Tag Archives: kraft

Dag 376: Hjälpsamhet

Hjälpsamhet för mig har varit ett problematiskt koncept i vissa situationer. När det handlar om arbete och pengar, då har jag aldrig haft några svårigheter. I mitt privatliv däremot har jag haft en tendens att inte vilja hjälpa till. Det har naturligtvis inte varit en särskilt uppskattad förmåga, varför jag nu har bestämt mig för att ändra på den saken. Jag vill alltså bli mer hjälpsam.

Under årens lopp, och då jag gått denna processen, har jag funnit ett antal verktyg, som gång efter annan bevisat sig vara verkningsfulla när det gäller att ändra mindre tilltalande karaktärsdrag. Ett relativt nytt verktyg jag stött på är att “omdefiniera ord”. I grund och botten handlar det om att ta ett ord, se på hur man har levt det, och sedan förändra ens förhållande till det. Och ofta finns det något problematiskt i ens ursprungliga förhållande till ordet, som varit orsaken till att man upplevt svårigheter.

Inom ramen för denna bloggen ska jag därför omdefiniera ordet “hjälpsam”.

Hur jag har levt ordet hjälpsam hittills

Vad beträffar ordet hjälpsam kan jag inledningsvis notera att jag har ett negativt förhållande mot det. Jag associerar hjälpsamhet med att vara undfallande och eftergiven. Alltså, man gör någonting man egentligen inte vill göra, för att man inte riktigt vågar säga ifrån. I min ungdom brukade min mamma ofta fråga mig om hjälp, och ville flera gånger att jag genast skulle hjälpa till. Det var någonting som störde mig, för jag var för det mesta uppslukad av något annat. Därför brukade jag kämpa emot när jag blev tillfrågad om att hjälpa. Det hjälpte sällan, eftersom min mamma då med hot och tvång rättade in mig i ledet. Hjälpsamhet för mig blev alltså något jag kopplade till obehag, dvs. att jag måste ge upp något som jag tycker om för att göra någonting jag ogillar.

I dagsläget kan jag se att hjälpsamhet handlar om mycket mer än ge upp på något jag tycker är roligt.

Hur hjälpsamhet definieras i ordboken

“Som gärna hjälper till, tjänstvillig”

Ljuda ordet

Yelp-sam
Yeah-Pe-Sam
Gäller-Precis-Samma
Jälp-Sam
Jag-Är-Inte-Ensam

Kreativ skrivning

Ljudet “Jag-Är-Inte-Ensam” tycker jag på ett bra sätt sammanfattar essensen i ordet hjälpsam. Att hjälpa handlar, i vart fall i flertalet fall, om att ge av sig själv och sin tid till någon annan. För att kunna det måste man, till att börja med, erkänna en annans existens – man måste SE personen i fråga. Om man ser sig själv som ensam, den ende av vikt och värde – då blir det svårt att vara hjälpsam. I hjälpsamhet finns därför ingen egocentrism.

Visserligen kan det också vara som så att man hjälper sig själv. Även där blir dock ljudet “Jag-Är-Inte-Ensam” viktigt – fast då kommer man till sin egen undsättning. Man bestämmer sig för att man betyder något, för att man är värd hjälp och understöd, och sedan agerar man i enlighet därmed.

Jag är inte ensam, jag är ingen självständig och isolerad ö, utan jag finns bland andra människor. Därför är hjälpsamhet en naturlig del av livet tillsammans med andra. Avsaknad av hjälpsamhet skapar konflikt, inte bara med andra människor utan också inom mig själv. Det leder till att jag isolerar mig själv och blir snål med min tid, samt börjar tänka på vad som är rättvist och vad som inte är det. Ett förhållande till andra där jag inte ser mig som en ensam individ, bland andra ensamma individer, utan där vi i stället är ett lag, vars individer endast kan nå sin högsta potential genom att samarbeta, är mycket mer givande.

Omdefinition

Att investera av min tid och min kraft i andra människor genom att ge såsom jag själv skulle vilja ta emot, eftersom jag vet jag inte är här ensam och att vi inte kan bli vårt personliga bästa utan att hjälpas åt.

Dag 137: Framtiden och Pengar

Självskriverier

Idag har jag medvetet tagit det lugnt i förhållande till mina studier, och när jag upplevt att jag börjat stressa – tänka på vad jag ska göra, hur mycket jag ska göra, när jag ska göra det – då har jag stoppat mig själv, tagit ett andetag – och sedan medvetet rört mig själv sakta, och lugnt med min kropp. Och gjort de saker som kommit upp här i detta ögonblick; t ex göra disken, gå ut med katterna, gå och göra en kopp kaffe. Och det har varit väldigt bekvämt att ha en sådan utgångspunkt gentemot mina studier.

Men jag märker fortfarande hur jag existerar i en jakt inom mig själv – och hur jag ibland kan förlora mig själv i ångest, nervositet, och tankar på framtiden – vad ska jag göra? Var ska jag jobba? Hur mycket pengar kommer jag tjäna? Kommer jag klara av mina studier? Så jag ska arbeta med denna tendensen av att projicera mig själv in i framtiden idag, och att sätta ett värde på hur bra det går för mig i mina studier.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera mig själv in i framtiden, och tänka, och fundera på vilket slags jobb jag kommer få i framtiden – om det kommer gå bra, eller dåligt för mig i framtiden – om jag gör tillräckligt, eller inte gör tillräckligt i förhållande till mina studier, och hur detta kommer att influera min framtid – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att sluta oroa mig själv och istället LEVA HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att så fort jag kommit ut i arbetslivet, och klarat av min utbildning – att jag då kan sluta tänka på framtiden, och sluta planera hur jag ska göra, hur jag ska leva, vad jag ska göra, och vad jag inte ska göra – istället för att se, inse och förstå att detta bara är en ursäkt jag skapar inom och som mig själv så att jag inte ska behöva stoppa mig själv, och föra mig själv tillbaka hit och leva här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig nervös, och rädd för att mina studier inte ska gå bra – i rädslan, och ångesten att jag då inte kommer ha någon kontroll över min framtid – och veta exakt hur min framtid kommer att te sig, och vad jag kommer göra i min framtid – och om det kommer att gå bra, eller dåligt för mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta vara rädd för att inte ha kontroll, och istället leva här i självtillit i varje ögonblick – och lita på mig själv att jag kan hantera de ögonblick som dyker upp – och att jag kan hitta en effektiv riktning för mig själv när jag möter problem som jag inte tidigare har hanterat eller löst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta ett värde på att det ska gå jättebra för mig i mina studier, i rädslan och ångesten att om det inte går jättebra för mig i mina studier – att mitt liv då kommer bli tråkigt, och intetsägande – och att jag kommer sluta mina dagar som arbetslös, och utan att ha någon makt eller kontroll i mitt liv i formen av pengar; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera makt, och kontroll i förhållande till pengar – istället för att tillåta och acceptera mig själv att leva, och uttrycka mig själv som makt och kontroll – genom att ta makten över mina upplevelser, och tankar – och stoppa dem – och genom att ta kontroll över mina upplevelser, och tankar – och inte låta dem styra mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som att framtiden är ett monster som kan äta upp mig om jag inte är beredd och konstant övervakar att jag har kontroll på framtiden, och att jag är förmögen att styra framtiden som jag vill att framtiden skall vara – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och se mig själv såsom underlägsen framtiden – och tro, och tänka att framtiden är någonting som är mer än mig, och som jag måste skydda mig mot – och förbereda mig själv mot

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta, och känna ångest inför att bli arbetslös, och inför att inte ha några pengar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka undvika att en sådan situation inträffar genom att bekämpa framtiden, och se till att jag alltid har kontroll, och att jag aldrig slappnar av, och slutar vaka över framtiden – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att faktiskt slappna av, att ta det lugnt och att låta mig själv helt enkelt andas – och inte hetsa upp mig själv inför framtiden utan gå in i framtiden ett andetag i taget – ett steg i taget – här

Självåtaganden

När jag märker att jag projicerar mig själv in i framtiden, och tänker och funderar på vilket jobb jag kommer få – och om det kommer gå bra, eller dåligt för mig i framtiden – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag i detta ögonblick tittar in i framtiden eftersom jag är rädd att förlora kontrollen, rädd att om jag inte vakar över min framtid genom att tänka, att jag då inte längre kommer kunna veta, och förbereda mig själv inför framtiden; således åtar jag mig själv att istället för att existera i förhållande till framtiden i och som en utgångspunkt av rädsla – att istället stå en och jämlik med framtiden – och gå in i framtiden ett andetag i taget – ett steg i taget

När jag märker att jag tänker att jag kan sluta tänka på framtiden först vid ett senare tillfälle – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inse och förstår att jag behöver inte nå någonstans, eller klara av någonting för att kunna sluta tänka på framtiden – utan det är någonting jag kan göra HÄR – med ett beslut här i och som mitt andetag; således åtar jag mig själv att sluta fundera och tänka på framtiden – att sluta att hålla fast i och som rädsla, ångest och nervositet – och föda, och nära denna genom att oroa mig för vad som komma skall – och jag åtar mig själv att istället leva här – ett ögonblick i taget – ett andetag i taget

När jag märker att jag känner mig nervös, och rädd inför att mina studier inte ska gå bra – och att jag därav inte kommer ha någon kontroll över min framtid – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att rädsla inför framtiden är irrationellt eftersom jag ändå kommer att dö vid en tidspunkt – utöver det är rädsla ypperligt begränsande, eftersom jag helt existerar i överlevnadsbeteende – istället för att ta beslut som är effektiva, och baserade på sunt förnuft – och vad som är bäst för alla; således åtar jag mig själv att sluta jaga min överlevnad, att sluta försöka få kontroll – och istället åtar jag mig själv att leva HÄR – och att transcendera min rädsla för döden, och i detta se att all rädsla endast tjänar till att begränsa och hålla mig själv tillbaka inom och som mig själv och således är fullständigt onödig

När jag märker att jag går in i en upplevelse av ångest och rädsla inför att jag inte kommer få tillräckligt bra betyg, och därmed inte få ett roligt jobb i framtiden – och därmed leva ett intetsägande, och ointressant liv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att så fort jag vill ha någonting, och tror att jag är beroende av min externa verklighet för att skapa en viss upplevelse inom och som mig själv – då skapar jag även rädslan för att förlora just detta någonting, eftersom är beroende av att min verklighet ger mig detta någonting; således åtar jag mig själv att sluta definiera, och skapa mig själv utifrån hur min externa verklighet ser ut – utifrån vad slags arbete, eller vad slags arbetsgivare jag har – och jag åtar mig själv att istället stabilisera mig själv här i och som mitt andetag och leva såsom ingenting, såsom odefinierbar i varje andetag – här

När jag märker att jag inom mig själv spanar utåt mot framtiden, och försöker planera, och övervaka min framtid genom att tänka hur jag måste leva, vad jag måste göra, vad jag måste säga – när jag måste göra någonting – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna tendens jag har att övervaka framtiden, och tänka på framtida beslut är rädsla – rädslan för att inte kunna överleva, och inte ha pengar och möjlighet att leva ett bekvämt och bekymmersfritt liv – och således åtar jag mig själv att sluta vara beroende av bekvämlighet, att sluta känna att jag måste ha detta system att bära upp mig, och genom att ge mig pengar – få mig att känna mig trygg, och stabil – och jag åtar mig själv att leva trygghet, och stabilitet såsom mig själv – genom att vara här i och som min mänskliga kropp – i den naturliga trygghet, och stabilitet som min kropp utgör – eftersom den alltid är densamma och aldrig ändras såsom mitt sinne gör

När jag märker att jag känner ångest, och rädsla inför att bli arbetslös, och inte ha några pengar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att den enda anledningen till att jag fruktar att vara arbetslös, och fruktar att inte ha pengar är att jag fruktar att leva ett obekvämt, och oberäkneligt liv – där jag inte längre äger känslan av att kunna kontrollera och styra vad som händer i mitt liv; således åtar jag mig själv att släppa mitt begär att leva ett bekvämt liv, och släppa min rädsla att känna det som att jag kontrollerar och styr vad som händer i mitt liv – och jag åtar mig själv att istället möta varje ögonblick ny och fräsch – här – utan att hålla kvar vid något förflutet som jag försöker skydda, eller något begär som jag försöker hålla fast vid

Saab I Konkurs

Saab har gått i konkurs och 3500 anställda har blivit uppsagda, vilket betyder att 3500 människor står utan inkomst, och således utan någon möjlighet att förskansa sig själva med mat, boende, och andra livsnödvändigheter – men vi har ju som tur var socialförsäkring här i landet. Arbetarna behöver nog antagligen inte gå hungriga och utmärglade i vår tid och anda, eftersom det ändå finns statliga pengar nog så att det räcker till alla – än så länge.

Det kan ju dock konstateras att människor som förlorar sina jobb upplever sig själva otrygga, osäkra, och stressade – så är fallet eftersom du utan arbete inte kan tjäna pengar, och om du inte kan tjäna pengar kan du heller inte spendera pengar, och om du inte kan spendera pengar – ja då kan du inte överleva. Vårt ekonomiska system är brutalt, diskriminerande och exklusivt – exklusivt för dem som har pengar; därför är en reaktion av stress, rädsla och ångest när ens inkomstkälla går förlorad helt naturligt – men även helt onödig.

Onödig eftersom vi inte behöver leva i ett system som är brutalt, diskriminerande och exklusivt – onödigt eftersom vi inte behöver leva i ett system där mängden pengar avgör vårt värde – onödigt eftersom vi inte behöver leva i ett system där livsnödvändigheter är rariteter och oåtkomliga för de utan pengar – onödigt därför att vi inte behöver leva i ett system baserat på skuld – onödigt därför att vi faktiskt skulle kunna förlåta allas skuld och ge till vår granne såsom vi själva vill ta emot; varför gör vi inte det?

Saab har gått i konkurs och 3500 anställda har blivit uppsagda – på arbetsplatsen råder en dålig stämning eftersom de anställdas dagliga levebröd har försvunnit; men i på andra sidan medelhavet dör människor som flugor i aidsepidemier, på grund av dålig tandhygien, och framförallt av svält – där är stämningen verkligen låg – av den enkla anledningen att där inte finns några pengar; precis som hos Saab. Men – varför har vi tillåtit pengar att ha en sådan makt över vårt liv? Det är ju fullständigt onödigt!

Det är onödigt att människor lever sina liv utfattiga, och utan möjlighet att ta hand som sig själva – det är onödigt eftersom det är ett problem som enkelt hade kunnat lösas – precis på samma sätt som de före detta Saabanställdas problem hade kunnat lösas; genom att förlåta skulderna – genom att ge alla de pengarna de behöver för att köpa mat, bygga ett hus, skaffa rent vatten och varma kläder – det hade kunnat vara verklighet, om vi bara insett hur begränsat och urbota dumt vårt nuvarande pengasystem är.

Problemet är vårt nuvarande pengasystem – ett brutalt, diskriminerande och exklusivt system som utesluter all form av mänsklighet, all form av närhet, all form av trygghet, all form av säkerhet, all form av liv – vi lever i ett system som dödar liv och gör pengar därifrån – detta måste få ett slut; kräv ett nytt system – kräv en ny början – kräv en värld som är bäst för alla – kräv att himlen på jorden ska bli verklighet och gå som ett exempel i förväg – öppna dörren så att alla andra kan ta sig in.

Jag vägrar att acceptera ett system som inte ger alla den näring i form av trygghet och bekvämlighet som vi alla förtjänar – ingen ska behöva vara rädd för att inte få tillräckligt med mat för dagen, eller inte få medicin till en enkelt botad sjukdom – alla förtjänar att leva ett liv av värde – Saabanställda såsom utfattiga och marginaliserade människor i 3de världen.

Undersök jämlikt med pengar för alla – få din frågor besvarade här:

http://eqafe.com/embed/vpersson-equal-money-future-of-money-volume-1

“Ingen Kan Skada Dig Utan Din Tillåtelse” – Verkligen?

Idag ska vi ta oss en titt på följande uttalande, ett citat ifrån den allmänt välkände indiske politikern/revolutionären Mahatma Ghandi – låt oss komma till saken, här är uttalandet:

”Ingen kan skada dig utan din tillåtelse” – Mahatma Ghandi

Kan verkligen ingen skada mig utan min tillåtelse? – är detta uttalandet faktiskt, matematiskt och rent konkret, ett sant uttalande? Om någon beslutar sig för att rånmörda mig, och därmed för en pistol mot mitt huvud, trycker av, och dödar mig ­– gör min tillåtelse någon skillnad?

Svaret är – nej – vare sig jag tillåter, eller inte tillåter denna persons agerande, genom tankar i mitt huvud, så kommer jag att vara, onekligen, väldigt död. Att sålunda prata i ens eget huvud, starka och kraftfulla uttalande om att ”jag inte tillåter ditt agerande, jag kan därför inte bli skadad” är rent faktiskt – en psykos – en mental störning.

Om du tillåter och accepterar dig själv att separera dig själv ifrån den matematiska, konkreta, och praktiska verklighet vi alla delar – då kan sådana uttalande som, i nuvarande fall, Mahatma Ghandis – verka väldigt insiktsfulla, djupa och mystiska. Men rent logiskt sett är de enbart dumma, och dysfunktionella – du kan inte använda dig rent konkret av ett sådant uttalande i vår värld, ingenting kommer att förändras i din praktiska, direkta omgivning, du kommer fortfarande att skadas, alternativt dö, vare sig du tillåter det eller inte.

Om du faktiskt vill få till ända all möjlighet att någon skadar dig, måste du rent konkret, fysiskt och praktisk, förändra den omgivning/värld du lever i. Du kan inte bara tänka, eller känna att du inte tillåter någon att skada dig, nej du måste förhindra människor ifrån att skapa sig själva idén, om att vilja skada dig, till att börja med, du måste ingripa och vara aktiv – du måste agera och leva på ett sådant sett att du omöjliggör händelseförloppet av att du blir skadad av någon annan. Ett exempel på en sådan handling hade varit att förbjuda alla sorters vapen, förbjuda svält, förbjuda att människor med psykotiska störningar får leva i samhället, utan att något ingripande görs, och utan att de får det stöd som de behöver. Sådana handlingar, praktiska och konkreta, kommer att resultera i att du inte bli skadad av någon – du lever ditt uttalande om att du inte tillåter andra att skada dig fysiskt; då är uttalandet korrekt, och matematiskt påvisbart.

Så, Mahatma Ghandi – vad var hans stora misstag när han uttryckte dessa orden? Jo, han såg sig själv som någonting mer än det fysiska, som någon sorts högre spirituell varelse, som står över hans kroppsliga upplevelse – men en sådan teori, en sådan dogma – det är en lögn, den går inte att bevisa, utan det är enbart en sådan där trevlig fantasi, som uppkommit i ett försök att förtrycka den rädsla vi upplever inför att existera, och leva i denna världen varje dag – eftersom vi vet att vi mycket väl kan bli skadade av andra, även om vi tillåter det eller inte.

Således är den enda riktiga lösningen på vårt problem, om att vi faktiskt är utsatta för risken att bli skadade, att skapa och manifestera himlen på jorden – en värld som är trygg för all. En värld som hjälper och ger stöd till alla oavsett. I en sådan värld kommer rädsla inte längre existera – är det inte vad du vill?

 

Inbrotten Ökar

Enligt en rapport från brottsförebyggande rådet har antalet villainbrott stigit med 25 % de senaste tre åren – en intressant tidpunkt, eftersom det var för drygt tre år sedan som världen drabbades av finanskrisen. Inbrotten har allstå ökat i direkt förhållande till att ekonomin blivit sämre; behövs ytterligare bevis för att visa att kriminaliteten inte föds ur en moraliskt vedervärdig karaktär, utan ur en desperat och hopplös människas hjärta.

Kriminalitet borde inte ses som någonting negativt, men istället som en signal att någonting är fel, väldigt fel. Och undersökningar, samt forskningsrapporter har redan färdigställts, om vilka som begår brott, och vilka som inte begår brott; och de som är benägna att stjäla, tjuva och ställa sig på fel sida av lagen är just de fattiga, utstötta och bortglömda.

Det är inte så märkligt när man tänker efter att det just är dessa människor som söker sig till brottsligheter, eftersom brottslighet är den sista utvägen; det är den vägen man vandrar när alla andra har blockerats; då söker man sig till brottslighet. På så vis är det dags att fråga oss själva: är det värt det?

Är vårt kapitalistiska system verkligen värt allt det lidande som kommer i dess kölvatten? Är verkligen det kapitalistiska system en human, passionerad, omtänksam, och humanistisk lösning? Ger den verkligen oss ro, eller gör den oss till jägare vars enda uppgift blir att överleva?

Frågor som de ovan ställs inte ofta, eftersom vi utan betänkligheter accepterar kapitalism som den enda lösningen. Vi till och med försvarar kapitalism trots de grymheter som når oss genom tv-rutan, trots de inbrotten, rånen och våldsbrotten som sker med utgångspunkten i pengar; är det verkligen värt det?

Kanske du ska ta och fråga dig själv om den världen vi lever i idag är den världen du skulle skapat om du varit gud, eller hade du velat göra någonting bättre? Hade du velat ge dina barn en trygg framtid? Hade du velat kunna känna dig själv trygg oavsett vad, vetandes att du har de levnadsartiklar som krävs för din överlevnad? Hur skapade vi världen som den är idag, och hur misslyckades vi med att skapa himlen på jorden?

Att fråga hur är mycket nyttigare än att fråga varför – när vi frågar hur låter vi oss själva se på våra handlingar, på våra ord; och på så vis kan vi se vad vi gör som skapar en värld av fruktan, och vad vi därför istället borde göra för att skapa en värld av tillit och gemenskap. För det är ju dit vi vill komma; vi vill ha en värld där alla kan lita på alla, och där gemenskapen går före den individuella människans småsinta begär. Där kollektivet hedras framför individen, men där individen är en del av kollektivet, och därför också blir hedrad – där alla hjälper alla, och ingen tränger sig före.

I Sverige har vi hittills varit bra på att placera kollektivet före individen, och som en konsekvens av det befinner vi oss nu i ett land som trots att mycket talar emot är ekonomiskt relativt jämställt land. Och så har det blivit på grund av vår villighet att betala skatt, och på så vis fördela samhällets resurser till alla behövande. Att leva på ett sådant vis är hedersamt, och det visar karaktär, och att principer går framför trender, och suget efter att konsumera. Nu måste denna solidaritet mellan människa och människa, och människa och djur bli total och fullständig – för enbart i fullständig hänsyn till allt och alla andra som lever och frodas på planeten kan verkligen himlen på jorden bli en verklighet.

Jag vill att det ska bli en verklighet, och därför står jag upp för att leva sann socialism – och det betyder att kollektivets bästa går framför mitt eget bästa; eftersom mitt bästa är kollektivets bästa. Och kollektivets bästa kan enbart bli realiserat i ett jämlikt pengasystem; så därför ta och undersök det jämlika pengasystemet – mer information finner du HÄR.

Tack för mig! Tills nästa gång!

Och GUD Skapade…Upplysning

Och gud skapade upplysning, samt upplysta människor. Märkligt att han bara gjorde ett fåtal människor upplysta, och resten gav han äran att söka för evigt efter ’sig själva’. Jag menar, är det inte sjukt märkligt att gud skapade människan att ’söka efter sig själv’ och ’lära sig spirituella hemläxor’ – varför gjorde han inte människan perfekt ifrån början?

Kanske ville gud se på då människorna krigade mot varandra, slog ihjäl varandra, och absolut inte, på något sätt, levde någonting som kan sägas vara upplyst – jag menar, som gud måste han ju ha förstått vad han gjorde; gud är ju trots allt allvetande, allkunnig, allt-allting – helt enkelt en toppenkille. Men, varför skapade han då ett sådant helvete? Och varför skapade han människor till att vara ojämlika? Varför skapade han vissa till att redan vara klara, till att ha perfekta och bekväma liv, upplysta, välvårdade, och med en stabil position i denna världen, och sedan andra till ett leva ett liv av totalt helvete?

Min enda förklaring till guds sjuka, vridna och omänskliga skapelse är att han var ett as – ett riktigt sjukt jävla as som ville skapa lidande bara för att känna sig själv starkare och bättre än andra; en sådan där jävel man kallar för mobbare. Gud är en mobbare, och han skapade människan för att få sitt lystmäte, som sitt korta och elektrifierande ögonblick av att känna sig starkare och bättre än en annan.

Det finns också en annan förklaring, gud finns inte. Denna förklaring är självklart tusen gånger mer logisk och förstålig än den andra, eftersom det då blir lätt att härleda all skit som existerar här på jorden, till människan. För människan har ju skapat allt som är här, om man tar väck gud det vill säga. Och jag menar, jag har inte alltför stor tillit till en osynlig man som bor i himlen, och till den medföljande tron att han skulle vara en allsmäktig skapare. Nej, vi människor har skapat vad som är här – tyvärr.

Och vi människor skapade således upplysning, vi skapade ett sökande efter oss själva, och vi skapade upplysta människor som vi kan se upp till, som tydligen är  bättre än vad vi är, mer än vad vi är – det är bara totalt jävla trams. Om någon människa säger till dig att han söker sig själv, förstå att han är mentalt handikappad – varje människa är här redan. Jag är här och jag skriver dessa orden på skärmen framför mig – det är inte någon annan än jag som gör det – jag måste inte gå ’inom mig’ och ’söka den rätta mig’ – nej jag är redan här!

Så, vi skapade upplysning, vi skapande sökandet efter oss själva, och vi skapade ojämlikhet, då vissa tydligen ska ses som upplysta och högaktningsvärda människor, medans andra ska lämnas till sina öden – strandade i ett sjunkande skepp som kallas för kapitalism, där mer än hälften av jordens människor lever på svältgränsen. Vem fan har mage att gå omkring och hitta sig själv när det finns vissa som inte har möjlighet att ens få mat för dagen? Och vem har mage att kalla sig själv för upplyst? Och på något sätt fråntagen ansvar för vad som för tillfället pågår på denna jord? Det finns inga upplysta människor och det finns ingen gud – och det finns ingen ’du’ som du måste hitta – DU är redan HÄR.

Upplysta människor är lögnare, eftersom de gör ingenting åt det problemet som har skapat situationen som vi möter i vår värld idag, det problemet är vårt pengasystem. Vårt pengasystem stödjer bara ett fåtal lyckligt lottade människor, medans resten är tvingade att svälta, hur fan kan en påstått upplyst människa tillåta någonting sådant? Och sedan bara ägna sig åt yoga, höja sina vibrationer, och öka sitt transcendentala medvetande, istället för att faktiskt försöka ordna upp situationen som vi befinner oss i.

Nej, det är fan sjukt – GUD SKAPADE UPPLYSNING – eller MÄNNISKAN SKAPADE UPPLYSNING – för att slippa behöva göra någonting åt vad som är här i denna världen; och istället slösa bort sitt liv på meningslösa och triviala handlingar, såsom att försöka ’hitta sig själv’. Gode gud, djur är för fan tusen gånger vettigare än människor, då de fattar att DE är redan HÄR, och därav inte kräver meditation, eller en spirituell vandring, eller en upplyst guru att be till.

Så, då ska jag konkludera, gud skapade upplysning för att han var ett as, han skapade människor ojämlika för att han tycker om att mobbas; men, gud finns inte – därav skapades upplysning av människan, eftersom människan inte vill ta ansvar för vad som faktiskt pågår i denna världen, utan istället hellre söker efter ’sig själv’. Ja, totalt meningslöst, och självklart händer ju ingenting.

Kom tillbaka till verkligheten människor, låt oss förändra vad som är här, låt oss implementera ett jämlikt pengasystem, och faktiskt inse att VI REDAN är HÄR. Det finns ingen lycka bortom oss själva, och det finns inget ’nytt jag’ att upptäcka. Nej, låt oss skapa ett system som ger alla mat varje dag och ett hus att sova i, så vi kan ha roligt och ägna oss åt vettigare saker än att leta efter någonting som aldrig varit borttappat.