Tag Archives: naken

Dag 202: Självmedvetenhetskaraktären (Del 2)

Idag forsätter jag att skriva om självmedvetenhetskaraktären – och idag kommer jag att gå in två av de åtta dimensioner som en karaktär består av – nämligen 1) Rädsla och 2) Begär.

1) Rädsla

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att bli hånad, och förlöjligad för hur min kropp ser ut – och för att jag ska bli ansedd av andra människor såsom att vara alldeles för konstig, alldeles för annorlunda – och alldeles för märkvärdig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra min kropp med en idé av hur en kropp borde se ut – en idé som jag skapat genom att kopiera bilder som visats genom media – och tro att denna kroppen är den ideala kroppen och såsom jag borde se ut

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att acceptera min kropp, i rädslan för att om jag accepterar min kropp – och uttrycker mig själv naturligt, och utan att hålla tillbaka mig själv – så kommer jag att dra till mig uppmärksamhet från människor – som kommer att attackera mig och tycka att jag inte borde vara bekväm med min kropp – för min kropp är inte tillräckligt vacker – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv, och vara rädd inför vad andra känner och tycker om min kropp – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv – att acceptera och älska min kropp – och njuta av min kropp – oavsett vad andra tycker eller känner om mig

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla inför att min kropp ska bli ansedd såsom att vara ”för ful” och ”för äcklig” att se på – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd, och känna ångest inför att människor ska börja undvika mig – och inte ska våga vara, eller vilja vara i närheten av mig – för det tycker jag inte ser tillräckligt normal, eller vacker ut

Självåtaganden
1. När jag märker att jag upplever mig själv rädd för att bli hånad, och förlöjligad för hur min kropp ser ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min kropp är inte ful, eller äcklig – och att det är inget farligt, eller dåligt om andra skulle tycka att så är fallet – för min upplevelse av mig själv är något som jag skapar och styr över – och således är det faktiskt irrelevant vad andra tycker; således åtar jag mig själv att andas och för mig själv tillbaka hit – och acceptera min kropp – älska min kropp – och tycka om min kropp

2. När jag märker att jag är rädd för att acceptera min kropp – i rädslan för att jag kommer dra till mig negativ uppmärksamhet från andra om jag tillåter mig själv acceptera min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – negativ uppmärksamhet är ingenting att frukta – det är inget som kan göra illa mig, eller påverka mig – om jag inte tillåter och accepterar det inom mig själv; således åtar jag mig själv att sluta ta vad andra tycker – eller säger om mig personligt – istället uttrycka mig själv – här – med och som mitt andetag i varje ögonblick

3. När jag märker att jag upplever rädsla inför att min kropp ska bli ansedd såsom att vara ”för ful” och ”för äcklig” att se på – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min kropp inte är någonting att döma utifrån dess utseende – utan min kropp är fantastisk oavsett hur den ser ut – eftersom den fungerar – den är perfekt i dess effektivt att låta mig uppleva mig själv här i och som denna fysiska värld; således åtar jag mig själv att hedra min kropp – genom att sluta döma min kropp – och istället åtar jag mig själv att lära känna min kropp – och att respektera min kropp – en och jämlik här

2) Begär

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som – och ha ett begär av att få bli accepterad av människor i min omvärld för hur jag ser ut – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter att få bli accepterad – och söka efter att få erkännande av att ”jag ser bra ut” – och existera i en tro, och upplevelse att om jag inte får ett sådant erkännande – då är jag inte värd någonting – och då måste jag på något sätt gå ut och skaffa mig själv erkännande av människor att jag ser bra ut

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i ett begär av att få ha den kroppen som alla tycker om, och som alla ser, och definierar som den mest attraktiva, och sexuellt erkända kroppen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att konsekvensen av att hålla kvar vid detta begär är att jag inte kan acceptera min kropp – och inte vara bekväm med min kropp – eftersom jag konstant är nervös, och oroar mig själv inför vad andra tycker om min kropp

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som ett begär av att få vara känd för den kroppen jag har – och vilja att andra ska tycka, se, och definiera min kropp som ett sexuellt objekt – och jämföra min kropp med andra människors kroppar och i detta finna min kropp att vara den vackraste, och snyggaste kroppen – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa detta begäret, och strunta i att vilja bli känd – och istället koncentrera mig själv på att tycka om, uppskatta och ta hand om min kropp – och verkligen inse vilken gåva det är att ha en fullt fungerande kropp – och hur absolut respektlöst det är att ta min kropp för givet

Självåtaganden
1. När jag märker att jag går in i och som en upplevelse, såsom ett begär, av att jag vill bli accepterad av människor i min omvärld för hur jag ser ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – så länge jag söker acceptans från andra människor kommer jag aldrig att bli accepterad – för själva punkten av att söka efter acceptans implicerar att jag inte accepterar mig själv – och alltså saknar acceptans – således åtar jag mig själv att acceptera min kropp – att acceptera mig själv – och låta mig själv vara bekväm och tillfreds med mig själv här såsom min kropp

2. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär av att vilja att alla ska tycka om min kropp – och att jag ska ha en kropp som alla människor i min värld definierar som attraktiv och sexuellt åtråvärd – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår hur begränsande – och hur meningslöst det är att söka efter ett kändisskap hos andra – av att få bli ansedd och definierad såsom att ha en snygg kropp – för vad ger det mig? Jo – ingenting överhuvudtaget förutom ångest – således åtar jag mig själv att sluta upp med detta tramset – och istället åtar jag mig själv att acceptera mig själv och min kropp – och låta mig själv vara tillfreds med vad jag har

3. När jag märker att jag går in och upplever mig själv i och som ett begär av att vilja vara känd för kroppen jag har – och att andra ska se och definiera min kropp som ett sexuellt objekt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna drömmen är absurd, och meningslös – varför vill jag uppnå någonting sådant? När jag dör är alla sådana meningslösa framgångar ändå förevigt bortglömda och utan att betytt någonting för en endaste människa – således åtar jag mig själv att sluta fokusera mitt liv på att uppnå meningslösa saker – och istället åtar jag mig själv att hänge mig själv och mitt liv till att göra saker som har substans och värde och som kommer stå efter min död

 

Dag 201: Självmedvetenhetskaraktären (Del 1)

Den kommande veckan kommer jag att arbeta med självmedvetenhetskaraktären. Dagens blogg kommer att hänges till att skriva ut punkten och sedan kommer jag de under de kommande veckodagarna att applicera självförlåtelse, och självåtaganden på de punkter vilka jag kommer att öppna upp alldeles strax här nedan.

På lördag så kommer jag att omdefiniera ord som är relevanta för de punkter jag nu under veckan kommer att gå igenom, och på söndag kommer jag avsluta arbetet med denna karaktär genom att summera punkten i en formel av problem, lösning och belöning – där jag kommer att visa vad problemet med punkten är, vilka lösningar som kan appliceras på punkten, och vad belöningen är för att korrigera punkten – och när jag pratar om ”punk” menar jag i detta fall självmedvetenhetskaraktären.

På söndag kommer jag även att göra en vlogg på punkten som jag kommer ladda upp på min youtube-kanal – denna kommer vara på engelska och jag kommer lägga upp den här bloggen.

I alla fall så är detta det schema jag kommer följa den kommande veckan, och antagligen några veckor framöver – när jag skriver ut karaktärer.

Självskriverier

Så – självmedvetenhetskaraktären – detta är en karaktär som jag lagt märke till när jag befinner mig själv på badhuset, och jag går omkring i mina badbyxor runt människor. Vid dessa tillfällen har jag observerat att jag upplever mig själv trängd, och obekväm – och jag har en känsla av att jag inte riktigt vet var jag ska ha mina händer någonstans. Alltså – jag känner mig obekväm i min kropp, och upplever det som om alla ögon är riktade mot mig – och så vet jag inte riktigt hur jag ska röra mig, eller hur jag ska se ut, för att jag ska verka ”normal” och bli erkänd av människorna som är runtomkring mig såsom att vara en normal och godkänd människa.

Vad jag kommer ihåg från min barndom så började jag uppleva mig själv självmedveten, och obekväm med att visa min kropp halvnaken inför andra människor när jag började gymnasiet. Men känslan fanns inom mig även i grundskolans senare år. Anledningen till att jag började bli ängslig för hur andra skulle se min kropp var för att jag var väldigt sen in i puberteten, och sedan var jag också lite valptjock eller vad man ska säga – jag hade lite fett på min kropp och det var vissa i min omgivning som anmärkte på detta.

Dessa två anledningar gjorde att när jag skulle duscha, eller bada, eller visa mig själv med bar överkropp av någon anledning, när jag var runtomkring människor, då blev jag genast orolig för vilket intryck jag skulle göra på dem – och om de skulle säga någonting om min kropp, om de skulle tycka att min kropp var ”omogen” och ”för liten” – och att de sedan skulle komma fram och säga detta högt till mig.

En metod jag utvecklade för att inte behöva visa mig själv naken bland andra människor var att jag efter idrotten i skolan, väntade till sist med att duscha – så att jag kunde göra det ifred utan att någon kunde se mig naken. Intressant till vilken grad jag har begränsat mig själv i mitt liv på grund av denna punkt, och hur jobbigt jag har gjort det för mig själv genom att jag inte vågat acceptera min kropp.

Idag hade jag faktiskt en tanke – om hur annorlunda hela mitt liv hade varit om jag redan från födseln, redan från min tidiga ungdom hade fått lära mig att hantera mina inre upplevelser, göra självförlåtelse på dem, och korrigera dem – herregud – mitt liv hade ju varit ett enda mysigt kuddhav – men nu blev det inte så – och därför är det helt enkelt bara att fortsätta gå denna karaktär – så åter till punkten.

Nåväl – så jag kände mig i vart fall från grundskolans senare år ganska obekväm med min kropp. Detta har också att göra med att jag under min uppväxt flera gånger blev kallad tjock, och fet av människor i min omgivning – någonting som gjorde att jag utvecklade en mycket hård, och kritisk uppsyn mot min kropp – och jag kommer ihåg hur jag brukade stå och titta på min överkropp i en spegel när jag var ungefär 12 år gammal – och jag tittade över hela min kropp och tyckte mig själv se skrupler, och felaktigheter överallt – och jag kände mig alltså inte nöjd alls med min kropp – jag tyckte att jag skulle vara smalare, lättare, smidigare, mindre klumpig, och att min hud skulle vara mer slät och skimrande – för det var så jag tyckte att mina vänners kroppar såg ut.

Ett sätt som jag hanterade min kroppsliga osäkerhet på var att jag brukade påpeka hos människor som jag tyckte var ännu tjockare än mig, att de just var – ännu tjockare än mig. Och det kändes bra att få över uppmärksamheten på någon annan, och kunna hitta fel och skrupler i andra människor – så att jag kunde slippa att mitt eget jagande öga skulle hitta fel i min egen kropp.

Och här kan jag runda av det hela – sammanfattningsvis kan konstateras att min självmedvetenhetskaraktär är uppbyggd av en mängd minnen, och självfördömanden som har att göra med hur jag ser på min kropp – och hur jag tycker min kropp inte är tillräckligt vacker. Detta har att göra med att jag jämfört min kropp gentemot andras, och tyckt att min kropp saknat de drag som gör en kropp normal och acceptabel – och detta har i sin tur lett till att jag i mitt hållit mig själv tillbaka och varit nervös, och rädd för att visa min kropp naken, eller halvnaken inför människor i min värld.

Så – under de kommande veckodagarna kommer jag att gå igenom de punkter som jag tagit upp här – och applicera självförlåtelse, och göra självåtaganden. Redan idag kommer jag dock att applicera självförlåtelse på några av de punkter som jag tagit upp här.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra det till en vana att titta på min kropp i spegeln, och försöka hitta saker och ting som är fel med min kropp, och tycka mig själv hitta saker som är fel med min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma min kropp, vara hård min kropp – och känna mig själv obekväm, och ängslig inför visa min kropp inför andra människor – i rädslan och ångesten inför vad de ska tycka och känna om och gentemot min kropp

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en upplevelse av och som mig själv av att vara tillbakahållen, och stel i min kropp – när jag är runtomkring andra människor – och känna det som om att jag är, eller kommer bli fördömd av andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att en anledning till varför jag i mitt liv varit så dragen till pösiga, och stora kläder – är därför att jag i sådana kläder inte behöver visa min kropp – och inte behöver vara lika exponerad som i tighta kläder

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva rädsla, och ångest inför att exponera min kropp inför andra människor – i rädslan för att min kropp ska göras till åtlöje, och att andra människor ska hitta fel, misstag, skrupler, och tycka att min kropp är värdelös – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka mig själv – och hålla mig själv tillbaka i mitt uttryck av och som mig själv – i rädslan för hur andra människor ska se på min kropp – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att uttrycka och röra mig själv utan att oroa mig för vad andra ska tycka, eller inte tycka och känna om min kropp

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och skapa idéer, tankar, och fördömanden om vissa av min kroppsdelar – där jag känner det som om att just den kroppsdelen inte är tillräckligt vacker, tillräckligt skön, eller tillräckligt normal – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma min mage såsom att vara alldeles för utbuktande – och fördöma min bröst såsom att inte vara tillräckligt profilerade, och utmejslade – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera min mage, och acceptera mina bröst – och låta mig själv uppskatta och erkänna min kropp – och älska min kropp en och jämlik

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte älska min kropp, och att inte låta mig själv vara bekväm i min kropp – och njuta av min kropp – och låta mig själv uppskatta och tycka om min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta jämföra mig själv med andra människor och hur deras kroppar ser – och istället fokusera mig själv på att andas – på att leva HÄR – på att röra mig själv HÄR med och som min mänskliga fysiska kropp – och låta mig själv lära känna och uppslatta min kropp

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tittar på min kropp i spegeln, och tycker mig själv se felaktigheter, och se skrupler, misstag, och onormala saker – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min kropp är funktionell – den är effektiv – och det är inget problem med min kropp – det finns ingenting som är dåligt med min kropp – och alla de tankar som kommer upp inom mig som påstår motsatsen är inte riktiga – utan är endast tankar vars existens kräver att jag ger dem uppmärksamhet; således åtar jag mig själv att sluta ge dessa tankarna uppmärksamhet – och istället fokusera på att vara här med och som min mänskliga fysiska kropp

2. När jag märker att jag skapar en upplevelse av och som mig själv av att vara tillbakahållen, och stel i min kropp runtomkring andra människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – vad andra tycker om min kropp har inget att göra med hur jag ska uppleva mig själv i och som min kropp – det är således upp till mig om jag ska uppleva mig stel och tillbakahållet – eller om jag helt enkelt ger mig själv möjligheten – att uttrycka mig själv och vara naturligt – bekväm – och fullständigt avslappnad i och som min mänskliga fysiska kropp; således åtar jag mig själv att vara bekväm – avslappnad – och fullständigt i acceptans av och som min mänskliga fysiska kropp här – och inte oroa mig själv för vad andra tycker och känner om min kropp

3. När jag märker att jag upplever rädsla och ångest inför att exponera min kropp inför andra människor – i rädslan för att min kropp ska göras till åtlöje, och att andra människor ska hitta fel, misstag, skrupler, och tycka att min kropp är värdelös – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag i detta ögonblick begränsar mig själv eftersom jag låter mig själv styras av rädsla för vad andra tycker, och känner om min kropp – och det är inte acceptabelt – det är inte ett värdigt liv att leva; således åtar jag mig själv att andas och slappna av i och som min kropp – och njuta av och fokusera – och ge uppmärksamheten till detaljerna av och som min mänskliga fysiska kropp här – kroppens muskler – kroppens ben – kroppens senor – allt

4. När jag märker att jag medverkar i och som, eller skapar idéer, tankar, och fördömanden om vissa av min kroppsdelar – där jag känner det som om att just den kroppsdelen inte är tillräckligt vacker – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att mina kroppsdelar är perfekta – eftersom de är fullt funktionella och skapar i sin helhet en kropp som är formidabel på alla sätt och vis – och som förtjänar min respekt – och inte att jag fördömer den för att den inte ser ut på ett visst sätt; således åtar jag mig själv att respektera min kropp – genom att sluta att fördöma min kropp – skapa tankar, och åsikter om hur min kropp borde, eller inte borde se ut

5. När jag märker att jag inte låter mig själv älska min kropp, och vara bekväm i min kropp, och njuta av min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingen annan utom jag som kan ge till mig själv gåvan att älska min kropp – att vara bekväm med min kropp – och att acceptera min kropp – detta är någonting som jag måste göra för mig – och som inte kommer hända för att min kropp ändrar sitt utseende – för problemet är de tankar jag tillåter inom mig själv och inte hur kroppen rent faktiskt ser ut; således åtar jag mig själv att acceptera och älska min kropp – och att göra detta praktiskt här – genom att stoppa självfördömanden – och istället låta mig själv vara medveten om alla de kroppsliga sensationer som jag upplever i och som varje ögonblick här med min kropp