Tag Archives: ordförråd

Dag 307: Ord Som Byggstenar

Ord är byggstenarna genom vilka jag bygger mitt liv, bygger vem jag är, bygger hur jag är, bygger varför jag är, bygger när jag är – med ord skapar jag riktning – med ord skapar jag mening – med ord skapar jag syfte – med ord skapar jag mig själv kort sagt.

ByggstenarLitenDetta är insikt som jag haft idag i förhållande till hur jag skapar relationer med andra människor. Fram tills denna punkten i mitt liv har relationer varit någonting som jag skapat mer utifrån en känsla, en upplevelse, en idé – jag vill t.ex. vara med en viss person därför att jag känner en slags attraktion gentemot denna individen, inte därför att jag ser några faktiska och påvisbara fördelar med att inleda en relation med denna individen – detta är vad jag ser att jag måste ändra.

Jag vill vara direktiv i förhållande till varför, hur, och när jag skapar förhållanden med andra människor, varför jag beslutar att gå in i ett förhållande, hur jag beslutar att vara i förhållandet – vad jag har för syfte, vad jag har för bakomliggande mål med förhållandet, jag vill ha allt det klart för mig – och sedan utifrån en sådan stabil och genomarbetad grund inleder och går jag sedan förhållandet – där jag inte tillåter och accepterar att låta min riktning och färd genom livet vara baserad på upplevelser, på känslor, eller på emotioner – utan där jag istället står som min riktning – står som mitt syfte – står som mitt mål.

Så, fram tills nu har jag låtit förhållanden i min värld vara baserade på en upplevelse jag har av mig själv – där jag gör val utifrån hur jag känner, jag pratar utifrån hur jag känner, jag tänker utifrån hur jag känner – och i detta glömmer jag bort vad som är praktiskt, vad som är faktiskt och vad som görbart.

Det är med ord som jag skapar mig själv när det inte längre finns någon känsla eller emotion att vägleda mig – det är intressant; att jag fram tills nu låtit mig själv styras av upplevelser och att jag i detta helt förbisett vilken makt ord har – men när allt kommer omkring är det uppenbart att det är med just ord som jag skapar. När jag står fri från upplevelser, då blir jag fri att skapa ovillkorligt, när det inte längre finns något jag dras mot, något jag hoppas på, något jag önskar, något jag känner mig positivt dragen gentemot – då öppnas möjligheten att skapa mig själv och mitt liv med ord – och det är genom att skapa mig själv med och som ord som jag kan skapa ett liv som är specifikt, effektivt, medvetet och fyllt med omsorg – där jag placerar mina handlingar i livet genom de ord jag väljer att uttrycka mig själv som, genom de principer jag väljer att stå som – därför är någonting som jag kommer att öva, att just bygga och konstruera mitt liv med ord istället för känslor och upplevelser – att ta beslut där själva fundamentet utgörs av ord specifikt placerade för att skapa bästa tänkbara resultat – och att jag sedan därefter lever orden, och skapar min verklighet en och jämlik med de ord jag uttryckt som mig själv.

Detta är innebörden av det levande ordet – när jag gör ordet levande genom att praktiskt uttrycka det i mitt dagliga liv – detta är nyckeln till auktoritet, integritet, och faktiskt makt – makten att skapa sig själv utan att vara styrd eller kontrollerad av irrationella upplevelser som inte har något fäste i vad som är verkligt, faktiskt, och substantiellt.

Av denna anledning kommer jag idag att hänge min självförlåtelse till just processen av att skapa med ord.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå vilken makt ord har, och hur jag genom att prata ord inom mig själv, och hur jag genom att prata med mig själv, och med andra i min vardag, skapar mig själv, skapar min karaktär, skapar vem jag är; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara specifik, och direktiv med de ord jag använder och uttalar som mig själv, så att jag därmed är säker på att vad jag säger är bäst för alla, och har en effekt och ett utflöde som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta ord för givna, och tro att ord endast är ord, och att ord bara händer – att jag bara använder ord och att det inte finns något annat syfte med ord än prata, och använda sig av dem i kommunikation – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att det är med ord som jag skapar mig själv, det är med ord jag tar beslut, det är med ord jag ser och kan konceptualisera min verklighet, och förstå hur jag kan ta beslut som är bäst för alla – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ord på allvar, och se, inse, och förstå att med varje ord jag uttrycker så skapar jag mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara oförsiktig med hur jag använder ord, och bara använda ord för att jag känner för det, eller för att jag vill det, utan att se vilka konsekvenser jag skapar inom och utom mig själv genom att använda ett visst specifikt ord – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett djupt andetag, och föra mig själv tillbaka hit, och placera en vakt framför min mun – för att på så vis se till att när jag talar och uttrycker mig själv med ord, så är jag specifik, exakt, detaljerad, och jag vet vilka konsekvenser mina ord kommer att ha

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå vikten av att ha ett effektivt vokabulär, med effektiva, klara, och direkta definitioner, eftersom detta utgör själva grunden i min förmåga att hantera min omvärld, i att hantera mig själv, i att ge mig själv riktning och styrning i denna världen – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att hänge mig själv åt processen att rekonstruera och återuppbygga mitt vokabulär på sådant sätt att jag skapar mig själv till att ha ett effektivt ordförråd som hjälper mig i mitt dagliga liv att leva effektivt, praktiskt och i hänsyn till att liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att så ord som oviktiga, att se dem som bara ord, och att tro det inte riktigt spelar någon roll huruvida jag har ett effektivt ordförråd eller inte, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett djupt andetag, och att se, inse, och förstå att det är med ord jag skapar mig själv, och det är utifrån de ord jag har i mitt vokabulär, och dess tillhörande definitioner, som jag skapar min förståelse om min direkta verklighet; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara ödmjuk inför ord, och förstå vikten av att rekonstruera mitt ordförråd till att vara stöttande, effektivt, och gynnande för mig själv i mitt dagliga leverne

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta ord för givna, och att inte bry mig om ord, att inte låtsas om ord, och att tänka att ord inte har någon effekt på mig eller min omgivning, och att jag kan säga vad jag vill, uttrycka vad jag vill, och hur jag vill, för ord är ändå tydligen döda, och de har ingen som helst betydelse; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se att varje individuellt ord har en betydelse, har en mening, har ett syfte, har ett visst slags uttryck, och att jag skapar mig själv genom att bygga mig själv med ord, och att jag således endast kan bygga mig själv till att vara en effektiv människa om jag är specifikt och detaljerad med vilka ord jag väljer att substantiera mig själv med

Självåtaganden

När jag märker att jag tar ord för givna, att jag pratar inom mig själv, eller högt utom mig själv, utan att vara medveten, specifik, och i full vetskap om vad jag uttrycker, hur jag uttrycker det, varför jag uttrycker det – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag med varje ord skapar mig själv, och att det därför är av yttersta vikt att jag är fullständig specifik i mitt användande av ord; således åtar jag mig själv att placera en vakt framför min mun – och att sluta prata ord när jag inte är klar över vad det är jag gör eller säger – och jag åtar mig själv att således ta ord på allvar och förstå att med varje ord så skapar jag mig själv

Jag åtar mig själv att rekonstruera, bygga om, och reparera mitt ordförråd – så att jag har ett effektivt och direkt vokabulär som assisterar och stöttar mig i mitt dagliga leverne

Enhanced by Zemanta

Att Vara Specifik Med Självförlåtelse

Jag har upptäckt, då jag arbetat med självförlåtelse, att en av de viktigaste och mest effektiva saker man kan göra är att vara så specifik som möjligt med sin självförlåtelse. Till exempel: en punkt som jag arbetat mycket med är sexuellt begär, och när jag arbetat med denna punkt har jag i min självförlåtelse, till så stor utsträckning som möjligt, försökt vara specifik – exakt vad är det jag blir upphetsad av? Exakt vad är det jag tänker? Exakt vad är det jag känner? Är det någon lukt som jag blir upphetsad av? Varenda liten detalj har jag fångat i min självförlåtelse, för att på så vis vara så specifik och exakt som möjligt, och därmed hjälpa mig själv att transcendera punkten.

Och det hjälper verkligen att vara så specifik som möjligt, eftersom det öppnar dörren till förståelse om exakt varför man känner som man känner, eller tänker som man tänker – och man ser exakt vad det är som stimulerar vissa sorters tankar eller upplevelser – det kan vara mycket exakt och detaljerat; t.ex. en viss färg, form, eller en kombination av flera färger och former. Och det är när man blir exakt in sin förlåtelse, som man börjar se vad det är som faktiskt ligger till grund för ens inre upplevelse – och därmed inser man hur punkten också ska stoppas.

För att på ett effektivt sett kunna beskriva den punkt man arbetar behövs dock ett effektivt ordförråd, och det är någonting som man tränar upp under tiden som man arbetar med sin självförlåtelse. Så har det i alla fall varit för mig – jag har haft inre upplevelser, och känslor som jag inte haft ord för, och inte kunnat beskriva – eller så har det varit någon självrealisation som jag inte kunnat sätta ord på, och då har jag suttit och letat i ordlexikon – eller bara suttit och känt efter vilket ord som skulle passa in på det jag upplever.

Tillexempel, när jag arbetade med mitt sexuella begär, kom jag till punkten om att en kvinnas rumpa skapade en reaktion inom mig av upphetsning – så jag började applicera självförlåtelse, och frågan kom då upp inom mig – exakt vad var det som jag reagerade på när jag såg rumpan – var det färgen, formen, eller bara det faktum att det var en rumpa? Ord som jag då lyckades hitta och beskriva bilden av rumpan med var: fast, ungdomlig, vältränad och kvinnlig. Så jag utforskade verkligen bilden i ord, och beskrev den så noga jag kunde – och därför kunde jag vara väldigt exakt i min självförlåtelse, vilket hjälpte mig att sedan stoppa reaktionerna när de kom upp, nästa gång jag såg en kvinnorumpa som passade in på den bilden jag hade arbetat med.

Det tar tid att vara exakt, och det kräver tålamod – men det ger i sin tur tillbaka mycket mer än du bara hafsar igenom din självförlåtelse. Om du är noggrann kommer du märka hur mycket mer effektiv du blir i din generella applikation, och plötsligt blir det faktiskt lättare att släppa de reaktioner som kommer upp inom en, eftersom man grundligt har gått igenom de punkter som stimulerar reaktionen – man är helt enkelt beredd. Så har i vart fall jag upplevt det.

Någonting som kan stå i vägen för att applicera självförlåtelse exakt och specifikt är lathet, apati, och oförmåga eller ovilja att koncentrera sig – detta är vad jag upplevde och var tvungen att ta mig själv igenom. Jag hade otroligt svårt att sitta stilla, och ge mig själv den tiden som behövdes för att skriva min självförlåtelse exakt och specifikt – det var som om jag gick in en vägg av ovilja. Men vad jag upptäckte var att, när jag forcerade och utmanade mig själv att skriva min självförlåtelse exakt och specifikt, även fast jag inte alls kände för det, så blev det tillslut mycket enklare – och efter ett tag kände jag inte längre motstånd eller ovilja att spendera den tiden som behövdes för att skriva min självförlåtelse på ett effektivt sett. Vad som behövs för att trycka igenom den där första oviljan mot att vara exakt i sin förlåtelse är vilja och disciplin – och tålamod.

Någonting jag kan rekommendera för att expandera ens ordförråd är att läsa mycket (tidningar, böcker, vad som helst), och som sagt, ett stort och effektivt ordförråd gör självförlåtelse så mycket lättare, och det blir så mycket enklare att vara exakt och noggrann.

Ett annat bra sätt att träna upp sitt ordförråd är att skriva mycket, och att utmana sig själv att använda nya ord – och i sitt skrivande försöka definiera och namnge de inre upplevelser man har. På så vis förbereder man sig inför att göra effektiv och exakt självförlåtelse – eftersom man redan har hittat de orden som behövs för att beskriva den punkt man arbetar med.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att det med självförlåtelse, precis som med så mycket annat, blir mycket bättre när man lägger ner tid, ansträngning, samt svett och tårar.