Tag Archives: nu

Dag 191: “Jag Vill Bestämma”-karaktären (Del 1)

I denna blogg kommer jag att arbeta med ”jag vill bestämma”-karaktären – och jag kommer idag gå igenom problemet med denna karaktär – hur jag kan lösa problemet, samt vad belöningen blir när jag korrigerar och ändrar på denna karaktär.

I min blogg imorgon kommer jag att applicera självförlåtelse samt göra självåtaganden på de punkter vilka jag skriver om här idag.

Problem

När jag medverkar i projekt och initiativ med andra människor är det lätt att detta blir till en tävling för mig – där jag vill få ut mina idéer – och jag vill att mina beaktanden ska få bli projektets fundament – jag vill helt enkelt bli sedd! Och när detta inte händer – då brukar jag gå in i en depression och känna mig själv ledsen, och som om jag är förbisedd och som om jag inte får tillräckligt med erkännande – tillräckligt med uppmärksamhet – och detta leder i sin tur till att jag i viss mån ger upp att medverka i projektet eftersom jag inte känner att det är lönt längre.

Alltså missar jag möjligheten att vara med och ta del av projektet eftersom jag istället är upptagen med att känna mig sårad, och som om att jag inte är tillräckligt uppmärksammad.

Denna samma punkt får mig också att bli sämre att lyssna på andra människor – höra andra idéer och uppmärksamma vad det är andra gör, och säger – eftersom jag tänker hela tiden på vad det är jag vill göra, vad det är jag vill säga, och hur det är jag vill ha det – och sedan om jag får någonting som jag vill ha det – då vill jag inte ändra även om någon kommer med ett bättre förslag. Allt detta leder i slutändan till att de projekt jag medverkar i blir sämre än vad de kunnat bli – eftersom jag kunnat lyssna och ta del av alla människors idéer och initiativ och på så vis hade jag kunnat expandera och projektet hade kunnat bli ännu bättre.

Lösning

Lösningen är att stoppa denna ego-tripp genom att låta mig själv lyssna på andra, och vara ödmjuk – och inte hela tiden tro att ”jag vet bäst” – och att ”jag kan bäst” – och att ”jag ser det som inte andra ser” – för kanske vet jag minst och någon annan verkligen har koll och då missar jag ju att ta del av denna andra människas kunskaper och insikter.

Lösningen är alltså att vara ödmjuk gentemot andra människor – och låta mig själv vara öppen för nya tillvägagångssätt – nya idéer och nya perspektiv i de projekt som jag medverkar inom i mitt dagliga leverne.

Belöning

Belöningen som jag får för att stoppa denna punkten är att jag kan göra riktigt bra projekt med andra människor – och verkligen få ett resultat som är bäst – eftersom alla som medverkat har fått bidra med någonting utan att jag hindrat detta och stått i vägen – dessutom kommer jag att expandera och växa mer – genom att jag nu istället för att hela tiden tänka på hur jag vill ha saker och ting – kan lyssna på och lära mig själv av människor i min omgivning.

Att Göra Självförlåtelse Direkt

Under den tiden som jag hittills använt mig av självförlåtelse, för att släppa mig själv fri från självmissbruk, och självbedrägeri, har jag märkt och förstått en sak mycket tydligt; vänta aldrig med din självförlåtelse – eller i vart fall – vänta aldrig mer än du behöver.

Oftast när jag upplevt reaktioner, tankar, och upplevelser, och jag blivit övertagen helt av dessa upplevelser, sitter jag inte vid datorn, eller befinner mig inte i någon speciellt bekväm situation för att tala ut självförlåtelse. Det kan vara på jobbet, eller i skolan, någon säger eller gör någonting mot mig, och genast kommer en mängd upplevelser upp – innan ville jag då gärna vänta med att säga självförlåtelse, eller bara låta ögonblicket flyta iväg och låtsas som om ingenting hänt – men jag har märkt att det inte är ett effektivt sett att hantera sådana omständigheter på.

Det är inte effektivt, eftersom oftast glömde jag bort reaktionerna när jag sedan kom hem och då satte mig vid datorn för att göra självförlåtelse – eller orkade jag inte, eller så hade jag andra saker att göra; den primära punkten är att jag inte gjorde min självförlåtelse, och därmed gav tillåtelse till reaktionen jag hade att återupprepa sig själv.

Så – jag har insett att det bästa är att göra förlåtelse direkt, och ögonblickligen. Har jag en upplevelse, eller någon slags tanke eller reaktion, och jag märker att det är en viktig och stor punkt, då hanterar jag den i det ögonblicket. Jag gör min förlåtelse då och där. Visserligen kan jag ju inte gå omkring och göra självförlåtelse konstant, för det hade man kunnat göra om man skulle ta tag i alla sina tankar på en enda gång – därför får jag prioritera. Men de där upplevelserna som är starka, och som återvänder, som man upplever varje dag, det är dem jag tar itu med direkt – och om jag befinner mig i en situation där det är mycket olägligt med självförlåtelse, då rör jag mig antingen bort ifrån den, eller så väntar jag till situationen är över, och sen går jag och applicerar självförlåtelse.

Att gå processen på detta sätt gör det mycket lättare att hantera de punkterna som kommer upp, och det går snabbare att röra sig igenom punkterna för att sen stå upp och stoppa dem – eftersom man använder sin tid mer effektivt, och arbetar med det som är framför en i varje ögonblick. Det kräver dock lite mod, om man nu blir tvungen att tala självförlåtelse när andra människor står runt en, eller man går på stan – vad jag brukar göra i sådana situationer är att jag talar väldigt tyst till mig själv, och jag rör inte munnen så mycket; det viktiga är ju att jag hör min egen förlåtelse.

Man ska allstå inte begränsa sin självförlåtelse till vissa tider på dygnet, och till vissa platser – då gör man det alldeles för komplicerat för sig själv, och därmed blir det svårare att gå processen. Istället ska man utnyttja de ögonblicken när man har tid, och när reaktionen precis har inträffat – och så lever man så varje dag, och tillslut är de där ständigt återvändande reaktionerna, som inträffar i vardagen, borta – och det är skönt ska jag säga.

Ett annat tips om man absolut inte känner för att tala självförlåtelse inför andra människor, är att ha med sig ett litet notblock, och så skriver man i det var gång någon sorts reaktion kommer upp – men då finns ju ändå risken att man senare inte har tid, eller att det finns andra grejor som är viktigare att göra – det helt klart bästa är att tala ut självförlåtelsen direkt.

Vad jag har märkt, är att man efter ett tag då man pushat sig själv att tala självförlåtelse inför andra människor, inte längre bryr sig på samma sätt, och man blir inte längre lika rädd för att andra ska se ner på en, eller tycka att man är lustig – man vet ju själv att man inte är galen, eller har något sorts mentalt problem – självförlåtelse är ju själva medicinen mot mentala problem. Så – bevisligen blir man allstå modigare ju mer man tränar sig på att tala självförlåtelse i olägliga situationer, och tillslut är det inte ens någonting man blir nervös inför. Man bara gör det.

Så – detta är ett bra tips som jag haft mycket nytta av – vänta inte med självförlåtelsen – gör den direkt, och träna samtidigt dig själv på att vara modig.