Tag Archives: lön

Dag 321: Toppjobbet

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om att ha en toppkarriär

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fantisera om att lyckas i systemet, och röra mig själv uppåt i hierarkin och bli någonting – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte följa efter och försöka uppnå mina drömmar och fantasier – i tron att om jag inte följer efter mina begär så kommer jag att gå miste om någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att ta ett beslut i mitt liv att inte gå den där vägen som jag inbillat mig själv att jag skulle gå, vägen mot toppen av hierarkin, och istället göra någonting med mitt liv och leverne som inte kommer placera mig i någon slags visibel situation där människor anser och definierar mig såsom att vara på toppen av hierarkin, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att leva ett oansenligt och anspråkslöst liv – där jag inte är särskilt speciell eller unik – utan egentligen bara helt normal

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att leva ett helt normalt liv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en polaritet mot denna rädslan, såsom begäret efter att få toppjobbet, att ha den bästa och mest givande karriären, så att jag kan känna och upplever mig själv som om att jag är på toppen av världen, förmer än och bättre än alla andra som är runtomkring mig, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att det här begäret jag har är baserat på en rädsla, och en idé om att jag måste bevisa mig själv och få bekräftelse i mitt liv, när sanningen är den att jag inte behöver bekräftelse, att jag inte behöver bevisa mig, att jag inte behöver visa mig själv stark eller lyckad inför någon annan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid begäret av att få toppjobbet, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i inre mentalt tillstånd av att tävla mot andra, och försöka bevisa mig själv och bekräfta mig själv gentemot andra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv utifrån en jämförande bild – där jag tror att jag kommer bara vara nöjd med mig själv om jag lyckas uppnå något slags gudstillstånd i andra människors ögon, och nå den där toppositionen, där alla ser upp till mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli berömd, erkänd och framgångsrik, och imponera på människor i min omvärld, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta detta vara den energi som motiverar mig, som rör mig framåt, som animerar mig, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bära på en idé om mig själv att så länge jag inte har den där bekräftelsen, så länge jag inte nått den där positionen, så länge jag inte skapat mig själv såsom den där perfekta människan på toppen av pyramiden, då är det någonting fel med mig och mitt liv, det är någonting som saknas, och någonting som ur balans

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag har sökt efter andras erkännande och andras bekräftelse helt i onödan, för saken är som så, att hur länge, hur enträget, och hur disciplinerat jag än söker, så kommer jag aldrig hitta den där totala acceptansen och erkännandet, eftersom det är endast någonting som jag kan ge till mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag kan ge mig själv acceptans, erkännande och bekräftelse oavsett vad jag gör, oavsett vilket yrke jag innehar, oavsett vilken riktning jag tar i mitt liv – för saken är den – att vad som avgör allting är VEM jag är och inte VAD jag gör

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ovillkorligt låta mig själv slappna av inombords och se, inse och förstå att jag måste inte gå ut i systemet och jaga någon slags erkännande, bekräftelse och acceptans, jag måste inte erhålla något slags kändisskap, jag måste inte bli någonting överlägset, jag måste inte få ett toppjobb, jag måste inte få de bästa betygen av alla – jag menar: jag kan istället acceptera mig själv och ge mig själv erkännande och bekräftelse, och låta mig själv vara tillfreds med mig själv oavsett var jag är eller vad jag gör i detta system

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det enda sättet att verkligen stabilisera mig själv på, och ge mig själv det där fundamentet av stabilitet där jag kan stå den samma varje dag utan att bli emotionell eller känslomässig, är att jag låter mig själv släppa taget om mina begär, låter mig själv släppa taget om mina drömmar, låter mig själv släppa taget om denna världen och vem jag vill och önskar att jag ska vara i denna världen; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att närma mig själv denna världen i insikten om att allt handlar om vad som är praktiskt, vad som är effektivt och var jag kan skapa den största och mest inflytelserika skillnaden, och att idén om att bli en vinnare – är just bara det – en idé och ingenting annat – ingenting av värde och ingenting att leva för

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva för att få bli någon slags stjärna i systemet, en profil, någon som alla pratar om, känner till, och ser på med stora ögon – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förblindas av mitt eget begär efter att få bli bekräftad, erkänd, och validerad, och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur flyktiga, hur meningslösa, och hur tomma dessa punkter är, hur de faktiskt inte innehåller något av värde, utan jag söker att ta bli någonting, jag söker efter erkännande, bara för en tomhet jag upplever inom mig – en tomhet som jag istället kan ta beslutet att fylla genom att stå upp inom mig själv att besluta mig själv för hur jag ska leva och röra mig själv i denna världen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig själv tom och meningslös, och tro att för att kunna råda bot på denna upplevelse måste jag gå ut i systemet, och jag måste placera mig själv i någon inflytelserik position, och jag måste se till att jag blir någon – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna punkten är illusorisk – den är dröm som jag skapat – och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag kan fylla tomrummet som existerar inom mig – med mig själv – och leva fullhet och totalitet i varje ögonblick och således inte längre uppleva mig själv som en utsvulten varg på jakt efter någonting att sätta tänderna i

Självåtaganden

När jag märker att jag går in karriärspersonligheten, och jag drömmer om en magnifik, fantastisk, och framgångsrik framtid, där jag står i centrum för stora saker – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår hur detta sökandet är en illusion, hur det inte finns någonting att nå till, det finns inget att uppnå, och den där bekräftelsen jag så gärna önskar, den finns inte; således åtar jag mig själv att slappna och acceptera mig själv – och förstå att endast jag kan ge mig själv acceptans – endast jag kan bekräfta mig själv och det kommer aldrig komma därutifrån

När jag märker att jag känner mig tom, och meningslös, och tror att min mening, och mitt syfte finns någonstans därute i världen, och att jag måste inta någon statusfylld position för att kunna känna mig tillfreds, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår hur denna jakten på att känna mig hel inte kommer leda någonstans, eftersom det finns inget mål att nå där ute som kan göra mig till en komplett och hel människa; och således åtar jag mig själv att istället leva HÄR – och ta beslutet att tillåta mig själv vara HEL och KOMPLETT och sluta söka efter dessa saker där ute någonstans

Enhanced by Zemanta

Dag 161: Prestationsångest

Självskriverier

Idag har jag börjat studera inför min tentamen. Och det är intressant att se att det inom mig själv kommer upp många tankar i förhållande till hur jag ska plugga för att få det ”bästa resultatet”. Och de flesta av dessa tankar består av ångest, nervositet och rädsla att jag inte ska klara av tentamen om jag inte studerar och pluggar inför min tentamen på ett visst sett.

Vanligtvis brukar jag sitta och skriva ner de flesta av de saker som måste beaktas, och göra en pärm fylld med papper där allting står. Denna gång gör jag inte det. Och det är inte för att jag är lat, eller inte orkar – utan därför att jag tycker det står för mycket saker i min studentlitteratur för att jag ska kunna skriva ner det, och därför lägger jag istället min tid på att läsa boken och lära mig allt som står i den. Och detta resulterar i att jag upplever mycket ångest, och nervositet – för plötsligt börjar jag undra, och frukta – men vad ska jag göra om jag inte vet svaret på frågorna? Kommer jag verkligen att klara att besvara frågorna om jag inte skriver ner exakt alla små detaljer som står i boken? Och vad kommer hända med mina betyg om jag inte skriver ner allt?

Det är dock intressant om jag tittar tillbaka på min tidigare tentamen, så kan jag se att jag aldrig haft någon väldigt stor användning av mina anteckningar när jag väl kommit till att skriva tentamen. Eftersom jag kunnat allting så bra redan vid det laget. Men jag får erkänna att jag lär mig faktiskt väldigt bra genom att skriva ned saker och ting, men det rättfärdigar inte på något sätt den rädsla jag upplever – som visar mig att jag fortfarande håller kvar vid ett begär, och ett hopp om hur jag vill att min framtid ska bli; och det är oacceptabelt.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett hopp, och ett begär om att jag ska lyckas i mitt liv – och få en bra karriär, och lyckas tjäna mycket pengar – och bli erkänd av systemet såsom att vara stark, och särskilt lyckad individ

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som rädsla, ångest, och nervositet inför att jag inte ska lyckas med mina studier – och frukta att jag kommer glömma bort information, och att jag inte kommer veta vad jag ska skriva när jag väl sitter med provet i handen – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett begär, och ett hopp om att få bra betyg – för att därmed ”lyckas i denna världen” – och bli någonting ”utöver det vanliga” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att släppa mitt begär av att ”få bli någonting” – och istället leva och uttrycka mig själv här, och gå processen att skapa en värld som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fästa värde på vilket jobb jag har, på vilken lön jag har, och på hur människor runtomkring mig tittar på mig i förhållande till vilket jobb, och vilken lön jag har – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället slappna av – att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och fokusera på att leva, att fokusera på det som är riktigt och verkligen viktigt – vilket är jag stöttar mig själv i min process, och viger mitt liv åt att införa ett system i denna världen som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av rädslor, ångest, och osäkerhet inför att jag inte kommer klara av att prestera på min tenta om jag ändrar sättet att studera på, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att placera ett värde utanför mig själv, och tänka att om jag får ett bra betyg på mitt prov – då, och endast då kan jag acceptera mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att SLAPPNA AV och att släppa ångest, och press – och helt enkelt studera varje dag utifrån en utgångspunkt av att jag tycker det är roligt och intressant, och sluta oroa mig själv inför det slutgiltiga resultatet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig inför det slutgiltiga resultatet, och oroa mig själv inför vad jag ska göra – och hur jag ska känna mig själv om det inte går bra för mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta att fästa värde vid punkter i separation från mig själv såsom pengar, och istället leva HÄR en och jämlik som mitt andetag – och inse, se och förstå att jag är VÄRDE HÄR – och att jag inte behöver kämpa för att få ta del av detta utanför mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att mitt yrke, och min skolprestation är ALLT som jag har – och att jag därför måste prestera utöver alla andra, och att jag måste vinna – för annars är jag tydligen inte värd någonting, och annars är jag tydligen inte tillräcklig för mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ANDAS och att släppa mig själv fri från den press, och den förväntan jag skapat mig själv – och istället tillåta och acceptera mig själv att skriva min tentamen utan nervositet, rädsla eller ångest – utan istället HÄR en och jämlik såsom mitt andetag

Självåtaganden

När jag märker att jag håller kvar vid ett hopp, och ett begär om att jag ska lyckas i mitt liv – få en bra karriär, och tjäna mycket pengar; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att hopp, och begär begränsar mig – eftersom där hopp, och begär finns – existerar även rädsla – och rädsla gör mig lam; således åtar jag mig själv att sluta hoppas, att sluta ha begär – och istället agera, och röra mig själv utan rädsla

När jag märker att jag existerar i och som rädsla, ångest, och nervositet inför att jag inte ska lyckas med mina studier – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – om jag låter min upplevelse av mig själv vara beroende av hur det går för mig i skolan gör jag mig själv till en slav, och till en som följer efter upplevelser, och detta är begränsande till den milda grad; således åtar jag mig själv att sluta vara oroad inför vilket betyg jag kommer få, och inför hur det kommer att gå på min tentamen – och istället fokusera på att leva och uttrycka mig själv HÄR – i och som varje andetag

När jag märker att jag placerar ett värde på vilket arbete jag har, vilken lön jag har, och hur människor ser mig i förhållande till dessa två punkter – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag låter mig själv bli kontrollerad av pengar, och arbete – och låta mina beslut styras av begäret att andra ska se upp till mig – så kommer jag att kompromissa mig själv och ta beslut som inte är bäst för mig, utan som endast känns bra; således åtar jag mig själv att sluta oroa mig själv inför, och vara beroende av vad andra tycker om mig – och istället åtar jag mig själv att leva sunt förnuft och ta beslut som kommer leda till att jag skapar en värld, och en mig som är bäst för alla

När jag märker att jag blir besatt av rädslor om att jag inte kommer kunna prestera på min tentamen, om jag ändrar sättet jag studerar på – och gör annorlunda än vad jag brukar göra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att rädsla kan endast existera där ett begär existerar, och där ett begär existerar, existerar även självkompromiss eftersom jag lever för någonting annat än mig själv; således åtar jag mig själv att släppa mitt begär om att få ha en bra, och åtråvärd karriär – och jag åtar mig själv att istället leva, och röra mig själv HÄR i och som andetaget utan att låta min upplevelse av och som mig själv vara skapad, och beroende av vad jag tror andra ser, känner och tycker om mig

När jag märker att jag oroar mig själv inför det slutgiltiga resultatet av min tentamen, och jag oroar mig inför hur jag ska känna mig själv om det inte går bra för mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att de upplevelser av rädsla, och andra emotioner jag har i förhållande till tentamen inte är riktiga, och är därför inte värda att lägga någon uppmärksamhet vid, och ta beslut utifrån; således åtar jag mig själv att sluta oroa mig själv inför slutresultatet – och om det går dåligt, och jag därmed upplever en negativ upplevelse av mig själv – att då applicera självförlåtelse, och helt enkelt ta bort denna upplevelse av och som mig själv

När jag märker att jag tänker och tror att min framtida yrkeskarriär, och min skolprestation är allt som jag har – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – jag har mig själv HÄR – jag är här i och som andetaget och behöver ingenting mer än mig själv här; således åtar jag mig själv att släppa mitt betygshets – att släppa mitt begär att få vara utöver det vanliga – och istället fokusera på att leva, och uttrycka mig själv här, och lära känna mig själv i och som andetaget

Dag 118: Att Inbilla Mig Saker

Självskriverier

Idag när jag har varit på mitt arbete har jag upplevt en del rädsla, och ångest för att jag inte ska kunna behålla mitt arbete – och vad jag då skulle göra med mitt liv. Det är alltså en rädsla inför framtiden, och en rädsla inför att inte kunna kontrollera min framtid som kommer upp inom mig, vilket även visar mig att jag har begär, och förväntningar inför framtiden – eftersom annars hade jag inte haft någonting att vara rädd för.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att inte kunna kontrollera, och styra min framtid – och inte veta exakt vad som kommer att ske i min framtid, och hur jag kommer uppleva mig själv i min framtid – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv inför problem, och eventualiteter som inte är här – vilket är fullständigt onödigt och endast ett slöseri på mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha förhoppningar, och förväntningar inför min framtid – såsom att jag ska kunna få ett arbete, och tjäna pengar – och att jag ska ha mat, och kläder – och uppleva mig själv i någorlunda stabil miljö – och i detta förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att uppleva mig själv i en miljö som inte uppgår till mina förväntningar – och där jag således kommer uppleva mig själv fysiskt obekväm; och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att uppleva mig själv fysiskt obekväm

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv inför att jag inte kommer kunna veta hur min framtid kommer se ut, och att jag därmed kommer råka ut för någonting i min framtid som är fysiskt obekvämt, och jobbigt; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förbli här, och lita på mig själv att jag kan dirigera mig själv oavsett i vilken miljö jag hamnar – och att visserligen finns möjligheten att jag hamnar i en helt skitmiljö – men jag inser, ser och förstår att det inte finns någon som helst praktiskt anledning att frukta hur min upplevelse i en sådan miljö skulle vara

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att jag inte kan förutspå hur framtiden kommer att se ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och önska att jag ska kunna förutspå min framtid, så att jag således har vetskap om allt som kommer hända mig i mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta sådant jag inte har någon kunskap om, och sådant jag inte kan förstå – eller förutse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta, och känna rädsla inför det okända – i tron att jag utan kunskap, och utan information inte är förmögen att lita på mig själv och hantera de situationer jag ställs inför – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att självtillit inte är beroende av kunskap, och inte är beroende av att jag ska ha en viss sorts emotionell upplevelse inom mig själv – utan jag kan leva självtillit här i varje andetag – en och jämlik oavsett

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta min tillit till pengar – och att tänka att utan pengar kan jag inte lita på mig själv, och utan pengar kan jag inte leva mig själv som stabilitet – och jag kan inte heller fungera på ett effektivt sätt – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera självtillit från mig själv – genom att tänka och tro att jag måste ha pengar för att kunna lita på mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé inom och som mig själv att jag måste vara rik, och ett stabilt arbete – och vara högt positionerad i systemet för att kunna lita på mig själv – och för att kunna uppleva mig själv stabilt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge till mig själv möjligheten att uppleva mig själv stabilt här – möjligheten att leva självtillit här – i insikten och förståelsen om att jag skapar min upplevelse av och som mig själv – och att om jag således bestämmer att jag måste ha pengar, eller ett fast arbete för att kunna uppleva, och leva mig själv i och som stabilitet – att detta då blir min faktiska upplevelse av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa mitt begär av att leva ett bekvämt, och normalt liv – och att få det fastslaget att mitt liv kommer att vara normalt, och utan några som helst finansiella problem – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå upp inom och som mig själv och sluta frukta att inte ha några pengar – att sluta frukta att inte ha någon finansiell makt i systemet – och istället leva här i varje ögonblick och inte vara kontrollerad, eller styrd av rädsla i mina beslut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag inte har något annat val än att frukta att inte ha pengar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa idén, och tron att det är en universell sanning att man måste frukta att inte ha några pengar – och att man måste frukta att inte ha ett arbete – och tänka att så måste vara fallet eftersom alla andra människor upplever sig själva på samma sätt; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att stå upp inom och som mig själv och sluta frukta att inte ha pengar – och sluta rättfärdiga denna rädslan inom mig själv genom att tänka och tro att det är en universell sanning – jag inser, ser och förstår att det finns ingen universell sanning, utan endast den sanning som jag skapar inom mig själv – genom vad slags tankar, och upplevelser jag medverkar i

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att generera oro, och rädsla inför framtiden – och inför huruvida jag kommer förlora mitt jobb eller inte – genom att diskutera denna saken i mitt huvud, och genom att fundera på om det finns för lite pengar i den näringen vilken jag befinner mig i, och att därför mitt företag måste läggas ned – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att inte oroa mig själv, och känna mig nervös och rädd för sådant som inte ens är här – och således tillåter och accepterar jag mig själv att leva här, och agera här – och om finansiella problem dyker upp i min verklighet – att ta tag i dem här såsom andetag och inte göra en emotionell upplevelse av situationen vilken jag befinner mig i

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att leva här, och att sluta oroa mig själv inför framtiden – och sluta tänka, och fundera på sådant som inte är här – utan som endast existerar i mitt huvud

Jag åtar mig själv att inte ha förhoppningar, och begär i förhållande till min framtid – och att således inte ha någon situation som jag vill undvika – och således att jag inte existerar i och som rädsla ångest för att jag ska få uppleva en situation som jag helst vill undvika – utan jag åtar mig själv att istället dirigera mig själv här med och som sunt förnuft – i varje andetag – och göra det som måste göras och inte skapa en emotionell upplevelse av att dirigera mig själv i och som min värld

Jag åtar mig själv att oavsett vilken miljö, eller situation jag hamnar i – att andas och stå stabil här såsom min mänskliga fysiska kropp – och inte ge någon uppmärksamhet till tankar, och upplevelser – utan att hantera situationen som den är här just i detta ögonblicket

Jag åtar mig själv att sluta frukta att inte veta hur min framtid kommer att se ut – och sluta att vilja veta hur min framtid kommer att se ut – och i detta åtar jag mig själv att leva och uttrycka mig själv här i detta ögonblicket, och inte projicera mig själv in i en alternativ verklighet i mitt huvud – som inte är på riktigt – och tänka att denna drömmen inom mig är en riktig version av en framtid – jag inser, ser och förstår att jag faktiskt inte kan förutspå framtiden

Jag åtar mig själv att inte vara rädd för det okända, och att inte vara rädd för nya situationer – och miljöer – och att inte vara rädd för att inte ha någon kunskap, eller förståelse om hur jag ska vara eller bete mig i en viss situation – och jag åtar mig själv att således lita på mig själv här i och som andetaget – och inte separera mig själv från självtillit genom att tänka att jag måste ha någonting utöver mig själv

Jag åtar mig själv att inte separera mig själv från självtillit genom att placera tillit i pengar – utan istället använder jag pengar som ett redskap men jag tillåter inte mig själv att definiera och skapa min upplevelse av mig själv utifrån pengar

Jag åtar mig själv att inte separera mig själv från stabilitet och självtillit genom att tänka att jag måste ha en viss mängd pengar, ett visst sorts yrke, en viss sorts levnadsstandard för att kunna leva och uttrycka dessa orden som mig själv – och således åtar jag mig själv att öva på att leva ordet stabilitet och självtillit i varje andetag oavsett i vilken miljö jag befinner mig

Jag åtar mig själv att sluta frukta pengasystemet – och att sluta att frukta och känna ångest inför att vara en av de som är utstötta, och utkastade av pengasystemet – och således åtar jag mig själv att stå en och jämlik med pengasystemet och använda pengar som ett redskap och inte som någonting jag behöver för att uppleva mig själv såsom stabil inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att sluta rättfärdiga min rädsla för pengar genom att tänka att det är en universell sanning att jag måste frukta att bli fattig – och i detta åtar jag mig själv att skapa min egen sanning – såsom vad som är bäst för alla – och inte hålla kvar vid någon förlegad idé om vad som måste vara den mänskliga naturen

Jag åtar mig själv att inte prata i mitt huvud om huruvida jag kommer förlora pengar eller inte – och hur det kommer för mig med pengar i framtiden – och jag åtar mig själv att istället leva här i varje ögonblick – och ta ett ögonblick i taget – och röra min fot en fot framför den andra – och inte försöka lista ut vad som kommer hända längre fram i tiden

Dag 17: Pengar och Irationella Rädslor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att förlora kontrollen över min verklighet, att frukta att jag inte längre kommer kunna göra effektiva beslut, och se på vad konsekvenserna blir av mina beslut, eftersom det inte finns någon rationalitet i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta oberäknelighet, att frukta människor som jag inte kan läsa av och förstå vad som driver dem, hur de drivs, och vad deras nästa beslut kommer att bestå i

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta och känna ångest inför att en annan inte kommer lyssna på mig, och höra hur jag vill ha saker och ting, i rädslan att jag därigenom kommer förlora kontrollen i min värld, och bli förbisedd, och inte ha någon möjlighet att dirigera eller styra mig själv i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma kontroll, och se försöket att kontrollera min värld, utifrån en utgångspunkt av rädsla såsom dåligt – och istället för att se hur jag kontrollerar min värld, förtrycka och förneka att det är någonting jag gör, eller skulle vilja göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att sätta gränser i min värld, och dirigera mig själv i min värld genom att uttrycka vad jag tillåter, och vad jag inte tillåter – i rädslan att jag därför inte ska bli sedd och upplevd som andra människors vän

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att jag ska begränsa andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla att andra människor ska tycka att jag är tråkig, och kontrollerande, om jag lever på ett sådant sätt att jag försöker kontrollera vad som händer i min värld, ifrån utgångspunkten av vad som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera och se kontrollerande människor såsom att vara jobbiga, och såsom att kväva liv, och därför inte kontrollera, eller på något sätt försöka uttrycka mot min värld hur jag vill ha saker och ting, och hur jag vill att saker ska fungera – istället för att tillåta och acceptera mig själv att leva utåt, genom att utrycka mig själv, och visa hur jag vill att saker och ting ska fungera

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att leva på ett sådant sätt att andra tycker att jag försöker kontrollera dem, och att de känner att jag kväver dem, och håller dem tillbaka – istället för att se, inse och förstå att denna upplevelsen av att kväva, eller bli kvävd, är en upplevelse av som sinnet, och det mentala – och är på så vis inte riktig, och går inte att lita på

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta min tillit till upplevelser av mig själv som jag inte kan se, eller dirigera, styra, här såsom mig själv i andetaget – i tron att allt jag upplever inom mig, måste vara av och som mig, eftersom jag upplever det inom mig – istället för att inse, se och förstå – att bara för att jag upplever någonting inom mig, behöver inte det betyda att jag är det som jag upplever inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att en annan ska se mig som tjatig, och ska tycka att jag oroar mig för mycket i onödan, och att jag inte bryr mig tillräckligt mycket om andra saker i livet som är viktiga

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att inte ha möjlighet att kontrollera och styra en annan, i rädslan att denna andra ska dra med mig ner i en undervärld där all min fruktan kommer att realiseras, och att jag inte kommer att kunna göra någonting för att hålla mig flytande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera och se mig själv såsom underlägsen, och sämre än en annan – och tro att jag måste ha en annans erkännande i hur jag lever, talar och uttrycker mig själv, då jag dirigerar mig själv i min verklighet – i det att en annan måste tycka att jag är bekväm, samt rolig och underhållande att vara runtomkring

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag måste vara underhållande, rolig, och att jag aldrig kan vara allvarlig, och mena det som jag säger – och att jag inte får bekymra mig över praktiska livsbeslut – i tron att en sådan applikation av mig själv är tråkig, och jag således inte för leva en sådan applikation av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka mig själv som seriositet, och att ta ansvar för mig själv och min värld på alla de sätt som krävs, i rädslan att jag kommer bli för tråkig, och torr, och att människor i min värld kommer att se mig såsom torr, tråkig, och osjälvständig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla att andra kommer att se mig såsom att jag oroar mig för mycket, att jag är för tråkig, och för torr, och att jag inte är lika rolig som jag brukade var, om jag tillåter och accepterar mig själv att ta ansvar för och som mig själv, och leva på ett sådant sätt att jag inte ignorerar de problem jag ser i min verklighet, utan tar tag i dem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att diskutera problem med min partner, och diskutera praktiska överväganden som måste dirigeras, i rädslan att min partner ska se mig som stel, som alltför orolig, och såsom att inte vara tillräckligt stöttande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera stöttande såsom att bara fokusera på det positiva, och aldrig dra upp eller prata om någonting negativt, eller dåligt – i tron att jag mår bättre av att bara prata om positiva, och sköna saker – istället för att se, inse och förstå att det är de negativa sakerna i min värld som kräver min uppmärksamhet, och som jag måste se till och dirigera, för om jag inte gör detta kommer de slå tillbaka i mitt ansikte

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ansvar för mig själv, inom mig själv, genom att enbart lägga fokus vid de positiva upplevelserna jag har inom mig, och tänka på hur skönt, och hur underbara vissa upplevelser är som jag har, istället för att titta på allt det negativa skit som jag upplever inom mig, och ta tag i det skitet, och dirigera det genom att skriva och applicera självförlåtelse, tills det inte längre finns något negativt skit inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla att andra människor ska se mig som orolig, nojjig, och onödigt försiktig, i rädslan och ångesten att andra ska se mig som svag och mesig – för att jag tar tag i och dirigerar punkter i min värld noggrant, och på ett sätt att inga misstag kan uppkomma – i tron att det är en svaghet att vara noggrann och lägga vikt vid detaljer, och att det är coolt, häftigt, och betyder att man är stark om man inte ger fan i någonting, utan bara tar allting som det kommer

Jag åtar mig själv att inte längre kontrollera min verklighet i rädsla och fruktan – utan att istället dirigera min verklighet, en och jämlik inom princip av vad som är bäst för alla

Jag åtar, och hänger mig själv att inte längre frukta att bli av med pengar, och att varje gång denna fruktan att bli av med pengar kommer upp inom mig – att jag genast stoppar mig själv, tar ett djupt andetaget – och därefter inte går in i denna rädslan och agerar utifrån denna rädslan – utan istället agerar utifrån sunt förnuft såsom vad som är bäst för alla

Jag åtar och hänger mig själv att leva insikten att pengar inte är någonting jag måste frukta, att pengar inte är någonting dåligt, att pengar är ett fysiskt objekt vilken kan ge mig möjlighet att köpa olika saker, och att det inte är någonting mer med det

Jag åtar och hänger mig själv att inte längre leva, och dirigera mig själv såsom irrationella rädslor – utan istället leva och dirigera mig själv utifrån vad som är bäst för alla, utifrån vad som är bäst för mig – utifrån sunt förnuft och bevisbara matematiska formler

Dag 4: Rättvisa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga en annan för vad jag upplever inom mig själv, och en anklaga en för att jag känner mig själv obekväm, eller arg, och anklaga en annan för de tankarna som dyker upp inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga en annan för att inte vara givmild nog

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera på en annan, min egen upplevelse, och natur av mig själv, såsom att snylta av andra, och hellre låta andra spendera pengar, och ge mig saker, än att jag spenderar mina egna pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att utnyttja andra för att på så sätt tjäna pengar, eller tjäna tid, och vinna någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera hur jag hellre tar från en annan än ger, hur jag hellre låter en annan stödja mig, och ge mig det jag vill ha, än att jag ger mig själv det jag vill, och stödjer en annan såsom jag själv vill bli stödd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glida på andras givmildhet, och utnyttja andras givmildhet, så att jag själv aldrig ska behöva ge, eller göra någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera min egen applikation av mig själv såsom att jag inte tar ansvar över alla mina ord, och över alla mina handlingar, genom att jag lever ut reaktioner, och tar beslut utifrån reaktioner på en annan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig rädd och nervös för att en annan ska ta någonting ifrån mig, och utnyttja, ta mina pengar, eller ta mina tillhörigheter, och göra mig fattig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja och önska att en annan ska göra det jag säger till dem, och att jag ifråga om arbete, ska göra exakt lika mycket som en annan gör, och tänka att om jag gör mer än vad än annan gör, att det då är orättvist

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i idéer om vad som är rättvist, och vad som är orättvisst, om vad som är bra, och om vad som är dåligt, och helt tappa bort mig själv i en inre strid, där jag hela tiden mäter om det jag gör till en annan, och det en annan gör mot mig är lika, och är rättvist

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att om en annan inte gör lika mycket, eller ger lika mycket som mig, att det då är orättvisst och att jag håller på att bli utnyttjad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att jämföra, och undersöka hur pass lika jag ger i förhållande till en annan, hur pass lika jag tar i förhållande till annan, istället för att stå här, och ge som jag vill få i varje ögonblick, och sluta att konstant mäta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att ha allt i precis samma mängder, så om en hjälper mig i en timme, att jag då känner att jag måste hjälpa denna i en timme, istället för att inse att jag inte måste ge någonting tillbaka, och att jag inte måste ha någonting i gengäld för att göra någonting för en annan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera order rättvisa inom idén av skuld, och inom tron att om någon gör någonting för mig, så blir jag skuldsatt, och om jag gör någonting för någon annan, så skuldsätter jag den personen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se och uppleva min verklighet, och mig själv, utifrån idén om skuld, och skuldsättning, utifrån idén om att jag är född i skuld, och att jag måste återta mitt värde genom att köpa tillbaka min skuld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att jag inte står i skuld till någon

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse att ingen står i skuld till mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att skuld är ett mentalt koncept, och att skuld i verkligheten, här, faktiskt inte existerar – det går inte att se skuld – det går inte att röra vid skuld – skuld är en mental upplevelse, och sålunda en falsk upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att dirigera och styra mig själv utifrån en falsk upplevelse av skuld, utifrån idén att jag ligger i back, och att jag för att ta igen mig själv måste kämpa, och ge, och var snäll, och vara givmild, i tron att annars blir saker och ting inte rättvisa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att konstant mäta hur mycket pengar jag ger en annan, eller hur mycket jag hjälper en annan, gentemot hur mycket pengar jag får tillbaka, och hur mycket denna andra människa hjälper mig i gengäld, och konstant vara vaksam på hur mycket jag ger, och hur mycket får, och vakta denna transaktion observant – istället för att ge såsom jag vill få, ge ovillkorligt – ge utan att förvänta mig någonting tillbaka – ge här en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera mig själv såsom att vara girig på en annan, genom att tro att den girighet jag ser i en annan, och reagerar på i en annan, inte existerar inom mig, istället för att inse att det är mig själv jag ser

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att utnyttja andra, och ta från andra före jag tar från mig själv, förvänta mig av andra innan  jag förväntar mig av mig själv, att kräva av andra innan jag kräver av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra ska göra för mig, vad jag har ännu inte gjort för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja andra ska hjälpa mig, när jag ännu inte hjälpt mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att ge andra, och vara rädd för att använda mig själv som resurs före andra, i rädslan att jag ska ta slut, i rädslan att jag ska ge bort för mycket, och bli utnyttjad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att jag kommer bli utnyttjad, och att jag inte kommer att få tillbaka så mycket som jag ger, i rädslan och ångest att andra kommer skratta åt mig, och tycka jag är löjlig, och prata bakom min rygg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest för att andra ska tycka jag är löjlig, och bakom min rygg säga att jag är patetisk, och att det går att lura mig till att göra vad som helst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se givmildhet såsom en svaghet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se givmildhet såsom någonting positivt, och någonting som gör en till än bättre människa än att inte vara givmild

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att polarisera mig själv såsom ordet givmild, istället för att leva givmild såsom en praktiskt handling i varje ögonblick, vari jag agerar på sånt sätt att jag ger, och stöttar, då jag ser att det är den praktiska handlingen som är bäst för alla – inte för att det känns bra, eller för att jag skulle vara en bättre människor därigenom

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att inte vara givmild, i rädslan att andra människor ska tycka att jag tar för mycket, och aldrig ger någonting tillbaka

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja få någonting tillbaka när jag gör en praktiskt handling, och hjälper en annan, eller kommer överens om att göra ett visst arbete uppdelat, och i detta vakta på att denna andra människan ska göra vad den lovat, och om den inte gör det – reagera och känna mig lurad, bedragen, och som om jag blivit utnyttjad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att bli utnyttjad och bedragen, att vara rädd för att ge, rädd för att hjälpa, rädd för att stötta, i rädslan att jag inte kommer få någonting tillbaka, utan att jag kommer bli missbrukad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädslan inför att jag ska bli bedragen och utnyttjad, istället för att inse att jag kan alltid bara bedra mig själv, och jag kan alltid bara utnyttja mig själv – ingen annan utom jag är ansvarig för vad jag upplever, och vem jag är inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att stötta, hjälpa, och gå en och jämlik med en annan människa, i rädslan att jag ska bli bedragen och utnyttjad, och förd bakom ljuset

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att det jag fruktar i en annan människa, existerar inom mig, såsom den valmöjlighet jag accepterat inom mig själv, att bedra en annan människa, och utnyttja en annan människas givmildhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bedra en annan människa för att kunna tjäna på det, och utnyttja en annan människas givmildhet för att kunna tjäna på det, istället för att leva här med integritet och självständighet – såsom är bäst för alla

Jag hänger mig själv till att sluta oroa mig om hur andra lever, och istället fokusera på hur jag lever

Jag hänger mig själv till att sluta oroa mig själv för om andra bedrar mig, och andra utnyttjar, och istället fokuserar jag på att stoppa mig själv från att bedra mig själv och utnyttja mig själv och andra

Jag hänger mig själv till att sluta fokusera på andra, och istället fokusera på mig själv, vad jag gör, vad jag tänker, hur jag agerar, och hur jag existerar

Jag hänger mig själv till att ta ansvar för mig själv på varje sätt, och i varje del av mitt liv, och stå upp inom mig själv såsom en ansvarsfull människa, och i detta se att vad det än är jag upplever mot en annan är mig själv

Jag hänger mig själv till att sluta frukta att bli utnyttjad, och istället börja ge såsom jag vill ta emot

Jag hänger mig själv till att sluta att jämföra hur mycket jag ger eller får, i jämförelse med hur mycket en annan ger eller får, och istället fokuserar jag på mig själv – och jag fokuserar på att göra det som är bäst för alla i varje ögonblick, oavsett hur en annan agerar

Jag hänger mig själv till att sluta göra mig själv beroende av hur andra lever, för hur jag ska leva – och jag står upp och lever det som är bäst för alla, oavsett om ingen annan gör det – jag fokuserar på mig själv

När Pengar Blev Viktigare Än Liv

Vi lever i en vardag där den mängd pengar du har anger om du ska få leva eller dö, svälta eller äta, vara klädd i nya kläder eller gamla kläder, vara sjuk eller frisk – vi lever i en vardag där du inte får någonting, utan att offra någonting. Vi lever i en vardag där du måste offra dig själv för att kunna överleva, offra din tid, offra dina intressen, offra din moral, offra din karaktär – eftersom konsten att tjäna pengar kräver att du inte tillåter någon som helst medlidande eller ärlighet. Du måste existera och leva som en lögn för att få tillgång till pengar.

För att få överleva, för att få tillgång till pengar, måste vi kompromissa oss själva, vi måste le när vi inte vill le, vi måste skratta när vi inte vill skratta, vi måste ägna oss åt saker och ting som inte har någon relevans, eller värde för oss själva, eller andra människor överhuvudtaget – enbart för att tjäna pengar. Vi är, i grund och botten, slavar, utan någon som helst frihet att uttrycka oss själva, och leva som vi vill.

Frågan som vi måste ställa oss själva är: ska vi acceptera vårt liv, och livet för resten av alla människor att vara på det här sättet? Ska vi acceptera en värld som inte är himlen på jorden?

Själv kommer jag inte acceptera någonting mindre än himlen på jorden, det är den värld jag vill leva i, och enbart den världen jag kommer att acceptera – vårt nuvarande kapitalistiska, konsumentsystem går inte på något sätt att tolerera – att människor inte har tillgångar att tillfredställa sina mest basala och grundläggande behov är inte acceptabelt – det är faktiskt, i klarspråk, mord.

Vårt nuvarande pengasystem såsom det existerar gör oss alla till mördare, eftersom vi tillåter och accepterar ett system att existera som inte stödjer människor, utan som istället stjälper människor, lämnar dem utan mat och dryck, utan kläder och värme, utan medicin och vård, ett hänsynslöst och brutalt system som inte överhuvudtaget värderar liv som någonting av värde – utan enbart pengar är av värde.

Och självklart kan vi inte anklaga systemet, eftersom systemet bara reflekterar tillbaka till oss själva, såsom vi tillåter oss själva att existera och leva – det är vi som blivit totalt besatta av pengar, besatta av upphetsningen att äga, besatta av begäret att konsumera, besätta av rädsla och ångest att vår granne, eller någon annan ska ta våra tillgångar ifrån oss – detta är vad vi tillåtit oss själva att bli.

Varför lever vi inte sann moral? Vad är sann moral? Färdigheten att leva i hänsynstagande av andra, att se andra som en själv, och ge till andra såsom man själv vill ta emot – att inte göra och handla utifrån girighet och begäret av att äga, men istället agera på ett sätt så att man är stolt över sig själv. Det är moral – det är att leva på ett utvecklat och intelligent sett, men som kan ses är det inte många som lever på ett sådant sett idag.

Istället har färdigheten att tjäna pengar getts högre värde än färdigheten att vara sanningsenlig, färdigheten att dra andra bakom ljuset har getts högre värde än färdigheten att i varje andetag, vara medveten om ens ord och handlingar – vara medveten om hur ens ord och handlingar influerar ens omgivning, och i en sådan insikt agera på ett sett som stödjer, och assisterar ens omgivning. Pengar har blivit den sak genom vilken vi värderar vår verklighet och oss själva, istället för att se pengar som ett sett att kommunicera, och fördela de tillgångar som finns på denna jord.

Pengar används idag för att rättfärdiga ojämlikhet och lidande, vi säger att ojämlikhet existerar eftersom jämlikhet inte är en möjlighet, med tanke på människans giriga natur, och med tanke på att pengar inte kan fördelas exakt lika mellan alla – men detta är lögner och rättfärdiganden. Vi kan förändra oss själva, och vi kan administrera världens resurser efter de behoven som finns, precis som att vi kan med enkelhet se vilka av våra handlingar och levnadssätt som faktiskt stöttar, och vilka som skadar.

Vi har accepterat vårt dagliga liv till att vara en kamp för överlevnad, och en strid om resursers, men så behöver inte vara fallet – vi är skapare – vi är kapabla – och vi är värda en ny värld, en värld som är himlen kommen till jorden, vari vi alla kan ha roligt och uttrycka oss själva, vara fria att leva som vi vill, inte längre slavar till våra begär, rädslor, och framförallt pengar – men istället hängivna till liv, till jämlikhet, och till principen om vad som är bäst för alla.

Jobbskatteavdrag och Himlen på Jorden

Det blir ett nytt jobbskatteavdrag redan till årsskiftet meddelar alliansregeringen. Detta betyder att en mycket liten summa pengar kommer gå från statens skatteintäkter, till envars plånbok – eller till några få iallafall, för alla skulle inte få jobbskatteavdraget.

Såhär går att läsa i DN:

”Jan Björklund (FP), Göran Hägglund (KD), Maud Olofsson (C) och Fredrik Reinfeldt (M) skriver i Dagens Nyheter att de gör allt för fler i arbete, växande företag och högre tillväxt.

Skatteavdraget, anser kvartetten, är för alla som arbetar.

”Vi ska vända på alla stenar för att komma närmare målet om full sysselsättning” skriver partiledarna.

Därför, förklarar alliansen, blir det ett femte skatteavdrag nästa år, säger de fyra partiledarna i alliansregeringen.”

Vad är det allting handlar om? Vad är det allting cirklar runt? Jo, pengar – pengar är det som våra ledare desperat försöker skapa i vårt samhälle. Mer arbete, full sysselsättning, växande företag, högre tillväxt – alla dessa ord är synonymer för en och samma sak – ge oss pengar! Vi måste tjäna pengar! Skaffa fram pengar!

Och varför då får man fråga sig – varför måste vi skaffa fram pengar?

Jo – för om du inte har pengar i dagens samhälle så är du DÖD. Ja, tyvärr – så hänsynslös har vår värld blivit. Och det är ingen som ifrågasätter varför det är på det sättet, våra politiker och våra röstberättigade medborgare är istället helt förblindande av denna jakt på pengar. Men, damer och herrar – varför måste vi jaga pengar? Vem har bestämt att pengar är det som måste styra, kontrollera, och vara själva ursprunget till våra liv? Det är vi som säger det – det är vi som gör reglerna, och det är vi som inte tillåter oss själva förstå att världen inte måste drivas med och av pengar.

Titta på mat t.ex. som en tomat – en tomat växer helt utan pengar. En tomat växer, och blommar med enbart vatten, jord och sol – du behöver inga pengar för att odla en tomat. Och bonden som odlar tomaten – han får mat från jorden, han får vatten från sjöarna, och värme från solen – hans leverne kostar i praktiken ingenting heller. Allt som han behöver är ovillkorligt givet och tillhandahållet av jorden, vattnet och solen – helt gratis!

Men, hur kommer det sig då att vi har blivit helt besatta med pengar? Hur kommer det sig att vi värdesatt, och satt priser på de skapelser av naturen och universum som från början varit gratis och tillgängliga för alla?

Anledningen till detta är människans ego – som består av rädsla och begär. Rädslan för att dö, och begäret för att överleva – i grunden kan vi kalla detta fenomen för girighet. Ett beteende som består i att vi tar, och tar – även då vi har, och har – enbart för att tillfredställa vårt habegär, som är vår kamp mot döden. I detta har vi kommit att strunta i andra människor och hur deras liv blir påverkade av våra handlingar, och vår girighet – vår girighet som i grunden också består i rädslan för att lita på andra människor, för tänk om de gör mig illa?

Så, detta accepterade och tillåtna levnadssättet av girighet, där människor individuellt gick ut och beslagtog det som varit menat för kollektivet har lett till en tävlan, en kamp och en strid om de resurser som är här. Den striden, om de resurser som tydligen är begränsande, och inte finns i tillräckligt stor utsträckning till alla, har blivit och är striden om pengar, och den eviga bristen på pengar.

Anledningen till varför det verkar som om resurserna på jorden är begränsande, och inte finns i tillräcklig utsträckning för alla, är eftersom girighet har gjort människor till ägare över mer än vad de behöver. Således har de kommit till som inte har någonting, och således lever i konstant jakt på att tillfredställa bara sina mest basala behov – som att äta, dricka och bo någonstans.

Vad som är fascinerande med detta scenario, där vi alla i vår individualitet gjort oss själva till enslingar, som endast försöker överleva för sig själva allena – är att som en grupp, genom att hjälpa och stödja varandra hade vi faktiskt kunnat överleva mycket, mycket enklare – eftersom, då hade vi inte behövt slåss mot varandra. För om vi ser på världen idag, och ställer oss frågan vem eller vilka som är det största hotet mot vår överlevnad – ser vi att svaret är människan. Människan som i sin rädsla för att lita på någon annan, i sin rädsla för att samarbeta, dela med sig, och leva tillsammans med andra människor – gick sin egen väg – vilket ledde till denna tävling, och kamp som vi kommit att kalla för det kapitalistiska pengasystemet.

Så, varför forsätter vi att leva såhär? Vi kan ju inte tycka att det är roligt att varje dag är en kamp och en strid för överlevnad – att våra barn inte går en trygg framtid till mötes – att skolan försämras, länder klappar samman, brottsligheten stiger – världen är på väg mot en abrupt slut. Se bara vad vårt driv gentemot vinst har gjort med naturen, har gjort med våra sjöar, med våra djur – det finns flertalet dokumentärer som behandlar detta ­– speciellt föreslår jag en som heter Earthlings. Vi förstör vårt hem, vår enda boplats och vi gör det för att vi är rädda för att samarbeta, rädda för att ge upp våra tillgångar och istället för att tävla – dela med oss.

Lösningen på alla pengaproblem gavs för 2000 år sedan av Jesus – han sa: gör mot en annan såsom du vill har gjort mot dig själv – ge och du kommer få. Detta är den skapelseprincip som, om den är levd, kommer att lägga grunden för himlen på jorden – som är en plats där alla förblir barn hela livet.

Så – ifrågasätt vårt nuvarande system, ifrågasätt pengar, ifrågasätt politiken som alltid säger sig ha en lösning, men som alltid baserar sin lösning på samma problem som skapade problemet – ojämlikhet. Vi behöver en ny princip, en ny väg att vandra – vi ser var principen om tävlan, och egoistisk individualitet har lett oss – nu är det dags att göra någonting nytt, och skapa från en värdegrund som tar hänsyn till alla människor, och inte bara ett fåtal.

Undersök jämlikt med pengar, och undersök desteni ”I” process – jämlikt med pengar som lösningen, och desteni ”I” process som vägen till lösningen.

Med desteni ”i” process kommer du kunna tjäna pengar samtidigt som du hjälper världen till att bli en bättre plats för alla.

Jämlikt med pengar är det system som kommer skapa samarbeta mellan människor, och vara början till himlen på jorden.

Sjukvården Kraschar och Vi Kan Inte Skylla Ifrån Oss

Sjukvården i Sverige har haft sina glansdagar – Sverige som helhet har haft sina glansdagar. Världen som helhet har haft sina glansdagar.

De rapporterna som framkommit om Stockholms sjukvård har visat att det inte längre finns någon allmän och tillförlitlig hjälp att tillgå då man skadar sig eller bli sjuk. Människor med brutna ben har blivit hemskickade i väntan på att en lucka ska infinna sig i schemat – människor har i stora mängder flockats i väntrummen – i enkla termer = sjukvården har absolut inte fungerat.

Nu ska socialdemokraterna diskutera hur detta problem ska hanteras – en före detta nationalekonom har blivit tillsatt att göra undersökningar. Självfallet är det en ekonom som har fått uppdraget – för vad handlar denna brist på fungerande sjukvård om? Jo – bristen på pengar.

Sveriges glansdagar är förbi och över eftersom det inte längre finns en lika stor mängd pengar att tillgå. Pengasystemet faller så sakteliga samman och nu börjar vi märka konsekvenserna av detta. Vi kommer att uppleva samma inhumana situation som människor i tredje världen levt med i åratal – en omständighet som förorsakats av bristen på pengar. I tredje världen har detta lett till brist och avsaknad av de mest basala mänskliga nödvändigheterna – någonting som gjort livet outhärdligt. Vi går nu samma öde till mötes – då hela världens pengasystem inte längre kan hålla sig själv stående under tyngden av den skuld som under årtionden byggts upp och gömts undan.

Pengar är roten till det onda. Vi har hittills haft det bra i Skandinavien och i de största delarna av Europa men nu kan vi inte längre gömma oss för sanningen. Och sanningen är den att vårt pengasystem inte fungerar – vårt pengasystem lägger grunden till extremt lidande och förfall. Vårt pengasystem är skapat utifrån slaveriet som andra – fattigare människor tvingats utstå för att få sin del av kakan – nu rasar det samman.

När nu detta händer – när världen som vi kommit att känna den inte längre fungerar och beter sig som den brukar ställs vi inför frågan – kan vi ändra detta? Behöver sjukvård vara bundet till mängden pengar som finns i cirkulation? Behöver vår hälsa kompromissass eftersom vi inte har tillräckligt med pengar? Eller – kan vi säga att det räcker nu – vi avgör värdet på pengar – vi avgör vad pengar ska användas till – vilka som ska pengarna och vad vi ska stödja med pengarna. Inte längre ska pengar behöva tjänas för att vi ska kunna ha en effektiv sjukvård – nej – vi helt enkelt bestämmer att effektiv sjukvård ska det finnas och vi bestämmer att sådant finns det pengar till.

Så som det ser ut idag har vi givit upp oss själva till marknadskrafter – inflation – konjunkturssvängningar och börsras. Allt detta har haft en direkt inverkan på sådana nödvändigheter som gör det möjligt för oss att leva – är det rätt? Ska det vara så att pengar – människor girighet och begär att spekulera för att vinna ska ha kontroll och direkt effekt på våra livsuppehållande samhällstjänster? Nej – självklart inte men så har vi tillåtit det att bli – utan att blinka eller ens ifrågasätta det ska tilläggas.

Vi ställs därför inför ett val. Antingen tar vi tillbaka makten över pengar – vi bestämmer vad pengar ska användas till och vi använder pengar till sådant vi behöver – måste ha – till sådant vi som människor är värda. Eller – faller vi ner i ett hål av mörker där det inte längre finns någon effektiv socialt hälsohjälp. Vi väljer var vi vill sluta. Antingen tänker vi på alla – vi värnar om vårat eget och våra grannars bästa – eller låter vi marknadskrafter styra – privata vinstintressen och korrupta knösar.

Vi har ingen att skylla för hur vår sjukvård ser ut – vi kan inget göra för att förändra vår sjukvård – förens vi inser var problemet ligger. Och problemet ligger inte i en dålig sjukvårdspolitik – eller att vi arbetar för dåligt – problemet har sin grund i detta pengasystem som i sin natur av att stödja och nära sig på ojämlikhet – skapar lidande och misär.

Undersök jämlikt med pengar för alla!

Brand i snickeri – säkerhetsåtgärder är förbisedda på grund av pengar

http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1341776/Brand-i-snickeri-i-Stockholm.html

Det har brunnit i ett snickeri i Stockholm går det att läsa i sydsvenskan idag – brandorsaken är inte klarlagd framkommer också. Men som en gammal snickarelev så vet jag vilka komponenter som är brandfarliga i en snickarverkstad och varför de flesta bränder i snickerier händer.

Det som far runt i luften då du snickrar är sågspån, det är små, väldigt små partiklar av sågspån som flyger omkring. Blir det för många av dessa små, små sågspån utgör dessa en stor brandfara – till den grad att en verkstad kan börja brinna vid enbart en liten gnista som flyger genom luften.

Detta klargjordes på den utbildning jag närvarande vid då jag studerade till snickare. Det märkliga var att då jag kom ut till snickeriverkstäderna för att göra min praktik var det ingen som följde dessa regler. På vissa verkstäder låg dammet i drivor och sågspånspartiklarna flög så mycket de orkade genom luften att någon tog akt. Jag märkte också att de säkerhetsregler som förespråkades på min skola om att ”ta det lugnt”, ”använda skydd”, ”använda väl vårdade verktyg” inte häller efterföljdes.

Jasså – varför då tänkte jag? Varför har man ett gäng regler som är utlagts för att ge snickare en inte lika farlig arbetsplats om de inte efterföljs. Varför efterföljs de inte? Varför verkar ingen bry sig?

Svaret mina vänner är – pengar. Jo, naturligtvis – pengar är det som är orsaken till att regler som värnar om den egna säkerheten inte efterföljs. Du har nämligen inte tid med sådant – du måste ju tjäna pengar!

Här är ännu ett bevis på hur vi indirekt tillåter mord och misshandel och rättfärdigar vårt handlade genom pengar. Indirekt – genom att tvinga snickare att skynda och stressa i sitt arbete för att producera en tillräcklig kvot för att generera en tillräcklig vinst så sätter vi dem i fara. De är tvingade att förbise viktiga säkerhetsaspekter i sitt arbete eftersom de inte har tillräcklig tid. Varje minut läggs till produktion – service och säkerhet kommer i andra hand.

Så – vi är faktiskt alla ansvariga till att sätta människor i farliga situationer. I situationer där konsekvenser som hotar liv och lem hos arbetare blir möjliga. Arbetarna, snickarna i detta fall har inget val – de måste arbeta och fullgöra sin kvot annars kan de inte överleva. Du måste ha pengar för att överleva i denna världen och i dagens världssystem får du inga pengar om du inte fullgör din kvot.

Jag vill inte vara en mördare längre. Jag vill vara delaktig i att sätta människor i farliga och prekära situationer enbart för att de ska få överleva. Alla förtjänar att överleva och leva ett liv utan stress och ångest – alla förtjänar att ha pengar för mat, bostad, kläder, sjukvård, värme och utbildning utan att behöva slita i bedrövliga och farliga förhållanden.

Jämlikt med pengar för alla – från födseln till döden. Detta blir ett slut på vårt kapitalistiska system i vilket du måste kompromissa med din säkerhet och ditt välmående för att kunna leva.

Undersök: jämlikt med pengar för alla

Sopor blir inte hämtade – undrar varför? Inga pengar såklart

Sopor I blir inte hämtade eftersom det ligger för mycket snö i vägen – detta går att läsa i Sydsvenskan: http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1339596/Temporar-losning-pa-sopkrisen.html Publicerad 28 december 2010 16.50 Uppdaterad 28 december 2010 17.52

Anledningen till att snö ligger i väggen för sopbilarna sägs vara julhelgen – det finns inte tillräckligt med snöplogar och manskap för att ordna upp situationen. Frågan är – varför anställer inte kommunen ungdomar eller andra människor som inte har arbete till att lösa uppgiften? Är problemet verkligen att det finns för få anställda – eller – att det finns för lite pengar för att anställa människor?

I ett samhälle där det inte hade varit brist på pengar – där arbete inte hade belönats utifrån vinst utan ifrån sitt praktiska värde hade vi kunnat ta in människor – ungdomar – pensionärer – människor som gillar att vara ute i snön och skotta. Problemet hade enkelt kunnat lösas och alla hade getts betalt per timme – det hade inte funnits någon brist på pengarna eftersom det inte hade funnits någon skuld att hinna ikapp med.

Lösningen är allstå – jämlikt med pengar för alla. Där pengar inte cirkulerar runt och försvinner i korruption – i skuldbetalningar – där ingen har möjlighet att göra sig själv en vinst. Nej – vinst blir det istället då alla tjänar – då pengar faktiskt används för att skapa en vinst för alla – i detta fall – för att rensa sopor bort från gatorna.

Det är oacceptabelt att dagens monetära system låter vinst gå före praktiskt viktiga arbeten. Att pengar endast cirkulerar där det finns möjlighet att få pengar tillbaka – där det finns möjlighet att få en vinst. Men se vad som händer med de arbeten som är viktiga för vår dagliga trivsel och praktiska levnad – de försummas och får inte den uppmärksamhet de behöver ha.

Vi gör ett nytt system där pengar inte längre ges utifrån hur mycket du kan sälja – alla får samma peng för samma tid arbete och endast arbete som gynnar alla räknas som arbete. Att sälja aktier är inget arbete – det gynnar ingen – det ger ingen materiell förändring för människor i dagliga livet – däremot gör snöskottning det – men snöskottning ges ingen prioritet för att vi i dagens samhälle konstant tvingas tjäna pengar – göra vinst på alla vi gör.

Vi har skapat ett skuldsamhälle som är i en ond spiral – mer pengar – mer skuld – mer vinst. Hela tiden måste vi ha mer vinst – konsumera mer – sälja mer och i detta försummar vi det som är viktigt och det rent praktiskt gör vår överlevnad möjlig och bekväm.

Oacceptabelt – ge alla samma mängd pengar och ge alla viktiga yrken pengar utan begär för vinst. Det är enbart möjligt i ett nytt system. Jämlikt med pengar för alla.2010-12-28 16:50:15