Tag Archives: minnen

Dag 318: Dysterhet och Nedstämdhet

dysterhetDysterhet är en mycket subtil inre upplevelse som ofta tar sig formen i den där trötta morgonkänslan av att man helst inte vill gå upp och möta dagen utan istället bara ligga där i sängen och dra sig. Dysterhet tar sig även formen av att ens verklighet får en mer gråaktig nyans och allting verkar som om det mer nedstämt, grumligt och inte lika detaljerat och färgrikt.

Efter att ha lyssnat på den HÄR intervjun som behandlar just dysterhet har jag bestämt mig för att gå på djupet och utforska mitt eget förhållande med dysterhet.

Var kommer då dysterhet ifrån? Jo, dysterhet uppstår när vi separerar oss själva från tankar, upplevelser, fantasier, och dylikt som kommer upp inom oss själva – och det går att se när en sådan separation sker eftersom vi då använder vår kropp för att försöka stöta bort det som dyker upp inombords. Vad jag har lagt märke till då jag observerat mig själv är att jag ofta stöter bort genom att blunda, andas tyngre, eller försöka hitta någonting att underhålla mig själv med – allt för att förskjuta det som kommer upp inombords.

Under några dagar har jag således undersökt vilka inre sinnesrörelser det är som jag förskjuter. För min del har det till största delen handlat om saker och ting som jag skäms för, känner skuld för, eller är generad över, men som jag inte vågat möta och reflektera över, utan som jag istället direkt förskjuter då det kommer upp inom mig. Jag har därför haft med mig ett anteckningsblock under några dagar för att skriva ner de minnen och tankar som jag annars förskjuter och i denna blogg kommer jag att applicera självförlåtelse på dessa, släppa taget om dem, och möta dem, så att jag inte längre behöver förskjuta dem, utan istället kan förlåta mig själv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv ta andra människor, djur, och varelser för givet, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uttrycka mig som jag känner för, som jag upplever är roligt, som jag upplever är givande och trevligt, utan någon hänsyn till hur mina handlingar, och mitt sätt att leva påverkar andra i min omvärld – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att aktivt arbeta med och öva på att vara medveten om mina handlingar, medveten om hur jag rör mig, medveten om hur jag påverkar min omvärld, och i detta se till att allt jag gör och lever är någonting som jag skulle vilja ta emot om jag var på mottagande sidan av mitt leverne

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag, och innan jag beslutar, innan jag rör mig, innan jag interagerar, att se till att det som jag är inför att uttrycka är ett sådant uttryck som jag själv skulle vilja ta emot om jag var på den mottagande sidan – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva mitt liv i blindo där jag inte låter mig själv känna och se hur mina handlingar och beslut påverkar andra, och i detta inte låter mig själv reflektera över huruvida det jag lever och uttrycker är någonting som jag skulle vilja ta emot om jag var på den mottagande sidan – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli en egoist och att vara egocentrisk och att endast se mina egna begär och behov istället för att se allt och alla som här och som delar min värld med mig i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka och förskjuta minnen av mig själv där jag kan se att sättet jag uttryckt mig själv på vara komprometterande och missbrukande, och inte lett till att någon gynnas, och således förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte disciplinera mig själv till att vara specifik och exakt när jag uttrycker mig själv, när jag tar beslut, och när jag interagerar i min värld, i förståelsen om att varje beslut, handling, rörelse jag tar mig för, ekar i min värld och skapar en viss slags konsekvens

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva mogenhet, i det att jag ser och förstår att mina handlingar, mina ord, och mina tankar har konsekvenser, och att om jag inte vill stå på mottagande sidan av dessa handlingar, så är dessa inte acceptabla och ingenting som jag borde tillåta och acceptera inom och som mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara specifik med vad jag tillåter och accepterar inom mig själv och vad jag tillåter och accepterar mig själv att leva och orda – så att jag på så vis ser till att ingenting jag gör på något vis kommer att skada någon annan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte i mina handlingar, och i mitt liv, beakta andra människor, djur och varelser såsom jag själv skulle vilja bli beaktad, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte aktivt leva principen om att ge såsom jag vill få – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå, att när jag lever, handlar, tänker, och tar beslut utifrån en utgångspunkt där jag inte aktivt ser till allas bästa, att detta kommer att skapa skam inom mig, detta kommer att skapa skuld inom mig, detta kommer att skapa ånger inom mig, och vara kvar inom mig såsom ett minne – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att aktivt se till att jag ser andra, att jag tar hänsyn till andra, att jag bryr mig om andra, och att jag inte lever automatiskt och gör säker, säger saker, bara för att jag gjort så vid ett tidigare tillfälle

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att om alla lever principen om att ge såsom de själva skulle vilja ta emot, så hade denna jord sett mycket annorlunda ut, eftersom alla handlingar då hade varit handlingar fyllda av omsorg, omtanke, och hänsyn, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå upp inom och som mig själv, att stå upp i mitt liv, och leva såsom ett exempel på att det är möjligt att i varje ögonblick agera, leva, tänka och uttrycka mig själv på ett sådant sätt att jag ger såsom jag själv vill ta emot

Självåtaganden

När jag märker att jag lever, handlar, tar beslut, tänker, uttrycker mig själv, eller tar till orda på ett sådant sätt att jag inte själv skulle vilja ta emot det som jag sänder ut, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att lösningen på alla problem i denna världen är att vi alla ger såsom vi själva vill ta emot, och att jag således måste stå som ett exempel på denna princip, och visa att detta är en giltig lösning; således åtar jag mig själv att ändra mig själv och medvetet och aktivt ta hänsyn till andra, och ändra min utgångspunkt så att det jag sänder ut är någonting som jag själv skulle vilja ta emot

När jag märker att jag upplever och känner det som om att jag har rätt att uttrycka någonting, för att jag känner det, tänker det, eller upplever det, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min utgångspunkt aldrig kan vara den att jag har rätt till någonting, för detta är en utgångspunkt där missbruk och komprometterande handlingar kan frodas, eftersom effekten av min handling och det jag lever inte beaktas; således åtar jag mig själv att ändra min utgångspunkt så att jag uttrycker och lever det som jag ser är bäst för alla – och att det inte längre handlar om att jag har rätt att uttrycka mig själv – utan att det istället handlar om att det jag uttrycker är någonting som jag skulle vilja stå i det mottagande ändan av

Enhanced by Zemanta

Dag 282: Ingen Kontroll

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i rädsla, och att känna mig själv ostabil när min omgivning ändrar utformning utan att jag har kontroll över det, och utan att jag har någonting att säga till om; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli rädd, och nervös när jag förlorar kontroll, och gå in och som en reaktion av att bli defensiv, tystlåten, och beskyddande över mig själv, för att på så vis försöka skydda mig själv mot denna oväntade händelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att placera tillit i att min omgivning alltid ska se likadan ut, och inte ska ändra sig, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hämta stabilitet, och trygghet från att veta att min omgivning alltid ser likadan ut; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att det finns inget sådant som en trygghet i min omgivning, eftersom närsomhelst kan saker och ting ändra sig, och det finns ofta ingenting jag kan göra åt det när så händer; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara beredd på det oväntade, och att inte ta någonting för givet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta min omgivning för givet, och att ta min vardag för givet, och att tänka att min vardag alltid kommer att vara densamma, alltid kommer att se likadan ut, och att det därför inte finns någonting jag behöver oroa mig själv för, eftersom allting alltid kommer vara likadant; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att detta inte är sant, eftersom mitt liv såsom de externa punkter jag interagerar med på en daglig basis, inga av dessa är stabila punkter som kommer att förbli desamma och stå tidens test, och alltså är punkt jag måste inse att jag inte kan fästa någon slags emotionell upplevelse av trygghet vid min omgivning, utan att jag måste stå som trygghet här i och som mig själv, med och som min kropp i varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att definiera mig själv i förhållande till min omgivning, och bli chockad, och känna mig ostabil, när min omgivning plötsligt ändrar sig utan att det var någonting som jag bestämde skulle hända

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållande till mitt rum, och i förhållande till hur jag möblerat mitt rum, och bli upprörd, och frustrerad när möblemanget inte står som det gjort innan, och jag inte haft någon kontroll över förändringen; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara besatt av att känna det som om att jag är i kontroll, som att jag väljer, jag beslutar, och att det inte finns någon annan som kan påverka mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå det faktum, att denna världen är oberäknelig, och att den kontroll jag upplever att jag har över min omgivning är illusorisk, och endast någonting som är här för tillfället men som kan ändra sig när som helst

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och att gå in i varje ögonblick, såsom ett nytt ögonblick, såsom ett helt nytt liv, och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa det förflutna i varje andetag, och således närma mig vad som är här med ett öppet sinne, och inte förvänta mig, eller har några slags tankar om vad som borde öppna upp sig själv, och vad jag borde uppleva i och som detta ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att jag inte kan lita på min känsla av att vara i kontroll, för om jag tittar på hur denna världen fungerar, då ser jag att det i egentlig mening inte finns någon kontroll, utan det mesta som sker är oberäkneligt, och utom någon persons kontroll

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag, och låta mig själv leva tillfullo här i och som varje ögonblick, och därmed se, inse, och förstå att det finns ingenting att hålla kvar vid, och ingenting att definiera mig själv i enlighet med, eftersom faktum är att jag är här, och det är den enda punkten jag faktiskt kan veta med säkerhet – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att tillfullo integrera mig själv med denna punkten av att vara här; vilket innebär att jag släpper taget om mitt sinne, och om det liv jag definierat mig själv i enlighet som och istället lever i varje ögonblick här

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva mitt liv på ett sådant sätt, att jag är redo att dö i varje ögonblick, och att det inte finns någon slags punkt inom mig själv som jag håller kvar vid, och som jag inte vågar släppa; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas, och att integrera mig själv här en och jämlik med mitt andetag, och stabilisera mig själv här i enhet och jämlikhet med min kropp, och låta varje ögonblick vara en punkt som jag lever tillfullo till en sådan grad att det inte finns något förflutet, eller någon framtid inom mig, utan att jag istället är tillfullo här med och som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att en av tendenserna av det mänskliga psyket är att leva som om döden aldrig kommer inträffa, är att leva som om man kommer leva i en evighet; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att detta sätt att leva, och uttrycka mig själv på är begränsande, och det är i princip ett levnadssätt där jag försöker konstant hålla mig själv vid liv i rädslan för att dö, istället för att låta mig själv hänge mig själv till att leva, och låta vara varje ögonblick någonting som jag tillfullo står i och som och där jag inte låter sinnet på något sätt påverka och styra vem jag är här i och som ögonblicket

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att rädslan för att dö är en begränsning, för faktum är att jag kommer att dö, och om jag accepterar detta faktum kommer jag att bli mer effektiv i mitt liv, eftersom jag inser att det finns ett slutligt datum där mitt liv kommer att mätas, och där jag kommer att se vem jag är, och vad jag gjort, och därmed fråga mig själv om jag är nöjd med mitt liv; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att hedra mig själv genom att gå processen i varje ögonblick, och inte låta mig själv falla tillbaka i sinnet någon endaste dag, utan att gå varje dag tillfullo såsom ett stadgande av att jag ska ta mig själv tillbaka till denna fysiska verklighet och inte längre vara ett offer, och en slav till sinnet

När jag märker att jag är i mitt sinne, och att jag definierar mig själv utifrån en positiv känsla av att ha kontroll, och av att känna mig själv trygg för att jag är i en omgivning som jag känner till; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att denna punkten är i grund och botten en illusion, någonting som jag skapat för att jag är rädd att möta faktum att kontroll är illusoriskt, och att denna världen är oberäknelig, och att det enda sättet att leva tillfullo är att stå beredd att i varje ögonblick dö, och inte längre existera; således åtar jag mig själv att leva varje ögonblick tillfullo, och att mig själv tillbaka hit när jag går in i mitt sinne, och att leva varje dag, så att när jag dö, kan jag med stolthet titta tillbaka på mitt liv, och vad jag gjort med mig själv

Jag åtar mig själv att släppa den illusoriska känslan av att vara i kontroll, och att istället födas i varje andetag in, och dö i varje andetag ut, och således möta varje nytt ögonblick som en nyfödd

Jag åtar mig själv att börja andas effektivt, och använda andetaget för att stabilisera, och integrera mig själv här i och som min mänskliga fysiska kropp

Enhanced by Zemanta

Dag 135: Barndomsminnen

Självskriverier

Idag ska jag arbeta med några specifika minnen som kommit upp ifrån min barndom. Dessa har framförallt att göra med hur jag uttryckta, och upplevde mig själv i min familj – och specifikt i förhållande till min lillebror.

Jag har ett antal minnen – i vilka jag i princip utnyttjat min lillebror både psykiskt, och fysiskt för att få känna mig överlägsen, och i kontroll. Och inte utnyttja i någon slags sexuell mening. Utan helt enkelt utnyttjat genom att jag använt min bror som en slags slagpåse när jag känt mig nere, eller upplevt mig själv emotionellt instabil. Jag har märkt att jag fortfarande håller kvar vid mycket ånger, och skam i förhållande till dessa minnen; så det är vad jag ska applicera självförlåtelse på idag – och sedan genom självåtaganden korrigera dessa punkter.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda en annan människa för att få utlopp för mina inre konflikter, och min inre upplevelse av mig själv såsom att känna mig underlägsen – och inte tillräckligt värd – genom att jag pratat och agerat på ett sådant sätt – att jag genom mina ord och mina handlingar försökt få en annan människa att känna sig underlägsen mig – så att jag kan känna mig själv överlägsen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda andra människor såsom mina slagpåsar – som jag kan säga vad jag vill till, och göra hur jag vill med – så att jag kan känna mig själv bättre inom mig själv – istället för att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta ansvar för det som pågår inom mig själv genom att skriva, applicera självförlåtelse, och korrigera mig själv i mitt beteende – och stoppa de inre tankar, och upplevelser som jag använt mig av för att agera ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva skam, skuld, och ånger för hur jag uttryckt mig själv i mitt förflutna – såsom att jag använt andra människor som mina slagpåsar, och som i princip marionettdockor – som jag kan göra vad jag vill med – så att jag kan känna mig själv bättre; istället för att se, inse och förstå – att alla mina handlingar, vartenda ord jag säger i närvaro av en annan människor – har en viss konsekvens – och kommer ligga till grund för den andra människans upplevelse av sig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara ansvarsfull med mina ord, och handlingar – och leva, tala, röra mig själv på ett sådant sätt att jag stöttar – och bygger upp andra människor – istället för att utnyttja och bryta ner andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ånger, skuld och skam över mitt förflutna – och över hur jag i min barndom inte brytt mig om någon annan än mig själv – och inte tagit hänsyn till någon annan än mina inre emotionella, och känslomässiga konflikter – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa mig själv fri från denna ånger, skuld och skam – och inse, se och förstå – att jag har faktiskt ändrat mig själv – och att jag idag inte är samma person som jag var i min barndom

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå – att jag som ett barn var en produkt av ett samhälle som inte på något sätt utbildar sina unga – som inte på något sätt lär ut till sina unga vad det innebär att leva med integritet och självrespekt – och hur man visar hänsyn, och omtanke gentemot andra; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att min barndom var i princip programmerad – och att jag sett utifrån ett visst perspektiv – inte hade något val i vem jag tillslut blev och levde som i min barndom – utan att jag var en produkt av min omgivning – och att jag i mitt beteende och leverne reflekterade hur min omgivning levde och existerade; i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå mitt ansvar i detta – vilket är att jag tillät och accepterade mig själv att bli influerad, och skapa mig själv utifrån min omgivning – istället för att fråga mig själv hur jag skulle vilja bli behandlad, och vilka sorts värden och principer som jag faktiskt vill leva – och som jag ser kan göra en skillnad – inte bara för mig utan för alla andra som lever tillsammans med mig

Självåtaganden

När jag märker att jag använder en annan människa för att få utlopp för vad som pågår inom mig – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och jag för mig själv tillbaka hit; och jag inser, ser och förstår – att jag själv skulle ALDRIG vilja att någon använde mig för att få utlopp för sina inre upplevelser – utan jag skulle vilja bli behandlad och sedd för vem jag är – stöttad, erkänd, och assisterad att växa och uttrycka mig själv; således åtar jag mig själv att inte på något sätt använda andra människor – eller djur – eller någonting – som min slagpåse – utan istället inse det stora ansvar jag har i varje ögonblick då jag interagerar och medverkar här i denna världen – att varje ord jag säger har en konsekvens, att varje handling jag företar har en konsekvens – och att det är upp till mig att dirigera mig själv på ett sådant sätt att konsekvensen av mitt leverne blir vad som är bäst för alla

När jag märker att jag använder en annan människa som min slagpåse – för att jag känner mig obekväm, eller irriterad – stoppar jag mig själv genast – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är fullständigt oacceptabelt att agera ut – och att låta mina inre konflikter, och demoner bli andra människors problem – och således åtar jag mig själv att på alla sätt och vis ta ansvar för det som pågår inom mig själv – och i varje ögonblick då jag pratar, rör mig, och interagerar tillsammans med andra – att se till att jag är stabil, och klar inom och som mig själv – och inte uttrycker mig själv utifrån någon slags emotionell, eller känslomässig upplevelse

När jag interagerar, och kommunicerar med andra människor – och jag vill säga någonting, eller uttrycka någonting för att jag känner för det – stoppar jag mig själv, tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mina ord har konsekvenser – och att det jag säger till andra människor kan influera människor på sätt som jag inte är medveten om – och således åtar jag mig själv att vara ansvarsfull och hänsynsfull med hur jag uttrycker mig själv, och rör mig själv bland andra människor – så att jag inte skapar onödiga konsekvenser – utan istället skapar en värld som är bäst för alla

När jag märker att jag upplever mig själv ångerfull, skuldfylld, och skamfylld över mitt förflutna – och över hur jag har levt och uttryckt mig själv i min barndom i förhållande till andra människor – stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det tjänar absolut ingenting till att känna ånger, skam och skuld för mitt förflutna – eftersom vad som har varit, har varit och det är ingenting jag kan göra åt det – men jag kan däremot ändra min upplevelse, och uttryck av mig själv här – och leva tillsammans med andra utifrån princip av att ge såsom du själv vill få – och behandla en annan såsom du själv vill bli behandlad; således åtar jag mig själv att sluta gräma mig själv över mitt förflutna – och istället se till att jag lever principen av vad som är bäst för alla – HÄR – i detta ögonblick – det enda ögonblick där jag har en möjlighet att faktiskt skapa en förändring och göra en skillnad

När jag märker att jag ångrar mig själv, känner skuld och skam över mitt förflutna – och min barndom – stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är väldigt inskränkt att se mitt förflutna endast utifrån perspektivet av att ”jag var dum” – och ”jag var ett dåligt barn så nu måste jag ogilla mig själv” – eftersom det var så många dimensioner, och influenser som tillslut ledde till den produkt som vad jag som ett barn; och således åtar jag mig själv att sluta hålla fast vid ånger, skam och skuld över mitt förflutna och att se – att jag till viss del inte hade något val i vem jag blev – eftersom jag inte hade någon utbildning – inte hade någon förståelse – och inte hade någon insikt om vad jag gjorde, och hur jag levde – men samtidigt, inser, ser och förstår jag – att jag fortfarande var fullt ansvarig för vad jag gjorde – och tillät mig själv att bli – och att det faktiskt vilade på mig att utbilda mig själv – att ifrågasätta mitt beteende – att ifrågasätta vad jag tillät och accepterade mig själv att influeras av och styras av – och således åtar jag mig själv att istället för att ångra mig själv, och känna skuld och skam för att jag inte tog detta ansvar som ett barn – att istället ta detta ansvar här och nu – och se till att resten av mitt liv blir ett liv av och som självansvar – där jag beslutar vem jag är – och hur jag lever – och att jag lever utifrån principen om att ge såsom du vill få – och behandla en annan såsom du själv vill bli behandlad