Tag Archives: mer

Dag 148: Sluta Söka Efter Någonting Mer

Självskriverier

Idag vill jag skriva om ett specifikt skratt som jag upplevde i en viss situation. Det hände sig som så att jag var i skolan, och jag tillsammans med en del av mina klasskamrater satt och löste ett problem. Jag delade med mig av en idé på en av lösningarna. Och ingen verkade riktigt lyssna. Sedan frågade en av mina klasskamrater vad klockan var, och jag kände det som att jag blivit ignorerad, och dumförklarad. Fysiskt upplevde jag mig själv obekväm och jag hävde mig ur ett litet skratt.

Samtidigt som detta hände var jag även lite smått obekväm inför att andra kanske skulle se hur jag upplevde mig själv och på grund av det tycka att jag var svag, och emotionellt underutvecklad.

Direkt när detta hände tänkte jag genast att den reaktion jag hade måste ha uppkommit p.g.a. att jag ville ha en annans uppmärksamhet, och att jag vill ha en viss sorts respons från mina klasskamrater, och att när jag inte fick den respons jag önskade så reagerade jag genom att känna mig själv obekväm. Men i detta ögonblick var det inte så – utan jag reagerade istället på att jag kände det som att jag inte blev tagen på allvar, och att jag kände mig berövad min värdighet.

Detta visar på två saker – 1) att vilja bli tagen på allvar är i själva verket självbegränsning, eftersom om man är rädd för att vara dum då säger man inte allt man vill säga, och uttrycker sig själv inte ovillkorligt 2) att ha värdighet som är baserad på vad jag tror att andra tycker om mig är också begränsande, eftersom jag blir helt beroende av vad andra känner och tycker i fråga om hur jag ska uttrycka och uppleva mig själv som värdighet.

Nedan ska jag därför ta och arbeta med dessa punkter – och korrigera min upplevelse av mig själv så att om samma situation upprepar sig jag då kan stå stabil och utan någon reaktion.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och önska att andra människor ska ta mig på allvar – och se mig som en respektful, och värdig människa; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja och önska att människor ska få en viss bild av mig, och uppleva mig på ett visst specifikt sätt – i tron att om andra inte ser mig så som jag vill att andra ska se mig – att jag då förlorar min värdighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera värdighet i separation från mig själv – genom att tänka att värdighet är någonting jag får från andra människor genom att andra verkar respektera mig, tycka om mig, och se det jag säger såsom att vara korrekt, och användbart; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv i hur jag uttrycker mig själv – hur jag talar – och interagerar med andra – genom att ständigt vara nervös, och ångestfylld inför hur jag ska bete mig inför andra så att de ska tycka att jag är intelligent, och att jag har bra, och användbara saker att komma med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån hur jag tror och misstänker att andra människor ser mig, och t.ex. se mig själv som värdelös, utan värdighet, och utan respekt – när andra människor inte verkar tycka om vad jag säger, eller ignorerar mig, och inte lyssnar på mig; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte tala och uttrycka mig själv HÄR – en och jämlik – och inte hålla kvar vidd något hopp, eller något värde vid hur jag vill, och önskar att andra ska se mig; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att gå EN-SAM i detta livet – alltså vara EN och SAMMA – och inte leva mitt liv utifrån ett begär att bli accepterad och omtyckt av andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att känna mig älskad av andra, och att känna det som att andra människor tar mig på allvar – och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att detta är för att jag ännu inte tillåtit och accepterat mig själv att ta mig själv på allvar – och att älska mig själv – och att leva detta praktiskt genom att tillåta och acceptera mig själv att göra något mer av mitt liv än bara gå omkring och försöka uppfylla begär, och framkalla känslomässiga och positiva reaktioner

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är med andra människor, att existera i och som en upplevelse av att känna mig konstant nedvärderad, förolämpad, och mindervärdig – och uppleva det som om jag hela tiden är i en kamp om att försöka ta tillbaka mitt värde, och ta tillbaka mig själv – genom att få andra att tycka om mig, och att se på mig med gillande ögon; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera och älska mig själv – och att leva detta inom och som mig själv genom att sluta leta efter mig själv utanför mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka hitta stabilitet, trygghet, skydd och säkerhet genom att få andra människor att acceptera mig – och se på mig med vad jag uppfattar vara blida ögon – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inom mig själv konstant existera i en tyst kamp där jag försöker hitta bra saker att säga, som jag tror att andra kanske kommer att skratta åt – eller tycka är imponerande – och som jag därav kan bli uppskattad av andra för att jag har sagt och uttryckt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter livet utanför mig själv, och satt söka efter mig själv utanför mig själv – genom att försöka hitta mig själv i förhållanden – i tron att jag inte har förmågan och kapaciteten att acceptera, och älska mig själv – och att skapa upplevelsen av och som mig själv som att vara fulländad och komplett; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att detta är en lögn som jag använder – så att jag inte ens ska komma till den punkten att jag försöker och ser vad som händer när jag bestämmer mig för att verkligen föra tillbaka alla punkter till mig själv – och sluta vara beroende av andra för att jag ska röra på mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag saknar en sorts medärvd begåvning för att kunna vara bekväm med mig själv, och att jag därmed naturligt måste förbli en sökare – alltså någon som söker efter sig själv i andra; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att det finns absolut inget bevis för att så skulle vara fallet – det finns absolut ingenting som talar för att jag inte skulle kunna skapa mig själv på alla sätt och vis såsom en självmotiverad – självstyrd – och självdirigerad människa

Självåtaganden

När jag märker att jag vill att andra ska ta mig på allvar – och se mig som en respektful, och värdig människa; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är begränsande att definiera mig själv i förhållande till andra – det är begränsade att på något enda sätt definiera mig själv i förhållande till andra; således åtar jag mig själv att istället för att söka efter stabilitet och acceptans hos andra – att istället leva och uttrycka detta som mig själv – genom att i varje ögonblick andas och göra det klart att jag inte andas för att få någonting utav någon annan – utan att jag talar en och jämlik här med mig själv

När jag märker att jag definierar värdighet i separation från mig själv genom att tänk att det är någonting jag får av andra då det enligt vad jag ser det som – respekterar och tycker om mig; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår denna definition av värdighet är begränsande, eftersom jag hela tiden måste jaga efter andras erkännande, och andras positivitet – för att jag ska uppleva mig själv tillräcklig inom och som mig själv; således åtar jag mig själv att sluta jaga efter värdighet och istället definiera för mig själv vad värdighet innebär – och hur jag lever detta som mig själv i och som varje andetag såsom ett levande ord

När jag märker att jag reagerar genom att känna mig värdelös, utan värdighet, usel, och utan respekt – för att jag tror att en annan ignorerar mig, eller inte bryr sig om mig; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna upplevelsen kan bara existera inom mig själv om jag först och främst beslutat att jag måste ha andras positiva erkännande för att klara mig själv, och inte uppleva mig själv helt ostabil, och osäker; således åtar jag mig själv att sluta vara beroende av andra människor för att leva stabilitet, och självsäkerhet – utan gå mig själv EN- och SAMMA – självständig och stark – och utan att vara beroende av att ha slavar som säger till mig att jag är tillräcklig, och bra nog som jag är

Jag åtar mig själv att sluta vara beroende av andra människor för att älska mig själv – och sluta söka efter kärlek utanför mig själv – sluta söka efter ett förhållande utanför mig själv – sluta söka efter trygghet, och fullkomlighet utanför mig själv – utan istället se, inse och förstå att jag kan ge ALLT detta till mig själv – genom att konstruera och skapa mig själv som det levande ordet – genom att öva mig själv på att praktiskt leva mig själv som ord, och därmed göra mig själv självständig – alltså oföränderlig – densamma var jag än är och med vem jag än är – där jag inte påverkas av min omgivning eftersom jag står fullständigt stabil och tyst inom och som mig själv

När jag märker att jag känner mig nedvärderad, förolämpad, och mindervärdig – och som om att jag kämpar för att kunna ta mig själv från dessa upplevelserna av mig själv genom att bli sedd annorlunda av människor i min värld – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag aldrig kan hitta någon slags lugn och ro genom att söka i förhållanden utanför mig själv – utan lugn och ro är någonting som jag måste ge mig själv, och är någonting som jag kan ge mig själv endast genom att förlåta mig själv för att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva utifrån, ta beslut utifrån – och existera som en slav till begär

Jag åtar mig själv att när jag märker att jag söker efter någonting utanför mig själv, att genast stoppa mig själv – ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och jag åtar jag mig själv att för första gången HITTA mig själv – att HITTA HEM – och att sluta det eviga sökandet – och att inse, se och förstå att det finns ingenting mer att söka efter eftersom svaret är här med mig själv – som mig själv

Jag åtar mig själv att se allt som pågår inom mig själv – inte som saker som är relevanta för ”vem jag är” – utan som punkter vilka jag måste arbeta med och bli mer effektiv i att stoppa och korrigera – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att de punkter som pågår inom mig själv som upplevelse har någonting att göra med mig personligen – istället för att se, inse och förstå att det är inte något om mig personligen – utan punkterna som pågår inom mig är förprogrammerade, och nedärvda genetisk program som inte har någon som helst betydelse för vem jag är HÄR – som det levande andetaget

Jag åtar mig själv att sluta hålla fast vid idén och tro att jag begränsas av begåvning, och vad jag ärvt av mina föräldrar i form av genetik – och istället se, inse och förstå att jag kan utveckla och skapa mig själv HÄR – genom att skriva, genom självförlåtelse, och genom självkorrigerande åtaganden – och att jag därför inte står i beroendetillstånd till någon slags punkt inom eller utom mig – eftersom jag rent faktiskt är skaparen av vad som är här – dock har jag skapat en så pass extrem konsekvens för mig själv att det i nuläget förhåller sig så att jag är beroende av min egen skapelse, men detta är någonting som jag kan korrigera, och ändra på – genom att dedikerat gå min process och stoppa mig själv från att skapa konsekvenser

 

Advertisements

Dag 121: Ta Ett Beslut

Självskriverier

Idag kommer mina skriverier handla om ilska och frustration – eftersom jag på senaste tiden upplevt mycket av detta. Det är intressant att denna ilskan, och frustrationen kommer upp då jag ser människor göra, och leva mycket specifika handlingar – och vad jag ser en annan göra i dessa handlingar är att de inte tar hand om sig själva, och de värnar inte om sig själva, och de lyssnar inte på sig själva – utan de gör någonting enbart för en känslans skull – för att det ska kännas skönt, härligt och positivt.

Så, jag har börjat titta runtomkring i min värld hur jag existerar och lever ut samma punkt – hur jag tar beslut, och agerar utan att fråga mig själv vad som är bäst för mig; och en sak som jag redan sätt är att jag många gånger tar mina studier till överdrift – och lägger jättemycket tid på mina studier, och därigenom ger jag mig själv ingen tid att göra sådant som jag tycker är roligt, eller som jag vet är viktigt, och måste göras.

Däröver har jag även beskådat att jag ofta inte tillåter och accepterar mig själv att spendera pengar på sådana saker som jag tycker om, och vet är bra för mig – och framförallt handlar det då om mat. Ofta tillåter jag inte mig själv att köpa någon viss typ av mat eftersom jag tänker att ”jag måste spara pengarna” – och detta är någonting som jag hållit på med sedan jag var liten. Och ofta har jag sparat ihop mina pengar till någon stor teknologisk pryl, men det var mycket jag fick offra för att kunna få den där prylen – och framförallt var det mitt välbefinnande vad det gäller min möjlighet att köpa sådana saker som är stöttande, och hjälper min kropp.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte bry mig om mig själv, och lyssna på mig själv – och värdesätta mig själv – och att istället för att ta beslut som är bra för mig, och min kropp – att istället ta beslut som hedrar energi

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tar ett beslut, och när jag handlar i min värld – att låta det första jag beaktar vad huruvida jag kommer få ut någonting av det – såsom någon slags energi, eller upplevelse – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att fråga mig själv vad som är bra för mig – vad som fungerar för mig – och vad som är nyttigt för mig – för att på så vis ta beslut varigenom jag stöttar mig själv, och gör mig själv mer effektiv i mig själv och i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lära känna mig själv, utan istället ta mig själv för givet – och ta beslut, och agera i min värld utifrån en utgångspunkt av att vilja uppleva energier – känna mig själv positiv, och laddad – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att agera, och leva här – och ta beslut här i och som detta ögonblick i beaktande av vad som är praktiskt, och fysiskt bäst för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga upplevelser och energier – att jaga mål och drömmar – och i huvudsak existera inom och som mitt huvud, och se mitt liv utifrån en utgångspunkt av att jag är mina tankar – istället för att lära känna mig själv här såsom min mänskliga fysiska kropp – och ta beslut här såsom min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ignorera mig själv, och att inte känna det som värt det – att lära känna mig själv, och att agera och handla på ett sådant sätt att jag stöttar mig själv – genom att tänka att det är jobbigt att ändra mina ingrodda vanor, och att jag hellre vill fortsätta att leva, och göra som jag alltid har gjort i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lyssna på mig själv, utan istället ta mig själv för givet – och således göra saker och ting som jag kanske inte har tid med, eller behöver göra – endast för att jag känner att jag vill göra dem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att etablera en övertro till känslor, och upplevelser – och tro att om någonting känns bra så betyder detta per automatik att det måste vara bra – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att undersöka de fysiska konsekvenserna av mitt handlande, och i detta se, inse och förstå att jag inte kan lita på någonting sådant som känns bra – utan jag måste faktiskt veta att vad jag är bra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att missbruka mig själv så att jag ska kunna uppleva känslor, och energier – och ta beslut som jag vet inte är bra för mig själv, och min kropp – eftersom jag känner och upplever att jag måste ha en energiupplevelse; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att disciplinera mig själv att alltid vara stabil, och konsekvent i hur jag tar mina beslut – nämligen att jag lyssnar på mig själv, och min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda mig själv som ett redskap att uppnå, och uppleva diverse energiupplevelser – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva här – en och jämlik – och således inte skapa, och bygga mig själv, och mitt liv till att bli ett evigt sökande efter nästa energiupplevelse – utan istället leva och uttrycka mig själv här – i och som andetaget – och inte söka efter en upplevelse utan vara stabil inom och som mig själv i varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag inte kan förändra mig själv, och att tro att det är lönlöst att jag ens försöker – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som självdestruktiva, och komprometterande beteenden – i tron att jag inte kan förändra dessa – och inom mig själv att ”det är inte ens lönt att jag försöker, för jag klarar det ändå inte” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att stå upp här – och se, inse och förstå att jag faktiskt kan klara av att förändra mig själv – men att jag måste ta beslutet att verkligen göra detta

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att när jag märker att jag vill ta ett beslut för att hedra energi, och upplevelse – att i det ögonblicket stoppa och ändra mig själv – och förbli här som min kropp och ta ett beslut som är bäst för mig, och min kropp

Jag åtar mig själv att inte beakta energi och upplevelse när jag tar ett beslut, utan istället fråga mig själ vad som är bra för mig, vad som fungerar för mig, vad som är effektivt – och således tvinga mig själv att ta ett beslut som är fysiskt och praktiskt i sin utgångspunkt

Jag åtar mig själv att när jag upplever att jag vill ta ett beslut för att känna mig positivt laddad, och upphetsad – att genast stoppa mig själv, ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och i detta åtar jag mig själv att ta ett beslut som är praktiskt och fysiskt – där jag beaktar vad som är fysiskt, och praktiskt bäst för mig själv och inte det som känns bäst

Jag åtar mig själv att när jag märker att jag ser och definierar mig själv såsom mina tankar – att genast stoppa mig själv, att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och i detta åtar jag mig själv att se, inse och förstå att jag är min mänskliga fysiska kropp – och att mina tankar inte är fysiskt riktiga, utan endast så riktiga som jag gör dem till

Jag åtar mig själv att när jag ser att jag vill ge upp – och att jag inte vill ändra på mig själv för att jag tycker det är jobbigt och ansträngande – att genast i det ögonblicket stoppa mig själv, att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och detta åtar jag mig själv att ändra på mig själv, och att trycka mig själv igenom motvilja, motstånd, och obekvämlighet och göra det som krävs för att få detta gjort

Jag åtar mig själv att när jag märker att jag göra någonting som inte är praktiskt effektivt, endast för att jag känner att jag vill göra en sådan sak – att genast stoppa mig själv, och ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och i detta åtar jag mig själv att göra sådana saker som fungerar, och som är praktiskt fysiska och inte bara existerar såsom en upplevelse inom mig själv

Jag åtar mig själv att när jag märker att jag litar på någonting som jag gör – bara för att det känns bra – att genast stoppa mig själv, ta ett andetag och ta mig själv tillbaka hit – och i detta åtar jag mig själv att ifrågasätta vad det är jag gör, och vad konsekvenserna är av vad jag gör – och således inte bara följa efter allt som känns positivt och bra

Jag åtar mig själv att disciplinera mig själv till att vara disciplinerad och konsekvent i det att jag alltid tar min beslut utifrån att beakta vad som är här – vad som är sunt förnuft – vad som är effektivt, och vad som är praktiskt möjligt; och således – när jag märker att jag vill ta ett beslut utifrån energi – i och som begäret av att känna mig själv positivt laddad – då stoppar jag mig själv genast, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och i detta beaktar jag vad som fysiskt är här och tar ett beslut utifrån detta

Jag åtar mig själv att inte se, och leva såsom att mitt enda syfte är att uppleva energier – utan istället se, inse och förstå att det finns mer än energiupplevelser – och att det finns en hel verklighet som väntar på mig här om jag bara tillåter mig själv att släppa taget om mina illusioner och verkligen se vad som är här; och således – när jag märker att jag använder, och lever mig själv såsom ett redskap vars enda syfte är att ackumulera och generera energi – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag åtar mig själv att leva fysiskt och praktiskt här i och som andetaget

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att jag kan förändra mig själv – och att jag kan göra en skillnad för mig själv – och att allt som krävs är att jag verkligen gör det, och att jag verkligen lever mitt beslut att ändra mig själv och stå upp inom och som mig själv för att göra det som måste göras; och således – när jag märker att jag vill ge upp, och att jag tänker att ”det inte ens är lönt att jag försöker för jag klarar det ändå inte” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag åtar mig själv att oavsett hur det kommer gå – att göra det som måste göras här i detta ögonblick för att driva mig själv igenom min upplevelse och verkligen förändra mig själv

Dag 110: Resultatet Är Allt, Eller?

Självskriverier

För ett tag sedan bestämde jag mig för att börja träna regelbundet, och det skulle då bestå i att jag då, och då gick ut och sprang en runda – eller att jag gjorde några armhävningar, och stretchövningar – alltså planen var att jag skulle göra lite idrott då, och då för att stötta min kropp – eftersom jag inte rör mig så ofta när jag studerar, vilket är det jag gör mest under mina dagar.

Vad som är intressant är att denna träningspunkt har öppnat upp en mängd andra punkter i mig – där jag nu kan se hur jag existerar i förhållande till projekt som jag tar mig själv an. Och det första jag har märkt med hur jag existerar i förhållande till träning är att jag vill göra det fullt ut, och jag vill ha resultat – i bemärkelsen att jag vill få bättre kondition, jag vill få muskler, och jag vill känna mig själv starkare. Men vad jag inte ser när jag existerar som denna ”fullt ut” och resultatkaraktären är att jag helt glömmer bort min kropp – och jag glömmer även bort att ha roligt – och göra det från en utgångspunkt av att stötta mig själv fysiskt HÄR – och alltså inte för att uppnå någon slags framtida superresultat.

Och detta är en tendens jag har – att när jag tar för mig någonting – då gör jag det fullt ut till en sådan grad att jag helt glömmer bort mig själv – alltså jag gör det fullt ut för att uppnå ett visst resultat som jag definierat inom mig själv såsom att vara ett ”bra” resultat. Det jag vill ändra med mig själv i förhållande till min träning är att jag inte tillåter och accepterar mig själv att bli besatt av det – utan att det är någonting jag gör då och då – i ögonblicket – för att stötta min mänskliga fysiska kropp – och inte för att nå någonstans där i framtiden som tydligen är mycket bättre än vad jag är här; tidigare i mitt liv har jag gått in i liknande besatthetskaraktär vad det gäller mina studier, vad det gäller att spela gitarr – ja – en mängd olika projekt som jag tagit mig an har jag under en kort tid blivit fullständigt besatt av – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta det lugnt – och att lyssna på mig själv – vad är det för slags träning jag skulle vilja göra? Vilken slags träning skulle min kropp må bra av? Behöver jag ens träna på det sättet som träning representeras i samhället, eller kanske det räcker med att jag då och då går ut och går en runda? Vad skulle jag helst vilja göra?

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta saker och ting till extremer – och att när jag tar mig en ett nytt projekt, eller börjar göra någonting nytt – att göra detta med en utgångspunkt av att få ett visst framtida resultat – och i detta jaga detta framtida resultat där jag tydligen kan anse mig själv såsom att ha ”lyckats” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att lyssna på min kropp – att lyssna på mig själv – och fråga mig vad som är bäst för mig att göra just vid detta tillfälle – och fråga mig själv vad jag tycker är roligt att göra – och vad jag märker är effektivt och gynnande för min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av min projekt – genom att jag tillåter och accepterar mig själv att helt släppa min normala, och vardagliga rutin för att söka efter en kick – där jag kan pressa mig själv och ”utvecklas” och ”bli bättre” för att på så sätt – någon gång i framtiden – nå ett resultat – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att röra mig själv HÄR – att lyssna på mig själv, och min kropp HÄR – och således sluta jag och istället hitta mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera såsom prestationskaraktären – där jag tydligen måste pressa mig själv igenom mina besvär – och mina åkommor – för att på så sätt någon gång i framtiden komma ut på andra sidan och nå ett resultat – och bli nöjd med mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka mig själv – genom att bortse från att göra saker som jag tycker är roliga, och givande – men som jag inte kan se leder till något värdigt resultat – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att resultatet inte alltid det viktiga – utan istället är det viktiga att vara här och helt enkelt leva mig själv i och som ögonblicket till fullo

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en resultatjakt – där jag försöker planera mitt liv – planera mina projekt och åtaganden utifrån en utgångspunkt av att skapa så bra resultat för mig själv som möjligt – där mitt slutgiltiga mål är att nå en idé inom och som mig själv av vad jag definierat såsom att vara bättre än vad jag är här i detta ögonblick – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva ett ögonblick i sänder – och ta ett andetag i taget – och inte projicera mig själv in i framtiden i en alternativ drömverklighet där jag tydligen har nått mitt resultat

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta mig själv an nya projekt utifrån en utgångspunkt av att jag ska bli bäst i det jag gör – och tänka att om jag inte kan bli bäst i det jag gör – och nå resultat – att då tänka och tycka att det är meningslöst att ta mig själv för att göra projektet eftersom det ändå inte kommer leda till någonting – istället för att se, inse och förstå att mina projekt inte behöver leda till någonting – jag behöver inte nå ett slutgiltigt resultat där jag tydligen är bäst – och då kan vara nöjd med mig själv – utan att jag kan gå mina projekt HÄR – en och jämlik – och ha roligt med mig själv och göra det till min utgångspunkt i mina projekt – alltså att fysiskt lära känna mig själv och dela med mig av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att smittas av prestationsångest – och idén om att man måste för att vara nöjd med sig själv ha vissa sorters projekt, och planer som man dedikerat försöker att skapa och göra till verklighet – och tro att om jag inte har någon dröm om ett framtida drömresultat – att mitt liv då är meningslöst och att jag inte rör mig själv framåt; istället för att se, inse och förstå att jag inte behöver känna det som om jag rör mig själv framåt – jag behöver inte skapa någon slags förmåga av och som mig själv som jag kan använda för att glänsa gentemot andra – det behövs helt enkelt – utan jag kan gå här som mig själv – som min fysiska kropp – och gå utan någon prestationsångest – eftersom det inte finns något resultatintresse inom och som mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att ett resultatintresse begränsar mig – eftersom när jag jagar efter ett resultat – när jag jagar efter att få uppnå någonting – och få uppleva någonting i framtiden – att jag då inte tar tillvara på detta ögonblick HÄR – och att jag i fråga om träning därför inte tillåter och accepterar mig själv att ta tillvara på detta ögonblick HÄR för att lära känna min kropp – för att lära mig själv att lyssna på min kropp – för att stötta min kropp genom fysisk rörelse – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att i alla delar av och som mitt liv släppa taget om denna resultatintressekaraktär – och istället tillåta och acceptera mig själv att leva och uttrycka mig själv i varje ögonblick utan att söka efter någon slags mål

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa mig själv såsom en karaktär av att vara målorienterad – där jag känner det som att jag hela tiden måste ha ett mål som jag siktar mot – och att alla mina handlingar endast blir av värde när det adderas och tillslut leder till ett resultat som är jämlikt med det mål jag inbillat mig själv i mitt huvud; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se – inse och förstå hur detta begränsar mig i min applikation och rörelse av och som mig själv – och hur jag genom att söka efter dessa illusoriska mål helt glömmer bort att roligt med mig själv här – helt glömmer bort att leva för och som mig själv HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att vilja nå någonstans – och ägna hela mitt liv – eller i vart fall stora delar av mitt liv – till att försöka ägna mig åt intressen och projekt som jag kunde se skulle leda till en framtid där jag blev bra på någonting och jag uppnådde ett mål – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte i mitt liv tillåtit och accepterat mig själv att ta mig an en hobby, eller ett intresse – eller ett projekt utifrån en utgångspunkt av att ha roligt med mig själv här – av att upptäcka mig själv här – där således det inte finns något mål – och det finns inget resultatintresse – eftersom det jag vill uppnå är redan HÄR – jag är HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag kan använda mål för att planera, och dirigera mig själv i min verklighet – men om jag tillåter och accepterar målet att bli min ledstjärna – och målet att vara min anledning till att röra mig själv – så separerar jag mig själv ifrån mig själv och i detta glömmer jag bort att ha roligt – och att uppskatta vad det är jag gör – eftersom allt som betyder någonting är målet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte öva mig själv på att göra saker och ting – på att agera och leva utan ett resultatintresse – och således försätta mig själv i en position där jag oavsett resultat av min handling och mitt leverne förblir stabil – och oberörd – eftersom jag inte separerat mig själv genom att hoppas och önska mig själv att mitt inbillade mål ska bli verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lära mig själv av djur – som aldrig tar sig an mål och resultatintressen – utan istället tillåter sig själva att utforska och leva här med vad som är här – och således går en katt aldrig ut och springer med målet att bli stark – eller att få en viss sorts kropp – utan en katt springer för att det är vad kroppen behöver HÄR – och för att katten tycker om att uttrycka sig själv såsom att springa här – och således tillåter och accepterar jag mig själv att uttrycka och leva mig själv HÄR i ögonblicket – och sluta separera mig själv in i en alternativ verklighet i mitt huvud där jag har nått ett mål och tydligen då – ”blivit någonting mer betydelsefullt”

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att sluta att jaga efter resultat – och mål – och istället åtar jag mig själv att leva HÄR i beaktande av vad som är fysiskt här i detta ögonblick – och således när jag rör mig själv, och när jag tar beslut – att jag gör så i beaktande av vad som är här – och inte i beaktande av ett mål i mitt huvud som enbart är en tanke och således inte är fysiskt och praktiskt här

Jag åtar mig själv att sluta uttrycka mig själv från en utgångspunkt av att jag ska utveckla mig själv – och bli bättre – och istället åtar jag mig själv att uttrycka mig själv HÄR – tillsammans med min mänskliga fysiska kropp – och om det råkar hända sig att jag av att jag under en tid utför en viss handling på ett sätt som gör att jag utvecklas och blir bättre – att det är helt okej – men att själva min utgångspunkt till varför jag gör någonting inte ska vara att bli bättre – utan istället ha roligt med mig själv här

Jag åtar mig själv att komma ihåg och återigen leva det uttryck av och som mig själv såsom prestigelöshet som jag levde som barn – då jag helt utan bekymmer kunde åta mig själv nya projekt – och göra nya saker och ting – utan att jag hade en enda fundering på att detta tvunget skulle leda någon vart – eller skulle mynna ut i någon slags resultat – eftersom jag hade så roligt här med mig själv i och som ögonblicket då jag levde

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att resultatet inte är det viktiga – utan vad som är viktigt är vem jag är i processen av att skapa resultatet – och att faktiskt – resultatet alltid blir en och jämlik till vem jag är i och som en viss handling; och således – om jag t ex i mina studier lever mig själv till fullo in i mina studier – och hänger mig själv till att studera i och som ögonblicket HÄR – så kommer resultatet vara en och jämlik till vem jag tillåtit och accepterat mig själv att vara under alla de samlade ögonblick under vilka jag studerade – och således utgöra ett utryck av och som fullkomlighet – eftersom jag var fullkomlig i varje ögonblick i mina studier

Jag åtar mig själv att göra saker som jag tycker är roliga – och som jag ser är givande – även om de enligt samhället standarder och idéer är fullständigt meningslösa – som tillexempel att gå ute i skogen och lyssna på hur löven låter när vinden rasslar dem mot varandra – eller titta på hur mina katter ser ut när de sover – och således tillåter jag och accepterar jag mig själv att sluta leva och existera i och som en resultatjakt där jag konstant måste nå någonting nytt

Jag åtar mig själv att sluta vilja vara bäst allt jag gör – och sluta jaga efter att utveckla, och bli bättre i vad det är jag tar för mig att göra – och istället leva här och ha roligt med mig själv i vad det är jag gör – och således låta utveckling vara en naturlig konsekvens av att jag hänger mig själv till en viss punkt och lever en viss punkt

Jag åtar mig själv att sluta existera i och som prestationsångest – och sluta existera i och som känslan och upplevelsen av att jag måste bli någonting – vara någonting – nå någonting – fullgöra något slags syfte, eller hitta något syfte i och som mitt liv – och jag åtar mig själv att istället göra mitt syfte till att vara här i varje ögonblick – och leva varje ögonblick till fullo – genom att jag är fullt medveten om mig själv såsom min fysiska kropp och den verklighet som omger mig i varje ögonblick – och således åtar jag mig själv att sluta försöka kontrollera mig själv genom att endast göra saker och ting som jag definierat inom mig själv såsom att ”leda någonstans” – och istället åtar jag mig själv att lyssna på mig själv och fråga mig själv vad är jag vill göra – vad det är jag tycker om att göra – utan att fundera på vad det kan leda till i framtiden

Jag åtar mig själv att släppa taget om min resultatintressekaraktär – genom att varje gång tankar kommer upp inom mig i form av projektioner in i framtiden – där jag inbillar mig själv att jag klarar av vissa slags mål – och uppnår vissa slags resultat – att genast stoppa mig själv – att andas och föra mig själv tillbaka hit – och återgå till denna fysiska verklighet här – och göra HÄR min utgångspunkt för allting jag tar mig själv för att göra – HÄR såsom mitt andetag – där jag varken letar efter ett framtida mål – eller ett framtida resultat

Jag åtar mig själv att träna HÄR utan någon slags intentioner om vad jag måste uppnå med min träning – och således – om jag beslutar mig för att gå ut och springa – men sedan att jag märker att jag hellre vill gå – att jag då går istället – och inte känner att jag då ”förlorar mitt mål av att få bra kondition” – eftersom jag inser, ser och förstår att alla mål, och idéer om ett framtida resultat är begränsade – eftersom jag genom att jaga dessa mål helt glömmer bort att uppskatta och lära känna mig själv HÄR såsom min mänskliga fysiska kropp – och såsom hur jag är som en fysisk och individuell varelse i detta ögonblick

Jag åtar mig själv ta förändra min utgångspunkt i de projekt jag går – och i de intressen jag har – från att vara mål och resultatdrivna – till att vara självdrivna – där jag gör saken såsom mig själv HÄR – inte för att nå någonstans – utan för att jag är HÄR och för att jag uttrycker mig själv här – en och jämlik i ögonblicket

Jag åtar mig själv att uppskatta mig själv – och ha roligt – och se till att när jag tar mig själv an att göra någonting – att jag inte glömmer bort mig själv och kompromissar mig själv för att uppnå ett mål som inte ens är riktigt – eftersom det enbart existerar i mitt huvud såsom en idé av vad jag borde uppnå – och inte som en fysiskt verklig punkt som jag kan ta på och röra vid

Jag åtar mig själv att i varje ögonblick öva mig själv att röra mig själv – och att leva och uttrycka mig själv utan något slags resultatintresse – och utan att eftersträva och försöka nå ett mål – utan istället göra varje ögonblick till ett uttryck av och som mig själv – där jag inte längre försöker kontrollera, och styra mig själv för att uppnå min idé av vad det innebär att lyckas – utan att jag istället lever och uttrycker mig själv här – och går med och som ögonblicket i vad som öppnas upp – och vad som presenteras här

Jag åtar mig själv att leva och uttrycka mig själv såsom en katt – genom att jag lever ögonblick för ögonblick – andetag till andetag – och lver och uttrycker mig själv såsom vad som är HÄR just i detta andetaget – och inte lever och uttrycker mig själv för att uppnå ett framtida mål – som faktiskt inte ens existerar annat än i mitt huvud såsom en idé – och således åtar jag mig själv att sluta kompromissa mitt faktiska och fysiska leverne HÄR till förmån för en idé som inte ens existerar på riktigt

Dag 104: Rättvisa – Och Att Bry Sig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt, och kontrollerad av en idé av rättvisa – varigenom jag vill att allting i min värld ska vara rättvist – att jag ska göra precis lika mycket som andra, och att andra ska göra precis lika mycket som mig – i fråga om att ta hand om dagliga ansvar i hushållet; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna idé om rättvisa är baserad på en idé av att jag förlorar, och minskar i värde – om jag gör mer arbete än vad andra gör

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra hur mycket som jag gör i fråga om att ta hand om saker, och ta ansvar för saker i mitt dagliga leverne – och när jag upptäcker att någon annan gör mindre än vad jag gör – att bli arg, och frustrerad och känna mig åsidosatt – och i detta börja planera inom mig själv för hur jag ska kunna få en annan människa att göra lika mycket som jag; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att göra och ta hand om mitt ansvar utifrån en utgångspunkt av vad som är bäst för alla – och inte göra det för att jag känner att ”jag måste” – utan att jag gör det för att jag ser att det är vad som praktiskt behövs och måste göras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra hur mycket jag gör, eller inte gör med andra – och antingen existera i och som rädsla, och ångest för att andra tycker att jag gör för lite – eller existera i ilska och frustration för att jag tycker att andra gör för lite

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av en idé av rättvisa, och tänka att jag måste få andra att gå igenom exakt samma upplevelser som jag – och offra sig själva på samma sätt som jag – i tron att om jag inte får detta och att alla blir precis likadana – i det att alla lever på samma sätt – att jag då inte kan koppla av, och sluta tänka på att jag känner det som att andra har ett lättare liv än vad jag har

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha rättskipning – och vara besatt av idéer om rätt och fel – korrekt och inkorrekt – och skapa lagar och regler inom och som mig själv – för att på så vis skydda mina idéer om att allting måste alltid vara rättvist, och att man ska ”jobba” för att få någonting – och offra sig för att få någonting; istället för att se, inse och förstå att det finns ett annat sätt att leva – nämligen att jag ger som jag vill få – och att jag ger ovillkorligt utan att förvänta mig någonting tillbaka

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig, och vilja få någonting tillbaka för allt jag ger – att vilja ha någonting i utbyte – och genom att jag existerar i och som denna idé – hela tiden kontrollera inom mig själv så att jag ger precis så mycket som jag anser att andra ger mig – i tron att om jag ger mer än vad jag anser att en annan ger – att jag då förlorar och mister mitt värde, i tron att mitt värde är baserat på hur mycket jag får i förhållande till hur mycket jag ger; istället för att se, inse och förstå att jag kan ge här utan att få – och fortfarande vara stabil och densamma inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att om jag ska ändra mig själv till att inte längre vara besatt av självintresse, emotioner, känslor och tankar – och att jag ska leva vad som är bäst för alla – att tänka, och tycka att jag vill att andra ska göra det först – eftersom annars kommer ju andra att tjäna mer än vad jag gör, och kunna leva ut alla sina begär, och önskningar emedan jag står upp inom och som mig själv och stoppar allt detta; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa denna idén om rättvisa och stå upp inom och som mig själv – och förändra mig själv – och göra det som behövs utan att jag håller mig själv tillbaka och begränsar mig själv i och som en idé av rättvisa

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att vad jag lever och visar utåt mot andra människor är ett exempel för andra – och det är så normer skapas – att någon konsistent och konsekvent lever ett exempel och skapar en norm för hur man ska bete sig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara den första som står upp och lever såsom exemplet av att ge såsom man vill få – och alltså skapa en norm i och som denna världen att ett sådant beteende är ett korrekt beteende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av det beteende som är promulgerat och uppvisat i vårt samhälle såsom ett normalt beteende – såsom tendensen av att endast bry sig om sig själv och skita i allt och alla andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att den enda anledningen till varför jag hedrar självintresse är på grund av att jag lärt mig att hedra självintresse framför liv – eftersom det är det enda jag sett människor göra i mitt liv; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå upp inom och som mig själv och leva ett exempel att det finns ett annat sätt att leva på – det finns ett annat sätt att uttrycka sig själv på – och det är att leva här – i och som andetaget – och inte längre vara besatt av självintresse

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att bry mig själv om andra människor – utan att endast bry mig om mig själv – och om mina inre upplevelser, och tankar

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se att denna världen, och dess invånare inte är separerade från mig – utan att jag faktiskt delar denna världen med andra människor – som är minst lika verkliga som jag – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli fullständigt egoistiskt – där jag vill att min upplevelse ska hedras, och min idé av mig själv ska hedras – men fullständigt skiter i vad för slags konsekvenser detta har för andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mitt liv som en möjlighet för mig att leva ut och uppleva mina begär – istället för att se mitt liv som en möjlighet att bry mig själv om mig själv – och att bry mig själv om andra – och att verkligen lära känna, och skapa ett intimt förhållande med vad som är här – såsom andra människor – djurjorden – min kropp

Jag åtar mig själv att bry mig själv om mig själv – att göra det till min första punkt inom och som mig själv att verkligen bry mig om mig själv – och att utforska vad det innebär att bry mig om mig själv – och att bry mig om andra – och att se, inse och förstå att det finns så många andra människor – så många andra uttryck här som har sina liv, och upplevelser – som jag fullständigt ignorerat eftersom jag alltid enbart brytt mig om mig själv

Jag åtar mig själv att sluta jämföra mig själv med andra människor i fråga om hur mycket, eller hur litet jag har gjort i förhållande till andra – i fråga om att ta ansvar för hushåll, och andra praktiska punkter som har att göra om att göra mitt och andra leverne möjligt; och när denna punkt kommer upp inom mig själv andas jag – och jag tar mig själv tillbaka hit – och jag lever stadgandet – att jag ger ovillkorligt här som mig själv – jag ger utan att förvänta mig att få någonting tillbaka

Jag åtar mig själv att ge såsom jag vill få – och inse, se och förstå att det kommer vara svårt att förändra mig själv från att leva såsom självintresse, till att ge såsom jag vill få – och att det därför är någonting som jag måste träna på i varje ögonblick – och verkligen vara uppmärksam på när jag vill agera utifrån bara mig utan att ta andra i beaktande – och när så sker – att jag stoppar mig själv och förändrar mig själv till att ge såsom jag vill få

Jag åtar mig själv att lära känna andra människor på riktigt – och inte bara lära känna andra människor utifrån en utgångspunkt av att jag ska känna mig mer populär och omtyckt – utan att verkligen lära känna andra människor – verkligen se andra människor – lyssna på andra människor – och göra detsamma med alla andra uttryck som är här – och därmed sluta vara egoistisk och endast bry mig om mig själv

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att även fast det verkar som att jag vinner någonting på att endast bry mig om mig själv – så är det inte så – eftersom det är så himla mycket missar genom att endast bry mig om mig själv – jag missar att se andra människor, att vara med andra människor – att vara med min omgivning – att vara med djur – och skapa ett intimt och nära förhållande med vad som är här – där jag inte längre hela tiden går före – utan där jag ser till allas bästa i varje ögonblick

Dag 94: Nya Projekt!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att fundera ut, och ta mig på nya projekt och utmaningar – nya intressen, och hobbys – som jag sedan vill gå och utforma mig själv inom så att jag blir bäst, och så att jag inom detta nyfunna intresset väcker andras uppmärksamhet – så att andra ser mig och inom sig själva tänker – fyfan vad bra han var på att göra det där

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att fundera ut nya projekt, och nya sorts utmaningar som jag kan ta mig an och slutföra – och när jag funderar ut ett sådant nytt projekt – att bli upphetsad, och uppjagad inom mig själv – men samtidigt rädd och ångestfylld för att jag inte kommer vara särskilt duktig på det projekt jag har tänkt mig själv att ta an – och att jag inte kommer ha någon nytta för det jag lär mig genom att slutföra, och framföra projektet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av idén att växa, och att utveckla mig själv – och leva utifrån detta begär att växa, och utveckla mig själv – istället för att se att det finns viktigare saker i livet att göra än att växa, och utveckla mig själv – alltså från växa och utveckla mig själv i form av färdigheter – såsom att gå och framföra en lösning på denna världens problem – och se till att ett jämlikt pengasystem skapas så att alla människor på denna jorden får ett bra liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att leva ”mitt liv” och göra ”mina grejor” och uppleva mitt liv som att vara ”speciellt” och ”händelserikt” – istället för att tillåta och acceptera mig själv att göra mitt liv till allas liv – genom att leva för och som alla – och stå upp såsom de som inte har någon röst – såsom de som har blivit utkastade, och utkörda från världssystemet och som idag står utan ens de mest basala bekvämligheter och faciliteter

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte göra det till mitt projekt i livet att skapa en värld som är bäst för alla – och leva detta projekt med samma upphetsning, och glädje jag känner för andra projekt som jag startar upp – och därmed göra en skillnad på denna jord – istället för att bara leva ut mitt liv i självintresse och sedan tyna bort mot slutet av mitt liv och dö

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mitt liv som min ägodel, som jag får göra vad jag vill med – istället för att se, inse och förstå att jag har ett ansvar gentemot alla människor – gentemot hela denna existens att faktiskt göra något av mitt liv som är bäst för alla – som gynnar alla – och mitt liv därför inte bara är mitt liv – utan på sätt och vis – allas liv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att göra mina prioriteringar effektiva – och se till att jag framförallt gör det som måste göras i detta livet, och i denna existens för att skapa ett liv för alla som är bäst för alla – och således sluta hålla fast vid hoppet om att jag ska kunna göra vad fan jag vill i mitt liv utan någon som helst konsekvens – jag inser, ser och förstår att det finns en konsekvens för att inte leva för alla och att denna konsekvens är att jorden förblir ett helvete och att ingenting någonsin förändras

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att fråga mig själv när jag vill ta mig an ett nytt projekt – hur denna punkt som jag vill ta an kommer att influera hela existensen, och hur jag kan använda mitt projekt för att skapa en skillnad för alla – och fråga mig själv om det jag vill göra verkligen gör någon skillnad överhuvudtaget eller om det bara är någonting jag vill göra för mitt eget höga nöjes skull

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att om jag placerar mig själv i skorna på någon svältande person på jorden – och frågar mig själv; hur skulle jag vilja att jag levde för mig själv såsom denna svältande personen? Så skulle jag svara – att jag skulle vilja göra att jag gjorde allt i min makt för att ändra detta system så att ingen någonsin behöver svälta igen – och att jag absolut inte skulle vilja att jag bara går omkring i denna världen och följer mina begär, och drömmar och gör det jag tycker om och gillar utan att bry mig det minsta om det folkmord som pågår här i världen – i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att leva för alla – och sluta leva bara för mig själv – att när jag tar mig an ett projekt – att se om detta projekt stöttar alla – om det är användbart för att skapa en värld som är bäst för alla – eller om det bara är jag som vill känna mig lycklig, och må bra

Jag åtar mig själv att använda mina andetag här till att skapa en värld som är bäst för alla – och verkligen placera mig själv i skorna på de människor som ingenting har – och leva mitt liv utifrån vad de skulle vilja hände i denna världen – och alltså inte sluta gå innan denna världen är förändrad och ingen längre behöver leva ut sitt liv i fattigdom och svält

Jag åtar mig själv att sluta ta mig an projekt från en utgångspunkt av ego – av att bara jag vill känna mig bra – jag vill växa – jag vill utvecklas – utan att jag på något sett beaktar resten av världen – och andra människor – och att mina beslut har konsekvenser inte bara för mig – men även för resten av världen

Jag åtar mig själv att göra mitt liv till ett uttalande som gör skillnad – som säger att: nu ska saker och ting fantamej förändras – jag godkänner inte att denna världen får se ut som den gör – och därefter leva detta uttalande praktiskt genom att se hur jag kan leva på ett sätt som gör en värld möjlig som är bäst för alla

När Pengar Blev Viktigare Än Liv

Vi lever i en vardag där den mängd pengar du har anger om du ska få leva eller dö, svälta eller äta, vara klädd i nya kläder eller gamla kläder, vara sjuk eller frisk – vi lever i en vardag där du inte får någonting, utan att offra någonting. Vi lever i en vardag där du måste offra dig själv för att kunna överleva, offra din tid, offra dina intressen, offra din moral, offra din karaktär – eftersom konsten att tjäna pengar kräver att du inte tillåter någon som helst medlidande eller ärlighet. Du måste existera och leva som en lögn för att få tillgång till pengar.

För att få överleva, för att få tillgång till pengar, måste vi kompromissa oss själva, vi måste le när vi inte vill le, vi måste skratta när vi inte vill skratta, vi måste ägna oss åt saker och ting som inte har någon relevans, eller värde för oss själva, eller andra människor överhuvudtaget – enbart för att tjäna pengar. Vi är, i grund och botten, slavar, utan någon som helst frihet att uttrycka oss själva, och leva som vi vill.

Frågan som vi måste ställa oss själva är: ska vi acceptera vårt liv, och livet för resten av alla människor att vara på det här sättet? Ska vi acceptera en värld som inte är himlen på jorden?

Själv kommer jag inte acceptera någonting mindre än himlen på jorden, det är den värld jag vill leva i, och enbart den världen jag kommer att acceptera – vårt nuvarande kapitalistiska, konsumentsystem går inte på något sätt att tolerera – att människor inte har tillgångar att tillfredställa sina mest basala och grundläggande behov är inte acceptabelt – det är faktiskt, i klarspråk, mord.

Vårt nuvarande pengasystem såsom det existerar gör oss alla till mördare, eftersom vi tillåter och accepterar ett system att existera som inte stödjer människor, utan som istället stjälper människor, lämnar dem utan mat och dryck, utan kläder och värme, utan medicin och vård, ett hänsynslöst och brutalt system som inte överhuvudtaget värderar liv som någonting av värde – utan enbart pengar är av värde.

Och självklart kan vi inte anklaga systemet, eftersom systemet bara reflekterar tillbaka till oss själva, såsom vi tillåter oss själva att existera och leva – det är vi som blivit totalt besatta av pengar, besatta av upphetsningen att äga, besatta av begäret att konsumera, besätta av rädsla och ångest att vår granne, eller någon annan ska ta våra tillgångar ifrån oss – detta är vad vi tillåtit oss själva att bli.

Varför lever vi inte sann moral? Vad är sann moral? Färdigheten att leva i hänsynstagande av andra, att se andra som en själv, och ge till andra såsom man själv vill ta emot – att inte göra och handla utifrån girighet och begäret av att äga, men istället agera på ett sätt så att man är stolt över sig själv. Det är moral – det är att leva på ett utvecklat och intelligent sett, men som kan ses är det inte många som lever på ett sådant sett idag.

Istället har färdigheten att tjäna pengar getts högre värde än färdigheten att vara sanningsenlig, färdigheten att dra andra bakom ljuset har getts högre värde än färdigheten att i varje andetag, vara medveten om ens ord och handlingar – vara medveten om hur ens ord och handlingar influerar ens omgivning, och i en sådan insikt agera på ett sett som stödjer, och assisterar ens omgivning. Pengar har blivit den sak genom vilken vi värderar vår verklighet och oss själva, istället för att se pengar som ett sett att kommunicera, och fördela de tillgångar som finns på denna jord.

Pengar används idag för att rättfärdiga ojämlikhet och lidande, vi säger att ojämlikhet existerar eftersom jämlikhet inte är en möjlighet, med tanke på människans giriga natur, och med tanke på att pengar inte kan fördelas exakt lika mellan alla – men detta är lögner och rättfärdiganden. Vi kan förändra oss själva, och vi kan administrera världens resurser efter de behoven som finns, precis som att vi kan med enkelhet se vilka av våra handlingar och levnadssätt som faktiskt stöttar, och vilka som skadar.

Vi har accepterat vårt dagliga liv till att vara en kamp för överlevnad, och en strid om resursers, men så behöver inte vara fallet – vi är skapare – vi är kapabla – och vi är värda en ny värld, en värld som är himlen kommen till jorden, vari vi alla kan ha roligt och uttrycka oss själva, vara fria att leva som vi vill, inte längre slavar till våra begär, rädslor, och framförallt pengar – men istället hängivna till liv, till jämlikhet, och till principen om vad som är bäst för alla.