Tag Archives: omvärld

Dag 314: En Ogästvänlig Värld

En intressant observation som jag har gjort i förhållande till ilska är att ilska i sig självt aldrig handlar om ilska, utan att ilska mer är som en slags signal, att här finns det flera saker att arbeta med, reflektera över, och släppa taget om.

Den ilskan som jag tenderar att uppleva på morgonen har till stor del försvunnit sedan jag skrivit om, och applicerat självförlåtelse på mitt förhållande till sexualitet och relationer – så ilskan jag upplevt så starkt har alltså varit i direkt förhållande till de punkter inom mig själv som jag undvikt att hantera. Därför kan ilska vara ett hjälpmedel, det kan fungera som en slags markering för en själv, att när ilska kommer upp i någon situation, då vet man att det är dags att sätta sig ned, och se till att titta djupare in i den där ilska, se vart den kommer från, hur den utvecklas, och varför den kommer upp just i denna specifika situation.

Idag kommer jag inte att fortsätta skriva om ilska, utan istället börja arbete med rädsla, ångest och stress i förhållande till pengar, karriär och studier, vilket jag redan håller på med i min engelska blogg – vilken du kan hitta här (engelsk blog). Det är nämligen som så, att jag har en tendens att grotta ner mig i denna typ av emotionella reaktioner gentemot det faktum att jag existerar i en värld som är i grund och botten mycket ogästvänlig, och fylld av konkurrens – en värld som inte är inbjudande eller omhändertagande utan som istället kräver av sina invånare att de kämpar för sina liv, om de nu vill behålla dem.

Naturligtvis är detta inte ett naturligt förhållande, utan någonting som vi människor har skapat – vi har kreerat en värld som är fullständigt skoningslös, där det avgörande för din fortsatta existens är hur mycket pengar du har, och om du inte har några pengar – ja, då är den existens enligt spelets regler inte längre berättigad, och du blir därför utvisad.

Att vi har skapat världen till existera på detta vis sätter stor press på människor. De allra flesta av oss existerar i en konstant överlevnadspersona, där allt vi tänker på, gör och agerar efter är rädsla, och hela våra liv bygger på våra försök att hålla oss själva flytande i denna existens. Detta är uppenbarligen ett otroligt begränsande, och tillbakahållet sätt att leva på, och de allra flesta människor får på grund av detta inte ägna sig åt de som de verkligen vill göra; vi tar ett arbete för att överleva, ser till att ha tillräckligt med pengar genom våra liv, och våra planer och förhoppningar brukar ofta stanna just där – bara jag överlever så är det okej.

Vad som måste förstås är att vi har skapat vår existens till att fungera på detta vis, och att vi därför kan ändra på det – det är möjligt att skapa en värld där alla har tillräckligt med resurser för att klara livhanken, där dessa resurser är garanterade, och inte någonting vi möjligtvis kan få tillgång till, om vi har turen att bli födda in i rätt familj.

Vi skapade denna världen såsom den fungerar för närvarande ett steg i taget, en handling i taget, ett andetag i taget, och utmaningen vi nu står inför är att återskapa en värld där rädsla för vår egen överlevnad inte längre behöver existera, eftersom vi vet att vi är omhändertagna.

Som jag emellertid nämnde, är det som så, att jag har en tendens att reagera i fruktan och ångest inför hur denna världen är skapad och fungerar – och det är det som jag kommer arbeta med i denna blogg. Men som sagt, att hantera denna rädsla är bara en del av lösningen, vi måste även implementera ett nytt monetärt system där denna typ av rädsla aldrig kan uppstå i någon individ, och där alla kan få den frihet de förtjänar – det är en mänsklig rättighet.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inför tanken att jag i framtiden ska gå ut och hitta ett arbete till mig själv, och bygga någon slags karriär för mig själv, reagera i fruktan, ångest och nervositet – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera och se mig själv som underlägsen, som oförmögen, såsom att jag inte har de tillräckliga kvalifikationerna för att ta mig själv ut på arbetsmarknaden, och styra upp mitt liv på så sätt att jag faktiskt kan leva, och existera i denna världen, och att jag inte kommer hamna på gatan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva mig själv såsom underlägsen och mindervärdig detta system i vilket jag befinner, och således förlåter jag mig själv at jag tillåtit och accepterat mig själv att mig själv såsom underlägsen, oförmögen, och inte tillräckligt stark, effektiv, eller driven för att kunna hantera, dirigera och leva i detta system, tjäna pengar, och bygga upp ett liv till mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att leva praktiskt här i varje andetag, och hantera, bygga och skapa mitt liv i varje andetag – gå in i mitt sinne och projicera idéer och antaganden om framtiden; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva lösningen – att leva HÄR i varje andetag och inte vara beroende av mitt sinne för att dirigera och röra mig själv i och som denna världen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli, och vara beroende av mitt sinne för att röra mig själv, för att motivera mig själv, och för att planera min framtid, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv motiveras av rädsla, av ångest, av osäkerhet, av nervositet och underlägsenhet, och känna och uppleva det som om att detta är det enda jag kan lita på, dessa upplevelser, och att utan dessa finns det ingenting annat jag kan göra; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att genom mitt eget beslut och mina egna direktiv, ta ett beslut att leva, att planera, att styra mig själv i denna världen, och inte längre vara motiverat och styrd av rädslor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att lösningen till att bli effektiv i denna världen, inte är att gå in i rädsla, och att motivera, röra och styra mig själv utifrån en slags kvävande rädsla, att jag kommer förlora mig själv, om jag inte i varje ögonblick håller fast vid denna rädslan, och motiverar mig själv utifrån denna rädslan; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag inte behöver rädsla, jag behöver inte tvivel, jag behöver inte ångest, utan det jag behöver är sunt förnuft, det jag behöver är att titta på vad som är här, och ta ett beslut, som inte är motiverat av någonting mindre eller mer än vad jag ser är här, och vad jag ser är ett effektivt och bra beslut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att rädsla, ångest och nervositet är någonting som jag måste hålla fast vid för att kunna klara mig själv i denna världen, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge rädsla och nervositet ett värde, och tro att dessa upplevelser på något sätt kommer att göra att jag klarar mig igenom denna världen, att jag kommer bli bättre på att överleva, att jag kommer bli bättre på att dirigera och styra mig själv, att jag kommer bli bättre på att ta beslut – istället för att se, och förstå att dessa upplevelser inte har något relevant syfte – de är bara dessa upplevelser som i sig själv inte ger mig någonting; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta bort alla rädslor inför framtiden så att jag kan se tydligt och klart vad som är här – och ta ett beslut som verkligen gynnar mig själv och de som finns i min omvärld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå, att lösningen på detta problem, denna rädsla inför att leva och existera i denna världen, bara delvis är att jag tar bort rädsla inom mig själv, eftersom den andra delen handlar om att implementera ett ekonomiskt system som är bäst för alla, som skapar en värld där vi inte längre behöver vara rädda, där vi inte längre behöver känna oro och ångest, där vi inte längre behöver existera i en överlevnadspersona och hela ta beslut, springa omkring, tänka, och röra oss själv i och som rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli nervös inför min framtid, inför att tjäna pengar, inför att skapa ett nätverk i systemet, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det är ingen mening att vara nervös, system är i grund och botten uppbyggt på principen av ackumulation, och allt man gör handlar om nummer, och att således är processen om att skaffa ett arbete, tjäna pengar, ett nummerspel, där det handlar om hur många gånger jag applicerar en och samma handling, och att således är nervositet meningslöst, eftersom jag rör mig och existerar i en verklighet som i grund och botten är uppbyggd av och som matematiska formler

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa de mentala förväntningar jag byggt upp inom  mig själv angående vem jag ska vara i framtiden, var jag ska jobba, hur jag ska jobba, hur mycket pengar jag ska tjäna, vilken titel jag ska ha, vilket nätverk jag ska, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället för att ha dessa förväntningar, röra mig själv, agera och leva i varje andetag – i varje ögonblick – och leva i ett förväntanslöst tillstånd – där jag inte drömmer om någonting mer utan att jag istället lever tillfullo här – och skapar min framtid här i varje andetag

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att skapa mig själv här, skapa min framtid här, och skapa denna inte utifrån rädsla, nervositet, eller ångest – utan istället motivera mig själv med sunt förnuft – se vad som måste göras, och sedan göra det – och sluta oroa mig för vad som kan hända, och vad som inte kan hända – och se att detta i grund och botten är irrelevant – för vad som är relevant – är att jag är här – och att det är här i detta ögonblick som jag har makten att styra mig själv och ta beslut

Jag åtar mig själv att sluta gå in i stress och nervositet inför min framtid, och jag åtar mig själv att istället på mig själv att jag kommer hantera de utmaningar jag ställs inför i framtiden här, i tillit till mig själv, och att jag kommer att hitta en lösning oavsett vad slags utmaning jag står inför

Enhanced by Zemanta

Dag 155: Du Ska Göra Mig Hel!

Självskriverier

På senaste tiden har jag känt mig arg och frustrerad – irriterad; och anledningen till detta är att jag accepterar mentalt skvaller i förhållande till vissa punkter i mitt liv, och dessa har framförallt att göra med begär.

Ett av mina begär är att leva ett roligt, och äventyrsfullt liv – där saker och ting händer varje dag – nya saker som jag inte visste skulle hända i förväg. Och så blir jag på detta sätt dragen genom min dag och får hela tiden möta än mer otroliga, och roliga upplevelser. Eftersom detta inte är så som min vardag ser ut har jag en tendens att känna att det är någonting som saknas, och fattas i min värld – det är helt enkelt någonting som inte är rätt; och detta i sin tur leder till att jag blir frustrerad och irriterad eftersom tydligen lever jag inte mitt liv ”till fullo” – där ”till fullo” innebär att jag upplever, och dagligen går igenom en mängd olika och fascinerande upplevelser och energier.

Så – det är dags att ta mig själv tillbaka till verkligheten – dags att ta mig själv tillbaka till min vardag och låta mig själv uppskatta enkelheten i att bara vara här – andas – och ta hand om mina dagliga bestyr på ett sätt som är bäst för alla.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit mig själv att hålla kvar vid ett hopp, och en dröm om att mitt liv ska bli någonting mer – om att jag ska bli någonting mer i denna världen, och att jag ska få genomleva ett liv där jag är speciell, och sedd som unik – och annorlunda av andra – och att jag har ett liv som andra ser upp till och gärna skulle vilja leva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sakna min barndom, och känna mig irriterad och frustrerad över att jag blivit vuxen – och tvingats ta ansvar över mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tycka att det är tråkigt att ta ansvar över mitt liv, och att jag hellre skulle vilja göra någonting som jag tycker är upphetsande, och exalterande – och fullständigt glädjeberusande – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera mig själv här såsom enkelheten i ett andetag – såsom att uppskatta, och vara nöjd med mig själv här i och som min mänskliga kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att uppskatta, lära känna, och skapa ett intimt förhållande med min kropp här – med mig själv här – genom att leva, och röra mig själv i och som andetaget i varje ögonblick – att istället tänka att mitt liv inte är tillräckligt, att mitt liv inte är fantastiskt nog, roligt nog, och givande nog – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leta efter mig själv utanför mig själv – genom att leta efter fullständighet – leta efter att få uppleva mig själv fantastiskt – leta efter att få uppleva äventyr såsom en punkt utanför mig själv – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva och uttrycka mig själv som dessa ord HÄR – i och som andetaget – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mitt liv till en process av att söka efter någonting mer än mig själv och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och manifestera en tro, och en idé inom och som mig själv att det finns någonting mer än mig där ute – någonting mer magnifikt – någonting mer otroligt – någonting mer fantastiskt som jag måste ta del av, och som jag måste uppleva – och som jag måste bli ett med – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se, inse och förstå att alla dessa idéer och upplevelser är just idéer och upplevelser och är inte på riktigt – eftersom vad som är på riktigt är HÄR – med mig – en och jämlik – här såsom min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera delar av mig själv som jag vill uppleva och leva – såsom glädje, frihet, och självuttryck – utanför mig själv – genom att tänka att jag bara kan uppnå dessa uttryck av och som mig själv genom att få något slags externt stimuli – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta tag i mitt liv – och ta tag i mig själv – och skapa mig själv såsom de uttryck jag vill leva och uppleva mig själv som

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mitt liv till ett stort sökande efter någonting mer – och hela tiden känna det som om att det är någonting essentiellt och otroligt viktigt som saknas i mitt liv som jag på något sätt måste hitta, och måste ta del av – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att det där som jag tror mig själv sakna – det finns inte utanför mig – utan det är ju MIG SJÄLV som jag saknar – det är mig själv som jag inte tillåtit och accepterat att leva och uttrycka mig själv – och verkligen vara och lära känna denna fysiska verklighet HÄR en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa lögnen, och medverka i lögnen att det finns någonting mer där ute som jag måste hitta – och tänka att innan jag har hittat denna sak där ute så kan jag inte leva – och jag kan inte uttrycka mig själv – och jag kan inte uppleva mig själv – eftersom tydligen är jag bara halv – eftersom den andra halvan av mig själv tydligen är där ute någonstans – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta mig själv tillbaka hit till andetaget, och se, inse och förstå att HELA JAG – är faktiskt HÄR – och att det jag måste göra är att LEVA denna insikt – genom att i varje ögonblick vara här med HELA mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka få min omvärld att ändra sig så att jag kan uppleva mig själv annorlunda – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att – min upplevelse av och som mig själv inte har med min omvärld att göra – utan min upplevelse av och som mig själv har med MIG att göra – och hur jag existerar och lever inom mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ansvar för mig själv på alla sätt och vis – och se till att jag lever på ett sådant sätt så att jag är nöjd med mig själv – så att jag lever och uttrycker mig själv till fullo – och inte börjar leta efter någon annan att tillfredställa mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att titta på denna världen såsom någonting som är separat från mig själv – och tänka att för att uppleva mig själv som HEL – så måste jag konsumera och ta del av så mycket som möjligt i denna världen; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se, inse och förstå – att min idé om att världen är delad – alltså existerar i separation från mig – är just en idé – eftersom jag bevisligen är fysisk och består av samma materiell som denna världen – och således inte saknar någonting som denna världen utanför mig tydligen har – således åtar jag mig själv att leva denna insikt om att jag är HEL här i och som mitt andetag – en och jämlik

Självåtaganden

När jag märker att jag hoppas på någonting mer – och att jag drömmer om att mitt liv ska bli någonting bättre, eller större – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna idén är endast en taktik för mig att inte se att det är JAG som är den gemensamma nämnaren i min värld, och att det således inte finns någonting mer, eller bättre att hämta utanför mig själv; således åtar jag mig själv att leva och uttrycka mig själv såsom att vara tillfredsställd med mig själv – och att vara nöjd med mig själv

När jag märker att jag saknar min barndom, känner mig irriterad, och frustrerad över att jag blivit vuxen och tvingats ta ansvar över mitt liv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att den idén jag har om vad min barndom var – är just en idé och ingenting som faktiskt existerar eller finns i verklighet; således åtar jag mig själv att sluta sakna, och sluta vilja uppleva en idé och jag åtar mig själv att istället leva och uttrycka mig själv HÄR i och som varje andetag

Jag åtar mig själv att väcka mig själv till liv – och att sluta söka efter liv utanför mig själv – och jag åtar mig själv att göra detta genom att dedicera mig själv till mig själv – och hänge mig själv till att varje dag gå min process dedicerat – hängivet – och oförtröttligt tills detta är klart och jag åtar står här i och som varje andetag stabil – och effektiv i min kropp

När jag märker att jag letar efter någonting utanför mig själv – eftersom jag tycker mitt liv är för vardagligt, för tråkigt, för repetativt och förutsebart – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att endast sinnet – såsom en existens av att definiera mig själv i förhållande till externt stimuli – letar efter, och definierar sig själv utifrån vad som pågår i ens värld; och således åtar jag mig själv att sluta definiera mig själv utifrån, sluta relatera mig själv i förhållande till det som pågår i min värld – och stå orubblig, och oföränderlig inom och som mig själv oavsett vad slags punkter jag möter i min värld

När jag märker att jag rör mig själv utifrån utgångspunkten om att jag ska hitta någonting mer där ute, om att jag ska lyckas få ta del av någon speciell upplevelse, eller någon slags fantastisk insikt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna idén om att det finns mer utanför mig själv är endast en ursäkt för att jag inte ska behöva möta, och lära känna mig själv HÄR – såsom fullständig stabilitet och tystnad – såsom tidlöshet; och således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka hit, och medvetet möta mig själv i och som varje andetag – och medvetet dirigera mig själv till att stå upp inom och som mig själv i mitt andetag och sluta leta efter någonting mer utanför mig själv

När jag märker att jag tänker att jag ”måste dit där för att uppleva frihet” – eller ”jag måste träffa den där människan för att bli glad” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag har underskattat min skapande makt något fatalt – i tron att jag måste ha någon annan, eller någonting annat att generera upplevelser i mig för att jag ska kunna leva mig själv som ord; således åtar jag mig själv att leva ord självmotiverat, och självdirigerat – och således göra mig själv till motorn av och som mig själv i varje ögonblick – där jag står i och som denna världen utan att vilja ha någonting, och utan att frukta att förlora någonting – fullt förmögen att dirigera mig själv i den riktning jag ser är bäst för alla

När jag märker att jag känner, och upplever att någonting saknas i mitt liv – och att jag måste UT och leta upp det där som jag tycker saknas inom mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det enda som saknas är JAG – såsom att andas, interagera, och leva HÄR en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp; således åtar jag mig själv att sluta söka utanför mig själv och istället HITTA mig själv HÄR – och se att det jag letat efter i hela mitt liv hela tiden varit HÄR med och som mig själv

När jag märker att jag känner, och tänker om mig själv att jag är halv, och att någonting essentiellt saknas inom mig som jag måste ut och leta efter – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – jag bestämmer att jag är halv – det är mitt beslut att uppleva mig själv som halv vilket betyder att jag kan bestämma att – jag är HEL – jag är HÄR och jag slutar därmed att söka efter någonting mer utanför mig själv; således åtar jag mig själv att besluta mig själv för att leva HÄR i och som varje andetag – för att sluta försöka uppnå någon slags sanning, och medvetenhet genom att bli någonting i andras ögon – och jag åtar mig själv att istället bli mig själv

När jag märker att jag försöker ändra min omvärld, för att ändra min upplevelse av och som mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag kommer ALDRIG kunna ändra mig själv genom att ändra min omvärld – för problemet i fråga om min upplevelse av mig själv är MIG SJÄLV och inte min omvärld; således åtar jag mig själv att fokusera på mig själv – och att arbeta med mig själv – och att ändra mig själv

När jag märker att jag tittar på min omvärld såsom någonting som är separat ifrån mig – såsom någonting jag måste konsumera och få att ge mig uppmärksamhet för att jag ska kunna uppleva mig själv på vissa specifika sätt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna idén om att jag måste få min omvärld att ge mig en upplevelse är fullständigt självbegränsande, och betyder att jag i princip är en slav till omständigheter; således åtar jag mig själv att ändra mig själv – och att skapa mig själv som det levande ordet och stå direktiv bakom och som mina upplevelser