Tag Archives: ord

Dag 324: Ledarskap

Ledarskap – vad är det för någonting?

Min förståelse av ledarskap har varit att det är förmågan att inverka på, styra, och påverka andra i min omgivning. Det är förmågan att vara auktoritativ och att ta beslut som andra sedan följer. Naturligtvis har jag några bilder som existerar inom mig gällande vad som symboliserar en ledare – och det är den stereotypa mansfiguren som står framför en stor publikmassa – han skriker ut ord, använder en kraftfull retorik, och får tillslut människohopen framför att jubla, bli lyriska, och sträcka upp sina händer i luften och skrika ledarens namn.

Efter att jag lyssnat på några intervjuer om ledarskap (se här) har dock min förståelse av vad det innebär att vara en ledare ändrat sig diametralt. Vad som uttrycks i dessa intervjuer är att ledarskap börjar med en själv – och att den centrala förmågan som involveras i ledarskap är färdigheten att kunna leda och styra sig själv.

I dessa intervjuer rekommenderas att man går igenom och släpper alla de definitioner och idéer man tidigare haft om ledarskap – eftersom detta krävs för att man sedan ska kunna omdefiniera ordet ledarskap, för att sedan kunna leva det praktiskt. I det följande ska jag därför arbeta med självförlåtelse och släppa mina nuvarande definitioner i förhållande till detta ord.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se och definiera ledarskap i formen av en idé och en bild av en auktoritär man som står och håller ett medryckande tal till en stor församling människor – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från ordet och applikationen av ledarskap – och se ledarskap som någonting jag endast kan göra i förhållande till andra människor – istället för att se, inse och förstå att ledarskap är någonting som jag först och främst måste leva med och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé av ledarskap, och ledare, att en sådan måste vara överlägsen, och bättre än de som följer, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag för att leva ordet ledarskap måste ha följeslagare, och att jag måste ha människor som ser upp till mig, som värdesätter mig, och som ser mig som viktig och oumbärlig för framtiden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé och en bild av att en ledare alltid måste veta svaret på frågor, aldrig får tveka, och att en ledare ska vara självrådig, och inte låta sig inspireras, eller lyssna på vad andra säger – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ledarskap är den praktiska förmågan av att jag leder och dirigerar mig själv – att jag bestämmer vem jag är – hur jag lever – och varför jag lever – och att jag således inte längre följer efter de tankar, känslor och emotioner som kommer upp inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera ledarskap såsom någon som är förmer, som är en äldre man med stor erfarenhet, som har pondus, och självförtroende, och vars auktoritativa närvaro fruktas av andra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa begreppet, och ordet ledare, till att existera som en död idol, som endast en bild, och en fiktiv presentation – istället för att fråga mig själv hur jag kan leva ledarskap praktiskt, fysiskt, och faktiskt här i och som varje ögonblick – och hur jag framförallt – kan praktiskt leda mig själv genom mina dagar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att en ledare måste ha följeslagare, istället för att se, inse och förstå att en ledare är någon som dirigerar sig själv, någon som styr sig själv, motiverar sig själv, och bestämmer sin riktning i livet – och således behöver en ledare inte några följeslagare

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att associera ledare med framgång, överlägsenhet, seger, och triumf, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se det som en statusposition att vara ledare, och tro att det tydligen gör mig mer än vad andra är om jag är i en position av att vara en ledare; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag – föra mig själv tillbaka hit till och som min mänskliga fysiska kropp – och se att jag kan leva ledarskap här – att ledarskap bygger på mig själv och vem jag är inom mig själv – bygger på vem jag är i mina beslut – vem jag är i mina överväganden – vem jag är i mina tankar – och att det inte handlar om att vara bättre än andra – utan att det handlar om att skapa mig själv direktivt i och som varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera det som åtråvärt att vara ansedd som en ledare, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera ledare såsom att vara förmer, och bättre än ’vanliga människor’ – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att en ledare aldrig kan vara förmer eller bättre än en annan människa – eftersom en ledare i grund och botten är en människa – och ingenting mer eller mindre – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ovillkorligt släppa taget om idén om ledaren såsom att vara överlägsen – och förstå att ledarskap inte handlar om status eller prestige – utan ledarskap handlar om vem jag är i och som varje ögonblick – och varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag är för svag för att stå upp som en ledare inom mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv, och hålla mig själv tillbaka, och skapa en självförminskande definition och förståelse av mig själv – och att tro att jag inte kan stå upp – förändra mig själv – och implementera ordet ledarskap i mitt dagliga liv och leverne

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att jag måste bli äldre innan jag kan stå upp som en riktig ledare – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa ordet ledare till en viss ålder – till ett visst utseende – till ett visst sätt att röra sig på och kommunicera på – istället för att se, inse och förstå att ordet ledare handlar om vem jag är i varje ögonblick – där själva kärnfrågan är huruvida jag styr och dirigerar mig själv i aktiv medvetenhet i varje ögonblick – eller om jag låter sinnet styra mig och bestämma vem och hur jag ska vara

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att inte begränsa ordet ledarskap – att se att ledarskap inte handlar om följeslagare, det handlar inte om status eller prestige, det handlar inte om att vara förmer eller mindre – utan det handlar om vem jag är – och det är i grund och botten en livsprincip – ett sätt att leva på – som inte har någonting med sinnet att göra – utan det är ett fysiskt och kroppsligt uttryck i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att inte begränsa mig själv – och att förstå att jag kan förändra och dirigera mig själv till att stå upp och leva som ordet ledarskap – och att jag inte överhuvudtaget behöver ge mig själv en förminskande definition och tro att jag inte kan leva ordet ledarskap – och således åtar jag mig själv att stå upp – röra mig själv – och motivera mig själv att leva och uttrycka mig själv som ledarskap – och börja med projektet och utmaningen att leda mig själv

Enhanced by Zemanta

Dag 317: Att Leva Ordet Ansvar

ansvarDet är genom ord som vi skapar oss själva – vi lever ord vare sig vi är medvetna om det eller inte och det är genom att omdefiniera ord som vi kan förändra och skapa oss själva till att leva på ett sådant sätt som vi ser är bäst för oss själva såväl som för andra.

Idag kommer jag därför att arbeta med att omdefiniera ett ord för att sedan i min praktiska verklighet leva detta ord.

Det ord som jag ska arbeta med idag är Ansvar – vilket är ett ord som jag ser att jag kan expandera i hur jag lever det praktiskt.

Vad jag har sett i förhållande till hur jag i nuläget lever ansvar är att det endast är gentemot vissa saker i min omvärld som jag lever detta ord och det har att göra med hur jag skapat en idé om att vissa saker är mer viktiga än andra. En sak som jag märkt är jag inte på ett effektivt lever ordet ansvar i förhållande till saker och ting som rör min direkta omvärld – såsom att t.ex. bädda min säng när jag vaknar på morgonen, eller dammsuga golvet när jag ser att det är skitigt, eller leka med, eller ta ut katterna när jag ser att detta är någonting de behöver. Det finns alltså ett problem i att jag tenderar att se ansvar endast i förhållande till vissa slags punkter och inte i förhållande till andra – och detta bottnar i att jag inte i alla ögonblick låter mig själv se utflödena av de beslut jag tar.

Saken är som så att allt jag inte gör och allt jag gör har en viss effekt i min verklighet och det är just denna effekt som jag ännu inte tillfullo låtit mig själv se. Om jag till exempel inte tar hand om mina kläder och packar in dem min byrå eller klädskåpet, har detta effekten att kläderna blir liggande och tillslut byggs upp till en hög. Detta är ett beteende som innebär att min fysiska och direkta omvärld inte längre är lika praktiskt effektiv och beteendet utgör också en slags bristande respekt för mina kläder – jag struntar i om de blir skitiga, skrynkliga, fylls med katthår, eller trillar ner på golvet och får damm på sig – och här kan jag således leva ordet ansvar för att praktiskt korrigera detta beteende.

Den formella definitionen på ordet ansvar är:

Skyldighet att se till att viss verksamhet fungerar och att ta konsekvenserna om så inte sker.

Denna definition kan jag se är begränsad, eftersom att ta ansvar bör inte vara någon skyldighet, utan det bör istället vara ett sätt att leva och någonting man gör utifrån en insikt om vad som är sunt förnuft och vad som är bäst för alla. Dessutom kan konsekvenser av att man inte ta ansvar inte undvikas och därför är det inget val man gör att ta konsekvenserna om man inte tar ansvar – man drabbas vare sig man vill det eller inte. Man kan tro att man slipper undan, men allt man gör i denna fysiska verklighet har ett utflöde som kommer påverka även ens eget liv direkt eller indirekt.

Därför kommer jag att skapa min egen definition av ordet som jag sedan kommer leva praktiskt. Om jag alltså ska ta och omdefiniera ordet ansvar på så vis att jag tar allt och alla i min omvärld i beaktande är en bra definition för ansvar:

Att ta tag i och dirigera samt styra punkter i min omvärld på ett sådant sätt att utflödet blir vad som är bäst för alla.

Nedan kommer jag att applicera självförlåtelse på de idéer och reaktioner jag skapat gentemot ordet ansvar – så att jag kan släppa taget om hur jag levt ordet hittills och därefter förändra och skapa mig själv i enlighet med den nya definition av ordet som jag ställt upp.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och uppleva ett motstånd gentemot att ta tag i punkter i min omvärld, röra dem, och motivera mig själv att skapa någonting med mitt liv som kommer att gynna alla människor – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället låta mig själv motiveras av energier och låta min förprogrammering bestämma vad jag ska ägna mig själv åt och hur jag ska leva mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge efter inför ett motstånd att göra saker och ting fullständigt och helhjärtat första gången jag gör saker och ting – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som en apati där jag gör saker halvfärdiga – jag gör dem inte fullständigt – jag gör dem bara tills de duger – och jag rör mig inte i min verklighet på ett sådant sätt att jag hanterar alla punkter som är här på ett sådant sätt att det skapar ett utflöde som är bäst för alla; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förändra och styra denna punkten på sådant sätt att jag hanterar alla punkter i min värld – styr och tar tag i dem – helhjärtat och fullständigt – och lägger ner all min kraft och medvetenhet på att fullgöra punkten så bra som jag kan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ansvar för min direkta verklighet i samma ögonblick som jag ser att där finns en punkt som jag måste dirigera och styra – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta och skjuta upp att ta ansvar – eller hoppas att någon annan ska ta ansvar och dirigera punkten – istället för att se, inse och förstå att det är en dröm och en illusion – ett slags försök att fly bort från mitt ansvar – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv den gåvan jag ger mig själv i och med att jag låter mig själv ta fullständigt ansvar för min omvärld och mig själv – för jag kommer därigenom att bli mer nöjd med mig själv, mer tillfreds med mig själv, och när jag går och lägger mig på kvällen, verkligen känna inom mig själv att jag gjort något av värde med min dag

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ha det som utgångspunkt i alla de saker jag medverkar inom och som, att göra det så bra som jag kan, att vara tålmodig, och sträva efter perfektion i allt jag tar mig an, och således inte låta mig själv nöja mig med halvfärdiga resultat, med halvdana resultat där jag inte gett allt jag kunnat ge, utan där jag istället gett bara så mycket som jag känner för att ge, och som jag tycker är bekvämt att ge

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta lathet och apati styra vem jag är, hur jag lever mitt liv, och hur jag beslutar att hantera och styra punkter som dyker upp i mitt liv, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå, att när lathet och apati dyker upp inom mig, är allt som krävs att jag tar ett beslut om vem jag är, och hur jag ska leva, och sedan håller mig till detta beslut, och lever detta beslut in i verkligheten så att säga

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det faktiskt är förhållandevis enkelt att förändra mig själv vad det gäller denna punkten, för jag kan klart och tydligt se när jag inte tar ansvar, när jag inte gör något till mitt yttersta, och när jag gör någonting halvdant – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att när jag märker att jag existerar och går in i en sådan upplevelse och ett sådan mentalt stadie, att jag då förändrar mig själv och styr mig själv till att vara fullständigt här i ögonblicket, och ge den punkten jag håller på med just då min fulla uppmärksamhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att nöja mig själv med halvdana resultat, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att nöja mig med ett halvdant liv, en halvdan applikation, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ändra mig själv på så vis att utgångspunkt i allt jag tar mig an är att nå perfektion, är att framkalla det bästa möjliga resultatet, att nå det bästa möjliga utflödet, att verkligen skapa det som är bäst för mig och de som existerar med mig i min omvärld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att om jag nöjer med endast halvdana resultat, så blir det jag sänder ut i denna världen halvdant och resultatet blir en halvdan värld, en värld som duger men som inte är särskilt bra överhuvudtaget, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett ansvar och leva som ett exempel på hur jag vill att varje människa ska uttrycka sig, röra sig och leva i denna världen, och således i och med detta påvisa den potential vi som människor har, och hur denna potential har glömts bort och inte nyttjats – nämligen vår potential att skapa oss själva som levande ord och bestämma vilka vi ska vara, vad vi ska ge, hur vi ska leva, och vad resultatet ska bli av våra liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag genom att jag accepterar mig själv som halvdan även accepterar alla andra människor som halvdana, för hur kan jag kräva eller förvänta mig att någon annan ska leva någonting som inte jag ännu lever? Således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se vilket ansvar jag har vad det gäller skapandet av en ny människa, skapandet av en ny värld, skapandet av en ny natur, ett ansvar som är med mig här i varje ögonblick och som ligger i hur jag väljer att leva och uttrycka mig själv – och röra mig själv i varje ögonblick här

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att skapa mig själv som det levande ordet ansvar, och därigenom ge mig själv gåvan av att kunna lägga mig själv ned och sova på kvällen, nöjd, tillfreds och lugn, eftersom jag vet att jag tagit ansvar för alla punkter, där finns ingenting som jag inte har hanterat, eller dirigerat, utan alla punkter som kommit upp har jag effektivt styrt på ett sådant sätt att jag nu kan slappna av och lägga mig ned och sova; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv leva ansvar varje dag – varje andetag

Självåtaganden

När jag märker att jag upplever ett motstånd, och en motvilja mot att ta tag i och dirigera en punkt i min omvärld, och göra så med utgångspunkten av att nå perfektion, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och jag för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår till vilken grad jag begränsar och håller fast mig själv i en begränsad version av mig själv och att jag inte låter mig själv leva den potential som jag är tillgång till här; således åtar jag mig själv att ta ansvar, att leva ansvar, och att dirigera de punkter som dyker upp i min omvärld och i mitt dagliga liv – effektivt och helhjärtat – med målet inställt på att nå perfektion och göra det bästa som jag kan göra

När jag märker att jag hanterar och styr punkter i mitt liv halvdant och utan att riktigt bry mig om hur resultatet blir, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag genom att leva halvdant, kompromissar mig själv, och skapar konsekvensen av att jag kommer gå och lägga mig, och vara otillfreds, och känna det som om att jag missat någonting, och glömt att ta viktiga saker i beaktande, vilket jag uppenbarligen har gjort; således åtar jag mig själv att när jag hanterar och styr punkter i mitt liv – att göra så med utgångspunkten av att nå perfektion och nå det bästa möjliga resultatet

Enhanced by Zemanta

Dag 307: Ord Som Byggstenar

Ord är byggstenarna genom vilka jag bygger mitt liv, bygger vem jag är, bygger hur jag är, bygger varför jag är, bygger när jag är – med ord skapar jag riktning – med ord skapar jag mening – med ord skapar jag syfte – med ord skapar jag mig själv kort sagt.

ByggstenarLitenDetta är insikt som jag haft idag i förhållande till hur jag skapar relationer med andra människor. Fram tills denna punkten i mitt liv har relationer varit någonting som jag skapat mer utifrån en känsla, en upplevelse, en idé – jag vill t.ex. vara med en viss person därför att jag känner en slags attraktion gentemot denna individen, inte därför att jag ser några faktiska och påvisbara fördelar med att inleda en relation med denna individen – detta är vad jag ser att jag måste ändra.

Jag vill vara direktiv i förhållande till varför, hur, och när jag skapar förhållanden med andra människor, varför jag beslutar att gå in i ett förhållande, hur jag beslutar att vara i förhållandet – vad jag har för syfte, vad jag har för bakomliggande mål med förhållandet, jag vill ha allt det klart för mig – och sedan utifrån en sådan stabil och genomarbetad grund inleder och går jag sedan förhållandet – där jag inte tillåter och accepterar att låta min riktning och färd genom livet vara baserad på upplevelser, på känslor, eller på emotioner – utan där jag istället står som min riktning – står som mitt syfte – står som mitt mål.

Så, fram tills nu har jag låtit förhållanden i min värld vara baserade på en upplevelse jag har av mig själv – där jag gör val utifrån hur jag känner, jag pratar utifrån hur jag känner, jag tänker utifrån hur jag känner – och i detta glömmer jag bort vad som är praktiskt, vad som är faktiskt och vad som görbart.

Det är med ord som jag skapar mig själv när det inte längre finns någon känsla eller emotion att vägleda mig – det är intressant; att jag fram tills nu låtit mig själv styras av upplevelser och att jag i detta helt förbisett vilken makt ord har – men när allt kommer omkring är det uppenbart att det är med just ord som jag skapar. När jag står fri från upplevelser, då blir jag fri att skapa ovillkorligt, när det inte längre finns något jag dras mot, något jag hoppas på, något jag önskar, något jag känner mig positivt dragen gentemot – då öppnas möjligheten att skapa mig själv och mitt liv med ord – och det är genom att skapa mig själv med och som ord som jag kan skapa ett liv som är specifikt, effektivt, medvetet och fyllt med omsorg – där jag placerar mina handlingar i livet genom de ord jag väljer att uttrycka mig själv som, genom de principer jag väljer att stå som – därför är någonting som jag kommer att öva, att just bygga och konstruera mitt liv med ord istället för känslor och upplevelser – att ta beslut där själva fundamentet utgörs av ord specifikt placerade för att skapa bästa tänkbara resultat – och att jag sedan därefter lever orden, och skapar min verklighet en och jämlik med de ord jag uttryckt som mig själv.

Detta är innebörden av det levande ordet – när jag gör ordet levande genom att praktiskt uttrycka det i mitt dagliga liv – detta är nyckeln till auktoritet, integritet, och faktiskt makt – makten att skapa sig själv utan att vara styrd eller kontrollerad av irrationella upplevelser som inte har något fäste i vad som är verkligt, faktiskt, och substantiellt.

Av denna anledning kommer jag idag att hänge min självförlåtelse till just processen av att skapa med ord.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå vilken makt ord har, och hur jag genom att prata ord inom mig själv, och hur jag genom att prata med mig själv, och med andra i min vardag, skapar mig själv, skapar min karaktär, skapar vem jag är; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara specifik, och direktiv med de ord jag använder och uttalar som mig själv, så att jag därmed är säker på att vad jag säger är bäst för alla, och har en effekt och ett utflöde som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta ord för givna, och tro att ord endast är ord, och att ord bara händer – att jag bara använder ord och att det inte finns något annat syfte med ord än prata, och använda sig av dem i kommunikation – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att det är med ord som jag skapar mig själv, det är med ord jag tar beslut, det är med ord jag ser och kan konceptualisera min verklighet, och förstå hur jag kan ta beslut som är bäst för alla – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ord på allvar, och se, inse, och förstå att med varje ord jag uttrycker så skapar jag mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara oförsiktig med hur jag använder ord, och bara använda ord för att jag känner för det, eller för att jag vill det, utan att se vilka konsekvenser jag skapar inom och utom mig själv genom att använda ett visst specifikt ord – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett djupt andetag, och föra mig själv tillbaka hit, och placera en vakt framför min mun – för att på så vis se till att när jag talar och uttrycker mig själv med ord, så är jag specifik, exakt, detaljerad, och jag vet vilka konsekvenser mina ord kommer att ha

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå vikten av att ha ett effektivt vokabulär, med effektiva, klara, och direkta definitioner, eftersom detta utgör själva grunden i min förmåga att hantera min omvärld, i att hantera mig själv, i att ge mig själv riktning och styrning i denna världen – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att hänge mig själv åt processen att rekonstruera och återuppbygga mitt vokabulär på sådant sätt att jag skapar mig själv till att ha ett effektivt ordförråd som hjälper mig i mitt dagliga liv att leva effektivt, praktiskt och i hänsyn till att liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att så ord som oviktiga, att se dem som bara ord, och att tro det inte riktigt spelar någon roll huruvida jag har ett effektivt ordförråd eller inte, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett djupt andetag, och att se, inse, och förstå att det är med ord jag skapar mig själv, och det är utifrån de ord jag har i mitt vokabulär, och dess tillhörande definitioner, som jag skapar min förståelse om min direkta verklighet; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara ödmjuk inför ord, och förstå vikten av att rekonstruera mitt ordförråd till att vara stöttande, effektivt, och gynnande för mig själv i mitt dagliga leverne

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta ord för givna, och att inte bry mig om ord, att inte låtsas om ord, och att tänka att ord inte har någon effekt på mig eller min omgivning, och att jag kan säga vad jag vill, uttrycka vad jag vill, och hur jag vill, för ord är ändå tydligen döda, och de har ingen som helst betydelse; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se att varje individuellt ord har en betydelse, har en mening, har ett syfte, har ett visst slags uttryck, och att jag skapar mig själv genom att bygga mig själv med ord, och att jag således endast kan bygga mig själv till att vara en effektiv människa om jag är specifikt och detaljerad med vilka ord jag väljer att substantiera mig själv med

Självåtaganden

När jag märker att jag tar ord för givna, att jag pratar inom mig själv, eller högt utom mig själv, utan att vara medveten, specifik, och i full vetskap om vad jag uttrycker, hur jag uttrycker det, varför jag uttrycker det – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag med varje ord skapar mig själv, och att det därför är av yttersta vikt att jag är fullständig specifik i mitt användande av ord; således åtar jag mig själv att placera en vakt framför min mun – och att sluta prata ord när jag inte är klar över vad det är jag gör eller säger – och jag åtar mig själv att således ta ord på allvar och förstå att med varje ord så skapar jag mig själv

Jag åtar mig själv att rekonstruera, bygga om, och reparera mitt ordförråd – så att jag har ett effektivt och direkt vokabulär som assisterar och stöttar mig i mitt dagliga leverne

Enhanced by Zemanta

Dag 276: Ett Specifikt och Klart Vokabulär = Ingen Mer Rädsla

Jag fortsätter idag att arbeta med rädsla/ångest gentemot att misslyckas vad det gäller pengar, och karriär, eftersom detta är en punkt som fortfarande kommer upp inom mig.

Någonting som jag lagt märke till, som är fascinerande vad det gäller just rädsla/ångest för att misslyckas, är att dessa tankar består av en slags inre mental film, där jag inbillar mig själv vissa slags framtida händelser, och att någonting går dåligt, och att jag upplever någon slags jobbig, eller påfrestande händelse.

Vad som är intressant är att dessa inre filmer inte är överhuvudtaget specifika, jag menar – det är som en slags abstrakt, väldigt generell idé inom mig själv som kan liknas vid en programkod som ser ut såhär: framtid + pengar = dåligt = rädsla. Och vad jag tycker är intressant är att min rädsla alltså inte förhåller sig till några faktiska och verifierbara omständigheter utan är en mer generell rädsla gentemot ”framtiden” och ”jobbiga händelser”.

Ett klart ordförrådÅterigen visar detta alltså på vikten av att ha ett specifikt, definierat, och klart vokabulär, för ens inre tankeprocesser består av ord, och om dessa ord inte har en klar betydelse, då är det lätt att man tittar på sin värld och börjar generalisera, precis som jag har förklarat att jag gjort. För som jag sa, min rädsla relaterar inte till en specifik punkt som faktiskt i sin definition innebär att det finns en fara, och någonting som jag bör frukta – utan det rör sig istället om en irrationell upplevelse mot någonting odefinierbart som jag tydligen borde frukta, bara för att jag borde frukta den.

Med ett klart, och specifikt vokabulär kan inte denna typ av irrationella tankeprocesser existera, eftersom då är inte framtiden en generell punkt, utan framtiden ser man istället klart såsom att utgöra en multidimensionell process som består av flertalet olika punkter som rör sig samtidigt, och framtiden blir alltså då inte generell, utan man ser att framtiden består av många olika slags händelser, omständigheter, och punkter, som man alla i viss mån har förmåga att hantera, och styra. Alltså – med ett klart vokabulär där man lär sig se fakta istället för upplevelser kan inte rädsla längre existera, eftersom man då förstår vad som är här, och man lever inte i en konstant ångest att ”kanske någonting händer som jag inte förstår” – för man har helt enkelt en klar insikt om vad som finns här i denna verklighet, och man litar på sig själv att man kan hantera vad som är här.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva i fruktan och ångest gentemot framtiden, och gentemot punkten att ”spendera pengar” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte specificera mitt vokabulär, och se inse, och förstå att när jag har ett klart, definierat, och välbyggt vokabulär, då kan jag inte ha denna typ av irrationella tankeprocesser eftersom jag ser att framtiden i sig självt inte är någonting att frukta, eftersom framtiden är en del av min vardag, och inte någonting som jag behöver vara rädd för, eftersom framtiden består av händelseförlopp, och omständigheter som jag kan dirigera, och i viss mån styra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla fast vid, och definiera mig själv i enlighet med en irrationell rädsla gentemot ”framtiden” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att framtiden i sig självt är helt neutral, och att det endast är en benämning på det faktum att punkter rör sig framåt i denna verklighet i enlighet med fenomenet ”tid” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att framtiden inte är någonting att frukta, utan är någonting att dirigera, och styra, och hantera

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid, och låta mig själv bli kontrollerad och styrd av en abstrakt rädsla i förhållande till tid, och framtid, och pengar – där jag inbillar mig själv att framtiden kommer innehålla ”dåliga händelser” och att jag kommer att få problem med pengar, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att denna rädslan, och denna ångesten är irrationell, och att den inte bygger på några faktiska, och verifierbara omständigheter – den bygger inte på fakta, utan på känslor, på upplevelser, och på inre idéer som inte står i samklang med verkligheten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte föra mig själv framåt på ett sådant sätt att jag utmanar min rädsla, och min ångest, och inte låter mig själv vara kontrollerad av min rädsla, och min ångest, utan att jag istället för mig själv tillbaka HIT, och lever HÄR, och förstår att jag skapar min framtid HÄR i varje andetag, jag skapar min värld som jag kommer att uppleva i framtiden HÄR, genom de beslut jag lever här, genom vad jag tillåter och accepterar mig själv att stå, och uttrycka mig själv som här, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att den rädsla jag upplever är irrationell och har ingenting med min framtid att göra, och det enda den tjänar till är att göra min syn dimmig, göra min riktning i livet skev, eftersom jag inte tar beslut som är bäst för mig, utan istället beslut som är baserade på en irrationell, och fullständigt irrelevant rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv tro att jag beskyddar mig själv genom att jag håller kvar vid rädsla, och ångest gentemot framtiden, och gentemot pengar, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro, att jag får en bättre, och mer säker, mer trygg, och lugn framtid, om jag håller fast vid ångest, rädsla, nervositet, och underlägsenhet, istället för att se, inse, och förstå att så inte är fallet – och att rädsla inte skyddar mig, ångest gör mig inte mer medveten, och effektiv – utan faktiskt är det motsatta sant, att jag gör det svårare för mig själv att leva, svårare för mig själv att göra effektiva beslut, och svårare för mig själv att röra mig själv framåt i denna världen i en riktning som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta rädsla, och ångest för givet, och att tro att rädsla och ångest måste existera inom mig, och att det är någonting naturligt, någonting ”mänskligt” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att rädsla inte är naturligt, utan är en skapelse från en tanke, och en idé – man tänker någonting, man inbillar sig någonting, och sedan blir man rädd – och det är alltså inte ett direkt fysiskt uttryck här – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag, och låta mig själv släppa taget om all rädsla, och istället för att hålla fast vid rädsla, leva utan rädsla, leva i och som andetag vid tidens skärande egg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att rädsla inför framtiden är inte min egen skapelse, utan är någonting som jag ärvt, och fått del av utifrån mina föräldrar, jag har tittat på dem och sedan låtit mig själv bli influerad av dem – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett djupt andetag, och förstå att om jag ska leva ett effektivt, fulländat, och komplett liv, så måste jag lära mig att leva, uttrycka mig själv, och ta beslut, utan att på något sätt vara kontrollerad och styrd av rädsla; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att driva mig själv förbi rädsla, och att förstå att rädsla kan inte kontrollera mig om jag inte tillåter det, om jag inte accepterar det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag är hjälplös utan rädsla, och att jag måste ha rädsla inom mig själv för att veta var jag är, vem jag är, hur jag ska leva, var jag ska leva, och hur jag ska ta beslut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra det till en vana inom mig själv att ta beslut med rädsla som min vägledare, och ta det beslut som jag känner minst rädsla gentemot, istället för att undersöka exakt vad min rädsla består av, och undersöka exakt varför rädslan kommer upp inom mig, och därmed utmana min rädsla, och se om min rädsla faktiskt är rationell eller endast består av en idé som jag accepterat utan att ifrågasätta dess validitet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra det till en vana inom mig själv att acceptera rädsla såsom en auktoritet inom mig själv bara på grund av hur rädsla känns, och hur jag upplever energisensationen av rädsla, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv ifrågasätta denna energisensation, och att ifrågasätta varför jag accepterar rädsla som min auktoritet, jag menar bara för att det känns på ett speciellt sätt inom mig själv behöver ju inte det betyda att vad jag upplever är av någon vikt, och att vad jag upplever är någonting som jag måste ta i beaktande i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att när jag tar ett beslut utifrån rädsla så komprometterar jag mig själv, och jag gör detta, eftersom när jag beslutar någonting i rädsla så ser jag inte sunt förnuft, och jag beslutar inte utifrån vad som är bäst för mig, bäst för alla, utan utifrån vad jag känner, vad jag upplever, vad jag tycker – och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att i en värld som består av fakta är det inte effektivt att leva utifrån känslor, och upplevelser, för känslor och upplevelser är i grund och botten lögner och har inget direkt förhållande till denna fysiska verklighet, och således är det som att leva som en handikappad när jag tillåter och accepterar mig själv att ta beslut i denna faktiska verklighet med hjälp av icke-faktiska upplevelser, och känslor, som endast är subjektiva idéer om verkligheten och inte verkligheten i sig självt

Självåtagande

När jag märker att rädsla kommer upp inom mig, och jag accepterar denna rädsla som min auktoritet, och låter rädsla vägleda mig i ett beslut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser, och förstår att när jag låter rädsla vägleda mig då komprometterar jag mig själv, och jag tar beslut som inte är bra för mig, utan som gör mig underlägsen, och gör mig ineffektiv i denna verklighet, där jag inte gör vad som är bäst för mig, bäst för alla, utan gör någonting bara för att en känsla säger till mig det; således åtar jag mig själv att träna mig själv, och förädla, och göra perfekt, färdigheten att ta beslut utifrån faktum – utifrån faktiska omständigheter som jag kan verifiera och inte låta mig själv ta beslut utifrån upplevelser såsom rädsla

När jag märker att jag låter mig själv gå in i och som en rädsla inför framtiden, och rädsla inför att förlora pengar i framtiden, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser, och förstår att denna rädsla är irrationell och har ingenting med framtiden att göra, det är en rädsla som jag ärvt av de generationer som gått före mig och har därför ingenting med mig att göra heller, och det är en rädsla som inte tjänar något syfte i denna faktiska praktiska verklighet; således åtar jag mig själv att stoppa rädslan, och inte ge den uppmärksamhet, och istället fokusera på de faktiska omständigheter som är HÄR – och dirigera, och ta beslut HÄR – och planera för framtiden i enlighet med de faktiska omständigheter jag kan verifiera som faktiska och relevanta, som fakta

Enhanced by Zemanta

Dag 212: Socialitetskaraktären – Omdefiniera Ord (Del 6)

Nu då jag har gått igenom alla dimensioner i socialitetskaraktären är det dags att titta på de ord som varit prevalenta i denna karaktären – och omdefiniera dessa.

De ord som jag återkommande sett då jag arbetat med denna karaktären är vänskap, och trevlig – så dessa ord ska jag omdefiniera.

Vänskap

Nuvarande definition på ordet i världen

1. The quality or condition of being friends.

2. A friendly relationship: formed many new friendships over the summer.

3. Friendliness; good will: a policy of friendship toward other nations.

Hur jag har upplevt/förstått/levt ordet

Vänskap är någonting jag sätt som värdefullt i mitt liv – såsom någonting viktigt, och som gör mig till en mer respektabel, och erkänd människa. Så – därför har jag spenderat en stor del av mitt liv att söka efter vänskap – och få känna mig själv inkluderad av en viss människa, eller grupp av människor.

Det är intressant att jag aldrig tänkt på att vara vän med mig själv – och att etablera vänskap med mig själv – istället för att söka vänskap från andra människor. Detta är i vart fall någonting som jag missat – och istället har vänskap varit någonting som jag exklusivt sett kunnat ges till mig från andra människor – och jag har sett det som om att jag måste kämpa, och göra mig till för att få ta del av denna vänskap – och jag måste visa mig från ”min bästa sida”.

Vänskap har alltså för mig aldrig riktigt varit en sann vänskap – såsom en slags nära intimitet med en annan människa – utan istället har det varit en symbol för socialt värde.

Ljuda ordet

svenska:
Vän-skap
Väl-skapt
Värld-skapa
Vänlig-egenskap

engelska:
Friendship
Friend-ship
Find-ship
Freed-ship
Free-end-ship

Kreativt skrivande om ordet

Det ljud som jag tycker ringer mest sant om ordet vänskap är ”vänlig egenskap” – vilket då skulle betyda att man lever ordet vänskap genom att stå en och jämlik med en vänlig egenskap – och en vänlig egenskap i detta fallet hade varit att behandla en annan såsom man själv vill bli behandlad – att ge såsom man vill få – och således lever man då vänskap genom att ge till andra människor i ens omvärld precis såsom man själv skulle vilja att de skulle ge tillbaka.

Vänskap blir då inget som exklusivt kan ges av andra människor – utan är någonting som jag kan leva och uttrycka utan att någon annans tillstånd.

Slutgiltig definition

”Vänskap” = Att uttrycka sig själv med andra människor på sånt sätt att man ger såsom man vill få – man uttrycker en vänlig egenskap

Kontrollfrågor

Representerar min definition av ordet vad ordet betyder?

Ja

Är min definition av ordet fri från polaritet?

Ja

Kan jag stå vid min definition av ordet i evigheter?

Ja

Trevlig

Nuvarande definition på ordet i världen

1. Pleasing and agreeable in nature: had a nice time.

2. Having a pleasant or attractive appearance: a nice dress; a nice face.

3. Exhibiting courtesy and politeness: a nice gesture.

4. Of good character and reputation; respectable.

5. Overdelicate or fastidious; fussy.

6. Showing or requiring great precision or sensitive discernment; subtle: a nice distinction; a nice sense of style.

7. Done with delicacy and skill: a nice bit of craft.

8. Used as an intensive with and: nice and warm.

Hur jag har upplevt/förstått/levt ordet

När jag var liten kommer jag ihåg att min mamma brukade referera och bedöma människor med huruvida hon tyckte de var trevliga eller inte. En trevlig människa var en bra människa, och en som inte var trevlig, det var inte en bra människa. Det högsta betyget en människa kunde få var alltså att bli ansedd såsom trevlig av min mamma.

Jag har också anammat detta synsätt, och när jag ser på hur jag kommenterat människor som jag träffat i mitt liv, så kan jag se att jag gjort detta genom att bedöma dem som antingen ”trevliga” eller någonting annat.

Trevlig är alltså i mitt vokabulär för närvarande någonting som är bra – och eftersträvansvärt – och jag har känt mig positivt laddad när jag hört något kommentera eller omnämna mig såsom att vara trevlig – detta har jag tyckt om.

Ljuda ordet

svenska:
Trev-lig
Tre-liv
Trev-lid
Trevande-och-blid

engelska:
Nice
Mice
No-ice

Kreativt skrivande om ordet

Det står klart att ordets ljud tyder på att trevlig är någonting som beskriver en placid, passiv, och tillbakadragen personlighet – alltså – någon som inte står ut – utan som istället har bemästrat färdigheten att vara tilltalande, och omtyckt av alla människor. Och detta uppnås genom att helt enkelt hålla med alla människor, och vara tillmötesgående – och inte på något sätt säga, eller nämna någonting som andra inte skulle hålla med om.

Detta är alltså en ganska trist, och tråkig definition av ordet – och därför måste definitionen av trevlig för ändras – för just nu betyder att vara trevlig i princip att man är villig att kompromissa och förtrycka sig själv för att få andra att tycka om en.

Trevlig borde istället vara att man visade att man står upp för livet – vad som är bäst för alla – och man eftersträvar en värld som är givande, och gynnande för alla varelser i denna existens. Alltså att man står för livet – Till-liv.

Slutgiltig definition

”Trevlig” = Att stå för, agera, och leva på en daglig basis – utifrån en princip av att göra mot en annan såsom man själv vill ta emot

Kontrollfrågor

Representerar min definition av ordet vad ordet betyder?

Ja

Är min definition av ordet fri från polaritet?

Ja

Kan jag stå vid min definition av ordet i evigheter?

Ja

Enhanced by Zemanta

MamaMama-san, in Japan and East Asia, a woman in a position of authority

Dag 200: ”jag är mest lyckad”-karaktären (Del 6)

Idag kommer jag omdefiniera två ord vilka jag märkt framkommit flera gånger då jag gått igenom alla de dimensioner som ”jag är mest lyckad”-karaktären består av – och dessa ord är: ”bäst” och ”framgångsrik”

Bäst

Nuvarande definition på ordet i världen

1. Surpassing all others in excellence, achievement, or quality; most excellent: the best performer; the best grade of ore.

2. Most satisfactory, suitable, or useful; most desirable: the best solution; the best time for planting.

3. Greatest; most: He spoke for the best part of an hour.

4. Most highly skilled: the best doctor in town.

Hur jag har upplevt/förstått/levt ordet

Att vara bäst, eller att någonting är bäst – har jag sett såsom att någonting är ultimat – och värdemässigt överlägset någon, eller någonting. Det har alltså inte handlat bara om att en viss sak är praktiskt bättre än en annan sak – utan att den ena saken på grund av att denna är bättre anpassad till ett visst förhållande – har ett högre värde än den sak som är sämre anpassad för samma förhållande.

Jag har även definierat och sett det som eftersträvansvärt att vara bäst – och att det är ett misslyckande att vara dålig, sämst, eller mindra bra än bäst. Därför har jag i mitt liv strävat efter att få vara bäst på de saker och ting jag tagit mig an. I de saker jag inte var bra på, och inte kunde bli bäst på – brukade jag inte lägga ner tid eller ansträngning, eftersom jag inte kände det som om att det fanns något av värde att hämta – för jag kunde ju ändå inte bli bäst.

Ljuda ordet

svenska:
Bäst

Best

Mest

Flest

engelska:
Best

Beast

Bees-t

Kreativt skrivande om ordet

Såsom framkommer av ljudets ord innebär ordet ”bäst” att någonting är praktiskt överlägset i jämförelse med någonting annat – det är den absolut främsta lösningen, och den lösningen som man ska välja om man står inför ett val där den ena lösningen är bäst och den andra inte är bäst.

Men detta betyder inte att den lösningen på något sätt är värd mer – eller har någon högre känslomässig betydelse en den andra lösningen – att någonting är bäst är alltså en praktiskt och objektiv punkt som inte har någonting med värde, känslor, eller emotioner att göra.

Slutgiltig definition

”Bäst” = någonting är i sin funktion praktiskt och objektivt överlägset andra alternativ

Kontrollfrågor

Representerar min definition av ordet vad ordet betyder?

Ja

Är min definition av ordet fri från polaritet?

Ja

Kan jag stå vid min definition av ordet i evigheter?

Ja

Framgångsrik

Nuvarande definition på ordet i världen

1. The achievement of something desired, planned, or attempted: attributed their success in business to hard work.

2.

a. The gaining of fame or prosperity: an artist spoiled by success.

b. The extent of such gain.

3. One that is successful: The plan was a success.

4. Obsolete A result or an outcome.

Hur jag har upplevt/förstått/levt ordet

Att vara framgångsrik har för mig inneburit att man står över andra människor – och att man gjort någonting som ingen annan tidigare gjort, eller i vart fall gjort något sämre – och därför står man ut från mängden, och man gör sig själv sedd av andra – och man känner sig unik och speciell för man har gått ett steg längre än vad andra har gjort.

Jag har sett det som något eftersträvansvärt, och längtansvärt att vara framgångsrik – det är ett positivt ord – någonting som man vill göra, vill uppleva, och vill vara med om – och det man inte vill vara med om är att vara ett misslyckande – och uppleva en tillbakagång – det är motsatsen till att vara framgångsrik.

Framförallt har jag sett ordet i förhållande till pengar, arbete, skola, förhållanden, och sport – att man har lyckats i dessa delarna av sitt liv och får någonting mer än vad man tycker andra har fått. En begränsad definition av ordet får jag säga.

Ljuda ordet

svenska:
Fram-gång-rik

engelska:
Suck-see-ful
Suck-invest-ful
Suck-rest-dull
Suck-self-full

Kreativt skrivande om ordet

Det som jag kan se är att jag levt och förstått ordet framgångsrik fram tills nu såsom någonting som endast inträffar och sker för individen. Alltså bara en person kan vara framgångsrik, och att detta då betyder att andra människor måste vara sämre och förlora – och alltså vara underlägsna den som är framgångsrik. Någon måste suga ut musten ur de andra – för att denna ska kunna bli framgångsrik.

Men detta är en begränsad definition – och istället vill jag se att ordet framgångsrik är en ensak som rör alla människor – faktiskt hela vår existens – och att endast tillsammans – holistiskt – och som en enhet – kan vi bli framgångsrika. Endast när allas intressen blir tillgodosedda – och alla blir hörda, och hänsyn ges till både liten som stor – då är vi framgångsrika – inte annars.

Alltså är framgångsrik ett ord som man lever praktiskt – genom att ta beslut som är till fördel för alla – och inte bara för en själv.

Slutgiltig definition

”Framgångsrik” = När en person tar ett beslut som gynnar hela existensen – och göra att existensen i sin helhet blir en mer livsgynnande att befinna sig själv i.

Kontrollfrågor

Representerar min definition av ordet vad ordet betyder?
Ja

Är min definition av ordet fri från polaritet?
Ja

Kan jag stå vid min definition av ordet i evigheter?
Ja