Tag Archives: manlig

Dag 249: Kroppen Min – Håriga Ben Är Manligt (Del 36)

Jag fortsätter med min serie bloggar om hur jag definierar, och ser på min kropp – och idag kommer jag skriva om, och arbeta med punkten om hur jag ibland tycker att jag har lite för lite hår på mina ben – och att detta gör att jag inte ser tillräckligt manlig ut.

Självförlåtelse

hc3a5riga-ben1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en illusion i mitt huvud, om att jag som en man måste se ut på ett visst sätt för att kunna acceptera mig själv, och att mina ben t.ex. måste ha mycket hår för att jag ska kunna känna mig själv trygg, och avslappnad, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka mig själv, och skada mig själv inom mig själv – genom att inte ge mig själv gåvan att leva, och vara avslappnad, och bekväm med mig själv i och som varje andetag, i insikten, och förståelsen om att jag bestämmer hur jag ska uppleva mig själv

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är med mig själv, och min kropp – att då spendera min tid – mitt andetag – åt att fördöma, och hata min kropp – och tänka att min kropp borde se annorlunda ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tycka att mina ben borde ha mer hår, och jag förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta detta antagande – och fråga mig själv – varför skulle mina ben behöva mer hår? Jag menar – men ben fungerar ju alldeles utmärkt – och praktiskt har jag aldrig saknat hår på mina ben överhuvudtaget

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli styrd, rörd, kontrollerad, och definierad av antaganden som kommer upp i mitt sinne i form av tankar – och tro att dessa tankar, upplevelser, och inre definitioner har någonting att göra med vad det innebär att leva – att uttrycka sig själv, att vara bekväm med mig själv, och att vara lugn med mig själv här – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas – ta ett djupt andetag, och för mig själv tillbaka hit – och låta mig själv leva i varje andetag utan att se min kropp som ett problem som måste ändras

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förlora mig själv – att ge bort mig själv – genom att ge uppmärksamhet och fokus till mitt sinne – till tankar i mitt huvud som säger att mina ben borde se annorlunda ut, och de borde ha mer hår – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ANDAS – och låta mig själv acceptera, och älska – och vara tacksam för min kropp – och låta mig själv se att de hårstrån som växer på mina ben är tillräckliga – jag menar – det finns ingen rationell, eller logisk anledningen till varför jag borde ha mer hår på mina ben – det är enbart en typiskt irrationell sinnesupplevelse som inte har någonting med verkligheten att göra – och vad det faktiskt innebär att leva

Självåtaganden

1. När jag märker att jag lyssnar på, och betraktar en bild i mitt huvud på en man som har håriga ben, och tänker att jag borde se ut som denna bilden som presenteras i mitt huvud – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att denna bilden i mitt huvud är en fullständigt, och total illusion, och ingenting som jag kan ge min tillit – mitt liv – och min existens; således åtar jag mig själv att styra mitt eget liv, och att kritiskt granska, och ifrågasätta ALLT som pågår inom mig själv – för att på så vis inte lämna något åt slumpen utan istället vara effektiv – här – och stabil – i och som varje andetag

2. När jag märker att jag tänker, och tycker att min kropp på något sätt borde förändras utseendemässigt, och se annorlunda ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna punkten som dyker upp inom mig i formen av en känsla av längtan mot att se annorlunda ut – jag kan inte lita på denna känslan – jag kan inte – rent krasst – lita på någonting som pågår inom mig; således åtar jag mig själv att leva utan att ha någonting som pågår inom mig – och att hänge varje andetag åt att stoppa, och ta bort vad som dyker upp inom mig

3. När jag märker att jag låter mig själv påverkas, och influeras av en tanke som kommer upp inom mig, som föreslår att jag bör se mer ut som en bild av en man med en muskulös, och deffad kropp – och ha mycket hår på mina ben – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – idén om att jag måste se ut som en bild som kommer upp i mitt huvud – den är absurd – jag menar – varför måste jag det? Bara för att någon visar mig en bild på en person tror jag ju inte att jag måste gå och se ut precis som den personen, och varför ska jag behandla tankar annorlunda – varför ger jag tankar ovillkorlig tillit? Således åtar jag mig själv att se att tankar inte förtjänar min tillit – de är inte tillitsfulla utan är alltid irrationella – och helt bakbundna av en snedvriden idé om vad verkligheten är och vad det innebär att leva

4. När jag märker att jag stör mig själv i min närvaro av vad som är riktigt såsom denna fysiska verklighet – och att jag gör detta genom att lyssna på tankar i mitt huvud om hur jag borde se ut, eller inte se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – varje ögonblick som jag befinner mig besatt av tankar är ett ögonblick som jag inte låter mig själv leva i och som – således åtar jag mig själv att låta varje ögonblick vara ett levnadsögonblick där jag är helt, och fullt närvarande HÄR – med och som min mänskliga fysiska kropp – i och som varje andetag här

Enhanced by Zemanta

Dag 242: Kroppen Min – En Ej Tillräckligt Muskulös Rygg (Del 29)

Jag fortsätter med min serie bloggar om hur jag definierar, och ser på min kropp – och idag kommer jag skriva om, och arbeta med punkten om hur Jag tycker inte att min rygg ser tillräckligt muskulös ut

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en bild, och en fantasi inom mig själv om hur en rygg borde se ut – och tänka att en rygg borde vara bred, stor, och ha mycket muskler synliga – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att utifrån denna bild döma ut min egen rygg, och tänka att min rygg inte är tillräckligt muskulös, tillräckligt vacker, tillräckligt stor, och tillräckligt manlig – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att visa mina bara kropp runtomkring andra människor, i rädslan för att min rygg ska bli dömd, och ansedd att vara ”ful” – och inte tillräckligt manlig, och muskulös

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och manifestera en idé inom mig själv såsom ”den perfekta kroppen” – en idé om vad det innebär att ha en perfekt kropp, och hur jag skulle känna mig själv om jag hade en perfekt kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att min rygg ser inte perfekt ut, och den har inte det där perfekta utseendet som jag idealiserat, och inbillat mig själv inom mig själv att min rygg borde ha – i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta fantisera om hur min rygg borde se ut – och istället acceptera min rygg som den ser ut – och inte hålla vid några tankar, eller upplevelser när jag tittar på, och observerar min rygg

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag ser min rygg i spegeln, att tänka att min rygg inte är tillräckligt stor, och tillräckligt muskulös, stabil, och hård – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma min rygg, och känna en liten reaktion inom mig själv av underlägsenhet, och sorg – såsom att jag upplever det som att p.g.a. att min rygg inte ser ut som den bilden jag har i mitt sinne av hur en rygg tydligen borde se ut – så är jag inte tillräckligt lyckad, och tillräckligt bra – och att jag därmed är en sämre människa och att jag måste ändra på min ryggs utseende får att nå upp till att vara en godkänd, och acceptabel människa

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag inte är värd någonting på grund av att min rygg inte ser ut som en bild i mitt huvud – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att den idéen om en perfekt kropp som marknadsförs i samhället – såsom den stora starka manliga arbetarkroppen – att det på något sätt är ett ideal som jag måste efterfölja, och apa efter – och endast om jag ser ut precis som det idealet kan jag vara nöjd med mig själv – istället för att se, inse, och förstå hur absurt – och korkat det är att tro att jag måste likna någonting – och att min kropp måste se ut på ett speciellt sätt för att jag ska kunna acceptera mig själv

5. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att åta mig själv att acceptera mig själv, och att älska mig själv – och att ta hand om min kropp, och att älska min kropp – oavsett hur min kropp ser ut – och oavsett vad andra tycker om hur en kropp borde se ut – jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad, och indoktrinerad i att följa efter, och försöka efterlikna de olika bilder på kroppar som idealiseras i vårt konsumtionssamhälle – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att hänge mitt liv – och mina andetag åt viktigare saker – åt att skapa, och manifestera ett liv som är bäst för alla – en verklighet som gynnar alla – och en värld där alla kan vara lyckliga, och leva utan bekymmer

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tänker att min rygg borde se muskulös ut, och vara bred, och stor, och ha synliga muskler – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att min rygg behöver bara se ut som min rygg – det är tillräckligt – och utöver det finns inget annat behöv – utseende spelar ingen roll – utseende är övervärderat, och har blivit en paranoia i dagens samhälle som inte vet några gränser – och därför åtar jag mig själv att sluta vara en del av denna paranoia genom att ovillkorligt acceptera hur min kropp ser ut – och i detta acceptera mig själv – och låta mig själv sluta jämföra mig själv med andra – och tro att jag måste se ut som andra för att kunna vara stabil, och direktiv i mitt liv

2. När jag märker att jag tänker att min rygg är ful, och inte tillräckligt bra – eftersom den liknar att det som jag tänkt är ”den perfekta kroppen” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag påminner mig själv om att det finns ingen perfekt kropp – idealet om den perfekta kroppen är endast skapat i ett sinne som varit besatt av paranoia – nämligen tankar – eftersom endast ett sinne som är besatt av paranoia kan komma på idén att slösa tid på att jämföra utseenden mot varandra – och försöka komma vad som utgör den ”perfekta kroppen” – således åtar jag mig själv att andas, att mig själv tillbaka hit – och att acceptera min kropp – acceptera mig själv – och sluta försöka skapa min kropp att se ut som den ”ideala kroppen” – för det finns ingenting sådant

3. När jag märker att jag fördömer min rygg, och tänker att det är någonting fel på min rygg – och att min rygg lider av något slags stort misstag p.g.a. att min rygg inte ser ut som ryggar som jag sett presenterade på bilder runtomkring i samhället, och på televisionen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka – och jag ser, inser och förstår – att – de ryggar som visas runtomkring i samhället på bilder, och på internet – de är ingenting speciellt – de är bara ryggar – bara fullständigt normala, och naturliga kroppar – fast med ett annat utseende än min kropp – och det är ingenting fel i det – för kroppar ser olika ut; således åtar jag mig själv att acceptera det faktum – för det är ett faktum – att kroppar är till sin natur olika – precis som att människor är olika till sin natur – och att detta är ingenting dåligt – utan bara hur saker och ting förhåller sig – och således ingenting att fördöma, frukta, eller jämföra mig själv gentemot

4. När jag märker att jag känner mig mer värd – när min rygg ser lite ut som en stark, muskulös, och bred rygg – eller när jag känner mig mindre värd – när jag tycker mig se att min rygg ser liten, svag, och hopskrumpen ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att denna energin – denna upplevelsen – och denna känslan om vad min rygg är – den är inte sann – min rygg är varken en positiv, eller negativ känsla – utan min rygg är en rygg och ingenting annat än en rygg; således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka till verkligheten och inte ha något annat förhållande med min rygg än att förstå att det är en rygg och att den har ett specifikt syfte i förhållande till kroppen – och att den inte ska se ut, eller inte ska se ut på något speciellt sätt – så länge den kan fullgöra sitt syfte på bästa möjliga sätt

5. Jag åtar mig själv att älska min kropp, att bry mig om min kropp, att ta hand om min kropp, att uppskatta min kropp, och att vara tacksam för min kropp – och sluta ta min kropp för given – sluta missbruka min kropp för att den ska likna bilder i mitt huvud – och jag åtar mig själv att se att min kropp är en organism, och en individ – precis som jag – och därför förtjänar respekt

Enhanced by Zemanta

Dag 236: Kroppen Min – Päronformad (Del 23)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 22) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar hur jag är lite päronformad, och att den största ansamlingen fett verkar hamna på mina höfter istället för att distribueras jämt över hela min kropp.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på min kropp, att då fokusera mina ögon på mina höfter – och tänka att mina höfter är för breda, för stora, och att det är för mycket fett på mina höfter – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva en negativ känsla gentemot mina höfter, och känna det som om att de inte duger – och att jag skulle vilja ha smala – och proportionerliga höfter i förhållande till resten av min kropp; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge utseende prioritet framför MIG SJÄLV – jag menar – se på denna världen – se hur många människor som spenderar sina liv åt att försöka göra sina utseenden perfekta – men deras inre upplevelse av sig själv förblir demoniserat, och utan substans – och vad är det egentligen som är värde? Jo – ens inre upplevelse – ens karaktär – vem man är som människa

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli fast i och som en karaktär av att definiera mig själv utifrån hur mina höfter ser ut, och tänka att: ”när mina höfter ändrar form – och ser smalare ut, och mer atletiska ut – då kommer jag att kunna acceptera mig själv!” – istället för att se, inse och förstå att självacceptans har inget att göra med utseendet på mina höfter – utan är en applikation av och som mig själv i varje andetag – någonting jag beslutar, och skapar – och inte någonting som avgörs av en reaktion gentemot mina höfter

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att kroppens utformning i sig självt inte har någon slags bias, eller förutfattade mening – utan kroppen är helt enkelt en kropp – och en päronformad kropp är ingenting mindre, eller mer än en päronformad kropp – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera min kropp, och att uppskatta min kropp – och förstå, och lära känna min kropp – och sluta tro att jag på något sätt vet någonting om hur min kropp borde, eller inte borde se ut

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är runtomkring människor, att känna mig osäker, och självmedveten, genom att jag tänker att det är någonting fel med mina höfter, och att mitt utseende inte tillräckligt effektivt, tillräckligt vackert, och skönt att se på – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka, och hålla mig själv tillbaka i rädsla, och osäkerhet, genom att hålla kvar vid en idé att min kropps utseende avgör vem jag är, och hur jag upplever att andra människor svarar på hur min kropp ser ut – avgör vem jag är – istället för jag tillåter och accepterar mig själv att göra mig själv fri från rädsla, och osäkerhet – och leva fullt ut

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att min kropps utseende inte avgör vem jag är – utan detta är någonting jag tillåtit och accepterat mig själv att tro – såsom en ursäkt, och ett rättfärdigande – så att jag inte ska behöva ta ansvar för mig själv, och ändra mig själv – och se till att jag inte längre på något sätt begränsar mig själv i mitt liv, och håller mig själv tillbaka inom mig själv – och således förlåter jag mig själv att sluta prioritera tankar om hur min kropp bör ser ut, eller inte bör se ut – och istället prioritera mig själv – vem jag är – hur jag upplever mig själv – och jag kan assistera, och stötta mig själv att växa, och blir mer effektiv i mitt liv

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tittar på mina höfter, och tänker att mina höfter är för breda, för stora, och att det är för mycket fett på mina höfter – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är inget problem med mina höfter – de fullgör sitt syfte – de fungerar – och de möjliggör för mig att leva, och uttrycka mig själv på denna jorden – vilket är något jag inte tillåtit mig själv att uppskatta; således åtar jag mig själv att sluta fokusera på irrationella aspekter av hur min kropp borde se ut – och istället uppskatta min kropps fysiska, och praktiska funktionalitet – som faktiskt inte är någonting mindre än magnifik

2. När jag märker att jag håller mig själv tillbaka i min applikation, och inte låter mig själv ändra mig själv – uttrycka mig själv – och röra mig själv – eftersom jag tänker att detta är någonting som kommer hända av sig självt när jag får en ”finare form” på min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta är en ursäkt som jag använder för att inte behöva ta tag i mig själv – och ändra mig själv – och styra upp mig själv – och korrigera mig själv – således åtar jag mig själv att möta mig själv direkt och sluta anklaga min kropp för vem jag är, och hur jag upplever mig själv

3. När jag märker att jag tänker/tycker/upplever att det faktum att min kropp har en päronform – med mer fett på höfterna än på andra delar av min kropp, och att jag tänker att detta göra min kropp mindre värd – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min kropp i sig självt har ingen åsikt om min kropps utseende – det finns alltså inget rätt eller fel – det finns praktiskt, och icke praktiskt – men detta innehåller ingen upplevelse utan är bara kunskap om vad som fungerar bäst – och en päronformad kropp fungerar inte sämre än en normalbyggd kropp; således åtar jag mig själv att sluta fokusera på min kropps form – och istället fokusera på den fysiska upplevelse av min kropp här – och träna mig själv på att vara närvarande i och som min kropp i varje andetag

4. När jag märker att jag håller mig själv tillbaka, förtrycker mig själv, och försöker göra mig själv osynlig runtomkring människor – eftersom jag är rädd för att jag inte ser tillräckligt bra ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mitt utseende avgör inte vem jag är, och hur jag upplever mig själv – det är således ingen giltig anledning till varför jag håller mig själv tillbaka; således åtar jag mig själv att leva fullt ut – och låta mig själv tycka om, och uppskatta att existera, leva, och uttrycka mig själv – och sluta vara oroad för hur jag ser ut – någonting jag inte kan förändra, eller styra ändå – således irrelevant

5. När jag märker att jag tänker, och tror att min kropps utseende avgör vem jag är, och avgör hur jag ska uppleva mig själv, och vad slags möjligheter jag har i mitt liv, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mitt utseende är i grund och botten irrelevant – för vad som verkligen avgör kvalitén av mitt liv – det är jag själv – och vem jag tillåter mig själv att vara i ord, tanke, och beteende; således åtar jag mig själv att fokusera på VEM JAG ÄR – och inte på hur jag ser ut

 

 

Enhanced by Zemanta

Dag 235: Kroppen Min – Ljumskar (Del 22)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 20) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker om när jag kan se att mina ljumskar är väl definierade

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad att tro att om mina ljumskar är väl definierade, att detta då gör min kropp bättre – och mer attraktiv – och att detta sig självt är någonting ”positivt” – och detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att denna typ av idéer egentligen är helt bisarr – och utan någon som helst sunt förnuft – det är bara en idé om hur en viss kroppsdel ska se ut och ingen riktigt vettig anledning till varför en kroppsdel ska se ut så

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att acceptera de tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig i förhållande till mina ljumskar som om dessa tankar och upplever ”är jag” – och att de definierar vem jag är – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att dessa upplevelser är inte jag – och de definierar inte vem jag är om jag inte tillåter det – för de kommer upp inom mig som en gubben i lådan, och de pockar på min uppmärksamhet – och det är ingenting som jag medvetet och direkt styr inom mig – utan det händer bara; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att detta innebär att dessa tankar/upplevelser inte är jag

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att äta, och träna för att utveckla ljumskar som är väl definierade – i tron att detta är ”snyggt” – och ”attraktivt” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur pass mycket jag har missbrukat mig själv, och min kropp för att få denna typ av väldefinierade ljumskar – och att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lyssna på min kropp, och träna, och äta med min kropp – utan istället tränat, och ätit med mitt sinne – för att hedra en bild i mitt sinne istället för min mänskliga fysiska kropp

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se det absurda, och verklighetsfrämmande i att hedra och sätta en bild i mitt sinne framför mig själv, och min kropp – för jag behöver inte ha en bild i mitt sinne för att kunna överleva, och röra mig själv i denna verklighet – men jag måste ha min kropp – därför är det essentiellt att min kropp mår bra, och det gör den endast när jag låter mig själv lyssna på min kropp och inte på mitt sinne; således ser jag att jag kompromissat det som är jätteviktigt (min kropp) för det som inte betyder någonting överhuvudtaget (mitt sinne) – och det är absurt, och oacceptabelt

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tänker att det är positivt att mina ljumskar är mer väldefinierade, och att detta gör min kropp mer attraktiv; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att detta är hjärntvätt som talar – alltså vad andra har sagt till mig, och vad andra tycker – och inte vad jag själv ser, och tycker; således åtar jag mig själv att sluta vara styrd, och kontrollerad av vad andra säger – och istället fråga mig själv vad jag vill – och vad jag ser är sunt förnuft – vilket är att acceptera mina ljumskar som de är

2. När jag märker att jag ser, och accepterar de tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig i förhållande till mina ljumskar, såsom att dessa är jag – och säger någonting som jag borde ta på allvar; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag inte kan lita på vad som kommer upp inom mig – och att det inte är ”jag” – utan ett automatiserat program som gör vad det vill utan min inblandning – således åtar jag mig själv att sluta ta för givet vad som dyker upp inom mig – att ifrågasätta allt – och inte följa John med de punkter som dyker upp inom mig

3. När jag märker att jag tränar, och äter för att utveckla ljumskar som är väldefinierade, i tron att detta är ”snyggt”, och ”attraktivt” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mina ljumskar behöver inte se ut på ett visst sett – och jag behöver inte gå, och träna – och äta så att mina ljumskar ska forma sig efter en bild jag har i mitt huvud om hur ljumskar tydligen måste se ut; således åtar jag mig själv att acceptera utseendet på min mänskliga fysiska kropp – och sluta tvinga min kropp att se ut på vissa sätt genom att träna, och äta – för att ändra min kropps utseende

4. När jag märker att jag sätter en bild i mitt sinne framför min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår det absurda – och verklighetsfrämmande i att sätta en bild framför min kropps välmående – för det är ju min kropps välmående som direkt styr hur effektiv jag är i denna verklighet – inte hur min kropp ser ut; således åtar jag mig själv att fokusera på min kropps välmående – och sluta tänka på hur min kropp ser ut, eller inte ser ut – det viktiga är att jag mår bra fysiskt – och att min kropp mår bra

Enhanced by Zemanta

Dag 234: Kroppen Min – Magrutor (Del 21)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 20) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker om min mage, och ibland tycker jag mig se magrutor – och det gillar jag

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, att då fokusera, och intensivt inspektera min mage – och i detta söka efter tecken på att min mage har magrutor, är smal, och ”deffad” – och inte har något fett – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa två upplevelser i förhållande till min mage – en positiv upplevelse – och en negativ upplevelse – och känna mig själv positivt laddad när jag ser/tycker att min mage ser smal ut och har magrutor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från min mänskliga fysiska kropp – och skapa min kropp till att endast vara en bild för mig utan att etablera ett fysiskt, och intimt förhållande med och som min kropp

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att endast se min mage såsom en bild – och vara medveten om min mage, och mina magmuskler såsom en bild – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det finns en hel dimension av min mage som jag helt ignorerat och glömt bort – vilket är den fysiska dimensionen – och det faktum att min mage inte bara är en bild – utan faktiskt tjänar en livsviktig funktion för mig – och gör det möjligt för min kropp att fungera – gör det möjligt för mig att stå upprätt – och alltså inte bara är en bild som kan se ”vacker” eller ”ful” ut

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort att min kropp, och min mage, och mina magmuskler är fysiska manifestationer som har specifika fysiska syften – som faktiskt är fullständigt livsviktiga för mig och som jag inte hade kunnat klara mig själv utan; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att omfamna, och lära känna min mage – och låta mig själv utveckla, och skapa ett intimt förhållande med min mage – där jag låter mig själv vara fysiskt närvarande, och medveten om min mage i och som varje ögonblick – och där jag känner hur min mage arbetar när jag äter, eller hur mina magmuskler arbetar när jag står upp, eller rör mig

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad, och förblindad av den reklam som accentueras, och sprids i samhället – som visar bilder på magar som är fyllda med stora muskler – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv med dessa bilder – och tänka, tycka, och tro – att jag måste ha denna typ av mage – jag måste ha denna typ av muskler – jag måste ha denna typ av utseende för att kunna vara nöjd med mig själv – för att kunna acceptera mig själv – istället för att se, inse och förstå – att självacceptans har ingenting att göra med mitt utseende – utan har att göra med vem jag är i och som varje andetag – och varje situation – och varje ögonblick

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att bara för att jag känner, och upplever det som om att en mage som har magrutor är bättre, och mer åtråvärd än en mage som inte har magrutor – att så är fallet – istället för att se, inse och förstå att jag kan inte lita på vad jag upplever – jag kan inte lita på vad jag känner – jag kan inte lita på vad som kommer upp inom mig – att det på något sätt ger mig korrekt information om denna verklighet – och om mig själv

Självåtaganden

1. När jag märker att då jag tittar på mig själv i spegeln, att jag då intensivt inspekterar min mage – och i detta söker tecken på att min mage har magrutor – och är ”tillräckligt” smal – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och jag för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag i detta ögonblick går in en kroppsfixeringskaraktär – istället för att vara här med och som min kropp – vara avslappnad, lugn och bekväm här i och som mitt andetag – således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka – och medvetet slappna av i min kropp – sluta zooma och fixera in på min mage med mina ögon – och istället andas – och vara här med min kropp i och som detta ögonblick

2. När jag märker att jag ser, och definierar min mage endast såsom en bild – och att jag inte ser helheten av vad min mage faktiskt är; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min mage är mycket mer än en bild – det en central del av min kropp som jag behöver, och är beroende av för att överleva; således åtar jag mig själv att andas – att ta mig själv tillbaka hit och vara fysisk medveten om min mage – fysiskt andas, och låta mig själv uppleva min mage här

3. När jag märker att jag glömmer bort hur min kropp fungerar, och vad min kropp gör för mig – och att jag tar allt för givet och bara tänker hur ful, eller äcklig, eller dålig min kropp är; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att när jag ser på min kropp utifrån sinnet – då ser jag faktiskt inte min kropp utan endast en upplevelse i mitt sinne – och ett visst minne – således är detta ingenting som representerar eller visar mig min faktiska fysiska kropp; således åtar jag mig själv att vara medveten om mitt andetag i varje ögonblick – och lära känna, och vara här med min faktiska fysiska kropp – och sluta se min kropp utifrån sinnet – och istället se min kropp direkt här

4. När jag märker att jag jämför mig själv med magar som är fyllda av muskler, och att jag låter mig själv bli påverkad av bilder i samhället med magar som är fyllda av muskler, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag genom att låta mig själv se min mage utifrån jämförelse – faktiskt helt ignorerar min mage – och mina magmuskler – och endast upplever, och ser en bild – istället för att se min faktiska mage här; således åtar jag mig själv att sluta se min mage utifrån en idé om hur min mage borde se ut – och istället se min mage direkt här utan något förflutet att jämföra min mage gentemot

5. När jag märker att jag litar på de bilder, tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig i förhållande till min mage, då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – vad jag känner kan jag inte lita på – det är inte jag som skapat, dirigerat, och designat punkten – utan den bara dyker upp inom mig; således åtar jag mig själv att bli disciplinerad med att ifrågasätta – och utmana de punkter som kommer upp inom mig – och inte ta någonting för givet – eller acceptera någonting utan att ifrågasätta hur punkten fungerar – och vad det är jag accepterar till att börja med

Enhanced by Zemanta

Dag 232: Kroppen Min – Biceps (Del 19)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 18) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker att mina armar inte har tillräckligt väldefinierade muskler – jag tycker ibland att mina armar ser alldeles för små ut

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma storleken på mina armar, och vara oroad över att mina armar inte är tillräckligt stora – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta mina armar för givna – och att inte uppskatta mina armar – och se att mina armar är vad som gör det möjligt för mig att röra mig själv i denna världen, att interagera effektivt – att ta i saker, och att hantera min omvärld – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se hur värdefulla mina armar är för mig och att det inte spelar någon roll hur de ser ut – så länge de är funktionella och effektiva i förhållande till sina ändamål

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att om jag har smala armar så betyder detta att jag är en svag, och underlägsen människa – och framförallt en svag, och underlägsen man – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att storleken på mina armar avgör inte vem jag är som människa – avgör inte min upplevelse av och som mig själv – bestämmer inte vem jag är – utan det är JAG som bestämmer vem jag är – och detta är någonting jag gör inom mig själv och inte utifrån mina armars muskler

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag ser en annan man som har stora armar, med väldefinierade, och synliga muskler – att då jämföra mig själv med denna mannens utseende – och tänka att jag är underlägsen denna mannen – och att jag skulle vilja se ut som denna mannen – för tydligen är denna mannen bättre än mig p.g.a. av dennes armar; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta mig själv, och människor i min omgivning utifrån storleken på mina, och dessas armar – istället för att se, inse och förstå att det är helt irrationellt att värdesätta, och definiera människor utifrån hur stora deras armar är – jag menar – vad betyder egentligen det? Ingenting!

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på det som i grund och botten är irrelevant – vilket är mitt utseende – och bli besatt av denna punkten – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå – att detta är ett sätt för mig att fly undan mitt ansvar gentemot mig själv – ett sätt för mig att försöka undvika att möta mig själv, och att se att det finns mer till mig än endast mitt utseende

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma, och förtrycka en enormt stor del av vem jag är inom och som mig själv – genom att bli besatt, och helt inriktad, samt fokuserad på mitt utseende – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas – och se, inse och förstå att mitt utseende är endast en punkt som jag använder för att inte behöva se att det finns mer till mig som behöver korrigeras, ändras, och dirigeras – och som jag hittills lyckats undvika att behöva hantera – genom att låtsas som om att det enda som är av någon vikt, och substans är hur jag ser ut – när så självklart inte är fallet

Självåtaganden

1. När jag märker att jag fördömer storleken på mina armar, och att jag är oroad över att mina armar inte är tillräckligt stora – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns inga regler, och det finns inga bestämda mått på hur mina armar ska se ut – utan de kan utan problem vara hur spinkiga eller stora som helst – problemet existerar i mitt sinne – och i hur jag fördömer någonting som i grund och botten är utan fel; således åtar jag mig själv att sluta attackera, och använda min kropp som slagpåse – och istället acceptera utseendet på min kropp – och uppskatta min fysiska kropps funktionalitet

2. När jag märker att jag tänker, och tycker, att om jag har smala armar, så betyder detta att jag är en svag och underlägsen människa – framförallt en svag, och underlägsen man – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att storleken på mina armar avgör inte vem jag är – utan jag avgör vem jag är – och jag avgör vilken betydelse storleken av mina armar har för mig; således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka hit – och bestämma att jag inte är påverkad – eller styrd av mitt utseende – utan att jag är här – inte definierad av hur min kropp ser ut

3. När jag märker att jag jämför mig själv med andra män – och tänker att en annan man som har stora, synliga, och väldefinierade muskler, är bättre än mig – starkare, och överlägsen mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt utseende, och andras utseende avgör inte vem jag är – och är inte bestämmande över mig – således åtar jag mig själv att sluta känna mig underlägsen en man med denna typ av utseende – och fokusera på att vara här – och uttrycka mig själv ovillkorligt med och som min mänskliga fysiska kropp

4. När jag märker att jag fokuserar på mitt utseende, istället för vem jag är – hur jag upplever mig själv – och hur jag praktiskt kan förändra, och styra mig själv i min värld; då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt utseende är inte viktigt – vad som är viktigt är min inre auktoritet och direktiva princip – således åtar jag mig själv att fokusera på vem jag är – och inte på hur jag ser ut

5. När jag märker att jag gömmer vad som behöver korrigeras och ändras inom mig själv, och i mitt liv ­– genom att ge all min fokus till mitt, eller andras utseende – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att utseende är i grund och botten irrelevant – och är någonting som jag fokuserar på endast för att undvika att ta tag i de problem som är viktiga, substantiella, och som påverkar mig starkt och har en definitiv effekt på mig i mitt liv; således åtar jag mig själv att fokusera på vad som är av faktiskt vikt – och som har en definitiv effekt på mig – och sluta lägga min tid på punkter som i grund och botten är irrelevanta

Enhanced by Zemanta

Dag 231: Kroppen Min – En Man Bör Vara Muskulös (Del 18)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 17) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att jag ser spinkig ut – jag vill gärna se mer muskulös ut

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och medverka i och som idéer om hur jag borde se ut – och då tänka att jag ”borde inte vara spinkig” – i tron att en manlig kropp bör vara muskulös, och välbyggd – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad, och förblindad av definitioner som detta konsumentsamhälle sprider om hur den manliga kroppen bör se ut – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att istället lära känna min kropp, förstå min kropp, och skapa ett förhållande med min kropp – där jag inte fördömer min kropp – utan istället stöttar min kropp, och uppskattar min kropp – och ser att det är min kropp som gör det möjligt för mig att leva i och som denna världen – att uttrycka mig själv – och att vara en del av denna fysiska verklighet – och att jag utan min kropp inte hade kunnat göra någonting

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se min kropp endast som en bild – och tänka att denna bilden som jag ser måste se ut på ett visst sätt för att jag ska kunna acceptera denna bilden – och tycka att den bilden är en ”tillräckligt bra bild” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur begränsande det är att tro att min kropp endast är en bild – för det är ju självklart att min kropp är mer än en bild – min kropp är här i varje ögonblick – såsom en fysisk och substantiell verklighet – som är konstant oavsett vad slags bild som kommer upp i mitt sinne – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att amalgamera mig själv med min fysiska kropp – att ta bort alla bilder – och istället bli fysisk och praktisk i enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att en man behöver inte vara muskulös – det är en idé som jag snappat upp och sedan tänkt måste stämma överens med verkligheten eftersom alla andra också verkar ha en liknande – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta idéerna som flyger omkring i denna världen – och ifrågasätta de principer, och all den information som tydligen visar vad verkligheten är – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att utveckla sunt förnuft – och lära mig själv att se vad som är falskt, vad som är irrationellt – vad som är en idé – och vad som är verklighet

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att en kropp som har mer muskler – är bättre än en kropp som har mindre muskler – och däri förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag ser en man som är muskulös – att då känna, och uppleva denna personen såsom att vara mer värd – och mer positiv – än om jag träffar en människa som inte har en muskulös kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta, och agera utifrån bilder – istället för att agera utifrån sunt förnuft – vad som är praktiskt – och vad jag ser är bäst för alla

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro – att bara för att jag känner och upplever att en muskulös kropp är ”snyggare” och mer ”attraktiv” än vad en icke-muskulös kropp är – att tro att det måste vara på det viset att en muskulös kropp är bättre än en icke-muskulös kropp – istället för att se, inse och förstå att jag inte kan lita på de känslor och upplevelser som kommer upp inom mig – och jag kan definitivt inte basera min bild av verkligheten – min förståelse av verkligheten på dessa känslor – eftersom de är i grund och botten irrationella och har ingen anknytning till verkligheten

Självåtaganden

1. När jag märker att jag medverkar, och definierar mig själv utifrån en idé om att det är fult att vara spinkig, och att jag borde vara muskulös – för tydligen är detta ”snyggare” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingen som helst grund för denna idé – om jag tittar på det är det endast en känslomässig tolkning av verkligheten – och egentligen är den helt irrationell – det hade lika gärna kunnat vara så att jag känt att det varit vackrare, och bättre om jag hade varit spinkig – således åtar jag mig själv att sluta följa efter, och definiera mig själv utifrån irrationella idéer i mitt huvud – och istället – i varje ögonblick – träna mig själv på att förbli HÄR med och som min mänskliga fysiska kropp

2. När jag märker att jag definierar mig själv utifrån en bild – och definierar ordet självacceptans utifrån en bild – och tänker att jag måste acceptera min kropp – såsom bilden av min kropp – för att jag ska kunna acceptera mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns mer till mig – mer till livet – mer till att existera än bilder – och att min kropp är fysisk – en faktisk och substantiell materiell punkt – och inte är begränsad av en bild – och således åtar jag mig själv att amalgamera mig själv med och som min mänskliga fysiska kropp – och att träna mig själv på att vara fysisk – vara praktiskt – och förbli här med och som mitt andetag – och att förstå att det är DETTA som är verkligheten – inte det som pågår i mitt sinne såsom tankar, känslor och upplevelser

3. När jag märker att jag tänker, och känner – och upplever att ”man behöver vara muskulös” – och att jag håller kvar vid denna idé för att ”alla andra tänker samma sak” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – denna idé är irrationell och den är inte skapad av mig – den är någonting som jag snappat upp och sedan definierat mig själv utifrån – men det är ingen riktig – faktiskt – och verklig punkt; således åtar jag mig själv att sluta jämföra mig själv med vad alla andra gör, eller inte gör – och istället träna mig själv på att förbli här – med och som min mänskliga fysiska kropp – och träna mig själv på att inte agera utifrån – eller ta beslut utifrån vad jag känner

4. När jag märker att jag känner, upplever, eller tänker – att en kropp som har mer muskler, är bättre, mer åtråvärd, mer älskvärd, mer speciell, och mer attraktiv än en kropp som inte har muskler – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingen som helst grund för detta antagande – jag menar – vad baserar jag detta på? Jo – en känsla som kommer upp inom mig som jag inte har någon aning varför, eller hur den existerar – eller var den kommer ifrån – således åtar jag mig själv att ifrågasätta, och utmana allt som kommer upp inom mig – och inte ta någonting för givet – utan istället se till att jag har skapat – och dirigerat allt inom mig – och vet precis vad som kommer upp inom mig och varför – eftersom jag har dirigerat punkt i fråga

5. När jag märker att jag automatiskt, och utan att ifrågasätta, litar på, och följer efter en upplevelse inom mig själv – om att en muskulös kropp är bättre än en spinkig kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – om jag helt ger bort makten att bestämma vad som pågår inom mig – och utifrån vilka grunder och principer jag lever – till känslor som kommer upp inom mig – jag menar – då kan ju vad som helst hända – jag kan besluta mig för att gå ut naken bara för att jag känner för det – och i det inte se de fysiska och praktiska konsekvenser detta kan medföra för mig i mitt liv – och därmed står det klart att det inte är bäst för mig att inte ha kontroll – och vara auktoriteten inom mig själv; således åtar jag mig själv att sluta följa efter, och lita på vad som pågår inom mig själv – utan jag åtar mig själv att istället bli strikt, och disciplinerad – och träna mig själv på att vara auktoriteten inom mig själv – i fråga om vad jag ska tillåta, och acceptera att existera inom och som mig själv

 

Enhanced by Zemanta

Dag 230: Kroppen Min – En Icke-Manlig Överkropp (Del 17)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 16) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att min överkropp ibland ser kvinnlig ut – d.v.s. att den nästan har formen av ett S.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och känna ett obehag inom mig när jag tittar på min överkropp – och låta tanken, och sinnesskvallret komma upp inom mig att ”min överkropp ser för kvinnlig – den har inte de där manliga formerna!” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig själv att min kropp ska se ut på ett visst sätt – att min överkropp ska vara formad på ett visst – och att tänka att om min överkropp inte är formad på ett visst sätt – ja – då är det tydligen någonting fruktansvärt fel med mig

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå – att om min kropps utseende får mig att känna mig själv annorlunda – och uppleva mig själv annorlunda än vad jag gjort innan – då är det saker och ting som jag ännu inte tagit i beaktande, och förstått – och att jag fortfarande låter mig själv vara begränsad av en punkt som är i separation från mig själv; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det inte är naturligt, eller normalt att ha en upplevelse i förhållande till sin kropp – utan att detta är någonting konstruerat – och inlärt – någonting som jag lärt mig genom att observera min omgivning – men ingenting som är en naturlig funktion av och som min mänskliga fysiska kropp

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv bli indoktrinerad i vissa kulturella psykoser – om att en kvinnlig kropp ska se ut på ett visst sätt – och en manlig kropp ska se ut på ett visst – och att man ska definiera sig själv – och vem man är utifrån hur sin kropp ser ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta denna kulturella psykos – och se, inse, och förstå att det finns andra sätt att se på saker och ting – och att jag absolut inte behöver apa efter den kulturen som jag är uppfödd – utan att jag istället kan skapa, och definiera min egen kultur – av vad jag vill leva – och hur jag vill uppleva mig själv – och således definiera, och skapa denna kultur som mig själv – att inte vara definierad av hur min kropp ser ut

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå – att medan jag är upptagen med att irritera mig själv på, och känna att min överkropp inte är tillräckligt tilltalande – och vacker – att det finns en hel existens som genomgår ett obeskrivligt lidande – som jag inte ser, eller gör någonting åt – eftersom jag är helt besatt, och försjunken att betrakta mitt utseende – och då specifikt min överkropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att slita mig själv ut ur denna psykos – och ta mig själv tillbaka till verkligheten – och istället börja inrikta mig själv på att göra, och skapa någonting i och som denna verklighet som är bäst för alla på alla sätt och vis

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att bara för att alla i min omgivning är besatta av hur de ser ut – måste inte detta betyda att jag ska vara – och det är inte heller en giltig ursäkt till varför jag skulle vara det – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda ursäkten, och rättfärdigandet inom mig själv – till varför jag blir besatt av hur jag ser ut, och varför jag stör mig på min överkropp, att det är vad alla andra gör – och jag kan ju inte helt ensam skilja mig själv från mängden och välja att gå en annan väg – istället för att se, inse och förstå att – jo det kan jag – det handlar om att ta ett beslut – och sedan leva detta beslutet

Självåtaganden

1. När jag märker att då jag tittar på min överkropp, att en tanke, och sinnesskvallret dyker upp inom mig att ”min överkropp ser för kvinnlig ut – den har inte de där manliga formerna!” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – min överkropp ser ut som min överkropp och om jag inte låter dessa tankar styra min uppfattning om verkligheten – så går det klart att tydligt att se att min överkropp inte ser för kvinnlig ut – utan bara ser ut som min överkropp; således åtar jag mig själv att slut lyssna på, och definiera mig själv utifrån de tankar som dyker upp i mitt huvud – som säger att min kropp inte ser tillräcklig bra ut – och istället uppskatta och vara tacksam för min kropp

2. När jag märker att hur min kropp ser – förändrar min upplevelse av mig själv – förändrar sättet jag ser på mig själv, och definierar mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – min kropps utseende påverkar inte VEM JAG ÄR – utan det påverkar min upplevelse av mig själv i och som sinnet – vilket är en illusorisk upplevelse som endast görs riktig genom att jag ger sinnets energiupplevelse uppmärksamhet – och om jag hade stoppat detta – hade jag märkt att oavsett hur jag ser ut är jag här – med och som mitt andetag – och att mitt utseende således inte förändrar och styr vem jag är inom och som mig själv; således åtar jag mig själv att sluta ge de energiupplevelser som dyker upp inom mig själv uppmärksamhet – och istället fokusera, och ge uppmärksamhet till min mänskliga fysiska kropp här – och se att – min kropp är alltid densamma – och påverkas inte av energierna – eller tankarna – utan är alltid här – således åtar jag mig själv att träna på att stå jämlik med denna stabilitet som kroppen lever som sig själv

3. När jag märker att jag låter mig själv bli indoktrinerad, och styrd av kulturella psykoser – som innebär att jag borde, och faktiskt ser på kvinnor, och män utifrån en förutbestämd idé om hur kvinnor, och män borde se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att allt detta är i grund och botten idéer och har ingenting med den levande organiska kroppen att göra – för den kan se ut lite hur som helst – och det gör inte kroppen mindre, eller mer – utan kroppen är fortfarande en kropp; således åtar jag mig själv att titta på varje kropp – och se varje kropp – för vad just den kroppen är – och inte jämföra den med en idé om hur den borde se ut, eller inte borde se ut

4. När jag märker att jag är försjunken i en inre konflikt om hur jag ogillar min överkropp, hur jag ogillar mitt utseende – och hur jag skulle vilja att mitt utseende ändras, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – när jag tillåter mig själv att vara besatt av dessa tankar – om att min kropp borde se ut på ett visst sätt – och att jag befinner mig i en inre konflikt om hur jag tycker att jag inte ser tillräckligt bra ut – då är jag inte HÄR – och då ser jag inte vad som måste göras här – hur denna existens faktiskt ser ut – och vilka slags problem som är här – som måste korrigeras, och dirigeras; således åtar jag mig själv att sluta bry mig om hur jag ser ut – utifrån en emotionell, och känslomässig utgångspunkt – att göra mitt utseende praktiskt – för ibland måste man se ut på vissa sätt i systemet för att kunna leva effektivt i systemet – men jag tillåter mig inte att definiera mig själv utifrån detta – utan istället åtar jag mig själv att leva mitt liv fysiskt – och ge min uppmärksamhet till de problem, och de punkter i denna världen som måste korrigeras och lösas – för att ett liv ska kunna födas på denna jord som är bäst för alla på alla sätt och vis

5. När jag märker att jag låter mig själv bli besatt av hur jag ser ut – och då specifikt av tankar som är av en fördömande natur gentemot min överkropp – och jag använder en ursäkt, och ett rättfärdigande – att ”alla andra gör ju samma sak” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag kan ju absolut inte låta mig själv definiera mig själv utifrån vad andra lever – i sådana fall kommer det aldrig att ske en förändring inom mig själv – eller i denna världen – för jag kommer aldrig att sätta igång att göra vad som måste göras – utan hela tiden vänta på att alla andra ska förändras; således åtar jag mig själv att sluta titta på vad andra gör, och inte gör – och istället fokusera på mig själv – och vem jag är inom och som mig själv – och fokusera på att etablera mig själv här i och som denna världen – såsom en kraft, och rörelse för skapandet av en ny värld som är bäst för alla

Enhanced by Zemanta

irriterThe Free Dictionary: Provoquer chez qqn un certain énervement, pouvant aller jusqu’à la colère: Toute objection à ses idées l’irrite.

Dag 229: Kroppen Min – Bröstmuskler är manligt (Del 16)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 15) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att mina bröstmuskler inte är tillräckligt definierade – jag skulle önska att de var större.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, och jag ser mina bröstmuskler – att då jämföra mina bröstmuskler mot en idé jag har i mitt huvud om hur jag tycker att bröstmuskler borde se ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ogilla, och vara missnöjd med mina bröstmuskler – och önska att mina bröstmuskler såg annorlunda ut än vad de gör – i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta min kropp för given – att ta mina bröstmuskler för givna – istället för att se, inse och förstå att min kropp, och mina bröstmuskler är fullt funktionella – och att det endast är sinnet som skapar en idé – och en upplevelse av att mina bröst inte duger som de är

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka forma, och skapa min kropp utifrån en idé om hur jag tycker att bröstmuskler borde se ut – en idé som jag skapat genom att titta i tidningar, på reklamer, och på bilder av män som har stora och väldefiniera bröstmuskler – och tänka att ”åhh, så skulle jag vilja se ut!” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se, inse, och förstå att hur jag ser ut är inte viktigt för VEM JAG ÄR – eftersom VEM JAG ÄR – är någonting som JAG beslutar om och inte mitt utseende

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli påverkad av, och kontrollerad av det kapitalistiska konsumtionssamhället – genom att tro att de idéer och bilder som promulgeras och cirkulerar runtomkring i samhället – såsom bilder av män som har stora, kraftfulla, och muskulösa kroppar – att det är så man borde se ut – och att om jag inte ser ut på det sättet då är det någonting som är fel med mig, och att jag då inte kan vara nöjd med min kropp – och tillfreds med mig själv förens jag får en sådan kropp som jag ser visas i media – och ses såsom den ”perfekta kroppen”

4. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att media, reklam, korporationer, och konsumtionssamhället är som en vampyr som när sig på min osäkerhet om hur jag ser ut – som när på min känsla av att inte vara tillfreds med mig själv och att jag måste köpa, och konsumera mer produkter för att kunna fylla det tomrum som tydligen existerar inom mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att säga – stopp – jag tänker inte längre låta mig själv utnyttjas, och kontrolleras av detta system – utan jag står upp och tillåter mig själv att älska, och acceptera mig själv – och min kropp – utan några villkor

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, att låta min fokus vara på mitt bröst – och när jag tittar på mig själv – genast anlägga blicken mot mina bröst för att inspektera utseendet på mina bröst, och huruvida detta utseende kan anses vara ett tillräckligt bra utseende – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bortse från resten av min kropp – och inte när jag tittar mig själv i spegeln – använda detta ögonblick till att inspektera hela min kropp – inte för att se att jag ser korrekt, eller bra ut – utan istället inspektera min kropp från en utgångspunkt av att se att min kropp är väl omhändertagen och i alla delar av sig självt fullt funktionell

Självåtaganden

1. När jag märker att då jag tittar på mig själv i spegeln, och ser mina bröstmuskler, att jag då jämför mina bröstmuskler mot en idé jag har i mitt huvud om hur jag tycker bröstmuskler borde se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns inga borden – mina bröst behöver inte se ut på ett visst sätt – det finns ingen ”korrekt” bild eller karta för hur ett bröst ska se ut – utan detta är en idé som har promulgerats, och skapats av korporationer för att sälja fler produkter – och för att tjäna mer pengar; således åtar jag mig själv att acceptera mina bröst såsom de är – och inte önska, eller vilja att mina bröst ska vara mer, eller mindre än vad de är – utan acceptera mina bröst såsom de är här i detta ögonblick

2. När jag märker att jag tänker att jag borde, eller jag försöker att forma, och skapa min kropp utifrån en idé om hur jag tycker att bröstmuskler borde se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min kropp är perfekt såsom den är – och att jag behöver inte försöka omforma min kropp för att kunna acceptera min kropp – och acceptera mig själv – således åtar jag mig själv att i varje ögonblick träna mig själv på acceptera mig själv – när en tanke kommer upp som har en fördömande natur – då stadgar jag inom mig själv att jag accepterar mig själv här – och jag slutar fördöma mig själv – och vara hård mot mig själv – jag övar mig på att vara öm och kärleksfull med och som mig själv här

3. När jag märker att jag låter mig själv manipuleras, styras, och kontrolleras av bilder, av reklam, och av media som promulgeras i samhället – såsom bilder av smala män och kvinnor – med stora muskler – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att dessa bilder som promulgeras, och oavbrutet visas i samhället – är inga sanningsenliga bilder – och visar inte på något sätt vad denna fysiska verklighet borde vara, och är – således åtar jag mig själv att sluta bli kontrollerad, och styrd av dessa bilder; och jag åtar mig själv att träna mig själv på att leva självdirigerat – och ta mina egna beslut om vad jag accepterar och tillåter inom och som mig själv – och vad jag inte accepterar och tillåter inom och som mig själv

4. När jag märker att jag låter mig själv känna mig osäker, eller otillräcklig – som om att jag saknar någonting, och att endast konsumtionssamhället kan ge mig det jag saknar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – den upplevelsen jag har inom mig själv av att inte känna mig tillräcklig – det är en fabricerad upplevelse – som jag har tillåtit och accepterat mig själv att bli manipulerad till att skapa genom bilder, genom ord, genom kunskap som sprids i konsumtionssamhället; således åtar jag mig själv att sluta låta mig själv bli manipulerad – och istället stadga att jag saknar ingenting – jag är tillräcklig – jag är här – och söker inte efter någonting mer

5. När jag tittar på mig själv i spegeln, och jag då märker att mina ögon går direkt mot mina bröst, och stannar där – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att när jag endast fokuserar på en enda kroppsdel – då komprometterar jag resten av min kropp eftersom jag inte låter mig själv lägga märke till och observera resten av min kropp; således åtar jag mig själv att titta på, och observera hela min kropp när jag står framför spegeln – och använda spegeln såsom ett sätt att kontrollera att min kropp mår bra – är välnärd och väl omhändertagen – och inte saknar någonting

Enhanced by Zemanta

Dag 106: Snyggis

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att spana in mig själv – och när jag ser mig själv – att tänka att jag ser snygg, och sexuellt attraktiv ut – och inom detta jämföra mig själv med andra killar i min verklighet, och tänka att jag definitivt är mer lyckad, och populär – och att mitt liv måste vara mer viktigt än vad andra människors liv är – för se så snygg jag är; istället för att se, inse och förstå att skönheten bedrar – eftersom den efter ett tag försvinner och sedan inte har något värde alls

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja träna och springa för att få en kropp som ser snygg ut – så att jag kan få kvinnor att titta på min kropp i avund, och önska att de kunde ha sexuell och intim närkontakt med mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att träna för att utveckla, och skapa praktiskt, och fysisk intimitet med och som min mänskliga fysiska kropp – och alltså sluta att försöka göra mig själv accepterad av andra genom att visa upp mig själv som ett slags utställningsobjekt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att missbruka min kropp genom att använda den till att få uppmärksamhet av andra människor – och att få andra människor att känna, och tänka att jag är snygg och vacker – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva här i enhet och jämlikhet med min kropp – och inte använda min kropp för att få andra att uppleva mig såsom snygg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skämmas för och känna mig generad inför min narcissism i förhållande till hur jag ser ut – och förtrycka min utseendefixering, och istället skapa en idé av och som mig själv såsom att ”jag inte bryr mig om hur jag ser” – när det står väldigt klart att jag bryr mig en hel del – en mycket stor hel del – om hur jag ser ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv med andra män i fråga om hur jag ser ut i förhållande till dem – och antingen tänka, och uppleva att jag är snyggare, eller fulare än dem – och utifrån detta antagande skapa en upplevelse av mig själv såsom antingen att vara överlägsen, eller underlägsen – där om jag tycker mig själv vara vackrare än mannen som delar mitt ögonblick – att jag då känner mig överlägsen, och det motsatta när jag inte ser mig själv såsom den vackrare personen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av idén av skönhet – och definiera mig själv såsom vacker, och göra det till vad jag inom mig själv anser vara mitt ”bästa karaktärsdrag” – att jag är vacker – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid och som minnen inom mig själv när andra människor sagt till mig att jag är vacker, eller snygg – och skapa en upplevelse utifrån dessa minnen där jag känner mig själv speciell, och överlägsen – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva här såsom min kropp – en och jämlik – och alltså precis som min kropp inte definiera mig själv utifrån ett utseende – utan istället gå här med min kropp – där det således inte finns några idéer – inga upplevelser – inga förväntningar – jag är varken snygg eller ful – utan jag är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv i och som mitt uttryck av mig själv genom att definiera och se mig själv såsom vacker – och snygg – och därmed tänka att på grund av att jag innehar denna egenskap av att vara snygg – att jag därför måste ha en partner som innehar samma egenskap och som får samma typ av respons från sin omgivning när hon interagerar med denna – istället för att tillåta och acceptera mig själv att släppa denna idé och upplevelsen inom och som mig själv av att jag är vacker, och snygg – och istället tillåta och acceptera mig själv att vara en kropp – odefinierbar – och därmed tillåta och acceptera mig själv att skapa förhållanden med vilken partner som helst – eftersom det inte finns någon slags heder som jag försvarar genom att vara med en specifik sorts partner

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja skapa ett förhållande, och en partner gentemot vilken andra skulle uppleva att jag har det perfekta förhållandet – jag har den perfekta partnern – jag har det perfekta livet – och därmed – varje gång mitt förhållande, och min partner inte ser ut som och liknar det som definierats såsom ”det perfekta förhållandet” och ”en snygg flickvän” – att då uppleva mig själv såsom misslyckad, och underlägsen – och bli arg och frustrerad – eftersom det känns som att jag är en förlorare när jag vill vara en vinnare

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja genom mitt förhållande med min partner annonsera mig själv till andra såsom att jag är en vinnare – såsom att jag är speciell – att jag har speciella färdigheter, och egenskaper som absolut inte alla personer har – och att jag på grund av detta förtjänar att bli ansedd, och respekterad såsom en vinnare – och såsom någon som i sin natur är överlägsen andra; istället för att tillåta och acceptera mig själv att slappna av – och att ge upp denna tävling på alla sätt och vis – och istället för att tävla – att istället lära känna mig själv här såsom en kropp – en enkel kropp som är precis likadan som alla andra kroppar – och att det därför inte finns någonting som skiljer mig från andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att det enda som skiljer mig själv från andra är det faktum att jag tänker att jag är annorlunda än andra – och att jag definierar mig själv såsom annorlunda i mitt huvudet, och om jag tar bort detta finns det ingenting som längre skiljer mig från andra – då är jag precis likadan – en kropp här – som andas – som skiter – som har sex och som sover

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig själv, och vilja att min partner – och förhållandet som jag är i ska få mig att känna mig upplyft – att få mig att känna det som om att jag lyckats, och skapat ett bra förhållande – som att min partner är snygg, och intelligent – och alltså därför mer än en normal kvinna – och att jag därför förtjänar att se, och definiera mig själv såsom en vinnare som är bäst och utan några skrupler eller negativa spår

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara HÄR och lära känna mig själv HÄR såsom en kropp – såsom enkelheten av att andas – och att släppa exakt all kunskap om vad jag borde vara – om vad jag borde göra – om hur jag borde leva – om vad jag borde klara – och istället leva varje andetag till fullo – här – att andas in, och att andas ut – och att göra det till mitt syfte att på alla sätt och vis lära känna min mänskliga fysiska kropp och ta mig själv tillbaka hit till det fysiska

Jag åtar mig själv att – när jag ser att jag jämför mig själv med andra killar – att jag inom mig själv håller på att definiera mig själv såsom snygg, eller ful – attraktiv eller äcklig – att jag genast stoppar mig själv, och för mig själv tillbaka hit – att jag andas – och korrigerar mig själv till att gå och uttrycka mig själv här som min kropp – och alltså inte skapa en idé och en tanke om mig själv i förhållande till hur min kropp ser ut

Jag åtar mig själv – att när jag märker att tränar – genom att springa, eller styrketräna – eller vad det nu är jag gör – och att jag märker att jag gör detta för att jag vill se ut på ett visst sätt och imponera på tjejer; att jag då genast stoppar mig själv, och för mig själv tillbaka hit –och istället åtar jag mig själv att träna i beaktande av och som min mänskliga fysiska kropp HÄR – för att stötta och assistera min mänskliga fysiska kropp, och för att genom min träning skapa ett intimt och nära förhållande tillsammans med min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att inte använda min kropp såsom ett redskap för att få uppmärksamhet från andra människor – och bli sedd av andra människor – utan istället åtar jag mig själv att i varje ögonblick lära känna min kropp – genom att spendera varje andetag som jag tar till att stå här med och som min kropp en och jämlik – att uppleva mig själv i och som fingertopparna – i och som mina tår – i och som mina inre organ – i och som mina ben – och alltså verkligen lära känna mig själv; och således – när jag märker att jag använder min kropp såsom ett redskap för att bli sedd, och erkänd av andra – att jag genast stoppar mig själv – tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit; och att jag istället går här en och jämlik som min kropp – och rör mig med och som min kropp – och inte gör detta för att få någonting utan eftersom det är vem jag är

Jag åtar mig själv att inte skämmas för de punkter jag möter inom och som mig själv, och inte försöka gömma mig själv från sanningen från mig själv genom att tänka upp en bättre sanning inom och som mig själv; och således – när jag märker att jag inte villa se mig själv, och möta mig själv – eftersom jag skäms för vem jag är, och hur jag har existerat – att jag genast stoppar mig själv och för mig själv tillbaka hit – att jag andas – och att jag sedan ser mig själv såsom jag är utan någon upplevelse kopplat till vad jag ser – och därifrån arbetar med att korrigera mig själv

Jag åtar mig själv att inte längre definiera människor utifrån deras kroppsbild – att inte längre så fort en antingen kvinna eller man kommer in i mitt ögonblick – att tänka att personen i fråga antingen är snygg eller ful – att fundera på huruvida jag har en chans på kvinnan, om det är en kvinna – eller om tjejer ser mig som snyggare om det var en man som kom in; och således – när jag märker att jag jämför mitt utseende med andras – och jag funderar på huruvida andra är snygga eller fula – att jag då genast stoppar mig själv, andas och för mig själv tillbaka hit – och istället gör som min kropp – och ser på en annan människas kropp utan att inne i mitt huvud prata om denna andra människas kropp – utan bara se den utan att jämföra – utan att tänka att den är snygg eller ful

Jag åtar mig själv att inte längre definiera, och identifiera mig själv såsom snygg – attraktiv eller vacker – och inte skapa upplevelser, tankar, och idéer i förhållande till mig själv såsom en sådan definition – utan istället åtar jag mig själv att gå här såsom min kropp – såsom ett fysiskt uttryck här – och alltså inte definiera och se mig själv såsom antingen snygg, eller ful; och således – när jag märker att jag tänker på huruvida jag är snygg eller ful – att jag genast stoppar mig själv, andas och för mig själv tillbaka hit – och istället ger fokus på min mänskliga fysiska kropp – såsom mina fingertoppar, mina tår – mitt andetag – och för mig själv tillbaka hit

Jag åtar mig själv att inte längre söka att vinna – och skapa ett rykta om mig själv i förhållande till andra genom hur jag ser ut – att istället för att vara besatt av att vilja bli ansedd som snygg, och attraktiv – att leva här och uttrycka mig själv såsom min mänskliga fysiska kropp – och att inte på något sätt ge uppmärksamhet till tankar, och upplevelser inom och som mig själv som på något sätt definierar mig som vacker – eller ful; och således – när jag märker att jag begränsar mig själv genom att se mig själv såsom antingen vacker eller ful – att jag då genast stoppar mig själv, andas och för mig själv tillbaka hit – och istället tillåter och accepterar mig själv att gå och uttrycka mig själv här som min kropp – varken vacker eller ful utan HÄR

Jag åtar mig själv att sluta vilja imponera på andra med vilka människor jag umgås med – att sluta vilja imponera på andra genom att visa vilka slags fritidsintressen jag sysslar med – och istället för att vara besatt inom och som mig själv med att på något sätt försöka visa gentemot andra att jag duger, att jag är tillräcklig – och att jag är förmer än vad andra – att istället acceptera mig själv här, och tillåta mig själv att slappna av in i och som min mänskliga fysiska kropp – och således sluta att jaga; således – när jag upplever det här såsom att mitt liv inte är perfekt eftersom jag saknar diverse ateraljer som jag tydligen behöver för att kunna ”vinna” och vad den mest eftertraktade, och eftersökta människan – att jag då genast stoppar mig själv – tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och slutar söka utan istället tillåter och accepterar mig själv att acceptera, och vara tillfreds med mig själv här – såsom min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att sluta vilja uppnå en status hos andra människor genom att visa hur pass många av mina individualiserade begär jag lyckats manifestera in i min verklighet – och istället för att leva i och som en tävling med andra människor där jag känner att jag måste bevisa mig själv – och få andra att se mig som att vara bäst – att istället leva, och uttrycka mig själv här i varje ögonblick – ovillkorligt – och utan att bekymra mig själv om vad andra tycker, eller inte tycker; och således – när jag märker att jag tävlar med andra människor genom att jag försöker visa upp mitt liv, och mig själv såsom något speciellt, och bättre än det normala – att jag genast stoppar mig själv, tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och sedan talar, applicerar, rör mig själv HÄR som MIG SJÄLV – naturligt och avslappnat och utan att försöka formulera en lögn av mig själv såsom att jag tydligen är förmer än vad andra är

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att när jag slutar att tänka så finns det ingenting som skiljer mig från andra människor – jag är precis likadan – jag är en kropp här; således – när jag märker att jag tänker – när jag märker att jag tycker, och känner mig själv annorlunda än vad andra är – att jag genast stoppar mig själv, tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och därefter att jag går här som min kropp – här

Jag åtar mig själv att sluta vilja, och önska att min partner ska ge mig en slags positiv upplevelse – en slags känsla av att jag har lyckats, och att jag nu är en vinnare – och i detta åtar jag mig själv att se till att mitt liv inte består av att söka efter positiva känslor – utan att jag faktiskt lever i beaktande av denna fysiska verklighet HÄR – och tar beslut som är i samklang och enighet med denna fysiska verklighet HÄR; och således – när jag märker att jag tycker att min partner inte ger mig en tillräckligt stor upplevelse av att vara en vinnare – speciell – förmer än – att jag genast stoppar mig själv, tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och istället tillåter och accepterar mig själv att uppskatta min partner såsom ett fysiskt uttryck av och som liv – en och jämlik med mig här

Jag åtar mig själv att lära känna min kropp – och att leva en och jämlikhet såsom den enkelhet min kropp visar mig är möjlig – såsom ett andetag in, och ett andetag ut – och att leva så i varje ögonblick och aldrig projicera mig själv antingen framåt i tiden – eller bakåt i tiden; och således – när jag märker att jag inte lever såsom den enkelhet som min kropp visar mig – att jag då stoppar mig själv, tar ett andetag – och för mig själv tillbaka hit – och återför mig själv till att leva en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp – här – såsom enkelhet som andetaget här