Tag Archives: människa

Dag 357: Idén Om Den Svaga Människan

Jag har noterat att jag har en idé om mig själv, och innefattar att jag tror mig själv vara svag och inte kapabel att möta min framtid – den innefattar att jag tror mig själv inte vara tillräckligt vuxen, eller klartänkt för att kunna ta egna beslut och stå vid dem. Resultatet är att jag istället för att närma mig och gå mot framtiden jordad och stabil – blir min gång hackig och begränsad av diverse rädslor som återkommande dyker upp inom mig.

Själva tanken, det som kommer upp inom mig först, bilden som triggar och startar det här inre mönstret är en bild av mörker att svärta – och det representerar tillståndet av ingenting – dvs. att jag faktiskt inte vet vad som kommer att ske i framtiden och hur jag kommer att hantera de utmaningar jag ställs inför – det är än så länge endast någonting jag kan spekulera om.

Efter denna tanke dyker således emotionerna upp, och denna personlighet har som sin grundläggande energi en känsla av osäkerhet och tvivel – och samtidigt en upplevelse av att vara oförmögen att hantera det som kommer komma in i min värld och presentera sig för mig i formen av utmaningar och problem.

Varför tror jag då att denna känsla av att vara oförmögen är riktig? Varför skulle jag vara oförmögen att hantera de utmaningar framtiden kommer bära med sig?

Ja, det handlar nog mycket om vem jag tror mig själv vara, och vad jag tror mig själv kunna klara av, att jag fortfarande ser mig själv lite som ett barn som måste ha hjälp av någon vuxen eller mer kunnig person för att kunna hantera situationer som jag inte tidigare haft att göra med. Men, saken är den att jag faktiskt är vuxen nu, och trots allt har ett intellekt att använda mig av för att hantera svårigheter – saken är att jag faktiskt kan lösa problem och att jag oftast är riktigt duktig på det – att låta mig själv SE och FÖRSTÅ att jag är REDO att möta världen och ta mig an vad som kommer är därför viktigt. Jag har faktiskt förmågan att skapa mitt liv, men jag måste låta mig själv erkänna det – erkänna min potential och min styrka och sedan låta mig lita på mig själv att när det behövs kommer jag att plocka fram dessa egenskaper och hantera mitt liv till bästa förmåga.

Jag behöver därför inte alla dessa alternativa planer och försök att undkomma eventuella konsekvenser, jag behöver inte använda mig av mitt sinne, och ett konstant tänkande för att rädda mig själv inför en eventuellt hemsk och utmanande framtid – utan jag kan istället lita på mig själv att när framtiden väl kommer och knackar på min dörr – då är jag redo att hantera den – då är jag redo att ta de besluten som krävs och röra mig själv framåt – och det är nyckeln för att stoppa dessa emotionella eskapader som kommer upp inom mig – att lita på mig själv att jag kan ta de besluten som krävs – jag kan göra vad som behövs – och därför är fruktan onödig och irrelevant.

Den behövs inte.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé och ett trossystem om mig själv att jag inte är vuxen eller kapabel att ta egna beslut och att röra mig själv in i min framtid – och ta hand om mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv såsom svag och underlägsen i förhållande till systemet – i förhållande till pengar – i förhållande till arbete – och tänka att jag inte på ett effektivt sätt kommer kunna försörja mig själv eller på annat sätt hantera mitt liv i framtiden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i förhållande till min framtid skapa en idé om att jag inte kan hantera oberäknelige eller oförutsedda situationer och svårigheter – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och hålla fast vid ett trossystem att jag inte är kapabel till att effektivt ta hand om mig själv – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta min tillit och tro till andra – och tro att de är mer mogna och kapabla än vad jag är att hantera mitt liv – och att den enda möjligheten som jag således har är därför att söka stöd hos andra som kan ge mig råd och rön inför hur jag ska hantera föra mig själv framåt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera själv såsom underlägsen i förhållande till pengasystemet, i förhållande till att skaffa bostad, och att skaffa familj, och att hantera ansvar för andra människor, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge upp, och ge efter, att låta mig själv sjunka ner i rädsla och ångest inför vad som komma skall i tron att jag är inkapabel att hantera svårigheter och utmaningar – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att detta är en lögn – att jag faktiskt har styrkan och kraften att kunna hantera svårigheter och utmaningar – att kunna hantera besvärliga och krävande situationer – men att jag inte tillåtit mig själv att erkänna detta för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och se mig själv såsom att fortfarande vara ett barn – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta tilliten i mig själv till andra – att tro att eftersom jag tydligen endast är ett barn med en begränsad förståelse måste andra ta beslut till mig och ge mig riktning i mitt liv – och säga till mig hur jag ska förfara – hur jag ska röra och motivera mig själv – och var jag ska ta mig själv an i mitt liv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag faktiskt är vuxen och har ett funktionellt intellekt och alla möjligheter samt förutsättningar att ta effektiva och precisa beslut – och att skapa min värld på ett sådant sätt som jag ser är gynnsamt och effektivt för alla involverade parter

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att erkänna mig själv och se att jag har vuxit upp – och att jag nu är kapabel att ta beslut, att undersöka möjligheter, att undersöka eventuella riktningar som jag kan ta i livet, och sedan ta beslut om vilket håll jag ska gå åt – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att erkänna den styrka och förmåga att hantera svårigheter och utmaningar som jag faktiskt äger – och den förmågan jag har att undersöka och bearbeta information för att sedan ta ett effektivt och stabilt beslut om min framtid – som jag faktiskt äger

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att min rädsla är irrationell – irrationell därför att den inte har någon koppling till vad som är verkligt och riktigt – för i verkligheten har jag förmåga att hantera och dirigera mitt liv – i verkligheten har jag resurserna som behövs för att jag ska kunna föra mig själv framåt och skapa ett effektivt resultat inte bara för mig själv men också andra – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att erkänna denna styrkan i mig och låta mig själv leva denna styrkan och gå i mitt liv – ta beslut – och ta ägande över mig själv och min framtid – att helt enkelt ta beslutet att växa upp och bli självständig

Självåtaganden

När jag märker att jag tänker tankar om framtiden, vilka tar sig skepnaden av alternativa framtidsplaner, och vad jag ska göra om allt går att pipan, då stoppar jag mig själv, och jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att dessa tankar uppstår från en plats inom mig där jag inte litar på mig själv, där jag ser mig själv som svag och oförmögen, och utan förmåga att hantera min framtid, hantera oväntade och krävande situationer – således åtar jag mig själv att stoppa dessa tankar – och att föra mig själv tillbaka till min kropp – och erkänna för mig själv – säga till mig själv att jag har förmåga, styrka och möjlighet att hantera vad som komma skall – och att jag inte kan göra någonting genom att tänka på vad som komma skall – utan jag måste hantera det i ögonblicket – och jag litar på mig själv att det är någonting jag klarar av och kan skapa

När jag märker att jag går in i tvivel och osäkerhet inför framtiden, och börjar känna oro inför att jag tagit fel beslut, eller känner oro inför att jag ska ta fel beslut, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att när jag tvivlar på mig själv och känner osäkerhet på detta sätt skapar jag konsekvenser för mig själv, för jag låter inte mig själv effektivt driva mig själv framåt och lita på mig själv att jag faktiskt kan ta effektiva och praktiska beslut som kommer vara gynnsamma alla i min värld och även för mig – och att det faktiskt är någonting jag har förmåga att göra; således åtar jag mig själv att lita på vad jag ser är sunt förnuft – lita på de undersökningar och analyser som jag företagit av de beslut jag gjort eller ska göra – och således sluta tvivla och känna mig osäker – att se att jag gjort allt jag kan göra – och nu handlar helt enkelt om att röra mig själv framåt och skapa min beslut

Dag 76: Varför Behandlar Vi Inte Djur Som Människor? Del II

Detta inlägg är en fortsättning på gårdagens inlägg som du kan läsa här.

Jag åtar mig själv att behandla djur såsom jag själv vill behandlad, och inte se djur som mindre värda, och underlägsna varelser – utan istället stå en och jämlik med djur och inte skapa en upplevelse av mig själv i förhållande till djur

Jag åtar mig själv att inse/se/förstå att djur är mer än objekt – djur är mer en bara ett rekvisit in min värld som jag kan göra vad jag vill med, och styra och ställa med utan någon hänsyn till djuret; därför åtar jag mig själv att agera med respekt och hänsyn gentemot alla djur och inte ta ett djur för givet

Jag åtar mig själv att inte använda djur för att blåsa upp mitt ego – för att känna mig själv överlägsen och stark, och tänka/uppleva att djur är svagare, och mindre än mig; och istället åtar jag mig själv att stötta/assistera djur att komma över sina svagheter, och interagera med djur från utgångspunkt av att skapa vad som är bäst för alla – både för mig och för djuret

Jag åtar mig själv att inte ta ut min frustration på djur – genom att tänka/uppleva att djuren är dumma, och de förstår mig inte – och de förtjänar att jag blir arg på dem därför; och istället åtar jag mig själv att uttrycka mig själv i tystnad inom mig själv mot djur – där jag är medveten om mitt andetag och klar i min utgångspunkt i ögonblicket

Jag åtar mig själv att se/inse/förstå att människan inte är ensam i denna existensen, utan att det finns miljontals varelser överallt som lever sida med sida med människan – och som göra människans liv möjligt; därför slutar jag att fördöma djur som mindre intelligenta, och mindre smarta än människor bara för att de inte kan prata det mänskliga språket – och jag inser/ser/förstår att det egentligen är människan som är underlägsen, eftersom människan inte kan kommunicera och prata med djur – utan istället helt har isolerat sig själv från djurriket och tror sig själv vara en gud, som kan göra vad som helst utan någon konsekvens – när det faktiskt är djurriket som gör människans liv möjligt

Jag åtar mig själv att skapa/manifestera förhållanden med djur i min värld där den vägledande principen är jämlikhet – och där varken jag eller djuret är överlägset, utan båda existera i samförstånd och båda lever/uttrycker sig själva i ögonblicket utifrån en utgångspunkt av att skapa vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte låta mig själv tro/tänka att den enda möjliga dynamiken mellan mig och ett djur är att jag ska vara ledaren, och djuret ska vara slaven – och istället åtar jag mig själv att stå/leva i jämlikhet med djur – där jag inte placerar/ser mig själv inom mig själv som mer än djuret – men som jämlik med djuret

Jag åtar mig själv att inse/se/förstå att jag begränsat mitt förhållande med djur genom att tänka och skapa antagandet att djur inte kan åstadkomma nära och djupa förhållanden med människor – istället för att se/inse/förstå att det faktiskt är människor – alltså jag – som inte kan åstadkomma djupa och nära förhållanden eftersom vi aldrig är här utan alltid i våra huvuden där vi tänker, och känner – istället för att interagera, och leva här med och som verkligheten

Jag åtar mig själv att lära känna djurriket, att lära känna naturen, att lära känna växtriket – och att lära känna min egen mänskliga fysiska kropp; och i detta inse/se/förstå att jag fram tills nu varit fullständigt blind för vad som faktiskt är här i varje ögonblick – vilket är en myriad av olika sorters uttryck/djur/växter som jag helt bortsett från och inte brytt mig om – men som faktiskt gjort mitt liv möjligt – därför åtar jag mig själv att lära känna allt det som är fysiskt här i varje ögonblick som jag hittills bortsett från – och skapa en nära och djup relation med det som är här – och alltså lära känna vad som är här på riktigt

Jag åtar mig själv att inse/se/förstå att djur/växter är individer precis som människor och därför förtjänar att respekteras och hedras – och förtjänar att bli hörda och sedda och iakttagna när vi som människor gör våra beslut – så att våra beslut inte representerar självintresse såsom vi vill ha det – utan att våra beslut att baserade på vad som är bäst för alla; såsom djuren och vi vill ha det tillsammans

Kärlek Kommer Inte Förändra Världen – Det Måste Du Göra

Idag ska följande uttalande bli genomskådat och avslöjat:

”Kärlek är lättare än den minsta snöflingan och starkare än den mäktigaste armen. Med kärlek är ingenting omöjligt.

Desto mer kärlek du ger iväg, det mer kärlek kommer du ha. I kärlek finns makten av tålamod och friheten av förlåtelse.”

Så – låt oss se på följande uttalande – den första frågan vi bör ställa oss är: leder verkligen kärlek till förändring, och är det så att ingenting är omöjligt med kärlek?

För att få perspektiv på frågan, låt oss titta tillbaka i historien – hur lång tillbaka kan vi spåra ordet och iden om kärlek? Tusentals år, hundratals år? Det är i vart fall ett ord, och en idé – en känsla – som funnits bra mycket längre en både du och jag har, men trots det har ingen som helst förändring av vår värld blivit av. Vi har haft krig, svält, fattigdom, diskrimination och elände – så långt tillbaka som går att minnas; hur kan vi då säga att kärlek har någon som helst helande, eller stärkande effekt på människans karaktär?

Framförallt, hur kan vi säga att ingenting är omöjligt med kärlek, när det så klart visar sig, hela tiden, att vi faktiskt är oförmögna att ändra oss själva – skapa en bättre värld – och göra någonting av jorden som vi alla kan vara stolta över? Kärlek har ingen effekt – det är en känsla, en upplevelse, en tanke som svävar förbi i vårt inre under kort stund – den har ingen som helst funktion, eller värde, den är inte fysisk, praktisk, och faktiskt – utan enbart en idé.

Trots det ger så många människor idén om kärlek så stort värde – de tror att kärlek har någon sorts inneboende och magisk kraft, utan att titta tillbaka i vår historia och se att kärlek aldrig gjort någonting – och aldrig kommer göra någonting för människan – vi måste faktiskt förändra oss själva fysiskt, praktiskt, och röra oss själva till att skapa en ny värld – det är den enda lösningen som finns.

Kärlek är en känsla, en upplevelse, en inre rörelse som inte betyder någonting för din nästa – han kan inte känna den kärlek du känner, och den kan inte mätta hans hunger – kärlek är ett missbrukat, och illusoriskt begrepp som utlovar så mycket, men faktiskt inte betyder någonting.

Och eftersom kärlek inte är ett faktiskt och fysiskt uttryck, kan du heller inte ge iväg kärlek – och ingen kan ta emot kärlek. Du kan dock ge en kram – en fysisk och praktisk kram – den kan någon ta emot och uppleva – men det är inte någon kärlek som du ger då, utan dig själv, som din fysiska kropp – kärlek är inte en faktisk sak som existerar, utan en subjektiv upplevelse.

Dock finns möjligheten att ge kärlek en ny definition – en praktisk och fysisk definition – och frågan som då ska ställas är – hur lever jag kärlek här, fysiskt, praktiskt och i varje andetag?

Kärlek kan då definieras som ens vardagliga engagemang och uthållighet, om att manifestera en värld som är bäst för alla – ens fortsatta rörelse för att skapa himlen på jorden – outtröttlig och med en osänkbar styrka – det skulle vara en definition av kärlek som är fysisk – praktiskt – som du kan leva, och som din nästa därför kan ta emot – du kan faktiskt ge denna kärlek till en annan. Men så länge kärlek enbart är en idé, en känsla, och en subjektiv upplevelse – istället för ett faktiskt ställningstagande om hur du ska leva i denna världen – är kärlek inte relevant.

Därför – låt oss komma tillbaka till denna praktiska och fysiska verklighet, släppa alla idéer om kärlek, alla känslor, och upplevelser – och istället fokusera på att rent praktisk skapa en värld där vi alla kan leva tillfredsställande och fulländande liv.

För mer information läsning om hur då praktisk omdefinierar dina ord, och på så vis skapar dig själv till att leva i denna fysiska verklighet – där dina ord då faktiskt har en relevant och faktiskt mening – se följande bok:
http://store.desteni.org/embed/vpersson-virus-free-mind