Tag Archives: kroppsideal

Dag 247: Kroppen Min – Kobent (Del 34)

Jag fortsätter med min serie bloggar om hur jag definierar, och ser på min kropp – och idag kommer jag skriva om, och arbeta med punkten om hur jag tycker att mina ben är en aning kobenta – och det gillar jag inte – jag vill att mina ben ska vara raka.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé om att mina ben ska vara raka, och att mina höfter ska vara smala, och att sedan ovansidan av min kropp ska vara stor, och trekantigt formad – och att jag därmed ska se ut som ett symmetriskt perfekt muskelberg, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta att sträva efter, och ha begär efter hur min kropp ska, eller inte ska se ut – och hur sluta att fördöma mina ben som inte tillräckligt bra, för att mina ben inte är fullständigt raka – eftersom jag ser, inser, och förstår att det viktiga med mina ben är att de faktiskt fungerar som ben, och inte hur de ser ut

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av skönhetsideal såsom att ben ska vara raka, och de ska vara perfekt symmetriska, de ska vara muskulösa, och det ska inte finnas något onödigt fett på dem – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur denna idé i grund, och botten är ego, och ingenting annat – det är en paranoid idé som jag skapat i separation från verkligheten, och att jag därmed aldrig har sett, eller lagt märke till hur fantastiska mina ben är, utan endast fördömt såsom att inte se ut som jag vill att de ska se ut

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att uppskatta min kropp, fördöma min kropp för att den inte motsvarar mina förväntningar, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fullständigt, och hämningslöst lita på mina förväntningar, och anta att mina förväntningar är relevanta, och att mina förväntningar är något som jag har skapat, och något som bör ges värde, istället för att se, inse, och förstå att mina förväntningar för det mesta är fullständigt illusoriska, och endast existerar såsom en idé i mitt huvud, och som inte har någonting att göra med denna faktiska verklighet här

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro, att bara för att en tanke kommer upp i mitt huvud, såsom ett fördömande mot hur mina ben ser ut, ett uttalande inom mig själv om att mina ben inte ska vara kobenta, utan raka – att tro att jag måste lita på denna tanke, och att denna tanke säger någonting som är relevant, och ger uttryck för någonting som faktiskt stämmer – istället för att se, inse, och förstå – att så faktiskt inte är fallet – utan denna tanke kommer upp inom mig utan min riktning, utan mitt beslut, och utan mitt godkännande – hur kan jag då lita på den? Sunt förnuft ger för handen att jag absolut inte kan lita på någonting som utan mitt beslut, eller min direktiva riktning bara kommer i in min värld helt plötsligt, och utan förvarning

5. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv, att tankarna i mitt huvud, och utseendefixeringstankarna också, alltså just de tankarna som säger att mina ben ska se raka ut, istället för att se ut som koben, de är inte vad som bestämmer över mig, och jag behöver inte åtlyda, och göra dessa tankarna till den princip, och den riktning vilken jag lever utifrån – istället kan jag skapa mig själv till den levande riktningen, till den levande principen, och den levande rörelsen av mig själv här i varje ögonblick – där jag är att andetaget i enhet och jämlikhet och det inte existerar någon slags illusion inom mig i förhållande till denna verklighet, och i förhållande till min kropp

Självåtaganden

Kobenthet1. När jag märker att jag tänker att jag ska se ut som ett perfekt symmetriskt format muskelberg, och att mina ben ska vara raka, och inte kobenta – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att alla slags känslor, och tankar som jag upplever mot min kropp när jag observerar, och tittar på min kropp, de är inte riktiga upplevelser utan endast energi som ackumulerats genom att jag medverkat i tankar i mitt sinne; således åtar jag mig själv att sluta se mig själv, och min verklighet utifrån en utgångspunkt av och som illusion utan istället se vad som är HÄR rent faktiskt i varje ögonblick – vilket i fallet då jag tittar på mina ben – är just ben

2. När jag märker att jag blir besatt av skönhetsideal, och dömer min kropp utifrån dessa underliga, och helt orealistiska idéer om hur den mänskliga kroppen ska se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att dessa tankar kan jag inte lita på, och jag kan inte tillåta dem att utgöra mitt ideal för hur min kropp ska se ut – för de är med brist på bättre ord – dumma, orealistiska, och innebär konsekvenser om man lever dem; således åtar jag mig själv att utveckla ett nytt ideal för hur min kropp ska se ut – och detta ideal är att min kropp ska vara praktiskt funktionell till sin bästa förmåga – och att jag ska stötta min kropp att befinna sig i detta stadium av optimal förmåga

3. När jag märker att jag inte uppskattar min kropp, utan istället tänker att mina ben borde vara mer raka, eller min mage borde vara mer muskulös, eller min bröst vara större, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att dessa tankar kan jag inte lita på – eftersom dessa tankar är en paranoia som kommit utifrån ett samhälle med människor där paranoia reagerar – alltså en oförmåga att leva med och som den fysiska kroppen i enhet och jämlikhet – således åtar jag mig själv att utveckla en förmåga att uppskatta min kropp, och att se min kropp utan idealiserade förväntningar, utan istället se min kropp här som den är i enhet, och jämlikhet

4. När jag märker att jag hämningslöst, och utan att ifrågasätta, litar på en tanke som kommer upp inom mig som insinuerar att min kropp ska ha raka ben, och inte vara kobent – och att det tydligen är snyggare, och bättre med raka ben, än med koben – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och jag för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag kan inte lita på denna tanken – jag menar denna tanken kommer från ingenstans, och säger någonting som är fullständigt orealistiskt, och utan någon grund – någon objektiv, och bevisbar grund; således åtar jag mig själv att inte leva efter de tankar som kommer upp inom mig – utan att ifrågasätta, och undersöka ALLT – och inte ta någonting för givet överhuvudtaget

5. När jag märker att jag låter en tanke bestämma över mig, och att jag ger efter inför en tanke och säger att denna är mer än mig, och att denna tanken förtjänar att styra, kontrollera, och bestämma över vem jag är – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att stå upp inom mig själv och säga NEJ – JAG TAR TILLBAKA MAKTEN INOM MIG SJÄLV – och därmed bestämma hur jag ska leva – och inte låta tankar, upplevelser, känslor, idéer, och andra sinnesskapelser bestämma detta för mig

Enhanced by Zemanta

Dag 115: Min Kropp Och Jag

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att definiera mig själv utifrån hur jag ser ut – och tänka att allt jag är – är den bilden av min kropp jag ser i spegeln – och i detta tänka att för att jag ska kunna vara nöjd med mig själv måste denna kropp jag ser i spegeln se ut på ett speciellt sätt – och ha vissa muskler, och ha en viss typ av hud – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad av de normer, och idéer som existerar i samhället om hur den perfekta kroppen ska se; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att min kropp är perfekt och att jag inte behöver se ut på något speciellt sätt för att ha en perfekt kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att den kropp som visas i samhället såsom idealkroppen – faktiskt är en konsekvens av självmissbruk – där man missbrukat sin kropp genom träning för att producera vissa typer av muskler utan att ta hänsyn till hur kroppen upplever sig självt inom och som denna träningen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara villig, och överväga att missbruka min kropp – för att tillfredställa mitt begär av att uppnå ett kroppsideal – en bild av min kropp – såsom jag tror att kroppen bör se ut – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att inte blint följa de ideal och normer som marknadsförs i samhället utan istället fråga min kropp vad slags träning som gör nytta för min kropp – vad slags mat min kropp finner vara näringsrik och effektiv – och i detta inte basera mitt förhållande min kropp på en snedvriden ideal, utan på vad som är bäst för min kropp

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lyssna på min kropp och göra det som är bäst för min kropp – att ge min kropp mat som är bäst för min kropp – att sitta på ett sätt som är bäst för min kropp – att sova på ett sätt som är bäst för min kropp – och således tjäna min kropp istället för aktivt förstöra, och missbruka min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det finns ingenting sådant som en idealkropp – utan att idealkroppen är en idé som är skapad i samhället – som inte finns på riktigt, utan som endast finns i människors huvuden – och således åtar jag mig själv att sluta jaga en idé av hur den perfekta kroppen ska se ut – och jag åtar mig själv att istället lära känna och skapa ett intimt förhållande med min kropp här – där jag frågar min kropp hur jag bäst kan stötta den – genom att känna efter vad min kropp behöver

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att bli tjock, och för att bli sedd, och definierad av andra såsom att vara otränad, lat, och oattraktiv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska, och vilja att andra ska uppfatta och se mig som attraktiv, disciplinerad, och vältränad – och att andra ska få en positiv bild av mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja träna utifrån en utgångspunkt av att få muskler – så att andra människor ska se mig som snygg, och attraktiv eftersom jag har mycket muskler – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att släppa mitt begär att bli accepterad, och erkänd av andra som attraktiv och snygg – och att jag istället fokuserar på att etablera ett intimt och nära förhållande med min kropp – och lära känna min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tar mig an ett nytt projekt – att vilja göra det maximalt från en utgångspunkt av att bli bäst enligt de standarder samhället har placerat – såsom att vara bäst – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta mig an nya projekt, och intressen – från en utgångspunkt av att ha roligt, och att utforska mig själv inom och som projektet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att, och använda min kropp såsom en maskin att tjäna min egna intressen – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att lyssna på min kropp, och när jag tar beslut i förhållande till min kropp – att lyssna på min kropp och ta min kropp i beaktande – och behandla min kropp med respekt och värdighet i det att jag inte utsätter min kropp för någonting som inte på något sätt gynnar eller är bra för min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och se mig själv såsom herren över min kropp – och att jag kan välja att göra vad jag vill oavsett om detta betyder att min kropp kommer att ta stryk – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå en och jämlik med min kropp – och inte se mig själv såsom en herre – utan som en jämlik – och använda min kropp i beaktande av hur min kropp upplever sig självt

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att inte längre vara och bli hjärntvättad, och påverkad av de ideal och normer som presenteras i samhället rörande hur en kropp borde se ut, eller inte borde se ut – och jag åtar mig själv att istället lyssna på min kropp, och ta den fysiska upplevelsen av mig själv som min kropp i beaktande – istället för att bli besatt av en spegelbild av min kropp – och ta beslut i förhållande till hur denna spegelbild ser ut i jämförelse med bilder av kropp jag sett i tidningar, och i filmer – och dylikt

Jag åtar mig själv att inte genom träning – eller på något annat sätt – missbruka min kropp för att uppnå märkliga, och illusoriska ideal – och jag åtar mig själv att istället lära känna min kropp – och att ta beslut i förhållande till min kropp där jag verkligen lyssnar på min kropp – och hur min kropp svarar mot, och upplever sig själv i förhållande till vad jag gör med den

Jag åtar mig själv att inte ta någonting som marknadsförs i samhället såsom ”en sanning” för givet – t ex som att man måste ha en kropp med stora muskler och utan något fett – och istället åtar jag mig själv att själv undersöka vad som är sant och riktigt, och vad som endast är illusoriska idéer skapade i huvudet på människor utan att ta i beaktande den fysiska verkligheten här

Jag åtar mig själv att ge till min kropp – det som är bäst för min kropp på alla sätt och vis – och göra detta till min primära prioritet – att stötta och assistera min kropp en och jämlik

Jag åtar mig själv att inte bli lurad av tankar som kommer upp i mitt huvud om hur min kropp borde se ut – och jag åtar mig själv att se, inse och förstå att det finns inte något sådant som en idealkropp – dock finns det ett idealt sätt att behandla min kropp på – vilket är att stötta min kropp en och jämlik genom fysiska handlingar

Jag åtar mig själv att inte begränsa, och förtrycka mig själv – i och som begäret av att jag vill att andra ska se mig som vältränad, attraktiv, och disciplinerad – genom att jag gör saker och ting – tränar, och äter – för att se ut på ett visst sätt så att andra människor ska känna på ett visst sätt om mig – och jag åtar mig själv att istället stötta och assistera min kropp utan några förhoppningar, eller begär om hur andra kommer att se eller uppfatta min kropp

Jag åtar mig själv att inte träna utifrån en utgångspunkt av att få muskler och bli ”snygg” – utan istället åtar jag mig själv att träna för att assistera och stötta min kropp – samt lära känna min kropp

Jag åtar mig själv att inte vilja vara bäst – och ta mig an projekt, och intressen från en utgångspunkt av att vilja bevisa mig själv inför andra – utan jag åtar mig själv att ta mig an projekt, och intressen från en utgångspunkt av att ha roligt och utforska mig själv inom och som projektet

Jag åtar mig själv att inte se, och använda min kropp såsom en maskin som jag kan göra vad jag vill med – utan jag åtar mig själv att respektera, och värdesätta min kropp – och leva på ett sådant sätt att jag stöttar och assisterar min kropp istället för att bryta ned och skada min kropp

Jag åtar mig själv att stå, och leva en och jämlik med min kropp – och istället för att se mig själv såsom herren över min kropp – att se mig själv såsom min kropps väktare – och att jag är här för att assistera och hjälpa min kropp – eftersom jag inser, ser och förstår – att om jag assisterar och hjälper min kropp att må bra, så hjälper jag även mig själv att må bra

Dag 44: Skönhetsideal

Efter att ha lyssnat på Anu intervjuerna, har jag insett att ens primära punkt alltid är synlig i full dager. Det är alltså inte en hemlighet mot sig själv vilken punkt som verkligen är som störst, och som influerat en själv som mest, och detta tyckte jag var intressant att höra.

Anu nämnde även någonting annat intressant, nämligen att dessa primära punkter, oftast är det dessa vi väntar till sist med att applicera förlåtelse på, som om vi inte vi låtsas om vad det är vi upplever inom oss själva. Jag kan helt klart relatera till detta som Anu sagt – mina primära punkter är mitt framför näsan på mig, och samtidigt är det dessa punkter jag arbetat med som minst. Så, detta får jag ta och ändra på.

En av mina primära punkter är skönhetsdemonen, och denna demon är tydlig inte bara i hur jag definierar mig själv, men även i hur jag definierar och ser på andra. Det finns konstant en röst i mitt bakhuvud som kommenterar på andras utseende, om det är normalt, eller onormalt, och detsamma i fråga om mitt eget utseende. Och fast jag inte gärna vill erkänna det för mig själv, är jag mycket noggrann med vilka kläder jag tar på, och inte tar på mig; det måste se ”bra” ut.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av skönhetsdemonen, genom att konstant jämföra, och fördöma mitt utseende i förhållande till andra, och i förhållande till vad jag definierat såsom att vara ”normalt”, och ”snyggt” – jag inser, ser och förstår att jag tagit över denna karaktärsegenskap från min mamma, och att jag oroar mig helt i onödan för hur jag ser ut, eftersom andra många gånger inte ens ser, eller lägger märke till vad jag ser, eller lägger märke till hos mig själv, därför tar jag ett djupt andetag, och jag stoppar mig själv när jag ser denna tendens komma upp inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli överdrivet petig, noggrann, och detaljerad med hur jag ser ut, och vara otroligt mån om att min bild av mig själv som jag förmedlar till verkligheten, ger precis ett sådant intryck som jag vill att den ska göra, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att stoppa denna rädsla och ångesten inom mig själv, och istället tillåta mig själv att lägga ned så pass mycket uppmärksamhet, och tid på mitt utseende, som är praktiskt nödvändigt för att jag ska kunna medverka effektivt i denna världen, och inte mer än så

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt med hur jag ser, genom att hålla kvar vid minnen inom mig själv där diverse person sagt till mig att jag ser ”söt” ut – och när detta sagts, gå in i en energiupplevelse av att känna mig speciell, nöjd, och unik – istället för att tillåta och acceptera mig själv att släppa dessa minnena av och som mig själv, och släppa idén om att det är värdefullt att jag blir sedd och betraktad som söt och snygg av andra – istället för att se, inse och förstå – att rent praktiskt, och fysiskt finns absolut inget värde i att bli betraktad av söt, och snygg av andra – därför stoppar jag mig själv från att sätta ett helt orealistiskt värde på denna upplevelsen, och jag stoppar upplevelsen, och jag för mig själv tillbaka hit till andetaget – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att varje gång jag ser mig själv i en spegel, påbörja en inre konversation, där jag börjar prata med mig själv om huruvida jag är tillräckligt lång, har en normal kroppsvikt, har ett fint ansikte, har bra hår, har tillräckligt bra kläder, och är i generella termer ”snygg” – och bli helt besatt av denna inre monolog med mig själv där jag försöker utröna om jag är nöjd med mig själv eller inte, istället för  att jag stoppar mig själv, tar ett djupt andetag och tittar in i spegeln såsom en praktisk punkt av och som mig själv här, en punkt som inte definierar eller skapar mig, utan jag tittar på mig själv i spegeln enbart för att se till att jag ser ”normal” ut, från en praktisk utgångspunkt av att säkra min position i systemet och står här ”presentabel”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tillåta mig själv att göra mitt utseende till en personlig punkt, till en punkt som antigen är bra, eller dålig, och som definierar mig, och som jag därför måste ha att se ut så perfekt som möjligt, i alla tillfällen – istället för att jag inte tillåter mig själv att se mitt utseende, som mitt utseende, och inte som något som personligen definierar och skapar mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara nöjd med vissa av mina egoskapelser, såsom isolation, och att vara tillbakadragen, eftersom jag trots att jag ser, och förstår att jag begränsar mig själv, och lever mig själv såsom mindre än vad jag är kapabel som, att jag ändå kan se mig själv som ”snygg” som ”sexig” – och att jag därför inte behöver driva mig själv genom dessa punkter, för tydligen är jag redan tillräcklig för och som mig själv

Jag åtar mig själv att inte längre definiera mig själv utifrån mitt utseende, utan att se mitt utseende, som inget annat än en praktiskt punkt – som jag tar hand om och vårdar från en utgångspunkt att detta gynnar mig i mitt praktiska liv

Jag åtar mig själv att inte ta mitt utseende, eller vad andra tycker om mitt utseende personligt – jag inser, ser och förstår att mitt utseende inte är mig själv, utan endast är en bild som jag ser i en spegel

Jag åtar mig själv att inte vänta med att korrigera och stoppa punkter av mig själv som självbegränsning genom att tänka att ”jag är snygg” – så det behövs därför inte – jag driver mig själv till att stoppa alla självbegränsande upplevelser, och applikationer av och som mig själv