Tag Archives: omtanke

Dag 375: Vår egen lilla värld

Om man ser på vårt land uppifrån ser man en mängd små hus, villor, gårdar, lägenhetskomplex, gator, vägar, städer, och byar, som alla innehåller människor med sina egna drömmar, begär, problem, hopp, och önskemål. Alla sitter fast i sina små liv och det är få som låter sig se utanför sina egna intressesfärer. För ofta är vi endast intresserade av saker som direkt påverkar våra liv, främst sådana som påverkar i positiv riktning. Information som ligger utanför vår intressesfär ses i de flesta fall som irrelevant. Detta är möjligen en av våra största svagheter som människor – vår oförmåga att bry oss om saker som inte omedelbart väcker intresse eller förnöjer.

Det är onekligen på det sättet att vi har stora problem i världen, och det är lika ovedersägligt att endast några få av oss låter sig viga sina liv till att lösa något eller några av de problemen vi möter. Situationen är märklig, för vi lever alla i denna världen, vi andas samma luft, tar del av samma resurser, och är fullständigt beroende av att vår natur och vårt samhället fungerar effektivt. Men även om så är fallet lever vi våra liv som om vi var de enda som existerade, som om att våra drömmar och hopp bör komma i första rummet, när det uppenbarligen finns mer pressande problem att lösa. Frågan som vi alla bör ställa oss själv är varför det har blivit såhär? För det är ju enkelt att se att vi borde göra något mer med våra liv, som påverkar och går djupare än att bara handla om oss själva. Och är det inte de vi vill att andra ska göra också? För uppskattar vi inte när människor viger sina liv till att skapa lösningar till svåra problem?

I mitt eget liv har jag stött på den här inre konflikten flera gånger. Å ena sidan vill jag göra något mer, något som kommer att påverka, och lämna ett eftermäle som gör skillnad och inspirerar till expansion. Men å andra sidan vill jag endast leva mitt eget liv, förlösa mina begär, uppleva mina drömmar och realisera mina hopp. Och den senare nämnda delen av mig själv, den orkar inte driva sig själv till något mer, utan den vill stimuleras, intresseras, förnöjas, och lockas. Till min natur är jag ämnad att ge mig själv till ett högre kall, men såsom mitt sinne formats av familj och samhälle vill jag endast värna om mig själv. Och detta är en konflikt som jag arbetat länge med att lösa.

Jag har förstått att det inte går att ge mig själv fullständigt till ett högre syfte, för genom en sådan livsstil skapar jag en konflikt med mig själv. Lösningen är att hitta en balans mellan världeni stort och mina egna intressen, mellan att ge mig själv hän till något som går utöver mig själv och vad jag skulle vilja uppleva i livet. För att jag ska vara effektiv, för att jag ska ha förmåga att engagera mig själv i projekt och grupper med syftet att ge något tillbaka, måste jag även ge till mig själv. Jag skapar tillika konflikt inom mig själv om jag helt och hållet lever mitt liv bara för mig själv, eftersom vetskapen då alltid finns inom mig, att jag kan göra mer, jag kan skapa något som andra har nytta av, som de kommer kunna ta med sig och använda i sina liv.

Alltså, balans är nyckelordet och lösningen på hur jag kommit igenom det där motståndet inom mig själv mot att ge av min tid, min energi, och min uppmärksamhet till saker och ting som ligger utanför mina egna intressen. Det är härvid viktigt att förstå att vi inte behöver uppleva passion eller glöd; att ge av oss själva är en fysisk handling, någonting som vi gör på grund av att vi ser att det är bäst för alla. Ett exempel på detta är att diska. Vi diskar inte för att det är roligt, utan för att vi ser att det behövs göras, och därefter rör vi oss själva till att göra det. Precis samma princip gäller med våra större, samhälleliga och globala problem, det är saker som måste rättas till, och det som behövs är att vi gör det.

Våran värld behöver inte fler hjältar, utan i stället vanliga människor, med vanliga liv, som ger av sig själva och skapar sin liv sätt som är extraordinära. Vi behöver bagare som bryr sig om brödets näringsinnehåll, råvarornas härkomst, och bagarlärlingarnas välfärd, vi behöver politiker som röstar för det som kommer leda till ett bättre liv för alla, vi behöver jurister som drivs av en önskan att hjälpa, förbättra och främja livet för var samhällsmedborgare, samt läkare med en genuin omtanke för sina patienters bästa. Det är således i vår vardag som vi skapar det extraordinära, genom att vi ger av oss själva, ovillkorligt, då vi ser ett problem, och beslutar oss för att lösa det. Och oavsett var vi befinner oss i livet, oavsett vilket yrke, finns det rikligt med möjligheter för oss att ge – men för att komma dit – måste vi lära oss att agera utan att stimuleras eller föras framåt av en yttre drivkraft. Anledningen därtill är att det i de flesta fall inte är särskilt stimulerande eller roligt att ge av oss själva, och det verkar alltid finnas något roligare eller mer förnöjsamt att göra. Härvid gäller det således att komma ihåg att ha en balans mellan vårt ansvar, och våra intressen.

Vad får vi då ut av att leva i balans mellan våra egna och andras intressen? Jo, vi får ett folk som står enat, som hjälper varandra, som ger ovillkorligt, och tillsammans kan vi skapa en bättre framtid, allt genom att vi ger av oss själva i det lilla, i det som verkar triviallt och vardagligt, men som egentligen utgör själva byggstenarna till våra egna livet och samhället i stort. En långsiktig och hållbar förändring börjar alltid i det lilla för att sedan kunna skönjas i det stora.

 

 

Dag 160: Jag Kan Inte Förlora Mig Själv

Självskriverier

När människor ger mig saker, eller uppskattar mig – eller sammanfattat – gör någonting mot mig som jag blir glad över. Då blir jag ofta rädd för dem, och börjar känna mig obekväm i deras närvaro. Och detta har att göra med att jag är rädd för att de ska ta ifrån mig det där de gav mig. Därför blir får jag svårt för att uttrycka och röra mig själv naturligt, och avkopplat runtomkring dessa människor, eftersom jag blir nervös att någonting jag gör eller säger ska ändra deras inställning gentemot mig, och att de ska börja se på mig med oblida ögon.

Detta har jag märkt händer när jag får dricks av en kund då jag kör taxi, när jag får presenter av mina föräldrar på julen, eller då människor i min omgivning helt enkelt beslutar sig för att ge någonting till mig.

Självklart är det oacceptabelt att existera och leva på ett sådant här sätt, eftersom jag begränsar och håller mig själv tillbaka – och förtrycker mig själv såsom naturligt och autentiskt självuttryck.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva mig själv obekväm, nervös och rädd runtomkring människor när dessa ger mig någonting, eller är vänliga mot mig, eftersom jag blir rädd att jag ska göra, eller säga någonting som kommer göra att denna människan blir arg på mig och tar bort det jag upplevde och kände att de gav till mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig själv beroende av att andra människor ska ge mig omtanke, och uppmärksamhet – och bli livrädd när någon människa i min omgivning faktiskt ger mig detta – eftersom jag genast blir rädd för att förlora det jag upplever att den andra människan ger till mig; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte existera, och medverka såsom en och jämlik med andra människor i min värld och omgivning – där jag således inte vill ha, och inte har ett begär inför att andra människor ska ge mig någonting som jag annars tror mig själv sakna – utan jag ger allt till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna fruktan, nervositet och ångest inför att förlora min positiva position i människors ögon, och istället bli ansedd och definierad av människor i min värld såsom att vara negativ – och inte ha något värde – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska, och ha ett begär om att andra människor ska ta hand om mig – och stabilisera mig – och ge mig en säker och stabil grund i denna världen istället för att jag ger detta till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ge till mig själv vänskap, och omtanke – och således inte försöka hämta detta utifrån, och inte vara rädd för att förlora detta när jag upplever det som om att en annan ger mig vänskap och omtanke – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från min mänskliga fysiska kropp, och istället för att utveckla mig själv praktiskt att stå – leva – och uttrycka mig själv såsom vänskap, och omtanke – att istället söka efter dessa uttryck utanför mig själv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag aldrig kan hitta ett substitut för mig själv – alltså en annan människa som kan ge mig allt det jag upplever att jag inte har – och allt det jag upplever att jag saknar, och att jag måste ha att en annan ger till mig; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas och ta mig själv tillbaka till min kropp – och leva ord som mig själv HÄR en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att en annan kan ta någonting ifrån mig – och att jag därför måste vara snäll, och medveten om hur jag pratar och beter mig mot andra människor – så att de alltid ska få en positiv och glad upplevelse av mig så att de aldrig någonsin ska tänka på att ta någonting bort ifrån mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta mig själv tillbaka till mitt andetag, och min kropp – och leva HÄR en och jämlik – och se, inse och förstå att jag aldrig kan förlora någonting av och som mig själv eftersom jag är HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att om en annan ser mig som värdelös, att tro att jag då är värdelös – och att den upplevelsen jag tror att en annan människa har om mig – måste – definiera mig fullständigt – istället för att se, inse och förstå att det behöver inte vara såhär – jag behöver inte uppleva mig själv obekväm, och nervös inför att människor ska ogilla mig – utan jag kan helt enkelt stoppa mig själv, ta ett andetag – och föra mig själv tillbaka hit – och således inte längre vara beroende av energier för att leva och röra mig själv här

Självåtaganden

När jag märker att jag känner mig själv obekväm, rädd och nervös när någon ger någonting till mig – eller jag upplever att någon är vänlig och snäll mot mig; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är inte något farligt om andra inte längre ger mig saker, eller är snälla och vänliga mot mig – och således inget att frukta; därför åtar jag mig själv att sluta frukta att andra människor inte ska vara snälla mot mig, och jag åtar mig själv att istället leva och uttrycka mig själv i och som bekvämlighet med min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag blir livrädd när någon människa i min omgivning ger mig omtanke, och uppmärksamhet – eftersom jag är rädd för att de ska sluta med detta; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns inget farligt, eller dåligt med att andra människor inte ger mig vad jag upplever såsom omtanke, och uppmärksamhet – eftersom jag kan ge detta till mig själv; således åtar jag mig själv att ge mig själv omtanke, och uppmärksamhet – och sluta söka efter detta i separation från mig själv utanför mig själv

När jag märker att jag känner fruktan, nervositet och ångest inför att förlora min positiva position i människors ögon – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att hur jag blir sedd av andra människor inte kan påverka mig om jag inte tillåter och accepterar det; således åtar jag mig själv att sluta vara beroende av hur jag tror att andra människor ser mig – och jag åtar mig själv att istället leva självförtroende, och självvärde i och som varje andetag – här

Jag åtar mig själv att ge till mig själv vänskap och omtanke genom att leva vänskap praktiskt på det sättet att jag gör mot och till mig själv det som jag vet är bäst för mig själv – även om det inte det jag känner för – och att jag tillåter och accepterar mig själv att vara intim och öppen med mig själv om vad jag upplever och går igenom inom mig själv – och således inte fördöma mig själv, och försöka låtsas att jag är någonting mer eller mindre än vad jag faktiskt är

Jag åtar mig själv att leva omtanke till mig själv genom att tänka på vad som är bra för mig – och om hur jag upplever mig själv – att fråga mig själv vilken mat som är bäst för mig, och endast äta sådan mat som jag bevisligen sett gynnar min kropp effektivt – och att även fråga mig själv i varje ögonblick hur jag upplever mig själv och vad jag kan göra för mig själv för att min upplevelse och applikation av mig själv ska bli mer effektiv, och givande

När jag märker att jag försöker hitta ett substitut för mig själv – utanför mig själv i någon, eller någonting annat – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag kommer aldrig hitta mig själv utanför mig själv – jag kommer aldrig kunna bli tillfredställd genom att hitta någonting som jag saknar utanför mig själv, eftersom den punkten i slutändan kommer försvinna; och således åtar jag mig själv att etablera och skapa mig själv praktiskt såsom de ord och applikation jag vill uppleva som mig själv

När jag märker att jag tänker, och upplever att en annan kan ta någonting från mig – då stoppar jag mig själv, tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att en annan aldrig kan ta någonting från mig, utan vad jag upplever såsom att någon tar någonting från mig – är egentligen en emotionell reaktion av att känna mig underlägsen, och sämre än andra människor; och således åtar jag mig själv att sluta att frukta att förlora delar av och som mig själv och istället stå här i och som min mänskliga fysiska kropp – genom att andas och vara medveten om detaljerna av och som min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag tror att om en annan ser mig som värdelös, att tro att jag då är värdelös – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag skapar vad jag upplever inom mig och att det således är irrelevant vad en annan känner, tänker, eller tycker om mig; således åtar jag mig själv att leva värde som mig själv här – genom att förbli avkopplad, avslappnad och bekväm med mig själv och interagera med min omgivning utan att känna fruktan eller ångest för vad andra tycker om mig

Dag 131: Självacceptans

Självskriverier

Idag ska jag arbeta med punkten om att vilja bli accepterad av andra, eftersom jag märker att jag fortfarande är rädd för vad andra tycker och tänker om mig – och att jag fortfarande upplever mig själv generad, och obekväm när jag tror att jag sagt eller gjort någonting som får andra att tycka att jag är löjlig, töntig, eller på något sätt underlägsen.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att skämma ut mig själv inför andra, och att andra ska skratta åt mig – tycka att jag ser svag, löjlig, eller dum ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv för vad andra tänker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha ett hemligt begär om att ha en massa kompisar, och att vara omtyckt – populär – älskad – och att känna en mängd olika människor som alla anser att jag är en ”riktigt schysst kille” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv i hela mitt liv söka efter acceptans och erkännande av andra – istället för att ge detta till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i min skola ha bra dagar, och dåliga dagar – där mina dåliga dagar är dagar då jag inte anser mig själv ha varit tillräckligt populär, omtyckt, och älskad av andra – eftersom jag inte pratat med tillräckligt många, varit tillräckligt rolig – eller trevlig – och där mina bra dagar är då jag tycker att jag varit rolig, populär, och jag fått prata med många nya människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte koppla av och vara mig själv runt, och tillsammans med andra människor – och sluta försöka bli känd, och omtyckt av andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera mig själv, utan istället ogilla mig själv och tycka att jag saknar någonting – eftersom jag inte tycker, eller anser mig själv vara populär, måste det ju vara något fel på mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället för att söka efter att få vara omtyckt, och populär – att istället tillåta och acceptera mig själv att vara mig själv – att ta det lugnt, och att helt enkelt vara nöjd med mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd när jag är med andra människor att göra bort mig själv – och att om jag söker kontakt med andra människor, eller visar mig inför andra människor – att jag ska bli retad, och avvisad – och sedd såsom värdelös och underlägsen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta känna ångest, och nervositet inför att bli retad – skrattad åt – och avvisad – och inse att det betyder ingenting vad andra tycker om mig och det kan inte påverka mig om jag inte tillåter och accepterar mig själv att låta det påverka mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte tillåta och acceptera mig själv att vara helt oberoende av vad andra tycker om mig – och sluta att konstant söka efter att få ta del av andras uppmärksamhet – i tron att när jag är ensam med mig själv suger jag – och att jag måste för att ha något slags värde – lyckas skaffa mig en massa människor, och vara runt folk som tycker det är roligt att vara med mig och som rangordnar mig såsom sin vän

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att aldrig värdesätta, eller erkänna mitt eget sällskap – och att se att – jag menar – jag behöver inte ha någon annan att ge till mig sällskap, närvaro, och kärlek – eftersom detta är någonting jag kan ge till mig själv, och vara som mig själv – och således sluta frukta, och känna ångest inför alla dessa idéer om vad jag borde vara, och istället börja leva här som mig själv

Självåtaganden

När jag märker att jag är rädd för att skämma ut mig själv, att andra ska skratta åt mig och tycka jag är svag, löjlig, eller dum – stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag inser, ser och förstår att det betyder inget vad andra tycker om mig – utan det är jag som ger det betydelse; således åtar jag mig själv att sluta ge tankar om vad andra kan tänkas tänka om mig någon betydelse och jag åtar mig själv att istället leva här med och som min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag tänker på att ha kompisar, att vara omtyckt, populär, och älskad ­– då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag inser, ser och förstår att det är fullständigt irrelevant hur andra ser på mig, och hur jag ser på mig själv i förhållande till andra – eftersom all denna synen är baserad på idéer om rätt, och fel – som inte är riktiga – men som endast existerar i och som huvudet på mig själv; således åtar jag mig själv att skita i vad andra tycker och istället tillåta och acceptera mig själv att leva ohämmat, och utan skam, eller att känna mig generad

När jag märker att jag tänker att jag ogillar mig själv, eller känner att jag ogillar mig själv och att jag saknar någonting – eftersom jag tydligen inte är tillräckligt populär, och omtyckt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit till verkligheten – och jag inser, ser och förstår denna idén om popularitet jag har skapat inte är riktig – utan endast är en energi som jag upplever när vissa sorts bilder i min fysiska verklighet, liknar den idén jag skapat inom mig själv om popularitet – således åtar jag mig själv att sluta söka efter att försöka få min verklighet att efterlikna bilder som jag skapat i mitt huvud, och istället åtar jag mig själv att leva här i och som varje andetag

När jag märker att jag är rädd för att bli avvisad, retad, eller utpekad av andra människor – stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag inser, ser och förstår att denna rädslan, och ångesten är en fullständig lögn – eftersom andra människor i grund och botten inte kan påverka hur jag upplever mig själv, och att min upplevelse av och som mig själv således är upp till mig att avgöra – således åtar jag mig själv att avgöra min upplevelse av mig själv såsom att jag är stabil, och trygg i mig själv – och att jag inte upplever mig själv ostabil, och nervös bara för att det verkar som om någon annan inte tycker om mig – eller å andra sidan, tycker om mig

När jag märker att jag söker efter erkännande, och söker efter någon människa som kan definiera mig som sin vän – och tycka att jag är rolig, och omtyckt – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag inser, ser och förstår att jag inte behöver någon som tycker om mig, jag behöver inte bli accepterad – jag behöver inte bli erkänd – jag kan sluta jaga och istället koppla av – och således åtar jag mig själv att sluta jaga och istället leva mig själv som stabilitet och fullkomlighet här – och alltså sluta söka och istället uppskatta vad som är här som mig själv i och som detta ögonblick

När jag märker att jag tänker att jag borde prata med den där killen, eller tjejen, jag borde vara mer social, jag borde vara mer rolig, jag borde vara mer öppen, och trevlig – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit till verkligheten – och jag ser, inser och förstår att jag inte behöver uppnå någon slags social toppnivå – jag behöver inte göra någonting för att bli erkänd och omtyckt – och således åtar jag mig själv att acceptera mig själv, koppla av och ta det lugnt – och vara tillfredställd och nöjd med mig själv här – och inte tänka på vad jag borde, eller inte borde vara