Tag Archives: mod

Dag 370: Modet att bli avvisad

Att ta kontakt med nya människor, skapa nya relationer, nya möjligheter, lära känna nya kulturer, komma in i nya hem – vad är det som håller oss tillbaka från sådana äventyr?

6703141För min egen del är det svaret ganska uppenbart, till stor del går det tillbaka till rädslan för att bli avvisad. Och igår hände det sig faktiskt att jag till viss del blev avvisad. Men det var intressant att det faktiskt inte var särskilt illa att bli avvisad. Det rörde sig om ett korthugget gensvar hos den andra personen som indikerade att mina försök att närma mig inte godtogs – farligare än så var det.

Att bli avvisad är alltså inte på NÅGOT sätt fysiskt skadligt, att bli avvisad försätter oss inte i någon slags fara inför att bli kroppsligt sårade, all vår rädsla inför att bli avvisade är MENTAL. Och visst kan det kännas obekvämt när någon inte vill ha en i närheten, eller ta del av de tjänster man erbjuder, men har det ens någonting med den andra personen att göra? Handlar det inte istället om att det är VI SJÄLVA som har en dålig självbild, som inte riktigt vet var vi står, och vet vilka vi är? Handlar inte rädslan för att bli avvisad i grund och botten om rädslan för att vi ska bli ensamma och utstötta? Men skulle det vara ett problem för oss att bli ensamma och utstötta om vi värdesatte, och älskade oss själva ovillkorligt?

Nej, det skulle inte vara ett problem i sådana fall. För vad skulle vi kunna förlora på att någon människa inte önskar umgås med oss? Ingenting alls, det skulle bara vara ett fysiskt faktum, att denna del av mänskligheten inte önskar ingå ett mer nära och personligt förhållande med mig (som representerar en annan del av mänskligheten). Men det förhållandet påverkar inte mig, vad jag gör, vart jag är på väg, hur jag önskar leva, och vad jag vill skapa i mitt liv – det påverkar alltså med andra ord INTE min självbild, såtillvida jag inte tillåter det.

Som jag ser det är det oerhört viktigt att släppa taget om all slags rädsla för att bli avvisad, och att bygga upp en stark, orubblig, fast och målmedveten karaktär. Och att skapa sig själv till att vara en opportunist, en ”go-getter” – någon som ser vad han eller hon vill ha, och sedan går och tar för sig, och inte låter någon rädsla för vad andra skulle tycka, eller inte tycka påverka hans eller hennes riktning i livet.

För min egen del handlar det om att jag låter mig själv ge mig modet att vara skaparen av mitt liv, och att ge mig själv modet att ta beslut, säga vart jag vill gå, och sedan formulera, och fysiskt forma min värld såsom jag vill att den ska vara. Och att härvid låta mig själv aktivt skapa förhållanden samt relationer – att fråga mig vilka människor som jag önskar vara nära, vilka möjligheter jag önskar fullfölja, och inte längre begränsa mig själv till vad andra känner, eller tycker. Det är helt enkelt ett alltför begränsat liv. Jag vill leva utan hinder, utan begränsningar, utan rädslor, och således – utan att vara rädd för att bli avvisad – och istället gå ut i världen och skapa mig själv och det livet jag vill leva.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ge mig själv möjligheten, modet, och styrkan att gå ut i min värld och skapa mitt liv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta rädsla och ångest inför att bli avvisad påverka och styra mig och min framtid – att styra vem och hur jag är och vad jag väljer att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att skapa nya förhållanden, möta nya människor, skapa nya relationer, lära känna nya miljöer, och att aktivt formge mitt liv, i rädslan för att jag ska bli avvisad – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att en av anledningarna till varför jag är rädd för att bli avvisad, är för att jag inte orubbligen, fullständigt, och ovillkorligt låter mig själv stå med, leva med, och vara med mig själv – och låta mig själv skapa mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att tala ut, för att stå upp och säga vad jag ser, och uttrycka mig själv bland andra människor, i rädslan för att bli avvisad – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå till vilken utsträckning rädslan inför att bli avvisad begränsar mig, och håller mig tillbaka – och att det inte är en rädsla jag längre kan tillåta att existera inom mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att pusha mig själv till att tala ut, uttrycka mig själv, och göra min röst hörd när jag är i en situation då jag ser att någonting sägs, eller görs som jag inte kan acceptera, eller då jag önskar skapa någon slags relation, eller förhållande med någon

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag måste våga värdera mig själv ovillkorligt, att se mig själv som att vara värd det bästa, och att ge mig själv denna förmån oavsett vad andra skulle tycka, eller inte tycka om mig – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv, och mitt värde, till att vara förbehållet att andra ska tycka om och acceptera mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att om jag ska leva mitt liv för att andra ska tycka om mig, kommer jag inte kunna göra vad jag vill med mitt liv, och jag kommer att leva ett liv i ett tyst inre förtryck, där jag låter mig själv acceptera vad som pågår runtomkring mig och i denna världen, och låter mig själv acceptera att mitt liv tar en viss riktning, och formar sig på ett visst sätt, i stället för att jag aktivt skapar, formulerar och dirigerar mitt liv, och för mig själv i den riktningen som jag vill – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att våga vara uppriktig mot mig själv i mitt förhållande till andra människor, genom att våga uttrycka mig själv, genom att våga ta kommando, och beslut om hur jag skapa de förhållanden med olika människor som finns i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta förhållanden med människor skapa vem jag är, att låta relationer med andra avgöra vem jag är, istället för att jag beslutar vad en relation ska vara, hur jag ska driva och föra en relation framåt, vem jag är i förhållande till relationen, och således att jag står stabil, orubblig, och fast i mig själv och i mitt syfte i livet att föra fram vad som är bäst för alla – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ovillkorligen och fullständigt hänge mig själv till att skapa och formulera, och definiera ett liv för mig själv som även kommer vara till nytta för resten av mänskligheten, genom att mitt fokus ligger på att skapa vad jag ser är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna, samt uppleva ångest inför att bli avvisad, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att medvetet öva mig själv på, och driva mig själv igenom denna ångest, genom att ta kontakt med nya människor, genom att kommunicera mer, genom att låta mig själv vara tillgänglig, och göra det till en rolig lek att skapa mitt liv, mina relationer och förhållanden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv för att jag är rädd, och upplever ångest inför att bli avvisad, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte istället göra det till en rolig, spännande, och äventyrlig lek, att se hur jag kan skapa nya förhållanden, lära känna nya människor, och expandera mig själv genom att utveckla mina interpersonella färdigheter

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det är en konst att inte låta mig själv ta avvisning personligt, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det är en konst att låta andra människors ord rinna av mig som vatten, och således att oavsett vad andra säger, eller hur de beter sig, står jag stabil, lugn, och orubblig inom mig själv – i full vetskap om vem jag är, vart jag ska, och att min värde inte påverkas eller styrs av om en annan människa väljer att låta mig komma in i deras liv eller inte

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det inte är farligt, eller kroppsligt komprometterande att bli avvisad, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det helt och håller rör sig om en mental upplevelse, att det är ett s.k. mind-job – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att aktivt pusha, driva och föra mig själv igenom denna rädsla inför att bli avvisad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag genom att hålla kvar vid idén om att andra människor har en förmåga att definiera mitt värde, att jag faktiskt begränsar mig själv, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att när jag märker att jag reagerar i att känna sårad, eller värdelös för att någon inte önskar interagera med mig såsom jag hoppats, att jag då säger, och klargör inom mig själv att jag avgör och beslutar mitt eget värde – att jag bestämmer vem och hur jag är – och att jag inte tillåter och accepterar mig själv att definiera mig själv utifrån hur andra beter sig och hur andra talar

Självåtaganden

När jag märker att jag är rädd för att tala ut, och uttrycka mig själv, eller ta kontakt med någon person i min värld, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att det nu är rädslan för att bli avvisad som spökar runt – och jag ser att den är rädslan är helt och hållet mental – att det inte finns några fysiska konsekvenser av att bli avvisad, att jag inte blir en mindre värd människa genom att bli avvisad – och jag förstår att det endast är genom att våga ta steget ut och skapa mig själv och mitt liv – genom att skapa förhållanden i min omvärld – som jag kan skapa mitt liv; således åtar jag mig själv att ta steget ut i det okända – att närma mig personen i fråga och tilltala person, eller om jag redan är i konversation – att våga tala ut – våga uttrycka mig själv och formulera mig själv i ord

Jag åtar mig själv att med lekfullhet och glädje, driva mig själv till att bli initiativtagande i mitt förhållande till andra människor – och således åtar jag mig själv att praktiskt leva detta åtagande genom att närma mig människor, genom att öppna min mun och kommunicera med människor, genom att tala och uttrycka mig själv – dela med mig av vem jag är med andra människor – och inte hålla mig själv tillbaka i rädslan för att bli avvisad – utan istället – med stolthet och glädje stå vid min egen sida – gå ut i världen – och utan skam eller att vara generad – basunera att jag är HÄR och detta är vem JAG är

Advertisements

Dag 275: Att Våga Riskera Allt

Den senaste tiden har jag haft många reaktioner gentemot en viss person i min omgivning. Som sagt – vad som är viktigt att förstå när man har reaktioner mot någon i sin omgivning är att det ALLTID handlar om en själv, och ALDRIG om den andra personen; på grund av detta skäl skriver jag aldrig om den andra personen, utan om vad den personen visar mig om mig själv. För att göra detta använder jag metoden ”ta det tillbaka till mig själv” – att jag nämligen tittar på en annan och ser vad denna person visar om mig själv.

Vad det gäller denna person är min reaktion som kommer upp inom mig ilska, frustration, och fördömande – jag tolkar, och ser personen genom mitt sinne såsom att vara oansvarig, där jag tycker mig själv se att personen inte vill göra vad som krävs för att skapa förändring, inte vill gå fullt ut, och inte vill ge upp sitt begär, och sin önskan om att ha ett enkelt, smärtfritt, och bekvämt liv där allting finns, och ingenting behövs göras. Därför för jag denna punkt tillbaka till mig själv, och ser hur jag lever denna punkt.

Vad jag ytterligare kan se är att jag tolkar det som om denna person bryr sig mer om pengar, mer om vad han kan vinna än om vad som är bäst för alla – så jag tror mig själv se att han i första hand tänker på sig själv, och sedan i andra hand tänker på andra; alla dessa punkter kan jag se inom mig själv, och att det handlar inte om denna andra person – det handlar om mitt förhållande med mig själv.

Så, vad jag kan se är att jag står inför ett beslut att verkligen hänge mitt liv åt att skapa någonting som kommer att ha en definitiv påverkan i denna verklighet, och detta kommer innebära att mitt liv inte blir bekvämt, beräkneligt, och smärtfritt – utan att jag måste gå genom en arbetsam, och hård process för att ta mig själv till en punkt där jag är effektiv i det syfte som jag gett till mig själv; och en punkt som jag ser står i vägen för mig att göra detta beslut, och GE ALLT, det är pengar – min rädsla för att förlora pengar, och min önskan att få leva ett enkelt liv; ett liv där jag inte behöver göra så mycket, utan bara precis vad som är tillräckligt, och där jag kan vara säker på att jag i slutändan blir ”lycklig”.

trustJag menar – detta är fullständigt bullshit; här är jag på denna jord – en människa som förstår vilka problem vi som den mänskliga rasen står inför – det är därför mitt ansvar, inte bara gentemot mig själv, utan mot alla att göra allt i min makt för att skapa förändring, oavsett vad som krävs – och det är inte bara en fråga om ansvar, utan även om integritet – för hur kan jag någonsin leva med mig själv om jag inte hänger detta liv till att placera mig själv i en så effektiv position som möjligt, så att jag kan skapa förändring, så att jag kan skapa faktiskt, stabil, och varaktig förändring? Det går inte.

Vi människor är fascinerande – de flesta av oss spenderar hela våra liv till att undvika döden, och priset vi betalar är att vi aldrig låter oss själva leva; och med leva menar jag – att ta beslut som vi vill ta, för vi ser att de är bra för oss, men vi är inte riktigt säkra på utgången – vi vet inte riktigt var det kommer föra oss; därför spenderar vi istället våra liv i mediokra omgivningar, med mediokra arbeten, mediokra förhållanden, mediokra sysselsättningar – allt är mediokert eftersom vi aldrig tar beslutet att oavsett vad göra skillnad i denna verklighet. Att oavsett vad göra vad som krävs för att försäkra praktiskt, fysisk förändring – att våga stå vid ett sådant åtagande det är att verkligen leva; då låter man inte rädsla inför det okända diktera ens steg, och beslut i denna världen – utan man agerar inte för att man är rädd för döden, utan för att man lever tillfullo i varje andetag utan någon ångest, rädsla, och utan att frukta döden.

Döden kommer när den kommer – och det går inte att undvika den. Men det går att leva tillfullo, och se till – att när döden kommer står man utan skam, och ånger för att man gjorde vad som krävdes för att skapa en värld som är bäst för alla.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja leva ett enkelt, och bekvämt liv, och att inte vilja göra några uppoffringar för att skapa en värld som är bäst för alla, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra den vägledande principen i mitt liv att vara huruvida jag upplever mig själv bekväm, och tillfreds, eller inte – istället för att se, inse, och förstå att det finns saker som är viktigare, än om jag är bekväm, eller tillfreds, och dessa saker är denna existens – och hur denna världen blivit en plats fylld med lidande, och att det därmed är mitt ansvar att se till att jag gör min del för att skapa en värld som är bäst för alla, och att jag inte slutar förrän det är klart, och jag har gjort allt jag kunnat göra, allt i min makt, för att skapa vad som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vilja ge upp mina drömmar, mina hopp, mina begär, och mina önskningar, och inte vilja ge upp det jag känner för, och att inte vilja ge upp mina rädslor, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå den enkla sanningen att om jag vill leva med integritet, så måste jag ge upp allt som jag kommit att älska som är i separation från mig själv som en fysisk varelse här, och dessa saker är alltså de mentala förhållanden jag skapat med min omvärld som endast består av energi och inte av faktiskt fysiska, och praktiska beaktanden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tar ett beslut i min värld, att låta det första jag frågar mig själv vara; ”vad kommer jag att tjäna på det?” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att denna slags princip utifrån vilken jag agerar är egenintresse å det fullständigast – och att jag i princip inte låter mig själv se att det finns en värld utanför mig själv som är jämlik med mig själv, som jag helt ignorerar, och förbiser när jag enbart ser till min egen upplevelse när jag tar beslut, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället fråga; ”vad kommer alla att tjäna på det? Vad är i faktiska termer bäst för alla?”

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva vad som är bäst för alla inte är en känslomässig, och spirituell övertygelse, utan är ett faktiskt, och praktiskt åtagande, någonting jag gör, uttrycker, och lever i varje ögonblick – någonting jag beslutar mig själv för och sedan lever i en praktiskt handlingar, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att hänge mig själv fullständigt till denna process, till denna princip om att skapa vad som är bäst för alla, om att leva vad som är bäst för alla, och att förstå djupet, tyngden, och allvaret i att åta mig själv att leva en sådan princip, och vilka fullständigt underbara effekter mitt åtagande på sikt kommer att ha i denna världen, om jag låter mig själv gå, och uttrycka denna princip i fysisk handling i alla delar av min värld

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur en av de punkter som står i vägen mellan mig, och att leva vad som är bäst för alla, fullständigt, och ovillkorligt, är rädslan för att uppleva ett negativt liv, rädslan för att misslyckas och att mitt liv ska bli obekvämt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att fullständigt, och totalt åta mig själv att gå denna process, och i detta riskera allt för att skapa en värld som är bäst för alla, och att således inte låta rädsla kontrollera mig, utan istället göra det som behövs oavsett vilka konsekvenserna blir för mig, för detta är att leva principen om vad som är bäst fullständigt, och allt annat är en lögn och en halvmesyr, någonting man säger att man gör, men man lever inte det – då är det en lögn

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att jag utbildats till att frukta att vara inflytelserik, att frukta att ha en effekt i denna världen, och att min utbildning gått ut på att indoktrinera mig att spendera hela mitt liv i rädsla, i isolation, där jag försöker skydda mig själv från att leva ett obekvämt liv, istället för att se, inse, och förstå hur denna punkt av att leva ett obekvämt liv är någonting jag måste möta, gå igenom, och på alla sätt transcendera om jag ska vara effektiv i detta liv, och ha någon som helst effekt

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att vad jag väntat på i mitt liv är att någon skulle komma och vara en orubbligt självsäker människa som lever endast för att göra en skillnad, och som ger fan i alla slags rädslor, alla slags petitesser i denna världen, och istället ger sitt allt, ger sitt yttersta, och sin totala uppmärksamhet att skapa en värld som är bäst för alla; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att skapa mig själv att vara denna person, att hitta det inom mig själv att bry mig, att ha omtanke, att visa omsorg, och att låta mig själv expandera min omtanke till hela mänskligheten, till hela existensen, och att inte låta mitt liv bli endast ett monument byggt åt att hedra rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att saker och ting i mitt liv, och inom mig själv aldrig automatiskt kommer ändra sig själva ”med tiden” – utan om jag vill ändra någonting, om jag vill förändra mig själv, är detta någonting som jag måste göra, och skapa för egen motor, jag måste konstruera, och formulera mig själv med mina ord, med mina skriverier, och sedan skapa, och manifestera min ord i och som denna verkligheten genom mitt fysiska, dagliga leverne, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge mig själv HÄN till att skapa en värld, och en mig själv – som är perfekt på alla sätt och vis, där det inte längre finns misstag eftersom allt är korrigerat, och ingenting saknas

Självåtaganden

När jag märker att jag inte vill ändra mig själv, och ge upp mitt mentala liv för att skapa en värld som är bäst för alla, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att det enda sättet att leva utan skam, och leva utan ånger, är att ge allt i varje ögonblick – och är att låta mitt liv vara en hyllning till liv, till vad som är bäst för alla; således åtar jag mig själv att leva utan ego, och träna mig själv på att i mina beslut ta vad som är bäst för alla i beaktande, ta alla deltagande i beaktande, och isolera den handling som kommer ge ett utflöde som är bäst för alla, och agera utifrån denna

När jag märker att jag vill ge upp, och att jag inte vill fortsätta, eftersom jag är rädd att jag kommer misslyckas, eller att mitt liv kommer bli obekvämt, jobbigt, och enerverande, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att om jag ska ha en inverkan i detta liv, om jag faktiskt ska betyda någonting och skapa en sådan pass förändring att en värld kan blomstra som är bäst för alla – då måste jag riskera allt, jag måste gå fullständigt och inte låta det finnas några hinder i min väg, utan stå beredd att göra vad som krävs i varje ögonblick, utan att tveka, och utan att hålla tillbaka; således åtar jag mig själv att sluta hedra rädsla, och istället stå i och som positionen inom mig själv att vara beredd att göra allt, och att agera för att skapa en värld som är bäst för alla, och vara villig, förmögen att riskera allt för att göra denna vision till en praktiskt verklighet

Enhanced by Zemanta