Tag Archives: känna

Dag 221: Kroppen Min – Mina Läppar (Del 8 )

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 7) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar mina läppar – jag tycker de ser stora, och inbjudande ut.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att mina läppar ser stora, och inbjudande ut – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en positivt energetisk upplevelse gentemot formen, färgen, och geometrin av mina läppar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från mina läppar, och se, och definiera mina läppar såsom någonting som inte är jag – utan som endast är en bild som jag ska ta hand om, och vårda för att denna bilden värdesätter vem jag är

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att tänka att jag är styrd av mina läppar, och att jag endast kan uppleva mig själv, och uttrycka mig själv, om mina läppar är ansedda, och definierade av människor i mitt liv såsom att vara vackra, upphetsande, och attraktiva läppar – och detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, ta ett andetag, och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att mina läppar inte är någonting att tävla med – om att få mig erkänd för hur jag ser ut – utan att mina läppar är mina läppar – och de använder jag för att tala, och uttrycka mig själv med – och inte för att se vacker ut med

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från mina läppar genom att se mina läppar genom en upplevelse, genom att känna, och vara medveten om mina läppar genom en upplevelse – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att mina läppar inte är mer, eller mindre – sämre eller bättre – bara för att jag upplever en viss energi gentemot mina läppar – utan mina läppar är fysiska manifestationer, och en del av min kropp – och är således helt utan energi – energin är någonting som jag skapar i mitt huvud och projicerar på läpparna – och inte någonting som objektivt existerar här

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tänker att mina läppar ser stora, och inbjudande ut – och att jag skapar en positivt energetisk upplevelse gentemot formen, färgen, och geometrin av mina läppar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mina läppar är fysiska manifestationer här – med och som min kropp – manifestationer som i sig själva inte är en upplevelse – och därför är allt jag upplever gentemot dessa manifestationer en illusion och någonting som jag skapar i mitt huvud för att sedan projicera på verkligheten; således åtar jag mig själv att sluta att projicera – och istället åtar jag mig själv att leva, och uttrycka mig själv HÄR – med och som min mänskliga fysiska kropp – i och som enhet och jämlikhet – och känna mina läppar – röra vid mina läppar, och uppleva mina läppar i enhet och jämlikhet

2. När jag märker att jag begränsar mig själv genom att tänka att jag är styrd, och definierad av mina läppar – och att jag endast kan uppleva mig själv, och uttrycka mig själv, om mina läppar är ansedda och definierade av människor i mitt liv såsom att vara vackra, upphetsande, och attraktiva – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mina läppar definierar inte vem jag är – utan mina läppar är en del av min kropp här – som är här med mig och är fullständigt anspråkslösa i sig själva – och utgör inget problem, och ingenting som skapar konflikt inom – således är problemet mitt sinne och hur jag definierat, och evaluerat min verklighet i och som, samt utifrån mitt sinne – således åtar jag mig själv att stoppa den evaluering av min verklighet utifrån mitt sinne – och jag åtar mig själv att istället vara här med och som min kropp i enhet jämlikhet – att andas och uppleva hela min kropp i varje ögonblick – och inte låta en enda liten bit av min kropp ramla och försvinna i förglömmelse

3. När jag märker att jag separerar mig själv från mina läppar, genom att uppleva mina läppar genom en känsla, och en energetisk upplevelse, då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mina läppar är ingen känsla, de är ingen upplevelse – de är ingenting dåligt, och ingenting bra – utan de är mina läppar – här – och ovillkorligt stöttande i och som varje andetag; således åtar jag mig själv att uppskatta, och lära känna mina läppar såsom fysiska uttryck – fysiska punkter som inte innebär en känsla, eller upplevelse – utan som är en del av och som mig såsom min mänskliga fysiska kropp

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Dag 165: Den Självmedvetne Glädjespridaren

Självskriverier

Idag har jag spelat musik, vilket jag tyckt varit roligt. Och jag har spenderat större delen av dagen med att plugga.

Jag vill dedicera dagens skriverier till en upplevelse som jag märker kommer upp inom mig när jag interagerar med kvinnor – och denna upplevelse är nervositet. En sak som jag lagt märke till om mig själv är hur jag under mitt liv haft en tendens att enbart skapa nära relationer med män. Alltså – det är inte ofta som jag kommit nära inpå kvinnor på någon slags vänskapsbasis, och detta har framförallt berott på en sak – att jag är rädd för vad kvinnor ska tycka om mig.

En sak som jag lägger märke till ifråga om de tankar som kommer upp inom mig när jag är tillsammans med, och runtomkring kvinnor – är att jag inom mig själv frågar mig hur de upplever sig själva, vad de känner, och om jag uttrycker mig själv på ett sätt som skapar en positiv upplevelse, eller negativa upplevelse. Och jag vill naturligtvis vara den som skapar en positiv upplevelse. Så – därför upplever jag mig själv ofta som att jag inte riktigt är här när jag interagerar med kvinnor, eftersom jag i tysthet existerar i ett konstant ifrågasättande av mig själv – där jag undrar om jag uttrycker mig själv ”rätt”.

Detta måste naturligtvis ändras på – och därför ska jag nu arbeta med denna punkt genom självförlåtelse, och självåtaganden.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är tillsammans med människor, att existera i och som en ångest, och nervositet inför att andra människor kommer ha en negativ upplevelse runtomkring mig, och att jag kommer att göra människor obekväma genom att inte verka lugn, omfamnande, och älskvärd – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bekymra mig själv om hur jag verkar vara inför andra människor, istället för att jag fokuserar, och koncentrerar mig själv på att uttrycka mig själv HÄR – i och som mitt andetag – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd, och känna ångest inför att jag tar för mycket plats – och inför att människor upplever och känner att jag inte i tillräckligt omfattande grad ser till deras behov, och ser vad de tycker om – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en konstant oro och nervositet inför hur andra upplever sig själv runtomkring mig – istället för att jag fokuserar på att uttrycka mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka ta hand om människor i min omgivning utifrån en utgångspunkt av att människor ska känna sig utelämnade, ensamma och övergivna om jag inte varje ögonblick ser till att alla människor i min omgivning känner glada, positiva och älskade – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att helt glömma bort mig själv här såsom att uttrycka mig själv i och som enkelheten av ett enda andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att slappna av och vara mig själv runtomkring människor – i rädslan för att jag då inte ska kunna vara ”medveten” om hur människor påverkas av mig, och att jag därmed ska få andra människor att uppleva sig själva negativt runtomkring; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lura mig själv, att tänka och tro att det är mitt ansvar att göra så att min omgivning upplever sig självt positivt – och upplever sig självt upplyst, och glad – och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att jag behöver inte vara en ”glädjespridare” – utan det räcker med att jag accepterar mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mig själv – och därmed sluta leva utifrån en karaktär av att försöka få alla i min omgivning att må bra, och känna sig själva omfamnade, glada – och utan någon slags emotionell upplevelse – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte slappna av – att ta ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att jag behöver inte oroa mig själv för hur andra känner sig – utan allt som jag behöver göra är att ta ansvar för min upplevelse av och som mig själv här

Självåtaganden

När jag märker att jag existerar i och som rädsla, ångest, och nervositet inför att andra människor kommer ha en negativ upplevelse av mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det andra människor känner är inte min ensak – det är inte mitt problem – utan mitt problem är att dirigera, och styra mig själv att inte vara kontrollerad och manipulerad av och som emotionella upplevelser; således åtar jag mig själv att fokusera på mig själv – och att se till att jag inte existerar i och som en emotionell upplevelse

När jag märker att jag känner mig rädd, och ångestfylld inför att jag tar för mycket plats – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – det är inget dåligt att ta mycket plats om det är någonting som sker naturligt här – av att jag helt enkelt uttrycker mig själv en och jämlik i och som andetaget; således åtar jag mig själv att uttrycka mig själv en och jämlik här – att vara mig själv utan att frukta hur jag kommer uttrycka mig själv – vad som kommer hända, och vad som inte kommer hända

När jag märker att jag försöker ta hand om människor i min omgivning utifrån en utgångspunkt av att jag vill att ingen ska känna sig utelämnad, ensam, eller övergiven – utan jag vill att alla ska vara glada – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka – och jag ser, inser och förstår att denna glädjespridarekaraktären inte är jag – utan är en karaktär formulerad utifrån rädslan att andra människor inte ska gilla mig; således åtar jag mig själv att sluta oroa mig själv för vad andra upplever – och istället uttrycka mig själv naturligt, och autentiskt här – en och jämlik såsom andetaget

När jag märker att jag är rädd för att slappna av och vara mig själv runtomkring människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag kommer inte vara bekväm med mig själv förens jag bestämmer att jag ska var bekväm med mig själv – och lever detta beslutet; således åtar jag mig själv att medvetet slappna av – andas effektivt – och leva beslutet att jag är bekväm med mig själv

När jag märker att jag lever i och som en karaktär av att försöka få alla i min omgivning att må bra, känna sig själva omfamnade och glad – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – det är inte mitt ansvar att andra ska känna sig glada, och omfamnande – utan mitt ansvar är att se till att jag är stabil, och klar inom mig själv – och inte är besatt av någon slags upplevelse – således åtar jag mig själv att fokusera på mig själv i första hand och inte förens jag är klar, och stabil – se hur jag kan assistera och stötta andra

 

Dag 52: Att Skratta Obekvämt

Idag träffade jag en gammal vän, och en primär upplevelse inom mig själv var nervositet, och ångest – en upplevelse som jag märker kommer upp inom mig ofta med människor jag har ett förhållandevis långvarigt förhållande med, och som efter ett tag kommer tillbaka in i mitt liv efter en tids bortavaro.

Frågan är varför jag blir så nervös, och upplever mig själv ångestfylld; det enkla svaret är att jag vill vara omtyckt, och älskad, och jag vill göra ett intryck på andra såsom att vara charmerande, socialt effektiv, och ha en ”rolig personlighet”. Jag märker inom mig i dessa ögonblick att tankar kommer upp inom mig där jag fruktar att min presentation av mig själv ska få en annan att känna sig själv obekväm inom sig själv, eller ska se mig som ”onormalt sällskap”; så det begär inom mig som skapar denna ångest och nervositet är definitivt en önskan om att få bli accepterad, och omfamnad.

Vad är det då jag inte gett till mig själv? Jo, det är just självacceptans, och självkärlek. För om jag står och lever som dessa orden finns det naturligtvis ingen fruktan för att andra inte ska acceptera mig eller tycka om mitt sällskap, eftersom jag är fullständigt nöjd, och tillfreds med mitt eget sällskap, och jag behöver inte bli accepterad av en annan eftersom jag accepterar mig själv.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja vara ett trevligt sällskap för andra, i en önskan av att få bli accepterad av andra, och sedd av andra såsom att vara trevlig, och omtyckt – och i detta kompromissa mig själv, eftersom jag gör mig själv till för att få andra att acceptera och tycka om mig – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att tycka om mig själv, och acceptera mig själv – och stå ovillkorligt som denna punkt inom mig, och därmed inte söka efter den utanför mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter att få bli accepterad, omtyckt, och älskad utanför mig själv – och kompromissa med mig själv, och gå igenom helvete inom mig själv, bara för att få känna mig själv accepterad av en annan – istället för att se, inse och förstå – att jag behöver inte gå igenom all denna skiten – eftersom som jag kan ge acceptans, kärlek, och närhet till mig själv – jag kan vara det för mig själv som jag söker hos andra – därför stoppar jag mig själv, och jag slutar att söka – och jag står istället upp här i varje ögonblick – och andas effektivt och stoppar mig själv från att söka efter mig själv utanför mig själv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara trygg i mig själv, och säga, och göra saker som får andra människor att ogilla mig, och tycka att jag är ohövlig, eller att jag inte har ett tillräckligt nära förhållande med dem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva i rädsla, ångest och nervositet inför att bli illa omtyckt, och ogillad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att fråga vad människor heter som jag redan har träffat, i rädslan att de ska känna sig sårade, och tycka att jag borde komma ihåg vad det är de heter – istället för att tillåta och acceptera mig själv att skita i vad andra tycker, och istället uttrycka mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att andra ska uppleva mig som ohövlig, och inte se mig som sin vän – och i och med detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa och hålla mig själv tillbaka nära människor i rädslan för att de inte ska se mig som sin vän – istället för att jag tillåter mig själv att uttrycka mig själv här, ha roligt – och inte ta allting så jäkla seriöst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka skapa stabilitet inom mig själv genom att göra alla människor i min värld till mina vänner, som tycker om mig – istället för att se, inse och förstå att en sådan stabilitet är inte riktig – utan endast påhittad stabilitet – och att riktig stabilitet är att stå stabil, och tyst inom mig själv oavsett vad andra tycker, eller inte tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inbilla inom mig själv att andra tycker bra om mig, och att andra gillar att vara runtomkring mig, och i denna fantasi, och inbillningen känna mig bra inom mig själv – istället för att se, inse och förstå – att detta är den positiva polariteten på min tendens att kompromissa mig själv för att bli älskad och omtyckt av andra – och därför slutar jag att medverka i, och definiera mig själv i enlighet med denna positiva känsla, och jag inser, ser och förstår att denna positiva känsla rent faktiskt är slaveri

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter att få bli accepterad, älskad, och omtyckt – och tro att jag lyckats, och kommit någon vart, när jag tror mig själv vara älskad, omtyckt och accepterad av andra – istället för att se, inse och förstå att den enda som verkligen kan älska, acceptera och tycka om mig själv är mig själv – endast då är det på riktigt – om jag måste ha det från andra är det inte jag, och då är jag en slav till andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att behovet av att få vara populär för andra är slaveri, om jag är populär, och definierar mig själv i enlighet med denna popularitet är jag en slav, eftersom jag är beroende av att andra ger till mig sin uppmärksamhet för att jag ska känna mig värd någonting – därför slutar jag att söka efter att få bli någonting för andra, och jag tillåter och accepterar istället mig själv att bli någonting för mig själv, och att vara någonting för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag ensam är för värdelös för att vara värd någonting, och tro att det enda riktiga värdet som finns, den enda riktiga mening som finns är när jag får uppmärksamhet av andra, är när jag blir sedd och omtyckt av andra – istället för att se, inse och förstå att detta är fel – och jag inser, ser och förstår att den enda anledningen till att jag tror detta är för att jag aldrig någonsin sett en människa i min närhet leva självvärde som sig själv – men jag inser, ser och förstår att jag kan skapa mig själv som självvärde helt och fullt ut – och därför gör jag det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli sedd, och definierad av andra människor såsom att vara trevlig, eftersom jag känner mig tryggare, och säkrare när människor definierar mig som trevlig – i tron att om människor tycker jag är otrevlig, måste detta betyda att det är något fel på mig – eftersom tydligen har majoriteten, och vad andra tycker alltid högre prioritet än mig själv, och är alltid viktigare att se till och begrunda än min upplevelse av mig själv här – men jag inser att detta är en lögn – och att majoriteten inte alltid vet vad de snackar om – och att vad andra känner om mig inte handlar om mig – och därför slutar jag oroa mig själv för vad andra tycker, eftersom jag inser, ser och förstår att det i slutändan aldrig är om mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva mod, genom att gå igenom min rädsla, och ångest inför att bli illa omtyckt, bortschasad, och hunsad av andra – utan istället leva självkompromiss, och vänta med att stoppa min rädsla, vänta med att förändra mig själv, i hoppet om att jag ska förändras någon dag – istället för att inse, se och förstå att jag måste ta steget – och jag måste stå upp inom mig själv och faktiskt leva mod – och jag inser, ser och förstår att ingen annan kommer gör det för mig och till mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att stå själv inom och som mig själv utan att definiera, och relatera mig själv i förhållande till andra – i fruktan att om jag står inom mig själv här, att jag då inte kommer att veta om jag är rätt, eller om jag är fel – eftersom det inte finns någonting att jämföra mig själv med – istället för att se, inse och förstå – att denna rädslan är löjlig – för om jag står här kommer jag i varje andetag kunna avgöra vilken som är den bästa riktningen för mig att leva – och det kommer inte finnas något fel, eller rätt – utan endast vad som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att det finns ett socialt korrekt sätt att leva på som jag måste leva upp till – och tänka och tro att detta socialt korrekta sätt är någonting jag uppnår genom att andra ser mig som trevlig, och tycker om mig – istället för att se, inse och förstå att det finns ingenting sådant som ”socialt korrekt” – ”socialt korrekt” är en idé och tankeskapelse – som enbart existerar i mitt huvud, och här rent fysiskt finns ingenting sådant som korrekt, eller inkorrekt – därför stoppar jag mig själv från att begränsa mig själv till en idé och tankeskapelse inom mig själv av vad som är socialt korrekt och jag för mig själv tillbaka till andetaget, och lever här – står upp här – och uttrycker mig själv här – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka om mig själv att jag har dåligt självförtroende, och använda detta som ett sätt för mig själv att rättfärdiga varför jag inte ändrar min upplevelse av mig själv runt människor från ångest, och nervositet, till stabilitet och självsäkerhet här

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse att vetskapen om mig själv såsom att ha dåligt självförtroende är rent faktiskt självmanipulation, vari jag manipulerar mig själv att inte behöva ändra mig själv, och inte behöva ta ansvar för mig själv – eftersom jag tydligen är för svag, och helt enkelt inte tillräckligt stark – istället för att se, inse och förstå att om jag beslutar mig för att ändra mig själv – då kommer jag också ändra på mig själv – därför finns det ingen ursäkt att inte ändra på mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ursäkta min rädsla inför att människor ska bli arga på mig, och ogilla mig, genom att tänka att – denna rädsla skyddar mig, och att denna världen faktiskt är farlig, och därför är det bra att vara vaksam, och nervös, eftersom det kan rädda mig från en obehaglig situation – istället för att se, inse och förstå att denna rädsla inte ger mig någonting utan håller mig bara kvarhållen i en begränsad personlighet av att vara nervös inför vad andra tycker och känner om mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara i min kropp, och låta mig själv vila i min kropp, vara avslappnad i mina kropp, andas lugnt och effektivt – och inte tillåta och acceptera mig själv att stressa upp mig själv, och min kropp börja jaga efter något annat, någonting mer, någonting bättre – utan istället står jag upp här inom och som mig själv och lever i min kropp, lever genom att andas luft in min kropp, och andas luft ut – och jag tillåter och accepterar mig själv att bli en fysisk varelse på alla sätt och vis

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte säga fuck-you till tankelandet uppe i mitt huvud, och inse, se och förstå, att inget gott någonsin har kommit från att tänka, och använda mina känslor, och emotioner för att ta riktning, och beslut i min värld – därför slutar jag att använda mig av dessa saker inom mig själv och jag står istället upp här i och som min kropp – och dirigerar mig själv enligt sunt förnuft

Jag åtar mig själv att inte kompromissa mig själv, utan leva självacceptans, och självvärde och inte jaga det utanför mig själv

Jag åtar mig själv att inte leva, och existera utifrån idéer om vad som är socialt korrekt, och vad som är socialt inkorrekt, utan jag uttrycker mig själv här – utan några tankar om vad som är rätt och fel

Jag åtar mig själv att inte längre bli nervös, och känna ångest inför människor i min värld, utan när jag träffar människor, att jag andas, tar det lugnt och att jag slappnar av

Jag åtar mig själv att slappna av och lära känna mig själv som min kropp, och verkligen vara här med min kropp och inte mitt huvud och stressa runt däruppe och tänka över hur jag ska vara, eller inte ska vara