Tag Archives: omsorg

Dag 81: Att Vara Koncentrerad

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara koncentrerad och fullt här i detta ögonblick när jag gör någonting som kan – om jag inte är fullt här, och fullt koncentrerad på vad jag gör – ha massiva konsekvenser för mig själv och andra människor i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte koncentrera mig själv fullt ut när jag kör bil, eller när jag gör andra saker som kan – om jag inte gör saken rätt – ha konsekvenser för mig och andra människor – som till och med kan sluta i att jag dör eller blir handikappad; och därigenom förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att köra bil i och som ego – där jag hetsar mig själv fram – och där jag känner att jag kör snabbt, och säkert – och att jag är duktig på att köra bil – men där realiteten är att jag missar att ta in helheten i varje ögonblick eftersom jag faktiskt är mitt uppe i en upplevelse av adrenalin och ego

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte köra min bil så pass sakta, och tålmodigt som krävs för att jag ska kunna vara helt säker på att jag ser helheten i varje ögonblick – och att de beslut jag tar är korrekta, och perfekt anpassade efter situationen jag befinner mig i – så att jag inte skapar några konsekvenser för mig själv eller andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara ärlig mot mig själv och se när jag börjar köra bilen från en utgångspunkt av stress, och att vara så snabb, och duktig som möjligt – där jag börjar ta chanser, och köra på ett sätt så att jag inte har full kontroll i varje ögonblick; och när jag ser detta – att omedelbart stoppa mig själv, föra mig själv tillbaka hit till andetaget – och köra bilen lugnt, och sakta – och så pass snabbt att jag har full kontroll, och i varje ögonblick vet exakt vad som pågår och hur jag ska styra min bil för att uppnå det bästa resultatet för alla inblandande

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara ärlig mot mig själv och se när min bilkörning börjar bli hackig – med snabba inbromsningar, och där jag inte längre kör genom att så flera steg i förväg – där jag ser trafiken långt borta och tar ett beslut redan flera hundra meter innan hur jag ska köra för att på bästa sätt ha full kontroll över situationen; att då förstå att jag är i en upplevelse av ego – och att jag sätter mig själv och andra i fara

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara uppmärksam när jag kör bil – och verkligen inse/se/förstå att det är ett ansvar jag har i det ögonblicket att föra min bil fram så säkert, och tryggt som möjligt för alla inblandande – och att det kan bli fruktansvärda konsekvenser om jag inte gör det effektivt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arrogant, och se mitt liv, och saker i min värld utifrån perspektivet att: ”ingenting dåligt kan hända, eftersom ingenting dåligt hänt hittills” – istället för att se/inse/förstå att dåliga saker kan hända – och de är desto större sannolikhet att de händer om jag inte tar vad jag håller på med här seriöst, och ser vad för slags konsekvenser som kan inträffa om jag inte är uppmärksam och koncentrerad på vad det är jag gör

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara arrogant genom att tro att någonting dåligt aldrig kan hända mig – och att jag är odödlig – istället för att se/inse/förstå att någonting dåligt kan hända mig – och kommer att hända mig om jag inte koncentrerar mig själv och är fullt uppmärksam på vad jag gör – och är fullt seriös i fråga om vad det är jag gör – i förståelsen om vad som kan hända om jag inte är det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta mig själv för given, och ta min värld för given – och tro att allt alltid kommer vara såhär oavsett vad det är jag gör, eller hur det är jag lever – jag kommer alltid att finnas och må bra, och ingenting kan skada mig; istället för att se/inse/förstå att detta är en ren och skär lögn – och någonting som jag stoppar här och nu eftersom jag inte vill att min fysiska verklighet ska visa för mig hur pass mycket jag ljugit för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara arrogant, och tro att jag vet saker och ting – när jag faktiskt inte vet utan bara kastar mig ur ord som jag skapat inom mig själv genom att göra antaganden om saker och ting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arrogant genom att tänka och tro att jag är bättre än andra, och att jag kan mer än vad andra kan – och genom att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera som denna arrogans – helt avstå från möjligheten att lära mig själv av andra – och se vad andra har lärt sig i sina liv, och applicerar/lever i sina liv – och se att jag absolut inte på något sätt är perfekt, eller fulländad – utan att jag har mycket kvar att lära mig från andra i fråga om hur jag kan leva effektivt och på ett sätt som är bäst för alla i denna världen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arrogant genom att inte lära mig själv av andra – och genom att inte tillåta och acceptera mig själv att se när andra är mer effektiva än jag – och när andra lever sunt förnuft där jag inte gör det – och således tillåta och acceptera mig själv att växa och expandera och bli mer effektiv i min applikation av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att om jag släpper min arrogans, att jag då ska vara underlägsen och svagare än andra – istället för att se/inse/förstå att arrogans i sig självt är en svaghet och någonting som rent praktiskt och fysiskt bara gör mig svagare – eftersom jag inte tillåter och accepterar mig själv att lära mig av andra, och se hur andra lever på ett effektivt sätt – och gör saker med sina liv som leder till en konsekvens som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta vara arrogant, och sluta tro att jag vet, och kan allting – och att jag aldrig behöver någon, hjälp eller stöd – och istället tillåta och acceptera mig själv att dra nytta av andras livserfarenheter – dra nytta av de andra upptäckt och sett i sina liv – och inse/se/förstå att det finns absolut ingenting att tjäna på att vara och hålla kvar vid en idé av mig själv såsom att jag redan kan allting – och att jag är klar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att släppa min arrogans, och ide av mig själv som överlägsen andra – i rädslan att jag då kommer förlora, och att jag inte kommer vara någonting, eller någon – istället för att se/inse/förstå att jag ändå aldrig varit någonting, eftersom jag enbart existerat som arrogans och överlägsenhet – och aldrig någonsin levt praktiskt sunt förnuft här i detta ögonblick – vilket hade varit att låta mig själv lära mig av andra, och se vad andra gör bra – och vad andra gör dåligt – och applicera mina insikter som jag lyckats få genom att observera andra i mitt eget liv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att observera/se/höra andra i enhet och jämlikhet – och således se/inse/förstå att jag inte är bättre, eller sämre en någon annan – men att vi alla har skapat olika sorts sätt att förhålla oss till och hantera denna verklighet – vissa vilka är mer effektiva än andra – och därför tillåter och accepterar jag mig själv att lära mig av andra, och i enhet och jämlikhet med andra se att jag är fullt kapabel att leva och uttrycka mig själv såsom vad jag ser andra lever och uttrycker som sig själva effektivt och som ger nytta till alla

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara ärlig mot mig själv och se var i mitt liv där jag inte är effektiv – att se var i mitt liv där jag ännu existerar och lever som självintresse – att se var i mitt liv jag kan förbättra mig själv – och sluta hålla kvar vid denna karaktär av att vilja påstå och hålla fast vid idén av att jag är bra som jag är, och att allt jag gör/säger i mitt liv är perfekt som det är och att det inte finns någonting att ändra – när det självklart finns det

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara ärlig mot mig själv i att se vilka saker som behöver förändras i hur jag lever och uttrycker mig själv i min värld – där min tendens att tro att jag har full kontroll, och är skitbra på någonting – utan att jag faktiskt har full kontroll – är någonting som jag måste förändra; eftersom jag inser/ser/förstår att om jag inte ändrar denna karaktär – kan det leda till allvarliga konsekvenser för både mig och andra i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte i varje ögonblick vara här – att andas – och att fråga mig själv om det sätt på vilket jag lever är bäst för alla – att fråga mig själv om jag existerar i en energi, och om jag befinner mig i full insikt om vilket ansvar jag har mot mig själv, mot andra, och min kropp – och att jag verkligen lever i insikten om att vad jag gör och lever har konsekvenser för andra

Jag åtar mig själv att vara fullt här och koncentrerad på vad jag gör – när jag gör någonting som kräver detta – såsom att t.ex. köra bil, eller att cykla – och vara seriös med det jag gör och inse att om jag gör ett fel kan detta ha stora konsekvenser både för mig och andra

Jag åtar mig själv att inte vara arrogant när kör bil eller medverkar i liknande aktiviteter – och inse/se/förstå att plötsligt – om jag inte är uppmärksam – kan olyckan vara framme och då är det försent att göra någonting – när jag hade kunnat undvika olyckan genom att ta på allvar vad är jag håller på med – och vara fullt vaken/uppmärksam/koncentrerad

Jag åtar mig själv att inte köra bil från en utgångspunkt av ego – där jag antingen framför min bil i en upplevelse av stress, eller i en upplevelse av att ”jag är en så jäkla bra chaufför” – utan istället köra bil här i enlighet med min förmåga och se till att jag har full kontroll i varje ögonblick och vet exakt vad det är jag gör, och varför jag gör det

Jag åtar mig själv att köra min bil lugnt och säkert – och ta den tid som behövs för mig för att komma fram till min destination så tryggt och effektivt som möjligt – och alltså inte tävla med mig själv inom mig själv om att vara så bra, och så snabb som möjligt när jag kör bil; jag kör i enlighet med min egen förmåga och tar det hela på allvar

Jag åtar mig själv att aldrig ta några chanser när jag kör bil – eller göra det i andra delar av mitt liv heller – utan att alltid vara helt säker på vad som kommer hända när jag gör det – eller i vart fall vara till viss del säker på vad som kommer hända; så att jag aldrig skapar konsekvenser för mig själv som kommer vara skadliga för mig eller andra i min värld

Jag åtar mig själv att vara ärlig mot mig själv när jag kör bil – och se vilken slags personlighet jag existerar som beroende på hur jag kör min bil – och hur flytande, säkert, tryggt jag för fram min bil; och när jag upptäcker att jag börjar köra ryckigt, och jag missar viktiga punkter i trafiken – att genast stoppa mig själv och ta mig själv tillbaka hit till andetaget eftersom jag ser att jag existerar som ego – och istället leva mig själv här som sunt förnuft

Jag åtar mig själv att inse/se/förstå att dåliga saker kan hända mig om jag inte är uppmärksam, och om jag inte vet vad det är jag håller på med – och om jag inte har respekt för de grejor jag håller på med

Jag åtar mig själv att ha respekt för de farliga aktiviteter jag varje dag medverkar i – och inse/se/förstå att saker och ting kan gå väldigt fel om jag inte i varje ögonblick är fullt koncentrerad, och medveten om vad det är jag håller på med

Jag åtar mig själv att ta på allvar vad jag håller på med här och inte tro att allt är en lek och att det inte finns några konsekvenser – jag åtar mig själv att se/inse/förstå att det finns konsekvenser även om jag ännu inte råkat ut för dem

Jag åtar mig själv att inte vara arrogant och tro att jag är odödlig – utan inse/se/förstå att jag är högst dödlig – och att saker och ting kan gå mycket fel – mycket snabbt om jag inte är medveten och uppmärksam på vad jag gör i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att inte ta mig själv och min värld för given – och tro att allt alltid kommer vara såhär oavsett vad jag gör, eller hur det är jag lever – och istället se/inse/förstå att mina handlingar och mitt leverne har konsekvenser

Jag åtar mig själv att inta existera som arrogans – och anta inom mig själv att jag vet – att jag kan – att jag är säker på detta – istället för att verkligen fråga mig själv om jag faktiskt är säker, och jag verkligen kan – eller om jag bara känner det som att jag är säker och kan

Jag åtar mig själv att se att jag inte är perfekt eller fulländad – och att det finns mycket jag kan lära mig själv av andra; därför slutar jag att vara arrogant – och tro att ”jag är bäst” och ”jag kan allting” – och istället tillåter jag mig själv att vara ödmjuk

Jag åtar mig själv att inse/se/förstå att jag inte kommer vara underlägsen och sämre än andra om jag släpper min arrogans – utan att jag faktiskt kommer växa, och expandera och bli mer effektiv

Jag åtar mig själv att dra nytta av andras livserfarenheter, och vad de upptäckt och förstått i sina liv – och applicera detta i mitt eget liv och således bli mer effektiv

Jag åtar mig själv att inse/se/förstå att jag inte kommer förlora någonting på att ge upp idén och upplevelsen av mig själv såsom att vara överlägsen andra människor – utan att jag endast kommer att VINNA och EXPANDERA mig själv

Jag åtar mig själv att inse/se/förstå att det inte räknas so att leva – när jag endast existerar och styr mig själv utifrån känslor och emotioner – eftersom jag då faktiskt inte existerar här i beaktande av denna praktiska verkligheten utan bara i en dröm i mitt huvud – därför kan jag ju inte sägas leva om jag bara existerar i denna drömmen i mitt huvud

Jag åtar mig själv att lyssna och se andra i enhet och jämlikhet – och se/förstå/inse att det som en annan lever och uttrycker i sitt liv – kan även jag uttrycka och leva i mitt eget liv

Jag åtar mig själv att vara ärlig mot mig själv och se vart i mitt liv jag kan förbättra mig själv – och se var jag fortfarande lever och uttrycker mig själv utifrån och som självintresse – och assistera och stötta mig själv att leva såsom vad som är bäst för alla – i alla delar av mitt liv

Jag åtar mig själv att vara ärlig mot mig själv i fråga om hur jag lever mitt liv, och vad jag därigenom ser måste förändras i fråga om hur jag lever mitt liv – eftersom det jag lever inte är bäst för alla – och alltså inte tillåta och acceptera mig själv att existera, och leva i personligheten att ”allt är bra” – ”allt är okej” – och ”allt är som det ska – ingen fara!”

Jag åtar mig själv att praktiskt leva insikten att mina handlingar har konsekvenser för andra människor – och att om jag inte är här i varje ögonblick medveten om vad jag håller på med – att detta då kommer få konsekvens för mig och andra i min värld

Blöjorna Svämmar Över På Äldre – För Vinstens Skull

Om du blir gammal i dagens samhälle väntar dig ingen direkt ljus upplevelse, eller framtid – du kommer nämligen att torteras – i princip. Du kommer att få bo på ett vårdhem som är drivet av ett vinstintresse – således inte av något intresse om ditt välbefinnande; och en konsekvens av det blir att din blöja kommer vägas, och den kommer enbart att bli bytt när tillräckligt mycket bajs har samlats, att risken för översvämning är överhängande – om du förstår vad jag menar.

Det jag sagt är inte någon ond och bråd vision om framtiden, nej det händer just nu. Bolaget ”Carema Care” – som är sysslar med vård av gamla – har nämligen just nu dryga 150 tillsynsärenden hos socialstyrelsen, och en del av dessa anmälningar grundar sig i det jag nämnde ovan – systematisk vägning av blöjor för maximal vinst.  Det är ju därför blöjorna vägs, för vinstens skull – om du väger blöjorna, och undersöker hur mycket bajs de max kan innehålla utan att läcka uppstår – då kommer du också kunna dra in på blöjkostnaderna; och sålunda tjäna grova cash!

Utöver att blöjbesparande åtgärder blivit anmälda till socialstyrelsen har även godismatning till diabetiker, samt läckande urinpåsar hamnat på deras skrivbord – alla mot samma företag, ”Carema Care”. Men jag är inte här för att peka finger, jag är istället här för visa på varför ett bolag som ”Carema Care” existerar, och varför det därmed är ett helvete att bli gammal i vårt nuvarande pengasystem.

Låt oss se på vår värld, vad är själva drivkraften i vår värld, om du tittar på ditt liv, vad är det som du varje dag måste tillförskansa dig för att överleva? Vad är det som ditt liv, i grund och botten, cirkulerar runtomkring? Jo – pengar.

Vi måste varje dag kämpa för att tillägna oss pengar, vi måste tävla, vi måste konkurrera – billigast och bäst vinner – men när girighet tar över blir slagordet istället – billigast och den bästa lögnen vinner. De som kan spara in mest på kostnader, de får de högsta vinsterna, de nöjdaste aktieägarna, och de högst betalda cheferna – men konsekvensen av en sådan mentalitet blir att bolag som ”Carema Care” ser dagens ljus.

Men inte ska några stora bolag anklagas för sin besatthet av pengar och vinst – nej de är ju bara en reflektion av vår egen dagliga strävan efter att förbättra vår ekonomi, tjäna kosingen, och leva flott – och inte en tanke ägnar vi åt vilka sorters misshag en sådan utgångspunkt i livet kan skapa för andra – men ser vi på TV:n – om de svältande barnen i Afrika – då ser vi faktiskt själva konsekvensen av en livsstil baserat enbart på ”mig, mig, mig” – ”mer pengar” – ”vinst istället för nytta”.

Och vi ser samtidigt avsaknaden av principer såsom jämlikhet, samhörighet, omsorg och hänsyn – samt inga handlingar gjorda i förståelsen av det Jesus en gång sa: ”Älska din granne som dig själv” och ”Ge så ska du få”.

”Carema Care” är också, precis som de svältande barnen i Afrika, en produkt av vår egen inställning till livet – vi har gemensamt skapat ett samhälle där vinst ges större uppmärksamhet än nytta, kvalité och vad som är bäst för alla – istället ses världen med ögon som letar efter potentiella kassakossor, utan någon som helst avsikt om att faktiskt göra en skillnad – och göra någonting som verkligen ger människor en upplevelse av att vara omhändertagna.

Problemet är således inte ”Carema Care” som sådant, utan problemet är hela vårt nuvarande pengasystem, vilket är själva monstret vi skapat, som i sin tur skapar bolag vars enda syfte är ”mer pengar!”. Sålunda måste vi ha ett nytt system – ett system där vinst inte längre betyder någonting, men där istället handlingar, och arbete, och osjälviskt givande betyder någonting – det systemet är ”ett jämlikt pengasystem”.

Med ett jämlikt pengasystem kommer vi kunna skapa himlen på jorden, då vi tillsammans bygger en verklighet baserat på principen om att ”Älska din granne som dig själv” – det är på en sådan jord jag vill bli gammal och dö – mycket väl omhändertagen. Hade inte du vill velat det också?

Källor:

150 Carema-fall hos Socialstyrelsen, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/150-carema-fall-hos-socialstyrelsen_6626452.svd

Äldre varnas för falska hembesök

I Kristianstad varnas nu äldre människor för att släppa in folk som säger sig vara från omsorgsförvaltningen – om de inte har ringt i förväg och samtidigt kan visa legitimation. Anledningen till att en sådan varning går ut till publikum är på grund av bedragare, som genom att falskeligen utge sig som anställda hos omsorgsförvaltningen, lyckats ta sin in hos gamla människor – för att sedan stjäla värdesaker. (Stenrosen, M, 2011-07-09, Äldre varnas för falska hembesök, Kristianstadbladet)

Vår hemtjänst går allstå inte längre att lita på. Och som en gammal människa med ett långt liv av slit bakom dig, för att så äntligen kunna ta det lite lugnt på slutet, kan du nu inte längre tryggt släppa in de som ska hjälpa dig med de bestyr som uppstår då ens kropp inte längre funkar som den ska. Är det så vi vill ha det? Är det en sådan framtid vi som nu är unga vill växa upp till? Där vi som gamla människor måste frukta varje gång det står någon utanför dörren, som säger sig vara där för att hjälpa oss, eftersom vi vet inte om de ska stjäla allt vi äger, eller verkligen hjälpa oss.

Frågan som vi borde ställa oss är: hur kan vi försäkra oss själva om att vi får som gamlingar, leva tryggt, lugnt och säkert – där vi får ett bra omhändertagande och på så sätt blir tackade för den tjänst vi har gjort samhället under vår ungdom? Fast alla borde få ett bra omhändertagande när de blir äldre, även om de arbetat eller inte, även om de gjort en tjänst till samhället eller inte; eftersom ingen förtjänar att lida och leva ut sitt liv i fruktan. Nej, här på jorden ska vi ta hand om alla. Principen om ’gör mot en annan såsom du vill ha gjort mot dig själv’ ska vara ledstjärnan – enbart så kan vi försäkra oss själva om att vi får en trevlig behandling på slutet av våra liv; för sanna mina ord – en dag kommer vi stå vid ålderns höst och då vill vi ju naturligtvis inte vara i riskzonen att bli rånade.

Varför blir de människor som är i störst behov av hjälp och stöd rånade? De som egentligen borde få ett kungligt avsked och omhändertagande för ett väl avslutat arbete. Svaret är väldigt enkelt: de äldre människorna är de mest utsatta och på så sätt enklast att stjäla ifrån. Och med ett pengasystem som förflyttar människor till ruinens brant, där de märker att pengarna inte längre räcker till mat, uppstår i dem desperation och ilska; i en sådan desperation och ilska gör de vad som krävs för att överleva och om det betyder att de försvarslösa äldre måste få bita i det sura äpplet – låt gå! För de som rånar de äldre är inte onda människor – det är inte moraliskt fördärvade människor; om vi vill kunna skapa ett samhälle som ger alla ett trevligt liv, och då även när du blir gammal, då måste vi också se till hur vi skapar problemen och inte skylla på alla andra; såsom bedragarna i detta fall.

Vi måste istället se till problemet – vi måste se kärnan och roten till det onda; och det är vårt pengasystem. Eftersom vi lever i ett pengasystem där några få har allt och resten knuffas ut i den ekonomiska periferin, där du faller i glömska och ditt liv blir svårt. Utifrån denna svårighet som människor möter, där bankkontot töms och möjligheterna stryps, föds sedan kriminalitet och således orsaken till varför äldre människor inte längre kan lita på sin hemtjänst. Att anklaga tjuvarna är därför dårskap, då vi alla i grund och botten är tjuvar, eftersom vi alla medverkar och lever i ett system där majoriteten av alla människor inte får ta del av de resurser som moder jord faktiskt gett till alla utan några förehavanden.

Och eftersom vi inte ger alla människor vad som är deras mäskliga rättighet, som ett bekvämt liv, med mat, dryck, kläder och bostad – möter vi nu konsekvenserna. Och de som får ta smällen är, som sagt, de äldre.

Det är tragiskt att vi inte tagit bättre hand om de våra, inte bara barn, äldre, släktingar, utan samhället i stort. Somliga går med trasiga skor sjöng Cornelis Vreeswijk för drygt 40 år sedan och så är det fortfarande. Och när du gått med trasiga skor för länge, snor du tillslut skor, det är en självklarhet. På så sätt är ju fängelsestraff från ett perspektiv rena skämtet, eftersom fängelserna inte löser problemet, utan bara fungerar som en liten damm, som täpper upp ett litet slag; men självklart kommer ju vattnet att fortsätta rinna och om inte slussarna öppnas så rinner det också så småningom över. Den enda lösningen att få ett slut på stöld är att göra det meningslöst att stjäla.

Därav frågar jag mig själv, och även du käre läsare, när vi så ska ge alla fina skor? Och på så vis ge alla gamlingar en dräglig vardag utan fruktan? Mitt svar blir att det är upp till oss. Du kan skylla på brottslingarna eller ’den ekonomiska kraschen’ men det kommer inte hjälpa. I grund och botten är det vårt pengasystem, såsom dess grundläggande mekanik, i det att inte alla ges en jämlik mängd med resurser, som är källan varifrån allt det onda kommer. Det finns naturligtvis en lösning och den gör sig gällande genom att granska problemet. Nämligen jämlikt med pengar för alla, istället för ojämnlikt med pengar för alla.

Tänk dig själv. I ett system där alla kunde få leva lugnt och tryggt, från födseln till döden, med mat och bostad – där hade det inte funnits någon kriminalitet. Och alla hade varit jämlika i sina möjligheter, det hade således inte funnits någon avundsjuka, och inga fysiskt påtvingande åtgärder (rån/stöld) hade begåtts för att människor skulle förskansa sig prylar, de hade istället kunnat ge dem till sig själva genom att arbeta. I vårt samhälle går inte det eftersom alla inte får arbete och alla har inte samma möjligheter. Därför blir vissa kriminella, eftersom det finns ingen utväg. Och andra blir de som låser in de kriminella och tar alla pengarna, skyllandes på de som stjäl för att de istället skulle ha arbetat, när det inte finns något arbete att utföra.

Nej, vi behöver verkligen ett nytt system där alla kan ta del av ett glädjerikt och fulländat liv och ingen behöver lida – varken äldre eller någon annan. I ett sådant liv kommer du få en bekväm ålderdom, leendes då hemtjänsten kommer för att torka dig i rumpan. Fram till dess kommer vi leva i skiten, i fruktan och ångest då varje dag bjuder på osäkerhet, då ingen vet när ens liv kan bli stulet och allt försvinna.

Så, undersök jämlikt med pengar för alla och låt oss på så viss ordna till denna världen en gång för alla.