Tag Archives: konflikt

Dag 339: Reaktioner i förhållande till konflikt

Idag hade jag en konflikt med en person i min värld och jag ska i denna blogg arbeta med de reaktioner som kom upp inom mig i och med denna konflikt.

De emotioner som dök upp inom mig var nedslagenhet, depression, hopplöshet, skuld och ängslan – jag var nedslagen, och kände mig hopplös därför att jag tyckte det var dumt att situationen utvecklade sig till en konflikt. Ängslan upplevde jag därför att jag var orolig över hur denna konflikt påverkade mitt förhållande med personen i fråga, och jag kände skuld för jag var ansvarig för konflikten och hur den utvecklade sig.

Själva konflikten och vad den handlade om kommer jag inte gå in närmade på i denna blogg, utan här kommer jag fokusera på de emotioner som dök upp inom mig när konflikten var till ända. Dessa reaktioner ser jag blev stimulerade av hur jag upplevde att den andra personen tilltalade mig, vilket jag tyckte var abrupt, ovänligt, och hårt, och inte som jag hoppats, vänligt, trevligt, mjukt, och inbjudande.

Det var uppenbart onödigt att inleda denna konflikt, men på sätt och vis även gynnsamt, eftersom jag ser hur jag fortfarande låter mig själv ta det personligt, bli ledsen, och påverkad av hur andra känner sig, vad andra säger om mig, och vilket röstläge de använder sig av. Det är även någonting som jag kan märka i andra delar av mitt liv, även fast de i dessa dimensioner inte är lika starka och överväldigande reaktioner, utan där förekommer denna typ av upplevelse mer subtilt, och i formen av tankar som smyger sig upp lite här och var.

I vart fall ser jag att denna punkt är viktig för mig att arbeta igenom, så att jag kan hantera konflikter i min värld utan att jag tar det personligt eller låter mig själv känna mig nedslagen och förnedrad, jag måste lära mig själv att stå stabil och förhålla mig opersonligt till min verklighet oavsett vad som sker – vilket naturligtvis är mycket svårt, men det är min slutdestination.

Ett ord som jag ser att jag kan leva för att assistera mig själv att igenom denna punkt är objektivitet – vilket jag kan leva genom att träna mig på att bara hantera situation praktiskt, och vara brutalt ärlig mot mig själv när jag ska prata eller uttrycka mig själv, om det jag säger är av praktiskt värde, eller om det har en utgångspunkt i emotioner och känslor.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt och uppleva mig själv nedslagen, ängslig, hopplös, och deprimerad när jag haft en konflikt med en annan, eller när jag har en konflikt med en annan, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att ”jag är inte förstådd” – ”jag är inte uppskattad” – och låta dessa tankar skapa min upplevelse av mig själv – där jag känner det som om att en annan är emot mig och vill skada mig och att jag därför har en rätt att bli ledsen – ta det personligt – och se mig själv som ett offer för situationen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag är underlägsen människor i min omvärld, och att när de talar i ton som jag upplever är nedvärderande, och strikt, att jag då blir skadad, misshandlad, och mentalt utsugen, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv som ett offer för situationen, och som ett offer för de upplevelserna som dyker upp inom mig, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inom mig anklaga den andra personen såsom att vara ”för hård” mot mig och såsom att ”skada mig” – och tro att jag p.g.a. detta har en rätt att bli ledsen, nedstämd och känna mig hopplös, för tydligen har jag inte blivit behandlad på ett sådant sätt som jag tror, och tycker är positivt och bra, och såsom jag borde bli behandlad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i och som en känsla nedstämdhet, och misslyckande, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inombords kritisera mig själv för att konflikten uppstod, och kritisera den andra människan för att konflikten uppstod, och tänka att det var dumt, det var tragiskt, och det var hemskt att konflikten uppstod, och att den egentligen inte borde ha uppstått, utan egentligen borde jag inte uppleva mig själv på det här sättet – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa idéer, tankar, och fantasier inombords, om hur jag tror, tänker, och antar att min värld bör vara, och hur jag bör vara, och hur jag bör uppleva mig själv, istället för att jag låter mig själv hantera och dirigera vad som faktiskt kommer upp inom mig, och hantera och dirigera min värld såsom den faktiskt ter sig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma och anklaga den andra människan för sättet jag upplever mig själv på, och tänka att om det inte varit för dem, så hade jag inte upplevt mig själv såhär, utan jag hade istället varit mycket mer stabil, mycket mer säker, och mycket mer direktiv inom och som mig själv, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ansvar för mina inre reaktioner av att känna mig kritiserad, bortkörd, och avvisad, genom att projicera dessa reaktioner på andra människor och tänka att det är deras fel, och att de måste ändra sig, och att jag inte behöver ändra mig, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit till och som min mänskliga fysiska kropp, och låta mig själv ovillkorligt hantera, styra, och dirigera de upplevelser som kommer upp inom mig, och göra detta direkt, och inte anklaga någon annan, för jag ser, inser och förstår att de upplevelser som dyker upp inom mig är jag själv, och har inte med någon annan än jag själv att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hysa agg mot den andra människan, och spänna mig själv när jag talar med dem, i tron att de gör någonting, eller har gjort någonting som är fel mot mig, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om jag hyser agg mot den andra människan, och visar min missnöjdhet, att jag på det viset tar hämnd, och återtar min ställning, istället för att se, inse och förstå att min ställning aldrig har förlorats, och att min ställning aldrig har påverkats, och att den andra människan faktiskt aldrig har gjort någonting gentemot mig, utan att den upplevelsen jag har är någonting som jag skapat själv, och någonting som jag har närt själv, och någonting som jag har gjort verklighet inom mig själv och således någonting jag måste ta ansvar för

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli ängslig att den andra personen nu inte tycker om mig, och att vi nu har skapat en klyfta mellan oss som inte går att reparera och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara orolig, nervös och ängslig för vad andra tycker om mig, hur andra värderar mig, hur andra ser mig, och vilket slags betyg de sätter på mig i fråga om hur nära jag är dem – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag låter mig själv påverkas och influeras av mina rädslor av vad andra tycker om mig, istället för att stabilisera mig själv här i och som min kropp, i och som mitt andetag, och röra mig själv i jämlikhet med och som min kropp här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, irriterad och frustrerad på en annan i min värld när de inte är så pass ambitiösa, och bryr sig så mycket om saker som jag tycker är viktiga, och som jag tycker de ska bry sig om, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hoppas, och skapa ett begär inom mig, att alla ska tycka, känna, och vara som jag, och att varje gång jag säger, eller gör någonting, att alla i min omvärld genast och ögonblickligen ska åtlyda detta, och finna sig i, och styra sina liv utifrån hur jag skapat och baserat och byggt upp mitt liv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av att andra ska vara som jag för att jag ska vara stabil, säker och trygg inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att så fort människor i min omvärld inte på ett positivt och enhälligt sätt ställer sig bakom mig, och driver sig själva, precis så som jag driver mig, och gör, och prioriterad det jag prioriterar, att då tro att någonting är fel, och att denna andra personen misslyckas med att göra det den borde göra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa idéer om hur andra människor borde leva, för att jag ska vara tillfreds med dem, och för att jag inte ska bli arg, frustrerad, och irriterad på dem, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag, föra mig själv tillbaka hit till och som min mänskliga fysiska kropp, och släppa denna idé om att andra måste göra, och måste vara som jag är, och att det är någonting fel på dem så fort de inte agerar, lever, eller prioriterar som jag gör i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva mig själv emotionellt nedslagen när en annan människa inte vill göra som jag vill att denna andra personen ska göra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa min stabilitet, och trygghet inom och som mig själv på en känsla, och upplevelse av att andra håller av mig, och gör efter mig, och tycker jag är duktig, ambitiös, och effektiv, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag faktiskt degraderar och försätter mig själv i en inre apati, och där jag gör mig själv inkapabel till att effektivt hantera och dirigera min värld, och människor i den, eftersom jag existerar i en idé av vad min värld borde vara, istället för att hantera, och dirigera min värld som den faktiskt är och existerar i detta andetag

Självåtagande

När jag märker att jag reagerar i nedslagenhet, ängslighet, och att känna mig själv dålig, för jag har tänkt att en annan person varit elak mot mig, och illasinnad, genom att de talat i ett visst slags tonläge, och med vissa ord, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att det är i detta läge jag måste stoppa mig själv, andas, och se att det som sägs och görs inte är något personligt skadande gentemot mig, och att jag faktiskt inte blir sårad, och således åtar jag mig själv att andas, och att stabilisera mig själv i min kropp, och lyssna ovillkorligt på vad som sägs, och förstå att det som sägs är ord, och att dessa orden i faktisk mening inte kan skapa en upplevelse inom mig, och att jag således inte kan påverkas av dessa orden såtillvida jag inte tillåter det – så jag låter mig själv således objektivt lyssna på det som sägs – och vara professionell – och förstå att det inte handlar om eller påverkar vem och hur jag är

När jag märker att jag blir arg, frustrerad, och irriterad, för att en annan inte prioriterar, tänker, och agerar som jag skulle gjort i deras situation, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår hur en annan är, inte är fel bara för att de inte är som mig, och att jag inte kan förvänta mig, eller kräva av människor att de ska vara som mig, se på saker som mig, ha samma förståelse som mig, och vilja samma saker som mig, och således åtar jag mig själv att förstå människor såsom de existerar – att lära känna människor såsom de är och förstå att jag inte kan få dem att bli som jag vill att de ska vara – i vart fall inte genom att attackera dem och vara arg på dem – och således jag mig själv att ha tålamod och träna mig själv på att lyssna och förstå andra människor – var de kommer ifrån, hur de blivit så, varför de är som de är, och hur jag assistera att bli mer effektiva i sina liv

Advertisements

Dag 334: Fokus Tillbaka Till Mig

Det verkar på något sätt alltid vara mer relevant vad andra gör, hur andra lever, vad andra säger, vad andra tycker, än vad JAG gör, säger, tycker, eller lever. I mitt liv har jag lagt märke till denna tendens framförallt i förhållande till hur jag ofta tenderar att fokusera på min partner och vad hon gör, eller lever, istället för att jag fokuserar på mig själv. Känslan som ackompanjerar denna upplevelse är en slags intensiv önskan om att få sträcka ut min hand och på något magiskt vis forma om min partner till att leva som jag vill.

Problemet är alltså att min fokus hamnar på min partner istället för på mig själv, vilket hindrar mig från att ta itu med de reaktioner jag upplever och korrigera mig själv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag fokuserar på vad min partner gör och inte gör, så glömmer jag bort mig själv, och de reaktioner som uppenbarligen stiger upp inom mig, och som jag måste hantera, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att för ögonblicket släppa taget om hur jag vill att andra ska vara eller inte vara, och istället fokusera på att transcendera och ta mig själv igenom mina egna reaktioner, och se till att när jag väl assisterar och stöttar en annan, att jag är klar och stabil

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på att min partner i mina ögon och enligt min uppfattning inte är tillräckligt fokuserad, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sitta och tänka på detta, och bli arg över detta, istället för att se, inse och förstå att denna reaktion som kommer upp inom mig inte handlar om min partner, och att det jag ser, faktiskt handlar om mig själv, och att det således är att motarbeta mig själv att lägga fokus på min partner istället för att fokusera på mig själv, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att åta mig själv att först och främst fokusera på mig själv, först och främst rena mig själv från alla energier och upplevelser, så att jag kan närma mig, och diskutera saker och ting med min partner, utan att ha en reaktion

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag måste ändra på min partner, och således förlåter jag mig själv att inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att detta endast är en distraktion för att jag inte ska se vad som faktiskt kräver arbete, och vad som faktiskt kräver att jag tar en närmare titt på, vilket är mig själv, och framförallt de reaktioner som dyker upp inom mig i de fall då jag tycker att min partner ’borde ändra sig’ – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge mig gåvan att fokusera ovillkorligt på mig själv, och att helt enkelt inte blanda in en annan, såtillvida jag inte är helt stabil inom mig själv, klar, tyst och jag vet vad jag gör, och jag vet att det jag gör är effektivt och gynnsamt för den andra personen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när en tanke kommer upp inom mig som visar vad min partner behöver ändra, då är detta en indikation på att det finns saker som jag behöver ändra i mig själv, och som jag ännu inte på ett effektivt sätt lyckats transcendera inom mig själv, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta beslutet för mig själv, att först och främst fokusera på mig själv, oavsett hur övertygande de där upplevelserna är som kommer upp inom mig, att jag ändå andas igenom dem, och sedan med mig själv tittar på dessa upplevelser, skriver om dem och applicerar självförlåtelse, så att jag således inte tillåter och accepterar mig själv att agera och leva utifrån en känsla, emotion eller tanke

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att min partner visar reflekterar och speglar mig tillbaka till mig själv, och att jag således kan använda de reaktioner som kommer upp inom mig för att se vart och hur jag fortfarande har problem som måste åtgärdas, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta fokus tillbaka till mig själv

Självåtaganden

När jag märker att jag vill fokusera på vad min partner gör eller inte gör, och jag börjar tänka på att jag måste konfrontera henne, och få henne att ändra sig, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att detta endast är en distraktionsteknik, så att jag ska undvika att se på de verkliga punkter som måste förändras, och de verkliga problem som kräver åtgärder, vilka existerar inom mig själv, och således åtar jag mig själv att vända blicken tillbaka mot mig själv – och fråga mig själv; vad visar detta av mig själv? Hur reflekterar min partner mig tillbaka till mig själv? Och utnyttja dessa spegelbilder för att röra mig själv snabbare i min process

Enhanced by Zemanta

 

Dag 261: Konfliktreaktioner

Idag har jag haft en del reaktioner, och dessa har specifikt varit i förhållande till konflikt, och rädslan inför att inte hålla med en annan människa.

conflict-final-3Så, reaktionen som kommit upp idag har handlat om rädslan inför konflikt, och rädslan inför att bli ogillad; och det är inte relevant exakt hur, och med vilka som reaktionen kom upp – eftersom i grund och botten utgör människorna i min värld endast utlösa för min egna inre mentala skapelser. Och idag har alltså många punkter i förhållande till konflikt utlösts inom mig, vilket jag är tacksam för, eftersom det ger mig tillfälle att hantera, och arbeta med dessa punkter.

Av vad jag kan se är upplevelsen jag har när en konflikt inträffar, en slags underlägsen nervositet – där jag för det första känner mig ansvarig för att konflikten inträffat, och för det andra försöker hitta sätt att återställa balansen så att säga, genom att vara trevlig, rolig, och tillmötesgående. En intressant karaktär som ligger nära denna konfliktupplevelse är ”hålla med”-karaktären – för detta är någonting jag märkt att jag gör för att på så vis försöka undvika att jag någonsin hamnar i en konflikt – för håller jag alltid med, och säger ”ja” i de diskussioner då blir det oftast aldrig någon konfliktsituation – för att en konflikt ska uppstå måste det nämligen finnas två olika åsikter, eller perspektiv – alltså två olika viljor i ett ögonblick. Jag menar – sett på detta sätt är ju konflikter någonting som bör vara en helt naturlig del av att leva, och interagera med andra människor – och ingenting som bör fruktas, eller undvikas – för jag menar – det är ju omöjligt att alla människor kan vara precis likadana, och ha exakt samma åsikter, perspektiv, och applikationer i förhållande till livet, och att leva.

Men, jag upplever inte konflikter som någonting naturligt, utan jag vill helst undvika dem – och jag ser konflikter såsom ett bevis på mitt misslyckande att vara socialt effektiv, och kompetent med andra människor; vilket är en underlig idé – för är det inte att vara socialt effektiv att dela med sig av var man verkligen står i förhållande till en viss punkt? Och jag menar, om man alltid håller med andra människor – då kan det ju hända sig att ett ineffektivt perspektiv får vara grund för något beslut, trots att en annan människa hade ett mer effektivt tillvägagångssätt, eller perspektiv – men eftersom denna var rädd för att säga någonting så blir nu det ineffektiva sättet det ledande sättet.

Naturligtvis är reaktioner i konflikter inte något naturligt, och inte heller konflikter som drivs utifrån ett begär att vinna, och att tävla – dessa typer av konflikter är endast skapelser av ego, och är i egentlig mening illusioner; vad slags konflikter jag menar är naturliga – är de som sker i normal samtalston, utan reaktioner, såsom en helt vanlig diskussion mellan två människor – där man delar med sig av varandras förståelse i förhållande till en viss punkt. Detta är en naturlig konflikt, och en konflikt som har potential att vara gynnande får båda medverkande – eftersom genom en sådan konflikt kan var person lära sig någonting nytt, expandera sin förståelse, och lära sig att se saker och ting utifrån en annan synvinkel.

En annan punkt som jag ser spelar en stor roll i hur jag upplever konflikter är det faktum att jag är väldigt mån om att vara ”på god fot” med människor i min omvärld, och detta är jag så mån om att jag har skapat en ”hålla med”-karaktär – där jag automatiskt, och utan att beakta punkten – bara håller med så snabbt som möjligt, för då vet jag att jag är säker. Alltså – det är begränsande att vilja vara på ”god fot” med människor – jag menar – istället för att vara ”kompis” med människor, bör ju min fokus vara att i varje ögonblick leva, och uttrycka det som är bäst för alla – vilket inte alltid betyder att människor kommer tycka om mig, eller hålla av mig – eftersom de helt enkelt inte håller med mig. Men genom att leva utifrån denna princip, istället för söka-vänskaps-principen – så säkerställer jag att varje ögonblick faktiskt får en riktning som är bäst för alla – och det är vad som är viktigast, inte vad jag känner eller upplever, vill eller inte vill – utan vad som är bäst för alla – det är den primära punkten som bör hedras, och ses till i varje ögonblick.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta min vägledande princip i mina interaktioner med andra människor vara ”att hålla mig på god fot” – och tro att om alla människor i min omvärld tycker om mig, och associerar mig med en positiv känsla, och upplevelse – då har jag lyckats och då är mitt förhållande med andra människor bra, och godtagbart – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att expandera min förståelse och insikt om mitt ansvar i förhållande till ögonblicket – och att se att mitt ultimata ansvar inte är att vara omtyckt, utan att se till att vad som är bäst för alla blir en verklighet; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur alla slags vänskapsrelationer i grund och botten inte är bäst för alla – d.v.s. om de är baserade på punkten av att ”tycka om varandra” – eftersom detta då leder till att vad som är bäst för alla kompromissas så att en känsla av att vara omtyckt istället ska ges företräde

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt, och reagera i en underlägsen nervositet när jag misstänker, och tror att en annan inte tycker om mig, och ogillar mig – och blir arg på mig, och inte håller med mig; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att vad en annan upplever är inte mitt ansvar – vad som är mitt ansvar är att se till att jag i varje ögonblick är klar, effektiv, och direktiv – och att jag inte tillåter någon oärlighet inom mig själv i form av reaktioner, och upplevelser – och att jag därmed använder varje ögonblick till att utrycka mig själv i enhet och jämlikhet med, och som min mänskliga fysiska kropp – och att mitt fokus är att vara stabil, och närvarande – och effektiv – och att i detta leva principen om vad som är bäst för alla – och inte principen om att vara omtyckt, och älskad av andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en ”hålla-med” karaktär – som jag lever ut genom att jag alltid, automatiskt håller med vad andra säger, och tycker – eftersom jag vet att jag på detta sätt kan undvika alla typer av konflikter i min värld, och se till att jag alltid är omtyckt; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit, och accepterat mig själv att kompromissa vad som är bäst för alla, och att kompromissa mitt självuttryck i ögonblick – genom att ge efter inför rädsla, och nervositet – och välja min ord, och mitt uttryck utifrån en utgångspunkt av att se till att jag blir omtyckt, och att människor i min omvärld känner sig trygga, och bekväma med mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att expandera mig själv, och att se att jag har ett större ansvar gentemot mig själv, och andra än att bara vara omtyckt; och att detta ansvaret är att leva i varje ögonblick principen av vad som är bäst för alla – och stå som ett exempel av självuppriktighet, och effektiv kommunikation som inte baseras på rädsla, underlägsenhet, eller nervositet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv, och känna det som om att jag gjort ett misstag, och att jag misslyckats, om jag säger, eller gör någonting, som föranleder att en annan verkar bli arg, upprörd, och negativt berörd; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bygga en karaktär, och ett sätt att leva på – så att jag talar, rör mig, och uttrycker mig själv på ett sätt som är menat att skapa så lite friktion, och konflikt i andra människor som möjligt – så att jag därmed ska kunna känna mig själv säker, och trygg, och veta att en konflikt aldrig kommer uppstå i min värld – eftersom alla känner positiva känslor mot mig, istället för negativa konflikt-känslor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att jag håller med andra människor på grund av att jag är rädd för att bli utstött, ogillad, och framförallt rädd för konflikter – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sakta ner innan jag pratar, eller säger någonting – och andas effektivt här, och tala med, och som min kropp – och alltså inte tala utifrån en karaktär, utifrån hur jag tror att jag borde tala, och hur jag tror att jag borde uttrycka mig själv – utan helt enkelt uttrycka mig själv ovillkorligt, utan rädsla, och ångest – och jag menar – när jag står som denna punkten är det självklart att jag inte kan ha full kontroll över vad jag säger – eftersom det som jag säger är JAG i ögonblicket – d.v.s. ingenting som jag emulerar för att få bli accepterad – utan någonting som jag säger, och uttrycker som mig själv direkt – här; d.v.s. ingenting som jag tänkt ut i förväg, utan någonting som är här som mig själv en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att konstruera en barriär mellan mig, och min omvärld – och skapa denna barriären genom att medverka i och som en karaktär – en hålla-med-karaktär – som jag konstruerat på ett sådant sätt att jag blivit en expert på att tala, och uttrycka mig själv på ett sådant sätt som jag vet att den andra människan kommer att acceptera, och erkänna, och hålla med om, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att våga riva ned denna barriären, och uttrycka mig själv ovillkorligt – utan förberedelse, utan att tänka – utan att försöka vara någonting mer än vad jag är – utan istället alltså vara naturlig, vara bekväm med mig själv, och prata som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta konflikter, och konfrontationer – istället för att se, inse, och förstå att konflikter, och konfrontationer är en fullständigt naturlig fysisk punkt – som är ett måste när man lever tillsammans med andra varelser; på grund av att alla varelser inte ser på samma sätt på alla saker – och att det därför krävs diskussion, och medverkan för att utröna en riktning som är bäst för alla – och därför är det självoärlighet att medvetet undvika konflikter, och det leder till en värld som grundas på kompromisser, och självförtryck – och som inte är bäst för alla

Självåtaganden

När jag märker att jag håller mig själv tillbaka, och att jag går in i ”att-hålla-med”-karaktären – för att på så vis försöka undvika att gå igenom, och uppleva konflikter i min omvärld – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag kompromissar mitt naturliga, avslappande, och bekväma uttryck av mig själv – där jag uttrycker mig själv normalt, och utan att varken söka konflikt, eller försöka undvika konflikt – utan jag är helt enkelt mig själv; således åtar jag mig själv att andas – sakta in mig själv – och sluta automatiskt svara på ord i rädsla – och istället andas – och svara/kommunicera – här i enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag fördömer mig själv, och inom mig själv mobbar mig själv genom ord, och mentalt baktaleri – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – konflikter, meningsskiljaktigheter – och oliktänkande är någonting naturligt, och ingenting att frukta, eller fördöma mig själv för att det inträffar – istället är det viktiga att lära mig själv att dirigera konflikter på ett effektivt sätt så att vad som är bäst för alla blir utflödet av ögonblicket; således åtar jag mig själv att sluta fördöma mig själv, och istället fokusera på lösningar på hur jag effektivt kan dirigera konflikter så att utflödet blir vad som är bäst för alla

När jag märker att jag tar en konflikt personligt, och ser det som ett misslyckande från min sida att en konflikt uppstått – och tänker att ”denna konflikten borde inte få uppstå på detta sättet” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att om en konflikt uppstår är detta inget negativt, eller dåligt – vad fokus bör vara är att stabilisera mig själv, och att hantera konflikten effektivt – och skapa en lösning i konflikten som är till förmån för alla – som är bäst för alla; således åtar jag mig själv att sluta försöka undvika, frukta, och fördöma konflikter – och istället öva mig själv, träna mig själv på, och tillslut göra perfekt – en förmåga att hantera, och dirigera konflikter i och som inre stabilitet, och självsäkerhet

Enhanced by Zemanta

Dag 231: Kroppen Min – En Man Bör Vara Muskulös (Del 18)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 17) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att jag ser spinkig ut – jag vill gärna se mer muskulös ut

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och medverka i och som idéer om hur jag borde se ut – och då tänka att jag ”borde inte vara spinkig” – i tron att en manlig kropp bör vara muskulös, och välbyggd – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad, och förblindad av definitioner som detta konsumentsamhälle sprider om hur den manliga kroppen bör se ut – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att istället lära känna min kropp, förstå min kropp, och skapa ett förhållande med min kropp – där jag inte fördömer min kropp – utan istället stöttar min kropp, och uppskattar min kropp – och ser att det är min kropp som gör det möjligt för mig att leva i och som denna världen – att uttrycka mig själv – och att vara en del av denna fysiska verklighet – och att jag utan min kropp inte hade kunnat göra någonting

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se min kropp endast som en bild – och tänka att denna bilden som jag ser måste se ut på ett visst sätt för att jag ska kunna acceptera denna bilden – och tycka att den bilden är en ”tillräckligt bra bild” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur begränsande det är att tro att min kropp endast är en bild – för det är ju självklart att min kropp är mer än en bild – min kropp är här i varje ögonblick – såsom en fysisk och substantiell verklighet – som är konstant oavsett vad slags bild som kommer upp i mitt sinne – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att amalgamera mig själv med min fysiska kropp – att ta bort alla bilder – och istället bli fysisk och praktisk i enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att en man behöver inte vara muskulös – det är en idé som jag snappat upp och sedan tänkt måste stämma överens med verkligheten eftersom alla andra också verkar ha en liknande – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta idéerna som flyger omkring i denna världen – och ifrågasätta de principer, och all den information som tydligen visar vad verkligheten är – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att utveckla sunt förnuft – och lära mig själv att se vad som är falskt, vad som är irrationellt – vad som är en idé – och vad som är verklighet

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att en kropp som har mer muskler – är bättre än en kropp som har mindre muskler – och däri förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag ser en man som är muskulös – att då känna, och uppleva denna personen såsom att vara mer värd – och mer positiv – än om jag träffar en människa som inte har en muskulös kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta, och agera utifrån bilder – istället för att agera utifrån sunt förnuft – vad som är praktiskt – och vad jag ser är bäst för alla

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro – att bara för att jag känner och upplever att en muskulös kropp är ”snyggare” och mer ”attraktiv” än vad en icke-muskulös kropp är – att tro att det måste vara på det viset att en muskulös kropp är bättre än en icke-muskulös kropp – istället för att se, inse och förstå att jag inte kan lita på de känslor och upplevelser som kommer upp inom mig – och jag kan definitivt inte basera min bild av verkligheten – min förståelse av verkligheten på dessa känslor – eftersom de är i grund och botten irrationella och har ingen anknytning till verkligheten

Självåtaganden

1. När jag märker att jag medverkar, och definierar mig själv utifrån en idé om att det är fult att vara spinkig, och att jag borde vara muskulös – för tydligen är detta ”snyggare” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingen som helst grund för denna idé – om jag tittar på det är det endast en känslomässig tolkning av verkligheten – och egentligen är den helt irrationell – det hade lika gärna kunnat vara så att jag känt att det varit vackrare, och bättre om jag hade varit spinkig – således åtar jag mig själv att sluta följa efter, och definiera mig själv utifrån irrationella idéer i mitt huvud – och istället – i varje ögonblick – träna mig själv på att förbli HÄR med och som min mänskliga fysiska kropp

2. När jag märker att jag definierar mig själv utifrån en bild – och definierar ordet självacceptans utifrån en bild – och tänker att jag måste acceptera min kropp – såsom bilden av min kropp – för att jag ska kunna acceptera mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns mer till mig – mer till livet – mer till att existera än bilder – och att min kropp är fysisk – en faktisk och substantiell materiell punkt – och inte är begränsad av en bild – och således åtar jag mig själv att amalgamera mig själv med och som min mänskliga fysiska kropp – och att träna mig själv på att vara fysisk – vara praktiskt – och förbli här med och som mitt andetag – och att förstå att det är DETTA som är verkligheten – inte det som pågår i mitt sinne såsom tankar, känslor och upplevelser

3. När jag märker att jag tänker, och känner – och upplever att ”man behöver vara muskulös” – och att jag håller kvar vid denna idé för att ”alla andra tänker samma sak” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – denna idé är irrationell och den är inte skapad av mig – den är någonting som jag snappat upp och sedan definierat mig själv utifrån – men det är ingen riktig – faktiskt – och verklig punkt; således åtar jag mig själv att sluta jämföra mig själv med vad alla andra gör, eller inte gör – och istället träna mig själv på att förbli här – med och som min mänskliga fysiska kropp – och träna mig själv på att inte agera utifrån – eller ta beslut utifrån vad jag känner

4. När jag märker att jag känner, upplever, eller tänker – att en kropp som har mer muskler, är bättre, mer åtråvärd, mer älskvärd, mer speciell, och mer attraktiv än en kropp som inte har muskler – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingen som helst grund för detta antagande – jag menar – vad baserar jag detta på? Jo – en känsla som kommer upp inom mig som jag inte har någon aning varför, eller hur den existerar – eller var den kommer ifrån – således åtar jag mig själv att ifrågasätta, och utmana allt som kommer upp inom mig – och inte ta någonting för givet – utan istället se till att jag har skapat – och dirigerat allt inom mig – och vet precis vad som kommer upp inom mig och varför – eftersom jag har dirigerat punkt i fråga

5. När jag märker att jag automatiskt, och utan att ifrågasätta, litar på, och följer efter en upplevelse inom mig själv – om att en muskulös kropp är bättre än en spinkig kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – om jag helt ger bort makten att bestämma vad som pågår inom mig – och utifrån vilka grunder och principer jag lever – till känslor som kommer upp inom mig – jag menar – då kan ju vad som helst hända – jag kan besluta mig för att gå ut naken bara för att jag känner för det – och i det inte se de fysiska och praktiska konsekvenser detta kan medföra för mig i mitt liv – och därmed står det klart att det inte är bäst för mig att inte ha kontroll – och vara auktoriteten inom mig själv; således åtar jag mig själv att sluta följa efter, och lita på vad som pågår inom mig själv – utan jag åtar mig själv att istället bli strikt, och disciplinerad – och träna mig själv på att vara auktoriteten inom mig själv – i fråga om vad jag ska tillåta, och acceptera att existera inom och som mig själv

 

Enhanced by Zemanta

Dag 145: Kommunikation och Kompromiss

Självskriverier

Idag ska jag arbeta med en punkt som kom upp när jag arbetade. Jag var nämligen på mitt arbete – jag är taxichaufför på deltid – och ett tag innan jag skulle sluta fick jag en körning av växeln. Eftersom jag hade en tid att passa insåg jag att jag inte kunde ta körningen – för om jag hade tagit körningen hade jag inte kunnat komma tillbaka med bilen till huvudkontoret i tid, och därför hade jag missat den viktiga tiden jag hade att passa.

Jag ringde därför växeln och sa att jag inte kunde ta körningen, och jag tyckte det lät som tjejen i växeln blev besviken och ledsen för att jag inte kunde ta körningen. Då upplevde jag skuld, och jag kände det som om att jag borde ha tagit den där körningen – för tänk vad som skulle hända om ingen tar den? Då är det ju jag som försatt företaget jag arbetar på i knipa. Sedan efter denna initiala upplevelsen av skuld började jag inom mig själv planera, och tänka på hur jag kunde undvika denna situationen i framtiden – och hur jag skulle kunna se till att inte vara en ”dålig” medarbetare – och alltså planerade jag lösningar i mitt huvud utifrån en utgångspunkt av skuld.

Så – idag vill jag alltså arbeta med denna skulden – och även den rädslan som dyker upp inom mig när jag tror att jag gjort andra besvikna eller arg – som jag agerar utefter och försöker få andra att bli mindre besvikna, eller arga – genom att kompensera, och visa hur jag kan ”göra allt rätt” igen.

Nedan kommer jag applicera självförlåtelse på dessa punkter, och sedan göra självåtaganden – som jag sedan kommer leva praktiskt i mitt liv för att korrigera, och ändra på denna upplevelsen, och detta fysiska beteende av och som mig själv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skuld, skuldkänslor – och känna mig själv skyldig – när jag inte håller med någon människa – eller när jag upplever det som att en annan människa blir besviken, och ledsen utifrån någonting jag har sagt och gjort; och i detta förlåter jag mig själv att jag försökt kompensera andra människor utifrån denna skuld jag upplever inom mig själv, och försöka göra ”allt rätt igen” – istället för att se, inse och förstå att ingenting var fel från första början – utan det var jag som skapade idén inom och som mig själv att någonting var fel genom att tänka, och medverka i och som upplevelsen av skuld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag upplever det som att andra människor blir ledsna, eller besvikna på något jag säger eller gör – att tänka att detta beror på att jag varit osedlig i hur jag pratat, och agerat – och att jag därför syndat, och varit en dålig människa; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna, och uppleva skuld – och tänka att jag måste kompensera denna andra människan genom att vara extra vänlig, och trevlig – och se till att den andra människa upplever sig självt positiv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv såsom att vara en dålig människa när jag inte gör som andra människor vill – eller tycker att jag borde göra – och tro att det på något sätt är en dygd, och någonting positivt att alltid tillfredställa andra människor – istället för att se, inse och förstå att om jag alltid är inriktad på att tillfredställa andra människor oavsett vad – så betyder detta att jag kommer acceptera vilket skit som helst, och således ansvara för att denna världen blir skit; och därför åtar jag mig själv att sluta tro att det är något moraliskt dygdigt att vara en ”trevlig och tillmötesgående” människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag pratar med andra människor – att vara rädd för att inte bli upplevd, och sedd av andra människor såsom att vara trevlig, tillmötesgående, och nöjd med situationen i fråga – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv, och tänka att jag är en dålig – och osedlig människa när jag upplever det som om människor i min omgivning tagit illa vid sig, eller reagerat – p.g.a. att jag haft en argsint, eller irriterad ton i min röst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest när jag kommunicerar med andra människor – att på något sätt visa att jag inte håller med vad en annan säger – eller att jag inte tycker såsom en annan tycker – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att det är någon slags positiv dygd att alltid få människor i min omgivning att känna sig stöttade i sina tankar, idéer och åsikter

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte komma överens med andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att undvika att säga emot, undvika att inte hålla med, undvika att säga vad jag ser i ett ögonblick – och vad jag ser skulle vara bäst för mig i ett ögonblick – i rädslan för att andra människor då ska bli arga, och frustrerade och tycka att jag inte längre är en trevlig, och resonabel person

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att konfrontera människor i min omgivning när en lösning presenterats som inte fungerar för mig – och som inte är effektiv, och som inte tillfredställer mina behov; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva ut personligheten ”jag håller med dig” – och ”den tysta lidaren” – varigenom jag accepterar allt som sker i min värld utan att ha någon egen åsikt, eftersom jag är rädd för vad andra skulle tycka om mig om jag sagt min mening om saker och ting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv, och känna skuld, och känna det som att jag tar för mycket plats – när jag säger min egen mening – och när jag uttrycker vad som är bäst för mig, och vilken lösning som skulle fungera till min förmån; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att isolera, och hålla mig själv tillbaka – i rädslan för att skapa konflikter, och för att människor ska bli arga, och frustrerade på mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det inte är någonting dåligt, eller osedligt med att säga vad som vore bra för mig – och att kommunicera vilka lösningar i fråga om problem som uppstår i min värld – som skulle fungera i beaktande av mina behov, och det jag behöver

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att om jag kompromissar mig själv – så gör jag inte bara mig själv en otjänst – utan allt och alla i denna världen – eftersom ingen man är en ö – och således kommer den kompromiss jag gör att utgöra ett exempel för andra människor i min värld att även de kompromissa sig själv; och således åtar jag mig själv att stå upp som ett exempel inom och som mig själv såsom självrespekt, och auktoritet – och således utan skam, eller att känna mig generad – uttrycka vad som är bäst för mig – vad som fungerar för mig – och hur jag skulle vilja ha saker och ting i min värld

Självåtaganden

När jag märker att jag känner mig skyldig, och att jag har skuldkänslor – eftersom jag tror att någon människa är besviken, och ledsen p.g.a. någonting jag sagt eller gjort; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag har ingen aning om vad andra rent faktiskt upplever inom sig själv – och det spelar egentligen ingen roll, eftersom det jag reagerar på är en tanke inom mig själv som uppstått i förhållande till vad jag trott att en annan människa upplevt; således åtar jag mig själv att se, inse och förstå att den skuld jag upplever inom mig själv är någonting som jag har skapat, och således även någonting som jag kan ta bort

När jag märker att jag utifrån någonting jag sagt eller gjort – som jag tror gör en annan människa ledsen, eller besviken – tror att jag är osedlig, att jag har syndag, och att jag är en dålig människa – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag är inte en dålig, syndfull, eller osedlig människa – utan att detta är en lögn som jag försöker etablera som en fysisk verklighet utifrån en tanke som inte är någon faktiskt och objektiv verklighetsfakta; således åtar jag mig själv att sluta tänka, och tro att jag är dum, osedlig, elak, och en syndfull människa – och istället åtar jag mig själv att uttrycka mig själv HÄR – utan att tro att jag varken är god, eller elak

När jag märker att jag vill, eller redan fördömer mig själv såsom att vara en dålig människa när jag inte gör det som jag tror andra människor vill jag ska göra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att idén om att det på något sätt är bra att alltid vara positiv, tillfredställande, och trevlig – är en fullständigt idiotisk lögn – som skapat massvis av konsekvenser eftersom vi människor konstant tillåter, och accepterar vad som händer inom oss själva, och denna världen – istället för att vi står upp och säger – nej – nu är det tamefan nog! Således åtar jag mig själv att stå upp inom och som mig själv och säga att nu är det nog med denna tillfredställarleken – och istället åtar jag mig själv att fokusera på praktiskt sunt förnuft – och vad som är bäst för alla

När jag märker att jag är rädd för att inte bli sedd av andra människor som trevlig, tillmötesgående, och nöjd med situationen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att detta är en helt irrationell rädsla – för vad spelar det egentligen för roll om andra människor ser att jag inte är nöjd med något? Det är ju inte som att det faktum att jag inte är nöjd med något skadar någon annan; således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att visa mig själv inför andra – och istället för att frukta att vara öppen med vad jag tycker om, och inte tycker om – att istället vara öppen och helt enkelt direkt – klart – och tydligt – kommunicera precis vad jag är nöjd med, och vad jag inte är nöjd med

När jag märker att jag är rädd, och känner ångest då jag kommunicerar med andra människor – såsom rädslan att jag inte ska hålla med vad en annan säger, och den andra ska ta detta personligt – och tycka jag är elak – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – vafan är det som är så farligt med att jag inte håller med någon annan? Det finns ju absolut inget dåligt, eller negativt med det – utan det är ju bara att jag inte håller med en annan; således åtar jag mig själv att sluta gå medelvägen genom alltid försöka få andra att vara tillfreds med mig genom att jag håller med vad de säger; och jag åtar mig själv att istället vara ärlig mot mig själv, och uttrycka mig själv öppet, och utan krusiduller i och som varje ögonblick

När jag märker att jag är rädd för att inte komma överens med människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att detta är en irrationell rädsla som inte har någon rättfärdigad mening – det finns absolut inget praktiskt ändamål till att vara rädd för att inte hålla med människor, utan rädslan kommer endast leda till att jag kompromissar mig själv; således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att jag inte skulle hålla med människor – och istället våga uttrycka mig själv i och som självuppriktighet, och utan att vara nervös för att andra inte ska hålla med om vad jag säger

När jag märker att jag är rädd för att konfrontera människor i min omgivning, och rädd för att säga vad jag tycker i fråga om en lösning som presenterats – eller en viss situation; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag inte tillåter och accepterar mig själv att uttrycka mig själv i dessa situationer så kommer konsekvensen bli att jag kompromissar mig själv; således åtar jag mig själv att tala och uttrycka mig själv när jag ser att detta behövs

När jag märker att jag fördömer mig själv och känner skuld, och känner det som att jag tar för mycket plats när jag säger min egen mening – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag inte säger min egen mening i de saker som jag märker att jag behöver dirigera i min värld så kommer detta leda till att jag kompromissar mig själv – vilket självklart inte är någonting jag vill; således åtar jag mig själv att sluta hålla kvar vid dessa värdelösa upplevelser, och mentala beteenden av att fördöma mig själv, och av att känna skuld – och istället förbli här i verklighet och hantera, och leva utifrån de fysiska – och praktiska omständigheter som är här

När jag märker att jag tänker, och tycker – att det är någonting dåligt, och osedligt att kommunicera vad som fungerar för mig – och vad som är bra för mig; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns absolut ingenting som säger att det är dåligt att säga min mening i saker och ting – utan den enda anledningen till att jag tror detta är på grund av en liten tanke i mitt huvud som säger bla bla bla – utan något som helst förhållande till denna fysiska verklighet; således åtar jag mig själv att stå upp och kommunicera min mening i ögonblick då jag ser detta krävs – och inte känna mig skyldig, eller fördöma mig själv för att jag gör det

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att de beteenden jag lever ut inom och som mig själv – och de komprometterande fysiska uttrycken jag lever ut – inte bara influerar mig utan influerar alla i min värld – eftersom människor ser till andra för att definiera sig själv – och att jag därmed är ett exempel för andra människor och min upplevelse av och som mig själv inte bara influerar mig själv utan även andra; således åtar jag mig själv att leva ett exempel såsom vad som är bäst för alla – och således inte kompromissa mig själv genom att inte kommunicera min behov – och det som är bäst för mig till människor i min värld

 

Dag 113: Den Personliga Konflikten (Del 3)

Detta är en fortsättning på:
Dag 111: Den Personliga Konflikten (Del 1)
Dag 112: Den Personliga Konflikten (Del 2)

Och i denna bloggen fortsätter jag att göra åtaganden gentemot självförlåtelsen jag skrev i Del 1.

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att när jag reagerar genom att ta någonting personligt – handlar detta aldrig om någon annan – och således är alla tankar som kommer upp inom mig om att jag vill ta hämnd, om att jag vill ge tillbaka – och fortsätta konflikten – helt irrationella – eftersom det finns rent faktiskt ingenting att hämnas på – och det finns ingenting att ge igen – eftersom allt jag upplever inom mig själv är min egen skapelse och har ingenting att göra med någon annan

Jag åtar mig själv att genom att disciplinerat, och dedikerat – och konsistent arbeta med mig själv – med självförlåtelse, och självskriverier – samt självkorrigering – att skapa mig själv till att leva och uttrycka mig själv såsom ett svart hål – i betydelsen att jag inte på något sätt blir påverkad av vad som pågår i min värld – om någon skriker eller är arg på mig – berör detta inte mig eftersom jag inte reagerar – jag inte tänker – och jag inte formulerar min upplevelse av mig själv i förhållande till någon annan

Jag åtar mig själv att när jag känner mig ledsen, eller personligen smädad när jag befinner mig i en konfliktsituation – att genast stoppa mig själv, att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och i detta åtar jag mig själv att istället för att reagera genom att ta konflikten personligt – att andas – och vara lugn inom och som mig själv – här såsom andetaget – och inte agera eller leva utifrån en reaktion – utan istället röra mig själv här såsom mitt andetag – en och jämlik med och som min kropp

Jag åtar mig själv att när jag känner mig personligen smädad, eller sårad i en konflikt – att inte projicera detta på personen jag befinner mig med i en konflikt – utan istället andas och föra reaktionen tillbaka till mig själv – och i detta förstå att detta är en punkt jag måste arbeta mer med eftersom jag ännu inte står fullständigt stabil och tyst inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att sluta använda min upplevelse av att känna mig personligen smädad, och sårad för att manipulera andra människor att tycka synd om mig – och istället åtar jag mig själv att andas, att stoppa min upplevelse – och om jag inte kan stoppa min upplevelse – att genast i ögonblicket – eller så fort jag får möjlighet till det – applicera självförlåtelse på upplevelsen och ta ansvar för mig själv såsom jag skapat mig själv inom mig själv

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att min upplevelse av att känna mig personligen smädad, och sårad inte är riktig – vilket jag enkelt kan bevisa för mig själv genom att – när denna upplevelsen dyker upp inom mig – att genast applicera självförlåtelse på denna upplevelsen och inte sluta förens det inte existerar en upplevelse inom mig själv längre – och således genom detta bevisa för mig själv att de upplevelser jag har inom mig endast är där eftersom jag tillåter dem att vara där och eftersom jag instruerat dem att vara där och att jag kan förändra detta med självförlåtelse

Jag åtar mig själv att inte göra en stor grej av det när jag upplever mig själv sårad, eller personligen smädad – utan att se, inse och förstå att det jag upplever är en reaktion av och som sinnet – och att det inte är någonting dåligt – och att det inte är någonting personligt – det är endast en energireaktion och någonting som jag inte behöver hålla kvar vid utan som jag kan förlåta och släppa taget om här genom att andas – och applicera självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det finns ingen anledning att bryta ihop – eftersom det jag upplever inom mig själv inte ens är riktigt till att börja med – utan endast existerar inom och som mig själv eftersom jag skapat punkten att existera inom mig – och eftersom jag gett den uppmärksamhet och ackumulerat den genom att se den som viktig och relevant för vem jag är

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att när jag är i en konflikt – och upplever det som om jag måste ”rädda situationen” – att jag faktiskt i det ögonblicket går in i rädsla, ångest och nervositet – och att jag försöker ta bort konflikten för att inte möta min upplevelse av mig själv såsom rädsla – och således när jag märker att jag vill ”rädda situationen” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att interagera – och kommunicera – HÄR – såsom andetaget – en och jämlik

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att när jag känner att den andra människan har felat mig, och gjort något dåligt mot mig – att detta faktiskt inte stämmer – utan vad jag upplever inom mig själv i det ögonblicket är att jag försöker anklaga en annan för hur jag reagerat gentemot situationen inom mig själv – och således stoppar jag mig själv, tar ett andetag – och tar ansvar för mina reaktioner genom att applicera självförlåtelse tills jag är tyst – stabil – och klar inom mig själv

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att det inte leder någonstans att anklaga en annan – att det inte leder någonstans att känna mig sårad, och smädad – och attackerad – eftersom det enda som hjälper är att jag tar ansvar för min upplevelse – att jag applicerar självförlåtelse och går djupt ned i existensen av hur jag skapat min upplevelse och släpper mig själv fri från att känna mig personligen attackerad och smädad

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att konflikter är inte farliga – och de är inte dåliga – och de är ingenting att undvika eller försöka fly bort ifrån – konflikter är helt enkelt fysiska situationer där den ena parter, eller båda – reagerar i någon slags emotion – vilket inte är farligt – och således åtar jag mig själv att inte vara rädd när jag möter konflikter – utan att andas igenom rädslan och förbli här tillsammans med min kropp – en och jämlik

Jag åtar mig själv att sluta vara beroende av att känna – uppleva – och leva mig själv som ett offer genom att jag känner det som om det är andras fel hur jag upplever mig själv – och som om jag inte kan göra någonting för att ändra min upplevelse av och som mig själv eftersom tydligen är det enbart alla andras fel – och jag har ingenting med hur jag upplever mig själv att göra; och i detta åtar jag mig själv att när jag har upplevt reaktioner inom mig själv mot en annan – att ta ansvar för min upplevelse av och som mig själv genom att applicera självförlåtelse på mina reaktioner och se till att jag inte håller kvar vid någon reaktion – och att jag inte existerar i någon slags upplevelse

Jag åtar mig själv att inte ta konflikter seriöst – i betydelsen av att vara rädd, och ögonblickligen då en konflikt börjar – att dra efter andan och ”förbereda mig själv på det värsta” – utan istället åtar jag mig själv att förbli stabil här såsom mitt andetag – och att uttrycka mig själv här såsom min kropp en och jämlik och inte göra en stor grej av det – utan att helt enkelt förbli här och lita på mig själv att jag hanterar situationen effektivt

Jag åtar mig själv att inte använda ursäkter inom mig själv till varför jag ska reagera genom att ta saker och ting personligt – såsom att ”det kommer hjälpa med att reagera” – eller – ”denna punkten är ju så allvarlig att jag inte kan hjälpa att reagera” – och istället för att reagera – att förbli stabil här i och som andetaget och oavsett hur gärna jag vill reagera – att inte göra det – utan att förbli här såsom mitt andetag en och jämlik

Jag åtar mig själv att sluta vara en fredsmäklare i konflikter – och sluta försöka ”få konflikten att sluta” – eftersom jag inser att detta faktiskt är en reaktion, och att jag i ögonblicket enbart när konflikten – eftersom jag uttrycker mig själv från utgångspunkt av och som att ”hantera en konflikt” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att uttrycka mig själv här såsom min kropp – en och jämlik – och således inte definiera mig själv såsom en fredsmäklare – eller en soldat – utan att istället lita på mig själv här

Jag åtar mig själv att inte vänta med att applicera självförlåtelse på punkter som kommer upp inom mig – utan att göra det direkt – och om jag absolut inte har möjlighet till att göra det – att göra det så fort möjligheten bjuds och således transcendera upplevelsen och inte tillåta och acceptera mig själv att slösa bort min andetag och mig själv på att existera i och leva såsom en emotionell upplevelse

Jag åtar mig själv att inte kommunicera när jag inte är stabil och klar inom och som mig själv – utan att då sluta att kommunicera om den punkten – ta mig själv tillbaka hit – och avlägsna mig från situationen och applicera självförlåtelse på punkten tills jag är stabil och klar inom mig själv – och redo att diskutera punkten utan några reaktioner

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att en konflikt närs av att två personer passar fram och tillbaka en emotionell upplevelse och taggar varandra in i en emotionell upplevelse – och således åtar jag mig själv att när jag möter en konflikt – att inte passa den emotionella bollen tillbaka – utan att stoppa mig själv – och inte prata om jag märker att jag är emotionell och reagerar – utan istället gå och applicera självförlåtelse tills jag är stabil – och klar inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att det aldrig finns någonting att hämta i en diskussion då jag pratar och uttrycker mig själv från en reaktion – eftersom jag faktiskt inte diskuterar utan endast validerar min upplevelse av och som mig själv som en reaktion – och således åtar jag mig själv att sluta diskutera när jag reagerar – och istället applicera självförlåtelse på punkten tills jag är tyst – stabil – och klar inom mig själv – och förmögen att i och som stabilitet diskutera punkten här

Jag åtar mig själv att när jag möter en konflikt – att förbli avslappnad och lugn – att andas och inte gå in stress – rädsla och ångest – utan att se, inse och förstå att det finns ingenting farligt som händer – och att det finns ingen anledning att reagera – och att jag kan dirigera mig själv effektivt i och som denna konflikten – om jag tillåter och accepterar mig själv att lita på mig själv och att uttrycka mig själv HÄR – en och jämlik såsom min mänskliga fysiska kropp

Dag 112: Den Personliga Konflikten (Del 2)

Temat den personliga konflikten fortsätter, och nu kommer självåtaganden för den förra bloggen jag skrev – som du kan läsa här.

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att inte använda min partners, eller någon annans ilska såsom en ursäkt till varför jag ska få gå in i och existera såsom en offerkaraktär – i vilken jag bedömer såsom andras fel att jag upplever mig själv emotionellt jagad, och underlägsen; och således åtar jag mig själv att ta ansvar för mig själv och hur jag existerar i varje ögonblick oavsett hur andra existerar och uttrycker sig själva

Jag åtar mig själv att sluta låta min partner, eller andras reaktioner influera och skapa min upplevelse av och som mig själv – och i detta slutar jag därmed att anklaga, och fördöma andra för vad slags emotionella, och känslomässiga upplevelser de går igenom – eftersom jag inser, ser och förstår – att det de upplever handlar inte om mig, utan om vilka de skapat sig själv att vara inuti sina sinnen – således tar jag mig själv tillbaka hit till denna fysiska verkligheten

Jag åtar mig själv att sluta använda sorg, och känslan/upplevelsen av att ta saker och ting personligt för att gömma mig själv i och som offerkaraktären – och i detta inbilla mig själv att tydligen kan jag inte göra någonting åt vad jag upplever inom mig själv, och tydligen är det någon annan som gör mot mig att jag känner mig ledsen, och underlägsen – och i detta åtar jag mig själv att stå upp i varje ögonblick och oavsett vad slags upplevelse jag har – att andas, och ta den tillbaka till mig själv och inte projicera den på någon annan

Jag åtar mig själv att när min partner, eller andra i min värld reagerar i och som ilska och frustration – att inte gå in i och som maktlöshet och hopplöshet – utan att bli kvar här såsom mitt andetag och hantera situationen som mitt andetag här – att se, inse och förstå att det är inte något svårt att dirigera en konfliktsituation – utan att jag har gjort det svårt genom att skapa diverse upplevelser inom mig själv i förhållande till en konflikt – och således tar mig själv tillbaka hit – stoppar mina upplevelser – och dirigerar mig själv i och som konflikten – en och jämlik

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå – att oavsett om en annan är arg, och skriker på mig så skadar inte detta mig – och jag tar inte på något sett på mig skit, eller lagrar ”dåliga vibbar” inom mig själv – utan allt som händer är att någon är arg och frustrerad varefter jag antingen kan ta detta personligt, eller stå kvar här såsom mitt andetag – och se, inse och förstå att min upplevelse av mig själv är helt och fullt mitt eget ansvar och har inget som helst att göra med någon annan; och således åtar jag mig själv att inte ta konflikter personligt – att sluta tänka att det är någonting personligt mot mig när någon blir arg – och istället se, inse och förstå att personen som blir arg blir i grund och botten arga på sig själva

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att det faktum att jag känner mig fullständigt maktlös och underlägsen när min partner eller någon annan blir arg inte har någonting att göra med det faktum att min partner, eller någon annan blir arg – eftersom det jag upplever inom och som mig själv är min egen skapelse såsom mitt eget sinne och hur jag skapat mig själv i förhållande till konflikter; och således åtar jag mig själv att i konflikter sluta projicera min skapelse av och som mig själv – såsom att uppleva mig maktlös, underlägsen, och rädd – på den person jag upplever mig själv att vara i en konflikt med – och istället leva och uttrycka mig själv här i stabiliteten av och som andetaget

Jag åtar mig själv att sluta – att genom att tänka tankar där jag definierar, och känner mot den person jag bråkar med att jag ogillar dem – att anklaga dem som jag upplever mig själv att vara i en konflikt med för det jag upplever inom och som mig själv, och istället åtar jag mig själv att föra mig själv tillbaka hit till och som andetag – och se att om jag saktar mig själv ned i konfliktögonblicket – så kan jag faktiskt se att det inte är min partner, eller personen som jag reagerar gentemot – utan att det är mina egna tankar jag reagerar gentemot – och således åtar jag mig själv att ta bort och transcendera dessa tankar – så att jag kan stå stabil i konflikt utan någon reaktion, eller upplevelse inom mig själv

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att oavsett vad slags tankar, upplevelser, eller fysiska reaktioner som kommer upp inom mig själv när jag interagerar med min partner eller andra personer i min värld – handlar det alltid om mig – det är alltid mig själv jag upplever – och således stoppar jag mig själv från att anklaga och projicera gentemot andra vad det är jag upplever inom och som mig själv – och jag åtar mig själv att ta tillbaka alla upplevelser jag har till mig själv – och fråga mig själv – hur skapade jag denna upplevelsen? Vad krävs av mig för att stoppa denna upplevelsen?

Jag åtar mig själv att på alla sätt och vis bli fullständigt ansvarig för mig själv, och därmed sluta att projicera min skapelse av och som mig själv på andra – genom att se att allt jag upplever i grund och botten är jag själv – och således åtar jag mig själv att när jag hamnar i en konfliktsituation – och jag märker hur diverse upplevelser börjar dyka upp inom mig av att jag känner mig underlägsen, maktlös, och hopplös – att jag genast stoppar mig själv, tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och andas istället för att medverka i och som reaktioner och tankar

Jag åtar mig själv att inte använda det faktum att andra människor reagerar, eller upplever sig själv arga för att inom och som mig själv skapa en upplevelse av att ”jag ger upp” – ”det finns ingenting jag kan göra” – och istället tar jag mig själv tillbaka hit till och som mitt andetag – och jag fortsätter att gå i självhängivelse, och självdisciplin – och tar hand om mina åtaganden – och ansvar utan att bli influerad, eller på något sätt ändrad av det faktum att en annan blivit arg, och frustrerad

Jag åtar mig själv att sluta att existera såsom ett offer inom och som mig själv – och istället inse, se och förstå att allt jag upplever är specifikt och exakt – att allt jag tänker är specifikt och exakt – och att det är MIN EGEN skapelse som jag ackumulerad under år av omedvetet levande – och således åtar jag mig själv att använda varje ögonblick såsom en möjlighet att möta mig själv och se mig själv såsom hur jag skapat mig själv inom och som mig själv – och således göra mig själv förmögen att ändra mig själv, och ta ansvar för mig själv – och styra, dirigera mig själv – och välja hur jag vill existera och uppleva mig själv inom mig själv – och detta oavsett hur andra upplever sig själva