Tag Archives: konsekvens

Dag 308: Konsekvensen av Polaritet

Vänskap och ovänskap – snäll och elak – arg eller välkomnande – detta är olika slags beteenden jag märker har en effekt på mig – alltså: när jag upplever och ser någon såsom att vara snäll mot mig blir jag mjuk inombords, varm, och uppfylld av en känsla av rofylldhet – när jag å andra sidan upplever det såsom att någon är arg eller elak mot mig fylls jag av en nervositet, en ångest och jag känner mig i grund och botten otrygg.

Det grundläggande problemet är här att jag låter mig själv styras och dirigeras av hur jag tror att andra känner gentemot mig och detta är naturligtvis en stor begränsning, eftersom om jag lever mitt liv utifrån hur jag tror andra ser mig, kommer alla mina beslut att vara illusoriska – de kommer att vara baserade på en upplevelse och inte på en effektiv bedömning av hur verkligheten ser ut.

Det som måste förändras är alltså min bedömning av verkligheten, från att baseras på hur jag tror andra reagerar gentemot mig, till att istället vara baserad på vad som faktiskt är, vad som är verkligt, vad som är här och som jag bevisligen kan kontrollera för mig själv. T.ex. jag känner och upplever att någon inte tycker om mig och på grund av detta tar jag beslutet att inte kommunicera eller uttrycka mig själv med denna någon, eftersom jag helt enkelt tror mer på min upplevelse och min idé av vad som händer, än vad som faktiskt i verkligheten sker och utspelar sig.

Lösningen är att inte ge akt på vad jag tror att andra känner om mig utan att istället basera beslut på vad som jag kan se – för faktum är att jag kan inte lita på vad jag känner, jag kan inte lita på vad jag tror mig själv se, jag kan inte lita på vad jag tänker, jag kan inte lita på mina antaganden, på mina idéer, på mina presumtioner – utan det jag kan lita på är vad som är faktiskt, verkligt, reellt – sådant jag kan ta på och visa en annan att detta är vad jag ser, och den andra kan då svara att ”ja, detta ser jag också” – detta kan jag lita på.

Att polarisera min förhållanden med människor till att vara ”bra” eller ”dåliga” beroende på hur jag tror andra känner mot mig är en alltså en självbegränsning och någonting som jag inte kan hålla kvar vid om jag ska kunna stå som ett exempel och dirigera och röra mig själv på ett sådant sätt i denna världen att jag faktiskt gör en skillnad, och är med och skapar en ny verklighet som är bäst för alla – denna punkten måste försvinna ur mitt liv så att jag kan stå stabil oavsett vad – så att jag i alla situationer står orörd, orubblig och konsekvent.

Vänskap är alltså en begränsning eftersom det existerar som en polaritet till fiendeskap – att känna att någon är trevlig mot mig är en begränsning eftersom det existerar i polaritet till att känna att någon är otrevlig mot mig – båda dessa polariteter har konsekvensen att jag förändrar mig själv, förändrar hur jag ser på saker, förändrar hur jag resonerar, förändrar hur jag tar beslut, förändrar hur jag ställer mig gentemot situationer och andra människor – allt på grund av hur jag definierar mig själv känslomässigt och emotionellt i polariteter gentemot min omvärld.

Lösningen är att släppa polariteter och stå stabil oavsett vad.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån hur jag tror att andra människor känner om mig, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromettera mig själv och gå in i, och leva utifrån upplevelser – antingen positiva eller negativa – där jag förändrar mig själv – förändrar min utgångspunkt – förändrar vem jag är utifrån hur jag upplever en situation – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället direkt se vad som är här – och direkt agera och röra mig själv i förhållande till vad som är här och inte låta situationer definiera mig – inte låta hur jag upplever en situation definiera mig – utan att jag istället bestämmer vem jag är i varje ögonblick och i varje situation

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte i varje ögonblick bestämma vem jag är – att ta ett beslut att jag lever här såsom detta ordet – såsom detta uttrycket – eftersom jag ser att detta är ett beslut som kommer gynna mig, som kommer gynna de personer jag interagerar mig, och att detta beslut om hur jag lever är bäst för alla – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att basera mina beslut, mitt uttryck och min rörelse av mig själv i mitt liv på hur jag känner, på en automatisk upplevelse som kommer upp inom mig som tydligen ger mig en klar instruktion om hur jag borde vara istället för att jag i varje ögonblick beslutar vem jag är och hur jag ska leva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv förändra det sätt jag lever på – från att vara automatiserat – baserat på energi och upplevelser till att jag istället i varje ögonblick tar ett beslut om vem jag är och hur jag ska leva – och att det är ett beslut jag tar i full medvetenhet och inte utifrån en reaktion eller upplevelse; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag inte har möjligheten att förändra och styra mig själv på sådant sätt genom ord och att jag måste ha en upplevelse som står som mitt stöd och som jag använder mig själv av för att röra mig själv framåt i min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag är begränsad av upplevelser och att jag inte genom ord kan skapa och dirigera mig själv – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag måste ha en känsla eller en emotion som rör mig framåt och att jag inte kan ta ett beslut att bestämma vem jag är i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i förhållande till andra människor – röra mig själv – motivera mig själv – prata och uttrycka mig själv utifrån hur jag tror att andra människor känner gentemot mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse, och förstå att jag genom ord i varje ögonblick kan definiera och skapa mig själv – att jag inte behöver använda mig av en känsla och en idé om vad jag tror att andra tror om mig – utan att jag kan skapa mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att skapa förhållanden med människor i förhållande till vad jag tror att de tror om mig istället för att jag skapar förhållanden HÄR – i varje ögonblick rör jag mig själv utifrån en utgångspunkt av att vara ovillkorlig – där jag inte låter en känsla eller emotion styra och definiera vem jag är – utan att jag istället bestämmer vem jag är utifrån vad jag ser är praktiskt och effektivt i varje ögonblick; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att öva på den här punkten att i varje ögonblick stoppa varje inklination om att röra mig själv utifrån hur jag känner mig, för att istället i det ögonblicket överväga – vem vill jag vara här? Hur vill jag uttrycka mig själv här? Hur är det effektivt och praktiskt att jag uttrycker mig själv här? Och sedan agera och röra mig själv utifrån ord som jag i full medvetenhet placerar – och lever

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag och för mig själv tillbaka hit när jag märker att jag vill eller håller på att polarisera ett förhållande med en annan människa till att antingen vara positivt eller negativt – och i det ögonblicket istället föra mig själv tillbaka hit – andas – och istället bestämma vem jag är – besluta vem jag är och hur jag vill leva och inte bara följa efter vad jag känner, inte bara låta mig själv dras med i hur jag upplever mig själv; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte göra det till mitt livs syfte att skapa mig själv och föda mig själv såsom liv från denna fysiska verklighet – vilket innebär att jag slutar att röra mig själv utifrån hur jag upplever mig själv stimulerad – och istället tar ett beslut i varje ögonblick om vem jag är och hur jag vill leva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit till min mänskliga fysiska kropp och se, inse, och förstå att när jag upplever ett förhållande med en annan människa som positivt eller negativt, så är det inte förhållandet i sig självt jag ser eller upplever, utan min mentala tolkning av förhållandet – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag inte kan vara effektiv i denna världen, att jag inte kan vara stabil, att jag inte kan vara direktiv när jag låter mig själv basera mitt liv på hur jag emotionellt och känslomässigt tolkar förhållanden; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förstå att lösningen är att hantera förhållanden HÄR – i varje ögonblick utan att definiera varken som positiva eller negativa – utan att skapa och ge förhållanden en speciell upplevelse – utan att jag helt enkelt är här – hanterar vad som är här – dirigerar vad som är här – och inte gör någonting mer eller mindre av situationen än vad som är här

Självåtaganden

När jag märker att jag definierar ett förhållande som positivt eller negativt, och ser personen, eller punkten såsom antingen bra eller dålig, vänskaplig eller elak, snäll eller dum – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag i detta ögonblick begränsar mig själv och håller mig själv tillbaka – således åtar jag mig själv att se situationer HÄR – att se förhållanden HÄR – att gå och agera i varje ögonblick och inte i en reaktion – utan istället se till att jag beslutar vem jag är – hur jag är – och att jag tar beslutet och inte mitt sinne – inte vad jag känner eller upplever

Enhanced by Zemanta

Dag 211: Socialitetskaraktären – Fysisk Upplevelse, och Konsekvens (Del 5)

Idag kommer jag att gå igenom dimensionerna fysisk upplevelse, och konsekvens.

7) Fysisk upplevelse

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som en fysisk upplevelse av mig själv av att uppleva en press i mitt solar plexus, och en upplevelse av att inte kunna sitta still – utan känna mig rastlös i min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att denna fysiska upplevelse indikerar att jag har gått in i, och blivit besatt av socialitetskaraktären – vari jag känner det som om att jag måste röra mig själv, och jag måste göra någonting – för att kunna känna mig själv tillräckligt accepterad, och omtyckt i den sociala grupp vari jag befinner mig

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterad mig själv att uppleva mig själv fysiskt pressad, och rastlös – som om jag inte kan koppla av och vila i min kropp för jag känner det som om att jag konstant måste röra mig själv till nästa ställe, till nästa plats – och som om att jag måste hitta nya relationer, nya sociala kontakter – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas på så sätt att jag slappnar av i min kropp – och att jag låter mig själv vara och uppleva mig själv bekväm i och som min fysiska upplevelse av mig själv – och jag inte ger någon uppmärksamhet till emotioner, tankar, och känslor – utan istället fokuserar på att andas och slappna av i och som min kropp

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i och som – och existera i en fysisk upplevelse av att känna det som om att jag inte kan sitta stilla – och som om att jag kommer förlora mig själv, och bli alltför pressad, och obekväm i min kropp – om jag sitter kvar, och inte medverkar i de tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att träna på att andas ut de upplevelser av att känna mig själv pressad som kommer upp inom mig – och koncentrera mig själv på att andas effektivt här med och som min mänskliga fysiska kropp – och inte skapa en upplevelse av mig själv av att känna det som om att jag inte kan vara här med min kropp

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå – att när jag upplever en press över mitt solar plexus, och en slags irritation i min kropp – som om att jag känner det som att jag måste röra mig för att kunna slappna av – då ser, inser och förstår jag att jag har gått in i socialitetskaraktären – och att denna fysiska upplevelse har sitt bränsle i att jag medverkar i vissa typer av tankar, och upplevelser – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på att andas här – och föra mig själv tillbaka till min mänskliga fysiska kropp – och inte medverka i upplevelser – utan istället medverka i och som min fysiska kropp – och min fysiska medverkan i denna världen

Självåtaganden
1. När jag märker att jag går in i, och medverkar i en fysisk upplevelse av mig själv att känna en press i mitt solar plexus, och en upplevelse av rastlöshet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta är tecken på att jag är besatt av socialitetskaraktären – och att jag inte låter mig själv uttrycka mig själv i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp; således åtar jag mig själv att stoppa mig själv – att andas – och att istället uttrycka mig själv här i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp – genom att vara avslappnad – lugn – och bekväm inom mig själv – och min kropp

2. När jag märker och ser att jag upplever mig själv fysiskt pressad, och rastlös, som om jag inte kan koppla av och vila i min kropp – för att jag känner det som om att jag måste röra mig själv till nästa plats – till nästa situation – till nästa utmaning – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – detta är ett tecken på att jag är besatt av socialitetskaraktären – och att jag således genom detta visar mig själv att jag har en möjlighet att här stoppa, och transcendera denna karaktär – genom att ändra min fysiska upplevelse av och som mig själv – således åtar jag mig själv att andas medvetet på ett sådant sätt att jag slappnar av i min kropp – och sjunker tillbaka i min kropp här

3. När jag märker att jag upplever mig själv pressad, och obekväm i min kropp – och hur jag vrider mitt huvud runtomkring mig för att titta på vad andra gör, och hur andra upplever sig själva – och jag känner det som om att jag måste ”göra någonting” för att kunna sluta uppleva mig själv såhär – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag är i detta ögonblick besatt av socialitetskaraktären – och att jag just nu låter mig själv styras och dirigeras, och motiveras av denna karaktären – och således åtar jag mig själv att stoppa mig själv – att andas och slappna av här med min kropp – och istället för att fokusera på vad som är runtomkring mig – istället fokusera på att andas här med och som min kropp i enhet och jämlikhet

4. När jag märker att jag börjar titta förstrött runtomkring mig, som om jag letar efter någonting som kan göra mig hel – och som kan göra så att jag känner mig själv mer viktig i ett ögonblick – och jag då börjar titta på andras sociala interaktioner – och börjar söka efter eventuella möjligheter att interagera med andra människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta är ett program av och som socialitetskaraktären – eftersom det inte är någonting som jag gör av min egen fria vilja – inget jag gör genom ett beslut – utan någonting som jag gör p.g.a. en upplevelse som kommer upp inom mig; således åtar jag mig själv att sluta medverka i denna fysiska upplevelsen – och istället åtar jag mig själv att dirigera mig själv fysiskt här – och vara specifik och exakt med min fysiska rörelser – och veta varför jag rör mig – hur jag rör mig – och när jag rör mig – och att träna mig själv på att stå som den direktiva principen bakom mina handlingar

8 ) Konsekvenser

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att en konsekvens av att medverka i och som socialitetskaraktären – är att jag överger mig själv – och att jag inte ger uppmärksamhet till mig själv – eftersom jag är upptagen med att leta efter andras uppmärksamhet, och försöka göra mig själv tillräckligt sedd, och hörd, för att få människor i min omgivning att acceptera mig som sin vän – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag överger mig själv – och får inget tillbaka – för de sociala relationer som jag etablerar i denna karaktären är ändå inte riktiga – utan driven av att jag förändrar mig själv för att få andra att tycka om mig

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att en konsekvens av socialitetskaraktären är att jag inte tillåter mig själv att vara mig själv och att skapa och etablera riktiga, substantiella, och genuina förhållanden med människor i min värld – för allt jag bryr mig om i denna karaktären är att få bli omtyckt – inte att faktiskt uttrycka mig själv – dela med mig av mig själv – och leva – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva – och att inte ge uppmärksamhet till att vara mig själv – och låta mig själv interagera i denna världen utan oro för vad andra känner eller tycker om mig

3. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att en konsekvens av att jag medverkar, och lever utifrån socialitetskaraktären – är att jag inte tillåter mig själv att vara bekväm med mig själv, och leva i varje ögonblick – och låta varje ögonblick i mitt liv vara fullständigt – totalt – och komplett – och detta är eftersom jag i socialitetskaraktären låter mig själv leta efter och söka efter någonting mer – som är där ute – och där borta – någonstans vid horisonten – istället för att jag lever här – med och som min kropp – i enhet och jämlikhet

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att en konsekvens av att jag tillåter mig själv att medverka i och som socialitetskaraktären – är att jag inte låter mig själv leva tillfullo – och att jag istället för att leva – låter mig själv vänta på en dag då mina begär ska förverkligas – för att endast då – den dagen – kunna leva – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv leva varje dag – och låta varje dag vara den ultimata dagen – den dagen då jag ger mitt allt för att uttrycka mig själv – ha roligt – och gå min process här till liv till fullo – och således låta mig själv leva utan ånger

Självåtaganden
1. När jag märker att jag medverkar i och som socialitetskaraktären – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att en konsekvens av att medverka i socialitetskaraktären är att jag inte tillåter mig själv att ge mig själv uppmärksamhet – och att jag låter mig själv vara fejkad, och icke-genuin i relationer med andra människor – således åtar jag mig själv att sluta medverka i denna karaktären – och istället ge mig själv uppmärksamhet, och träna mig själv på att vara genuin och autentisk i interaktioner med andra människor

2. När jag märker att jag medverkar i och som socialitetskaraktären, då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att en konsekvens av att medverka i och som socialitetskaraktären är att jag inte låter mig själv etablera, och skapa riktiga, substantiella, och genuina förhållanden med människor i min värld – vilket naturligtvis är en förlust för min del och den andra människans del – och således åtar jag mig själv att sluta medverka i denna karaktären – och istället för att ha som utgångspunkt i skapandet av sociala relationer – att jag ska bli omtyckt – istället ha som utgångspunkt att jag ska uttrycka mig själv – vara mig själv – dela med mig av mig själv – och helt enkelt uttrycka mig själv avslappnat och självständigt här

3. När jag märker att jag medverkar i och som socialitetskaraktären, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att en konsekvens av att jag tillåter och accepterar mig själv att medverka i och som socialitetskaraktären – är att jag inte låter mig själv slappna av och leva varje ögonblick i mitt liv tillfullo – och leva mig själv komplett – totalt – fullständigt – här – eftersom jag i socialitetskaraktären hela tiden söker efter att få någonting mer – söker efter att få bli accepterad; således åtar jag mig själv att sluta medverka i och som socialitetskaraktären – och istället leva HÄR – i varje ögonblick – i varje andetag – tillfullo och utan att sakna någonting – och utan att försöka bli någonting mer än mig själv här

4. När jag märker att jag medverkar i och som socialitetskaraktären, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att en konsekvens av att medverka i och som socialitetskaraktären – är att jag inte låter mig själv leva här – idag – i detta ögonblick – utan att jag istället väntar på den illusoriska ultimata dagen – då mina begär ska bli tillfredställda och jag äntliga ska kunna känna mig själv tillräcklig för att vara tillfredställd med mig själv och leva; således åtar jag mig själv att inte medverka i denna karaktären – och istället öva mig själv på att leva tillfullo och totalt i varje ögonblick – i varje situation – i varje andetag – och sluta hoppas på, och vänta på den ultimata dagen – den ultimata dagen är alltid här – när jag bestämmer att den är här

Enhanced by Zemanta

Dag 204: Självmedvetenhetskaraktären (Del 5)

Bloggserien fortsätter – och idag gör jag de avslutande självförlåtelserna och självåtaganden – och idag ska dessa göras på dimensionerna 7) Fysisk upplevelse och 8 ) Konsekvens.

7) Fysisk upplevelse

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spänna mig själv, att knipa ihop min ringmuskel, och spänna mina vader – i och som en rädsla, och en ångest inför att bli utskrattad, och fördömd av andra människor för hur jag ser ut och rör mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas och slappna av – och att föra mig själv tillbaka hit till min kropp och låta mig själv sluta vara rädd och nervös för hur jag ska bli uppfattad, tolkad, och definierad av människor runtomkring mig

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som en fysisk upplevelse av att uppleva mig själv tillbakahållen, och som om att allt jag gör är felaktigt – som att varje rörelse jag tar är en felaktig rörelse, och inte är en rörelse som är tillräckligt stark, precis, och fokuserad – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv för hur andra uppfattar mina kroppsrörelser, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att röra och uttrycka mig själv ovillkorligt, och utan nervositet – och bara vara här med och som min kropp i enhet och jämlikhet

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spänna min kropp, och vara rädd för att tillfullo vara här i min kropp – och öppna upp mig själv och låta mig själv vara helt fysisk och helt närvarande i och som varje ögonblick – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att självmedvetenhet inte är någonting som faktiskt existerar – utan det är en idé i mitt huvud som jag gör fysisk genom att ge denna idén uppmärksamhet – och således åtar jag mig själv att sluta ge denna idén uppmärksamhet och istället fokusera på att leva och uttrycka mig själv ärligt, och uppriktigt mot mig själv i och som varje andetag här

Självåtaganden
1. När jag märker att jag spänner mig själv, drar upp mina axlar, kniper min ringmuskel, och spänner mina vader – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag i detta ögonblick medverkar i och som självmedvetenhetskaraktären – vari jag är rädd för vad andra tycker om mig, och hur andra ser mig – och således åtar jag mig själv att sluta vara självmedveten – och slappna av i min kropp genom att pressa ut den spänning jag upplever från min kropp genom att andas effektivt här

2. När jag märker att jag går in i och som en fysisk upplevelse av att känna mig själv tillbakahållen, och som om att allt jag gör är felaktigt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna upplevelsen ingår i och som självmedvetenhetskaraktären – och är inte en riktigt och sann upplevelse utan endast en upplevelse som jag gör sann – således åtar jag mig själv att andas och vara bekväm med mina rörelser – bekväm med hur jag uttrycker mig själv i och som ögonblicket

3. När jag märker att jag spänner min kropp, och att jag är rädd för att tillfullo vara här – närvarande – i och som min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är inget farligt, eller riskfyllt att vara beskådad och betraktad av andra – och således är det helt irrationellt att frukta att vara betraktad av andra – och att spänna mig själv när jag blir betraktad, och sedd av andra; således åtar jag mig själv att medvetet slappna av – och träna mig själv på att inte vara fokuserad på huruvida andra tittar på mig eller inte – utan istället vara fokuserad på mig själv här i och som mitt andetag

8 ) Konsekvenser

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att konsekvensen av att medverka i självmedvetenhetskaraktären är att jag inte tillåter mig själv att vara avslappnad, och njuta av varje ögonblick – och ta del av min kropp – och vara bekväm med mig själv och uttrycka mig själv utan att hålla tillbaka mig själv – och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag därmed missar att leva – att andas – och att vara med mig själv här

2. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att konsekvensen av att medverka i och som självmedvetenhetskaraktären, är att jag inte tillfullo låter mig själv interagera, visa mig själv, och öppna upp mig själv inför människor i min värld – eftersom jag är rädd för vad de tycker om mig – och således är jag fejkad, och inte autentisk – eftersom jag gör mig till för att få bli accepterad – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, att slappna av – och ta mig själv tillbaka hit – och interagera som mig själv utan att försöka göra mig själv till på något sätt – varken positivt eller negativt

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att konsekvensen av att medverka i självmedvetenhetskaraktären är att jag inte tillåter mig själv att vara spontan, och att vara mig själv – eftersom jag försöker kontrollera och emulera mig själv istället för att uttryck och vara mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på att uttrycka mig själv, och att vara mig själv – istället för att fokusera på att jag känner mig själv obekväm, eller nervös – och att jag inte mår bra eller liknande

Självåtaganden
1. Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att jag genom att medverka i självmedvetenhetskaraktären missar mig själv – eftersom jag hela tiden fokuserar på att uttrycka mig själv på ett sätt som är acceptabelt för andra – istället för att utrycka mig själv som mig själv – och således åtar jag mig själv att uttrycka mig själv som mig själv och sluta vara rädd för att ge av mig själv och öppna mig själv ovillkorligt här – och vara tillfullo närvarande här i och som min mänskliga fysiska kropp

2. Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att konsekvensen av att medverka i och som självmedvetenhetskaraktären – är att jag inte tillåter mig själv att interagera, kommunicera, och medverka med andra människor autentiskt och som mig själv – således åtar jag mig själv att sluta medverka i självmedvetenhetskaraktären och istället slappna av – och röra mig själv här – i varje andetag – röra mig själv ovillkorligt – avslappnat utan att planera mina rörelser för att få bli accepterad av andra

3. Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att konsekvensen att medverka i och som självmedvetenhetskaraktären är att jag inte tillåter mig själv att vara spontan, att släppa loss, och att hänge mig själv till ögonblicket och helt enkelt uttrycka mig själv här utan att frukta vad som kan gå fel, och hur jag kan uttrycka mig själv fel, och vad andra kan tänkas tycka om mig när jag uttrycker mig själv; således åtar jag mig själv att vara mig själv och vara spontan – och medveten – närvarande här i ögonblicket – och låta mig själv flöda en och jämlik med och som mitt andetag

Dag 199: “jag är mest lyckad”-karaktären (Del 5)

Idag fortsätter bloggserien – och dagens dimensioner att hantera genom självförlåtelse och självåtagande blir 7) Fysisk Upplevelse, och 8 ) Konsekvens.

7) Fysisk upplevelse

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv – att genom att jag medverkar i och som ”jag är mest lyckad”-karaktären – att skapa en press över mina lungor, och mitt solar plexus – och uppleva mig själv stel och inflexibel i hela min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stoppa mig själv från att gå in i denna karaktären – och istället förbli här med min kropp – och ha uppmärksamheten av och som mig själv riktad mot mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp – och inte inriktad på emotioner, upplevelser, eller tankar inom mig själv

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i denna kroppsliga upplevelse av att känna mig stel – och orörlig – och pressad inom mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas effektivt och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå – att denna upplevelsen kan bara existera inom mig om jag tillåter och accepterar det – om jag tillåter mig själv att vara en slav till emotioner, och tankar – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att disciplinera mig själv att stoppa mina tankar – stoppa mina upplevelser – och stoppa mina inre utflykter in i diverse onödiga och helt värdelösa självsaboterande mentala beteenden

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv – att genom att medverka i och som ”jag är mest lyckad”-karaktären – förtrycka mig själv såsom ovillkorligt – och naturligt självuttryck med och som mig själv här – med och som min mänskliga fysiska kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att när jag märker att jag upplever mig själv på detta sättet – att i detta ögonblick ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och slappna av med min kropp – och låta mig själv sjunka tillbaka in och som bekvämlighet och lugn i och som min kropp – och inte längre fast i stelhet

Självåtaganden
1. När jag märker att jag upplever en press över mina lungor, och mitt solar-plexus – och jag känner mig själv stel och inflexibel i hela min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag är i detta ögonblick besatt av ”jag är mest lyckad”-karaktären – i det att jag jämför mig med andra och tror att jag måste vinna – således åtar jag mig själv att andas och slappna och istället vara här med och som min mänskliga fysiska kropp – och se, inse och förstå att det finns ingenting som jag måste vinna – eller klara av – eller bevisa – utan det enda jag måste göra är att öva mig själv på att vara här med och som min mänskliga fysiska kropp

2. När jag märker att jag går in i en fysisk upplevelse av mig själv av att känna mig stel – orörlig – och pressad – som om att jag håller andan inom mig själv i rädslan för att någon annan ska vara bättre än mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag kan i detta ögonblick använda mitt andetag för att slappna av och korrigera denna upplevelse – och medvetet pressa ut all upplevelse av obekvämlighet inom mig själv och istället göra detta ögonblick till ett bekvämt och givande – och trevligt ögonblick; således åtar jag mig själv att andas in – och pressa ut all stelhet – och allt tryck inom mig själv – och stabilisera mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp

3. När jag märker att jag förtrycker mig själv i mitt uttryck av och som mig själv i min mänskliga fysiska kropp – genom att jag inte tillåter och accepterar mig själv att slappna av – och ge efter – och helt enkelt följa med min kropp i dessa naturliga rörelse och uttryck av sig självt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – i detta ögonblick måste jag fysiskt korrigera mig själv genom att andas och fokusera helt och fullständigt på mig själv som mitt andetag; således åtar jag mig själv att fokusera helt och fullständigt på mitt andetag – och andas mig själv tillbaka in i min fysiska kropp – och uttrycka mig själv naturligt en och jämlik med och som min mänskliga fysiska kropp

8 ) Konsekvens

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att när jag medverkar i ”jag är mest lyckad”-karaktären – så förstör jag ett ögonblick för mig själv – eftersom jag inte är här med och som min mänskliga fysiska kropp – utan jag försöker istället vara någon annan – i tron att jag måste vara någon annan för att kunna vara nöjd med mig själv och tydligen vara en ”vinnare” – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mig själv – att andas – och att ge mig själv lösningen – och belöningen – av att vara avslappnad – lugn – och bekväm med mig själv i och som min mänskliga fysiska kropp

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att konsekvensen av ”jag är mest lyckad”-karaktären – är att jag aldrig tillåter mig själv att uppskatta mig själv – och erkänna mig själv – och se vad jag faktiskt gör som är bra och som jag borde vara stolt och tillfredställd med – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli upphakad på idén och upplevelsen om att tävla – istället för att ge mig själv varje ögonblick till att leva och uttrycka mig själv fullständigt tillsammans med och som min mänskliga fysiska kropp här

3. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att konsekvensen av ”jag är mest lyckad”-karaktären är att jag inte genuint kan uppskatta och vara glad för en annan människas framgång – eftersom jag känner det som en annan människas framgång är ett hot mot min egen seger – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att öva mig på att vara ödmjuk och ge såsom jag vill få – och uppskatta andra människor – och vara genuint berörd av ett en annan människans faktiskt gjort någonting väldigt bra – och således kunna uppskatta och ge denna människan erkännande för denna punkten utan att jag därmed känner det som om att jag förlorar en del av mig själv

Självåtagande
1. När jag märker att jag medverkar i ”jag är mest lyckad”-karaktären – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att konsekvensen av att jag medverkar i denna karaktären är att jag förstör ett ögonblick – förstör en möjlighet för mig att uttrycka mig själv naturligt och avkopplat här med mig själv – eftersom jag är så besatt i mitt huvud av denna karaktären; således åtar jag mig själv att ge mig själv varje ögonblick – till att leva och uttrycka mig själv – genom att andas effektivt – och inte låta denna karaktären besätta mig och styra mig

2. När jag märker att jag medverkar i och som ”jag är mest lyckad”-karaktären – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att konsekvensen av att jag medverkar i och som denna karaktären är att jag känner det som om att jag aldrig är tillräcklig – som att jag aldrig kan vara tillfreds med mig själv – och slappna av – eftersom jag hela tiden upplever det som om att jag måste bevisa mig själv och nå nya höjder av självuttryck – och självstyrning; således åtar jag mig själv att släppa denna karaktären – och öva mig själv på att andas – slappna av – och vara tillfreds med mig själv här – och sluta söka efter någonting mer än mig själv

3. När jag märker att jag medverkar i och som ”jag är mest lyckad”-karaktären – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att en konsekvens av att medverka i denna karaktären är att jag aldrig genuint kan uppskatta och ta del av någon annans framgång eller glädje – eftersom jag hela tiden tävlar och försöker vara bättre och mer framgångsrik än vad andra är – således åtar jag mig själv att ta ett steg tillbaka inom mig själv – och sluta försöka vinna – sluta försöka kämpa mig till en första plats genom att vara bättre och mer unik – och istället åtar jag mig själv att amalgamera och integrera mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp

 

Dag 81: Att Vara Koncentrerad

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara koncentrerad och fullt här i detta ögonblick när jag gör någonting som kan – om jag inte är fullt här, och fullt koncentrerad på vad jag gör – ha massiva konsekvenser för mig själv och andra människor i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte koncentrera mig själv fullt ut när jag kör bil, eller när jag gör andra saker som kan – om jag inte gör saken rätt – ha konsekvenser för mig och andra människor – som till och med kan sluta i att jag dör eller blir handikappad; och därigenom förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att köra bil i och som ego – där jag hetsar mig själv fram – och där jag känner att jag kör snabbt, och säkert – och att jag är duktig på att köra bil – men där realiteten är att jag missar att ta in helheten i varje ögonblick eftersom jag faktiskt är mitt uppe i en upplevelse av adrenalin och ego

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte köra min bil så pass sakta, och tålmodigt som krävs för att jag ska kunna vara helt säker på att jag ser helheten i varje ögonblick – och att de beslut jag tar är korrekta, och perfekt anpassade efter situationen jag befinner mig i – så att jag inte skapar några konsekvenser för mig själv eller andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara ärlig mot mig själv och se när jag börjar köra bilen från en utgångspunkt av stress, och att vara så snabb, och duktig som möjligt – där jag börjar ta chanser, och köra på ett sätt så att jag inte har full kontroll i varje ögonblick; och när jag ser detta – att omedelbart stoppa mig själv, föra mig själv tillbaka hit till andetaget – och köra bilen lugnt, och sakta – och så pass snabbt att jag har full kontroll, och i varje ögonblick vet exakt vad som pågår och hur jag ska styra min bil för att uppnå det bästa resultatet för alla inblandande

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara ärlig mot mig själv och se när min bilkörning börjar bli hackig – med snabba inbromsningar, och där jag inte längre kör genom att så flera steg i förväg – där jag ser trafiken långt borta och tar ett beslut redan flera hundra meter innan hur jag ska köra för att på bästa sätt ha full kontroll över situationen; att då förstå att jag är i en upplevelse av ego – och att jag sätter mig själv och andra i fara

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara uppmärksam när jag kör bil – och verkligen inse/se/förstå att det är ett ansvar jag har i det ögonblicket att föra min bil fram så säkert, och tryggt som möjligt för alla inblandande – och att det kan bli fruktansvärda konsekvenser om jag inte gör det effektivt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arrogant, och se mitt liv, och saker i min värld utifrån perspektivet att: ”ingenting dåligt kan hända, eftersom ingenting dåligt hänt hittills” – istället för att se/inse/förstå att dåliga saker kan hända – och de är desto större sannolikhet att de händer om jag inte tar vad jag håller på med här seriöst, och ser vad för slags konsekvenser som kan inträffa om jag inte är uppmärksam och koncentrerad på vad det är jag gör

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara arrogant genom att tro att någonting dåligt aldrig kan hända mig – och att jag är odödlig – istället för att se/inse/förstå att någonting dåligt kan hända mig – och kommer att hända mig om jag inte koncentrerar mig själv och är fullt uppmärksam på vad jag gör – och är fullt seriös i fråga om vad det är jag gör – i förståelsen om vad som kan hända om jag inte är det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta mig själv för given, och ta min värld för given – och tro att allt alltid kommer vara såhär oavsett vad det är jag gör, eller hur det är jag lever – jag kommer alltid att finnas och må bra, och ingenting kan skada mig; istället för att se/inse/förstå att detta är en ren och skär lögn – och någonting som jag stoppar här och nu eftersom jag inte vill att min fysiska verklighet ska visa för mig hur pass mycket jag ljugit för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara arrogant, och tro att jag vet saker och ting – när jag faktiskt inte vet utan bara kastar mig ur ord som jag skapat inom mig själv genom att göra antaganden om saker och ting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arrogant genom att tänka och tro att jag är bättre än andra, och att jag kan mer än vad andra kan – och genom att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera som denna arrogans – helt avstå från möjligheten att lära mig själv av andra – och se vad andra har lärt sig i sina liv, och applicerar/lever i sina liv – och se att jag absolut inte på något sätt är perfekt, eller fulländad – utan att jag har mycket kvar att lära mig från andra i fråga om hur jag kan leva effektivt och på ett sätt som är bäst för alla i denna världen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arrogant genom att inte lära mig själv av andra – och genom att inte tillåta och acceptera mig själv att se när andra är mer effektiva än jag – och när andra lever sunt förnuft där jag inte gör det – och således tillåta och acceptera mig själv att växa och expandera och bli mer effektiv i min applikation av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att om jag släpper min arrogans, att jag då ska vara underlägsen och svagare än andra – istället för att se/inse/förstå att arrogans i sig självt är en svaghet och någonting som rent praktiskt och fysiskt bara gör mig svagare – eftersom jag inte tillåter och accepterar mig själv att lära mig av andra, och se hur andra lever på ett effektivt sätt – och gör saker med sina liv som leder till en konsekvens som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta vara arrogant, och sluta tro att jag vet, och kan allting – och att jag aldrig behöver någon, hjälp eller stöd – och istället tillåta och acceptera mig själv att dra nytta av andras livserfarenheter – dra nytta av de andra upptäckt och sett i sina liv – och inse/se/förstå att det finns absolut ingenting att tjäna på att vara och hålla kvar vid en idé av mig själv såsom att jag redan kan allting – och att jag är klar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att släppa min arrogans, och ide av mig själv som överlägsen andra – i rädslan att jag då kommer förlora, och att jag inte kommer vara någonting, eller någon – istället för att se/inse/förstå att jag ändå aldrig varit någonting, eftersom jag enbart existerat som arrogans och överlägsenhet – och aldrig någonsin levt praktiskt sunt förnuft här i detta ögonblick – vilket hade varit att låta mig själv lära mig av andra, och se vad andra gör bra – och vad andra gör dåligt – och applicera mina insikter som jag lyckats få genom att observera andra i mitt eget liv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att observera/se/höra andra i enhet och jämlikhet – och således se/inse/förstå att jag inte är bättre, eller sämre en någon annan – men att vi alla har skapat olika sorts sätt att förhålla oss till och hantera denna verklighet – vissa vilka är mer effektiva än andra – och därför tillåter och accepterar jag mig själv att lära mig av andra, och i enhet och jämlikhet med andra se att jag är fullt kapabel att leva och uttrycka mig själv såsom vad jag ser andra lever och uttrycker som sig själva effektivt och som ger nytta till alla

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara ärlig mot mig själv och se var i mitt liv där jag inte är effektiv – att se var i mitt liv där jag ännu existerar och lever som självintresse – att se var i mitt liv jag kan förbättra mig själv – och sluta hålla kvar vid denna karaktär av att vilja påstå och hålla fast vid idén av att jag är bra som jag är, och att allt jag gör/säger i mitt liv är perfekt som det är och att det inte finns någonting att ändra – när det självklart finns det

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara ärlig mot mig själv i att se vilka saker som behöver förändras i hur jag lever och uttrycker mig själv i min värld – där min tendens att tro att jag har full kontroll, och är skitbra på någonting – utan att jag faktiskt har full kontroll – är någonting som jag måste förändra; eftersom jag inser/ser/förstår att om jag inte ändrar denna karaktär – kan det leda till allvarliga konsekvenser för både mig och andra i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte i varje ögonblick vara här – att andas – och att fråga mig själv om det sätt på vilket jag lever är bäst för alla – att fråga mig själv om jag existerar i en energi, och om jag befinner mig i full insikt om vilket ansvar jag har mot mig själv, mot andra, och min kropp – och att jag verkligen lever i insikten om att vad jag gör och lever har konsekvenser för andra

Jag åtar mig själv att vara fullt här och koncentrerad på vad jag gör – när jag gör någonting som kräver detta – såsom att t.ex. köra bil, eller att cykla – och vara seriös med det jag gör och inse att om jag gör ett fel kan detta ha stora konsekvenser både för mig och andra

Jag åtar mig själv att inte vara arrogant när kör bil eller medverkar i liknande aktiviteter – och inse/se/förstå att plötsligt – om jag inte är uppmärksam – kan olyckan vara framme och då är det försent att göra någonting – när jag hade kunnat undvika olyckan genom att ta på allvar vad är jag håller på med – och vara fullt vaken/uppmärksam/koncentrerad

Jag åtar mig själv att inte köra bil från en utgångspunkt av ego – där jag antingen framför min bil i en upplevelse av stress, eller i en upplevelse av att ”jag är en så jäkla bra chaufför” – utan istället köra bil här i enlighet med min förmåga och se till att jag har full kontroll i varje ögonblick och vet exakt vad det är jag gör, och varför jag gör det

Jag åtar mig själv att köra min bil lugnt och säkert – och ta den tid som behövs för mig för att komma fram till min destination så tryggt och effektivt som möjligt – och alltså inte tävla med mig själv inom mig själv om att vara så bra, och så snabb som möjligt när jag kör bil; jag kör i enlighet med min egen förmåga och tar det hela på allvar

Jag åtar mig själv att aldrig ta några chanser när jag kör bil – eller göra det i andra delar av mitt liv heller – utan att alltid vara helt säker på vad som kommer hända när jag gör det – eller i vart fall vara till viss del säker på vad som kommer hända; så att jag aldrig skapar konsekvenser för mig själv som kommer vara skadliga för mig eller andra i min värld

Jag åtar mig själv att vara ärlig mot mig själv när jag kör bil – och se vilken slags personlighet jag existerar som beroende på hur jag kör min bil – och hur flytande, säkert, tryggt jag för fram min bil; och när jag upptäcker att jag börjar köra ryckigt, och jag missar viktiga punkter i trafiken – att genast stoppa mig själv och ta mig själv tillbaka hit till andetaget eftersom jag ser att jag existerar som ego – och istället leva mig själv här som sunt förnuft

Jag åtar mig själv att inse/se/förstå att dåliga saker kan hända mig om jag inte är uppmärksam, och om jag inte vet vad det är jag håller på med – och om jag inte har respekt för de grejor jag håller på med

Jag åtar mig själv att ha respekt för de farliga aktiviteter jag varje dag medverkar i – och inse/se/förstå att saker och ting kan gå väldigt fel om jag inte i varje ögonblick är fullt koncentrerad, och medveten om vad det är jag håller på med

Jag åtar mig själv att ta på allvar vad jag håller på med här och inte tro att allt är en lek och att det inte finns några konsekvenser – jag åtar mig själv att se/inse/förstå att det finns konsekvenser även om jag ännu inte råkat ut för dem

Jag åtar mig själv att inte vara arrogant och tro att jag är odödlig – utan inse/se/förstå att jag är högst dödlig – och att saker och ting kan gå mycket fel – mycket snabbt om jag inte är medveten och uppmärksam på vad jag gör i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att inte ta mig själv och min värld för given – och tro att allt alltid kommer vara såhär oavsett vad jag gör, eller hur det är jag lever – och istället se/inse/förstå att mina handlingar och mitt leverne har konsekvenser

Jag åtar mig själv att inta existera som arrogans – och anta inom mig själv att jag vet – att jag kan – att jag är säker på detta – istället för att verkligen fråga mig själv om jag faktiskt är säker, och jag verkligen kan – eller om jag bara känner det som att jag är säker och kan

Jag åtar mig själv att se att jag inte är perfekt eller fulländad – och att det finns mycket jag kan lära mig själv av andra; därför slutar jag att vara arrogant – och tro att ”jag är bäst” och ”jag kan allting” – och istället tillåter jag mig själv att vara ödmjuk

Jag åtar mig själv att inse/se/förstå att jag inte kommer vara underlägsen och sämre än andra om jag släpper min arrogans – utan att jag faktiskt kommer växa, och expandera och bli mer effektiv

Jag åtar mig själv att dra nytta av andras livserfarenheter, och vad de upptäckt och förstått i sina liv – och applicera detta i mitt eget liv och således bli mer effektiv

Jag åtar mig själv att inse/se/förstå att jag inte kommer förlora någonting på att ge upp idén och upplevelsen av mig själv såsom att vara överlägsen andra människor – utan att jag endast kommer att VINNA och EXPANDERA mig själv

Jag åtar mig själv att inse/se/förstå att det inte räknas so att leva – när jag endast existerar och styr mig själv utifrån känslor och emotioner – eftersom jag då faktiskt inte existerar här i beaktande av denna praktiska verkligheten utan bara i en dröm i mitt huvud – därför kan jag ju inte sägas leva om jag bara existerar i denna drömmen i mitt huvud

Jag åtar mig själv att lyssna och se andra i enhet och jämlikhet – och se/förstå/inse att det som en annan lever och uttrycker i sitt liv – kan även jag uttrycka och leva i mitt eget liv

Jag åtar mig själv att vara ärlig mot mig själv och se vart i mitt liv jag kan förbättra mig själv – och se var jag fortfarande lever och uttrycker mig själv utifrån och som självintresse – och assistera och stötta mig själv att leva såsom vad som är bäst för alla – i alla delar av mitt liv

Jag åtar mig själv att vara ärlig mot mig själv i fråga om hur jag lever mitt liv, och vad jag därigenom ser måste förändras i fråga om hur jag lever mitt liv – eftersom det jag lever inte är bäst för alla – och alltså inte tillåta och acceptera mig själv att existera, och leva i personligheten att ”allt är bra” – ”allt är okej” – och ”allt är som det ska – ingen fara!”

Jag åtar mig själv att praktiskt leva insikten att mina handlingar har konsekvenser för andra människor – och att om jag inte är här i varje ögonblick medveten om vad jag håller på med – att detta då kommer få konsekvens för mig och andra i min värld