Tag Archives: önska

Dag 287: Mina Egna och Andras Förväntningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd, och känna ångest inför att jag inte står upp till de förväntningar jag tror att andra har gentemot mig, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva, röra mig själv, motivera mig själv, utifrån en utgångspunkt av att vilja bli erkänd av andra, och få andra att tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå hur ofta jag medverkar i tankar inom mig själv, som har sin grund i att jag är rädd för vad andra tycker om mig, och att jag vill tillfredsställa människor runtomkring, så att jag under alla omständigheter vet jag är säker, och trygg, i det att alla människor i min omvärld tycker om mig, och gillar att vara runtomkring mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta beslut i min värld, och att leva, utifrån en utgångspunkt av att vilja säkerställa att jag alltid är omtyckt, och att jag alltid har ett stöd från andra människor i det som jag beslutar mig själv för att ta mig för, och göra med mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att om jag inte har andra människors stöd, och konstanta uppvaktning, och om jag inte hela tiden kan vara säker på att andra människor upplever mig positivt, då är det någonting fel på mig, och då måste jag genast ändra mig själv för att se till så att jag tillfredsställer alla intressen i min omgivning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta hänsyn till mig själv, till mina egna behov, och till mina egna intressen, utan istället gå in i en polaritet där jag endast ser till vad jag tror att andra människor tycker, och känner om mig, och där jag försöker framställa mig själv så positivt som möjligt för andra människor, så att jag därmed ska kunna känna mig själv omtyckt, älskad, och högt värderad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte träna mig själv på att vara självständig i mitt liv, och på att när jag tar beslut, att beakta allas positioner, och alla punkter av vikt, och att i detta inte bara beakta vad andra vill, eller känner, utan även beakta min egen position, och ta ett beslut som är bäst för alla, och som fungerar mest effektivt för alla involverade

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka mig själv såsom mitt naturliga, och ovillkorliga uttryck, när jag pratar, och interagerar med andra människor, eftersom jag är rädd, och orolig för hur andra ska uppfatta mig, och vad andra ska tycka, och känna gentemot mig, om jag uttrycker och rör mig själv ovillkorligt, och utan att hålla mig själv tillbaka; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett djupt, och att förstå att jag an ge mig själv gåvan att vara avslappnad, lugn, och bekväm med mig själv här i och som min mänskliga fysiska kropp, och att jag inte behöver ett erkännande av andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas effektivt här med och som min mänskliga fysiska kropp, och att se att rädslan, och tankarna som kommer upp inom mig i förhållande till att inte vara omtyckt, och inte vara älskad av andra, dessa punkter är inte riktiga, utan endast så pass verkliga som jag gör dem; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge mig själv såsom min mänskliga fysiska kropp uppmärksamhet – HÄR – där jag inte fokuserar på energier, där jag inte fokuserar på det inre mentala snacket – utan jag istället har min närvaro här med och som min fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att det finns inget riktigt hierarkiskt slavförhållande som jag måste knäböja gentemot i form av rädsla och ångest, utan dessa mentala punkter är någonting som jag skapar inom mig, och någonting som jag tillåter och accepterar att influera, och ha en effekt i mitt liv; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett djupt andetag, och att öva mig själv på, och träna på att leva stabilitet, och på att ge uppmärksamhet till vad som är fysiskt här i detta ögonblick – till det som jag kan ta på, och röra på, och bevisligen interagera med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva i och som en underlägsenhet, och en rädsla inför andra människor, där jag tror och tänker att jag inte kan vara, och inte är värdig att vara en jämlik med andra människor, utan att jag är helt enkelt fördömd till ett liv i och som underlägsenhet, där jag måste leva i rädsla, och att det helt enkelt bara är min natur, och det är min lott i livet; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och föra mig själv tillbaka hit – till min kropp – till min fysiska närvaro och applikation HÄR; och därmed inse att jag kan styra, dirigera, och förändra min upplevelse och applikation av mig själv här och att jag inte är dömd att leva ut på något specifikt sätt

Således, när jag märker att jag går in i rädsla, och underlägsenhet, och börjar leva, strukturera, och beslut i mitt liv, utifrån att vilja tillfredsställa andra, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att det beslut som är bäst för alla, involverar alla, och inte bara några personer, således måste jag ta alla i beaktanden, även mig själv, och se vad slags handling, och åtgärd som innebär det som är bäst; således åtar jag mig själv att inte fokusera på att tillfredsställa någon specifik person – utan istället tillfredsställa det som är bäst för alla

Enhanced by Zemanta

Dag 161: Prestationsångest

Självskriverier

Idag har jag börjat studera inför min tentamen. Och det är intressant att se att det inom mig själv kommer upp många tankar i förhållande till hur jag ska plugga för att få det ”bästa resultatet”. Och de flesta av dessa tankar består av ångest, nervositet och rädsla att jag inte ska klara av tentamen om jag inte studerar och pluggar inför min tentamen på ett visst sett.

Vanligtvis brukar jag sitta och skriva ner de flesta av de saker som måste beaktas, och göra en pärm fylld med papper där allting står. Denna gång gör jag inte det. Och det är inte för att jag är lat, eller inte orkar – utan därför att jag tycker det står för mycket saker i min studentlitteratur för att jag ska kunna skriva ner det, och därför lägger jag istället min tid på att läsa boken och lära mig allt som står i den. Och detta resulterar i att jag upplever mycket ångest, och nervositet – för plötsligt börjar jag undra, och frukta – men vad ska jag göra om jag inte vet svaret på frågorna? Kommer jag verkligen att klara att besvara frågorna om jag inte skriver ner exakt alla små detaljer som står i boken? Och vad kommer hända med mina betyg om jag inte skriver ner allt?

Det är dock intressant om jag tittar tillbaka på min tidigare tentamen, så kan jag se att jag aldrig haft någon väldigt stor användning av mina anteckningar när jag väl kommit till att skriva tentamen. Eftersom jag kunnat allting så bra redan vid det laget. Men jag får erkänna att jag lär mig faktiskt väldigt bra genom att skriva ned saker och ting, men det rättfärdigar inte på något sätt den rädsla jag upplever – som visar mig att jag fortfarande håller kvar vid ett begär, och ett hopp om hur jag vill att min framtid ska bli; och det är oacceptabelt.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett hopp, och ett begär om att jag ska lyckas i mitt liv – och få en bra karriär, och lyckas tjäna mycket pengar – och bli erkänd av systemet såsom att vara stark, och särskilt lyckad individ

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som rädsla, ångest, och nervositet inför att jag inte ska lyckas med mina studier – och frukta att jag kommer glömma bort information, och att jag inte kommer veta vad jag ska skriva när jag väl sitter med provet i handen – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett begär, och ett hopp om att få bra betyg – för att därmed ”lyckas i denna världen” – och bli någonting ”utöver det vanliga” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att släppa mitt begär av att ”få bli någonting” – och istället leva och uttrycka mig själv här, och gå processen att skapa en värld som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fästa värde på vilket jobb jag har, på vilken lön jag har, och på hur människor runtomkring mig tittar på mig i förhållande till vilket jobb, och vilken lön jag har – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället slappna av – att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och fokusera på att leva, att fokusera på det som är riktigt och verkligen viktigt – vilket är jag stöttar mig själv i min process, och viger mitt liv åt att införa ett system i denna världen som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av rädslor, ångest, och osäkerhet inför att jag inte kommer klara av att prestera på min tenta om jag ändrar sättet att studera på, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att placera ett värde utanför mig själv, och tänka att om jag får ett bra betyg på mitt prov – då, och endast då kan jag acceptera mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att SLAPPNA AV och att släppa ångest, och press – och helt enkelt studera varje dag utifrån en utgångspunkt av att jag tycker det är roligt och intressant, och sluta oroa mig själv inför det slutgiltiga resultatet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig inför det slutgiltiga resultatet, och oroa mig själv inför vad jag ska göra – och hur jag ska känna mig själv om det inte går bra för mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta att fästa värde vid punkter i separation från mig själv såsom pengar, och istället leva HÄR en och jämlik som mitt andetag – och inse, se och förstå att jag är VÄRDE HÄR – och att jag inte behöver kämpa för att få ta del av detta utanför mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att mitt yrke, och min skolprestation är ALLT som jag har – och att jag därför måste prestera utöver alla andra, och att jag måste vinna – för annars är jag tydligen inte värd någonting, och annars är jag tydligen inte tillräcklig för mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ANDAS och att släppa mig själv fri från den press, och den förväntan jag skapat mig själv – och istället tillåta och acceptera mig själv att skriva min tentamen utan nervositet, rädsla eller ångest – utan istället HÄR en och jämlik såsom mitt andetag

Självåtaganden

När jag märker att jag håller kvar vid ett hopp, och ett begär om att jag ska lyckas i mitt liv – få en bra karriär, och tjäna mycket pengar; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att hopp, och begär begränsar mig – eftersom där hopp, och begär finns – existerar även rädsla – och rädsla gör mig lam; således åtar jag mig själv att sluta hoppas, att sluta ha begär – och istället agera, och röra mig själv utan rädsla

När jag märker att jag existerar i och som rädsla, ångest, och nervositet inför att jag inte ska lyckas med mina studier – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – om jag låter min upplevelse av mig själv vara beroende av hur det går för mig i skolan gör jag mig själv till en slav, och till en som följer efter upplevelser, och detta är begränsande till den milda grad; således åtar jag mig själv att sluta vara oroad inför vilket betyg jag kommer få, och inför hur det kommer att gå på min tentamen – och istället fokusera på att leva och uttrycka mig själv HÄR – i och som varje andetag

När jag märker att jag placerar ett värde på vilket arbete jag har, vilken lön jag har, och hur människor ser mig i förhållande till dessa två punkter – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag låter mig själv bli kontrollerad av pengar, och arbete – och låta mina beslut styras av begäret att andra ska se upp till mig – så kommer jag att kompromissa mig själv och ta beslut som inte är bäst för mig, utan som endast känns bra; således åtar jag mig själv att sluta oroa mig själv inför, och vara beroende av vad andra tycker om mig – och istället åtar jag mig själv att leva sunt förnuft och ta beslut som kommer leda till att jag skapar en värld, och en mig som är bäst för alla

När jag märker att jag blir besatt av rädslor om att jag inte kommer kunna prestera på min tentamen, om jag ändrar sättet jag studerar på – och gör annorlunda än vad jag brukar göra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att rädsla kan endast existera där ett begär existerar, och där ett begär existerar, existerar även självkompromiss eftersom jag lever för någonting annat än mig själv; således åtar jag mig själv att släppa mitt begär om att få ha en bra, och åtråvärd karriär – och jag åtar mig själv att istället leva, och röra mig själv HÄR i och som andetaget utan att låta min upplevelse av och som mig själv vara skapad, och beroende av vad jag tror andra ser, känner och tycker om mig

När jag märker att jag oroar mig själv inför det slutgiltiga resultatet av min tentamen, och jag oroar mig inför hur jag ska känna mig själv om det inte går bra för mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att de upplevelser av rädsla, och andra emotioner jag har i förhållande till tentamen inte är riktiga, och är därför inte värda att lägga någon uppmärksamhet vid, och ta beslut utifrån; således åtar jag mig själv att sluta oroa mig själv inför slutresultatet – och om det går dåligt, och jag därmed upplever en negativ upplevelse av mig själv – att då applicera självförlåtelse, och helt enkelt ta bort denna upplevelse av och som mig själv

När jag märker att jag tänker och tror att min framtida yrkeskarriär, och min skolprestation är allt som jag har – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – jag har mig själv HÄR – jag är här i och som andetaget och behöver ingenting mer än mig själv här; således åtar jag mig själv att släppa mitt betygshets – att släppa mitt begär att få vara utöver det vanliga – och istället fokusera på att leva, och uttrycka mig själv här, och lära känna mig själv i och som andetaget

Dag 106: Snyggis

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att spana in mig själv – och när jag ser mig själv – att tänka att jag ser snygg, och sexuellt attraktiv ut – och inom detta jämföra mig själv med andra killar i min verklighet, och tänka att jag definitivt är mer lyckad, och populär – och att mitt liv måste vara mer viktigt än vad andra människors liv är – för se så snygg jag är; istället för att se, inse och förstå att skönheten bedrar – eftersom den efter ett tag försvinner och sedan inte har något värde alls

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja träna och springa för att få en kropp som ser snygg ut – så att jag kan få kvinnor att titta på min kropp i avund, och önska att de kunde ha sexuell och intim närkontakt med mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att träna för att utveckla, och skapa praktiskt, och fysisk intimitet med och som min mänskliga fysiska kropp – och alltså sluta att försöka göra mig själv accepterad av andra genom att visa upp mig själv som ett slags utställningsobjekt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att missbruka min kropp genom att använda den till att få uppmärksamhet av andra människor – och att få andra människor att känna, och tänka att jag är snygg och vacker – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva här i enhet och jämlikhet med min kropp – och inte använda min kropp för att få andra att uppleva mig såsom snygg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skämmas för och känna mig generad inför min narcissism i förhållande till hur jag ser ut – och förtrycka min utseendefixering, och istället skapa en idé av och som mig själv såsom att ”jag inte bryr mig om hur jag ser” – när det står väldigt klart att jag bryr mig en hel del – en mycket stor hel del – om hur jag ser ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv med andra män i fråga om hur jag ser ut i förhållande till dem – och antingen tänka, och uppleva att jag är snyggare, eller fulare än dem – och utifrån detta antagande skapa en upplevelse av mig själv såsom antingen att vara överlägsen, eller underlägsen – där om jag tycker mig själv vara vackrare än mannen som delar mitt ögonblick – att jag då känner mig överlägsen, och det motsatta när jag inte ser mig själv såsom den vackrare personen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av idén av skönhet – och definiera mig själv såsom vacker, och göra det till vad jag inom mig själv anser vara mitt ”bästa karaktärsdrag” – att jag är vacker – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid och som minnen inom mig själv när andra människor sagt till mig att jag är vacker, eller snygg – och skapa en upplevelse utifrån dessa minnen där jag känner mig själv speciell, och överlägsen – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva här såsom min kropp – en och jämlik – och alltså precis som min kropp inte definiera mig själv utifrån ett utseende – utan istället gå här med min kropp – där det således inte finns några idéer – inga upplevelser – inga förväntningar – jag är varken snygg eller ful – utan jag är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv i och som mitt uttryck av mig själv genom att definiera och se mig själv såsom vacker – och snygg – och därmed tänka att på grund av att jag innehar denna egenskap av att vara snygg – att jag därför måste ha en partner som innehar samma egenskap och som får samma typ av respons från sin omgivning när hon interagerar med denna – istället för att tillåta och acceptera mig själv att släppa denna idé och upplevelsen inom och som mig själv av att jag är vacker, och snygg – och istället tillåta och acceptera mig själv att vara en kropp – odefinierbar – och därmed tillåta och acceptera mig själv att skapa förhållanden med vilken partner som helst – eftersom det inte finns någon slags heder som jag försvarar genom att vara med en specifik sorts partner

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja skapa ett förhållande, och en partner gentemot vilken andra skulle uppleva att jag har det perfekta förhållandet – jag har den perfekta partnern – jag har det perfekta livet – och därmed – varje gång mitt förhållande, och min partner inte ser ut som och liknar det som definierats såsom ”det perfekta förhållandet” och ”en snygg flickvän” – att då uppleva mig själv såsom misslyckad, och underlägsen – och bli arg och frustrerad – eftersom det känns som att jag är en förlorare när jag vill vara en vinnare

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja genom mitt förhållande med min partner annonsera mig själv till andra såsom att jag är en vinnare – såsom att jag är speciell – att jag har speciella färdigheter, och egenskaper som absolut inte alla personer har – och att jag på grund av detta förtjänar att bli ansedd, och respekterad såsom en vinnare – och såsom någon som i sin natur är överlägsen andra; istället för att tillåta och acceptera mig själv att slappna av – och att ge upp denna tävling på alla sätt och vis – och istället för att tävla – att istället lära känna mig själv här såsom en kropp – en enkel kropp som är precis likadan som alla andra kroppar – och att det därför inte finns någonting som skiljer mig från andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att det enda som skiljer mig själv från andra är det faktum att jag tänker att jag är annorlunda än andra – och att jag definierar mig själv såsom annorlunda i mitt huvudet, och om jag tar bort detta finns det ingenting som längre skiljer mig från andra – då är jag precis likadan – en kropp här – som andas – som skiter – som har sex och som sover

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig själv, och vilja att min partner – och förhållandet som jag är i ska få mig att känna mig upplyft – att få mig att känna det som om att jag lyckats, och skapat ett bra förhållande – som att min partner är snygg, och intelligent – och alltså därför mer än en normal kvinna – och att jag därför förtjänar att se, och definiera mig själv såsom en vinnare som är bäst och utan några skrupler eller negativa spår

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara HÄR och lära känna mig själv HÄR såsom en kropp – såsom enkelheten av att andas – och att släppa exakt all kunskap om vad jag borde vara – om vad jag borde göra – om hur jag borde leva – om vad jag borde klara – och istället leva varje andetag till fullo – här – att andas in, och att andas ut – och att göra det till mitt syfte att på alla sätt och vis lära känna min mänskliga fysiska kropp och ta mig själv tillbaka hit till det fysiska

Jag åtar mig själv att – när jag ser att jag jämför mig själv med andra killar – att jag inom mig själv håller på att definiera mig själv såsom snygg, eller ful – attraktiv eller äcklig – att jag genast stoppar mig själv, och för mig själv tillbaka hit – att jag andas – och korrigerar mig själv till att gå och uttrycka mig själv här som min kropp – och alltså inte skapa en idé och en tanke om mig själv i förhållande till hur min kropp ser ut

Jag åtar mig själv – att när jag märker att tränar – genom att springa, eller styrketräna – eller vad det nu är jag gör – och att jag märker att jag gör detta för att jag vill se ut på ett visst sätt och imponera på tjejer; att jag då genast stoppar mig själv, och för mig själv tillbaka hit –och istället åtar jag mig själv att träna i beaktande av och som min mänskliga fysiska kropp HÄR – för att stötta och assistera min mänskliga fysiska kropp, och för att genom min träning skapa ett intimt och nära förhållande tillsammans med min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att inte använda min kropp såsom ett redskap för att få uppmärksamhet från andra människor – och bli sedd av andra människor – utan istället åtar jag mig själv att i varje ögonblick lära känna min kropp – genom att spendera varje andetag som jag tar till att stå här med och som min kropp en och jämlik – att uppleva mig själv i och som fingertopparna – i och som mina tår – i och som mina inre organ – i och som mina ben – och alltså verkligen lära känna mig själv; och således – när jag märker att jag använder min kropp såsom ett redskap för att bli sedd, och erkänd av andra – att jag genast stoppar mig själv – tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit; och att jag istället går här en och jämlik som min kropp – och rör mig med och som min kropp – och inte gör detta för att få någonting utan eftersom det är vem jag är

Jag åtar mig själv att inte skämmas för de punkter jag möter inom och som mig själv, och inte försöka gömma mig själv från sanningen från mig själv genom att tänka upp en bättre sanning inom och som mig själv; och således – när jag märker att jag inte villa se mig själv, och möta mig själv – eftersom jag skäms för vem jag är, och hur jag har existerat – att jag genast stoppar mig själv och för mig själv tillbaka hit – att jag andas – och att jag sedan ser mig själv såsom jag är utan någon upplevelse kopplat till vad jag ser – och därifrån arbetar med att korrigera mig själv

Jag åtar mig själv att inte längre definiera människor utifrån deras kroppsbild – att inte längre så fort en antingen kvinna eller man kommer in i mitt ögonblick – att tänka att personen i fråga antingen är snygg eller ful – att fundera på huruvida jag har en chans på kvinnan, om det är en kvinna – eller om tjejer ser mig som snyggare om det var en man som kom in; och således – när jag märker att jag jämför mitt utseende med andras – och jag funderar på huruvida andra är snygga eller fula – att jag då genast stoppar mig själv, andas och för mig själv tillbaka hit – och istället gör som min kropp – och ser på en annan människas kropp utan att inne i mitt huvud prata om denna andra människas kropp – utan bara se den utan att jämföra – utan att tänka att den är snygg eller ful

Jag åtar mig själv att inte längre definiera, och identifiera mig själv såsom snygg – attraktiv eller vacker – och inte skapa upplevelser, tankar, och idéer i förhållande till mig själv såsom en sådan definition – utan istället åtar jag mig själv att gå här såsom min kropp – såsom ett fysiskt uttryck här – och alltså inte definiera och se mig själv såsom antingen snygg, eller ful; och således – när jag märker att jag tänker på huruvida jag är snygg eller ful – att jag genast stoppar mig själv, andas och för mig själv tillbaka hit – och istället ger fokus på min mänskliga fysiska kropp – såsom mina fingertoppar, mina tår – mitt andetag – och för mig själv tillbaka hit

Jag åtar mig själv att inte längre söka att vinna – och skapa ett rykta om mig själv i förhållande till andra genom hur jag ser ut – att istället för att vara besatt av att vilja bli ansedd som snygg, och attraktiv – att leva här och uttrycka mig själv såsom min mänskliga fysiska kropp – och att inte på något sätt ge uppmärksamhet till tankar, och upplevelser inom och som mig själv som på något sätt definierar mig som vacker – eller ful; och således – när jag märker att jag begränsar mig själv genom att se mig själv såsom antingen vacker eller ful – att jag då genast stoppar mig själv, andas och för mig själv tillbaka hit – och istället tillåter och accepterar mig själv att gå och uttrycka mig själv här som min kropp – varken vacker eller ful utan HÄR

Jag åtar mig själv att sluta vilja imponera på andra med vilka människor jag umgås med – att sluta vilja imponera på andra genom att visa vilka slags fritidsintressen jag sysslar med – och istället för att vara besatt inom och som mig själv med att på något sätt försöka visa gentemot andra att jag duger, att jag är tillräcklig – och att jag är förmer än vad andra – att istället acceptera mig själv här, och tillåta mig själv att slappna av in i och som min mänskliga fysiska kropp – och således sluta att jaga; således – när jag upplever det här såsom att mitt liv inte är perfekt eftersom jag saknar diverse ateraljer som jag tydligen behöver för att kunna ”vinna” och vad den mest eftertraktade, och eftersökta människan – att jag då genast stoppar mig själv – tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och slutar söka utan istället tillåter och accepterar mig själv att acceptera, och vara tillfreds med mig själv här – såsom min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att sluta vilja uppnå en status hos andra människor genom att visa hur pass många av mina individualiserade begär jag lyckats manifestera in i min verklighet – och istället för att leva i och som en tävling med andra människor där jag känner att jag måste bevisa mig själv – och få andra att se mig som att vara bäst – att istället leva, och uttrycka mig själv här i varje ögonblick – ovillkorligt – och utan att bekymra mig själv om vad andra tycker, eller inte tycker; och således – när jag märker att jag tävlar med andra människor genom att jag försöker visa upp mitt liv, och mig själv såsom något speciellt, och bättre än det normala – att jag genast stoppar mig själv, tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och sedan talar, applicerar, rör mig själv HÄR som MIG SJÄLV – naturligt och avslappnat och utan att försöka formulera en lögn av mig själv såsom att jag tydligen är förmer än vad andra är

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att när jag slutar att tänka så finns det ingenting som skiljer mig från andra människor – jag är precis likadan – jag är en kropp här; således – när jag märker att jag tänker – när jag märker att jag tycker, och känner mig själv annorlunda än vad andra är – att jag genast stoppar mig själv, tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och därefter att jag går här som min kropp – här

Jag åtar mig själv att sluta vilja, och önska att min partner ska ge mig en slags positiv upplevelse – en slags känsla av att jag har lyckats, och att jag nu är en vinnare – och i detta åtar jag mig själv att se till att mitt liv inte består av att söka efter positiva känslor – utan att jag faktiskt lever i beaktande av denna fysiska verklighet HÄR – och tar beslut som är i samklang och enighet med denna fysiska verklighet HÄR; och således – när jag märker att jag tycker att min partner inte ger mig en tillräckligt stor upplevelse av att vara en vinnare – speciell – förmer än – att jag genast stoppar mig själv, tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och istället tillåter och accepterar mig själv att uppskatta min partner såsom ett fysiskt uttryck av och som liv – en och jämlik med mig här

Jag åtar mig själv att lära känna min kropp – och att leva en och jämlikhet såsom den enkelhet min kropp visar mig är möjlig – såsom ett andetag in, och ett andetag ut – och att leva så i varje ögonblick och aldrig projicera mig själv antingen framåt i tiden – eller bakåt i tiden; och således – när jag märker att jag inte lever såsom den enkelhet som min kropp visar mig – att jag då stoppar mig själv, tar ett andetag – och för mig själv tillbaka hit – och återför mig själv till att leva en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp – här – såsom enkelhet som andetaget här