Tag Archives: överkropp

Dag 230: Kroppen Min – En Icke-Manlig Överkropp (Del 17)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 16) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att min överkropp ibland ser kvinnlig ut – d.v.s. att den nästan har formen av ett S.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och känna ett obehag inom mig när jag tittar på min överkropp – och låta tanken, och sinnesskvallret komma upp inom mig att ”min överkropp ser för kvinnlig – den har inte de där manliga formerna!” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig själv att min kropp ska se ut på ett visst sätt – att min överkropp ska vara formad på ett visst – och att tänka att om min överkropp inte är formad på ett visst sätt – ja – då är det tydligen någonting fruktansvärt fel med mig

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå – att om min kropps utseende får mig att känna mig själv annorlunda – och uppleva mig själv annorlunda än vad jag gjort innan – då är det saker och ting som jag ännu inte tagit i beaktande, och förstått – och att jag fortfarande låter mig själv vara begränsad av en punkt som är i separation från mig själv; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det inte är naturligt, eller normalt att ha en upplevelse i förhållande till sin kropp – utan att detta är någonting konstruerat – och inlärt – någonting som jag lärt mig genom att observera min omgivning – men ingenting som är en naturlig funktion av och som min mänskliga fysiska kropp

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv bli indoktrinerad i vissa kulturella psykoser – om att en kvinnlig kropp ska se ut på ett visst sätt – och en manlig kropp ska se ut på ett visst – och att man ska definiera sig själv – och vem man är utifrån hur sin kropp ser ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta denna kulturella psykos – och se, inse, och förstå att det finns andra sätt att se på saker och ting – och att jag absolut inte behöver apa efter den kulturen som jag är uppfödd – utan att jag istället kan skapa, och definiera min egen kultur – av vad jag vill leva – och hur jag vill uppleva mig själv – och således definiera, och skapa denna kultur som mig själv – att inte vara definierad av hur min kropp ser ut

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå – att medan jag är upptagen med att irritera mig själv på, och känna att min överkropp inte är tillräckligt tilltalande – och vacker – att det finns en hel existens som genomgår ett obeskrivligt lidande – som jag inte ser, eller gör någonting åt – eftersom jag är helt besatt, och försjunken att betrakta mitt utseende – och då specifikt min överkropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att slita mig själv ut ur denna psykos – och ta mig själv tillbaka till verkligheten – och istället börja inrikta mig själv på att göra, och skapa någonting i och som denna verklighet som är bäst för alla på alla sätt och vis

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att bara för att alla i min omgivning är besatta av hur de ser ut – måste inte detta betyda att jag ska vara – och det är inte heller en giltig ursäkt till varför jag skulle vara det – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda ursäkten, och rättfärdigandet inom mig själv – till varför jag blir besatt av hur jag ser ut, och varför jag stör mig på min överkropp, att det är vad alla andra gör – och jag kan ju inte helt ensam skilja mig själv från mängden och välja att gå en annan väg – istället för att se, inse och förstå att – jo det kan jag – det handlar om att ta ett beslut – och sedan leva detta beslutet

Självåtaganden

1. När jag märker att då jag tittar på min överkropp, att en tanke, och sinnesskvallret dyker upp inom mig att ”min överkropp ser för kvinnlig ut – den har inte de där manliga formerna!” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – min överkropp ser ut som min överkropp och om jag inte låter dessa tankar styra min uppfattning om verkligheten – så går det klart att tydligt att se att min överkropp inte ser för kvinnlig ut – utan bara ser ut som min överkropp; således åtar jag mig själv att slut lyssna på, och definiera mig själv utifrån de tankar som dyker upp i mitt huvud – som säger att min kropp inte ser tillräcklig bra ut – och istället uppskatta och vara tacksam för min kropp

2. När jag märker att hur min kropp ser – förändrar min upplevelse av mig själv – förändrar sättet jag ser på mig själv, och definierar mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – min kropps utseende påverkar inte VEM JAG ÄR – utan det påverkar min upplevelse av mig själv i och som sinnet – vilket är en illusorisk upplevelse som endast görs riktig genom att jag ger sinnets energiupplevelse uppmärksamhet – och om jag hade stoppat detta – hade jag märkt att oavsett hur jag ser ut är jag här – med och som mitt andetag – och att mitt utseende således inte förändrar och styr vem jag är inom och som mig själv; således åtar jag mig själv att sluta ge de energiupplevelser som dyker upp inom mig själv uppmärksamhet – och istället fokusera, och ge uppmärksamhet till min mänskliga fysiska kropp här – och se att – min kropp är alltid densamma – och påverkas inte av energierna – eller tankarna – utan är alltid här – således åtar jag mig själv att träna på att stå jämlik med denna stabilitet som kroppen lever som sig själv

3. När jag märker att jag låter mig själv bli indoktrinerad, och styrd av kulturella psykoser – som innebär att jag borde, och faktiskt ser på kvinnor, och män utifrån en förutbestämd idé om hur kvinnor, och män borde se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att allt detta är i grund och botten idéer och har ingenting med den levande organiska kroppen att göra – för den kan se ut lite hur som helst – och det gör inte kroppen mindre, eller mer – utan kroppen är fortfarande en kropp; således åtar jag mig själv att titta på varje kropp – och se varje kropp – för vad just den kroppen är – och inte jämföra den med en idé om hur den borde se ut, eller inte borde se ut

4. När jag märker att jag är försjunken i en inre konflikt om hur jag ogillar min överkropp, hur jag ogillar mitt utseende – och hur jag skulle vilja att mitt utseende ändras, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – när jag tillåter mig själv att vara besatt av dessa tankar – om att min kropp borde se ut på ett visst sätt – och att jag befinner mig i en inre konflikt om hur jag tycker att jag inte ser tillräckligt bra ut – då är jag inte HÄR – och då ser jag inte vad som måste göras här – hur denna existens faktiskt ser ut – och vilka slags problem som är här – som måste korrigeras, och dirigeras; således åtar jag mig själv att sluta bry mig om hur jag ser ut – utifrån en emotionell, och känslomässig utgångspunkt – att göra mitt utseende praktiskt – för ibland måste man se ut på vissa sätt i systemet för att kunna leva effektivt i systemet – men jag tillåter mig inte att definiera mig själv utifrån detta – utan istället åtar jag mig själv att leva mitt liv fysiskt – och ge min uppmärksamhet till de problem, och de punkter i denna världen som måste korrigeras och lösas – för att ett liv ska kunna födas på denna jord som är bäst för alla på alla sätt och vis

5. När jag märker att jag låter mig själv bli besatt av hur jag ser ut – och då specifikt av tankar som är av en fördömande natur gentemot min överkropp – och jag använder en ursäkt, och ett rättfärdigande – att ”alla andra gör ju samma sak” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag kan ju absolut inte låta mig själv definiera mig själv utifrån vad andra lever – i sådana fall kommer det aldrig att ske en förändring inom mig själv – eller i denna världen – för jag kommer aldrig att sätta igång att göra vad som måste göras – utan hela tiden vänta på att alla andra ska förändras; således åtar jag mig själv att sluta titta på vad andra gör, och inte gör – och istället fokusera på mig själv – och vem jag är inom och som mig själv – och fokusera på att etablera mig själv här i och som denna världen – såsom en kraft, och rörelse för skapandet av en ny värld som är bäst för alla

Enhanced by Zemanta

irriterThe Free Dictionary: Provoquer chez qqn un certain énervement, pouvant aller jusqu’à la colère: Toute objection à ses idées l’irrite.

Dag 201: Självmedvetenhetskaraktären (Del 1)

Den kommande veckan kommer jag att arbeta med självmedvetenhetskaraktären. Dagens blogg kommer att hänges till att skriva ut punkten och sedan kommer jag de under de kommande veckodagarna att applicera självförlåtelse, och självåtaganden på de punkter vilka jag kommer att öppna upp alldeles strax här nedan.

På lördag så kommer jag att omdefiniera ord som är relevanta för de punkter jag nu under veckan kommer att gå igenom, och på söndag kommer jag avsluta arbetet med denna karaktär genom att summera punkten i en formel av problem, lösning och belöning – där jag kommer att visa vad problemet med punkten är, vilka lösningar som kan appliceras på punkten, och vad belöningen är för att korrigera punkten – och när jag pratar om ”punk” menar jag i detta fall självmedvetenhetskaraktären.

På söndag kommer jag även att göra en vlogg på punkten som jag kommer ladda upp på min youtube-kanal – denna kommer vara på engelska och jag kommer lägga upp den här bloggen.

I alla fall så är detta det schema jag kommer följa den kommande veckan, och antagligen några veckor framöver – när jag skriver ut karaktärer.

Självskriverier

Så – självmedvetenhetskaraktären – detta är en karaktär som jag lagt märke till när jag befinner mig själv på badhuset, och jag går omkring i mina badbyxor runt människor. Vid dessa tillfällen har jag observerat att jag upplever mig själv trängd, och obekväm – och jag har en känsla av att jag inte riktigt vet var jag ska ha mina händer någonstans. Alltså – jag känner mig obekväm i min kropp, och upplever det som om alla ögon är riktade mot mig – och så vet jag inte riktigt hur jag ska röra mig, eller hur jag ska se ut, för att jag ska verka ”normal” och bli erkänd av människorna som är runtomkring mig såsom att vara en normal och godkänd människa.

Vad jag kommer ihåg från min barndom så började jag uppleva mig själv självmedveten, och obekväm med att visa min kropp halvnaken inför andra människor när jag började gymnasiet. Men känslan fanns inom mig även i grundskolans senare år. Anledningen till att jag började bli ängslig för hur andra skulle se min kropp var för att jag var väldigt sen in i puberteten, och sedan var jag också lite valptjock eller vad man ska säga – jag hade lite fett på min kropp och det var vissa i min omgivning som anmärkte på detta.

Dessa två anledningar gjorde att när jag skulle duscha, eller bada, eller visa mig själv med bar överkropp av någon anledning, när jag var runtomkring människor, då blev jag genast orolig för vilket intryck jag skulle göra på dem – och om de skulle säga någonting om min kropp, om de skulle tycka att min kropp var ”omogen” och ”för liten” – och att de sedan skulle komma fram och säga detta högt till mig.

En metod jag utvecklade för att inte behöva visa mig själv naken bland andra människor var att jag efter idrotten i skolan, väntade till sist med att duscha – så att jag kunde göra det ifred utan att någon kunde se mig naken. Intressant till vilken grad jag har begränsat mig själv i mitt liv på grund av denna punkt, och hur jobbigt jag har gjort det för mig själv genom att jag inte vågat acceptera min kropp.

Idag hade jag faktiskt en tanke – om hur annorlunda hela mitt liv hade varit om jag redan från födseln, redan från min tidiga ungdom hade fått lära mig att hantera mina inre upplevelser, göra självförlåtelse på dem, och korrigera dem – herregud – mitt liv hade ju varit ett enda mysigt kuddhav – men nu blev det inte så – och därför är det helt enkelt bara att fortsätta gå denna karaktär – så åter till punkten.

Nåväl – så jag kände mig i vart fall från grundskolans senare år ganska obekväm med min kropp. Detta har också att göra med att jag under min uppväxt flera gånger blev kallad tjock, och fet av människor i min omgivning – någonting som gjorde att jag utvecklade en mycket hård, och kritisk uppsyn mot min kropp – och jag kommer ihåg hur jag brukade stå och titta på min överkropp i en spegel när jag var ungefär 12 år gammal – och jag tittade över hela min kropp och tyckte mig själv se skrupler, och felaktigheter överallt – och jag kände mig alltså inte nöjd alls med min kropp – jag tyckte att jag skulle vara smalare, lättare, smidigare, mindre klumpig, och att min hud skulle vara mer slät och skimrande – för det var så jag tyckte att mina vänners kroppar såg ut.

Ett sätt som jag hanterade min kroppsliga osäkerhet på var att jag brukade påpeka hos människor som jag tyckte var ännu tjockare än mig, att de just var – ännu tjockare än mig. Och det kändes bra att få över uppmärksamheten på någon annan, och kunna hitta fel och skrupler i andra människor – så att jag kunde slippa att mitt eget jagande öga skulle hitta fel i min egen kropp.

Och här kan jag runda av det hela – sammanfattningsvis kan konstateras att min självmedvetenhetskaraktär är uppbyggd av en mängd minnen, och självfördömanden som har att göra med hur jag ser på min kropp – och hur jag tycker min kropp inte är tillräckligt vacker. Detta har att göra med att jag jämfört min kropp gentemot andras, och tyckt att min kropp saknat de drag som gör en kropp normal och acceptabel – och detta har i sin tur lett till att jag i mitt hållit mig själv tillbaka och varit nervös, och rädd för att visa min kropp naken, eller halvnaken inför människor i min värld.

Så – under de kommande veckodagarna kommer jag att gå igenom de punkter som jag tagit upp här – och applicera självförlåtelse, och göra självåtaganden. Redan idag kommer jag dock att applicera självförlåtelse på några av de punkter som jag tagit upp här.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra det till en vana att titta på min kropp i spegeln, och försöka hitta saker och ting som är fel med min kropp, och tycka mig själv hitta saker som är fel med min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma min kropp, vara hård min kropp – och känna mig själv obekväm, och ängslig inför visa min kropp inför andra människor – i rädslan och ångesten inför vad de ska tycka och känna om och gentemot min kropp

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en upplevelse av och som mig själv av att vara tillbakahållen, och stel i min kropp – när jag är runtomkring andra människor – och känna det som om att jag är, eller kommer bli fördömd av andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att en anledning till varför jag i mitt liv varit så dragen till pösiga, och stora kläder – är därför att jag i sådana kläder inte behöver visa min kropp – och inte behöver vara lika exponerad som i tighta kläder

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva rädsla, och ångest inför att exponera min kropp inför andra människor – i rädslan för att min kropp ska göras till åtlöje, och att andra människor ska hitta fel, misstag, skrupler, och tycka att min kropp är värdelös – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka mig själv – och hålla mig själv tillbaka i mitt uttryck av och som mig själv – i rädslan för hur andra människor ska se på min kropp – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att uttrycka och röra mig själv utan att oroa mig för vad andra ska tycka, eller inte tycka och känna om min kropp

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och skapa idéer, tankar, och fördömanden om vissa av min kroppsdelar – där jag känner det som om att just den kroppsdelen inte är tillräckligt vacker, tillräckligt skön, eller tillräckligt normal – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma min mage såsom att vara alldeles för utbuktande – och fördöma min bröst såsom att inte vara tillräckligt profilerade, och utmejslade – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera min mage, och acceptera mina bröst – och låta mig själv uppskatta och erkänna min kropp – och älska min kropp en och jämlik

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte älska min kropp, och att inte låta mig själv vara bekväm i min kropp – och njuta av min kropp – och låta mig själv uppskatta och tycka om min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta jämföra mig själv med andra människor och hur deras kroppar ser – och istället fokusera mig själv på att andas – på att leva HÄR – på att röra mig själv HÄR med och som min mänskliga fysiska kropp – och låta mig själv lära känna och uppslatta min kropp

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tittar på min kropp i spegeln, och tycker mig själv se felaktigheter, och se skrupler, misstag, och onormala saker – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min kropp är funktionell – den är effektiv – och det är inget problem med min kropp – det finns ingenting som är dåligt med min kropp – och alla de tankar som kommer upp inom mig som påstår motsatsen är inte riktiga – utan är endast tankar vars existens kräver att jag ger dem uppmärksamhet; således åtar jag mig själv att sluta ge dessa tankarna uppmärksamhet – och istället fokusera på att vara här med och som min mänskliga fysiska kropp

2. När jag märker att jag skapar en upplevelse av och som mig själv av att vara tillbakahållen, och stel i min kropp runtomkring andra människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – vad andra tycker om min kropp har inget att göra med hur jag ska uppleva mig själv i och som min kropp – det är således upp till mig om jag ska uppleva mig stel och tillbakahållet – eller om jag helt enkelt ger mig själv möjligheten – att uttrycka mig själv och vara naturligt – bekväm – och fullständigt avslappnad i och som min mänskliga fysiska kropp; således åtar jag mig själv att vara bekväm – avslappnad – och fullständigt i acceptans av och som min mänskliga fysiska kropp här – och inte oroa mig själv för vad andra tycker och känner om min kropp

3. När jag märker att jag upplever rädsla och ångest inför att exponera min kropp inför andra människor – i rädslan för att min kropp ska göras till åtlöje, och att andra människor ska hitta fel, misstag, skrupler, och tycka att min kropp är värdelös – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag i detta ögonblick begränsar mig själv eftersom jag låter mig själv styras av rädsla för vad andra tycker, och känner om min kropp – och det är inte acceptabelt – det är inte ett värdigt liv att leva; således åtar jag mig själv att andas och slappna av i och som min kropp – och njuta av och fokusera – och ge uppmärksamheten till detaljerna av och som min mänskliga fysiska kropp här – kroppens muskler – kroppens ben – kroppens senor – allt

4. När jag märker att jag medverkar i och som, eller skapar idéer, tankar, och fördömanden om vissa av min kroppsdelar – där jag känner det som om att just den kroppsdelen inte är tillräckligt vacker – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att mina kroppsdelar är perfekta – eftersom de är fullt funktionella och skapar i sin helhet en kropp som är formidabel på alla sätt och vis – och som förtjänar min respekt – och inte att jag fördömer den för att den inte ser ut på ett visst sätt; således åtar jag mig själv att respektera min kropp – genom att sluta att fördöma min kropp – skapa tankar, och åsikter om hur min kropp borde, eller inte borde se ut

5. När jag märker att jag inte låter mig själv älska min kropp, och vara bekväm i min kropp, och njuta av min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingen annan utom jag som kan ge till mig själv gåvan att älska min kropp – att vara bekväm med min kropp – och att acceptera min kropp – detta är någonting som jag måste göra för mig – och som inte kommer hända för att min kropp ändrar sitt utseende – för problemet är de tankar jag tillåter inom mig själv och inte hur kroppen rent faktiskt ser ut; således åtar jag mig själv att acceptera och älska min kropp – och att göra detta praktiskt här – genom att stoppa självfördömanden – och istället låta mig själv vara medveten om alla de kroppsliga sensationer som jag upplever i och som varje ögonblick här med min kropp