Tag Archives: lat

Dag 373: Vad är motivation?

Ordet motivation har enligt svenska ordböcker definitionen: Inre behov som ligger bakom visst (potentiellt) beteende. Det härstammar från ordet motiv som i sin tur betyder: Underliggande orsak (till viss handling). Alltså handlar motivation om att ha en orsak, ett behov som sedan leder till en viss handling. Problemet som många har är att detta behov till rörelse är oberäkneligt. Vissa dagar finns där ett stort behov, andra dagar ett mindre, och en tredje dag ingenting alls.

Mängder med människor tror sig därför helt sakna motivation. De känner inget behov, inget driv, ingen längtan, inget sug efter att göra någonting. Och eftersom de inte känner någon energi, upplevelse, eller inre rörelse till handling gör de antagandet att motivation inte finns inom dem – det är tydligen någonting som saknas i deras liv. Hur många gånger har jag inte hört om bekanta som ger upp på något åtagande för att ”de inte känner för det” eller ”inte orkar göra det”. Speciellt under mina universitetsstudier, när det varit dags att lämna in någon skriftlig uppgift, har det varit brukligt att höra om ”skrivkramp” och att någon bara inte ”inte känner för att skriva”. Motivation, såsom det definierats i modern tid handlar alltså om att ha någon form av upplevelse inombords som driver en framåt – och såtillvida en sådan upplevelse saknas är man tydligen omotiverad.

Om vi tittar på hur det stora flertalet definierat, och lever ordet motivation, går det att se att där saknas en bestämmande vilja, en beslutande kraft, och en passionerad ståndaktighet. Motivation ses i stället som någonting som en vacker dag helt plötsligt uppstår. Det är dock en felaktig förståelse av ordet motivation.

För att få en mer korrekt bild av motivation kan vi titta på ordet MOTOR som betyder: Apparat som driver någonting. Ordet motor har alltså i princip samma slags innebörd som motivation. Den enda skillnaden är att ordet motor definierar en mekanisk orsak till rörelse, emedan ordet motivation definierar en mental orsak till rörelse. Vilken av dessa två är den mest tillförlitliga typen av rörelse? Är det den mekaniska, eller den mentala?

Uppenbarligen är den mekaniska orsaken till rörelse mer tillitsfull än den mentala. Till exempel slutar din bilmotor aldrig att fungera för att den ”inte känner för att starta” – utan eftersom den blivit konstruerad/formad för ett visst syfte/ändamål – och uppfyller de fysiska förutsättningar som krävs för att kunna skapa rörelse, så gör den det. Kraften och styrkan i en motor kommer från att den är helt och hållet FYSISK i sin kraftöverföring. Den utnyttjar således fysiska lagar, substanser, och krafter för nå framåt. Visserligen behöver den bränsle, men också det är en beräknelig faktor. För om man tankar kommer motorn att starta och röra sig framåt.

Precis på samma sätt som en motor fungerar kan man välja att närma sig motivation. För vad är det EGENTLIGEN du behöver för att kunna motivera dig själv?

Svaret på den frågan är enkel. Det är din kropp. Och om du tittar på din kropp kan du se att den har stora likheter med en motor. Det är en slags apparat som driver någonting, och vad den driver är dig. Din kropp för dig framåt genom livet. Det enda den behöver i utbyte är näring och omsorg. Men smörjer du den väl, ser till att tanka med rätt bensin, och servar enligt serviceboken – ja – då har du en motor som räcker åtminstone en 80 år.

Lösningen på problemet med motivation är därför att inte låta motivation vara beroende av vad du känner och upplever. Låt i stället motivation vara hur du KROPPSLIGEN rör dig för att få saker och ting gjorda – och låt bränslet till din mot(or)ivation vara ditt beslut att nå ett mål du etablerat för dig själv. Rör dig sedan framåt med varje andetag. Det märkliga är att det egentligen är din kropp som gör allt arbete, du själv hänger bara med och säger till vad som ska göras, när det ska göras, och hur det ska göras. Du är chefen som tar besluten, och sedan låter du din motor sköta resten – din egen personliga motor som är gjord av kött och blod.

Många självhjälpsmetoder utgår från den helt felaktiga utgångspunkten att motivation måste vara en känsla, eller upplevelse som man laddar upp genom att tänka positivt. Men vad leder det till? Uppenbarligen kommer du att stöta på svårigheter i livet, negativa händelser kommer att inträffa, olika hinder kommer att hamna mellan dig och dina drömmar. Om du då har gjort dig själv beroende av en positiv upplevelse för att vara motiverad, finns det en synnerligt stor risk för att din motivation kommer flyga all världens väg. Den kommer förbytas med en illasittande negativ upplevelse, som sedan kan utvecklas till depression, apati, och rentav motsatsen till den där positiva upplevelsen som fanns där från början.

Men, om du i stället baserar din motivation på din kroppsliga apparat, som till sin natur är skapad till rörelse, skapande, initiativ och upplevelse – då bygger du din motivation på en berggrund. Om du förlitar dig på din fysiska kropp för motivation kommer ingenting kunna stoppa dig. Det finns inga toppar eller dalar – utan varje dag är en dag då du tar ett beslut och sedan med din kropp rör dig framåt för att hantera livet. Du tar hand om dina åtaganden, dina ansvarstaganden, gör det som behövs, och sakta men säkert ser du resultaten träda fram.

Advertisements

Dag 48: Den Bedrägliga Bekvämligheten

Det är lätt att falla tillbaka in i gamla mönster, och det är lätt att tillåta vissa tankar och upplevelser av gammal vana, och så tror man att man rör sig framåt, och att allt går bra – eftersom man skapat en idé av att det är så – när man i själva verket kanske står och trampar vatten, och missar de mest essentiella av applikationer.

Så har jag upplevt mig själv. Igår kom jag nämligen till insikt om att jag inte alls är så effektiv, och disciplinerad i min applikation av att stoppa mitt mentala bakprat som jag kan vara. Och när jag kom till insikt om detta såg jag plötsligt hur jag överblickat, och bortsett från många situationer och ögonblick i mitt liv där jag gått in i mitt sinne och börjat tänka, istället för att applicera mig själv här. Vad kan jag då lära mig av detta? Jo, att aldrig skapa en idé av mig själv såsom att ha nått någonstans, såsom att vara ”färdig” – jag förstår att jag endast är färdig när jag verkligen står här och det inte rör sig en enda tanke, eller upplevelse inom mig; då är jag ”färdig”. Men fram till dess måste jag varje dag driva mig själv till att bli mer effektiv i att stoppa mitt sinnessystem.

När jag väl stoppar mina tankar, och mitt mentala bakprat ögonblickligen, och jag verkligen för mig själv tillbaka till min kropp, och till mitt andetag, blir plötsligt mitt liv, och min upplevelse av mig själv mycket, mycket lugnare. Mindre reaktioner, och mindre konflikt, eftersom jag faktiskt tar ansvar över mitt inre helvete.

Det jag ska träna på är därför att leva mitt andetag konstant, och inte tillåta och acceptera mig själv att i ett enda ögonblick förlora medvetenheten om mig själv här som min kropp, och som mitt andetag – och varje gång jag förlorar min medvetenhet, att jag genast för mig själv tillbaka, och inte fortsätter att tänka, eller känna.

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att utmana mig själv, och att driva mig själv till att bli mer effektiv i min applikation av att stoppa tankar, och inre upplevelser – och inte tillåta mig själv att skapa en idé av mig själv att ”jag är klar” – ”nu är jag nöjd” – utan inse, se och förstå att så länge jag inte är fullständigt tyst, stilla och stabil inom mig i varje ögonblick – då är jag inte klar utan fortfarande i min process av att stoppa sinnet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge uppmärksamhet åt tankar, och prata mina tankar, istället för att genast då jag märker att tankar kommer upp inom mig, att stoppa mig själv från att gå in i dessa tankar, och ta mig själv tillbaka till andetaget, och ta mig själv tillbaka till denna fysiska verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli lat inom mig själv, och sluta driva mig själv, sluta röra mig själv inom mig själv, genom att jag tänker att jag är nöjd, och eftersom jag känner mig själv bekväm och tillfredställd måste det betyda att jag är klar – istället för att se, inse och förstå – att så länge jag har en enda tanke inom mig, en enda upplevelse inom mig, så måste jag driva, och utmana mig själv – och föra mig själv framåt – och jag inser, ser och förstår, att om jag inte upplever det som svårt – då är det någonting jag gör fel

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att allting är bakvänt, vilket betyder att när jag upplever det som svårt, jobbigt, och utmanade att gå processen, det är då jag gör framsteg, det är då jag rör mig framåt inom mig själv, emedan om jag upplever allt som lätt, som enkelt, och utan några som helst problem – då betyder det att jag lever ut min förprogrammering och att jag inte inom mig själv står upp och säger STOPP i varje ögonblick då en tanke kommer upp inom mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att varje gång en tanke dyker upp inom mig, att jag står upp inom mig själv och säger STOPP! Och att jag inte tillåter och accepterar mig själv att följa efter denna tanke, utan att jag istället disciplinerar mig själv att leva här – leva varje andetag i denna fysiska verklighet – och absolut inte under några omständigheter ge något andrum åt mina tankar, och inre upplevelser – utan hela tiden – och varje ögonblick röra mig själv framåt – och att hela tiden se varje ögonblick såsom en möjlighet för mig att röra mig själv framåt och effektivt stoppa mina inre upplevelser av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli rädd att jag inte ska kunna gå igenom processen, och att jag inte ska kunna stoppa mitt sinne, i rädslan att jag inte är tillräckligt effektiv, och disciplinerad i min applikation av mig själv – istället för att jag tillåter, och accepterar mig själv att se, inse och förstå – att denna rädsla är värdelös, om jag inte använder den för att bli mer effektiv i min applikation av mig själv – således inser jag att allt som är inom mig som jag inte kan använda för att driva mig själv till att bli mer effektiv i att stoppa mitt sinne är värdelöst – och att jag slösar min tid med att gå sådana upplevelser någon uppmärksamhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta min process, och hur jag går min process bli automatiserat, där jag har sagt till mig själv att ”jag är klar” och ”nu är det ingenting jag behöver göra mer, jag är bra som jag är” – istället för att se, inse och förstå, att jag i sådana uttalanden inom mig själv saboterar mig själv, och att jag slutar driva mig själv att expandera, och bli mer effektiv i min applikation av mig själv – därför slutar jag att tänka att jag är nöjd med mig själv, att jag är bra som jag är, och att jag är klar – och inser, ser och förstår – att endast när jag är fullständigt klar med denna process – och denna världen reflekterar det faktum att jag är klar med processen – är jag verkligen klar – och då kan jag vara nöjd med mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda positivt laddade ord för att få mig själv att känna mig bra, för att få mig att inte känna mig stressad av att jag måste stoppa mitt sinne – istället för att se, inse och förstå – att positiva känslor får mig att bli apatisk, och får mig att acceptera allt som det är, för jag känner mig ju så positiv – och således inser, ser och förstår jag att det är oacceptabelt att låta mig själv fångas i ett nät av positiva upplevelser, och leva ut mitt liv i en jakt på positiva upplevelser, när verkligheten av mig själv och denna världen är att allt är helt uppåt väggarna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli nöjd, och bekväm med mig själv, och slå mig själv till ro inom mig själv i att känna mig nöjd, och bekväm, istället för att se, inse och förstå – att om jag slår mig själv till ro i en känsla av att vara nöjd och bekväm med mig själv – även fast jag ännu inte är klar med min process – och även fast denna världen fortfarande ser ut och fungerar (eller inte fungerar) som den gör – så lurar jag mig själv, och jag saboterar mig själv från att effektivt gå min process

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte bli vän med obekväma, plågsamma, och jobbiga upplevelser inom mig själv, och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att bli vän med och komma till ro med att känna motstånd, och att uppleva sådana handlingar, och aktioner som är bra för mig i processen, som jobbiga, och som sådana saker jag inte vill göra

jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå, att allt det som jag tycker är jobbigt, och allt det som jag absolut inte vill göra, det är det som är bra för mig att göra, och det är där jag kan expandera mig själv och göra mig själv mer effektiv

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge hän till motstånd, lathet, och trötthet, och ge upp på mig själv ifråga om att vara fysiskt intim och nära med en annan, och tänka att ”jag orkar inte” – och ”det tar för mycket tid” – istället för att komma ihåg, och vara medveten om den simpla sanningen – att det gentemot vilket jag känner ett motstånd, är det som innehåller en nyckeln för mig att öppna mig själv med – därför driver jag, och utmanar jag mig själv att söka upp och gå igenom mina motståndspunkter – och omvandla mina motståndspunkter, till punkter jag effektivt dirigerar

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå – att så fort jag upplever någonting som lätt, och så fort jag stannar kvar, och tillåter mig själv att stagnera i denna lätthet, att jag då inte rör mig själv, och jag då inte expanderar mig själv

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att mitt liv ska vara enkelt, lätt, och utan motstånd – och därför ta beslut, och leva mitt liv, i ett försök att undvika allt som är svårt, och allt som jag inte klarar direkt – istället för att se, inse och förstå – att om jag hela tiden försöker undvika det jag inte klarar direkt – då kommer jag heller aldrig att klara det – jag inser, ser och förstår att jag måste gå igenom en period av att ha problem, innan jag kan komma till en punkt inom och som mig själv av att faktiskt klara det

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som och leva som om ”motstånd inte har någonting att göra i min värld” – att tro att om man tar och går vägen med det största motståndet, att man då är korkad, eftersom man kunde tagit en väg som varit lättare – istället för att se, inse och förstå – att om jag hela tiden väljer vägen med det minsta motståndet, att jag då skapar mig själv till att inte vara lika stark och effektiv – eftersom jag inser, ser och förstår att jag växer, och blir starkare varje gång jag går igenom motstånd

jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva disciplin inom mig själv lika effektiv som jag lever disciplin utom mig själv, när jag gör mina studier – och således i varje ögonblick stå upp inom mig själv obeveklig, och rakryggad och göra det som måste göras utan att tveka, och utan att hålla tillbaka

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka innan jag pratar, och att se på ögonblick och situationer i min värld från en utgångspunkt av att tänka, och således göra mig själv, och mina beslut i min värld, en och jämlik till mina illusioner, och idéer om världen – som inte är riktiga, utan som jag skapat genom att tänka – jag inser, ser och förstår att det enda sättet att leva effektivt, och självärligt – är genom att sluta att snacka i mitt huvud på alla sätt, och ta mig själv tillbaka till andetaget i varenda ögonblick – och inte tillåta och acceptera ett enda litet avsteg inom mig själv från denna princip

jag åtar mig själv att expandera mig själv, och när jag känner mig själv bekväm inom mig själv, att utmana denna bekvämlighet, att göra någonting – och att skapa mig själv till att bli mer effektiv inom och som mig själv

jag åtar mig själv att inte skapa idéer om mig själv att jag är ”färdig” att jag är ”nöjd med mig själv” och att ”allt går bra” – och jag tar mig själv tillbaka hit till verkligheten, och jag använder varje andetag till att driva mig själv – och föra mig själv framåt – framåt – i varje ögonblick tar jag ett andetag och lever på ett sådant sätt att jag stoppar allt inre sinnessnack – jag är här

jag åtar mig själv att inte söka efter en positiv upplevelse i mitt liv, utan jag inser, ser och förstår att jag kommer bara växa, och bli en mer fulländad människa genom att möta och gå igenom negativa upplevelser – såsom att utmana mig själv att göra de saker jag känner motstånd inför, och att göra de saker jag inte känner det som att jag kan klara av så bra

jag åtar mig själv att inse, se och förstå – att ett liv som är bekvämt är överskattat – ett bekvämt liv är ett liv utan utmaningar och utan självtillväxt – därför slutar jag leta efter ett bekvämt liv och jag lever istället denna utmaning som processen är för mig helt och fullt i varje ögonblick