Tag Archives: muskler

Dag 249: Kroppen Min – Håriga Ben Är Manligt (Del 36)

Jag fortsätter med min serie bloggar om hur jag definierar, och ser på min kropp – och idag kommer jag skriva om, och arbeta med punkten om hur jag ibland tycker att jag har lite för lite hår på mina ben – och att detta gör att jag inte ser tillräckligt manlig ut.

Självförlåtelse

hc3a5riga-ben1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en illusion i mitt huvud, om att jag som en man måste se ut på ett visst sätt för att kunna acceptera mig själv, och att mina ben t.ex. måste ha mycket hår för att jag ska kunna känna mig själv trygg, och avslappnad, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka mig själv, och skada mig själv inom mig själv – genom att inte ge mig själv gåvan att leva, och vara avslappnad, och bekväm med mig själv i och som varje andetag, i insikten, och förståelsen om att jag bestämmer hur jag ska uppleva mig själv

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är med mig själv, och min kropp – att då spendera min tid – mitt andetag – åt att fördöma, och hata min kropp – och tänka att min kropp borde se annorlunda ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tycka att mina ben borde ha mer hår, och jag förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta detta antagande – och fråga mig själv – varför skulle mina ben behöva mer hår? Jag menar – men ben fungerar ju alldeles utmärkt – och praktiskt har jag aldrig saknat hår på mina ben överhuvudtaget

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli styrd, rörd, kontrollerad, och definierad av antaganden som kommer upp i mitt sinne i form av tankar – och tro att dessa tankar, upplevelser, och inre definitioner har någonting att göra med vad det innebär att leva – att uttrycka sig själv, att vara bekväm med mig själv, och att vara lugn med mig själv här – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas – ta ett djupt andetag, och för mig själv tillbaka hit – och låta mig själv leva i varje andetag utan att se min kropp som ett problem som måste ändras

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förlora mig själv – att ge bort mig själv – genom att ge uppmärksamhet och fokus till mitt sinne – till tankar i mitt huvud som säger att mina ben borde se annorlunda ut, och de borde ha mer hår – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ANDAS – och låta mig själv acceptera, och älska – och vara tacksam för min kropp – och låta mig själv se att de hårstrån som växer på mina ben är tillräckliga – jag menar – det finns ingen rationell, eller logisk anledningen till varför jag borde ha mer hår på mina ben – det är enbart en typiskt irrationell sinnesupplevelse som inte har någonting med verkligheten att göra – och vad det faktiskt innebär att leva

Självåtaganden

1. När jag märker att jag lyssnar på, och betraktar en bild i mitt huvud på en man som har håriga ben, och tänker att jag borde se ut som denna bilden som presenteras i mitt huvud – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att denna bilden i mitt huvud är en fullständigt, och total illusion, och ingenting som jag kan ge min tillit – mitt liv – och min existens; således åtar jag mig själv att styra mitt eget liv, och att kritiskt granska, och ifrågasätta ALLT som pågår inom mig själv – för att på så vis inte lämna något åt slumpen utan istället vara effektiv – här – och stabil – i och som varje andetag

2. När jag märker att jag tänker, och tycker att min kropp på något sätt borde förändras utseendemässigt, och se annorlunda ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna punkten som dyker upp inom mig i formen av en känsla av längtan mot att se annorlunda ut – jag kan inte lita på denna känslan – jag kan inte – rent krasst – lita på någonting som pågår inom mig; således åtar jag mig själv att leva utan att ha någonting som pågår inom mig – och att hänge varje andetag åt att stoppa, och ta bort vad som dyker upp inom mig

3. När jag märker att jag låter mig själv påverkas, och influeras av en tanke som kommer upp inom mig, som föreslår att jag bör se mer ut som en bild av en man med en muskulös, och deffad kropp – och ha mycket hår på mina ben – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – idén om att jag måste se ut som en bild som kommer upp i mitt huvud – den är absurd – jag menar – varför måste jag det? Bara för att någon visar mig en bild på en person tror jag ju inte att jag måste gå och se ut precis som den personen, och varför ska jag behandla tankar annorlunda – varför ger jag tankar ovillkorlig tillit? Således åtar jag mig själv att se att tankar inte förtjänar min tillit – de är inte tillitsfulla utan är alltid irrationella – och helt bakbundna av en snedvriden idé om vad verkligheten är och vad det innebär att leva

4. När jag märker att jag stör mig själv i min närvaro av vad som är riktigt såsom denna fysiska verklighet – och att jag gör detta genom att lyssna på tankar i mitt huvud om hur jag borde se ut, eller inte se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – varje ögonblick som jag befinner mig besatt av tankar är ett ögonblick som jag inte låter mig själv leva i och som – således åtar jag mig själv att låta varje ögonblick vara ett levnadsögonblick där jag är helt, och fullt närvarande HÄR – med och som min mänskliga fysiska kropp – i och som varje andetag här

Enhanced by Zemanta

Advertisements

Dag 244: Kroppen Min – Snygga Ben (Del 31)

Jag fortsätter med min serie bloggar om hur jag definierar, och ser på min kropp – och idag kommer jag skriva om, och arbeta med punkten om hur jag tycker mina ben ser snygga ut – de ser ut att ha mycket muskler

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tar vid, rör vid mina ben, och när jag tittar på mina ben – att då känna, och uppleva inom mig själv att mina ben är sexuellt attraktiva – och att jag har ”lyckas” – och att jag är en överlägsen, och bra person för att mina ben ser ”snygga” ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte fysiskt känna och uppleva mina ben – och inte vara HÄR med mina ben i enhet och jämlikhet – och se, inse, och förstå – att bilden av mina ben är endast en liten dimension av mina ben i sin helhet – och att för att förstå, och lära känna mina ben måste jag ge upp alla sorters upplevelser och se mina ben HÄR i enhet och jämlikhet

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spara en bild inom mig själv av en känd fotbollsspelare – och gentemot denna bild koppla en känsla, och upplevelse som är fokuserad på fotbollsspelarens ben – som har resonansen av sig av att dyrka fotbollsspelarens ben för att de är muskulösa, och stora – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma hur min kropp ser ut för närvarande – och tänka att min kropp, mina ben måste formas efter den där bilden jag har i mitt huvud innan jag kan vara fulländad – och innan jag kan vara perfekt – istället för att se, inse, och förstå att perfektion, och fulländning har ingenting med benmuskler att göra – och ingenting med bilder i mitt huvud att göra – utan har med mig att göra – såsom VEM JAG ÄR

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli kontrollerad av en känsla inom mig själv av att känna att muskulösa ben är snygga, och välformade – och låta mig kontrolleras på så sätt att när jag tittar mig själv i spegeln – att då låta mina ögon söka sig till mina ben – och fästa blicken där – och febrilt börja leta efter likheter mellan den bild mina ögon ser jämte den bild som jag har i mitt huvud – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att säga STOPP – och att låta mig själv inte längre vara en slav – och inte längre vara kontrollerad, och styrd av bilder i mitt huvud – och således dirigera mig själv att titta på min kropp i enhet och jämlikhet – och utan att ha någon positiv känsla mot mina ben, eller ha någon negativ känsla mot mina ben – utan helt enkelt bara titta på mina ben här

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kopiera min omgivnings ovana att fördöma kroppar utifrån orealistiska ideal – utifrån bilder i mitt huvud där jag tror att jag måste likna dessa bilder – istället för att ifrågasätta varför jag ens tror att jag måste likna de bilder som kommer upp i mitt huvud – jag menar – varifrån kommer denna upplevelsen? Varifrån kommer denna vrickade idén om att jag måste ge upp mig själv, och mitt liv för att skapa min kropp att se ut som en bild i mitt huvud

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att ignorans, och dumhet – i sin renaste form – kommer från oförmågan att ifrågasätta vad som är här – och vad som kommer upp inom en – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli ignorant, och dum – genom att inte ifrågasätta vad som pågår inom mig – genom att inte fråga mig själv om jag vill att det som pågår inom mig ska fortsätta inom mig – att fråga vad som är konsekvenserna av de punkter som pågår inom mig – hur påverkar de mig, och vad blir den existentiella konsekvensen? Och således förlåter jag mig själv att inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta alla de ideal, och bilder som kommer upp inom mig – och istället i medvetenhet – välja vem jag ska vara, och hur jag ska leva – och inte låta bilder, och känslor, tankar, idéer göra det åt mig

Självåtaganden

1. När jag märker att – då jag ser mina, eller rör vid mina ben – upplever en känsla av överlägsenhet, och märker att jag tänker, och upplever att mina ben är ”snygga” och sexuellt attraktiva – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår hur denna sortens upplevelse begränsar mitt förhållande med mig själv – och hur jag blir fast i en utseendefixerad besatthet – där hela mitt förhållande med mig själv handlar om hur jag ser ut – och inte om vem jag är – och vad det är jag gör med mitt liv; således åtar jag mig själv att fokusera på MIG SJÄLV och på VEM JAG ÄR – och inte på hur jag ser ut – för det är fullständigt meningslöst och leder inte till någonting

2. När jag märker att jag tar del av en bild inom mig själv – av en fotbollsspelare – och att jag inom mig själv fokuserar på dennes ben – och upplever en slags förundran, och avund, och begär gentemot denna fotbollsspelares ben – i det att jag vill se ut som honom – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – denna bilden är inte riktig – det är en bild som existerar i mitt huvud och ingenting mer än det – och således är det inte någonting som jag borde följa efter, och låta mig själv styras av – och ingenting jag borde beundra, och göra till mitt exempel – och således åtar jag mig själv att sluta följa bilder i mitt huvud – och istället etablera vad som är sunt förnuft – vad som är matematiskt korrekt – och leva utifrån sådana sunda, och matematiska principer – där jag vet vad slags konsekvens mina handlingar får

3. När jag märker att då jag står och tittar på mig själv i spegeln, att mina ögon börja söka sig mot mina ben – och hur jag börjar känna en slags önskan inom mig om att få se att mina ben ser ”snygga ut” – såsom bilden i mitt huvud som jag har skapat av vad ett idealt ben ska vara – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att det finns ingenting sådant som ett idealt ben – eller jo – ett idealt ben är ett ben som uppfyller sitt syfte som ben på bästa möjliga sätt – vilket är att kunna gå, springa, och stå effektivt – och alltså inte att se snygg ut; således åtar jag mig själv att fokusera mina bens praktiska syfte – och när jag tittar på mina ben – då titta på mina ben utifrån att evaluera mina bens förmåga att fungera effektivt – och således ändra mitt sätt att se på min kropp – från att fördöma min kropp – till att ta hand om, och vara noggrann med att bry mig om min kropps välmående

4. När jag märker att jag lever en ovana att fördöma min kropp utifrån bilder i mitt huvud, och att jag tänker, och upplever att min kropp faktiskt borde se ut som det idealet som kommer upp inom i formen av en bild – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – ett ideal som inte är praktiskt är ett meningslöst ideal och förtjänar inte att existera – och utseende är inget praktiskt ideal utan endast någonting som stör min livsupplevelse – och min förmåga att fungera i denna världen; således åtar jag mig själv att ta bort detta ideal – och istället sträva efter ideal som är praktiska – och som går att fullgöra – och vars fullgörande innebär att jag blir en bättre människa, en mer effektiv människa – och även min omgivning tjänar på att jag lever detta ideal som mig själv

5. När jag märker att jag inte ifrågasätter de tankar, bilder, och upplevelser som kommer upp inom mig – i formen av bilder av en manlig kropp – som är muskulös, och stor – och som har stora, massiva ben – och tankar som säger att jag borde se ut som denna bild – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – om jag inte ifrågasätter ALLT då tar jag någonting för givet – och då är jag en automatisk robotiserad demon – som inte existerar med klara och väldefinierade principer utan som endast lever det som alltid har varit här i denna verklighet; således åtar jag mig själv att ifrågasätta allt – och inte ta någonting för givet – och undersöka allt – och inte ta ett beslut att leva någonting som kommer upp inom mig – bara för att det kommer upp inom mig

Enhanced by Zemanta

Dag 232: Kroppen Min – Biceps (Del 19)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 18) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker att mina armar inte har tillräckligt väldefinierade muskler – jag tycker ibland att mina armar ser alldeles för små ut

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma storleken på mina armar, och vara oroad över att mina armar inte är tillräckligt stora – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta mina armar för givna – och att inte uppskatta mina armar – och se att mina armar är vad som gör det möjligt för mig att röra mig själv i denna världen, att interagera effektivt – att ta i saker, och att hantera min omvärld – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se hur värdefulla mina armar är för mig och att det inte spelar någon roll hur de ser ut – så länge de är funktionella och effektiva i förhållande till sina ändamål

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att om jag har smala armar så betyder detta att jag är en svag, och underlägsen människa – och framförallt en svag, och underlägsen man – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att storleken på mina armar avgör inte vem jag är som människa – avgör inte min upplevelse av och som mig själv – bestämmer inte vem jag är – utan det är JAG som bestämmer vem jag är – och detta är någonting jag gör inom mig själv och inte utifrån mina armars muskler

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag ser en annan man som har stora armar, med väldefinierade, och synliga muskler – att då jämföra mig själv med denna mannens utseende – och tänka att jag är underlägsen denna mannen – och att jag skulle vilja se ut som denna mannen – för tydligen är denna mannen bättre än mig p.g.a. av dennes armar; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta mig själv, och människor i min omgivning utifrån storleken på mina, och dessas armar – istället för att se, inse och förstå att det är helt irrationellt att värdesätta, och definiera människor utifrån hur stora deras armar är – jag menar – vad betyder egentligen det? Ingenting!

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på det som i grund och botten är irrelevant – vilket är mitt utseende – och bli besatt av denna punkten – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå – att detta är ett sätt för mig att fly undan mitt ansvar gentemot mig själv – ett sätt för mig att försöka undvika att möta mig själv, och att se att det finns mer till mig än endast mitt utseende

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma, och förtrycka en enormt stor del av vem jag är inom och som mig själv – genom att bli besatt, och helt inriktad, samt fokuserad på mitt utseende – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas – och se, inse och förstå att mitt utseende är endast en punkt som jag använder för att inte behöva se att det finns mer till mig som behöver korrigeras, ändras, och dirigeras – och som jag hittills lyckats undvika att behöva hantera – genom att låtsas som om att det enda som är av någon vikt, och substans är hur jag ser ut – när så självklart inte är fallet

Självåtaganden

1. När jag märker att jag fördömer storleken på mina armar, och att jag är oroad över att mina armar inte är tillräckligt stora – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns inga regler, och det finns inga bestämda mått på hur mina armar ska se ut – utan de kan utan problem vara hur spinkiga eller stora som helst – problemet existerar i mitt sinne – och i hur jag fördömer någonting som i grund och botten är utan fel; således åtar jag mig själv att sluta attackera, och använda min kropp som slagpåse – och istället acceptera utseendet på min kropp – och uppskatta min fysiska kropps funktionalitet

2. När jag märker att jag tänker, och tycker, att om jag har smala armar, så betyder detta att jag är en svag och underlägsen människa – framförallt en svag, och underlägsen man – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att storleken på mina armar avgör inte vem jag är – utan jag avgör vem jag är – och jag avgör vilken betydelse storleken av mina armar har för mig; således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka hit – och bestämma att jag inte är påverkad – eller styrd av mitt utseende – utan att jag är här – inte definierad av hur min kropp ser ut

3. När jag märker att jag jämför mig själv med andra män – och tänker att en annan man som har stora, synliga, och väldefinierade muskler, är bättre än mig – starkare, och överlägsen mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt utseende, och andras utseende avgör inte vem jag är – och är inte bestämmande över mig – således åtar jag mig själv att sluta känna mig underlägsen en man med denna typ av utseende – och fokusera på att vara här – och uttrycka mig själv ovillkorligt med och som min mänskliga fysiska kropp

4. När jag märker att jag fokuserar på mitt utseende, istället för vem jag är – hur jag upplever mig själv – och hur jag praktiskt kan förändra, och styra mig själv i min värld; då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt utseende är inte viktigt – vad som är viktigt är min inre auktoritet och direktiva princip – således åtar jag mig själv att fokusera på vem jag är – och inte på hur jag ser ut

5. När jag märker att jag gömmer vad som behöver korrigeras och ändras inom mig själv, och i mitt liv ­– genom att ge all min fokus till mitt, eller andras utseende – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att utseende är i grund och botten irrelevant – och är någonting som jag fokuserar på endast för att undvika att ta tag i de problem som är viktiga, substantiella, och som påverkar mig starkt och har en definitiv effekt på mig i mitt liv; således åtar jag mig själv att fokusera på vad som är av faktiskt vikt – och som har en definitiv effekt på mig – och sluta lägga min tid på punkter som i grund och botten är irrelevanta

Enhanced by Zemanta

Dag 230: Kroppen Min – En Icke-Manlig Överkropp (Del 17)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 16) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att min överkropp ibland ser kvinnlig ut – d.v.s. att den nästan har formen av ett S.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och känna ett obehag inom mig när jag tittar på min överkropp – och låta tanken, och sinnesskvallret komma upp inom mig att ”min överkropp ser för kvinnlig – den har inte de där manliga formerna!” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig själv att min kropp ska se ut på ett visst sätt – att min överkropp ska vara formad på ett visst – och att tänka att om min överkropp inte är formad på ett visst sätt – ja – då är det tydligen någonting fruktansvärt fel med mig

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå – att om min kropps utseende får mig att känna mig själv annorlunda – och uppleva mig själv annorlunda än vad jag gjort innan – då är det saker och ting som jag ännu inte tagit i beaktande, och förstått – och att jag fortfarande låter mig själv vara begränsad av en punkt som är i separation från mig själv; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det inte är naturligt, eller normalt att ha en upplevelse i förhållande till sin kropp – utan att detta är någonting konstruerat – och inlärt – någonting som jag lärt mig genom att observera min omgivning – men ingenting som är en naturlig funktion av och som min mänskliga fysiska kropp

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv bli indoktrinerad i vissa kulturella psykoser – om att en kvinnlig kropp ska se ut på ett visst sätt – och en manlig kropp ska se ut på ett visst – och att man ska definiera sig själv – och vem man är utifrån hur sin kropp ser ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta denna kulturella psykos – och se, inse, och förstå att det finns andra sätt att se på saker och ting – och att jag absolut inte behöver apa efter den kulturen som jag är uppfödd – utan att jag istället kan skapa, och definiera min egen kultur – av vad jag vill leva – och hur jag vill uppleva mig själv – och således definiera, och skapa denna kultur som mig själv – att inte vara definierad av hur min kropp ser ut

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå – att medan jag är upptagen med att irritera mig själv på, och känna att min överkropp inte är tillräckligt tilltalande – och vacker – att det finns en hel existens som genomgår ett obeskrivligt lidande – som jag inte ser, eller gör någonting åt – eftersom jag är helt besatt, och försjunken att betrakta mitt utseende – och då specifikt min överkropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att slita mig själv ut ur denna psykos – och ta mig själv tillbaka till verkligheten – och istället börja inrikta mig själv på att göra, och skapa någonting i och som denna verklighet som är bäst för alla på alla sätt och vis

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att bara för att alla i min omgivning är besatta av hur de ser ut – måste inte detta betyda att jag ska vara – och det är inte heller en giltig ursäkt till varför jag skulle vara det – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda ursäkten, och rättfärdigandet inom mig själv – till varför jag blir besatt av hur jag ser ut, och varför jag stör mig på min överkropp, att det är vad alla andra gör – och jag kan ju inte helt ensam skilja mig själv från mängden och välja att gå en annan väg – istället för att se, inse och förstå att – jo det kan jag – det handlar om att ta ett beslut – och sedan leva detta beslutet

Självåtaganden

1. När jag märker att då jag tittar på min överkropp, att en tanke, och sinnesskvallret dyker upp inom mig att ”min överkropp ser för kvinnlig ut – den har inte de där manliga formerna!” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – min överkropp ser ut som min överkropp och om jag inte låter dessa tankar styra min uppfattning om verkligheten – så går det klart att tydligt att se att min överkropp inte ser för kvinnlig ut – utan bara ser ut som min överkropp; således åtar jag mig själv att slut lyssna på, och definiera mig själv utifrån de tankar som dyker upp i mitt huvud – som säger att min kropp inte ser tillräcklig bra ut – och istället uppskatta och vara tacksam för min kropp

2. När jag märker att hur min kropp ser – förändrar min upplevelse av mig själv – förändrar sättet jag ser på mig själv, och definierar mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – min kropps utseende påverkar inte VEM JAG ÄR – utan det påverkar min upplevelse av mig själv i och som sinnet – vilket är en illusorisk upplevelse som endast görs riktig genom att jag ger sinnets energiupplevelse uppmärksamhet – och om jag hade stoppat detta – hade jag märkt att oavsett hur jag ser ut är jag här – med och som mitt andetag – och att mitt utseende således inte förändrar och styr vem jag är inom och som mig själv; således åtar jag mig själv att sluta ge de energiupplevelser som dyker upp inom mig själv uppmärksamhet – och istället fokusera, och ge uppmärksamhet till min mänskliga fysiska kropp här – och se att – min kropp är alltid densamma – och påverkas inte av energierna – eller tankarna – utan är alltid här – således åtar jag mig själv att träna på att stå jämlik med denna stabilitet som kroppen lever som sig själv

3. När jag märker att jag låter mig själv bli indoktrinerad, och styrd av kulturella psykoser – som innebär att jag borde, och faktiskt ser på kvinnor, och män utifrån en förutbestämd idé om hur kvinnor, och män borde se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att allt detta är i grund och botten idéer och har ingenting med den levande organiska kroppen att göra – för den kan se ut lite hur som helst – och det gör inte kroppen mindre, eller mer – utan kroppen är fortfarande en kropp; således åtar jag mig själv att titta på varje kropp – och se varje kropp – för vad just den kroppen är – och inte jämföra den med en idé om hur den borde se ut, eller inte borde se ut

4. När jag märker att jag är försjunken i en inre konflikt om hur jag ogillar min överkropp, hur jag ogillar mitt utseende – och hur jag skulle vilja att mitt utseende ändras, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – när jag tillåter mig själv att vara besatt av dessa tankar – om att min kropp borde se ut på ett visst sätt – och att jag befinner mig i en inre konflikt om hur jag tycker att jag inte ser tillräckligt bra ut – då är jag inte HÄR – och då ser jag inte vad som måste göras här – hur denna existens faktiskt ser ut – och vilka slags problem som är här – som måste korrigeras, och dirigeras; således åtar jag mig själv att sluta bry mig om hur jag ser ut – utifrån en emotionell, och känslomässig utgångspunkt – att göra mitt utseende praktiskt – för ibland måste man se ut på vissa sätt i systemet för att kunna leva effektivt i systemet – men jag tillåter mig inte att definiera mig själv utifrån detta – utan istället åtar jag mig själv att leva mitt liv fysiskt – och ge min uppmärksamhet till de problem, och de punkter i denna världen som måste korrigeras och lösas – för att ett liv ska kunna födas på denna jord som är bäst för alla på alla sätt och vis

5. När jag märker att jag låter mig själv bli besatt av hur jag ser ut – och då specifikt av tankar som är av en fördömande natur gentemot min överkropp – och jag använder en ursäkt, och ett rättfärdigande – att ”alla andra gör ju samma sak” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag kan ju absolut inte låta mig själv definiera mig själv utifrån vad andra lever – i sådana fall kommer det aldrig att ske en förändring inom mig själv – eller i denna världen – för jag kommer aldrig att sätta igång att göra vad som måste göras – utan hela tiden vänta på att alla andra ska förändras; således åtar jag mig själv att sluta titta på vad andra gör, och inte gör – och istället fokusera på mig själv – och vem jag är inom och som mig själv – och fokusera på att etablera mig själv här i och som denna världen – såsom en kraft, och rörelse för skapandet av en ny värld som är bäst för alla

Enhanced by Zemanta

irriterThe Free Dictionary: Provoquer chez qqn un certain énervement, pouvant aller jusqu’à la colère: Toute objection à ses idées l’irrite.

Dag 221: Kroppen Min – Mina Läppar (Del 8 )

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 7) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar mina läppar – jag tycker de ser stora, och inbjudande ut.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att mina läppar ser stora, och inbjudande ut – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en positivt energetisk upplevelse gentemot formen, färgen, och geometrin av mina läppar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från mina läppar, och se, och definiera mina läppar såsom någonting som inte är jag – utan som endast är en bild som jag ska ta hand om, och vårda för att denna bilden värdesätter vem jag är

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att tänka att jag är styrd av mina läppar, och att jag endast kan uppleva mig själv, och uttrycka mig själv, om mina läppar är ansedda, och definierade av människor i mitt liv såsom att vara vackra, upphetsande, och attraktiva läppar – och detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, ta ett andetag, och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att mina läppar inte är någonting att tävla med – om att få mig erkänd för hur jag ser ut – utan att mina läppar är mina läppar – och de använder jag för att tala, och uttrycka mig själv med – och inte för att se vacker ut med

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från mina läppar genom att se mina läppar genom en upplevelse, genom att känna, och vara medveten om mina läppar genom en upplevelse – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att mina läppar inte är mer, eller mindre – sämre eller bättre – bara för att jag upplever en viss energi gentemot mina läppar – utan mina läppar är fysiska manifestationer, och en del av min kropp – och är således helt utan energi – energin är någonting som jag skapar i mitt huvud och projicerar på läpparna – och inte någonting som objektivt existerar här

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tänker att mina läppar ser stora, och inbjudande ut – och att jag skapar en positivt energetisk upplevelse gentemot formen, färgen, och geometrin av mina läppar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mina läppar är fysiska manifestationer här – med och som min kropp – manifestationer som i sig själva inte är en upplevelse – och därför är allt jag upplever gentemot dessa manifestationer en illusion och någonting som jag skapar i mitt huvud för att sedan projicera på verkligheten; således åtar jag mig själv att sluta att projicera – och istället åtar jag mig själv att leva, och uttrycka mig själv HÄR – med och som min mänskliga fysiska kropp – i och som enhet och jämlikhet – och känna mina läppar – röra vid mina läppar, och uppleva mina läppar i enhet och jämlikhet

2. När jag märker att jag begränsar mig själv genom att tänka att jag är styrd, och definierad av mina läppar – och att jag endast kan uppleva mig själv, och uttrycka mig själv, om mina läppar är ansedda och definierade av människor i mitt liv såsom att vara vackra, upphetsande, och attraktiva – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mina läppar definierar inte vem jag är – utan mina läppar är en del av min kropp här – som är här med mig och är fullständigt anspråkslösa i sig själva – och utgör inget problem, och ingenting som skapar konflikt inom – således är problemet mitt sinne och hur jag definierat, och evaluerat min verklighet i och som, samt utifrån mitt sinne – således åtar jag mig själv att stoppa den evaluering av min verklighet utifrån mitt sinne – och jag åtar mig själv att istället vara här med och som min kropp i enhet jämlikhet – att andas och uppleva hela min kropp i varje ögonblick – och inte låta en enda liten bit av min kropp ramla och försvinna i förglömmelse

3. När jag märker att jag separerar mig själv från mina läppar, genom att uppleva mina läppar genom en känsla, och en energetisk upplevelse, då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mina läppar är ingen känsla, de är ingen upplevelse – de är ingenting dåligt, och ingenting bra – utan de är mina läppar – här – och ovillkorligt stöttande i och som varje andetag; således åtar jag mig själv att uppskatta, och lära känna mina läppar såsom fysiska uttryck – fysiska punkter som inte innebär en känsla, eller upplevelse – utan som är en del av och som mig såsom min mänskliga fysiska kropp

Enhanced by Zemanta

Dag 69: Fåfänga och Genans

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd, och känna mig själv nervös inför att människor i min omgivning ska se, och definiera mig som fåfäng

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara generad för min fåfänga, och förtrycka min fåfänga – och tänka inom mig själv – och existera som karaktären – att: ”jag är inte fåfäng” – ”jag bryr mig inte om hur jag ser ut” – när jag faktiskt bryr mig om hur jag ser ut, och jag faktiskt är fåfäng

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka och förtränga min fåfänga, istället för att genom självförlåtelse, och självskriverier, gå igenom min fåfänga – undersöka hur jag skapade min fåfänga – och sedan ta bort min fåfänga

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli fåfäng genom att lyssna på min mamma – och hur min mamma pratade om kroppen såsom någonting som antingen kan vara vackert, eller fult – och att det är vackert att vara smal, och vältränad, och att det är fult att vara tjock och inte ha några muskler – i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta min mammas ord och integrera dem, och leva dem i mitt dagliga liv – utan att ifrågasätta om min mammas ord verkligen är vad som är bäst för mig, och bäst för livet i sin helhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli fåfäng genom att bry mig om hur min kropp ser ut i speglar, och hur min kropp uppfattas av andra – istället för att bli fåfäng på ett stödjande sätt – där jag istället för att bry mig om min kropp från en utgångspunkt av vad andra tycker – istället tillåter och accepterar mig själv att bry mig om min kropp från en utgångspunkt av hur jag upplever mig själv i min kropp, vad jag äter, och hur jag upplever det jag äter – och hur jag rör och uttrycker mig själv med min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att missbruka, och missanvända min kropp – genom att se, definiera, och använda min kropp som ett utställningsföremål – där jag ställer ut mig själv i världen, och visar upp min kropp – i förhoppningen om att andra ska stanna upp och titta på mig i avund, och begär – och önska att de hade en likadan kropp som min, och att de såg ut likadant som jag såg ut – istället för att tillåta, och acceptera mig själv att lära känna min kropp intimt från en utgångspunkt av att verkligen fråga mig själv hur min kropp trivs – och hur jag kan assistera, och stödja min kropp att bli mer effektiv – och att utvecklas

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva, och gå omkring i denna världen, från en utgångspunkt av att vilja visa upp mig själv inför andra – där jag vill visa hur speciell jag är, och hur speciellt mitt liv är – och hur speciellt jag upplever mig själv inom mig själv – och hur annorlunda jag är i jämförelse med andra, och hur mycket bättre jag är än vad andra är – och göra hela mitt liv, och varje andetag jag tar – till en tävling där jag försöker att visa upp mina bra sidor, och dölja mina dåliga sidor – istället för att jag tillåter, och accepterar mig själv att vara ärlig mot mig själv – och uttrycka mig själv utan en gömd baktanke av att uppnå kändisskap hos andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uttrycka/röra/leva från en utgångspunkt av att visa upp mig själv inför andra människor, och göra mig själv till ett föremål som andra människor kan titta på, och ha diverse olika energiupplevelser gentemot – och därmed begränsa vem jag är, hur jag lever, och vad jag gör till att bara vara ett föremål att visas upp för andra – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att fråga mig själv hur jag vill leva, och uppleva mig själv – och vad jag vill göra med mitt liv, om jag slutar leva för andra – och istället frågar mig hur jag vill leva för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att konstant ha mitt bakhuvud när jag är med andra människor – jag undrar hur de upplever mig? Jag undrar vad de tänker om mig? Jag undrar hur de ser mig? Och när jag är med andra människor, känna mig själv konstant observerad och bevakad – och känna det som om jag hela tiden måste visa mig själv från min bästa sida, utan några svagheter, och utan några konstiga karaktärer, eller personligheter – utan ”helt normal” i alla ögonblick – istället för att tillåta, och acceptera mig själv att släppa denna personlighet, och släppa min ångest, och rädsla inför ”hur andra ska se mig” – och släppa denna idé att det har någon sorts betydelse hur andra ser och upplever mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som om jag står på en scen, och alla tittar på mig, när jag är med människor – och konstant ha tankar som refererar mig i förhållande till andra människor, såsom vad jag tror och tänker att andra människor tänker om mig – och därför existera i ständig nervositet och ångest för att vad andra människor ska tänka om mig ska vara negativt, och fördömande – istället för att se, inse och förstå – att denna refererande rösten i mitt bakhuvud faktiskt är jag själv – och mina egna idéer och fördömanden om hur jag borde se ut, röra mig själv och uttrycka mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara mån om att alltid visa upp mig själv i min rörelser, i mina ansiktsuttryck, och i sättet jag pratar på – som att: ”jag har kontroll” – ”jag vet vad jag gör” – ”jag behöver inte din hjälp” – ”jag är stark” – eftersom jag inom mig själv känner mig tvärtom – istället för att tillåta och acceptera mig själv att släppa denna idén och tillåta mig själv att uttrycka mig själv i och som ögonblicket, utan någon idé om att jag måste presentera mig själv på ett visst sätt mot min värld, och mot mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag måste visa att jag har kontroll över mig själv – i tron, tanken, och idén att det är någonting dåligt, och skamfyllt att inte ha kontroll över mig själv – och att jag genom att erkänna, eller visa för någon annan i min värld att jag saknar kontroll över en viss punkt i min värld, eller inom mig själv – gör mig själv till åtlöje

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli en expert på att dölja vad som försiggår inom mig själv, både för mig själv, och för andra – och i tysthet existera i fruktan för att bli avslöjad, och för att någon människa ska komma in i min värld som ser igenom mig, och som ser vem jag är och hur jag faktiskt upplever mig själv inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att de upplevelser jag har inom mig själv bara blir värre när jag försöker ignorera och dölja dem – och att det inte finns något skamfyllt med att erkänna för mig själv hur jag känner mig själv, vad det är jag tänker, och vad det är som faktiskt händer inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv, och min inre verklighet – med hur jag tror att andra upplever sig själva – och tänka att alla andra alltid verkar så starka, och trygga i sig själva – och att det bara är jag som har dessa konstiga, och obekväma tankarna hela tiden inom mig – och därför frukta att se in i mig själv, och erkänna för mig själv hur jag upplever mig själv, vad jag tänker, och vad jag känner – och istället spendera min tid till att försöka dölja vad som försiggår inom mig – istället för att se, inse och förstå – att oavsett hur andra är, och vad andra upplever inom sig själva – kan jag inte låta detta influera min intimitet med mig själv, och min uppriktighet mot mig själv – därför tillåter jag mig själv att se in i mig själv, och lära känna de djupaste, och mörkaste skrymslena inom mig själv – och sluta existera i en idé om vem jag är och hur jag borde vara

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att den idén av styrka som presenteras i samhället – där man i princip ignorerar allt som händer inom en själv, och gör saker och ting oavsett vad som pågår inom en – är en korrekt bild, och definition av styrka – istället för att se, inse och förstå – att denna idén av styrka är självmissbrukande, och leder inte till en substantiell, och varaktig förändring – utan leder endast till fortsatt förtryck av den inre verkligheten, och av vad som faktiskt pågår inom oss själva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara fåfäng ifråga om min inre verklighet, och utåt sätt vilja presentera en bild av mig själv av att allting är som det ska vara – allting inom mig är glänsande, och i sin ordning – i tron att det är dåligt, ett misslyckande att ha en helt vansinnig inre verklighet, och att det därför är bättre att hålla käften om allt som pågår inom mig – istället för att tillåta, och acceptera mig själv att inse, se och förstå – att det finns inget dåligt, och skamfyllt med att ha en vansinnig inre verklighet – och att ingenting bra någonsin har kommit utifrån att förtrycka denna vansinniga inre verklighet – därför stöttar jag mig själv till att genom självskriverier, och självförlåtelse, uttrycka, och lära känna, och förändra denna vansinnighet inom mig själv till tystnad, och liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat att låtsas för mig själv, och tro att om jag låtsas tillräckligt bra – att det jag upplever inom och som mig själv ska försvinna – istället för att se, inse och förstå att det som är inom mig kommer inte att försvinna innan jag tagit och undersökt genom självskriverier vad som faktiskt pågår inom mig själv – och genom självförlåtelse släppt denna upplevelsen av och som mig själv fri

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara upptagen med att försöka få mig själv att likna, och se ut som en bild – som andra sedan kan titta på och säga inom sig själva att – ”det där var en vacker/bra bild” – och i detta förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att helt glömma bort mig själv – såsom mitt verkliga jag – som döljer sig bakom bilden, och idén av mig själv som jag presenterar utåt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte genom självförlåtelse, och självskriverier släppa mig själv fri från min inre jakt att uppnå hög status hos människor i min värld – och bli sedd som en stark, och självkontrollerad människa – för att istället ägna all denna kraft åt att effektivt i varje ögonblick lära känna mig själv, genom att andas effektivt – och genom att jag spenderar tid här med och som min kropp – och inte går in i och låter mig själv bli dragen iväg i tankar/upplevelser

Jag åtar mig själv att inte vara rädd, och nervös inför att människor ska se mig som fåfäng

Jag åtar mig själv att sluta förtrycka min fåfänga – och försöka låtsas inom mig själv att jag är någonting som jag inte är – och istället erkänner jag för mig själv hur jag existerar, och vem jag är – och tillåter, och accepterar mig själv att därifrån arbeta med denna karaktären jag skapat som mig själv

Jag åtar mig själv att skriva om, och undersöka min fåfänga – och tillika allting annat som pågår inom mig – och inte låtsas som om någonting inte finns, eller försöka ignorera en del, eller upplevelse av mig själv – utan jag åtar mig själv att inte förtrycka någonting av mig själv, utan öppna upp allt – och tillåta och acceptera mig att arbeta med allt

Jag åtar mig själv att inte definiera, och se min eller andras kroppar som antingen small och snygga, eller tjocka och fula – och jag åtar mig själv att inte definiera, och döma människan utifrån hur deras kropp ser ut – och istället tillåter och accepterar jag mig själv att se bortom kroppen – och se vem människan faktiskt är, och hur människan faktiskt uttrycker sig själv – och inse, se och förstå att det är vad som är viktigt – och inte hur bilden av människan ser ut

Jag åtar mig själv att inte lita på, och ta andras ord för givet såsom livssanningar – utan jag ifrågasätter det som sägs, och frågar mig själv om det jag hör – verkligen är bäst för alla, och verkligen är sunt förnuft – eller om det enbart är en idé och en tanke som har skapad i huvudet på människor utan att denna fysiska verklighet beaktats överhuvudtaget

Jag åtar mig själv att stoppa, och inte längre medverka i fåfänga – såsom att känna och uppleva det som att jag hela tiden måste kontrollera hur jag ser ut – så att jag inte ser ful ut eller gör ett dåligt intryck på andra människor; och istället tillåter och accepterar jag mig själv att lära känna min kropp på riktigt, och bry mig om min kropp på riktigt – och alltså inte vara besatt med vilken sorts bild min kropp visar – utan istället lära känna mig själv, såsom min fysiska upplevelse av mig själv som min kropp – här

Jag åtar mig själv att inte missbruka, och missanvända min kropp – genom att se, definiera, och använda min kropp som ett utställningsföremål för att på så vis få andra att bli avundsjuka på min kropp, och hur jag ser ut – och istället åtar jag mig själv att leva i och som min kropp – och inte tänka på, och fantisera om hur andra kan tänkas uppleva mig eller se min kropp

Jag åtar mig själv att inte låta hela mitt liv gå ut på att jag ska visa upp mig själv inför andra, och försöka få andra att tycka om mig att jag är speciell, unik och inte som alla andra – utan istället tillåter, och accepterar jag mig själv att bli en fysisk människa på alla sätt och vis – och låta mig själv bli känd för mig själv – genom att jag i varje ögonblick fäster min uppmärksamhet på min fysiska kropp här, och mitt fysiska andetag här – och inte tillåter och accepterar mig själv att sväva iväg i upplevelser, och tankar i sinnet

Jag åtar mig själv att sluta begränsa mig själv genom att leva mitt liv endast för att kunna visa upp mig för andra – och istället åtar jag mig själv att leva mitt liv för mig själv – genom att jag frågar mig själv hur jag vill leva, vad jag vill göra, och hur jag vill göra det – utan att jag tar i beaktande hur andra skulle uppleva, eller tänka mot det jag väljer att göra

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att det inte har någon betydelse för vem jag är – hur andra upplever, och ser mig

Jag åtar mig själv att när jag är med andra människor – att inte känna mig bevakad, och som att jag konstant måste vakta mig själv för att jag inte ska spåra ut, och göra eller uttrycka någonting som andra kommer se och definiera som konstigt, och märkvärdigt

Jag åtar mig själv att inte referera mig själv i mitt huvud i förhållande till hur jag tror andra ser, och upplever mig – utan istället tillåter och accepterar jag mig själv att leva här som ett andetag och utan detta jobbiga huvud som hela tiden har saker att säga – alltså det mentala huvudet – det fysiska huvudet vill jag gärna ha kvar

Jag åtar mig själv att föra tillbaka till mig själv allt det som jag tror att andra tänker, och tycker om mig – och inse, se och förstå – att om någonting dyker upp och gör sig till känna inom mig – så betyder detta att det är jag, och inte någon annan som skapat och placerat denna upplevelse inom mig själv

Jag åtar mig själv att inse att det inte är något skamfyllt och dåligt att inte ha kontroll inom eller utom mig själv

Jag åtar mig själv att inte längre dölja för mig själv vad det är som pågår inom mig själv, utan istället bli expert på att undersöka, och öppna upp mina inre existenser för mig själv – och på så sätt göra mig själv fri från mina inre idéer om hur jag borde existera, eller inte existera

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att det inte finns något smakfyllt, eller dåligt med att erkänna för mig själv vad det är som pågår inom mig själv – eftersom detta öppnar upp möjligheten för mig själv att arbeta med, och förändra vad det är som pågår inom mig själv

Jag åtar mig själv att sluta jämföra mig själv med andra, och istället leva självintimitet och självuppriktighet genom att titta in i mig själv – och se de djupaste hålen och de mörkaste skrymslena – och inte vara rädd för vad andra ska tycka, eller tro om mig – om de skulle få se vad som pågår inom mig själv

Jag åtar mig själv att inte leva styrka på sådant sätt att jag förtrycker allt som pågår inom mig själv – allt jag känner och allt jag tänker – utan istället lever jag styrka genom att i varje ögonblick styra mig själv effektivt att andas och vara här – och dirigera varje ögonblick i princip som är bäst för alla – styrka = styrkraft

Jag åtar mig själv att inte hålla käften om vad som pågår inom mig själv, utan istället styra mig själv till att ta tag i vad som pågår inom mig själv – till att uttrycka och ge riktning till vad som pågår inom mig själv – och istället för att bara gömma mig för min inre verklighet – att istället bli intim, och stå i nära förhållande till min inre verklighet – och lära känna mig själv såsom jag verkligen existerar och lever inom mig själv

Jag åtar mig själv att sluta låtsas, och istället ta tag i vad som pågår inom mig själv – även om det känns svårt, och jobbigt

Jag åtar mig själv att sluta vara upptagen med att försöka skapa mig själv som en bild som andra kan uppleva och ha positiva reaktioner gentemot – och istället åter jag mig själv till att lägga ned all den tid och ansträngning på att lära känna mig själv på riktigt, och istället för att visa en bild utåt – vara mig själv här en och jämlik

Jag åtar mig själv att låta all den tid jag spenderar till att tänka, och uppleva saker – istället vara tid som jag spenderar till att andas, och stå här som min kropp – effektivt och i varje ögonblick stoppar jag alla upplevelser och för mig själv tillbaka till min kroppen