga inför mig själv, att istället bli en expert på att vara sanningsenlig mot mig själv – och således i och som varje ögonblick vara säker på varför jag gör någonting, eller varför jag inte gör någonting – och inom och som mig själv hela tiden vara på det klara med varför jag tar beslut; och således åtar jag mig själv att när jag tar ett beslut utifrån att jag känner ett motstånd, och en motvilja mot att röra mig själv – eller göra någonting – att då genast stoppa mig själv – att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och sedan göra det som behövs och måste göras

Jag åtar mig själv att sluta ursäkta mig själv, och manipulera mig själv att jag inte kan förändra mig själv – genom att tänka, och tro att jag är för svag, och att det är för svårt för mig att hantera, och förändra vissa ingrodda handlingsmönster jag skapat – och i detta åtar jag mig själv att se, inse och förstå att det finns ingen ursäkt att inte ändra på mig själv – och att visserligen kan det vara jobbigt, och svårt – men det är inte som att det på något sätt är omöjligt; och således åtar jag mig själv – att när jag ser att jag inte vill ändra mig själv i ett ögonblick – att genast stoppa mig själv – att ta ett andetag – och förändra mig själv – och ta tag i mitt liv och göra det som måste göras

Jag åtar mig själv att absolut inte under några omständigheter använda apati, eller ”ge upp”-karaktären för att fly undan mig själv, och undvika att ta ansvar för mig själv; och således – när jag märker att jag gör detta – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag stadgar inom mig själv att jag faktiskt inte är en jäkla slav till apati, eller tendensen att ge upp – utan jag klarar att trycka mig själv igenom denna svårighet jag upplever – och således gör jag det – ”bara gör det” är nyckelordet

Jag åtar mig själv att disciplinera mig själv till att först och främst använda min tid till att göra det som jag måste göra – och sekundärt använda min tid till sådan jag tycker är roligt att göra; och således – när jag märker att jag upplever motvilja, och motstånd mot att göra någonting specifikt – att då stoppa mig själv från att ge något slags värde till denna upplevelsen av motvilja, och istället i och som ögonblicket – pusha mig själv igenom upplevelsen och göra det som måste göras

Jag åtar mig själv att sluta skjuta upp ögonblicket då jag måste hantera, och ta tag i en viss punkt – och istället göra det HÄR – i och som detta ögonblicket – och således inte längre vänta på att punkten måste få mig att agera, utan istället agera och dirigera punkten här – och således åtar jag mig själv att applicera principen av att handla, och ta ett beslut direkt – och att inte skjuta upp saker och ting på framtiden; och således – när jag märker att jag skjuter upp saker, och att jag väntar med att göra saker och ting som jag mycket enkelt kan göra här – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag gör det som måste göras och slutar vänta, skjuta upp, och undvika att ta ansvar för mig själv

Jag åtar mig själv att när jag inom mig själv tänker att ”jag inte har tillräckligt med tid” och använder det som en ursäkt att inte ta tag i och effektivt dirigera punkter i min värld – att genast stoppa mig själv – att ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och i detta åtar jag mig själv att inse, se och förstå att jag faktiskt har tillräckligt med tid – eftersom jag alltid har tid att titta på filmer, eller göra saker jag tycker är roliga – men tydligen har jag aldrig tid att göra sådana saker jag tycker är tråkiga, men som jag måste göra

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå – att när jag gör saker och ting direkt här utan att skjuta upp och vänta – att jag då kommer att ha all den tid jag behöver för att göra det som jag måste göra – eftersom jag gör det HÄR – och HÄR finns tid

Titta Även in Detta!