Tag Archives: kämpa

Dag 310: Är Stress Praktiskt?

Stress är inte bra för kroppen och för närvarande är det någonting jag låter min kropp gå igenom p.g.a. hur jag reagerat gentemot det faktum att jag om inom några dagar skriver min tentamen. Sunt förnuft är att jag kan studera inför min tentamen, göra ett bra resultat, ta hand om min kropp och samtidigt må utmärkt inom mig själv – stress behöver alltså inte existera utan det är märkligt nog ett val som jag gjort för mig själv i fullständig omedvetenhet.

Jag har alltså ett program inom mig som gör att jag blir stressad inför diverse utmaningar, och just i fråga om denna punkt jag möter nu i förhållande till stress rör det sig om en tanke, om att jag inte har tillräckligt med tid, och att jag p.g.a. att jag inte har tillräckligt med tid, därmed inte kommer hinna att studera allt relevant material, samt i och med detta inte få ett tillräckligt bra betyg på min tentamen för att stå upp till de förväntningar jag skapat inom mig själv av vilket slags betyg det är jag borde få på min tentamen.

Den stress jag upplever är alltså JAG – varför? Eftersom JAG har skapat den – i och med att jag ser på min stress utifrån detta perspektiv möjliggör för mig själv att förändra mig själv som stress, helt enkelt på den grund att jag är stress och alltså kan jag dirigera och styra mig själv såsom stressen för att inte längre ha den existerande inom mig i förhållande till min tentamen och i förhållande till tid.

För det är intressant, sett ur ett rent praktiskt perspektiv har tid i sig självt ingen stress inbakat i sig, inte heller är min tentamen något slags stressinjicerande medel, utan det är en praktisk omständighet, en praktisk situation, och att förbereda mig inför denna tentamen handlar om att sitta ner och studera, det handlar om praktiska saker – därför är slutsatsen den att stressen är helt onödig och faktiskt någonting som inte ens har något att göra med min tentamen, med mina studier, med min tidsplanering – den är i grund och botten helt irrelevant.

Saken är alltså den att jag gjort några fullständigt praktiska omständigheter till att vara emotionella omständigheter, någonting som är onödigt, och som endast tjänar till generera energi för mitt sinne – men faktum är att jag har makten att ta ett beslut att ändra mig, och det jag måste göra är att stoppa mig själv från att medverka i de tankar, och de mentala sinnesprat som genererar denna typ av besatthet inom mig själv gentemot min mina studier.

Vad är det då för tankar, och för sinnesprat som jag medverkar i som ligger bakom att jag skapar denna stressen? Jag kan se att det framförallt rör sig om projektioner, där jag tar min inbillade arbetsbörda, projicerar den in i framtiden, och att jag sedan börjar oroa mig för att det inte finns tillräckligt tid för mig att beta av min arbetsbörda och få allt gjort som jag måste få gjort.

Lösningen är att praktiskt leva här, sluta tänka på vad jag ska göra, hur jag ska göra det, när jag ska göra det, och istället vara här, och göra vad som måste göras här – inte tänka på vad som kanske kommer hända, utan vara HÄR, agera HÄR, ta beslut HÄR – och sluta tänka.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att generera och skapa stress inom mig själv genom att tänka på vad jag ska göra, genom att tänka på hur mycket jag har att göra, på vad jag måste hinna med, på vad jag måste göra, och på hur mycket tid jag har att göra det på, istället för att vara HÄR med och som min mänskliga kropp – andas, och ta beslut, och hantera vad som är här, göra det som är mest prioriterat, det som behövs göras först, och förstå att jag kan inte göra med än vad jag kan göra i ett andetag, mer än vad jag kan göra HÄR

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att i varje andetag stoppa mig själv när jag märker att jag börjar tänka på hur mycket jag har att göra, på vad jag måste göra, på hur mycket tid jag har, och huruvida jag har tillräckligt med tid för att göra det som måste göras – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett djupt andetag, föra mig själv tillbaka hit, och sluta oroa mig själv inför vad som måste göras, vad som behövs göras, hur mycket jag kommer hinna med, hur mycket jag inte kommer hinna med, och istället göra vad jag kan göra här i detta andetaget, för endast i detta andetag kan jag agera, och om jag är besatt av stress då är jag komprometterad och kan inte agera lika kraftfullt, vara lika närvarande, vara lika absorberande vad det gäller den information jag måste integrera för att kunna skriva min tentamen effektivt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stoppa mig själv varje gång jag märker att jag vill gå in i tankar om framtiden, där jag utifrån en utgångspunkt av stress börjar evaluera hur mycket tid jag har, om min tid räcker, eller om jag planerat min tid fel, och vad konsekvenserna möjligtvis kommer bli av att jag planerat min tid fel, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta beslutet att genast stoppa denna typen av tankar, att ta mig själv tillbaka hit, och agera praktiskt och fysiskt för att hantera den situationen jag befinner mig själv – att leva lösningar – och den lösningen jag ser här är att sluta oroa mig själv inför vilket betyg jag kommer få på min tentamen, och istället ägna mig själv att studera inför min tentamen – eftersom denna punkten är här, denna punkten har jag kontroll över och är mitt ansvar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spendera tid i mitt sinne, där jag istället för att praktiskt leva, röra mig själv, och motivera mig själv här, skapar illusioner, upplevelser, energier, och idéer om hur det går för mig, om det går bra, eller om det går dåligt, om jag lyckas, eller om jag misslyckas, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit, sluta stress, ge släpp ovillkorligt på min stress och istället leva, agera och uttrycka mig själv här – för det är här i detta andetag, i denna fysiska verklighet jag har makt att förändra och dirigera mitt liv – i mitt sinne är jag maktlös, där finns ingenting att göra, där skapas inte några faktiska positiva ackumulativa effekter, utan endast känslor, tankar, upplevelser, idéer som faktiskt inte har någon som helst relevans i mitt liv överhuvudtaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit till min mänskliga fysiska kropp, sluta stress, sluta springa omkring i mitt sinne, sluta jaga efter tid och istället leva med tid här – leva med vad som är här, hantera vad som är här, dirigera vad som är här, vara effektiv med vad som är här, och inte leva i en drömvärld i mitt sinne

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att praktiskt handlar min situation om att hantera tid, vilket jag kan göra genom att skriva en lista om vad jag måste göra under dagen, och sedan beta av denna listan, och använda den tiden jag har, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det är inte till min förmån, att det hjälper mig inte på något sätt att praktiskt beta av och hantera mina ansvar om jag går in i och som rädsla och stress – stress är en fullkomligt onödig, irrelevant och tidsslösande upplevelse, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att när denna typen av stresstankar kommer upp inom mig, genast stoppa mig själv, och återgå till att beta av de olika punkter som jag skrivit upp på min ”att göra lista”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som upplevelser i mitt sinne gentemot det jag måste göra, istället för att praktiskt hantera, ta tag i och göra det jag måste göra, således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att stress på något sätt hjälper mig att röra mig framåt i mitt liv, hjälper mig att hinna med mer, hjälper mig att klara av mer, hjälper mig att vara starkare och effektivare i min vardag, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur denna stress jag upplever är fullständigt onödig, hur den faktiskt inte leder till någonting – hur jag i egentligen mening bara går omkring och är stressad och har en upplevelse av att jag gör mycket, när jag rent faktiskt inte gör någonting överhuvudtaget utan endast upplever mig själv stressad i mitt sinne; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit, och ge släpp på stress, ångest och rädsla – att ge släpp på dessa upplevelser ovillkorligt – att inse att de inte behövs för att jag ska kunna hantera mitt liv effektivt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att röra mig själv i mitt liv utifrån en utgångspunkt av stress i tron att detta göra mig starkare, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stress inte göra att jag har mindre att göra, att stress inte förändrar mina praktiska omständigheter överhuvudtaget, stress är alltså ett onödigt tillägg till mitt liv som endast gör saker och ting svårare, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv, att ta ett andetag, föra mig själv tillbaka hit till och som min mänskliga fysiska kropp, och ta beslutet att sluta stressa, att sluta vara ångestfylld, att förstå att ingenting blir bättre av det utan att jag endast gör mitt liv ännu svårare

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förstå att jag kan leva mitt liv, hantera mina ansvar, hantera mina åtaganden, utan att gå in i stress, utan att känna mig själv nervös, utan att göra det till en emotionell och känslomässig upplevelse, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att driva mig själv till att när jag går upp på morgonen, tills det att jag går och lägger mig på kvällen, vara fysisk, vara praktisk, och leva mitt liv utan att känna, utan att tänka, och utan att uppleva – att göra vad som behövs göras utan att tänka på det – att leva och agera i mitt liv utan att tänka på det – att vara här och röra mig själv effektivt utan att skapa en upplevelse om det

Självåtaganden

När jag märker att jag går in i en upplevelse av stress, eller att jag börjar tänka tankar om hur lite tid jag har, om hur mycket jag har att göra, om vad jag måste göra och hur jag måste göra det, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser inser, och förstår att oavsett vad slags upplevelse jag skapar i mitt sinne kvarstår mina praktiska omständigheter som det var innan och därför är det helt onödigt att skapa någon som helst upplevelse om vad jag måste göra i mitt dagliga liv, och hur jag måste göra det; således åtar jag mig själv att som praktiskt lösning, skriva en lista på vad jag ska hänge mig själv åt under min dag, pricka av denna listan, att hantera min dag andetag för andetag – och göra detta praktiskt – och inte skapa en emotionell upplevelse av mitt liv

När jag märker att jag går in i stress, och håller kvar stress, i tron att stress på något sätt gör mig mer effektiv, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att stress gör mig endast stressad och ingenting mer – stress är inte en praktisk upplevelse, det är inte en faktisk hjälpande hand utan endast en emotionell energi som existerar inom mig och faktiskt gör mig sämre på att hantera, och dirigera mina dagliga ansvar – således åtar jag mig själv att släppa taget om denna energi och hantera mitt liv praktiskt, fysiskt HÄR – göra det som måste göras och inte tänka på det – agera – och inte tänka på det – vara praktisk – vara fysisk – vara här – ingenting mer – ingenting mindre

Enhanced by Zemanta

Dag 58: Omdefiniera Ord II

Idag ska jag omdefiniera ordet/meningen/utrycket ”frihet att uttrycka sig själv” – som med andra ord skulle kunna översättas till spontan, bubblande, och utan fruktan eller ångest.

Informationsinsamling

Nuvarande förståelse

Min nuvarande förståelse av att leva frihet att utrycka sig själv, är att man är spontan, och man pratar, lever, och medverkar här utan att vara nervös för vad andra ska tycka eller inte tycka; man tillåter helt enkelt sig själv att släppa taget, och inte oroa sig om hur man borde vara, vad man borde säga, hur man borde se ut – utan man är istället.

Ordbokens definition

1. Att vara fri från begräsningar

2. Personlig självständighet och frihet från slaveri, fängsling, eller förtryck

Hur ordet låter

Fri-het

Fri-och-hes

Fri-hel

Fri-utan-fel

Skapandefasen

Kreativt skrivande

Det som går att se i ordboken, och i hur vi definierat frihet i vår värld, är att frihet endast existerar mot någon annan. Vi har t ex definierat det som frihet att vägra att arbeta för någon vresig patron, eller störta en kung – och alltså tar vi då tillbaka våran frihet, vilket betyder att våran frihet aldrig var våran egen.

Det är också intressant att titta på hur USA:s propagandamaskin använder frihet för att få folket att följa efter utan att ställa jobbiga frågor. Här ses frihet som någonting du måste kämpa/döda för – och som är någonting en annan kan ta ifrån dig, om du inte ständigt är på din vakt, och skyddar din frihet.

I grund och botten ses frihet såhär i vårt nuvarande system: jag är fri eftersom du inte kan tvinga mig att göra någonting, eftersom det är jag som kan tvinga dig att göra någonting – och alltså har frihet blivit någonting som vi tävlar om, och som endast en kan äga – eftersom frihet är att ha kontroll och makt över en annan, och ha frihet att bestämma. Men är detta verkligen frihet?

Ljudet av ordet frihet – fri-hel – säger en hel del. När vi inte längre har begär, när vi inte längre söker, och vill ha mer, och mer – utan när vi är tillfreds här – inte styrda av ett sökande efter något mer – då är vi fria. Alltså – fri-hel. När vi inte längre definierar oss utifrån vad som händer i vår värld, utan vi skapar oss själva, och står hela – då är vi fria.

Slutlig definition

Frihet är att stå här som andetaget och sluta söka, leta efter, och vilja – utan istället stå HEL här i varje ögonblick.

Kontrollfrågor

Representerar min definition det ordet verkligen betyder?

Ja

Är min definition fri från polaritet?

Ja

Kan jag stå vid denna definition in i evighet?

Ja

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från ordet frihet, genom att tro att jag måste söka efter frihet, jaga efter frihet, slåss för frihet, och dö för frihet – istället för att se, inse och förstå – att det är en idé att frihet är någonting som vi endast kan uppleva som oss själva genom att bevisa för andra att vi är fria – istället för att vi står upp här som andetaget och lever frihet – såsom att vara hel – i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter frihet utanför mig själv genom att vilja bevisa för andra att jag är fri, att jag kan uttrycka mig själv utan att bli rädd, eller tillbakahållen – och i detta separera mig själv ifrån, eftersom frihet utifrån en sådan definition är någonting jag hela tiden måste jaga och försöka manifestera, och som inte finns här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att frihet är någonting jag inte har, utan som jag måste slåss för och kämpa för, och som jag måste bevisa inför andra att jag har – genom att få andra att tänka, och tycka att jag är fri – och att jag kan uttrycka mig själv utan besvär

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva frihet här i varje ögonblick, i varje andetag – genom att se, inse och förstå – att frihet är att leva här utan några begär, och utan att konstant söka efter någonting mer, eller någonting bättre

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att jag inte behöver kämpa för frihet, och slåss för frihet – utan att jag helt enkelt kan besluta mig själv för att leva frihet här, och sedan leva frihet utan någon upplevelse, utan någon känsla, utan någon idé om hur jag ska nå frihet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka uppnå frihet, genom att skapa mig själv som en upplevelse av energi – varigenom jag definierat frihet såsom att känna mig hög på energi och överlägsen, och i kontroll av andra människor – istället för att se, inse och förstå att frihet inte är någonting jag måste uppnå, utan någonting som jag kan leva här – genom att helt enkelt släppa taget om begär och behovet av att bli någonting mer

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa begäret efter att få bli och vara någonting mer, bättre, starke, effektivare, och istället för att hela tiden söka efter någonting – leva mig själv här såsom effektivt – leva mig själv här såsom frihet – leva mig själv såsom de ord jag vill uppleva och vara som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att frihet i vårt nuvarande system har fått en snedvriden och illusorisk definition som motsäger sig självt – därför slutar jag att försöka leta efter och hitta den frihet som systemet påstår finns – och jag inser, ser och förstår att JAG är frihet

Jag åtar mig själv att leva frihet i varje andetag, och i varje ögonblick genom att sluta leta, och söka efter någonting mer – såsom mer energi – fler upplevelser – fler saker – och jag för mig själv tillbaka till andetaget – och lever frihet här – genom att faktiskt vara fri att ta beslut som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att vara hel i varje ögonblick – genom att andas effektivt i varje ögonblick och vara medveten om HELA min kropp – här

Jag åtar mig själv att sluta leta efter hela mig – och istället se, inse och förstå att HELA jag är HÄR om jag lever HELHET som mig själv genom att vara medveten om HELA mig såsom HELA min mänskliga fysiska kropp

Dag 56: Att Tävla!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tävla med andra genom att visa hur mycket positiv energi jag upplever och känner inom mig själv, och tänka att om jag upplever mest positiv energi, då är jag bäst, och då vinner jag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv med andra människor i fråga om hur mycket positiv energi jag upplever, och tänka att jag måste vinna över andra människor, och uppleva mest positiv energi, i tron att om jag inte upplever positiv energi inom och som mig själv, att tro att jag då förlorar och att jag inte är värd någonting

Jag förlåter mig själv att tillåtit och accepterat mig själv att tävla med andra människor genom att subtilt jämföra mig själv med andra i fråga om pengar, kläder, förhållanden, och kompisar – och göra mina handlingar, mina ord, och mina beslut enbart utifrån denna utgångspunkten av att vilja visa andra människor att mitt liv, och min upplevelse av mig själv är bättre än deras, och mer värd än vad deras upplevelse av sig själv är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga efter förhållanden, och jaga efter att uppnå ett sådant förhållande, en sådan position som jag vet att andra människor vill ha, för att på så vis kunna få andra avundsjuka på mig, och därigenom känna mig själv lyckad, och överlägsen andra – istället för att tillåta, och acceptera mig själv att inse, se och förstå att denna tävlingen bara begränsar mig, eftersom inga beslut jag tar är för mig, och som mig – utan endast för att vinna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka imponera på andra människor med mina kläder, och mitt utseende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja imponera på andra människor med hur min partner ser ut, och hur mina vänner ser ut – och hur många vänner jag har

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja visa människor att mitt liv är ovanligt, och extraordinärt, och att jag har fått en vinnande lott i mitt liv – och att jag upplever någonting ”utöver det normala”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra människor ska tänka att jag är lyckligare, och bättre än dem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att leva här, och inte oroa mig för denna tävling som pågår i samhället, ge hela mitt liv, och hela min varelse åt processen, och projektet att vinna – varför jag get upp allt av mig själv bara för att få andra att tycka att jag är bäst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa förhållanden med kvinnor för att få andra män att bli avundsjuka på mig, och se mig som en vinnare, som är bäst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skaffa vänner utifrån utgångspunkten av att få andra människor att bli avundsjuka på mig, och tänka att jag har många kvinnor, och att jag är bäst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att träna, och äta utifrån utgångspunkt att skapa en ”snygg kropp” för mig själv, så att andra ska bli avundsjuka, se mig som en vinnare, och definiera mig som bäst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge hela mitt liv åt projektet av att få imponera på andra människor, och visa att jag är bäst, att jag har mest på gång, att mitt liv är mest innehållsrikt, att jag är mest intelligent – att i allt jag gör, aldrig göra någonting för mig själv – utan istället göra det för att vinna och vara bäst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort mig själv, och förbise mig själv totalt, eftersom jag varit helt inriktad på att vinna, och vara bäst – och få andra att bli avundsjuka på mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja uppleva energin av att vara överlägsen, och av att känna mig som en vinnare – och helt, och totalt överge sunt förnuft för att få uppleva denna energin – istället för att se, inse och förstå – att det är ju bara en jäkla positiv energi och inget mer än så – det finns absolut ingen anledning att låta en sådan energi styra mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha mest pengar av alla människor, för att kunna känna mig bäst, och mest lyckad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag går på stan med min partner, att vilja kunna visa upp min partner inför andra, och få andra att tycka att min partner är ”vacker, och svårfångad” så att jag kan känna mig själv speciell, och som en vinnare

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att studera, och försöka få höga betyg för att kunna känna mig själv bäst, och som en vinnare

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte tillåta mig själv att vara med någon som jag tycker om, och inte behöva vinna – och studera på ett sätt jag tycker är effektivt – och inte behöva vinna – och alltså leva ett enkelt och bekvämt liv där inte min hela existens går ut på att vinna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta hela min existens, och hela mitt liv gå ut på att vinna – på att bli bättre på att vinna – och på att undvika att förlora

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att det inte finns någonting mer än att tävla, och att vinna – och tro att om jag tar bort denna tävling från mitt liv att det då inte finns någonting kvar att leva för – istället för att se, inse och förstå att jag har missat mig själv – eftersom jag fortfarande finns kvar här i varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att börja spela gitarr för att vinna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att prata med mina kompisar om desteni, och vad jag lärt mig i desteni, för att känna mig överlägsen, och vinna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta beslut som är korkade, och som inte är effektiva överhuvudtaget, för att vinna, och för att känna mig överlägsen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att aldrig leva för att skapa någonting som är bäst för alla – och tro att jag inte kan ändra mig till att leva utifrån en sådan utgångspunkt, i tron att allt jag är, och allt jag är kapabel till är att tävla, och att vilja vinna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli uppfostrad, och hjärntvättad till att alltid vilja vinna, vara bäst, och utmärka mig själv såsom att vara speciell och ”utöver det vanliga”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli uppfostrad och hjärntvättad till att tro att livet är en tävling, och att den största skammen är att förlora denna tävling

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att jag slösar bort min tid här, att jag slösar bort mig själv, att jag slösar bort att leva, genom att hela tiden tävla, försöka bli något, försöka vara något, försöka, och försöka – hela tiden utifrån utgångspunkt av att bli sedd och vinna – istället för att tillåta och acceptera mig själv att säga – fuck denna tävling – nu ska jag göra det i livet jag finner roligt, stöttande, och det som kommer leda till en värld som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att säga fuck denna tävling som pågår i samhället, fuck denna tendens inom mig själv att vilja tävla och bevisa mig själv gentemot andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva mitt liv, utan istället jämföra mitt liv med andras liv, och tänka och fundera på hur andra kan tänkas uppleva sitt liv, och hur mycket energi andra kan ha sina liv, och hur lyckade andras liv är

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta bort alla idéer och upplevelser inom och som mig själv av vad som är viktigt, och vad som är värde – och tro att det som är viktigt, och det som är värde är att vinna – är att jämföra mig själv med andra, och i denna jämförelse kunna se och definiera mig själv såsom att vara bättre än andra

Jag åtar mig själv att sluta tävla och stå upp här som mitt andetag

Jag åtar mig själv att inte längre sträva efter att vinna, utan istället göra något med mitt liv där jag faktiskt gör någonting för och som mig själv, och inte för att vinna – eller bli bättre i jämförelse med någon annan