Tag Archives: lyckad

Dag 303: Leva i Luftslott

Om jag ser tillbaka på mitt liv så kan jag se att jag har haft en konsekvent tendens att bygga upp mitt liv och ta beslut om min framtid på basis av fantasier, drömmar och förhoppningar. Vad som är återkommande i fråga om dessa drömmar är begäret efter framgång – i alla de drömmar jag haft har själva grunden varit att jag ska lyckas och placera mig själv i en position där jag är respekterad, erkänd och högt ansedd.

castleofdreamswalc_1164809953_9260825Den rädsla som jag nu återkommande upplever inför framtiden är i förhållande till att inte kunna uppnå och realisera en sådan dröm om att i framtiden vara framgångsrik och lyckad. Frågan är egentligen varför jag vill manifestera min framtid utifrån denna utgångspunkt av att bli sedd av andra såsom framgångsrik och lyckad.

Det jag kan se är att jag söker efter framgång och att ha en lyckad karriär för att på så vis bevisa någonting, för om jag tittar bara på mig själv, och på vad jag hade velat och önskat om jag hade varit ensam i denna världen, då hade jag inte haft ett sådant sug efter att få bli framgångsrik – varför? Jo, därför att då inte hade funnits några människor att imponera på, att få erkännande och bli högt ansedd av. Det hade bara varit mig själv och i en sådan position hade jag istället sysslat med vad jag hade haft en passion för, vad jag utifrån ett självfulländande perspektiv hade velat hänge mig själv till.

Därför är denna karaktär som jag skapat inom mig själv baserad på en upplevelse av underlägsenhet och känsla av att jag är undermålig och att det ända sättet för mig att kunna hävda mig själv är genom att få andra att erkänna mig som duktig, effektiv och framgångsrik.

Detta är uppenbarligen otroligt begränsande och det hämmar mig från att ta beslut och bestämma hur min framtid ska se ut, eftersom jag inte låter mig själv vara ovillkorlig i mitt beslutsfattande – istället ser jag hela tiden på hur jag skulle kunna vinna någonting på beslutet i syfte att skapa en bild av mig själv som framgångsrik och högt ansedd.

Således kommer jag att i denna blogg med självförlåtelse och självåtaganden att arbeta med att släppa denna definition och idén av mig själv, att jag tydligen saknar ett värde och jag därför måste spendera mitt liv till att skapa mig själv till att ha ett sådant värde som andra människor i min omvärld kan erkänna.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta beslut utifrån att vilja framstå som framgångsrik, stark, effektiv och lyckad i andra människors ögon. Således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lyssna på mig själv, att inte se mig själv, och att inte ta beslut som jag ser är effektiva och som passar mig, och som jag vill ta eftersom jag ser att dessa beslut är vad som är bäst för mig och andra människor i min omvärld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta beslut utifrån en utgångspunkt av att önska och ha ett begär efter att andra människor ska se mig som framgångsrik, således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit, och istället för att leva mitt liv för att få erkännande, bli omtyckt, och bli sedd som framgångsrik av andra, att jag istället tar beslut för och som mig själv – att jag istället tar beslut som är baserade på sunt förnuft där jag tar mig själv i beaktande, och där jag tar min omvärld i beaktande, och jag tar ett beslut som är effektivt och baserat på omständigheter som är faktiska och reella och som inte bara består i att jag har ett begär efter att få bli erkänd av andra i min omvärld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ängslan, ångest, nervositet inför att inte vara erkänd av andra människor som framgångsrik, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bära på en börda om att jag ska vara framgångsrik i andra människors ögon, jag ska ses som speciell, jag ska ses som unik; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att föra mig själv tillbaka hit – till min kropp – till mitt andetag – och stabilisera mig själv här – att sluta jaga i mitt sinne i rädsla och ångest inför hur andra människor ser mig och istället konsultera mig själv utifrån en utgångspunkt av sunt förnuft – av vad som är bäst för mig men även bäst för andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att jag kan inte lita på de tankar som kommer upp inom med diverse fantasier, bilder, och förhoppningar om framtiden, om vad jag ska göra, om vad jag ska syssla, och om vad jag inte ska syssla med, eftersom de är alla baserade på rädsla, de är baserade på reaktioner och upplevelser och inte på sunt förnuft – inte på en faktisk insikt om hur denna fysiska verklighet fungerar och hur jag kan röra mig själv i och som denna verklighet på ett sätt som är effektivt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att alla de drömmar, fantasier, och förhoppningar som rör sig i mitt sinne är alla baserade på en reaktion, på en energi, på en upplevelse, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att basera min existens och mitt liv på sunt förnuft – på vad som är faktiskt – HÄR – reellt – som jag kan ta på och röra vid och konfirmera för mig själv såsom att utgöra en fysisk och praktisk realitet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att när jag upplever tvivel, rädsla, eller ångest i förhållande till någon av mina drömmar, i förhållande till någon av mina framtida planer, då handlar det egentligen alltid om rädsla – och jag kan därför inte lita på de tankar som dyker upp inom mig, jag kan inte basera ett effektivt beslut på dessa tankar eftersom de har ingenting att göra med vad som är verkligt, reellt, och faktiskt – det är endast upplevelser – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och i detta tillåta mig själv att fullständigt – helt och hållet släppa taget om denna ångest – om dessa inre monologer där jag diskuterar och hypotiserar över min framtid – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva HÄR och att hålla fast vad som är här – och att vara strikt med mig själv att förlåta och släppa taget om de olika rädslor som kommer upp inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att det i egentlig mening inte finns någon begräsning för hur jag väljer att skapa min framtid – den enda begräsning är att mina beslut inte får skada och inte får göra illa människor i min omvärld – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa min valmöjlighet i detta livet utifrån en upplevelse av rädsla och ångest – där jag tror att det finns val som är de korrekta val, och andra val som är de inkorrekta valen – och att jag är i en slags limbo där jag hela tiden försöker finna de korrekta valen – istället för att se, inse, och förstå att det finns ingenting sådant som korrekta eller inkorrekta val – utan det som är riktigt och reellt är att det finns en fysisk verklighet där mina beslut har fysiska konsekvenser – och att det är detta jag måste beakta i mina beslut och ingenting annat

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att jag inte kan kontrollera min framtid, och att hur jag än gör kommer min framtid alltid att vara oviss – jag kan planera – men jag kan inte fullständigt vara säker på vad som kommer hända; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att planera och styra mitt liv utifrån vad som är sunt förnuft – utifrån vad som är praktisk och effektiva beaktanden om hur jag kan leva mitt liv på ett sådant sätt som är bäst för alla – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa taget om denna ångest och rädsla inför att ta fel beslut – och istället låta mig själv endast beakta fysiska och praktiska överväganden i fråga om mina beslut och inte emotionella och känslomässiga irrationella idéer om mitt liv, och om min framtid

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstår att mina känslomässiga och emotionella överväganden gentemot framtiden inte förtjänar någon tillit överhuvudtaget – och att det i grund och botten är fullständigt irrationellt att planera och besluta mitt liv utifrån hur jag känner om saker och ting – för saken är den – att vad jag känner i fråga om saker och ting inte har någon faktisk och reell relevans för hur denna verklighet byggs upp och skapas i varje ögonblick – vilket den görs genom fysiska handlingar, fysiska konsekvenser, och inte vad jag känner eller upplever

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att träna mig själv på, och driva mig själv till att ta beslut, att planera, och att beakta min framtid utifrån reella och praktiska överväganden där jag tittar på vad som är fysiskt här – och inte tittar på vad jag känner, vad jag tycker, och vad jag upplever eftersom det är i grund och botten fullständigt irrelevant – vad som är relevant är vad som är praktiskt – vad jag kan göra och vad det har för konsekvenser om jag åtar mig själv att leva ett visst beslut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte disciplinera mig själv till att låta varje andetag jag tar vara ett andetag där jag lever praktiskt – där jag tittar på min verklighet utifrån praktiska överväganden och i detta fullständigt raderar alla slags upplevelseöverväganden eftersom jag förstår att dessa upplevelseöverväganden inte har någon relevans vad det gäller att ta beslut och leva beslut – och att röra mig själv i och som denna fysiska, praktiska och reella verklighet

Självåtaganden

När jag märker att jag vill ta ett beslut, planera, eller titta på min framtid utifrån upplevelseöverväganden, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att vad jag upplever i förhållande till saker och ting saknar i grund och botten mening och syfte – det saknar relevans och har ingen betydelse i en verklighet som är till sin natur praktisk, fysisk och faktisk; således åtar jag mig själv att överväga mitt liv, mina beslut och min framtid utifrån en praktisk utgångspunkt – där jag ser vad som kan fungera, vad som kan vara effektivt, vad som kan leda till konsekvenser jag vill stå vid – och att jag alltså lever praktiskt och inte mentalt

När jag märker att jag vill ta beslut utifrån en mental utgångspunkt såsom hur jag känner mig själv i fråga om en viss sak, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit, och jag åtar mig själv att påminna mig själv att det jag känner inte har någon betydelse i en verklighet som fungerar utifrån praktiska och fysiska handlingar – således åtar jag mig själv att ändra mitt perspektiv – att ändra min utgångspunkt från att vara mental till att vara fysisk och praktisk här

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Dag 199: “jag är mest lyckad”-karaktären (Del 5)

Idag fortsätter bloggserien – och dagens dimensioner att hantera genom självförlåtelse och självåtagande blir 7) Fysisk Upplevelse, och 8 ) Konsekvens.

7) Fysisk upplevelse

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv – att genom att jag medverkar i och som ”jag är mest lyckad”-karaktären – att skapa en press över mina lungor, och mitt solar plexus – och uppleva mig själv stel och inflexibel i hela min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stoppa mig själv från att gå in i denna karaktären – och istället förbli här med min kropp – och ha uppmärksamheten av och som mig själv riktad mot mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp – och inte inriktad på emotioner, upplevelser, eller tankar inom mig själv

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i denna kroppsliga upplevelse av att känna mig stel – och orörlig – och pressad inom mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas effektivt och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå – att denna upplevelsen kan bara existera inom mig om jag tillåter och accepterar det – om jag tillåter mig själv att vara en slav till emotioner, och tankar – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att disciplinera mig själv att stoppa mina tankar – stoppa mina upplevelser – och stoppa mina inre utflykter in i diverse onödiga och helt värdelösa självsaboterande mentala beteenden

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv – att genom att medverka i och som ”jag är mest lyckad”-karaktären – förtrycka mig själv såsom ovillkorligt – och naturligt självuttryck med och som mig själv här – med och som min mänskliga fysiska kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att när jag märker att jag upplever mig själv på detta sättet – att i detta ögonblick ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och slappna av med min kropp – och låta mig själv sjunka tillbaka in och som bekvämlighet och lugn i och som min kropp – och inte längre fast i stelhet

Självåtaganden
1. När jag märker att jag upplever en press över mina lungor, och mitt solar-plexus – och jag känner mig själv stel och inflexibel i hela min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag är i detta ögonblick besatt av ”jag är mest lyckad”-karaktären – i det att jag jämför mig med andra och tror att jag måste vinna – således åtar jag mig själv att andas och slappna och istället vara här med och som min mänskliga fysiska kropp – och se, inse och förstå att det finns ingenting som jag måste vinna – eller klara av – eller bevisa – utan det enda jag måste göra är att öva mig själv på att vara här med och som min mänskliga fysiska kropp

2. När jag märker att jag går in i en fysisk upplevelse av mig själv av att känna mig stel – orörlig – och pressad – som om att jag håller andan inom mig själv i rädslan för att någon annan ska vara bättre än mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag kan i detta ögonblick använda mitt andetag för att slappna av och korrigera denna upplevelse – och medvetet pressa ut all upplevelse av obekvämlighet inom mig själv och istället göra detta ögonblick till ett bekvämt och givande – och trevligt ögonblick; således åtar jag mig själv att andas in – och pressa ut all stelhet – och allt tryck inom mig själv – och stabilisera mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp

3. När jag märker att jag förtrycker mig själv i mitt uttryck av och som mig själv i min mänskliga fysiska kropp – genom att jag inte tillåter och accepterar mig själv att slappna av – och ge efter – och helt enkelt följa med min kropp i dessa naturliga rörelse och uttryck av sig självt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – i detta ögonblick måste jag fysiskt korrigera mig själv genom att andas och fokusera helt och fullständigt på mig själv som mitt andetag; således åtar jag mig själv att fokusera helt och fullständigt på mitt andetag – och andas mig själv tillbaka in i min fysiska kropp – och uttrycka mig själv naturligt en och jämlik med och som min mänskliga fysiska kropp

8 ) Konsekvens

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att när jag medverkar i ”jag är mest lyckad”-karaktären – så förstör jag ett ögonblick för mig själv – eftersom jag inte är här med och som min mänskliga fysiska kropp – utan jag försöker istället vara någon annan – i tron att jag måste vara någon annan för att kunna vara nöjd med mig själv och tydligen vara en ”vinnare” – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mig själv – att andas – och att ge mig själv lösningen – och belöningen – av att vara avslappnad – lugn – och bekväm med mig själv i och som min mänskliga fysiska kropp

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att konsekvensen av ”jag är mest lyckad”-karaktären – är att jag aldrig tillåter mig själv att uppskatta mig själv – och erkänna mig själv – och se vad jag faktiskt gör som är bra och som jag borde vara stolt och tillfredställd med – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli upphakad på idén och upplevelsen om att tävla – istället för att ge mig själv varje ögonblick till att leva och uttrycka mig själv fullständigt tillsammans med och som min mänskliga fysiska kropp här

3. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att konsekvensen av ”jag är mest lyckad”-karaktären är att jag inte genuint kan uppskatta och vara glad för en annan människas framgång – eftersom jag känner det som en annan människas framgång är ett hot mot min egen seger – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att öva mig på att vara ödmjuk och ge såsom jag vill få – och uppskatta andra människor – och vara genuint berörd av ett en annan människans faktiskt gjort någonting väldigt bra – och således kunna uppskatta och ge denna människan erkännande för denna punkten utan att jag därmed känner det som om att jag förlorar en del av mig själv

Självåtagande
1. När jag märker att jag medverkar i ”jag är mest lyckad”-karaktären – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att konsekvensen av att jag medverkar i denna karaktären är att jag förstör ett ögonblick – förstör en möjlighet för mig att uttrycka mig själv naturligt och avkopplat här med mig själv – eftersom jag är så besatt i mitt huvud av denna karaktären; således åtar jag mig själv att ge mig själv varje ögonblick – till att leva och uttrycka mig själv – genom att andas effektivt – och inte låta denna karaktären besätta mig och styra mig

2. När jag märker att jag medverkar i och som ”jag är mest lyckad”-karaktären – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att konsekvensen av att jag medverkar i och som denna karaktären är att jag känner det som om att jag aldrig är tillräcklig – som att jag aldrig kan vara tillfreds med mig själv – och slappna av – eftersom jag hela tiden upplever det som om att jag måste bevisa mig själv och nå nya höjder av självuttryck – och självstyrning; således åtar jag mig själv att släppa denna karaktären – och öva mig själv på att andas – slappna av – och vara tillfreds med mig själv här – och sluta söka efter någonting mer än mig själv

3. När jag märker att jag medverkar i och som ”jag är mest lyckad”-karaktären – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att en konsekvens av att medverka i denna karaktären är att jag aldrig genuint kan uppskatta och ta del av någon annans framgång eller glädje – eftersom jag hela tiden tävlar och försöker vara bättre och mer framgångsrik än vad andra är – således åtar jag mig själv att ta ett steg tillbaka inom mig själv – och sluta försöka vinna – sluta försöka kämpa mig till en första plats genom att vara bättre och mer unik – och istället åtar jag mig själv att amalgamera och integrera mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp

 

Dag 197: “jag är mest lyckad”-karaktären (Del 3)

Idag kommer jag fortsätta på ”jag är mest lyckad”-karaktären – och jag kommer att applicera självförlåtelse, och självkorrigerande åtaganden på dimensionerna 3) Fantasi och 4) Tanke.

3) Fantasi

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterad mig själv att medverka i och som en fantasi – såsom en inre film – där jag ser mig själv vara på toppen av ett berg och nedanför mig står människor som hurrar åt mig – och erkänner mig som den absolut främsta människan på jorden – eftersom jag kunde ta mig själv upp för det där berget – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån en idé om att jag måste bevisa att jag klara av saker och ting, och göra saker som inte andra kan göra – för att jag ska kunna acceptera mig själv

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som en fantasi av att jag står på en scen framför en stor mängd människor – och jag spelar gitarr, eller pratar om något som anses vara viktigt – och jag har allas uppmärksamhet riktad mot mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv såsom att vara värdelös, och underlägsen om jag inte lyckas nå upp och ställa mig själv på denna scenen och bli ansedd av andra såsom att vara absolut bäst – och mest erkänd – och mest omtyckt

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och röra mig själv utifrån fantasier i mitt huvud där jag inbillar mig själv att jag är viktig och förmer än vad andra är – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta fantisera och istället jorda mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp – och således sluta försöka vara någonting mer än mig själv och se, inse och förstå att jag behöver inte vara någonting mer än mig själv här

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållanden till fantasier som dyker upp i mitt huvud där jag inbillar mig själv att jag är bättre, intelligentare, och starkare än andra människor – och att jag på något sätt kan mer, och är mer än andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva ödmjukhet – ta ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och se, inse, och förstå att jag är inte mer – eller bättre än andra – utan jag är här och i precis samma situation som resten av jordens befolkning

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva utan fantasier, och att inte sluta att inbilla mig själv och skapa historier om mig själv inuti mitt huvud – och istället leva här i och som varje andetag – tillfullo och utan att skapa en negativ, eller positiv självbild – utan helt enkelt bara tillåta och acceptera mig själv – att vara och leva med mig själv här

Självåtaganden
1. När jag märker att jag medverkar i och som en fantasi i mitt huvud där jag inbillar mig själv att jag står på toppen av ett berg, och att jag är förmer än andra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag inte är en fantasi, och att det som händer i en fantasi inte är verklighet – utan bara tjänar till att ta mig bort från verkligheten och från vad som är här; således åtar jag mig själv att andas – och föra mig själv tillbaka hit – och leva i varje andetag genom att stå med mina fötter här på och som denna riktiga jorden – och utan att skapa fantasier om mig själv

2. När jag märker att jag medverkar i och som, och skapar en fantasi inom mig själv av att jag står på en scen framför en stor mängd människor – och dessa människor ser upp till mig och tycker jag är viktig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingen scen – och jag är inte mer viktig, eller bättre än vad någon annan är – utan jag är helt enkelt en människa av kött och blod som kräver syre för att överleva – och mat – och vatten – och alltså ingenting mer eller mindre än någon annan; således åtar jag mig själv att leva ödmjukhet här – och stå med mina fötter på jorden och inte låta mig själv glida bort i och som fantasier

3. När jag märker att jag medverkar i och som fantasier i mitt huvud där jag inbillar mig att jag är i någon slags viktig position – och att jag har makt, och kontroll över andra människor för att jag befinner mig i denna viktiga positionen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – nej – jag är inte viktigare, förmer, eller bättre än någon annan även om en sådan fantasi dyker upp i mitt huvud – således finns det ingen mening – och inget syfte att ge sådana fantasier någon uppmärksamhet, eller något värde; således åtar jag mig själv att leva här – med och som min mänskliga fysiska kropp – och ge mig själv värde och uppmärksamhet här – såsom min mänskliga fysiska kropp

4. När jag märker att jag inbillar mig själv att jag är mer intelligent, modigare, starkare, och bättre än andra människor i mitt huvud – och att jag göra detta genom att lyfta fram vissa saker i mitt liv där jag kände det som om att jag var framgångsrik och duktig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att personlig framgång inte är riktig framgång – eftersom endast framgång som är en framgång för alla – är riktig framgång – således är jag inte lyckad – om jag inte skapar någonting av mig själv och mitt liv som gör att alla blir lyckade; således åtar jag mig själv att sluta se, och definiera mig själv såsom ”en” människa – och istället se att jag hör ihop med hela världen – och att jag inte kan avskilja mig själv och tänka att ”jag kan vinna” utan att världen som helhet då förlorar

5. När jag märker att jag skapar historier, och har en slags berättarröst i mitt huvud där jag pratar om mina framgångar, och om det som jag tycker att jag gjort bra i mitt liv – och under min dag – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – denna inre rösten som talar om för mig vad jag tydligen gjort bra – det är en riktig och fysisk röst – och det är framförallt inte min egen röst – utan endast ett förprogrammerat program vars enda syfte är att jag ska prata mig själv in i ego – istället för att jag fokuserar och koncentrerar mig själv på att leva och uttrycka mig själv här – således åtar jag mig själv att ge min fokus – och min koncentration till att leva – uttrycka – och röra mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp

4) Tanke

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som tanke av att jag håller i en pokal, och får en medalj hängd över min axel – och ser en publik heja på mig – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när denna tanken kommer upp inom mig – att genast ändra mig själv, och bli som en blodtörstig jägare vars en mål i livet är att uppnå herravälde – och placera sig självt i en situation av att vara bäst – och av att vinna mot andra

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att jag inte längre kommer finnas kvar – och att jag kommer förlora all min ”mojo” om jag inte ser till att skydda min position i världen – och ser till att visa andra människor runtomkring mig att jag banne mig inte är en förlorare utan att jag istället är en vinnare, och någon som inte kommer vara sämst – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva – och uttrycka mig själv här – ovillkorligt med och som min mänskliga fysiska kropp – och sluta försöka vara någonting mer än mig själv

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att ge upp denna tanken – och rädd för att sluta följa efter och leva utifrån denna tanken – i rädslan, och ångesten – att om jag lever, och rör mig själv här som mitt andetag och inte längre utifrån vinnartanken – att jag då inte kommer leva ett roligt och givande liv, utan att allt kommer bli trist – och alldagligt – och utan något värde; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag – och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att jag behöver inte vara någonting mer än mig själv här som min kropp – och att det är faktiskt sinnet i form av tankar som begränsar mig – och fulländning kan bara ske när jag släpper taget om min idé av och som mig själv

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta vinnartanken aktivera mig – och när denna tanke kommer upp inom mig – skapa en upplevelse av adrenalin och kamplust – där jag känner att jag måste bevisa mig själv, och hävda mig själv – och visa att jag är den där människan som är bäst – och vars handlingar inte kan motsägas

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv slappna av och vara tillfreds med mig själv – och låta mig själv leva och uttrycka mig själv i denna världen utan att jaga efter någonting mer – och således acceptera mig själv och ge uppmärksamhet till andra saker i denna världen som faktiskt är mycket viktigare än att skapa en känsla inom och som mig själv av att jag är en vinnare

Självåtaganden
1. När jag märker att jag medverkar i och som, och följer efter en tanke inom mig själv – såsom en stillbild av mig själv där jag håller i en pokal – och får en medalj hängd över min axel – och jag ser en publik heja på mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att hela konceptet om att tävla är begränsande – eftersom i jakten på att vinna mister jag nöjet med att vara här med mig själv och uttrycka mig själv – således åtar jag mig själv att ge mig själv nöjet tillbaka att leva och uttrycka mig själv i och som ögonblicket här – en och jämlik med och som min mänskliga fysiska kropp

2. när jag märker att jag tänker, och tror att jag inte längre kommer finnas kvar – och att jag kommer förlora all min ”mojo” om jag inte ser till att skydda min position i denna världen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingen position för mig att skydda – för denna positionen existerar enbart i mitt huvud, och är endast en illusion som jag skapat genom att tänka för himla mycket; således åtar jag mig själv att sluta att tanka – och istället fokusera mig själv på att andas – och interagera effektivt här – med och som min mänskliga fysiska kropp

3. När jag märker att jag är rädd inför att ge upp denna vinnartanken – och denna idén inom mig själv av att jag måste vinna för att mitt liv ska ha mening – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – min upplevelse av mig själv såsom att vinna är inte ens riktig till att börja med – så det är ganska märkligt att vara rädd för att förlora någonting som inte är riktigt – således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att förlora min vinnartanke – och jag åtar mig själv att istället leva – och vara här med och som min mänskliga fysiska kropp

4. När jag märker att vinnartanken aktiverar mig – och att jag upplever en känsla av adrenalin och kamplust – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att när jag befinner mig i denna typ av upplevelse så lever jag inte – för jag andas inte – och jag är inte medveten om mig själv eller min omgivning – utan allt som jag tänker på är hur jag känner mig; således åtar jag mig själv att börja leva – genom att inte röra mig själv – och existera i och som upplevelser såsom adrenalin och kamplust – utan istället vara här med och som min kropp – i enhet och jämlikhet

5. När jag märker att jag inte låter mig själv slappna av och vara tillfreds med mig själv – och sluta jaga efter någonting mer; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting mer att få i denna världen – i formen av en seger eller upplevelse eftersom dessa inte är riktiga till att börja med – det enda som förtjänar att jagas är skapandet av ett nytt pengasystem som är bäst för alla – och som ger till alla vad som är bäst; således åtar jag mig själv att sluta jaga personlig seger – och börja jaga seger för alla i formen av ett jämlikt pengasystem

Dag 196: “jag är mest lyckad”-karaktären (Del 2)

Dagens blogg kommer behandla karaktären som jag började att skriva om igår – nämligen ”jag är mest lyckad”-karaktären – och jag kommer att fortsätta arbeta med denna under hela veckan, och gå igenom alla de olika inre mentala dimensioner som en karaktär består utav.

Som jag i tidigare bloggar berättat består en inre mental karaktär av åtta olika dimensioner – och dessa är: 1) Rädsla 2) Begär 3) Fantasi 4) Tanke 5) Sinnesskvaller 6) Reaktioner 7) Fysisk upplevelse 8 ) Konsekvens.

Eftersom jag kommer att skriva om denna karaktär under hela veckan kommer jag att dela upp min självförlåtelse, och självåtaganden under denna tiden – och jag kommer även att göra en vlogg där jag går igenom punkten i slutet av veckan – och jag kommer också att omdefiniera ord som jag ser är relevanta att ge en ny betydelse.

Idag kommer jag att skriva om och gå igenom dimensionerna 1) Rädsla, och 2) Begär.

1) Rädsla


Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att inte vara den mest pålästa, den mest unika, och den mest framgångsrika personen bland människor – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta och känna ångest att någon skulle vara bättre än mig, och leva ett mer intressant, ett mer roligt, och ett mer givande liv än vad jag gör – i tron att om detta är fallet så betyder det att jag är mindre värd – och att jag inte är lika bra som vad andra är

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla, och underlägsenhet inför andra människor om jag inte kan fantisera, och tänka om mig själv att ”jag är bäst” – ”jag kan mest” – och ”mitt liv är mest intressant” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv slappna av och uttrycka mig själv naturligt bland människor – och vara bekväm med mig själv

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva ångest och rädsla inför att jag inte ska vara bäst – i tron att om jag inte är bäst – i det att jag lever det mest omtumlande och fascinerande livet i jämförelse med andra – att tro att det då är någonting fel med mig och att jag inte kan vara nöjd med mig själv för att jag tydligen gjorde ingenting av mig själv – och jag gjorde ingenting av mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé om att jag måste imponera på andra människor – och tävla mot andra människor – och visa upp mig själv som den som är bäst – för att mitt liv ska ha någon betydelse – och för att jag ska vara tillräcklig

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte bli ansedd av andra såsom att vara en jämlik – och frukta att andra kommer se mig såsom att inte vara lika bra – lika stark – lika framgångsrik – och lika värdig – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att för att försöka bota, och ta bort denna rädsla – att gå ut i världen och försöka tillägna mig själv ett anseende – så att andra ska titta på mig och se mig som en jämlik – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att acceptera mig själv som en jämlik här och sluta att oroa mig för vad andra tycker om mig

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och uppleva mig själv i som rädslan och ångesten inför att inte bli sedd – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att mitt värde, min självkänsla – och hela mig som person är beroende av att andra ska se mig såsom att vara ansedd – viktig – och speciell – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att slappna av och ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och låta mig själv se att det inte är någon fara med att inte vara sedd – och att jag fortfarande är kvar här precis som innan

Självåtaganden
1. När jag märker att jag upplever mig själv rädd inför att inte vara den mest pålästa, den mest unika, och den mest framgångsrika personen bland människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns inget värde i att vara ansedd såsom ”bäst” av andra – utan det är bara en idé att tro att det skulle på något sätt förändra mig i hur jag upplever mig själv och i vem jag är som människa – således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att inte vara ”bäst” – och istället åtar jag mig själv att vara mig själv bland människor – avslappnad – avkopplad – och bekväm här med och som min mänskliga fysiska kropp

2. När jag märker att jag tänker och tror att jag måste vara bäst – jag måste vara den mest unika och framgångsrika bland människor för att kunna vara bekväm med mig själv och inte vara rädd – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag behöver ingen fantasi – och ingen tanke – ingen upplevelse för att kunna slappna av och leva utan rädsla – utan jag behöver endast mig själv här – och jag behöver endast ta ett beslut att andas igenom min upplevelse och ta mig själv tillbaka hit – till och som min mänskliga fysiska kropp; således åtar jag mig själv att sluta vänta på en upplevelse för att jag ska leva utan rädsla – och jag åtar mig själv att istället leva utan rädsla här – i och som min mänskliga fysiska kropp – en och jämlik

3. När jag märker att jag upplever ångest och rädsla inför att jag inte ska vara bäst – i tron att det är någonting fel med mig, och att jag inte kan vara nöjd och bekväm med mig själv om jag inte är bäst – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – allt jag behöver är mig själv här som mitt andetag – och jag behöver inte uppnå någon slags erkännande – jag behöver inte bli berättigad eller vara ansedd – utan jag behöver bara acceptera mig själv; således åtar jag mig själv att sluta att längta efter att andra ska acceptera mig – och jag åtar mig själv att acceptera och erkänna mig själv här – i varje andetag

4. När jag märker att jag är rädd för att andra inte ska se mig som stark – som jämlik med dem själva – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag behöver inte att någon ska se mig på ett speciellt sätt för att jag ska kunna leva utan rädsla – utan att leva utan rädsla är någonting som jag måste ta ett beslut om att göra här – och leva detta beslut genom att stoppa min rädsla – och inte ge rädsla makt eller kontroll över mig; således åtar jag mig själv att ta beslutet att leva utan rädsla – och att inte vänta på att min omgivning ska ge mig en viss upplevelse – utan jag ger mig själv riktning och styrning här

5. När jag märker att jag är rädd för att andra inte ska se, och lägga märke till mig – och att jag tror att om människor inte gör detta kommer mitt värde att minska – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det ändrar inte mig fysiskt på något sett huruvida människor ser mig eller inte – utan jag förblir densamma – således åtar jag mig själv att förbli densamma även inom mig själv – genom att andas effektivt här och amalgamera mig själv med och som min mänskliga fysiska kropp

2) Begär

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som ett begär av att få erkännande av andra människor såsom att vara speciell, och unik – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att detta på något sätt ska göra mig till mer av en människa – och att om jag får erkännande av andra såsom att vara en speciell – och annorlunda människa att jag då äntligen skulle kunna bli nöjd med mig själv – och ge mig själv förmågan att acceptera mig själv

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha ett begär efter att få andra att acceptera mig såsom en stark – och unik människa – och tänka att jag behöver andra att erkänna, att se mig, och att acceptera mig – för att jag ska kunna acceptera och erkänna mig själv – för att jag ska kunna slappna av och ge mig själv tillåtelse att koppla av och låta mig själv släppa taget och helt enkelt gå upp i och som min mänskliga fysiska kropp – och bli min mänskliga fysiska kropp helt och fullständigt

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha, och skapa ett begär efter att få vara bäst – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro jag måste visa mig själv såsom att jag är bäst – annars är jag helt enkelt inte värdig att acceptera mig själv – och jag måste då helt enkelt fördöma mig själv, och känna mig själv rädd, och underlägsen – istället för att se, inse och förstå att – nej – jag behöver inte känna mig själv så – jag kan helt enkelt låta mig själv acceptera mig själv oavsett vad någon annan gjort – eller kan – eller gör – och alltså inte bry mig om vad andra tycker om sig själv, eller tycker om mig

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och manifestera ett begär inom mig själv av att jag måste stå på en scen framför andra människor och göra mig själv hörd – och andra människor ska i detta prata om mig och ge mig ett positivt omdöme och tycka att jag är ”bäst” – för att jag ska kunna slappna av och acceptera mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mig själv ovillkorligt – och utan att tänka att jag måste bevisa mig själv inför andra på något sätt

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva utifrån ett begär – att jag måste i mitt liv visa att jag kan mer än vad andra kan – i tron att om jag inte gör detta så kommer jag att försvinna och ingenting av värde kommer vara kvar av mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, och erkänna – att det finns mer till mig än vad jag kan – och hur jag är i jämförelse med andra – och att oavsett hur jag står mig mot andra så är jag fortfarande kvar här med mig själv – och således kan jag besluta att uppleva mig själv bekväm och nöjd med mig själv oavsett hur jag står mig i jämförelse med andra

Självåtagande
1. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär av att få erkännande av andra människor såsom att vara speciell och unik – i tron att detta hade ändrat mig och gjort mig till en mer värdefull människa – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att endast jag kan besluta mitt värde – och kan besluta vem jag är inom och som mig själv – och ingen annan kan göra eller ge detta till mig; således åtar jag mig själv att ovillkorligt acceptera och värdesätta mig själv – och säga till mig själv att jag är tillräcklig oavsett vad andra tycker – oavsett vad andra kan som inte jag kan – jag är tillräcklig med och som mig själv här

2. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär om att andra ska acceptera mig som stark – och jag gör detta för att jag tror att jag förstå då kan slappna av och känna mig själv färdig och nöjd med mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att endast JAG – kan ge till mig själv styrka – och värde – och det spelar faktiskt ingen roll vad andra tycker för i slutändan är det jag som skapar mig själv; således åtar jag mig själv att ge mig själv styrka – och ge mig själv förmågan att vara tillfreds med mig själv – och att vara avslappnad och lugn oavsett i vad slags situation jag befinner mig

3. När jag märker att jag medverkar och skapar ett begär av att jag vill vara bäst – i tron att om jag inte är bäst då kan jag inte acceptera mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att självacceptans är ett beslut som jag tar och lever här – någonting som jag aktivt beslutar att jag ska göra i varje ögonblick och är således ingenting jag kan uppnå genom att ”bli bäst” – således åtar jag mig själv att aktivt leva självacceptans genom att sluta fördöma och vara hård mot mig själv – utan istället vara hänsynsfull och ömsint mot mig själv i varje ögonblick – och inte driva mig själv för hårt

4. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär inom mig själv av att stå på en scen framför människor, och göra mig själv hörd – och få omdömet av andra människor att jag är ”duktig” – och att jag är ”mycket bra” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingen mening med att stå på en scen och få ett omdöme av att vara duktig av andra – vad leder det till? Ingenting – förutom att jag gör mig själv beroende till andras erkännande för att jag ska finna det värt att uttrycka mig själv – och roligt med mig själv; således åtar jag mig själv att sluta söka efter bekräftelse av andra – och istället röra mig själv och göra det jag vill göra oavsett om jag får någon uppmärksamhet av en annan eller inte

5. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär av att visa att jag är mer än vad andra är – att jag kan mer – att jag vet mer – att jag är mer erfaren och starkare än vad andra är – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta begär existerar inom mig för att jag inte tillåter mig själv att acceptera mig själv och se att jag är jämlik med andra – i det att jag består av samma fysiska material som alla andra – och att det därför inte finns någon anledning att försöka bevisa och hävda mig själv; således åtar jag mig själv att sluta försöka vara någonting jag inte är – och istället uttrycka mig själv här i enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp – här

 

Dag 195: ”jag är mest lyckad”-karaktären (Del 1)

Problem

Jag kommer den kommande tiden att koncentrera mig själv på en karaktär som baseras i avundsjuka – och underlägsenhet.

Så – denna karaktär – som jag kan kalla ”jag är mest lyckad”-karaktären har jag observerat komma upp inom mig själv såsom en upplevelse av avundsjuka när jag suttit och diskuterat saker och ting med andra människor. Och den kommer framförallt upp när någon annan delar med sig av någon slags bragd, eller specialistkunskap – t.ex. var det någon som jag satt och åt med häromdagen som förklarade hur de hade väldigt mycket att göra dagarna i ända, och att de inte hade särskilt mycket fritid.

Denna person förklarade även att hennes barn var talangfulla musiker – överhuvudtaget fick jag en slags känsla av att denna personen var bättre än mig, och levde ett mer intressant och givande liv än vad jag gjorde – och det var detta som gjorde mig avundsjuk – och jag kände att jag ville vara den där speciella personen som hade ett unikt liv, och som var annorlunda, speciell, och inte som alla andra – jag vill vara den där som hade ett äventyrligt och fulländat liv – där saker och ting konstant händer som är fantastiska.

Detta är ett STORT problem för mig – eftersom jag inte kan sitta och koppla av och lyssna på andra människor – eftersom jag istället börjar jämföra mig själv – och tyst inombords i formen av reaktioner, och upplevelser – börjar tävla med den andra människan – detta vill jag bli av med så att jag kan sitta och prata med vem som utan att jag känner det som att jag måste bevisa mig själv såsom att vara den bättre människan.

Lösning

Lösningen är att applicera självförlåtelse, samt uttala och placera självåtaganden att leva istället för de nuvarande upplevelser jag har då jag kommunicerar med vissa människor – och detta kommer jag att arbeta med denna kommande veckan – att applicera självförlåtelse.

Lösningen är vidare att inte ta min upplevelse personligt, och inte fördöma mig själv för att jag har denna typen av avundsjuka – det är ett program som jag accepterat som mig själv och ingenting annat – och det enda som krävs är således att jag effektivt och hängivet namnger och släpper mina inre upplevelser – och jag kommer sedan ha en relativt lätt tid att styra upp mig själv och min upplevelse på.

Belöning

Belöningen för mig med att bli av med och korrigera denna punkten – är att jag kan prata och kommunicera med människor utan att känna och uppleva det som om att jag måste bevisa mig själv inför den andra människan – och jag kan istället fokusera på att andas – och vara uppmärksam här på och med min mänskliga fysiska kropp.

Dag 61: Jakten På Drömmen

Innan du läser denna bloggen bör du läsa detta och detta, eftersom du kommer att förstå, och se mer tydligt exakt vad det är jag kommer beskriva, och utforska nedan.

Idag ska jag skriva om jakten på drömmen, vilket är jakten på den ultimata positiva upplevelsen, och i mitt liv har den jakten primärt utformat sig i begäret efter kändisskap, samt sex. Och mitt begär av att få vara känd har varit intimt sammankopplat med mitt begär mot sex, eftersom jag förstod att om jag skulle vara känd, skulle kvinnor också fatta tycke för mig lättare, och oftare än om jag inte var känd.

När började jag då leta efter den där stora positiva upplevelsen? Jag minns min tid i högstadiet; redan då hade jag en känsla om mig själv att jag skulle ”bli någonting mer” – jag skulle ”göra någonting mer med mitt liv” och jag skulle absolut inte bli sådär ”vanlig” som mina klasskamrater. När mina klasskamrater pratade om att skaffa ett jobb, och sedan slå sig till att ro och vara nöjda med sig själva så brann jag inombords efter någonting mer, eftersom jag ville att mitt liv skulle innehålla ”något speciellt”. Och jag kände mig under denna tid överlägsen mina klasskamrater, för jag visste att mitt liv skulle vara ”speciellt”.

Jag letade länge efter min nisch så att säga, där jag skulle kunna slå igenom och visa mig själv i världen. Tillslut bestämda jag mig för att gitarr fick duga, och jag skulle alltså bli en känd trubadur/låtskrivare – och jag började träna mig att spela gitarr, och skriva låttexter – tålmodigt och oavbrutet – träna, träna, träna; tills jag en dag faktiskt kunde spela gitarr, och skriva texter riktigt bra.

Jag gav alltså upp mitt liv, sunt förnuft, och enkelheten i att leva här i detta ögonblick, för att försöka uppnå den där känslan av positivitet, att uppnå ”drömmen”; och den främsta orsaken till detta var därför att jag fruktade att bli ”normal” – ”som alla andra” och att mitt liv skulle bli ”ointressant och tråkigt”.

Konsekvensen av min jakt blev att jag under min uppväxt aldrig lärde mig att leva ”det vanliga livet” – i vilket det krävs att man har ett ”vanligt jobb” och att man har en ”normal lön” – och p.g.a. av att jag sökte efter någonting mer, så lyckades jag inte etablera mig själv i pengasystemet, skapa en lön, och göra mig självständig, utan jag levde istället på mina föräldrars goda vilja; alltså det motsatte hände, mitt liv blev faktiskt stillastående, och tråkigt, eftersom jag inte tog till vara om de möjligheter som öppnades upp i min verklighet, utan jag ville istället hela tiden ha mer, och mer, och mer.

Detsamma hände i mina förhållanden – där jagade jag också hela tiden efter ”någonting mer” – konsekvens blev att mina förhållanden sakande substans, och innehåll, eftersom jag inte hängav mig till dem, och verkligen beslutade mig för att göra någonting av dem. Alltså slutade även här min jakt att få uppleva mer, den där ultimata positiva upplevelsen, i att det motsatta manifesterade sig; alltså ingenting.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga någonting mer, att vilja uppleva någonting högre, bättre, starkare, och aldrig vara nöjd med vad som är här i detta ögonblick, och vad som är fysiskt här manifesterat med mig, och på så sätt alltid missa den faktiska verkligheten som är här runtomkring mig varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga den ultimata positiva energiupplevelsen, och ge upp mitt liv, min förmåga att tänka klart, min förmåga att ta sunda och förnuftiga beslut, allt för att få uppleva, och känna mig själv uppladdad och positivt fylld med energi – istället för att se, inse och förstå att denna energi är innehållslös, och att jag genom att jaga denna energin aldrig kommer kunna skapa någonting i mitt liv som är av substans och innehåll

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att jaga energi, upplevelser, och känslor, att istället manifestera mig själv, och min verklighet en och jämlik med mitt åtagande att stötta mig själv, och min verklighet, och skapa förhållanden som är baserade på sunt förnuft och tillit och som har innehåll och substans

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se/känna och uppleva mig själv såsom att ”jag är på väg mot någonting större/mer” – istället för att se, inse och förstå att denna känsla och upplevelsen av mig själv inte är riktig, utan endast är en upplevelse som jag hittat på för att övertyga mig själv om att min jakt på den ultimata positiva upplevelsen är rättfärdigad, och värd sitt pris

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att den ultimata upplevelsen, är att känna mig hög på en positiv upplevelse, såsom en känsla av att jag är uppladdad och i ett tillstånd av fullständig orgasm – och leva för att manifestera denna upplevelse – istället för att se, inse och förstå att den ultimata upplevelsen är att leva här som mig själv, fysisk, stabil, och trygg i mig själv i varje ögonblick – självdirigerande och stabil och utan någon som helst fruktan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli en konsument, som alltid jagar efter en positiv känsla, efter en dröm, och en upplevelse av någonting mer, och jag förlåter mig själv att jag därigenom har tillåtit och accepterat mig själv att överge mitt ansvar gentemot min kropp, och denna fysiska existens – och att jag aldrig skapat någonting av egen vilja – utan alltid endast existerat för att konsumera, och för att få känna fler, och mer energier

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera för att få uppleva, känna, och ta del av positiva energier – och aldrig ta beslutet att leva för alla, och leva vad som är bäst för alla – och leva detta oavsett vad jag känner, eller upplever – och utan att vilja få någon upplevelse tillbaka, såsom en energi av att känna mig positivt laddad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att aldrig göra någonting utan att förvänta mig någonting tillbaka, såsom en positiv upplevelse, en energi, eller en känsla av att känna mig själv mer än, och på så vis helt ignorera mitt ansvar mot mig själv såsom min kropp, och min fysiska verklighet, och helt överge detta ansvar eftersom jag inte känner någon positiv känsla, i förhållande till att ta hand om, och bry mig om mig själv, min kropp, och direkta fysiska verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig att aldrig ta till vara på mig själv här – att inte se att det finns ingenting mer, det finns ingen dröm att uppfylla – utan att den enda drömmen som faktiskt finns, är verkligheten – och den är här precis framför min näsa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att mig själv, och min nuvarande verklighet för given, eftersom jag tänker att den i förhållande till min dröm ändå inte är någonting värd, eftersom min dröm kommer att vara så mycket bättre, och härligare – istället för att se, inse och förstå att min dröm inte finns, min dröm är inte verklig – utan det är en idé jag skapat i mitt huvud, och som jag tillåtit mig själv att bli helt besatt och kontrollerad av

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte göra och skapa mina visioner/drömmar i samklang med principen av vad som är bäst för alla, och i beaktande av vad som är verkligt, vad som är här, och vad som är funktionellt och praktiskt möjligt att skapa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka uppnå idéer i mitt huvud, istället för att se, inse och förstå att dessa idéerna som dyker upp i mitt huvud inte är riktiga, och de kan inte skapas här i denna fysiska verkligheten utan konsekvenser – därför slutar jag att besinningslöst försöka skapa min verklighet till att efterlikna de idéer som kommer upp i mitt huvud, och jag lugnar ner mig, och ser vilka konsekvenser mina handlingar har

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att aldrig beakta vilka konsekvenser mina handlingar har, och förstå att när jag jagar en dröm besinningslöst, som går ut på att jag ska konsumera, få, och ha mer, mer och mer – att det är någon som måste bistå detta mer, mer och mer – och att denna någon kommer bli min slag – och ha mindre, mindre, och mindre – därför inser, ser och förstår jag hur viktigt det är att jag tittar på vad mina handlingar åsamkar andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta för givet att jag andas, och att jag är här i min kropp, och att tänka att det är inte tillräckligt att jag är här, att jag andas, och att jag är i min kropp, utan tänka att jag måste ha mer, och att någonting är fel, när jag inte känner upplever mig själv som mer – istället för att se, inse och förstå att ingenting är fel – och att min kropp och mitt andetag är en gåva – och är livet och min möjlighet att skapa mig själv som liv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att för givet mig själv, att ta för givet min kropp, att ta för givet att jag här, och istället för att uppskatta och vara tacksam för att jag här – att leta efter, söka efter, och begära mer, mer och mer – och drömma mig själv bort till en illusorisk framtid där jag uppnår och känner mig själv uppleva en positiv upplevelse

Jag åtar mig själv att sluta söka efter en positiv upplevelse, och istället leva här i min fysiska verklighet, med min fysiska kropp, och inte ta mig själv eller min verklighet för given

Jag åtar mig själv att ta ansvar för min kropp, och för min fysiska verklighet, och vara hängiven min kropp, och min fysiska verklighet – och verkligen bry mig om mig själv, och min verklighet

Jag åtar mig själv att inte längre drömma mig bort, utan istället ta mig själv tillbaka hit – och hänge mig själv till att skapa en värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att enbart skapa drömmar/visioner som är praktiska, funktionella och som inte har konsekvensen av att skada någon

Jag åtar mig själv att inse att när jag följer en dröm, en känsla – så avsäger jag mig min förmåga att använda sunt förnuft, och ta sunda och effektiva beslut – därför slutar jag att följa vad jag känner/upplever och jag driver mig själv istället till att ta sunda, effektiva beslut baserade på sunt förnuft

Jag åtar mig själv att bli sunt förnuft på alla sätt, och på alla plan – och inte tillåta och acceptera en enda automatiserad tankegång inom mig som jag följer och lever efter – utan jag dirigerar mig själv

Dag 54: Varför Ändrar Du Dig Inte!?

En tendens jag uppfattat inom mig själv är att jag blir arg, och frustrerad på mig själv när jag inte ändrar mig, och att jag fördömer mig själv för vilken jag blivit genom årens lopp, och att jag förväntar mig att denna person som jag blivit ska ändra sig nu! Genast! Och allt ska gå snabbt, och allt ska göras perfekt och utan några misstag överhuvudtaget!

Detta leder till att jag ofta tar beslut, och placerar mig själv i situationer som är över min förmåga, jag tar mig själv vatten över huvudet så att säga, och tror att jag ska klara det jag tänker ta mig för, men sedan klarar jag inte att genomföra det i verkligheten.

Det jag kan lära mig av detta är att ta det försiktigt, och långsamt med mig själv, och att låta det gå långsamt, och låta det ta den tiden det behöver. De punkter som jag arbetar med behöver jag inte klara av att förändra på en gång, utan det är istället helt okej att jag förbereder mig själv, och går igenom den nödvändiga förberedande processen, för att sedan stå upp och dirigera punkten jag arbetar med.

Anu har också sagt detta i en intervju i hans intervjuserie, att en tendens vi människor har är att vi vill hoppa från steg 1 till steg 10, och inte gå stegen i tur och ordning, först 1, sedan 2 och så vidare. Jag kan definitivt relatera till detta, eftersom det är exakt vad jag gjort, och sedan när jag befunnit mig på steg 10 och där fallit samman eftersom jag inte tagit mig igenom de nödvändiga förberedande stegen, har jag varit väldigt hård mot mig själv, och fördömt mig själv. Jag inser att det är fullständigt onödigt att fördöma mig själv, och istället kan jag ju titta på varför jag föll, vilket ju är för att jag inte gick de nödvändiga förberedande stegen.

Jag kan se att jag i mitt liv ofta har levt ut detta beteende, där jag börjat med någonting nytt, t ex startat ett projekt, eller börjat lära mig någon ny färdighet, och så genast precis när jag börjar så börjar jag tänka på att bli bäst, och klara av mer, och bättre, och snabbare. Istället för att jag tar och går igenom projektet i min egen takt, eller lär mig färdigheten i min egen takt, och sedan utan några förväntningar, till slut kommer fram till steg 10, och går igenom steg 10 utan att falla eftersom jag gått igenom de övriga förberedande 9 stegen.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli klar med saker och ting snabbt, och vilja vara bäst på de sakerna jag gör, och aldrig ta mig själv den tid jag behöver för att lära mig något nytt, eller ta det lugnt och långsamt – och göra saker med den precision, och det tålamod som behövs för att göra det bra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha saker och ting nu, just nu på en gång, och bli klar just nu, just nu på en gång – istället för att tillåta och acceptera mig själv att ta den tiden jag behöver, och jobba så snabbt som är bekvämt och effektivt för mig, och inte förvänta mig av mig själv mer än jag klarar av, och inte sätta mig själv inför utmaningar som jag inte är rustad att klara av

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, och frustrerad på mig själv, och fördöma mig själv när jag faller på steg 10, istället för att se, inse och förstå att jag omöjligt kunde klara av steg 10 eftersom jag hetsat igenom de andra 9 stegen, och inte gjort dem tillräckligt noga, och därför är jag inte så förberedd som jag behöver vara för att klara av steg 10

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att jag ska förlora tid om jag gör saker och ting lugnt, och stilla, och tar den tiden jag behöver – istället för att se, inse och förstå – att jag förlorar tid då jag hetsar igenom saker, eftersom då blir inte resultatet något bra, och då måste jag återvända och göra om saken, när jag kunde gjort den ordentligt, och effektivt redan från början

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte göra saker och ting här som andetaget, och därför inte stressa till nästa ögonblick, eller tänka på vad jag borde, eller inte borde göra i nästa ögonblick, utan istället göra klart den saken jag har framför mig här, och ge den saken jag gör här all min uppmärksamhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka hinna först, och vara snabbt, och lära mig mest, och bli mer – istället för att slappna av, ta det lugnt, och gå min process här, och gå mina ansvarsområden här, lugnt och stilla och utan att försöka nå någonstans – jag inser att tålamod är en gåva som jag ger till mig själv, och som kommer assistera mig att slutföra projekt som jag kommer vara nöjd med, och som jag inte behöver återvända till

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lida av vinnar-, och tidssjukan – genom att jag alltid försöka hinna med mesta möjliga, och vara bäst på allt det jag gör – och hela tiden kämpa mot klockan, såsom rädslan att någon annan ska hinna före mig, eller vara bättre än mig – istället för att inse, se och förstå att denna tävling jag skapat inom mig själv är fullständigt imaginär och inbillad, och finns i rent faktiska termer inte – den finns bara i mitt huvud – den stressen jag skapat av att hinna någonstans finns bara därför att jag inbillat mig en framtid där jag är något mer än vad jag är här – jag tar bort den visionen och tar mig själv tillbaka hit till verkligheten och till min fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tar på mig att göra ett nytt projekt, att göra det så snabbt jag kan, i tron att jag då sparar tid, istället för att inse, se och förstå att jag slösade bort de ögonblicken då jag färdigställde projektet, eftersom jag inte gjorde det här i medvetande om min fysiska kropp – därför stoppar jag mig själv, jag tar ett djupt andetag – och färdigställer de projekt jag arbetar med lugnt och still, och använder den tiden som krävs

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se att det kommer ta tid att gå den processen, och att jag måste ha tålamod med mig själv, och inse, se och förstå att vissa punkter kommer vara besvärliga och ta tid att ändra, och att det inte är något att fördöma mig själv för – utan så är det helt enkelt – och därför kan jag inte förvänta mig själv att vara färdig, och klar nu – det kommer ta tid, och jag låter det ta den tiden som behövs – det finns ändå inget visst mål att nå på en viss utstakad tid

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte slappna av, ta en punkt i taget, och göra den punkten färdigt, och sedan ta nästa punkt, och sedan nästa punkt – och alltså inte stressa och förstå nå någonstans – utan istället fokusera på att vara här i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att sluta stressa, sluta jaga, och sluta försöka spara tid, och klara av så mycket som möjligt, och göra så mycket som möjligt, istället tillåter jag att mina projekt tar den tiden de tar, och att min process tar den tiden de tar

Jag åtar mig själv att inte ha förväntningar på mig själv, och inte utsätta mig själv inför utmaningar jag inte är kapabel att klara av, jag åtar mig att vara realistiskt, och inse, se och förstå att det inte är något skamfullt eller svagt att ännu inte vara tillräckligt stark, eller effektiv för att transcendera vissa punkter – utan jag ser att det kommer ta tid

Jag åtar mig själv att vara här när jag håller med ett projekt, eller tar mig an någon slags omständighet, och göra det som jag gör till fullo – helt och fullt – och inte stressa till nästa ögonblick för att spara tid – utan låta det ta den tiden det tar och istället göra vad det är jag gör – bra

Jag åtar mig själv att sluta jaga efter att lyckas, och istället tillåter och accepterar jag mig själv att lyckas

Jag åtar mig själv att inte fördöma mig själv när jag faller, eller fördöma mig för de upplevelser jag har, utan helt enkelt stå upp inom mig själv, se varför jag föll, och fortsätta arbeta, och stötta mig själv för att tillslut ta mig igenom och transcendera den punkt jag arbetar med