Tag Archives: konflikt

Dag 339: Reaktioner i förhållande till konflikt

Idag hade jag en konflikt med en person i min värld och jag ska i denna blogg arbeta med de reaktioner som kom upp inom mig i och med denna konflikt.

De emotioner som dök upp inom mig var nedslagenhet, depression, hopplöshet, skuld och ängslan – jag var nedslagen, och kände mig hopplös därför att jag tyckte det var dumt att situationen utvecklade sig till en konflikt. Ängslan upplevde jag därför att jag var orolig över hur denna konflikt påverkade mitt förhållande med personen i fråga, och jag kände skuld för jag var ansvarig för konflikten och hur den utvecklade sig.

Själva konflikten och vad den handlade om kommer jag inte gå in närmade på i denna blogg, utan här kommer jag fokusera på de emotioner som dök upp inom mig när konflikten var till ända. Dessa reaktioner ser jag blev stimulerade av hur jag upplevde att den andra personen tilltalade mig, vilket jag tyckte var abrupt, ovänligt, och hårt, och inte som jag hoppats, vänligt, trevligt, mjukt, och inbjudande.

Det var uppenbart onödigt att inleda denna konflikt, men på sätt och vis även gynnsamt, eftersom jag ser hur jag fortfarande låter mig själv ta det personligt, bli ledsen, och påverkad av hur andra känner sig, vad andra säger om mig, och vilket röstläge de använder sig av. Det är även någonting som jag kan märka i andra delar av mitt liv, även fast de i dessa dimensioner inte är lika starka och överväldigande reaktioner, utan där förekommer denna typ av upplevelse mer subtilt, och i formen av tankar som smyger sig upp lite här och var.

I vart fall ser jag att denna punkt är viktig för mig att arbeta igenom, så att jag kan hantera konflikter i min värld utan att jag tar det personligt eller låter mig själv känna mig nedslagen och förnedrad, jag måste lära mig själv att stå stabil och förhålla mig opersonligt till min verklighet oavsett vad som sker – vilket naturligtvis är mycket svårt, men det är min slutdestination.

Ett ord som jag ser att jag kan leva för att assistera mig själv att igenom denna punkt är objektivitet – vilket jag kan leva genom att träna mig på att bara hantera situation praktiskt, och vara brutalt ärlig mot mig själv när jag ska prata eller uttrycka mig själv, om det jag säger är av praktiskt värde, eller om det har en utgångspunkt i emotioner och känslor.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt och uppleva mig själv nedslagen, ängslig, hopplös, och deprimerad när jag haft en konflikt med en annan, eller när jag har en konflikt med en annan, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att ”jag är inte förstådd” – ”jag är inte uppskattad” – och låta dessa tankar skapa min upplevelse av mig själv – där jag känner det som om att en annan är emot mig och vill skada mig och att jag därför har en rätt att bli ledsen – ta det personligt – och se mig själv som ett offer för situationen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag är underlägsen människor i min omvärld, och att när de talar i ton som jag upplever är nedvärderande, och strikt, att jag då blir skadad, misshandlad, och mentalt utsugen, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv som ett offer för situationen, och som ett offer för de upplevelserna som dyker upp inom mig, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inom mig anklaga den andra personen såsom att vara ”för hård” mot mig och såsom att ”skada mig” – och tro att jag p.g.a. detta har en rätt att bli ledsen, nedstämd och känna mig hopplös, för tydligen har jag inte blivit behandlad på ett sådant sätt som jag tror, och tycker är positivt och bra, och såsom jag borde bli behandlad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i och som en känsla nedstämdhet, och misslyckande, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inombords kritisera mig själv för att konflikten uppstod, och kritisera den andra människan för att konflikten uppstod, och tänka att det var dumt, det var tragiskt, och det var hemskt att konflikten uppstod, och att den egentligen inte borde ha uppstått, utan egentligen borde jag inte uppleva mig själv på det här sättet – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa idéer, tankar, och fantasier inombords, om hur jag tror, tänker, och antar att min värld bör vara, och hur jag bör vara, och hur jag bör uppleva mig själv, istället för att jag låter mig själv hantera och dirigera vad som faktiskt kommer upp inom mig, och hantera och dirigera min värld såsom den faktiskt ter sig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma och anklaga den andra människan för sättet jag upplever mig själv på, och tänka att om det inte varit för dem, så hade jag inte upplevt mig själv såhär, utan jag hade istället varit mycket mer stabil, mycket mer säker, och mycket mer direktiv inom och som mig själv, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ansvar för mina inre reaktioner av att känna mig kritiserad, bortkörd, och avvisad, genom att projicera dessa reaktioner på andra människor och tänka att det är deras fel, och att de måste ändra sig, och att jag inte behöver ändra mig, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit till och som min mänskliga fysiska kropp, och låta mig själv ovillkorligt hantera, styra, och dirigera de upplevelser som kommer upp inom mig, och göra detta direkt, och inte anklaga någon annan, för jag ser, inser och förstår att de upplevelser som dyker upp inom mig är jag själv, och har inte med någon annan än jag själv att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hysa agg mot den andra människan, och spänna mig själv när jag talar med dem, i tron att de gör någonting, eller har gjort någonting som är fel mot mig, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om jag hyser agg mot den andra människan, och visar min missnöjdhet, att jag på det viset tar hämnd, och återtar min ställning, istället för att se, inse och förstå att min ställning aldrig har förlorats, och att min ställning aldrig har påverkats, och att den andra människan faktiskt aldrig har gjort någonting gentemot mig, utan att den upplevelsen jag har är någonting som jag skapat själv, och någonting som jag har närt själv, och någonting som jag har gjort verklighet inom mig själv och således någonting jag måste ta ansvar för

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli ängslig att den andra personen nu inte tycker om mig, och att vi nu har skapat en klyfta mellan oss som inte går att reparera och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara orolig, nervös och ängslig för vad andra tycker om mig, hur andra värderar mig, hur andra ser mig, och vilket slags betyg de sätter på mig i fråga om hur nära jag är dem – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag låter mig själv påverkas och influeras av mina rädslor av vad andra tycker om mig, istället för att stabilisera mig själv här i och som min kropp, i och som mitt andetag, och röra mig själv i jämlikhet med och som min kropp här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, irriterad och frustrerad på en annan i min värld när de inte är så pass ambitiösa, och bryr sig så mycket om saker som jag tycker är viktiga, och som jag tycker de ska bry sig om, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hoppas, och skapa ett begär inom mig, att alla ska tycka, känna, och vara som jag, och att varje gång jag säger, eller gör någonting, att alla i min omvärld genast och ögonblickligen ska åtlyda detta, och finna sig i, och styra sina liv utifrån hur jag skapat och baserat och byggt upp mitt liv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av att andra ska vara som jag för att jag ska vara stabil, säker och trygg inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att så fort människor i min omvärld inte på ett positivt och enhälligt sätt ställer sig bakom mig, och driver sig själva, precis så som jag driver mig, och gör, och prioriterad det jag prioriterar, att då tro att någonting är fel, och att denna andra personen misslyckas med att göra det den borde göra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa idéer om hur andra människor borde leva, för att jag ska vara tillfreds med dem, och för att jag inte ska bli arg, frustrerad, och irriterad på dem, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag, föra mig själv tillbaka hit till och som min mänskliga fysiska kropp, och släppa denna idé om att andra måste göra, och måste vara som jag är, och att det är någonting fel på dem så fort de inte agerar, lever, eller prioriterar som jag gör i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva mig själv emotionellt nedslagen när en annan människa inte vill göra som jag vill att denna andra personen ska göra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa min stabilitet, och trygghet inom och som mig själv på en känsla, och upplevelse av att andra håller av mig, och gör efter mig, och tycker jag är duktig, ambitiös, och effektiv, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag faktiskt degraderar och försätter mig själv i en inre apati, och där jag gör mig själv inkapabel till att effektivt hantera och dirigera min värld, och människor i den, eftersom jag existerar i en idé av vad min värld borde vara, istället för att hantera, och dirigera min värld som den faktiskt är och existerar i detta andetag

Självåtagande

När jag märker att jag reagerar i nedslagenhet, ängslighet, och att känna mig själv dålig, för jag har tänkt att en annan person varit elak mot mig, och illasinnad, genom att de talat i ett visst slags tonläge, och med vissa ord, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att det är i detta läge jag måste stoppa mig själv, andas, och se att det som sägs och görs inte är något personligt skadande gentemot mig, och att jag faktiskt inte blir sårad, och således åtar jag mig själv att andas, och att stabilisera mig själv i min kropp, och lyssna ovillkorligt på vad som sägs, och förstå att det som sägs är ord, och att dessa orden i faktisk mening inte kan skapa en upplevelse inom mig, och att jag således inte kan påverkas av dessa orden såtillvida jag inte tillåter det – så jag låter mig själv således objektivt lyssna på det som sägs – och vara professionell – och förstå att det inte handlar om eller påverkar vem och hur jag är

När jag märker att jag blir arg, frustrerad, och irriterad, för att en annan inte prioriterar, tänker, och agerar som jag skulle gjort i deras situation, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår hur en annan är, inte är fel bara för att de inte är som mig, och att jag inte kan förvänta mig, eller kräva av människor att de ska vara som mig, se på saker som mig, ha samma förståelse som mig, och vilja samma saker som mig, och således åtar jag mig själv att förstå människor såsom de existerar – att lära känna människor såsom de är och förstå att jag inte kan få dem att bli som jag vill att de ska vara – i vart fall inte genom att attackera dem och vara arg på dem – och således jag mig själv att ha tålamod och träna mig själv på att lyssna och förstå andra människor – var de kommer ifrån, hur de blivit så, varför de är som de är, och hur jag assistera att bli mer effektiva i sina liv

Dag 334: Fokus Tillbaka Till Mig

Det verkar på något sätt alltid vara mer relevant vad andra gör, hur andra lever, vad andra säger, vad andra tycker, än vad JAG gör, säger, tycker, eller lever. I mitt liv har jag lagt märke till denna tendens framförallt i förhållande till hur jag ofta tenderar att fokusera på min partner och vad hon gör, eller lever, istället för att jag fokuserar på mig själv. Känslan som ackompanjerar denna upplevelse är en slags intensiv önskan om att få sträcka ut min hand och på något magiskt vis forma om min partner till att leva som jag vill.

Problemet är alltså att min fokus hamnar på min partner istället för på mig själv, vilket hindrar mig från att ta itu med de reaktioner jag upplever och korrigera mig själv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag fokuserar på vad min partner gör och inte gör, så glömmer jag bort mig själv, och de reaktioner som uppenbarligen stiger upp inom mig, och som jag måste hantera, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att för ögonblicket släppa taget om hur jag vill att andra ska vara eller inte vara, och istället fokusera på att transcendera och ta mig själv igenom mina egna reaktioner, och se till att när jag väl assisterar och stöttar en annan, att jag är klar och stabil

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på att min partner i mina ögon och enligt min uppfattning inte är tillräckligt fokuserad, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sitta och tänka på detta, och bli arg över detta, istället för att se, inse och förstå att denna reaktion som kommer upp inom mig inte handlar om min partner, och att det jag ser, faktiskt handlar om mig själv, och att det således är att motarbeta mig själv att lägga fokus på min partner istället för att fokusera på mig själv, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att åta mig själv att först och främst fokusera på mig själv, först och främst rena mig själv från alla energier och upplevelser, så att jag kan närma mig, och diskutera saker och ting med min partner, utan att ha en reaktion

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag måste ändra på min partner, och således förlåter jag mig själv att inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att detta endast är en distraktion för att jag inte ska se vad som faktiskt kräver arbete, och vad som faktiskt kräver att jag tar en närmare titt på, vilket är mig själv, och framförallt de reaktioner som dyker upp inom mig i de fall då jag tycker att min partner ’borde ändra sig’ – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge mig gåvan att fokusera ovillkorligt på mig själv, och att helt enkelt inte blanda in en annan, såtillvida jag inte är helt stabil inom mig själv, klar, tyst och jag vet vad jag gör, och jag vet att det jag gör är effektivt och gynnsamt för den andra personen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när en tanke kommer upp inom mig som visar vad min partner behöver ändra, då är detta en indikation på att det finns saker som jag behöver ändra i mig själv, och som jag ännu inte på ett effektivt sätt lyckats transcendera inom mig själv, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta beslutet för mig själv, att först och främst fokusera på mig själv, oavsett hur övertygande de där upplevelserna är som kommer upp inom mig, att jag ändå andas igenom dem, och sedan med mig själv tittar på dessa upplevelser, skriver om dem och applicerar självförlåtelse, så att jag således inte tillåter och accepterar mig själv att agera och leva utifrån en känsla, emotion eller tanke

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att min partner visar reflekterar och speglar mig tillbaka till mig själv, och att jag således kan använda de reaktioner som kommer upp inom mig för att se vart och hur jag fortfarande har problem som måste åtgärdas, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta fokus tillbaka till mig själv

Självåtaganden

När jag märker att jag vill fokusera på vad min partner gör eller inte gör, och jag börjar tänka på att jag måste konfrontera henne, och få henne att ändra sig, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att detta endast är en distraktionsteknik, så att jag ska undvika att se på de verkliga punkter som måste förändras, och de verkliga problem som kräver åtgärder, vilka existerar inom mig själv, och således åtar jag mig själv att vända blicken tillbaka mot mig själv – och fråga mig själv; vad visar detta av mig själv? Hur reflekterar min partner mig tillbaka till mig själv? Och utnyttja dessa spegelbilder för att röra mig själv snabbare i min process

Enhanced by Zemanta

 

Dag 261: Konfliktreaktioner

Idag har jag haft en del reaktioner, och dessa har specifikt varit i förhållande till konflikt, och rädslan inför att inte hålla med en annan människa.

conflict-final-3Så, reaktionen som kommit upp idag har handlat om rädslan inför konflikt, och rädslan inför att bli ogillad; och det är inte relevant exakt hur, och med vilka som reaktionen kom upp – eftersom i grund och botten utgör människorna i min värld endast utlösa för min egna inre mentala skapelser. Och idag har alltså många punkter i förhållande till konflikt utlösts inom mig, vilket jag är tacksam för, eftersom det ger mig tillfälle att hantera, och arbeta med dessa punkter.

Av vad jag kan se är upplevelsen jag har när en konflikt inträffar, en slags underlägsen nervositet – där jag för det första känner mig ansvarig för att konflikten inträffat, och för det andra försöker hitta sätt att återställa balansen så att säga, genom att vara trevlig, rolig, och tillmötesgående. En intressant karaktär som ligger nära denna konfliktupplevelse är ”hålla med”-karaktären – för detta är någonting jag märkt att jag gör för att på så vis försöka undvika att jag någonsin hamnar i en konflikt – för håller jag alltid med, och säger ”ja” i de diskussioner då blir det oftast aldrig någon konfliktsituation – för att en konflikt ska uppstå måste det nämligen finnas två olika åsikter, eller perspektiv – alltså två olika viljor i ett ögonblick. Jag menar – sett på detta sätt är ju konflikter någonting som bör vara en helt naturlig del av att leva, och interagera med andra människor – och ingenting som bör fruktas, eller undvikas – för jag menar – det är ju omöjligt att alla människor kan vara precis likadana, och ha exakt samma åsikter, perspektiv, och applikationer i förhållande till livet, och att leva.

Men, jag upplever inte konflikter som någonting naturligt, utan jag vill helst undvika dem – och jag ser konflikter såsom ett bevis på mitt misslyckande att vara socialt effektiv, och kompetent med andra människor; vilket är en underlig idé – för är det inte att vara socialt effektiv att dela med sig av var man verkligen står i förhållande till en viss punkt? Och jag menar, om man alltid håller med andra människor – då kan det ju hända sig att ett ineffektivt perspektiv får vara grund för något beslut, trots att en annan människa hade ett mer effektivt tillvägagångssätt, eller perspektiv – men eftersom denna var rädd för att säga någonting så blir nu det ineffektiva sättet det ledande sättet.

Naturligtvis är reaktioner i konflikter inte något naturligt, och inte heller konflikter som drivs utifrån ett begär att vinna, och att tävla – dessa typer av konflikter är endast skapelser av ego, och är i egentlig mening illusioner; vad slags konflikter jag menar är naturliga – är de som sker i normal samtalston, utan reaktioner, såsom en helt vanlig diskussion mellan två människor – där man delar med sig av varandras förståelse i förhållande till en viss punkt. Detta är en naturlig konflikt, och en konflikt som har potential att vara gynnande får båda medverkande – eftersom genom en sådan konflikt kan var person lära sig någonting nytt, expandera sin förståelse, och lära sig att se saker och ting utifrån en annan synvinkel.

En annan punkt som jag ser spelar en stor roll i hur jag upplever konflikter är det faktum att jag är väldigt mån om att vara ”på god fot” med människor i min omvärld, och detta är jag så mån om att jag har skapat en ”hålla med”-karaktär – där jag automatiskt, och utan att beakta punkten – bara håller med så snabbt som möjligt, för då vet jag att jag är säker. Alltså – det är begränsande att vilja vara på ”god fot” med människor – jag menar – istället för att vara ”kompis” med människor, bör ju min fokus vara att i varje ögonblick leva, och uttrycka det som är bäst för alla – vilket inte alltid betyder att människor kommer tycka om mig, eller hålla av mig – eftersom de helt enkelt inte håller med mig. Men genom att leva utifrån denna princip, istället för söka-vänskaps-principen – så säkerställer jag att varje ögonblick faktiskt får en riktning som är bäst för alla – och det är vad som är viktigast, inte vad jag känner eller upplever, vill eller inte vill – utan vad som är bäst för alla – det är den primära punkten som bör hedras, och ses till i varje ögonblick.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta min vägledande princip i mina interaktioner med andra människor vara ”att hålla mig på god fot” – och tro att om alla människor i min omvärld tycker om mig, och associerar mig med en positiv känsla, och upplevelse – då har jag lyckats och då är mitt förhållande med andra människor bra, och godtagbart – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att expandera min förståelse och insikt om mitt ansvar i förhållande till ögonblicket – och att se att mitt ultimata ansvar inte är att vara omtyckt, utan att se till att vad som är bäst för alla blir en verklighet; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur alla slags vänskapsrelationer i grund och botten inte är bäst för alla – d.v.s. om de är baserade på punkten av att ”tycka om varandra” – eftersom detta då leder till att vad som är bäst för alla kompromissas så att en känsla av att vara omtyckt istället ska ges företräde

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt, och reagera i en underlägsen nervositet när jag misstänker, och tror att en annan inte tycker om mig, och ogillar mig – och blir arg på mig, och inte håller med mig; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att vad en annan upplever är inte mitt ansvar – vad som är mitt ansvar är att se till att jag i varje ögonblick är klar, effektiv, och direktiv – och att jag inte tillåter någon oärlighet inom mig själv i form av reaktioner, och upplevelser – och att jag därmed använder varje ögonblick till att utrycka mig själv i enhet och jämlikhet med, och som min mänskliga fysiska kropp – och att mitt fokus är att vara stabil, och närvarande – och effektiv – och att i detta leva principen om vad som är bäst för alla – och inte principen om att vara omtyckt, och älskad av andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en ”hålla-med” karaktär – som jag lever ut genom att jag alltid, automatiskt håller med vad andra säger, och tycker – eftersom jag vet att jag på detta sätt kan undvika alla typer av konflikter i min värld, och se till att jag alltid är omtyckt; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit, och accepterat mig själv att kompromissa vad som är bäst för alla, och att kompromissa mitt självuttryck i ögonblick – genom att ge efter inför rädsla, och nervositet – och välja min ord, och mitt uttryck utifrån en utgångspunkt av att se till att jag blir omtyckt, och att människor i min omvärld känner sig trygga, och bekväma med mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att expandera mig själv, och att se att jag har ett större ansvar gentemot mig själv, och andra än att bara vara omtyckt; och att detta ansvaret är att leva i varje ögonblick principen av vad som är bäst för alla – och stå som ett exempel av självuppriktighet, och effektiv kommunikation som inte baseras på rädsla, underlägsenhet, eller nervositet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv, och känna det som om att jag gjort ett misstag, och att jag misslyckats, om jag säger, eller gör någonting, som föranleder att en annan verkar bli arg, upprörd, och negativt berörd; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bygga en karaktär, och ett sätt att leva på – så att jag talar, rör mig, och uttrycker mig själv på ett sätt som är menat att skapa så lite friktion, och konflikt i andra människor som möjligt – så att jag därmed ska kunna känna mig själv säker, och trygg, och veta att en konflikt aldrig kommer uppstå i min värld – eftersom alla känner positiva känslor mot mig, istället för negativa konflikt-känslor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att jag håller med andra människor på grund av att jag är rädd för att bli utstött, ogillad, och framförallt rädd för konflikter – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sakta ner innan jag pratar, eller säger någonting – och andas effektivt här, och tala med, och som min kropp – och alltså inte tala utifrån en karaktär, utifrån hur jag tror att jag borde tala, och hur jag tror att jag borde uttrycka mig själv – utan helt enkelt uttrycka mig själv ovillkorligt, utan rädsla, och ångest – och jag menar – när jag står som denna punkten är det självklart att jag inte kan ha full kontroll över vad jag säger – eftersom det som jag säger är JAG i ögonblicket – d.v.s. ingenting som jag emulerar för att få bli accepterad – utan någonting som jag säger, och uttrycker som mig själv direkt – här; d.v.s. ingenting som jag tänkt ut i förväg, utan någonting som är här som mig själv en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att konstruera en barriär mellan mig, och min omvärld – och skapa denna barriären genom att medverka i och som en karaktär – en hålla-med-karaktär – som jag konstruerat på ett sådant sätt att jag blivit en expert på att tala, och uttrycka mig själv på ett sådant sätt som jag vet att den andra människan kommer att acceptera, och erkänna, och hålla med om, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att våga riva ned denna barriären, och uttrycka mig själv ovillkorligt – utan förberedelse, utan att tänka – utan att försöka vara någonting mer än vad jag är – utan istället alltså vara naturlig, vara bekväm med mig själv, och prata som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta konflikter, och konfrontationer – istället för att se, inse, och förstå att konflikter, och konfrontationer är en fullständigt naturlig fysisk punkt – som är ett måste när man lever tillsammans med andra varelser; på grund av att alla varelser inte ser på samma sätt på alla saker – och att det därför krävs diskussion, och medverkan för att utröna en riktning som är bäst för alla – och därför är det självoärlighet att medvetet undvika konflikter, och det leder till en värld som grundas på kompromisser, och självförtryck – och som inte är bäst för alla

Självåtaganden

När jag märker att jag håller mig själv tillbaka, och att jag går in i ”att-hålla-med”-karaktären – för att på så vis försöka undvika att gå igenom, och uppleva konflikter i min omvärld – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag kompromissar mitt naturliga, avslappande, och bekväma uttryck av mig själv – där jag uttrycker mig själv normalt, och utan att varken söka konflikt, eller försöka undvika konflikt – utan jag är helt enkelt mig själv; således åtar jag mig själv att andas – sakta in mig själv – och sluta automatiskt svara på ord i rädsla – och istället andas – och svara/kommunicera – här i enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag fördömer mig själv, och inom mig själv mobbar mig själv genom ord, och mentalt baktaleri – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – konflikter, meningsskiljaktigheter – och oliktänkande är någonting naturligt, och ingenting att frukta, eller fördöma mig själv för att det inträffar – istället är det viktiga att lära mig själv att dirigera konflikter på ett effektivt sätt så att vad som är bäst för alla blir utflödet av ögonblicket; således åtar jag mig själv att sluta fördöma mig själv, och istället fokusera på lösningar på hur jag effektivt kan dirigera konflikter så att utflödet blir vad som är bäst för alla

När jag märker att jag tar en konflikt personligt, och ser det som ett misslyckande från min sida att en konflikt uppstått – och tänker att ”denna konflikten borde inte få uppstå på detta sättet” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att om en konflikt uppstår är detta inget negativt, eller dåligt – vad fokus bör vara är att stabilisera mig själv, och att hantera konflikten effektivt – och skapa en lösning i konflikten som är till förmån för alla – som är bäst för alla; således åtar jag mig själv att sluta försöka undvika, frukta, och fördöma konflikter – och istället öva mig själv, träna mig själv på, och tillslut göra perfekt – en förmåga att hantera, och dirigera konflikter i och som inre stabilitet, och självsäkerhet

Enhanced by Zemanta

Dag 231: Kroppen Min – En Man Bör Vara Muskulös (Del 18)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 17) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att jag ser spinkig ut – jag vill gärna se mer muskulös ut

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och medverka i och som idéer om hur jag borde se ut – och då tänka att jag ”borde inte vara spinkig” – i tron att en manlig kropp bör vara muskulös, och välbyggd – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad, och förblindad av definitioner som detta konsumentsamhälle sprider om hur den manliga kroppen bör se ut – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att istället lära känna min kropp, förstå min kropp, och skapa ett förhållande med min kropp – där jag inte fördömer min kropp – utan istället stöttar min kropp, och uppskattar min kropp – och ser att det är min kropp som gör det möjligt för mig att leva i och som denna världen – att uttrycka mig själv – och att vara en del av denna fysiska verklighet – och att jag utan min kropp inte hade kunnat göra någonting

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se min kropp endast som en bild – och tänka att denna bilden som jag ser måste se ut på ett visst sätt för att jag ska kunna acceptera denna bilden – och tycka att den bilden är en ”tillräckligt bra bild” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur begränsande det är att tro att min kropp endast är en bild – för det är ju självklart att min kropp är mer än en bild – min kropp är här i varje ögonblick – såsom en fysisk och substantiell verklighet – som är konstant oavsett vad slags bild som kommer upp i mitt sinne – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att amalgamera mig själv med min fysiska kropp – att ta bort alla bilder – och istället bli fysisk och praktisk i enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att en man behöver inte vara muskulös – det är en idé som jag snappat upp och sedan tänkt måste stämma överens med verkligheten eftersom alla andra också verkar ha en liknande – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta idéerna som flyger omkring i denna världen – och ifrågasätta de principer, och all den information som tydligen visar vad verkligheten är – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att utveckla sunt förnuft – och lära mig själv att se vad som är falskt, vad som är irrationellt – vad som är en idé – och vad som är verklighet

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att en kropp som har mer muskler – är bättre än en kropp som har mindre muskler – och däri förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag ser en man som är muskulös – att då känna, och uppleva denna personen såsom att vara mer värd – och mer positiv – än om jag träffar en människa som inte har en muskulös kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta, och agera utifrån bilder – istället för att agera utifrån sunt förnuft – vad som är praktiskt – och vad jag ser är bäst för alla

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro – att bara för att jag känner och upplever att en muskulös kropp är ”snyggare” och mer ”attraktiv” än vad en icke-muskulös kropp är – att tro att det måste vara på det viset att en muskulös kropp är bättre än en icke-muskulös kropp – istället för att se, inse och förstå att jag inte kan lita på de känslor och upplevelser som kommer upp inom mig – och jag kan definitivt inte basera min bild av verkligheten – min förståelse av verkligheten på dessa känslor – eftersom de är i grund och botten irrationella och har ingen anknytning till verkligheten

Självåtaganden

1. När jag märker att jag medverkar, och definierar mig själv utifrån en idé om att det är fult att vara spinkig, och att jag borde vara muskulös – för tydligen är detta ”snyggare” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingen som helst grund för denna idé – om jag tittar på det är det endast en känslomässig tolkning av verkligheten – och egentligen är den helt irrationell – det hade lika gärna kunnat vara så att jag känt att det varit vackrare, och bättre om jag hade varit spinkig – således åtar jag mig själv att sluta följa efter, och definiera mig själv utifrån irrationella idéer i mitt huvud – och istället – i varje ögonblick – träna mig själv på att förbli HÄR med och som min mänskliga fysiska kropp

2. När jag märker att jag definierar mig själv utifrån en bild – och definierar ordet självacceptans utifrån en bild – och tänker att jag måste acceptera min kropp – såsom bilden av min kropp – för att jag ska kunna acceptera mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns mer till mig – mer till livet – mer till att existera än bilder – och att min kropp är fysisk – en faktisk och substantiell materiell punkt – och inte är begränsad av en bild – och således åtar jag mig själv att amalgamera mig själv med och som min mänskliga fysiska kropp – och att träna mig själv på att vara fysisk – vara praktiskt – och förbli här med och som mitt andetag – och att förstå att det är DETTA som är verkligheten – inte det som pågår i mitt sinne såsom tankar, känslor och upplevelser

3. När jag märker att jag tänker, och känner – och upplever att ”man behöver vara muskulös” – och att jag håller kvar vid denna idé för att ”alla andra tänker samma sak” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – denna idé är irrationell och den är inte skapad av mig – den är någonting som jag snappat upp och sedan definierat mig själv utifrån – men det är ingen riktig – faktiskt – och verklig punkt; således åtar jag mig själv att sluta jämföra mig själv med vad alla andra gör, eller inte gör – och istället träna mig själv på att förbli här – med och som min mänskliga fysiska kropp – och träna mig själv på att inte agera utifrån – eller ta beslut utifrån vad jag känner

4. När jag märker att jag känner, upplever, eller tänker – att en kropp som har mer muskler, är bättre, mer åtråvärd, mer älskvärd, mer speciell, och mer attraktiv än en kropp som inte har muskler – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingen som helst grund för detta antagande – jag menar – vad baserar jag detta på? Jo – en känsla som kommer upp inom mig som jag inte har någon aning varför, eller hur den existerar – eller var den kommer ifrån – således åtar jag mig själv att ifrågasätta, och utmana allt som kommer upp inom mig – och inte ta någonting för givet – utan istället se till att jag har skapat – och dirigerat allt inom mig – och vet precis vad som kommer upp inom mig och varför – eftersom jag har dirigerat punkt i fråga

5. När jag märker att jag automatiskt, och utan att ifrågasätta, litar på, och följer efter en upplevelse inom mig själv – om att en muskulös kropp är bättre än en spinkig kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – om jag helt ger bort makten att bestämma vad som pågår inom mig – och utifrån vilka grunder och principer jag lever – till känslor som kommer upp inom mig – jag menar – då kan ju vad som helst hända – jag kan besluta mig för att gå ut naken bara för att jag känner för det – och i det inte se de fysiska och praktiska konsekvenser detta kan medföra för mig i mitt liv – och därmed står det klart att det inte är bäst för mig att inte ha kontroll – och vara auktoriteten inom mig själv; således åtar jag mig själv att sluta följa efter, och lita på vad som pågår inom mig själv – utan jag åtar mig själv att istället bli strikt, och disciplinerad – och träna mig själv på att vara auktoriteten inom mig själv – i fråga om vad jag ska tillåta, och acceptera att existera inom och som mig själv

 

Enhanced by Zemanta

Dag 145: Kommunikation och Kompromiss

Självskriverier

Idag ska jag arbeta med en punkt som kom upp när jag arbetade. Jag var nämligen på mitt arbete – jag är taxichaufför på deltid – och ett tag innan jag skulle sluta fick jag en körning av växeln. Eftersom jag hade en tid att passa insåg jag att jag inte kunde ta körningen – för om jag hade tagit körningen hade jag inte kunnat komma tillbaka med bilen till huvudkontoret i tid, och därför hade jag missat den viktiga tiden jag hade att passa.

Jag ringde därför växeln och sa att jag inte kunde ta körningen, och jag tyckte det lät som tjejen i växeln blev besviken och ledsen för att jag inte kunde ta körningen. Då upplevde jag skuld, och jag kände det som om att jag borde ha tagit den där körningen – för tänk vad som skulle hända om ingen tar den? Då är det ju jag som försatt företaget jag arbetar på i knipa. Sedan efter denna initiala upplevelsen av skuld började jag inom mig själv planera, och tänka på hur jag kunde undvika denna situationen i framtiden – och hur jag skulle kunna se till att inte vara en ”dålig” medarbetare – och alltså planerade jag lösningar i mitt huvud utifrån en utgångspunkt av skuld.

Så – idag vill jag alltså arbeta med denna skulden – och även den rädslan som dyker upp inom mig när jag tror att jag gjort andra besvikna eller arg – som jag agerar utefter och försöker få andra att bli mindre besvikna, eller arga – genom att kompensera, och visa hur jag kan ”göra allt rätt” igen.

Nedan kommer jag applicera självförlåtelse på dessa punkter, och sedan göra självåtaganden – som jag sedan kommer leva praktiskt i mitt liv för att korrigera, och ändra på denna upplevelsen, och detta fysiska beteende av och som mig själv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skuld, skuldkänslor – och känna mig själv skyldig – när jag inte håller med någon människa – eller när jag upplever det som att en annan människa blir besviken, och ledsen utifrån någonting jag har sagt och gjort; och i detta förlåter jag mig själv att jag försökt kompensera andra människor utifrån denna skuld jag upplever inom mig själv, och försöka göra ”allt rätt igen” – istället för att se, inse och förstå att ingenting var fel från första början – utan det var jag som skapade idén inom och som mig själv att någonting var fel genom att tänka, och medverka i och som upplevelsen av skuld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag upplever det som att andra människor blir ledsna, eller besvikna på något jag säger eller gör – att tänka att detta beror på att jag varit osedlig i hur jag pratat, och agerat – och att jag därför syndat, och varit en dålig människa; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna, och uppleva skuld – och tänka att jag måste kompensera denna andra människan genom att vara extra vänlig, och trevlig – och se till att den andra människa upplever sig självt positiv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv såsom att vara en dålig människa när jag inte gör som andra människor vill – eller tycker att jag borde göra – och tro att det på något sätt är en dygd, och någonting positivt att alltid tillfredställa andra människor – istället för att se, inse och förstå att om jag alltid är inriktad på att tillfredställa andra människor oavsett vad – så betyder detta att jag kommer acceptera vilket skit som helst, och således ansvara för att denna världen blir skit; och därför åtar jag mig själv att sluta tro att det är något moraliskt dygdigt att vara en ”trevlig och tillmötesgående” människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag pratar med andra människor – att vara rädd för att inte bli upplevd, och sedd av andra människor såsom att vara trevlig, tillmötesgående, och nöjd med situationen i fråga – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv, och tänka att jag är en dålig – och osedlig människa när jag upplever det som om människor i min omgivning tagit illa vid sig, eller reagerat – p.g.a. att jag haft en argsint, eller irriterad ton i min röst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest när jag kommunicerar med andra människor – att på något sätt visa att jag inte håller med vad en annan säger – eller att jag inte tycker såsom en annan tycker – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att det är någon slags positiv dygd att alltid få människor i min omgivning att känna sig stöttade i sina tankar, idéer och åsikter

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte komma överens med andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att undvika att säga emot, undvika att inte hålla med, undvika att säga vad jag ser i ett ögonblick – och vad jag ser skulle vara bäst för mig i ett ögonblick – i rädslan för att andra människor då ska bli arga, och frustrerade och tycka att jag inte längre är en trevlig, och resonabel person

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att konfrontera människor i min omgivning när en lösning presenterats som inte fungerar för mig – och som inte är effektiv, och som inte tillfredställer mina behov; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva ut personligheten ”jag håller med dig” – och ”den tysta lidaren” – varigenom jag accepterar allt som sker i min värld utan att ha någon egen åsikt, eftersom jag är rädd för vad andra skulle tycka om mig om jag sagt min mening om saker och ting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv, och känna skuld, och känna det som att jag tar för mycket plats – när jag säger min egen mening – och när jag uttrycker vad som är bäst för mig, och vilken lösning som skulle fungera till min förmån; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att isolera, och hålla mig själv tillbaka – i rädslan för att skapa konflikter, och för att människor ska bli arga, och frustrerade på mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det inte är någonting dåligt, eller osedligt med att säga vad som vore bra för mig – och att kommunicera vilka lösningar i fråga om problem som uppstår i min värld – som skulle fungera i beaktande av mina behov, och det jag behöver

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att om jag kompromissar mig själv – så gör jag inte bara mig själv en otjänst – utan allt och alla i denna världen – eftersom ingen man är en ö – och således kommer den kompromiss jag gör att utgöra ett exempel för andra människor i min värld att även de kompromissa sig själv; och således åtar jag mig själv att stå upp som ett exempel inom och som mig själv såsom självrespekt, och auktoritet – och således utan skam, eller att känna mig generad – uttrycka vad som är bäst för mig – vad som fungerar för mig – och hur jag skulle vilja ha saker och ting i min värld

Självåtaganden

När jag märker att jag känner mig skyldig, och att jag har skuldkänslor – eftersom jag tror att någon människa är besviken, och ledsen p.g.a. någonting jag sagt eller gjort; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag har ingen aning om vad andra rent faktiskt upplever inom sig själv – och det spelar egentligen ingen roll, eftersom det jag reagerar på är en tanke inom mig själv som uppstått i förhållande till vad jag trott att en annan människa upplevt; således åtar jag mig själv att se, inse och förstå att den skuld jag upplever inom mig själv är någonting som jag har skapat, och således även någonting som jag kan ta bort

När jag märker att jag utifrån någonting jag sagt eller gjort – som jag tror gör en annan människa ledsen, eller besviken – tror att jag är osedlig, att jag har syndag, och att jag är en dålig människa – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag är inte en dålig, syndfull, eller osedlig människa – utan att detta är en lögn som jag försöker etablera som en fysisk verklighet utifrån en tanke som inte är någon faktiskt och objektiv verklighetsfakta; således åtar jag mig själv att sluta tänka, och tro att jag är dum, osedlig, elak, och en syndfull människa – och istället åtar jag mig själv att uttrycka mig själv HÄR – utan att tro att jag varken är god, eller elak

När jag märker att jag vill, eller redan fördömer mig själv såsom att vara en dålig människa när jag inte gör det som jag tror andra människor vill jag ska göra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att idén om att det på något sätt är bra att alltid vara positiv, tillfredställande, och trevlig – är en fullständigt idiotisk lögn – som skapat massvis av konsekvenser eftersom vi människor konstant tillåter, och accepterar vad som händer inom oss själva, och denna världen – istället för att vi står upp och säger – nej – nu är det tamefan nog! Således åtar jag mig själv att stå upp inom och som mig själv och säga att nu är det nog med denna tillfredställarleken – och istället åtar jag mig själv att fokusera på praktiskt sunt förnuft – och vad som är bäst för alla

När jag märker att jag är rädd för att inte bli sedd av andra människor som trevlig, tillmötesgående, och nöjd med situationen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att detta är en helt irrationell rädsla – för vad spelar det egentligen för roll om andra människor ser att jag inte är nöjd med något? Det är ju inte som att det faktum att jag inte är nöjd med något skadar någon annan; således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att visa mig själv inför andra – och istället för att frukta att vara öppen med vad jag tycker om, och inte tycker om – att istället vara öppen och helt enkelt direkt – klart – och tydligt – kommunicera precis vad jag är nöjd med, och vad jag inte är nöjd med

När jag märker att jag är rädd, och känner ångest då jag kommunicerar med andra människor – såsom rädslan att jag inte ska hålla med vad en annan säger, och den andra ska ta detta personligt – och tycka jag är elak – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – vafan är det som är så farligt med att jag inte håller med någon annan? Det finns ju absolut inget dåligt, eller negativt med det – utan det är ju bara att jag inte håller med en annan; således åtar jag mig själv att sluta gå medelvägen genom alltid försöka få andra att vara tillfreds med mig genom att jag håller med vad de säger; och jag åtar mig själv att istället vara ärlig mot mig själv, och uttrycka mig själv öppet, och utan krusiduller i och som varje ögonblick

När jag märker att jag är rädd för att inte komma överens med människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att detta är en irrationell rädsla som inte har någon rättfärdigad mening – det finns absolut inget praktiskt ändamål till att vara rädd för att inte hålla med människor, utan rädslan kommer endast leda till att jag kompromissar mig själv; således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att jag inte skulle hålla med människor – och istället våga uttrycka mig själv i och som självuppriktighet, och utan att vara nervös för att andra inte ska hålla med om vad jag säger

När jag märker att jag är rädd för att konfrontera människor i min omgivning, och rädd för att säga vad jag tycker i fråga om en lösning som presenterats – eller en viss situation; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag inte tillåter och accepterar mig själv att uttrycka mig själv i dessa situationer så kommer konsekvensen bli att jag kompromissar mig själv; således åtar jag mig själv att tala och uttrycka mig själv när jag ser att detta behövs

När jag märker att jag fördömer mig själv och känner skuld, och känner det som att jag tar för mycket plats när jag säger min egen mening – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag inte säger min egen mening i de saker som jag märker att jag behöver dirigera i min värld så kommer detta leda till att jag kompromissar mig själv – vilket självklart inte är någonting jag vill; således åtar jag mig själv att sluta hålla kvar vid dessa värdelösa upplevelser, och mentala beteenden av att fördöma mig själv, och av att känna skuld – och istället förbli här i verklighet och hantera, och leva utifrån de fysiska – och praktiska omständigheter som är här

När jag märker att jag tänker, och tycker – att det är någonting dåligt, och osedligt att kommunicera vad som fungerar för mig – och vad som är bra för mig; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns absolut ingenting som säger att det är dåligt att säga min mening i saker och ting – utan den enda anledningen till att jag tror detta är på grund av en liten tanke i mitt huvud som säger bla bla bla – utan något som helst förhållande till denna fysiska verklighet; således åtar jag mig själv att stå upp och kommunicera min mening i ögonblick då jag ser detta krävs – och inte känna mig skyldig, eller fördöma mig själv för att jag gör det

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att de beteenden jag lever ut inom och som mig själv – och de komprometterande fysiska uttrycken jag lever ut – inte bara influerar mig utan influerar alla i min värld – eftersom människor ser till andra för att definiera sig själv – och att jag därmed är ett exempel för andra människor och min upplevelse av och som mig själv inte bara influerar mig själv utan även andra; således åtar jag mig själv att leva ett exempel såsom vad som är bäst för alla – och således inte kompromissa mig själv genom att inte kommunicera min behov – och det som är bäst för mig till människor i min värld

 

Dag 113: Den Personliga Konflikten (Del 3)

Detta är en fortsättning på:
Dag 111: Den Personliga Konflikten (Del 1)
Dag 112: Den Personliga Konflikten (Del 2)

Och i denna bloggen fortsätter jag att göra åtaganden gentemot självförlåtelsen jag skrev i Del 1.

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att när jag reagerar genom att ta någonting personligt – handlar detta aldrig om någon annan – och således är alla tankar som kommer upp inom mig om att jag vill ta hämnd, om att jag vill ge tillbaka – och fortsätta konflikten – helt irrationella – eftersom det finns rent faktiskt ingenting att hämnas på – och det finns ingenting att ge igen – eftersom allt jag upplever inom mig själv är min egen skapelse och har ingenting att göra med någon annan

Jag åtar mig själv att genom att disciplinerat, och dedikerat – och konsistent arbeta med mig själv – med självförlåtelse, och självskriverier – samt självkorrigering – att skapa mig själv till att leva och uttrycka mig själv såsom ett svart hål – i betydelsen att jag inte på något sätt blir påverkad av vad som pågår i min värld – om någon skriker eller är arg på mig – berör detta inte mig eftersom jag inte reagerar – jag inte tänker – och jag inte formulerar min upplevelse av mig själv i förhållande till någon annan

Jag åtar mig själv att när jag känner mig ledsen, eller personligen smädad när jag befinner mig i en konfliktsituation – att genast stoppa mig själv, att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och i detta åtar jag mig själv att istället för att reagera genom att ta konflikten personligt – att andas – och vara lugn inom och som mig själv – här såsom andetaget – och inte agera eller leva utifrån en reaktion – utan istället röra mig själv här såsom mitt andetag – en och jämlik med och som min kropp

Jag åtar mig själv att när jag känner mig personligen smädad, eller sårad i en konflikt – att inte projicera detta på personen jag befinner mig med i en konflikt – utan istället andas och föra reaktionen tillbaka till mig själv – och i detta förstå att detta är en punkt jag måste arbeta mer med eftersom jag ännu inte står fullständigt stabil och tyst inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att sluta använda min upplevelse av att känna mig personligen smädad, och sårad för att manipulera andra människor att tycka synd om mig – och istället åtar jag mig själv att andas, att stoppa min upplevelse – och om jag inte kan stoppa min upplevelse – att genast i ögonblicket – eller så fort jag får möjlighet till det – applicera självförlåtelse på upplevelsen och ta ansvar för mig själv såsom jag skapat mig själv inom mig själv

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att min upplevelse av att känna mig personligen smädad, och sårad inte är riktig – vilket jag enkelt kan bevisa för mig själv genom att – när denna upplevelsen dyker upp inom mig – att genast applicera självförlåtelse på denna upplevelsen och inte sluta förens det inte existerar en upplevelse inom mig själv längre – och således genom detta bevisa för mig själv att de upplevelser jag har inom mig endast är där eftersom jag tillåter dem att vara där och eftersom jag instruerat dem att vara där och att jag kan förändra detta med självförlåtelse

Jag åtar mig själv att inte göra en stor grej av det när jag upplever mig själv sårad, eller personligen smädad – utan att se, inse och förstå att det jag upplever är en reaktion av och som sinnet – och att det inte är någonting dåligt – och att det inte är någonting personligt – det är endast en energireaktion och någonting som jag inte behöver hålla kvar vid utan som jag kan förlåta och släppa taget om här genom att andas – och applicera självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det finns ingen anledning att bryta ihop – eftersom det jag upplever inom mig själv inte ens är riktigt till att börja med – utan endast existerar inom och som mig själv eftersom jag skapat punkten att existera inom mig – och eftersom jag gett den uppmärksamhet och ackumulerat den genom att se den som viktig och relevant för vem jag är

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att när jag är i en konflikt – och upplever det som om jag måste ”rädda situationen” – att jag faktiskt i det ögonblicket går in i rädsla, ångest och nervositet – och att jag försöker ta bort konflikten för att inte möta min upplevelse av mig själv såsom rädsla – och således när jag märker att jag vill ”rädda situationen” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att interagera – och kommunicera – HÄR – såsom andetaget – en och jämlik

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att när jag känner att den andra människan har felat mig, och gjort något dåligt mot mig – att detta faktiskt inte stämmer – utan vad jag upplever inom mig själv i det ögonblicket är att jag försöker anklaga en annan för hur jag reagerat gentemot situationen inom mig själv – och således stoppar jag mig själv, tar ett andetag – och tar ansvar för mina reaktioner genom att applicera självförlåtelse tills jag är tyst – stabil – och klar inom mig själv

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att det inte leder någonstans att anklaga en annan – att det inte leder någonstans att känna mig sårad, och smädad – och attackerad – eftersom det enda som hjälper är att jag tar ansvar för min upplevelse – att jag applicerar självförlåtelse och går djupt ned i existensen av hur jag skapat min upplevelse och släpper mig själv fri från att känna mig personligen attackerad och smädad

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att konflikter är inte farliga – och de är inte dåliga – och de är ingenting att undvika eller försöka fly bort ifrån – konflikter är helt enkelt fysiska situationer där den ena parter, eller båda – reagerar i någon slags emotion – vilket inte är farligt – och således åtar jag mig själv att inte vara rädd när jag möter konflikter – utan att andas igenom rädslan och förbli här tillsammans med min kropp – en och jämlik

Jag åtar mig själv att sluta vara beroende av att känna – uppleva – och leva mig själv som ett offer genom att jag känner det som om det är andras fel hur jag upplever mig själv – och som om jag inte kan göra någonting för att ändra min upplevelse av och som mig själv eftersom tydligen är det enbart alla andras fel – och jag har ingenting med hur jag upplever mig själv att göra; och i detta åtar jag mig själv att när jag har upplevt reaktioner inom mig själv mot en annan – att ta ansvar för min upplevelse av och som mig själv genom att applicera självförlåtelse på mina reaktioner och se till att jag inte håller kvar vid någon reaktion – och att jag inte existerar i någon slags upplevelse

Jag åtar mig själv att inte ta konflikter seriöst – i betydelsen av att vara rädd, och ögonblickligen då en konflikt börjar – att dra efter andan och ”förbereda mig själv på det värsta” – utan istället åtar jag mig själv att förbli stabil här såsom mitt andetag – och att uttrycka mig själv här såsom min kropp en och jämlik och inte göra en stor grej av det – utan att helt enkelt förbli här och lita på mig själv att jag hanterar situationen effektivt

Jag åtar mig själv att inte använda ursäkter inom mig själv till varför jag ska reagera genom att ta saker och ting personligt – såsom att ”det kommer hjälpa med att reagera” – eller – ”denna punkten är ju så allvarlig att jag inte kan hjälpa att reagera” – och istället för att reagera – att förbli stabil här i och som andetaget och oavsett hur gärna jag vill reagera – att inte göra det – utan att förbli här såsom mitt andetag en och jämlik

Jag åtar mig själv att sluta vara en fredsmäklare i konflikter – och sluta försöka ”få konflikten att sluta” – eftersom jag inser att detta faktiskt är en reaktion, och att jag i ögonblicket enbart när konflikten – eftersom jag uttrycker mig själv från utgångspunkt av och som att ”hantera en konflikt” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att uttrycka mig själv här såsom min kropp – en och jämlik – och således inte definiera mig själv såsom en fredsmäklare – eller en soldat – utan att istället lita på mig själv här

Jag åtar mig själv att inte vänta med att applicera självförlåtelse på punkter som kommer upp inom mig – utan att göra det direkt – och om jag absolut inte har möjlighet till att göra det – att göra det så fort möjligheten bjuds och således transcendera upplevelsen och inte tillåta och acceptera mig själv att slösa bort min andetag och mig själv på att existera i och leva såsom en emotionell upplevelse

Jag åtar mig själv att inte kommunicera när jag inte är stabil och klar inom och som mig själv – utan att då sluta att kommunicera om den punkten – ta mig själv tillbaka hit – och avlägsna mig från situationen och applicera självförlåtelse på punkten tills jag är stabil och klar inom mig själv – och redo att diskutera punkten utan några reaktioner

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att en konflikt närs av att två personer passar fram och tillbaka en emotionell upplevelse och taggar varandra in i en emotionell upplevelse – och således åtar jag mig själv att när jag möter en konflikt – att inte passa den emotionella bollen tillbaka – utan att stoppa mig själv – och inte prata om jag märker att jag är emotionell och reagerar – utan istället gå och applicera självförlåtelse tills jag är stabil – och klar inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att det aldrig finns någonting att hämta i en diskussion då jag pratar och uttrycker mig själv från en reaktion – eftersom jag faktiskt inte diskuterar utan endast validerar min upplevelse av och som mig själv som en reaktion – och således åtar jag mig själv att sluta diskutera när jag reagerar – och istället applicera självförlåtelse på punkten tills jag är tyst – stabil – och klar inom mig själv – och förmögen att i och som stabilitet diskutera punkten här

Jag åtar mig själv att när jag möter en konflikt – att förbli avslappnad och lugn – att andas och inte gå in stress – rädsla och ångest – utan att se, inse och förstå att det finns ingenting farligt som händer – och att det finns ingen anledning att reagera – och att jag kan dirigera mig själv effektivt i och som denna konflikten – om jag tillåter och accepterar mig själv att lita på mig själv och att uttrycka mig själv HÄR – en och jämlik såsom min mänskliga fysiska kropp

Dag 112: Den Personliga Konflikten (Del 2)

Temat den personliga konflikten fortsätter, och nu kommer självåtaganden för den förra bloggen jag skrev – som du kan läsa här.

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att inte använda min partners, eller någon annans ilska såsom en ursäkt till varför jag ska få gå in i och existera såsom en offerkaraktär – i vilken jag bedömer såsom andras fel att jag upplever mig själv emotionellt jagad, och underlägsen; och således åtar jag mig själv att ta ansvar för mig själv och hur jag existerar i varje ögonblick oavsett hur andra existerar och uttrycker sig själva

Jag åtar mig själv att sluta låta min partner, eller andras reaktioner influera och skapa min upplevelse av och som mig själv – och i detta slutar jag därmed att anklaga, och fördöma andra för vad slags emotionella, och känslomässiga upplevelser de går igenom – eftersom jag inser, ser och förstår – att det de upplever handlar inte om mig, utan om vilka de skapat sig själv att vara inuti sina sinnen – således tar jag mig själv tillbaka hit till denna fysiska verkligheten

Jag åtar mig själv att sluta använda sorg, och känslan/upplevelsen av att ta saker och ting personligt för att gömma mig själv i och som offerkaraktären – och i detta inbilla mig själv att tydligen kan jag inte göra någonting åt vad jag upplever inom mig själv, och tydligen är det någon annan som gör mot mig att jag känner mig ledsen, och underlägsen – och i detta åtar jag mig själv att stå upp i varje ögonblick och oavsett vad slags upplevelse jag har – att andas, och ta den tillbaka till mig själv och inte projicera den på någon annan

Jag åtar mig själv att när min partner, eller andra i min värld reagerar i och som ilska och frustration – att inte gå in i och som maktlöshet och hopplöshet – utan att bli kvar här såsom mitt andetag och hantera situationen som mitt andetag här – att se, inse och förstå att det är inte något svårt att dirigera en konfliktsituation – utan att jag har gjort det svårt genom att skapa diverse upplevelser inom mig själv i förhållande till en konflikt – och således tar mig själv tillbaka hit – stoppar mina upplevelser – och dirigerar mig själv i och som konflikten – en och jämlik

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå – att oavsett om en annan är arg, och skriker på mig så skadar inte detta mig – och jag tar inte på något sett på mig skit, eller lagrar ”dåliga vibbar” inom mig själv – utan allt som händer är att någon är arg och frustrerad varefter jag antingen kan ta detta personligt, eller stå kvar här såsom mitt andetag – och se, inse och förstå att min upplevelse av mig själv är helt och fullt mitt eget ansvar och har inget som helst att göra med någon annan; och således åtar jag mig själv att inte ta konflikter personligt – att sluta tänka att det är någonting personligt mot mig när någon blir arg – och istället se, inse och förstå att personen som blir arg blir i grund och botten arga på sig själva

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att det faktum att jag känner mig fullständigt maktlös och underlägsen när min partner eller någon annan blir arg inte har någonting att göra med det faktum att min partner, eller någon annan blir arg – eftersom det jag upplever inom och som mig själv är min egen skapelse såsom mitt eget sinne och hur jag skapat mig själv i förhållande till konflikter; och således åtar jag mig själv att i konflikter sluta projicera min skapelse av och som mig själv – såsom att uppleva mig maktlös, underlägsen, och rädd – på den person jag upplever mig själv att vara i en konflikt med – och istället leva och uttrycka mig själv här i stabiliteten av och som andetaget

Jag åtar mig själv att sluta – att genom att tänka tankar där jag definierar, och känner mot den person jag bråkar med att jag ogillar dem – att anklaga dem som jag upplever mig själv att vara i en konflikt med för det jag upplever inom och som mig själv, och istället åtar jag mig själv att föra mig själv tillbaka hit till och som andetag – och se att om jag saktar mig själv ned i konfliktögonblicket – så kan jag faktiskt se att det inte är min partner, eller personen som jag reagerar gentemot – utan att det är mina egna tankar jag reagerar gentemot – och således åtar jag mig själv att ta bort och transcendera dessa tankar – så att jag kan stå stabil i konflikt utan någon reaktion, eller upplevelse inom mig själv

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att oavsett vad slags tankar, upplevelser, eller fysiska reaktioner som kommer upp inom mig själv när jag interagerar med min partner eller andra personer i min värld – handlar det alltid om mig – det är alltid mig själv jag upplever – och således stoppar jag mig själv från att anklaga och projicera gentemot andra vad det är jag upplever inom och som mig själv – och jag åtar mig själv att ta tillbaka alla upplevelser jag har till mig själv – och fråga mig själv – hur skapade jag denna upplevelsen? Vad krävs av mig för att stoppa denna upplevelsen?

Jag åtar mig själv att på alla sätt och vis bli fullständigt ansvarig för mig själv, och därmed sluta att projicera min skapelse av och som mig själv på andra – genom att se att allt jag upplever i grund och botten är jag själv – och således åtar jag mig själv att när jag hamnar i en konfliktsituation – och jag märker hur diverse upplevelser börjar dyka upp inom mig av att jag känner mig underlägsen, maktlös, och hopplös – att jag genast stoppar mig själv, tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och andas istället för att medverka i och som reaktioner och tankar

Jag åtar mig själv att inte använda det faktum att andra människor reagerar, eller upplever sig själv arga för att inom och som mig själv skapa en upplevelse av att ”jag ger upp” – ”det finns ingenting jag kan göra” – och istället tar jag mig själv tillbaka hit till och som mitt andetag – och jag fortsätter att gå i självhängivelse, och självdisciplin – och tar hand om mina åtaganden – och ansvar utan att bli influerad, eller på något sätt ändrad av det faktum att en annan blivit arg, och frustrerad

Jag åtar mig själv att sluta att existera såsom ett offer inom och som mig själv – och istället inse, se och förstå att allt jag upplever är specifikt och exakt – att allt jag tänker är specifikt och exakt – och att det är MIN EGEN skapelse som jag ackumulerad under år av omedvetet levande – och således åtar jag mig själv att använda varje ögonblick såsom en möjlighet att möta mig själv och se mig själv såsom hur jag skapat mig själv inom och som mig själv – och således göra mig själv förmögen att ändra mig själv, och ta ansvar för mig själv – och styra, dirigera mig själv – och välja hur jag vill existera och uppleva mig själv inom mig själv – och detta oavsett hur andra upplever sig själva

Dag 111: Den Personliga Konflikten (Del 1)

De nästföljande bloggarna kommer behandla karaktären att “ta saker och ting personligt” – och framförallt vara inriktad på hur denna upplevelsen spelar ut sig själv i konflikter. Det kommer med största sannolikhet att bli en lång serie, med tanke på hur mycket denna upplevelsen ockuperar mitt medvetande under mitt dagliga leverne – och strukturen på serien kommer vara så att jag först i en blog går igenom alla punkter med självförlåtelse – för att i nästa blog skriva självåtaganden – och i denna blog börjar jag därför med självförlåtelse.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda min partners ilska, och inre konflikt som en ursäkt att gå in i och existera som offerkaraktären – och såsom en ursäkt att skapa och generera emotionella upplevelser inom och som mig själv där jag tycker synd om mig själv – och där jag känner det som att hela världen är emot mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig maktlös, och hopplös inför situationen när min partner blir arg – eftersom jag känner och upplever det såsom att det inte finns någonting jag kan göra – för om min partner har beslutat sig för att hålla kvar vid sin upplevelse så finns ingenting jag kan göra – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat att låta min partner upplevelse influera mig – och skapa reaktioner inom och som mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda sorg, och underlägsenhet som en metod att gömma mig själv ifrån mitt ansvar för mig själv – där jag använder denna typ av upplevelser för att skapa illusionen inom och som mig själv att det inte är fel på mig – utan att det är fel på någon annan – och att upplevelsen jag har inom och som mig själv inte handlar om mig, utan handlar om någon annan – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig själv hemmastad i denna offerkaraktär – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta min makt tillbaka – att korrigera mig själv och att stoppa mina upplevelser inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa upplevelser och reaktioner i förhållande till min partner av hopplöshet och maktlöshet – och när min partner blir arg och frustrerad – att genast gå in och existera såsom denna maktlöshet och hopplöshet – och tänka inom mig själv att det inte finns någon lösning, och att det inte finns någonting att göra – och att jag lika gärna kan ge upp eftersom jag inte kan dirigera denna punkt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga min partner för att min partner inte stoppar sig själv – och vara arg och frustrerad gentemot min partner – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv influeras av och som min partners emotioner  – och att jag faktiskt tillåtit och accepterat mig själv att ta beslutet inom och som mig själv att ta mig själv an min partners och bli påverkad av min partners emotioner – och skapa mig själv i förhållande till min partners upplevelse – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett djupt andetag – och att föra mig själv tillbaka hit – och att inte tillåta och acceptera mig själv att bli influerad av min partner

Jag förlåter mig själv mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli desperat – och att uppleva mig själv fullständigt maktlös och underlägsen gentemot min partner när min partner blir arg – och att känna det som att det enda sättet för mig att överkomma denna upplevelsen inom och som mig själv är genom att bekämpa min partner – och kväda min partner – och få bort min partners ilska – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att stå stabil här i och som ögonblicket – och att jag tillåter och accepterar mig själv att applicera mig själv HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda min partners tendens att gå in i ilska, och frustration för att generera en upplevelse inom och som mig själv av ogillande gentemot min partner – där jag inom mig själv medvetet går in i tankar, och upplevelser av att inte vilja vara med min partner – av att vilja undvika min partner – av att vilja inte prata med min partner – av att vilja bestraffa min partner – av att vilja få min partner att känna sig ledsen och skyldig, så att jag därigenom kan känna mig som en vinnare – och ställa mig själv såsom herre på täppan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ogilla min partner – eller faktiskt – projicera mitt ogillande som jag skapat och genererat inom och som mig själv i offerkaraktären – gentemot min partner – där jag genom att skapa en upplevelse, och ide av mig själv såsom att vara maktlös, och hopplös – har tillåtit och accepterat mig själv att för att stötta och bygga min offerkaraktär – har genererat en upplevelse inom och som mig själv av ogillande – och ilska – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att detta är min skapelse – och har ingenting med min partner att göra – utan min partner är enbart den punkten i min värld som jag använder för att generera och skapa en upplevelse inom och som mig själv av ogillande och frustration

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva mitt liv i och som karaktären av att ta saker och ting personligt – och sedan göra mig själv ett offer gentemot min karaktär, och upplevelse av att ta saker och ting personligt – och sedan använda min offerkaraktär för att anklaga andra för att jag existerar – lever och uttrycker mig själv såsom offerkaraktären – och för att jag har en upplevelse inom och som mig själv av att ta saker och ting personligt – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda andra människors emotionella reaktioner för att sabotera för mig själv och för att generera emotionella upplevelser och känslomässiga upplevelser inom och som mig själv – som jag inte tar ansvar för – för tydligen kan jag inte hjälpa att de existerar inom och som mig själv eftersom jag är ett offer – och eftersom jag inte kan göra någonting åt att jag tar saker och ting personligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte sluta spela spelet – och att inte skicka tillbaka passningen utan istället förlåta att passningen existerar – och förlåta den andra spelaren såsom som mig själv för att vara besatt av spelet – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att existera, och leva såsom en svart hål – som inte kan bli berörd – som inte kan bli störd – som inte kan bli påverkad – som inte på något sätt kan rubbas på grund av vad som pågår i denna världen eftersom jag känner mig själv fullständigt – och jag vet vem jag är såsom mig själv – HÄR – denna fysiska kroppen är jag – såsom andetaget en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli ledsen, och känna mig personligen smädad i konflikter – och känna och tycka – att om jag inte får säga någonting i en konflikt – om jag inte får skrika och vara arg – så betyder detta att jag har en rätt att vara arg, och frustrerad på personen som jag är i en konflikt med – och att jag har rätt att hålla fast vid min upplevelse av mig själv såsom att uppleva mig själv personligen smädad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att tycka synd om mig själv när jag varit i en konflikt – genom att i mitt sinne – konstant repetera och återspela scenen i vilken jag kände och upplevde det som om en annan person smädade mig och personligen attackerade mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att njuta av att kunna hålla kvar vid en upplevelse inom och som mig själv av att känna mig smädad och personligen attackerad – eftersom jag då inte behöver ta ansvar för mig själv – och eftersom jag kan manipulera andra människor att tycka synd om mig för den upplevelsen vilken jag befinner mig i – som jag tydligen inte skapat själv utan som någon annan skapat åt mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag befinner mig själv i en konflikt med en annan – att utnyttja detta tillfället för att gå in i och existera såsom en offerpersonlighet – där jag kommer hålla kvar vid detta konfliktögonblicket inom och som mig själv – och konstant återspela det – och använda det såsom ett vapen gentemot den person jag var i en konflikt med – som jag hela tiden kan ta upp inom mig och visa personen ifråga – här titta här, titta vad du gjorde mot mig! Fy skäms!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda vad jag uppfattar såsom ”orättvisa konflikter” för att sabotera för mig själv – genom att jag går in i en offerkaraktär – och sedan utifrån denna offerkaraktären anklagar personen som jag var i en konflikt med och säger att allting är denna personens fel – jag har inte gjort någonting – och på grund av denna personen upplever jag mig själv nu som skit – och på grund av denna personen kommer jag nu att överge alla mina punkter av ansvar i mitt liv, och helt sabotera för mig själv i alla mina åtaganden – eftersom jag upplever mig själv som skit – vilket tydligen inte är någonting som jag själv skapat – utan någonting som denna personen skapat

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja känna mig ledsen, och nerstämd – så att jag ska kunna ”bryta ihop” – i tron att endast när jag ”bryter ihop” kan jag slappna av och släppa allting jag upplever inom mig själv – istället för att se, inse och förstå att applikationen av att ”bryta ihop” endast är ett försök av mig själv att manipulera mig själv till att tro att vad jag upplever såsom svårt, och jobbigt inom mig själv faktiskt finns på riktigt – och faktiskt existerar inom och som mig själv – istället för att se, inse och förstå – att denna ”tuffa upplevelsen” inom mig faktiskt inte är riktig – vilket jag kan bevisa för mig själv genom att applicera självförlåtelse på de tankar – och de inre monologer som jag använt för att ackumulera upplevelsen inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är i en konflikt – att ta det personligt, och känna mig skadad – och sårad när en annan person är arg – och uppleva mig själv som att jag ”måste rädda situationen” – för att i detta tydligen rädda mig själv – istället för att se, inse och förstå att konflikter är fullständigt harmlösa, och ofarliga – och att jag inte behöver ta det faktum att någon är arg personligt på något sätt och vis – eftersom jag kan släppa min upplevelse av och som mig själv här – och återvända till mitt andetag och applicera mig själv fysiskt här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja hålla kvar vid min upplevelse av mig själv att känna mig sårad, och smädad, och skadad – i tron att detta ger mig ett övertag mot människan som jag upplevde mig själv i en konflikt med – eftersom jag kan nu visa mot denna människan hur otroligt sårad jag blev, och hur otroligt besviken jag blev – och vilket stort brott mot mig denna människan gjort som försatt mig i en sådan kompromissande upplevelse inom och som mig själv; istället för att se, inse och förstå att jag har skapat denna upplevelsen av att känna mig sårad – jag har skapat upplevelsen av att känna mig skadad – jag har skapat upplevelsen av att ta det hela personligt – och att allt jag upplever är enbart en idé av hur jag borde uppleva konflikter – som jag kopierat från mina föräldrar när jag sett dem bråka och skrika på varandra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det är irrelevant huruvida någon annan ändrar sig själv – och slutar vara arg på mig – för vad som är relevant är att jag tar tag i min upplevelse av att känna mig sårad, och smädad – och skadad – och att jag släpper mig själv fri från att existera i och som en besatthet av att känna mig själv skadad – och istället tillåter och accepterar mig själv att leva, och uttrycka mig själv här i varje ögonblick – för min egen skull – eftersom det är självklart så pass mycket roligare att uppleva mig själv här – stabil och tyst inom mig själv – än att gå omkring i en begränsad energiupplevelse av att känna mig skadad, sårad, och smädad, och personligen attackerad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla fast vid en upplevelse av och som mig själv att känna mig personligen förnärmad och attackerad när någon blir arg på mig – och genast i ögonblicket då någon blir arg på mig – att dra efter andan och liksom förbereda mig på att: ”helvete, nu kommer det” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se, inse och förstå att konflikter är fullständigt ofarliga – och att jag inte kan förlora mig själv – att jag inte kan uppleva mig själv sårad, eller förnärmad – om jag inte tillåter och accepterar mig själv att gå in i en sådan personlighet – utan istället att jag står kvar här såsom mitt andetag – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta tillbaka min upplevelse av mig själv i konflikter till mig själv – utan istället vilja och inom mig själv förespråka att min upplevelse av mig själv – såsom att jag känner mig sårad och illa tilltufsad – är riktig, och den är en fysisk upplevelse som den andra människan har skapat inom mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av att vara ett offer som reagerar och som går in i upplevelser – och att hålla kvar vid reaktioner när jag varit i en konflikt – och att istället för att ta ansvar för mina reaktioner – att istället vilja ändra på en annan så att de aldrig ska gå in i en reaktion mer – så att jag inte ska behöva skapa mig själv såsom offerkaraktären

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när en annan person talar i ilska och frustration – att inom mig själv genast reagera i rädsla – och uppleva situationen såsom ”seriös” – och såsom att ”jag måste vakta min tung, och verkligen vara på bettet nu” – i tron att nu jävlar börjar en konflikt, och då hänger mitt liv på en tråd – istället för att se, inse och förstå att en konflikt är inte farlig – en konflikt behöver inte vara någonting annat än hur jag upplever mig själv här i och som andetaget – där jag andas ut och in – och litar på mig själv – att jag är stabil och tyst inom och som mig själv och att jag inte går in i någon slags karaktär av att försöka undvika konflikten – tona ner konflikten – och att få konflikten att försvinna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är i en konflikt – att agera och uttrycka mig själv från en utgångspunkt av och som rädsla – såsom rädslan för att konflikten ska fortsätta – och därigenom förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uttrycka mig själv från en utgångspunkt av att vilja kväda konflikten – där jag försöker tala ”resonabelt” och vara ”tillmötesgående” – och jag försöker vara det sunda förnuftets ledstjärna – men där allting faktiskt har att göra med att jag är skiträdd och vill helst av allt bara att allt ska bli lugnt och förutsägbart återigen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta det gå ut över min partner att jag ännu inte effektivt lyckats transcendera och stoppa reaktioner i konflikter – och p g a jag inte genast applicerar självförlåtelse på dessa punkter utan spenderar en stor del av min tid med att ljuga för mig själv – och säga att jag inte har någon inre upplevelse – att därmed skapa ett motstånd mot att vara med, och kommunicera med min partner – och på så vis assistera att försätta min partner i en upplevelse av och som skuld – som inte på något sett tjänar till assistera och stötta min partner att ta sig själv ut ur sitt sinne – att stoppa energi, och tankar och leva här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är i en konflikt – och jag märker att jag reagerar – att då inte andas – och inte kommunicera förens jag är tyst och stabil inom och som mig själv – och inte försöka dirigera punkten, utan istället använda ögonblicket till att observera inom mig själv huruvida jag fortfarande har reaktioner eller upplevelser – och när konflikten är med min partner – att helt enkelt säga att detta har inget att göra med mig och att självförlåtelse är den enda lösningen – och sedan inte mer kommunicera med min partner från en utgångspunkt av och som ilska – såsom anklagelse – vilket resulterar i och som en konflikt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte dirigera mig själv då jag möter en konflikt med min partner – genom att helt enkelt stadga – och säga inom mig själv att jag vill inte medverka i denna diskussionen – och sedan helt enkelt inte tala – och inte passa bollen tillbaka – utan vänta på att min partner lugnar ner sig och sedan tala med min partner – eller helt enkelt gå därifrån

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv lockas in i konflikter – när någon efter att jag sagt någonting – sedan säger ”det sista ordet” – gentemot vilket jag känner att jag nu måste retaliera för att återta min pondus och för att visa att jag har det bästa perspektivet – jag har rätt och jag vet exakt vad detta handlar om – istället för att se, inse och förstå – att när reaktioner är i görningen så är det man pratar om aldrig relevant – utan bara en sorts ursäkt för att man ska få uppleva sig själv i en reaktion och ha något tillsynes substantiellt att prata om – men rent faktiskt så har diskussionen ingenting att göra med praktiska åtaganden och insikter och lösningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att försätta mig själv i en underlägsen offerposition i konflikter – genom att tänka, och uppleva mig själv såsom att ”någonting farligt händer mig” – och att jag därför måste hålla mig själv tillbaka och absolut inte visa någon som helst svaghet – och jag måste spänna mig och vara fullständigt beredd på att kasta av mig själv alla slags anklagelser och inunsiationer – istället för att se, inse och förstå – att en konflikt är inte farlig, och det finns ingenting som jag kan förlora i en konflikt – det finns således ingenting att skydda mig själv mot och därav är hela min persona som jag skapat i förhållande till konflikter fullständigt irrationell och utan all slags verklighetsförankring – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förankra mig själv i verkligheten – genom att tala och uttrycka mig själv HÄR – utan att förbereda mig själv – utan att tänka – och utan att uttrycka mig själv såsom en reaktion, och upplevelse i förhållande till konflikten – utan istället uttrycka mig själv här – en och jämlik

Dag 100: Konflikträdsla

I hundra dagar har jag nu skrivit självförlåtelse, och självkorrigerande åtaganden – och effekten av detta märker jag tydligt i hur jag upplever mig själv. Jag är mycket mer stabil, och tyst inom mig själv – jag har inte alls lika många tankar, och upplevelser som när jag började, och jag kan mycket ofta – då upplevelser eller tankar kommer upp inom mig – korrigera mig själv omedelbart.

Jag känner mig mycket mer avslappnad, och lugn – och jag märker att jag är mycket lugnare i hur jag går min process; jag går lite varje dag – en liten punkt korrigerar jag, och sedan nästa dag ytterligare en – jag går tålamod, och låter min process och självförändring ta den tid som behövs. Jag har insett att det inte är någon tävling, och att jag inte behöver bli klar så snabbt som möjligt, eftersom min process är någonting jag går för resten av mitt liv.

Till de som läser denna bloggen, och som ännu inte själva börjat skriva, kan jag bara rekommendera att börja så snart som möjligt – att var eller varannan dag sätta sig ned och gå igenom vad man upplever inom sig själv är någonting som skapar stabilitet, och lugn, och är en gåva som alla borde ge till sig själva.

Idag ska jag arbeta med konflikträdsla, och hur jag upplever mig själv inom och som konflikt, eftersom det är en punkt som kommit i mig själv idag:

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när en annan människa är arg på mig, att gå in i ångest, och nervositet – och inom mig själv försöka hitta lösningar, och sätt jag kan vara på, och uttrycka mig själv på för att lugna ner den andra människan, och därmed försöka få bort konflikten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag reagerar i fruktan, och ångest då en annan människa är arg eller frustrerad – att vara rädd för att vad jag upplever inom och som mig själv ska synas utåt, i rädslan för att människan som är arg ska se detta, och anmärka på detta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva mig själv underlägsen när någon är arg på mig – och uppleva mig själv såsom att jag måste skydda mig själv, och hitta lösningar så att jag ska kunna fly undan vad jag upplever att denna människa gör mot mig – såsom att attackera mig, och ”skada mig” – istället för att se, inse och förstå att ilska i sig självt inte är farligt, och kan inte påverka mig om jag inte tillåter och accepterar att ilskan påverkar mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att människor ska bli arga, i fruktan, och ångesten inför att bli illa omtyckt – istället för att tillåta och acceptera mig själv att se, inse och förstå att det är inget farligt med att vara illa omtyckt, och det kan inte påverka mig om jag inte tillåter och accepterar mig själv att låta det påverka mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när någon blir arg eller frustrerad i min omgivning, att automatiskt reagera i ångest och rädsla – och automatiskt inom mig själv börja tänka hur jag kan ta mig ur denna situation, och vad jag borde göra, och hur jag borde agera – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att andas, att vara lugn, och att helt enkelt fortsätta att leva, och uttrycka mig själv här – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när en konflikt inträffar i min verklighet – och någon blir arg – att genast reagera och vilja vinna konflikten, och vilja få den andra människan att känna sig underlägsen mig; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att dirigera konflikten på ett sådant sätt som är bäst för alla parter – där alla tas i beaktande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att koppla ihop en upplevelse av obehag, och rädsla gentemot höga ljud – och därmed när någon skriker, eller beter sig oberäkneligt, och våldsamt i min värld, att genast uppleva mig själv rädd, och nervös – och inte riktigt veta vad jag ska göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och nervositet så fort jag inte vet exakt vad andra människor ska göra, och hur andra människor kommer att agera mot mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att människor utan förvarning gör mig illa, eller försöker såra mig – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att lita på mig själv här, och stå stabil oavsett vad en annan säger, eller uttrycker – således inte vara rädd för vad som är oberäkneligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skämmas, och känna mig förödmjukad när någon tittar på mig och härmar på ett ironiskt sätt – och i detta visar genom sitt kroppsspråk att de inte tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och vara generad inför att uttrycka, och röra mig själv på ett sådant sätt i denna världen som kommer skapa uppmärksamhet hos andra människor – där andra människor tittar på mig, och frågar mig va fan det är jag egentligen håller på med; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka, och hålla mig själv tillbaka – i rädslan för att andra ska tycka jag är konstig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag upplever mig hotad av en människa – att i mitt huvud börja analysera, och prata om denna människan – för att på så vis försöka skapa en upplevelse av mig själv av att vara överlägsen den andra människan, och i kontroll över situationen – istället för att tillåta och acceptera mig själv att inte känna mig själv hotad, och underlägsen – utan istället andas, och stå kvar här en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i mitt huvud försöka återuppbygga en energi av lugn, genom att prata inom mig själv om situationen jag befinner mig själv i – och därmed existera inom mig själv såsom en analytiker, och en sorts beteendeforskare – och göra detta för att skapa en upplevelse inom mig själv av att vara överlägsen, och bättre än andra människor, så att jag inte ska känna mig rädd och underlägsen – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva här, och uttrycka mig själv här, och inte existera varken som överlägsen, eller underlägsen, utan istället leva, och uttrycka mig själv här en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv, att när någon härmar mig, retar mig, eller anmärker någonting om mig – att automatiskt gå in i självfördömande, i självkritik, och börja fundera, och undra om den där människan som sa detta faktiskt har rätt – istället för att tillåta och acceptera mig själv att inte definiera mig själv utifrån vad andra känner och tycker, utan istället bli kvar här såsom min mänskliga fysiska kropp – en och jämlik

Jag åtar mig själv att när en annan blir arg på mig, och jag går in i nervositet, ångest, och rädsla – att genast stoppa mig själv, att ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och viljesätta mig själv att inte tänka, och inte hantera situationen från en utgångspunkt av och som energi – utan kvarbli här och helt enkelt se vad som är bäst för alla och leva utifrån detta

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att ilska inte är någonting farligt – det är inte någonting jag måste gömma mig ifrån, det är inte någonting jag måste bekämpa, och det är inte någonting jag måste kväsa – ilska kan helt enkelt inte påverka mig om jag inte tillåter och accepterar att ilska kan påverka mig; således – när jag upplever mig själv underlägsen när någon är arg på mig – stoppar jag mig själv genast, jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva och uttrycka mig själv HÄR en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att inte frukta att vara illa omtyckt, och att se, inse och förstå att om jag hela tiden strävar efter, och på olika sätt försöker få andra människor att tycka om mig, att det är självbegränsande och håller mig tillbaka – eftersom jag aldrig är riktig, jag är aldrig här som mig själv – och kommer alltså aldrig skapa några riktiga relationer med människor eftersom jag hela tiden låtsas vara någon som jag inte är – och således åtar jag mig själv att leva och uttrycka mig själv här utan att kompromissa mig själv, eller försöka göra mig själv till

Jag åtar mig själv att när jag finner mig själv i en konflikt – att inte använda mitt huvud för att hantera konflikten, att inte tänka, och skapa idéer och tankar i mitt huvud om hur jag borde hantera konflikten – och istället åtar jag mig själv att lita på mig själv när en konflikt uppstår, och hantera konflikten här – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att när en annan människa reagerar på mig i ilska, och frustration – och det uppstår en konflikt – att då inte själv gå in i ilska, och frustration, och uppleva det som att jag måste vinna konflikten och få mitt perspektiv framfört, och istället åtar jag mig själv att inte reagera – att kvarstå här som mitt andetag, och röra mig själv i enhet och jämlikhet, och fokusera på att skapa en lösning som gynnar båda parter – som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte längre frukta oberäknelighet, och frukta att jag inte vet exakt vad som kommer hända i framtiden, eller hur andra människor kommer vara gentemot – och istället åtar jag mig själv att leva och lita på mig själv i här i varje ögonblick – och alltså inte vara rädd för att en människa utan att jag är förberedd ska bli arg på mig – eftersom jag vet att jag kommer stå stabil, och direktiv även i en sådan situation; således – när jag märker att jag blir rädd och känner ångest för att jag inte kan beräkna hur någon kommer agera – så stoppar jag mig själv, jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att lita på mig själv oavsett vilken situation jag befinner mig

Jag åtar mig själv att inte känna och uppleva ångest och nervositet så fort jag inte vet exakt vad andra människor ska göra, eller hur andra människa ska agera mot mig – jag åtar mig själv att lita på mig själv oavsett hur människor är, och förbli stabil och lugn här i och som mitt andetag – och hantera alla situationer oavsett hur människor uttrycker, och upplever sig själv – här i och som mitt andetag – i enhet och jämlikhet där jag ser vad som är bäst för alla och agerar därutifrån

Jag åtar mig själv att inte känna mig generad och förödmjukad när någon härmar mig, eller retar, eller på ett retsamt, och konfronterade sätt påpekar någonting om mig; och istället åtar jag mig själv att inse, se och förstå att ingenting som andra gör, eller säger kan påverka eller styra mig – om jag inte tillåter och accepterar mig själv att bli styrd, och påverkad inom och som mig själv; och således – när någon påpekar, eller säger någonting om mig – och jag känner mig konfronterad, och förödmjukad – att genast stoppa mig själv – att ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit till andetaget och leva, och uttrycka mig själv här – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att sluta förtrycka och hålla mig själv tillbaka runt andra människor, och därmed åtar jag mig själv att inte vilja och önska att andra människor ska tycka om, och hålla med mig om vad jag säger, och gör – eftersom jag uttrycker och rör mig själv för och som mig själv, och inte för att andra ska tycka om mig, och acceptera mig; således – när jag märker att jag tvekar, är rädd och generad inför att uttrycka mig själv – stoppar jag mig själv – jag tar ett djupt andetag och jag tillåter och accepterar mig själv att uttrycka mig själv här – avslappnat, och lugnt – i insikten om att det inte är något farligt när andra människor ser mig som konstig

Jag åtar mig själv att sluta mentalt prata i mitt huvud om hur andra människor är sämre än mig, och lägre stående än mig, och inte lika insiktsfulla och klara över vad som är viktigt i livet, när jag känner mig förödmjukad, och förnedrad av en annan – och jag åtar mig själv att istället se, inse och förstå att anledningen till att jag vill tänka och existera i och som denna typen av tankar är för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta saker och ting personligt; och således åtar jag mig själv att inte längre ta saker och ting personligt – och när jag reagerar i att känna mig förnedrad, och förödmjukad – att genast stoppa mig själv, ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och andas – och inte uppleva situationen på något sätt såsom personlig

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att så fort jag har tankar i mitt huvud där jag försöker höja upp mig över andra, så betyder detta att jag upplever mig själv som underlägsen och försöker kompensera mig själv genom att tänka tankar där jag analyserar, och försöker hitta brister, och fel hos andra; således åtar jag mig själv att stoppa min upplevelse av mig själv såsom underlägsen – och när jag märker att jag går in i denna upplevelse såsom att vara underlägsen – att genast stoppa mig själv – att ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och istället uttrycka mig själv här – en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp i full självtillit

Jag åtar mig själv att inte definiera mig själv utifrån, och tänka om mig själv utifrån vad andra säger om mig, vad andra tycker om mig, utan jag åtar mig själv att förbli HÄR – en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp; och således när någon säger någonting om mig, och jag börjar tänka på det – att genast stoppa mig själv – ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och att istället leva mig själv här såsom självtillit – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Dag 70: Håller Du Inte Med Mig?!

När jag pratar med människor brukar jag ibland säga att ”jag tycker såhär” – alltså jag uttalar en viss ståndpunkt för någonting. Personen som jag kommunicerar med kan då antingen hålla med mig, eller inte hålla med mig – och en intressant upplevelse som jag lagt märke till inom mig själv är när personen inte håller med mig; när detta händer går jag in i en sorts fysisk/kroppslig spänning, och jag i min solarplexus känner jag rädsla komma upp. Och i princip i existerar jag i det ögonblicket såsom att känna mig och min åsikt vara personligt påhoppade.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spänna mig, och bli stel när jag hör att någon inte håller med mig – och känna det som att jag blir personligt attackerad, och påhoppad – och att jag måste hitta något sätt att försvara mig själv på och visa att det är jag som har ”mest rätt” och att min åsikt är den korrekta åsikten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid en idé av mig själv såsom att ha en ”korrekt åsikt” – och tänka att jag är ”intelligent och vet mycket” – och i detta skapa karaktären att ”jag alltid har rätt” – och samtidigt inom mig skapa fruktan för att människor inte ska validera och se mig som denna karaktären genom att hålla med mig, och tycka/anse att mina åsikter och tankar är korrekta och stämmer överens med deras egna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och rädsla så fort någon inte håller med mig – eller så fort jag tror, antar, och känner att någon kritiserar mig, eller tycker att jag gör någonting på ett dåligt sätt – och att jag gjort misstag, och att jag kunde varit bättre i fråga om hur jag hanterade, eller uttryckte mig själv gällande en viss punkt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag kommunicerar med människor, eller umgås med människor – existera i och som en fruktan att jag kommer bli kritiserad, eller avvisad för hur jag är, och för vad jag tycker i förhållande till någonting – och därför kompromissa, och förtrycka mig själv – där jag skapar mig själv på ett sådant sätt att jag hela tiden försöker vara mån om att få människor i min omgivning att må känslomässigt bra, och att ha en positiv känslomässig relation med mig – så att jag inte under några omständigheter behöver uppleva den negativa polariteten inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta ett värde på vad människor tycker om hur jag agerar, rör och uttrycker mig själv i denna världen – samt om vad jag tycker, och vad säger om saker och ting i denna världen – och alltså – existera i fruktan och ångest när jag tar beslut, och när jag pratar – att jag inte ska bli erkänd och validerad av människor runtomkring såsom att ha sagt någonting, eller gjort någonting som de håller med om och/eller tycker är bra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv såsom sårbar, och öppen för att bli attackerad när jag är runtomkring människor – och tro att om en människa kritiserar mig, eller det jag gör – att det är själva orden, och de andra människor som skapar en upplevelse inom mig själv av att känna mig sårad; istället för att se, inse och förstå att det är jag som skapar upplevelsen inom mig själv, och att jag skapar denna upplevelse genom att medverka i sinnet, såsom att tänka – och skapa definitioner, och idéer i förhållande till ord, och i förhållande till mig själv – där jag helt missar mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort att det är jag som skapar mina upplevelser av och inom mig själv – och att jag således skapat idén att människors upplevelser av sig själva, och människors ord kan påverka mig, och kan styra mig – istället för att se, inse och förstå att denna idén egentligen enbart är en ursäkt för att jag inte ska ta ansvar för min inre verklighet inom mig själv, och rena, styra upp alla inre upplevelser och skapa mig själv inom mig själv till att vara effektiv – och tyst i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av andra människors samtycke, och erkännande av mig och vem jag är i ett ögonblick – i rädslan för konflikt, och i rädslan för att alla människor i min värld inte ska vara mina vänner, och se samt definiera mig inom sig själva i en positiv upplevelse av att känna sig själva upplyfta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli förknippad av människor med en positiv upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli glad, och känna mig upplyft och som om ”jag gjort en skillnad” – när människor ler och ser glada ut när jag pratar med dem, eller är hos dem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att mitt värde är beroende av att människor ska känna sig glada, och nöjda runt mig – och tro att om detta inte händer, att jag är ett misslyckande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för konflikter, rädd för att vara direkt och rakt på sak – i rädslan och ångesten att människor ska bli och uppleva sig själva negativa mot mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att så fort någon människa i min närhet uttrycker kritik, eller ilska i förhållande till någonting jag gör – att genast känna mig själv påhoppad, ta det personligt, och uppleva mig själv i ångest, nervositet, och en emotionell upplevelse av att vara ledsen – istället för att tillåta, och acceptera mig själv att fortsätta andas, och stå stabil här – och inse, se och förstå att ingenting kan påverka, och ha en effekt på mig om jag inte tillåter detta inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv som värdelös – och skapa denna idén av mig själv som värdelös utifrån ett minne med mina föräldrar – där mina föräldrar pratade om hur jag inte var tillräckligt bra i skolan, och hur jag inte gjorde det jag skulle göra – och i det ögonblicket skapa idén att jag måste få andra människors erkännande för allt jag gör i min verklighet för att jag ska kunna vara stabil, och uppleva mig själv lugn – och kunna hantera, och leva i min verklighet effektivt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fråga om råd, och hjälp från andra människor om saker och ting jag redan har full insikt om, och redan vet hur de fungerar – eller saker och ting som jag vet att jag lätt kan ta reda på hur de fungerar – enbart för att få erkännande, och erkännande av en annan människa – och bli sedd av en annan människa såsom att vara trevlig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att placera mig själv i förhållande till människor i en underlägsen och undergiven position, där jag låter andra styra och ställa över mig – i rädslan för att stå upp i min värld/verklighet som mig själv – i rädslan att detta kommer skapa konflikt, att människor inte kommer hålla med mig – och att människor kommer att fatta ogillande för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera/se och leva mig själv såsom underlägsen, och undergiven – och endast känna mig bekväm inom mig själv när jag får vara en annans slav, när jag får vara undergiven – och inte på något sätt stå upp och ha en egen mening om saker och ting, och ha en egen riktning i ögonblicket – där jag inte fruktar att ta konflikter om så behövs

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara konflikträdd, i rädslan för att bli ogillad av andra människor – och i rädslan för att andra människor inte längre ska tala med mig, eller bjuda in mig i deras vänskapsgrupper

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka skapa, och manifestera stabilitet inom mig själv genom att göra min värld stabil – och försöka få människor att vara hela tiden konstanta och likadana mot mig – och försöka manifestera detta genom att aldrig gå in i konflikter med människor, och alltid se till att jag är omtyckt, och ansedd av andra såsom att vara vänlig, och anspråkslös

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma mig i karaktären av att vara anspråkslös – och alltså aldrig göra några anspråk i min verklighet på hur jag vill att saker och ting ska vara – allt för undvika och försöka gömma mig själv från konflikter – istället för att se, inse och förstå – att denna världen är en konsekvens av att jag istället för att ha stått up i självuppriktighet och sagt vad jag tillåter och accepterar och vad jag inte tillåter och accepterar – har varit anspråkslös – och alltså alltid accepterat allt som kommit min väg, och inte gjort några anspråk

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se det som fult, och dåligt att fråga en annan människa om pengar – och uppleva pengar som någonting man inte får tala om, och som någonting man måste vara ärlig med, och visa att man inte riktigt bryr sig om

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och skuld inför att ta betalt av någon – och känna och uppleva det som att jag hellre vill utföra min tjänster gratis, eftersom jag tydligen då hade varit en mer ”god” och ”barmhärtig” människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli uppfattad av andra som god, och barmhärtig – i rädslan för att andra människor ska ogilla mig, och att de istället för att se mig som snäll och vänlig – ska se mig som elak, och full av otyg – och bege sig in i en konflikt med mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera, och leva som karaktären ”snäll” som ett tillvägagångssätt att försvara mig själv mot konflikter, och skydda mig själv mot mina rädslor – så att jag aldrig behöver möta inom mig själv de emotionella system jag skapat i förhållande till konflikter

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i förhållande till andra människor, se mig själv som den underlägsna, och den undergivna – och se mig själv såsom den som har minst respekt, och minst värde – och därför interagera med andra människor från en utgångspunkt av att vilja att andra människor ska erkänna mig, och ge mig värde – och se mig som en människa som de tycker – i tron att jag endast genom att få andra att tycka om mig, kan tycka om mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lyssna på min mamma, och min pappa – och utifrån att ha hört vad de sagt – skapa idén att det är dåligt att vara ensam, och att det är dåligt att inte ha en mängd vänner runtomkring konstant – och att meningen med att leva borde vara att skaffa ett så stort socialt skyddsnät som möjligt, med så många vänner och bekanta som det bara går

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att programmera in en idé i mig själv – såsom att tro och tänka att jag måste söka upp, och vara en del av vänskapsgrupper – och att jag måste ha någon i min värld som jag går med, pratar med, eller har något slags ”intimt och nära” förhållande med – i tron att om jag inte har detta så är jag helt ensam, och tydligen så betyder då detta att jag är helt och hållet värdelös, och utan någon slags mening eller syfte

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa, och förtrycka mig själv för att kunna passa in i, och bli accepterad av vänskapsgrupper – och i grund och botten ge upp mitt liv – såsom mina intressen, mina passioner – vad jag tycker om att göra – vad jag tycker om att ägna min tid åt – för att få en plats i en vänskapsgrupp och för att få bli accepterad och få känna mig trygg i tron att jag har vänner som bryr sig om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och se vänner såsom stabilitet – och säkerhet – och i och med detta separera mig själv från stabilitet och säkerhet – och tro att det enda sättet jag kan uppnå, och leva stabilitet och säkerhet – och trygghet i mig själv – är att jag skaffar så många vänner som möjligt – och får så många människor i min värld som möjligt att tycka om mig, och att ha en positiv energiupplevelse gentemot mig – istället för att se, inse och förstå att jag kan leva stabilitet, självsäkerhet och trygghet i mig själv – här som mig själv – utan att någon ger mig en sorts positiv upplevelse – och att jag kan skapa mig själv som dessa orden genom att andas effektivt här i varje ögonblick och inte under några omständigheter tillåta och acceptera mig själv att kompromissa mig själv inom mig själv i tanke eller upplevelse

Jag åtar mig själv att inte ha några åsikter, och några idéer om saker och ting som jag vill att andra ska hålla med om – utan jag åtar mig själv att göra alla mina idéer till praktiska levnadsmoment som jag lever i mitt dagliga liv – och har bevisat för mig själv – så att jag därför inte behöver få stöd och erkännande i vad jag lever inom och utom mig själv

Jag åtar mig själv att inte ha en idé och tro om jag själv såsom att ha ”korrekta åsikter” – och tro att jag är ”intelligent och vet mycket” – och tro att ”jag alltid har rätt” – utan istället tillåter och accepterar jag mig själv att leva här som andetaget, utan att definiera och skapa en idé inom mig själv om ”vem jag är” – och ”hur jag är”

Jag åtar mig själv att inte vilja att människor ska mig som korrekt – och istället tillåter och accepterar jag mig själv att leva här – och inte ha någon form av idé om mig själv i förhållande till andra människor i fråga om ”vem jag är”

Jag åtar mig själv att inte känna ångest, och rädsla så fort någon inte håller med mig – eller när någon kritiserar vad jag gör/hur jag gör det – och jag åtar mig själv att istället i varje ögonblick vara stabil – och göra de sakerna jag gör ovillkorligt – och alltså utan att behöva en tredje parts erkännande – jag vet vem jag är – jag vet vad jag gör – jag vet hur jag gör det

Jag åtar mig själv att inte förtrycka och kompromissa mig själv i hur jag uttrycker – och rör mig själv i denna världen – och inte vara mån om att människor i min omgivning ska må känslomässigt bra och ha en positiv känslomässig relation till mig – eftersom jag inser, ser och förstår att jag måste kompromissa mig själv för att skapa detta i min värld

Jag åtar mig själv att stå självständig i mina beslut – och i mina insikter, och i min förståelse om denna världen – och alltså därför inte behöva någon som håller med mig, och som tycker som jag – eftersom jag utforskat, och bevisat för mig själv – kommit till en självständig och självstyrd insikt om hur saker och ting rent faktiskt fungerar

Jag åtar mig själv att inte anklaga människor i min värld, eller de ord människor använder såsom att vara ansvariga för att skapa upplevelser inom mig – och jag tar istället tillbaka alla upplevelser till mig själv – och ser på hur jag inom mig själv skapat mig själv och på så vis skapat upplevelsen jag har inom mig

Jag åtar mig själv att ta ansvar för hela min inre verklighet – varje liten bit – och styra min inre verklighet på ett sådant sätt att jag tar bort allt som inte är riktigt – och allt som är skadligt för mig själv och övriga existensen – och skapar/utvecklar således liv inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att se mig själv som en planta/växt som jag genom att skriva, och applicera självförlåtelse – och leva korrigerande beteenden – måste vattna varje dag – för att jag som denna växten ska kunna växa upp och blomma fullt ut

Jag åtar mig själv att inte vara rädd för att människor inte ska hålla med mig – eller ogilla mig och tycka att jag inte är rolig, och trivsam att vara med

Jag åtar mig själv att inte vilja bli förknippad av människor med en positiv upplevelse – eftersom jag inser att jag måste förändra/kompromissa/förtrycka mig själv såsom mitt naturliga uttryck av och som mig själv för att kunna skapa och manifestera en sådan punkt

Jag åtar mig själv att inte skapa en positiv upplevelse inom mig själv – av att känna mig speciell, och som att ”jag gjort en skillnad” – när människor ler och verkar upprymda och glada när jag uttrycker och rör mig själv

Jag åtar mig själv att vara mitt eget värde – och inte definiera mitt värde i förhållande till saker och ting som förändras konstant – utan istället baserar jag mitt värde på det som är evigt – och alltid här – och har varit här i hela mitt liv – nämligen den fysiska verkligheten här – och min fysiska kropp

Jag åtar mig själv att utveckla min förmåga att tala direkt, och gå rakt på sak – och inte existera, och leva utifrån ångest och rädsla för konflikter – och att människor ska ogilla mig, och bli arga/frustrerade

Jag åtar mig själv att stå stabil här såsom andetag när andra människor går in i en emotionell upplevelse av ilska/frustration – eller är missnöjda med någonting jag gör – och jag åtar därmed mig själv att inte ta kritik personligt – och att inte göra konflikter personliga – utan att hantera ögonblicket här från en objektiv utgångs där jag ser situationen i sin helhet – och tar ett beslut utifrån allas bästa

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att stabilitet är inte någonting jag får genom att göra min verklighet stabil i separation från mig själv – utan någonting jag odlar, och utvecklar som mig själv – i varje andetag – genom att stoppa emotionella upplevelser – och utveckla mig själv här – och utveckla mitt förhållande till min mänskliga fysiska kropp så att jag står fysiskt grundad i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att inte fråga om råd – och försöka få andra människors hjälp/stöd – utifrån en utgångspunkt av att vilja ha erkännande av andra – utan jag ger istället mig själv råd/hjälp och stöd – och frågar andra människor när jag redan uttömt inom mig själv alla resurser och jag står stabil i min utgångspunkt av att fråga andra människor om råd/hjälp

Jag åtar mig själv att inte leva karaktären av att vara undergiven/underlägsen – i rädslan för konflikt – utan istället stå upp inom mig själv i varje andetag – och leva utifrån och som sunt förnuft – och således inte agera utifrån en utgångspunkt av att vilja att andra ska tycka om mig – utan agera från en utgångspunkt av att skapa en verklighet som på alla sätt är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte gömma mitt ansvar gentemot mig själv, och min verklighet i en upplevelse/karaktär av att vara undergiven/underlägsen – utan istället står jag upp i varje ögonblick och dirigerar mig själv och min omgivning utifrån en princip av vad som är bäst för alla – såsom sunt förnuft

Jag åtar mig själv att inte begränsa mitt uttryck genom att medverka i, och definiera mig själv i enlighet med konflikträdsla – utan istället ta de konflikter som behövs – och dirigera mig själv effektivt i konflikter för att uppnå en lösning som gynnar och är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte definiera stabilitet såsom hur andra människor är mot mig – utan istället leva/definiera stabilitet såsom hur jag är inom och som mig själv mot mig själv – och därmed leva och stå som stabilitet ovillkorligt oavsett hur min verklighet ser ut

Jag åtar mig själv att våga att inte leva anspråkslöshet – utan istället leva anspråket att manifestera denna världen såsom vad som är bäst för alla – och inte längre gömma mig själv bakom konflikträdsla – utan inse, se och förstå – att världen som den ser ut idag är en konsekvens av att jag undvikit och inte vågat dirigera mig själv effektivt i konflikter – därför åtar jag mig själv att leva modet att dirigera mig själv i självuppriktighet här – oavsett vad slags reaktioner jag möter från min omvärld

Jag åtar mig själv att ta bort alla idéer/upplevelser/reaktioner gentemot pengar – och istället hantera pengar utifrån en utgångspunkt av vad som är praktiskt – och investera min pengar i en lösning som är bäst för alla – och i en värld som kommer ge alla människor trygghet och en möjlighet att utveckla och uppnå sin absoluta potential

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att det finns inget dåligt med att tjäna pengar, och ha pengar – utan att det är mitt förhållande med pengar inom mig själv som jag måste korrigera och ändra – så att jag kan använda och hantera pengar utan några reaktioner/upplevelser – och alltså använda mina pengar på ett effektivt sätt för att uppnå en värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte försöka få andra människor att tro att jag är god/barmhärtig – i rädslan för att hamna i konflikter med andra människor – utan jag åtar mig själv att istället göra och leva vad som är nödvändigt i ögonblicket för att skapa/manifestera en värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte existera såsom karaktären ”jag är snäll” – utan istället vara direkt, och rakt på sak – och inte frukta andra människors reaktioner – eftersom jag inser/ser och förstår hur mycket detta begränsar och håller mig tillbaka i mitt liv och leverne

Jag åtar mig själv att interagera med andra människor från en utgångspunkt av enhet och jämlikhet – och varken gå in i en positiv reaktion av att jag är överlägsen, eller en negativ reaktion av att jag är underlägsen – utan istället interagera effektivt här i varje ögonblick – från en praktisk, fysisk och substantiell utgångspunkt som mig själv – som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att det inte finns något negativt med att vara ensam – eftersom jag alltid är en och samma person oavsett om jag är med andra eller om jag är med mig själv – nämligen här som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att istället för att söka efter ett intimt/nära förhållande utanför mig själv – att istället manifestera/skapa ett sådant förhållande med mig själv – genom att varje dag pusha mig själv till att skriva självförlåtelse, och att andas, och effektivt lära känna och interagera med min kropp här i varje andetag

Jag åtar mig själv att inte kompromissa/förtrycka/ändra mig själv för att passa in i vänskapsgrupper – utan istället följa de punkter i mitt liv som jag brinner och har ett intresse för – och om jag träffar människor som går samma punkt – att naturligt utveckla ett förhållande med dessa människor – eftersom vi är intresserade av och lever samma principer

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att vänner inte ger mig stabilitet – eller trygghet – utan att enbart jag kan ge mig själv stabilitet och trygghet – och jag kan enbart göra detta genom att utveckla ett nära/intimt förhållande med mig själv genom att skriva varje dag – genom att applicera självförlåtelse varje dag – och genom att varje dag gå min självkorrigerande stadganden här som min mänskliga fysiska kropp