Tag Archives: kommunikation

Dag 351: Släpp Kontrollen

Idag spenderade jag dagen med familj och vänner – och råkade därvid uppmärksamma framförallt ett mönster som jag önskar ta upp och skriva om här i mer detalj. Det handlar om ett mönster som har sitt ursprung i idéen om att jag är den där sociala karaktären som måste skapa ett gynnsamt socialt klimat – fyllt med glädje – prat – och bekvämlig avslappning.

Kontexten var följande: Jag stod och pratade med mina vänner – plötsligt fanns det inget mer att säga och det blev tyst emellan oss. Det var där jag började uppleva en liten men distinkt rädsla – eller rättare sagt en slags oro och nervositet. Det som hände var att jag såg mig själv som ansvarig för att prata, kommunicera, och skapa en trevlig atmosfär, och även ansvarig för att se till att alla mina vänner pratade med varandra, och tyckte det var mycket skönt, socialt, och trevligt att ha en sådan interaktion.

Att jag har ett sådant mönster är någonting jag lagt märke till när jag tittar på filmer – speciellt i scener där en konversation pågår – och en av karaktärerna får en fråga – men avvaktar sedan med att besvara frågan – och dröjer omänskligt länga med att säga eller uttrycka någonting i gensvar – då får jag myror i kroppen: ”Varför säger han ingenting?!” tänker jag för mig själv.

Det är samma när jag har diskussioner med mer okända människor, och de lägger fram något slags påstående, eller pratar om sig själva – när jag lyssnar sitter jag ofta och nickar, och replikerar med ”ja” – ”aha” – ”mm” – till det mesta som sägs – och detta gör jag just av rädslan inför att ge ett avslaget och tråkigt intryck och få den andra personen att ogilla mig. Den här socialkaraktären är alltså en försvarsmekanism och ett beskydd som jag skapat inom mig själv från att oväntat och utan att jag kan förutse det – bli attackerad eller få ogillande riktat mot mig på något sätt – t.ex. genom en rörelse, en min, en viss tonalitet eller ett ljud.

Det jag vill träna mig på är således att vara stabil, jordad och trygg inom mig själv när jag interagerar och kommunicerar med andra – att inte låta mig själv närma mig, prata och interagera från utgångspunkten att jag till varje pris måste undvika konflikt, ogillande, och att den andra personen inte vill vara runtomkring mig. Istället vill jag närma mig själv och kommunicera med självförtroende – helt enkelt vara mig själv och inte lägga på en show där jag försöker visa mig själv som mer intresserad, fascinerad, och uppmärksam än vad jag faktiskt är – där mitt inre faktiskt återspeglar mitt yttre. Det är vad jag vill skapa – ett orubbligt lugn – att oavsett vad andra tycker så är jag stabil och jordad.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag kommunicerar och interagerar med andra människor – att ha en bild och tanke komma upp inom mig av att se andra människor ha det tråkigt – och prata med andra vid ett senare tillfälle och där säga att det var tråkigt och inte givande att prata och interagera med mig – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att genast i och med denna tanke dra mig själv in i ett inre mönster där jag upplever det som det största möjliga misslyckandet att inte underhålla alla deltagare och se till att de har en positiv – givande och trevlig upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att när jag pratat eller interagerat med människor – att de ska säga om mig – och tänka att jag är en trevlig och härlig person som de kunnat utveckla ett förhållande med – som de verkligen tycker om och gärna vill spendera mer tid med – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bära på hoppet inom mig själv – och begäret om att göra social succé i varje situation som jag hamnar i

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att evaluera och utvärdera min medverkan i olika situationer utifrån hur mycket – eller hur litet – jag tror att en annan tycker om mig – och ser mig som en positiv – givande – och tilltalande människa som de gärna vill spendera mer tid tillsammans med – och vara med – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om och vilja säkerställa att alla ska tycka om mig – så att jag aldrig ska behöva möta konflikt – eller ett ögonblick där någon ogillar mig eller inte vill vara med mig eller i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv utan medvetenhet eller närvaro nicka och säga ja till vad andra människor säger till mig – och därmed befinna mig en slags ångest och fruktan inför att om jag inte visar att jag tycker att en annan är engagerande – rolig – och givande att vara med – prata med – och att jag är intresserad av personen i fråga – att denna kommer att se på mig med ogillande och oblida ögon – och tycka att jag är en jobbig och dålig person som de inte längre vill ha i och som sin värld – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga och jäkta inför att säkerställa att människor tror att jag är positivt inställd till dem så att jag kan undvika en konflikt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha ett begär och en dröm om att varje konversation – varje interaktion – varje kommunikation ska präglas av positiva känslor – och att jag ska få en egen plats i den andra eller de andra människornas hjärtan – att jag få bli en del av deras värld och att de ska ta mig an – och tycka att jag är en hyvens kille – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sträva efter att uppleva och återskapa en känsla av samhörighet och närhet med människor i min värld – och därmed kompromettera och hålla mig själv tillbaka – i rädslan att jag ska säga, göra eller uttrycka något som kommer att släppa lös besten i en annan – den negativa närvaron

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se varje konversation och interaktion som inte leder till en positiv stämning – där alla pratar med varandra – känner sig gemytliga och vänskapliga med varandra – är ett misslyckande – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gripas av ångest och rädsla så fort det blir tyst – eller stelt – eller jag känner det som om att människor inte är genuina sina uttryck – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mitt värde – och hur bekväm och nöjd jag låter mig själv vara i ett ögonblick – på basis av hur jag tror andra känner sig – om de känner sig nöjda – eller missnöjda

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stabilisera och jorda mig själv när jag kommunicerar och interagerar med andra – att se, inse och förstå att jag inte bär något slags ansvar för att konversationen ska löpa smärtfritt och lindrigt – och att jag inte bär något ansvar för om en annan människa tar illa vid sig och känner sig upprörd för att jag inte responderar genom att visa intresse, gillande och acceptans – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge mig själv modet att kliva ut ur mitt sinne – ut ur min automatiska persona – där jag hela tiden försöker säkerställa att jag blir omtyckt – och istället lita på mig själv – istället närma mig själv situationen utifrån utgångspunkten att jag är här – jag uttrycker mig själv – jag delar med mig av mig själv – och vad en annan gör, säger eller upplever är inte mitt ansvar – mitt ansvar är här med mig att jag inte reagerar eller uttrycker mig själv utifrån någon slags komprometterande utgångspunkt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i energin av den underliggande oron och ångesten av att i en social situation – förlora kontrollen över en annan människas beteende – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta – uppleva ångest och oro inför att plötsligt – och utan förvarning – ska någonting jag säger eller gör utlösa en reaktion hos en annan – som kommer att vara överväldigande – och han eller hon kommer bli arg på mig – skrika på mig – gasta på mig – och använda en överväldigande röst för att framföra sitt missnöje – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka handla på ett sätt för att denna rädslan inte ska realiseras – istället för att förlåta mig själv för denna rädslan – jorda och stabilisera mig själv – och låta mig själv agera och röra mig själv i ögonblicket ovillkorligt – utan rädsla – förväntningar – ångest eller oro – att låta mig själv lita på mig själv och förstå att om en annan människa blir oberäknelig – att det inte är någonting personligt gentemot mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lita på mig själv – att om en annan människa blir oberäknelig – och jag inte kan läsa eller se vad denna person kommer att göra i nästa ögonblick – att jag ändå kan stabilisera mig själv – jorda mig själv – och vara här med och som min kropp och mitt andetag och hantera situationen i och som denna stabilitet – och inte låta mig själv bli berörd eller påverkad av den andra människas utspel eller sätt att röra sig och kommunicera på

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge fokus och uppmärksamhet till min kropp – till mitt andetag – till vem jag är i ögonblicket – hur jag står – och rör – och således ge mig själv till att stabilisera mig själv och prata – kommunicera och uttrycka mig själv med andra i och som detta uttryck av att vara jordad och fullständigt stadigt och stabil – där jag med total säkerhet och vetskap ser att jag inte har något ansvar eller något krav på mig att göra alla runtomkring mig lyckliga – och undvika att någon ska bli aggressiv, arg eller frustrerad och oberäknelig – således åtar jag mig själv att lägga fokus och uppmärksamhet på mig och inte skifta – och börja tänka på vad andra tänker – eller inte tänker om mig

Självåtaganden

När jag märker att jag går in i denna oro, och ångest, när jag kommunicerar, eller interagerar med människor i min värld, där jag börjar tänka på hur de uppfattar mig och situationen, och vad de kommer känna om mig, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna rädsla har att göra med självvärde – och hur jag inte ännu vågat lita på mig själv – stå vid mig själv – och uttrycka mig själv som en jämlik med en annan – att förstå att jag ger mig själv liv – jag ger mig själv värde – jag ger mig själv uppmärksamhet – och således behöver jag inte det från en annan – jag behöver inte erkännande – eller omtanke – utan jag står med mig själv här – ovillkorlig; således åtar jag mig själv att andas och jorda mig själv – och slappna av i min kropp och leva ordet självtillit och egenvärde – att jag är värdefull och ovärderlig oavsett vilken slags energi jag uppfattar det som om att en annan ser mig i och tolkar mig utifrån – således är och förblir jag jordad och stabil – lugn i mig själv – för jag har ingenting att förlora och ingenting att vinna

Jag åtar mig själv att släppa taget om kontroll – och inte försöka kontrollera hur en annan upplever mig – och jag åtar mig själv att öva detta genom att slappna av – genom att låta mig själv ta in omgivningen – och låta mig själv vara medveten om hur den fysiska verkligheten känns – och vara medveten om mig själv i det ögonblicket – och lita på mig själv – leva själv-tilliten – att oavsett vad som sker eller händer – kommer jag stabilisera mig själv och hantera ögonblicket – därför är kontroll inte längre någonting som har ett syfte inom mig

Dag 339: Reaktioner i förhållande till konflikt

Idag hade jag en konflikt med en person i min värld och jag ska i denna blogg arbeta med de reaktioner som kom upp inom mig i och med denna konflikt.

De emotioner som dök upp inom mig var nedslagenhet, depression, hopplöshet, skuld och ängslan – jag var nedslagen, och kände mig hopplös därför att jag tyckte det var dumt att situationen utvecklade sig till en konflikt. Ängslan upplevde jag därför att jag var orolig över hur denna konflikt påverkade mitt förhållande med personen i fråga, och jag kände skuld för jag var ansvarig för konflikten och hur den utvecklade sig.

Själva konflikten och vad den handlade om kommer jag inte gå in närmade på i denna blogg, utan här kommer jag fokusera på de emotioner som dök upp inom mig när konflikten var till ända. Dessa reaktioner ser jag blev stimulerade av hur jag upplevde att den andra personen tilltalade mig, vilket jag tyckte var abrupt, ovänligt, och hårt, och inte som jag hoppats, vänligt, trevligt, mjukt, och inbjudande.

Det var uppenbart onödigt att inleda denna konflikt, men på sätt och vis även gynnsamt, eftersom jag ser hur jag fortfarande låter mig själv ta det personligt, bli ledsen, och påverkad av hur andra känner sig, vad andra säger om mig, och vilket röstläge de använder sig av. Det är även någonting som jag kan märka i andra delar av mitt liv, även fast de i dessa dimensioner inte är lika starka och överväldigande reaktioner, utan där förekommer denna typ av upplevelse mer subtilt, och i formen av tankar som smyger sig upp lite här och var.

I vart fall ser jag att denna punkt är viktig för mig att arbeta igenom, så att jag kan hantera konflikter i min värld utan att jag tar det personligt eller låter mig själv känna mig nedslagen och förnedrad, jag måste lära mig själv att stå stabil och förhålla mig opersonligt till min verklighet oavsett vad som sker – vilket naturligtvis är mycket svårt, men det är min slutdestination.

Ett ord som jag ser att jag kan leva för att assistera mig själv att igenom denna punkt är objektivitet – vilket jag kan leva genom att träna mig på att bara hantera situation praktiskt, och vara brutalt ärlig mot mig själv när jag ska prata eller uttrycka mig själv, om det jag säger är av praktiskt värde, eller om det har en utgångspunkt i emotioner och känslor.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt och uppleva mig själv nedslagen, ängslig, hopplös, och deprimerad när jag haft en konflikt med en annan, eller när jag har en konflikt med en annan, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att ”jag är inte förstådd” – ”jag är inte uppskattad” – och låta dessa tankar skapa min upplevelse av mig själv – där jag känner det som om att en annan är emot mig och vill skada mig och att jag därför har en rätt att bli ledsen – ta det personligt – och se mig själv som ett offer för situationen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag är underlägsen människor i min omvärld, och att när de talar i ton som jag upplever är nedvärderande, och strikt, att jag då blir skadad, misshandlad, och mentalt utsugen, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv som ett offer för situationen, och som ett offer för de upplevelserna som dyker upp inom mig, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inom mig anklaga den andra personen såsom att vara ”för hård” mot mig och såsom att ”skada mig” – och tro att jag p.g.a. detta har en rätt att bli ledsen, nedstämd och känna mig hopplös, för tydligen har jag inte blivit behandlad på ett sådant sätt som jag tror, och tycker är positivt och bra, och såsom jag borde bli behandlad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i och som en känsla nedstämdhet, och misslyckande, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inombords kritisera mig själv för att konflikten uppstod, och kritisera den andra människan för att konflikten uppstod, och tänka att det var dumt, det var tragiskt, och det var hemskt att konflikten uppstod, och att den egentligen inte borde ha uppstått, utan egentligen borde jag inte uppleva mig själv på det här sättet – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa idéer, tankar, och fantasier inombords, om hur jag tror, tänker, och antar att min värld bör vara, och hur jag bör vara, och hur jag bör uppleva mig själv, istället för att jag låter mig själv hantera och dirigera vad som faktiskt kommer upp inom mig, och hantera och dirigera min värld såsom den faktiskt ter sig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma och anklaga den andra människan för sättet jag upplever mig själv på, och tänka att om det inte varit för dem, så hade jag inte upplevt mig själv såhär, utan jag hade istället varit mycket mer stabil, mycket mer säker, och mycket mer direktiv inom och som mig själv, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ansvar för mina inre reaktioner av att känna mig kritiserad, bortkörd, och avvisad, genom att projicera dessa reaktioner på andra människor och tänka att det är deras fel, och att de måste ändra sig, och att jag inte behöver ändra mig, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit till och som min mänskliga fysiska kropp, och låta mig själv ovillkorligt hantera, styra, och dirigera de upplevelser som kommer upp inom mig, och göra detta direkt, och inte anklaga någon annan, för jag ser, inser och förstår att de upplevelser som dyker upp inom mig är jag själv, och har inte med någon annan än jag själv att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hysa agg mot den andra människan, och spänna mig själv när jag talar med dem, i tron att de gör någonting, eller har gjort någonting som är fel mot mig, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om jag hyser agg mot den andra människan, och visar min missnöjdhet, att jag på det viset tar hämnd, och återtar min ställning, istället för att se, inse och förstå att min ställning aldrig har förlorats, och att min ställning aldrig har påverkats, och att den andra människan faktiskt aldrig har gjort någonting gentemot mig, utan att den upplevelsen jag har är någonting som jag skapat själv, och någonting som jag har närt själv, och någonting som jag har gjort verklighet inom mig själv och således någonting jag måste ta ansvar för

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli ängslig att den andra personen nu inte tycker om mig, och att vi nu har skapat en klyfta mellan oss som inte går att reparera och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara orolig, nervös och ängslig för vad andra tycker om mig, hur andra värderar mig, hur andra ser mig, och vilket slags betyg de sätter på mig i fråga om hur nära jag är dem – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag låter mig själv påverkas och influeras av mina rädslor av vad andra tycker om mig, istället för att stabilisera mig själv här i och som min kropp, i och som mitt andetag, och röra mig själv i jämlikhet med och som min kropp här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, irriterad och frustrerad på en annan i min värld när de inte är så pass ambitiösa, och bryr sig så mycket om saker som jag tycker är viktiga, och som jag tycker de ska bry sig om, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hoppas, och skapa ett begär inom mig, att alla ska tycka, känna, och vara som jag, och att varje gång jag säger, eller gör någonting, att alla i min omvärld genast och ögonblickligen ska åtlyda detta, och finna sig i, och styra sina liv utifrån hur jag skapat och baserat och byggt upp mitt liv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av att andra ska vara som jag för att jag ska vara stabil, säker och trygg inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att så fort människor i min omvärld inte på ett positivt och enhälligt sätt ställer sig bakom mig, och driver sig själva, precis så som jag driver mig, och gör, och prioriterad det jag prioriterar, att då tro att någonting är fel, och att denna andra personen misslyckas med att göra det den borde göra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa idéer om hur andra människor borde leva, för att jag ska vara tillfreds med dem, och för att jag inte ska bli arg, frustrerad, och irriterad på dem, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag, föra mig själv tillbaka hit till och som min mänskliga fysiska kropp, och släppa denna idé om att andra måste göra, och måste vara som jag är, och att det är någonting fel på dem så fort de inte agerar, lever, eller prioriterar som jag gör i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva mig själv emotionellt nedslagen när en annan människa inte vill göra som jag vill att denna andra personen ska göra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa min stabilitet, och trygghet inom och som mig själv på en känsla, och upplevelse av att andra håller av mig, och gör efter mig, och tycker jag är duktig, ambitiös, och effektiv, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag faktiskt degraderar och försätter mig själv i en inre apati, och där jag gör mig själv inkapabel till att effektivt hantera och dirigera min värld, och människor i den, eftersom jag existerar i en idé av vad min värld borde vara, istället för att hantera, och dirigera min värld som den faktiskt är och existerar i detta andetag

Självåtagande

När jag märker att jag reagerar i nedslagenhet, ängslighet, och att känna mig själv dålig, för jag har tänkt att en annan person varit elak mot mig, och illasinnad, genom att de talat i ett visst slags tonläge, och med vissa ord, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att det är i detta läge jag måste stoppa mig själv, andas, och se att det som sägs och görs inte är något personligt skadande gentemot mig, och att jag faktiskt inte blir sårad, och således åtar jag mig själv att andas, och att stabilisera mig själv i min kropp, och lyssna ovillkorligt på vad som sägs, och förstå att det som sägs är ord, och att dessa orden i faktisk mening inte kan skapa en upplevelse inom mig, och att jag således inte kan påverkas av dessa orden såtillvida jag inte tillåter det – så jag låter mig själv således objektivt lyssna på det som sägs – och vara professionell – och förstå att det inte handlar om eller påverkar vem och hur jag är

När jag märker att jag blir arg, frustrerad, och irriterad, för att en annan inte prioriterar, tänker, och agerar som jag skulle gjort i deras situation, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår hur en annan är, inte är fel bara för att de inte är som mig, och att jag inte kan förvänta mig, eller kräva av människor att de ska vara som mig, se på saker som mig, ha samma förståelse som mig, och vilja samma saker som mig, och således åtar jag mig själv att förstå människor såsom de existerar – att lära känna människor såsom de är och förstå att jag inte kan få dem att bli som jag vill att de ska vara – i vart fall inte genom att attackera dem och vara arg på dem – och således jag mig själv att ha tålamod och träna mig själv på att lyssna och förstå andra människor – var de kommer ifrån, hur de blivit så, varför de är som de är, och hur jag assistera att bli mer effektiva i sina liv

Dag 132: Den Subjektiva Osanningen

Självskriverier

En tendens som jag uppmärksammat inom och som mig själv är att jag hellre väntar på andra människor att initiera kontakt, och prata med mig – än att jag tar initiativet och tar kontakt med andra människor – helt enkelt eftersom jag varit rädd för att bli avvisad. Detta bottnar i att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mig själv, utan att jag tillåtit mig själv att vara oroad inför vad andra tycker och tänker om mig.

Lösningen är därför inte att börja ta kontakt med människor – utan att se vart denna apati och rädsla inför att kommunicera, och vara med andra människor bottnar i – vilket är att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mig själv, och leva självförtroende – och således vara orubblig inom och som mig själv – där jag inte tillåter och accepterar mig själv att uppleva mig själv, och uttrycka mig själv utifrån hur jag tror, och antar att andra människor känner om mig, eller ser mig. Utan att jag istället uttrycker, rör mig själv, och lever mig själv här – i och som mitt andetag – som min kropp – fysiskt här – där jag inte definierar mig själv, och upplever mig själv utifrån tankar, och upplevelser – om vad jag tror, och antar att andra tycker eller tänker om mig.

Det är också intressant att lägga märka till att jag faktiskt aldrig vet vad någon annan känner, tänker, eller tycker om mig – utan allting som jag upplever händer inom mig – fruktan, nervositet – och ångest – ingenting av det kommer utifrån utan allting härstammar från mig själv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att allt det jag tror och antar att andra människor tycker och tänker om mig inte förtjänar någon tillit – och inte utgör någon som helst korrekt, eller objektiv bild av verkligheten – utan endast utgör en idé och upplevelse som är helt subjektiv – inom mig själv – skapad av mina minnen och tankar som jag ackumulerat i min livstid – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stoppa dessa upplevelser, tankar, och idéer och istället medverka, interagera – och kommunicera med andra HÄR – utan någon mentalt och inre sinnesprat – eller inre emotionella upplevelser

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att vad jag upplever inom mig själv såsom rädsla, och nervositet inför att vara med – och kommunicera – interagera med andra människor – inte är en riktig, och universell – och objektiv upplevelse – utan endast är min egen inre demon, och definition av verkligheten som jag skapat helt i separation från min mänskliga fysiska kropp – och från denna fysiska verklighet såsom den faktiskt är

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta skapa en verklighetsbild inom mig själv – och istället stå en och jämlik med verkligheten här – såsom min mänskliga fysiska kropp – och således medverka, interagera, och röra mig själv här i och som verkligheten en och jämlik – där jag inte skapar några tankar, eller bilder, eller upplevelser i förhållande till vad som är här – utan istället rör mig själv i självtillit – självacceptans – stabilitet och självbekvämlighet här som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv i hur jag rör mig – uttrycker mig själv och upplever mig själv i min verklighet – genom att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och skapa mig själv i förhållande till subjektiva upplevelser inom mig själv – såsom tankar, känslor, och emotioner – istället för att leva och uttrycka mig själv här – en och jämlik såsom min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte när jag rör mig själv i min värld – när jag pratar med andra – när jag interagerar med andra – att definiera mig själv i förhållande till de tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig själv – och inte tro att bara för att en tanke kommer upp inom mig såsom att ”den, eller den personen tycker inte om mig” – eller en upplevelse kommer upp inom mig själv såsom rädsla, eller nervositet – att tro att denna upplevelse är jag – och att jag måste leva utifrån denna upplevelse; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att i varje ögonblick andas – och ta mig själv tillbaka hit till min mänskliga fysiska kropp – och leva direkt här utan att definiera mig själv i förhållande till subjektiva upplevelser inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stabilisera mig själv inom och som min mänskliga fysiska kropp – genom att i varje andetag lokalisera vad som är här – såsom verkligheten – såsom denna fysiska verklighet – såsom min kropp, och min fysiska upplevelse av mig själv som min kropp – och därigenom se vad som inte är verklighet såsom de tankar, och emotionella upplevelser som dyker upp inom mig; och därigenom möjliggöra för mig själv att andas och gå igenom dessa upplevelser och stå – och leva här som min mänskliga fysiska kropp – en och jämlik till den verklighet som är här – objektiv och likadan för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från min mänskliga fysiska kropp – och från den fysiska verklighet som jag lever i och är en del av – genom att tänka, och uppleva emotioner – och känslor – och definiera mig själv i förhållande till dessa; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att allt det som kommer upp inom mig – kan jag stoppa och förändra i det ögonblick de kommer upp – genom att andas effektivt och föra mig själv tillbaka till min mänskliga fysiska kropp – och istället för att begränsa mig själv i och som en psykisk emotionell/känsloupplevelse – istället leva här – en och jämlik med och som min fysiska verklighet

Självåtaganden

När jag märker att en emotionell, eller känslomässig upplevelse dyker upp inom mig – eller att en vissa tanke dyker upp inom mig – och jag ser att jag definierar mig själv i förhållande till denna – och ser denna tanken, eller upplevelsen som mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna upplevelsen inte är jag – utan en upplevelse som dyker upp inom mig som jag sedan beslutar att leva, och uttrycka som om den vore jag – således åtar jag mig själv att sluta definiera mig själv i förhållande till vad som pågår inom mig själv och istället leva och uttrycka mig själv HÄR – i och som min mänskliga kropp – och leva ovillkorligt, och utan att vara begränsad av upplevelser och tankar – och själv ta beslut om vem jag ska vara – och hur jag ska uppleva, eller röra mig själv i varje ögonblick

När jag märker att jag medverkar i och som rädsla, eller nervositet då jag medverkar, kommunicerar, eller interagerar med andra människor – och jag tror att denna rädsla eller nervositet är en universell, objektiv och riktig upplevelse av ögonblicket – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det enda som är objektivt, och verkligt är vad som är här – såsom min mänskliga fysiska kropp – såsom denna fysiska verklighet – som inte innehåller någon slags tanke, eller emotionell upplevelse – utan är direkt här; således åtar jag mig själv att leva, och uttrycka mig själv DIREKT HÄR – utan att tänka – utan att skapa en subjektiv idé av verkligheten utan istället stå en och jämlik med verkligheten här – som mig själv

När jag märker att jag skapar en verklighetsbild inom mig själv – genom att jag definierar verkligheten, och mig själv i förhållande till upplevelser, och tankar som dyker upp inom mig – stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna upplevelse, och dessa tankar som dyker upp inom mig – är en subjektiv idé och inte verkligheten – de är en bild/idé/personlig definition av verkligheten men inte vad som faktiskt är här; och således åtar jag mig själv att leva HÄR med och som verkligheten – och inte se en bild av verkligheten utan faktiskt leva och uttrycka mig själv här i och som verkligheten såsom denna fysiska existens – en och jämlik

När jag märker att jag begränsar, och håller mig själv tillbaka – spänner mig själv, och upplever mig själv obekväm i min mänskliga fysiska kropp – eftersom jag upplever min verklighet som hotfull och jobbig – stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag inser, ser och förstår att denna upplevelse jag har av att min verklighet är jobbig, och hotfull inte på något sätt är en korrekt bild av verkligheten – och inte är en objektiv sanning av vad som är här – utan endast är min subjektiva idé och definition av verkligheten; således åtar jag mig själv att sluta uppleva mig själv obekväm, och att spänna mig själv – genom att andas och slappna av – och tillåta och acceptera mig själv att vara här med och som min mänskliga fysiska kropp – och se, inse och förstå att det finns inget hot – det finns inget som är jobbigt – utan att detta endast är en emotionell och subjektiv upplevelse som jag skapat inom mig själv

När en upplevelse kommer upp inom mig – eller när en tanke kommer upp inom mig – stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag inser, ser och förstår att denna upplevelse, och denna tanke inte är jag – och det är således inte någonting som jag måste leva utifrån – det är inte någonting jag måste skapa mig själv utifrån – det är inte någonting jag måste frukta, försöka undvika, eller förtrycka, eller gömma mig för – det är endast någonting som kommer upp inom mig; således åtar jag mig själv att sluta att ta att det som kommer upp inom mig själv för givet såsom att vara jag – och istället ser, och inser, och förstår jag – att jag är HÄR – såsom min mänskliga fysiska kropp – och kan således välja i ögonblicket hur jag ska uttrycka och uppleva mig själv – genom att jag tar ett beslut och lever detta beslut här

När jag märker att jag utan att ifrågasätta vad som kommer upp inom mig – helt går in i en upplevelse, och helt tror att en tanke är jag – och att jag måste leva och uttrycka mig själv utifrån denna tanke – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag inser, ser och förstår att jag är och lever vad jag tillåter och accepterar mig själv att leva och uppleva mig själv som – och att jag bestämmer vem jag är; således åtar jag mig själv att i varje ögonblick leva denna insikt att jag bestämmer vem jag är – genom att inte leva mig själv utifrån vad som kommer upp inom mig – utan istället genom att skriva, och applicera självförlåtelse – och leva självkorrektion – skapa mig själv här såsom ett uttryck av och som mig själv – en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp – med utgångspunkten i principen av att göra – och leva vad som är bäst för alla – och således inte ta någonting för givet – utan skapa varje detalj av mig själv för egen hand – genom mina egna valda ord

När jag märker att jag separerar mig själv från min mänskliga fysiska kropp genom att tänka – eller uppleva – och jag fullständigt accepterar dessa upplevelser som mig själv – och dessa tankar som mig själv – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag upplever mig själv som jag gör, och tror att jag är den tanken som kommer upp inom mig själv – eftersom jag bestämt det – och således åtar jag mig själv att bestämma om – och bestämma att jag lever och uttrycker mig själv HÄR såsom min mänskliga fysiska kropp – en och jämlik med mitt andetag och denna fysiska verklighet som jag rör mig i – och inte leva i och som separation från denna fysiska existens genom att tänka – och uppleva – och definiera mig själv i förhållande till dessa tankar och upplevelser

Dag 70: Håller Du Inte Med Mig?!

När jag pratar med människor brukar jag ibland säga att ”jag tycker såhär” – alltså jag uttalar en viss ståndpunkt för någonting. Personen som jag kommunicerar med kan då antingen hålla med mig, eller inte hålla med mig – och en intressant upplevelse som jag lagt märke till inom mig själv är när personen inte håller med mig; när detta händer går jag in i en sorts fysisk/kroppslig spänning, och jag i min solarplexus känner jag rädsla komma upp. Och i princip i existerar jag i det ögonblicket såsom att känna mig och min åsikt vara personligt påhoppade.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spänna mig, och bli stel när jag hör att någon inte håller med mig – och känna det som att jag blir personligt attackerad, och påhoppad – och att jag måste hitta något sätt att försvara mig själv på och visa att det är jag som har ”mest rätt” och att min åsikt är den korrekta åsikten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid en idé av mig själv såsom att ha en ”korrekt åsikt” – och tänka att jag är ”intelligent och vet mycket” – och i detta skapa karaktären att ”jag alltid har rätt” – och samtidigt inom mig skapa fruktan för att människor inte ska validera och se mig som denna karaktären genom att hålla med mig, och tycka/anse att mina åsikter och tankar är korrekta och stämmer överens med deras egna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och rädsla så fort någon inte håller med mig – eller så fort jag tror, antar, och känner att någon kritiserar mig, eller tycker att jag gör någonting på ett dåligt sätt – och att jag gjort misstag, och att jag kunde varit bättre i fråga om hur jag hanterade, eller uttryckte mig själv gällande en viss punkt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag kommunicerar med människor, eller umgås med människor – existera i och som en fruktan att jag kommer bli kritiserad, eller avvisad för hur jag är, och för vad jag tycker i förhållande till någonting – och därför kompromissa, och förtrycka mig själv – där jag skapar mig själv på ett sådant sätt att jag hela tiden försöker vara mån om att få människor i min omgivning att må känslomässigt bra, och att ha en positiv känslomässig relation med mig – så att jag inte under några omständigheter behöver uppleva den negativa polariteten inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta ett värde på vad människor tycker om hur jag agerar, rör och uttrycker mig själv i denna världen – samt om vad jag tycker, och vad säger om saker och ting i denna världen – och alltså – existera i fruktan och ångest när jag tar beslut, och när jag pratar – att jag inte ska bli erkänd och validerad av människor runtomkring såsom att ha sagt någonting, eller gjort någonting som de håller med om och/eller tycker är bra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv såsom sårbar, och öppen för att bli attackerad när jag är runtomkring människor – och tro att om en människa kritiserar mig, eller det jag gör – att det är själva orden, och de andra människor som skapar en upplevelse inom mig själv av att känna mig sårad; istället för att se, inse och förstå att det är jag som skapar upplevelsen inom mig själv, och att jag skapar denna upplevelse genom att medverka i sinnet, såsom att tänka – och skapa definitioner, och idéer i förhållande till ord, och i förhållande till mig själv – där jag helt missar mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort att det är jag som skapar mina upplevelser av och inom mig själv – och att jag således skapat idén att människors upplevelser av sig själva, och människors ord kan påverka mig, och kan styra mig – istället för att se, inse och förstå att denna idén egentligen enbart är en ursäkt för att jag inte ska ta ansvar för min inre verklighet inom mig själv, och rena, styra upp alla inre upplevelser och skapa mig själv inom mig själv till att vara effektiv – och tyst i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av andra människors samtycke, och erkännande av mig och vem jag är i ett ögonblick – i rädslan för konflikt, och i rädslan för att alla människor i min värld inte ska vara mina vänner, och se samt definiera mig inom sig själva i en positiv upplevelse av att känna sig själva upplyfta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli förknippad av människor med en positiv upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli glad, och känna mig upplyft och som om ”jag gjort en skillnad” – när människor ler och ser glada ut när jag pratar med dem, eller är hos dem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att mitt värde är beroende av att människor ska känna sig glada, och nöjda runt mig – och tro att om detta inte händer, att jag är ett misslyckande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för konflikter, rädd för att vara direkt och rakt på sak – i rädslan och ångesten att människor ska bli och uppleva sig själva negativa mot mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att så fort någon människa i min närhet uttrycker kritik, eller ilska i förhållande till någonting jag gör – att genast känna mig själv påhoppad, ta det personligt, och uppleva mig själv i ångest, nervositet, och en emotionell upplevelse av att vara ledsen – istället för att tillåta, och acceptera mig själv att fortsätta andas, och stå stabil här – och inse, se och förstå att ingenting kan påverka, och ha en effekt på mig om jag inte tillåter detta inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv som värdelös – och skapa denna idén av mig själv som värdelös utifrån ett minne med mina föräldrar – där mina föräldrar pratade om hur jag inte var tillräckligt bra i skolan, och hur jag inte gjorde det jag skulle göra – och i det ögonblicket skapa idén att jag måste få andra människors erkännande för allt jag gör i min verklighet för att jag ska kunna vara stabil, och uppleva mig själv lugn – och kunna hantera, och leva i min verklighet effektivt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fråga om råd, och hjälp från andra människor om saker och ting jag redan har full insikt om, och redan vet hur de fungerar – eller saker och ting som jag vet att jag lätt kan ta reda på hur de fungerar – enbart för att få erkännande, och erkännande av en annan människa – och bli sedd av en annan människa såsom att vara trevlig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att placera mig själv i förhållande till människor i en underlägsen och undergiven position, där jag låter andra styra och ställa över mig – i rädslan för att stå upp i min värld/verklighet som mig själv – i rädslan att detta kommer skapa konflikt, att människor inte kommer hålla med mig – och att människor kommer att fatta ogillande för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera/se och leva mig själv såsom underlägsen, och undergiven – och endast känna mig bekväm inom mig själv när jag får vara en annans slav, när jag får vara undergiven – och inte på något sätt stå upp och ha en egen mening om saker och ting, och ha en egen riktning i ögonblicket – där jag inte fruktar att ta konflikter om så behövs

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara konflikträdd, i rädslan för att bli ogillad av andra människor – och i rädslan för att andra människor inte längre ska tala med mig, eller bjuda in mig i deras vänskapsgrupper

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka skapa, och manifestera stabilitet inom mig själv genom att göra min värld stabil – och försöka få människor att vara hela tiden konstanta och likadana mot mig – och försöka manifestera detta genom att aldrig gå in i konflikter med människor, och alltid se till att jag är omtyckt, och ansedd av andra såsom att vara vänlig, och anspråkslös

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma mig i karaktären av att vara anspråkslös – och alltså aldrig göra några anspråk i min verklighet på hur jag vill att saker och ting ska vara – allt för undvika och försöka gömma mig själv från konflikter – istället för att se, inse och förstå – att denna världen är en konsekvens av att jag istället för att ha stått up i självuppriktighet och sagt vad jag tillåter och accepterar och vad jag inte tillåter och accepterar – har varit anspråkslös – och alltså alltid accepterat allt som kommit min väg, och inte gjort några anspråk

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se det som fult, och dåligt att fråga en annan människa om pengar – och uppleva pengar som någonting man inte får tala om, och som någonting man måste vara ärlig med, och visa att man inte riktigt bryr sig om

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och skuld inför att ta betalt av någon – och känna och uppleva det som att jag hellre vill utföra min tjänster gratis, eftersom jag tydligen då hade varit en mer ”god” och ”barmhärtig” människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli uppfattad av andra som god, och barmhärtig – i rädslan för att andra människor ska ogilla mig, och att de istället för att se mig som snäll och vänlig – ska se mig som elak, och full av otyg – och bege sig in i en konflikt med mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera, och leva som karaktären ”snäll” som ett tillvägagångssätt att försvara mig själv mot konflikter, och skydda mig själv mot mina rädslor – så att jag aldrig behöver möta inom mig själv de emotionella system jag skapat i förhållande till konflikter

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i förhållande till andra människor, se mig själv som den underlägsna, och den undergivna – och se mig själv såsom den som har minst respekt, och minst värde – och därför interagera med andra människor från en utgångspunkt av att vilja att andra människor ska erkänna mig, och ge mig värde – och se mig som en människa som de tycker – i tron att jag endast genom att få andra att tycka om mig, kan tycka om mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lyssna på min mamma, och min pappa – och utifrån att ha hört vad de sagt – skapa idén att det är dåligt att vara ensam, och att det är dåligt att inte ha en mängd vänner runtomkring konstant – och att meningen med att leva borde vara att skaffa ett så stort socialt skyddsnät som möjligt, med så många vänner och bekanta som det bara går

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att programmera in en idé i mig själv – såsom att tro och tänka att jag måste söka upp, och vara en del av vänskapsgrupper – och att jag måste ha någon i min värld som jag går med, pratar med, eller har något slags ”intimt och nära” förhållande med – i tron att om jag inte har detta så är jag helt ensam, och tydligen så betyder då detta att jag är helt och hållet värdelös, och utan någon slags mening eller syfte

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa, och förtrycka mig själv för att kunna passa in i, och bli accepterad av vänskapsgrupper – och i grund och botten ge upp mitt liv – såsom mina intressen, mina passioner – vad jag tycker om att göra – vad jag tycker om att ägna min tid åt – för att få en plats i en vänskapsgrupp och för att få bli accepterad och få känna mig trygg i tron att jag har vänner som bryr sig om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och se vänner såsom stabilitet – och säkerhet – och i och med detta separera mig själv från stabilitet och säkerhet – och tro att det enda sättet jag kan uppnå, och leva stabilitet och säkerhet – och trygghet i mig själv – är att jag skaffar så många vänner som möjligt – och får så många människor i min värld som möjligt att tycka om mig, och att ha en positiv energiupplevelse gentemot mig – istället för att se, inse och förstå att jag kan leva stabilitet, självsäkerhet och trygghet i mig själv – här som mig själv – utan att någon ger mig en sorts positiv upplevelse – och att jag kan skapa mig själv som dessa orden genom att andas effektivt här i varje ögonblick och inte under några omständigheter tillåta och acceptera mig själv att kompromissa mig själv inom mig själv i tanke eller upplevelse

Jag åtar mig själv att inte ha några åsikter, och några idéer om saker och ting som jag vill att andra ska hålla med om – utan jag åtar mig själv att göra alla mina idéer till praktiska levnadsmoment som jag lever i mitt dagliga liv – och har bevisat för mig själv – så att jag därför inte behöver få stöd och erkännande i vad jag lever inom och utom mig själv

Jag åtar mig själv att inte ha en idé och tro om jag själv såsom att ha ”korrekta åsikter” – och tro att jag är ”intelligent och vet mycket” – och tro att ”jag alltid har rätt” – utan istället tillåter och accepterar jag mig själv att leva här som andetaget, utan att definiera och skapa en idé inom mig själv om ”vem jag är” – och ”hur jag är”

Jag åtar mig själv att inte vilja att människor ska mig som korrekt – och istället tillåter och accepterar jag mig själv att leva här – och inte ha någon form av idé om mig själv i förhållande till andra människor i fråga om ”vem jag är”

Jag åtar mig själv att inte känna ångest, och rädsla så fort någon inte håller med mig – eller när någon kritiserar vad jag gör/hur jag gör det – och jag åtar mig själv att istället i varje ögonblick vara stabil – och göra de sakerna jag gör ovillkorligt – och alltså utan att behöva en tredje parts erkännande – jag vet vem jag är – jag vet vad jag gör – jag vet hur jag gör det

Jag åtar mig själv att inte förtrycka och kompromissa mig själv i hur jag uttrycker – och rör mig själv i denna världen – och inte vara mån om att människor i min omgivning ska må känslomässigt bra och ha en positiv känslomässig relation till mig – eftersom jag inser, ser och förstår att jag måste kompromissa mig själv för att skapa detta i min värld

Jag åtar mig själv att stå självständig i mina beslut – och i mina insikter, och i min förståelse om denna världen – och alltså därför inte behöva någon som håller med mig, och som tycker som jag – eftersom jag utforskat, och bevisat för mig själv – kommit till en självständig och självstyrd insikt om hur saker och ting rent faktiskt fungerar

Jag åtar mig själv att inte anklaga människor i min värld, eller de ord människor använder såsom att vara ansvariga för att skapa upplevelser inom mig – och jag tar istället tillbaka alla upplevelser till mig själv – och ser på hur jag inom mig själv skapat mig själv och på så vis skapat upplevelsen jag har inom mig

Jag åtar mig själv att ta ansvar för hela min inre verklighet – varje liten bit – och styra min inre verklighet på ett sådant sätt att jag tar bort allt som inte är riktigt – och allt som är skadligt för mig själv och övriga existensen – och skapar/utvecklar således liv inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att se mig själv som en planta/växt som jag genom att skriva, och applicera självförlåtelse – och leva korrigerande beteenden – måste vattna varje dag – för att jag som denna växten ska kunna växa upp och blomma fullt ut

Jag åtar mig själv att inte vara rädd för att människor inte ska hålla med mig – eller ogilla mig och tycka att jag inte är rolig, och trivsam att vara med

Jag åtar mig själv att inte vilja bli förknippad av människor med en positiv upplevelse – eftersom jag inser att jag måste förändra/kompromissa/förtrycka mig själv såsom mitt naturliga uttryck av och som mig själv för att kunna skapa och manifestera en sådan punkt

Jag åtar mig själv att inte skapa en positiv upplevelse inom mig själv – av att känna mig speciell, och som att ”jag gjort en skillnad” – när människor ler och verkar upprymda och glada när jag uttrycker och rör mig själv

Jag åtar mig själv att vara mitt eget värde – och inte definiera mitt värde i förhållande till saker och ting som förändras konstant – utan istället baserar jag mitt värde på det som är evigt – och alltid här – och har varit här i hela mitt liv – nämligen den fysiska verkligheten här – och min fysiska kropp

Jag åtar mig själv att utveckla min förmåga att tala direkt, och gå rakt på sak – och inte existera, och leva utifrån ångest och rädsla för konflikter – och att människor ska ogilla mig, och bli arga/frustrerade

Jag åtar mig själv att stå stabil här såsom andetag när andra människor går in i en emotionell upplevelse av ilska/frustration – eller är missnöjda med någonting jag gör – och jag åtar därmed mig själv att inte ta kritik personligt – och att inte göra konflikter personliga – utan att hantera ögonblicket här från en objektiv utgångs där jag ser situationen i sin helhet – och tar ett beslut utifrån allas bästa

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att stabilitet är inte någonting jag får genom att göra min verklighet stabil i separation från mig själv – utan någonting jag odlar, och utvecklar som mig själv – i varje andetag – genom att stoppa emotionella upplevelser – och utveckla mig själv här – och utveckla mitt förhållande till min mänskliga fysiska kropp så att jag står fysiskt grundad i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att inte fråga om råd – och försöka få andra människors hjälp/stöd – utifrån en utgångspunkt av att vilja ha erkännande av andra – utan jag ger istället mig själv råd/hjälp och stöd – och frågar andra människor när jag redan uttömt inom mig själv alla resurser och jag står stabil i min utgångspunkt av att fråga andra människor om råd/hjälp

Jag åtar mig själv att inte leva karaktären av att vara undergiven/underlägsen – i rädslan för konflikt – utan istället stå upp inom mig själv i varje andetag – och leva utifrån och som sunt förnuft – och således inte agera utifrån en utgångspunkt av att vilja att andra ska tycka om mig – utan agera från en utgångspunkt av att skapa en verklighet som på alla sätt är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte gömma mitt ansvar gentemot mig själv, och min verklighet i en upplevelse/karaktär av att vara undergiven/underlägsen – utan istället står jag upp i varje ögonblick och dirigerar mig själv och min omgivning utifrån en princip av vad som är bäst för alla – såsom sunt förnuft

Jag åtar mig själv att inte begränsa mitt uttryck genom att medverka i, och definiera mig själv i enlighet med konflikträdsla – utan istället ta de konflikter som behövs – och dirigera mig själv effektivt i konflikter för att uppnå en lösning som gynnar och är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte definiera stabilitet såsom hur andra människor är mot mig – utan istället leva/definiera stabilitet såsom hur jag är inom och som mig själv mot mig själv – och därmed leva och stå som stabilitet ovillkorligt oavsett hur min verklighet ser ut

Jag åtar mig själv att våga att inte leva anspråkslöshet – utan istället leva anspråket att manifestera denna världen såsom vad som är bäst för alla – och inte längre gömma mig själv bakom konflikträdsla – utan inse, se och förstå – att världen som den ser ut idag är en konsekvens av att jag undvikit och inte vågat dirigera mig själv effektivt i konflikter – därför åtar jag mig själv att leva modet att dirigera mig själv i självuppriktighet här – oavsett vad slags reaktioner jag möter från min omvärld

Jag åtar mig själv att ta bort alla idéer/upplevelser/reaktioner gentemot pengar – och istället hantera pengar utifrån en utgångspunkt av vad som är praktiskt – och investera min pengar i en lösning som är bäst för alla – och i en värld som kommer ge alla människor trygghet och en möjlighet att utveckla och uppnå sin absoluta potential

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att det finns inget dåligt med att tjäna pengar, och ha pengar – utan att det är mitt förhållande med pengar inom mig själv som jag måste korrigera och ändra – så att jag kan använda och hantera pengar utan några reaktioner/upplevelser – och alltså använda mina pengar på ett effektivt sätt för att uppnå en värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte försöka få andra människor att tro att jag är god/barmhärtig – i rädslan för att hamna i konflikter med andra människor – utan jag åtar mig själv att istället göra och leva vad som är nödvändigt i ögonblicket för att skapa/manifestera en värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte existera såsom karaktären ”jag är snäll” – utan istället vara direkt, och rakt på sak – och inte frukta andra människors reaktioner – eftersom jag inser/ser och förstår hur mycket detta begränsar och håller mig tillbaka i mitt liv och leverne

Jag åtar mig själv att interagera med andra människor från en utgångspunkt av enhet och jämlikhet – och varken gå in i en positiv reaktion av att jag är överlägsen, eller en negativ reaktion av att jag är underlägsen – utan istället interagera effektivt här i varje ögonblick – från en praktisk, fysisk och substantiell utgångspunkt som mig själv – som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att det inte finns något negativt med att vara ensam – eftersom jag alltid är en och samma person oavsett om jag är med andra eller om jag är med mig själv – nämligen här som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att istället för att söka efter ett intimt/nära förhållande utanför mig själv – att istället manifestera/skapa ett sådant förhållande med mig själv – genom att varje dag pusha mig själv till att skriva självförlåtelse, och att andas, och effektivt lära känna och interagera med min kropp här i varje andetag

Jag åtar mig själv att inte kompromissa/förtrycka/ändra mig själv för att passa in i vänskapsgrupper – utan istället följa de punkter i mitt liv som jag brinner och har ett intresse för – och om jag träffar människor som går samma punkt – att naturligt utveckla ett förhållande med dessa människor – eftersom vi är intresserade av och lever samma principer

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att vänner inte ger mig stabilitet – eller trygghet – utan att enbart jag kan ge mig själv stabilitet och trygghet – och jag kan enbart göra detta genom att utveckla ett nära/intimt förhållande med mig själv genom att skriva varje dag – genom att applicera självförlåtelse varje dag – och genom att varje dag gå min självkorrigerande stadganden här som min mänskliga fysiska kropp