Tag Archives: pensionär

Dag 365: Ålder och Åldrande

I mitt liv stöter jag ofta på äldre människor. Det rör sig om människor som är i det sista stadiet av sina liv, som har skröpliga och illa fungerande kroppar, som många av dem inte riktigt är till sina sinnens fulla bruk. Tydligt är att ålderdomen för de allra flesta är en tragisk och deprimerande upplevelse, ett slags förfall av någonting som tidigare var vackert, intelligent, livsdugligt och fyllt av glädje. Men, i princip utan undantag försvinner alla positiva sidor av en människas karaktär och liv när denna åldras, och det är någonting som fascinerar mig, och som även fått mig att fråga mig själv en del saker om vem jag själv är och hur jag lever.

För några veckor sedan träffade jag en person som tidigare varit regeringsråd. Ett regeringsråd är för de som inte vet, en domare i högsta förvaltningsdomstolen. Det en mycket prestigefylld position. Men trots denna personens tidigare prestationer, och hans tidigare så höga position, var det tydligt att ålderdomen hade tagit sitt grepp om honom, och att han hade börjat förfalla. Hans hörsel var sämre, han tänkte inte längre lika klart, han hade problem att ta hand som sin hygien, och sina kläder.

I det ögonblicket frågade jag mig själv, vad finns det egentligen för värde i en prestigefylld position? Vad finns det egentligen för värde i en spikrak karriär där man efter många årtionden av umbäranden äntligen når toppen? För i slutändan är det uppenbart, att allt som kommer återstå är ben, och aska. Och all den där prestige man lyckats uppnå kommer tillslut att försvinna och hamna hos nästa generation. Och hur känd man än blivit, vilka bedrifter man än lagt till sitt CV, faller allting så småningom i glömska. Det går därför att fråga sig: Vad gjorde jag i mitt liv som verkligen hade SUBSTANS och VÄRDE? Om hela min karriär är bortkastad, om jag inte kommer bli ihågkommen för någonting, vad är då syftet med livet egentligen? Vad är syftet med att förbättra, prestera, och skapa sig själv om det ändå i slutändan kommer att förfalla?

På denna fråga har jag kommit fram till följande. Det finns saker i livet som går bortom åldrande, bortom minnen, bortom fysisk förmåga, bortom karriär, prestige, och erkännande. Det finns saker i livet som har en sådan substans att de aldrig någonsin försvinner, förändras, eller stöps om. Och en av dessa saker är en ens NATUR – vem man är som människa i TANKE, ORD och HANDLING – och med VILKEN princip man väljer att närma sig världen. Oavsett ens ålder, oavsett vilken form man har, oavsett i vilken omgivning man befinner sig, är ens NATUR någonting som medföljer. Och om man vårdar, skapar, ger näring till, och utvecklar denna sida av sig själv, har man skapat någonting av värde som inte sinar med pengar eller ålder. Den enkla anledningen därtill är att ens NATUR går bortom begränsningar som denna fysiska verklighet ställer upp. Vi har vår natur med oss i våra drömmar, den finns i våra sinnen, den går att skönja i sättet vi rör på våra kroppar, i tankarna vi väljer, och orden som kommer från våra munnar, och finns med oss när vi möter döden. Vår natur, vilka vi i grunden är, påverkar vår omgivning, människorna runt oss, våra val, och allt som vi tar oss för, och det mer än vi någonsin kan ana.

När vi skapar vår natur, vilka vi i grunden är, på ett sätt som är effektivt, och när vi applicerar oss själva i enlighet med principen av om att ge såsom vi själva vill ta emot, då skapar vi ett värde som inte försvinner i samma stund som vi lämnar detta jordeliv. Våra ord, handlingar, och vårt leverne kommer föras vidare i andra som tagit del av oss, hur vi lever, och det exempel vi står som. Det har jag själv varit med om, att en person kommit in i mitt liv, och med sina ord, handlingar, och närvaro ändrat hur jag ser på saker. Och på så vis även ändrat mina beslut, min inställning till livet och andra människor. I varje ögonblick ansvarar vi för krusningar, ord och handlingar som påverkar, och som sakta men säkert rör sig utåt i världen, och smälter samman med helheten.

Genom att vi förändrar oss själva till det bättre skapar vi därför ett substantiellt värde som går bortom vår begränsade tid på denna jord. Att skapa oss själva ett meningsfullt liv handlar alltså inte om att tillfredsställa endast våra egna begär – utan för att våra liv ska få reell mening och ett reellt värde, måste vi ge mening och värde till andra.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå vad värde egentligen är, vad mening egentligen är, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att dessa orden endast når sin optimala definition när man tar egenintresse, och ser sig själv, sina handlingar, sin rörelse i detta liv från ett större perspektiv, från vilket värde, vilken mening, vilken nytta jag skapar och medför för andra människor, för livet i sin helhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att ett liv som levs endast för egenintresse inte har något värde, inte har någon mening, och att det enda som kommer ske med ett sådant liv, är att det försvinner, tillslut förfaller och blir till ingenting – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att om jag istället vidgar mina vyer, och ser mitt liv utifrån en helhet, utifrån jorden, mänskligheten, och denna fysiska existens, blir begreppen värde och mening mycket klarare, och tydligare – och att dessa begrepp beskriver hur man genom sitt liv kan tillföra någonting av substans som kommer inverka, påverka, och föra denna verklighet och alla som bor i den mot en bättre och mer gynnsam framtid

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag betraktar min framtid, mitt liv, mina möjligheter, när jag prioriterar min dag, och vad jag ska ägna mig åt, att då endast betrakta och se till mig själv, istället för att låta mig själv se vad jag kan tillföra och skapa för andra, vilket värde jag kan bidra med för att skapa ett bättre liv inte bara för mig men för alla människor, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att den stora fällan, och det som gör att den världen är i ett så miserabelt skick, är för att vi på en individuell nivå endast lever för oss själva, istället för att se till helheten

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se till helheten, och erkänna att det existerar liv i denna världen som är jämlikt med mig själv, och att det uppenbart är på det viset, att för att mitt liv ska ha ett värde, måste ge värde till andra – och skapa praktisk nytta som kan överföras från människa till människa, och således på sikt skapa en förändring som kommer att göra detta jordeliv till någonting så mycket bättre än vad det är för tillfället

Självåtaganden

När jag prioriterar, beslutar om min framtid, och min riktning i livet, åtar jag mig själv att betrakta mitt liv sett utifrån helheten, sett utifrån vad jag kan ge till andra, vilket värde jag kan skapa i andras liv, vad jag kan tillföra som leder till en substantiell förbättring, och någonting som påverkar andra människor i grunden, och leder till förändringar i deras liv

Jag åtar mig själv att när jag märker att jag prioriterar, beslutar om min framtid, och riktning i livet, endast på basis av egenintresse, av förhoppningar, begär av vad jag vill göra, vad jag vill ägna mig åt, och hur jag vill uppleva mig själv, att stoppa mig, ta ett andetag och föra mig tillbaka hit – och istället rikta in mig på att ge till andra såsom jag själv vill ta emot – och vara en kraft, en källa i denna världen för en substantiell, genuin och total förändring av vårt nuvarande och destruktiva sätt som vi lever på

Dag 325: Rädslan för Åldrande

Att bli äldre – det är en naturlig del av en människas liv. Trots detta är det någonting som hela vår kultur ställer sig emot och försöker bekämpa som om det vore en plåga. Nu när jag själv börjar bli lite äldre och jag kan börja lägga märke till vissa saker hos min kropp som tyder på åldrande, märker jag hur detta beteende existerar även inom mig. Jag vill inte heller åldras, utan vill att min kropp ska förbli evigt ung.

Det är en fascinerande reaktion – varför är det egentligen som jag försöker bekämpa åldrande?

Jag ser att det handlar om rädslor för hur andra ser mig – jag vill att andra ska se mig som ung, och definiera mig som attraktiv och hälsosam – någonting som jag inte associerar med ålder.

I denna blogg ska jag med självförlåtelse arbeta med denna punkt av åldrande – och således förlåta de rädslor och upplevelser som jag skapat inom mig själv gentemot denna punkt.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att åldras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma åldrande – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se ner på åldrande människor – och definiera ålder såsom en förlust av någonting – en förlust av ens ungdom

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli förfärad och ångestfylld när jag ser att jag börjar bli tunnhårig – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv, och värdesätta mig själv i enlighet med huruvida jag har ett tjockt och fylligt – och huruvida jag ser ungdomlig och atletisk ut eller inte

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska och vilja att andra i min omgivning ska se mig som ungdomlig och atletisk – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra ska skapa en bild av mig som är positiv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att åldras – i tron att ålder är någonting som minskar mitt värde – och förtar min styrka och min förmåga att leva – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållande till mitt utseende – och i förhållande till min ålder – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli glad och uppleva mig upplyft när någon i min omgivning anmärker att jag ser ungdomlig ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta en bild av ungdom högre än mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta hur mitt hår ser ut – eller mitt ansikte ut mer än mig själv – och tro att utan den bild jag för närvarande har och presenterar inför min omvärld så är jag ingenting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig osäker och nervös när jag är runt andra människor – och oroa mig själv över att mitt utseende – och att mitt hår ska ge ett ålderdomligt intryck – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera min stabilitet, och min självsäkerhet i hur jag ser ut – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå till vilken grad detta begränsar mig – och hur jag genom att se mig själv på detta sätt i princip överlåter min självdirektion och styrning till hur jag ser ut – istället för att jag beslut vem jag är – och jag beslutar hur jag ska leva – och hur jag ska uttrycka mig själv i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att kvinnor i min omgivning ska se mig som attraktiv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mitt egenvärde – och min stabilitet – i huruvida andra människor svarar till mig positivt eller negativt – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas – föra mig själv tillbaka hit – och låta mig själv ovillkorligt möta, kommunicera, och interagera med människor – och således vara mig själv – och vara säker och stabil i mig själv oavsett hur min omgivning svarar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållande till mitt hår – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid minnen inom mig själv – där andra sagt att jag har ett vackert, blont, och lent hår – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att associera sådana minnen med positiva känslor och tänka att dessa minnen är en tillgång för mig – och någonting som jag måste använda för att bygga upp mig själv och min karaktär – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och således låta mig själv vara mig själv – och vara ovillkorligt – och värdesätta mig själv utan att jag har hår – eller att jag får komplimanger av andra om att mitt hår ser vackert, måleriskt, och skönt ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att det är naturligt att värdesätta sig själv efter sitt utseende – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att rättfärdiga min rädsla inför att åldras, och min rädsla inför att bli tunnhårig, genom att säga till mig själv – att det är en rädsla som jag inte kan göra någonting åt eftersom det självklart skulle påverka mig om jag börjar förlora mitt hår – och om jag börjar åldras – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det faktiskt är beslut som jag tar – och att jag inte behöver existera i och som denna rädslan – jag behöver inte låta mig själv begränsas av ångest inför att åldras – utan jag kan istället låta mig själv åldras utan reagera på detta faktum och utan att skapa någon slags upplevelse i förhållande till detta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som rädsla och ångest inför att förlora mitt hår – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, se och värdesätta mig själv med utgångspunkt i hur jag tror andra ser och värdesätter mig – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förändra och dirigera denna punkt – på så vis att jag låter mig själv värdesätta mig ovillkorligt – och leva stabilitet – leva fullkomligt och totalt – och inte låta detta begränsas av hur andra ser eller inte ser mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag inte definieras av huruvida jag har hår på mitt huvud eller – och att jag inte definieras av åldrande – såtillvida jag inte bestämmer mig för att dessa omständigheter och händelser ska definiera mig – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv leva ovillkorligt och inte skapa dessa begränsande definitioner och idéerna om mig själv – utan istället leva här – leva i varje ögonblick – och låta mig själv leva tillfullo oavsett huruvida jag åldras – och oavsett huruvida jag har hår på mitt huvud eller inte

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att ungdomlighet är en gåva till mig som ger mig värde – och att jag utan ungdomlighet inte har något värde – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i enlighet med ungdomlighet – och att tänka att eftersom jag ser ungdomlig ut så ger detta mig ett högre värde och en bättre ställning än de som ser äldre ut – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera och värdesätta människor i enlighet med ålder – istället för att se, inse och förstå att alla är vi jämlika i det att vi är fysiska – och att vi är i en kropp – att vi föds, lever och dör – och att ingen kan undkomma detta

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att omfamna åldrandeprocessen – och istället för att frukta den – undersöka den – låta mig själv lära av den – och i detta låta mig själv knyta ett närmare band till min mänskliga fysiska kropp – genom att jag låter mig själv förstå min kropp – och förstå åldrandeprocessen – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv gå in fruktan gentemot den här processen – istället för att ovillkorligt låta mig själv undersöka och ta del av den

Självåtaganden

När jag märker att jag går in i fruktan, nervositet och ångest inför att jag åldras, och specifikt inför att jag ser att jag håller på att bli tunnhårig, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt värde som varelse inte begränsas av mitt hår – min ålder – och mitt utseende – utan att jag själv kan bestämma och avgöra mitt värde – och låta mig själv stå stabil och säker inom mig själv oavsett hur tidens tand gnager och tär; således åtar jag mig själv att stå en och jämlik med tidens tand – en och jämlik med åldrande – och en jämlik med min kropp – och inte längre hålla fast vid mitt utseende – och tro att jag är definierad och begränsad av mitt utseende

När jag märker att jag blir nervös, och ångestfylld inför att tappa mitt hår, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att åldrande är för närvarande en naturlig del av vad det innebär att vara en människa – och jag ser att det är fullkomligt bisarrt att frukta någonting som är oundvikligt och som inte kan stoppas eller förhindras – således åtar jag mig själv att omfamna åldrade – att förstå åldrande – och att låta mig själv utforska och ta del av åldrande – och inte definiera mig själv eller se mig själv såsom att jag förminskas eller försvagas av åldrande

Enhanced by Zemanta

Carema Care Är En Spegel Av Vår Egen Natur

I en liten sidnotis i tidningen 18 minuter kan man fredag den 23 december läsa:

”Carema Care uppmanar anställde att tävla om hur mycket de kan spara in på äldres mat, inkontinenshjälpmedel och förbrukningsartiklar. Spelet, men också politikernas agerande, kritiseras från Kommunals ordförande.”  TT

Det faktum att vårt nuvarande pengasystem är ineffektivt och omänskligt stirrar oss varje dag i ansiktet, det är synbart överallt, att vårt nuvarande system inte fungerar – trots det fortsätter vi ändå att leva i och bejaka vårt nuvarande pengasystem – varför?

Det finns många anledningar, men en av de huvudsakliga är den att vi tror det är omöjligt att förändra vårt nuvarande system – vi tror att det inte går, att vår värld är byggd med något slags bepansrat stålmaterial som det helt inte går att kontrollera – men är det verkligen så? Går det verkligen inte att förändra vår värld? Eller, är det verkligen vår värld vi måste förändra, eller kanske vi ska börja med att titta någon annanstans först?

Den första frågan vi bör ställa oss är, varifrån kommer världen?  Varifrån kommer politiken, polisen, kommunen, Carema Care, kapitalismen och konsumenten – vem är det som har skapat allt detta?

Svaret är att, det har vi själva gjort – vi är själva grundstommen, orsaken, och fundamentet till denna verklighet – varje system vi ser i världen – varje företag – varje människa – i allt är vi delaktiga.

Men hur är det möjligt att vi kan vara delaktiga i allt som är här? Hur kan vi ha något som helst ansvar för vad politiker gör, eller att det finns ineffektivt pengasystem som löper amok? Svaret är enkelt – eftersom vi tillåter det, eftersom vi spelar med i samma spel, eftersom vi agerar utifrån den utgångspunkt vilken ligger till grund för alla dessa system och manifestationer – överlevnad.

Ja – alla – exakt alla människor agerar och lever utifrån principen om att de själva ska överleva – vi är överlevare och det är utifrån den utgångspunkt vi skapar vår värld. Vi ser till att vi har pengar, att våra nära och kära har det bra, vi ser till att beskydda vår familj och bejaka våra intressen – men bryr vi oss någon gång om kollektivet? Nej – aldrig – vi existerar enbart för vårt eget höga nöjes skull, eller rättare sagt, för vår egen låga rädslas skull.

Så – den värld vi ser – såsom t ex Carema Cares uttalande, som vittnar om vinstinressets totala hänsynslöshet och råhet – är oss själva; vi ser oss själva såsom den samlade konsekvensen av våra handlingar. I generationer har vi agerat utifrån överlevnad, för att överleva skapade vi företag, för att överleva strävade vi efter att öka våra vinster – och idag sitter vi här med vår skapelse, det som vi genom att vi agerat utifrån överlevnad och rädsla skapat.

Hur förändrar vi då världen?

Vi måste först och främst förändra oss själva. Det är steg nummer ett. Vi måste se till att vår utgångspunkt, den principen vi lever utifrån, inte är överlevnad, rädsla och självintresse – för så länge den är det kommer vi enbart att återskapa en värld där vinstintresse och pengar går framför liv. Vi måste helt enkelt stå upp som ett exempel på att en ny värld är möjlig, och leva det exemplet tills en ny värld är här, våra handlingars samlade konsekvens blir då istället för ett system av slaveri och lidande – himlen på jorden, eftersom denna gång tas våra handlingar utifrån principen om vad som är bäst för alla – och inte bara vad som är bäst för oss själva.

Sålunda – Carema Care är en reflektion av de som vi har tillåtit oss själva att leva och existera som – överlevnadsrobotar – vill vi ha en förändring måste vi förändra vår utgångspunkt – ifrån mig till oss – ifrån jag till vi – vad som är bäst för kollektivet och gruppen måste ges företräde framför individens begär och nycker.

Undersök jämlikt med pengar – undersök processen till självuppriktighet – acceptera inte dig själv eller världen som den är – nöj dig inte med en värld som inte är perfekt – vi väljer vilken sorts verklighet vi vill leva i – varför då välja en som inte är perfekt?

Såhär Blir Din Ålderdom Ett Helvete

Ett ständigt återkommande ämne i Sveriges medialandskap är den dåliga äldrevården, samt det faktum att pengarna till äldrevården minskar, privata bolag som Carema tar över ruljansen, och anställda ges mer arbete än de tål och klarar av – i slutändan blir summan av kardemumman, en stor och eländig soppa där de äldre betalar priset.

Såhär går att läsa i UNT – ”Pengar till äldrevården minskar”, 17 nov 2011:
”Mellan 2000 och 2009 minskade de offentliga resurserna till äldrevården med 6 procent, samtidigt som antalet äldre ökade med 9 procent, enligt professorn i socialt arbete Marta Szebehely, vid Stockholms universitet.

Per person över 80 år har knappt var sjunde krona försvunnit ur äldrevårdens budget.”

Vidare kan detta läsas i UNT – ”Personal minskar på boenden”, 19 nov 2011:
”Personaltätheten har minskat på de flesta äldreboenden i Uppsala län. Sämst ligger Älvkarleby och Enköping till. Bäst bemanning finns på äldreboendena i Knivsta och Tierp.”

Vad som står klart är att någonting är väldigt fel inom vår äldreomsorg, men inte bara den, utan också inom sjukhusvården signalerar personal att allt inte är som det ska. Dåliga arbetstider, stress, för mycket att göra och före lite tid att göra det på – det är konsekvenserna av nedskärningar. Och det är ju just nedskärningar som är det grundläggande problemet till varför våra essentiella samhällsstödjande apparater nu sakta faller ner i fördärvet – det finns inte lika mycket pengar som förr helt enkelt. Pengar är allstå själva mandeln i mitten på bullen om man säger så, det är själva vattnet som ger trädet näring, och därför kan vi härleda allt det misshag vi upplever, till just bristen på pengar – kampen om pengar.

En fråga är, vart tar alla pengar vägen och varför finns det aldrig tillräckligt? Hur kommer det sig att pengar inte används till att stödja, och hjälpa i samhället de mest sårbara och underlägsna? Och när vi nu märker och ser att den mängd pengar vi har, begränsar den vård och omsorg vi är kapabla att ge till sjuka och äldre, är det då inte dags att ifrågasätta vårt nuvarande pengasystem? Och ifrågasätta den omständighet vi accepterat som ett faktum, att vi måste låta pengar styra oss, när vi istället kan styra pengar.

Eftersom tydligen, kan vi inte ge bättre vård till våra medmänniskor, och grannar, då det inte finns tillräckligt med pengar – men vem är det som skapar pengar? Vem är det som sätter tillit till, och ger pengar ett värde? Det är ju vi som gör det! Varför skulle vi då inte kunna helt ändra på vårt nuvarande pengasystem, och därmed se till att pengar finns i ett obegränsat flöde, när det gäller de mest väsentliga och livsuppehållande funktionerna i vårt samhälle – vi bestämmer ju faktiskt värdet! Och se hur såkallade bail-outs har gjorts till miljardbelopp för att hjälpa banker, när de pengarna istället hade kunnat ges till vanligt folk, för att betala sina räkningar, och ge sina äldre och sjuka släktingar den vård och omsorg de behöver.

Det finns ju helt klart pengar att tillgå, vi kan helt enkelt trycka dem själva, eller kollektivt välja att nationalisera privata företag, och på så vis skapa en budget för att hjälpa de människor som faktiskt behöver hjälp – att företag går med vinst, det är faktiskt ingen riktig vinst, eftersom den vinsten går på andras bekostnad. En riktig vinst, är en sådan som är kännbar för alla människor, och jämlik mot alla människor – och en sådan vinst hade varit ett fungerande, och effektivt vårdssystem – det hade vi i slutändan alla tjänat på.

Som det är nu, fruktar människor att bli gamla, och placerade i vårdboenden – det är helt förståligt. Med tanke på de problem som kommit till ytan med Carema, och med tanke på de nyheter som ständigt når oss, om ett samhälle som mer och mer håller på att vända ifrån ideologin om allas lika värde, till en var för sig självt, och egocentrerad kapitalism.

Det finns som sagt lösningar att tillgå, vi bestämmer över våra pengar och våra resurser – vår arbetskraft och uppfinningsrikedom, och vi är därför ansvariga för att göra någonting åt saken. Ett jämlikt pengasystem, där alla människor är behandlade lika, och där de som verkligen behöver stöd, också får den, är en möjlighet. Vi måste bara våga ge till varandra, det vi verkligen vi själva vill få – nämligen ett tryggt och bekvämt liv, och en sådan gåva kan bara ges när begäret efter profit, och vinst är ett minne blott; så låt oss därför göra korporationens och kapitalismens slagord, om expansion på bekostnad av människa och natur till en ruin av det förflutna – och tillsammans skapar vi någonting som vi är stolta över.

Undersök jämlikt med pengar, och sluta acceptera ett system som inte är bäst för alla – eftersom vi är värda vad som är bäst – och vad som är bäst för alla, är bäst för oss själva.

Blöjorna Svämmar Över På Äldre – För Vinstens Skull

Om du blir gammal i dagens samhälle väntar dig ingen direkt ljus upplevelse, eller framtid – du kommer nämligen att torteras – i princip. Du kommer att få bo på ett vårdhem som är drivet av ett vinstintresse – således inte av något intresse om ditt välbefinnande; och en konsekvens av det blir att din blöja kommer vägas, och den kommer enbart att bli bytt när tillräckligt mycket bajs har samlats, att risken för översvämning är överhängande – om du förstår vad jag menar.

Det jag sagt är inte någon ond och bråd vision om framtiden, nej det händer just nu. Bolaget ”Carema Care” – som är sysslar med vård av gamla – har nämligen just nu dryga 150 tillsynsärenden hos socialstyrelsen, och en del av dessa anmälningar grundar sig i det jag nämnde ovan – systematisk vägning av blöjor för maximal vinst.  Det är ju därför blöjorna vägs, för vinstens skull – om du väger blöjorna, och undersöker hur mycket bajs de max kan innehålla utan att läcka uppstår – då kommer du också kunna dra in på blöjkostnaderna; och sålunda tjäna grova cash!

Utöver att blöjbesparande åtgärder blivit anmälda till socialstyrelsen har även godismatning till diabetiker, samt läckande urinpåsar hamnat på deras skrivbord – alla mot samma företag, ”Carema Care”. Men jag är inte här för att peka finger, jag är istället här för visa på varför ett bolag som ”Carema Care” existerar, och varför det därmed är ett helvete att bli gammal i vårt nuvarande pengasystem.

Låt oss se på vår värld, vad är själva drivkraften i vår värld, om du tittar på ditt liv, vad är det som du varje dag måste tillförskansa dig för att överleva? Vad är det som ditt liv, i grund och botten, cirkulerar runtomkring? Jo – pengar.

Vi måste varje dag kämpa för att tillägna oss pengar, vi måste tävla, vi måste konkurrera – billigast och bäst vinner – men när girighet tar över blir slagordet istället – billigast och den bästa lögnen vinner. De som kan spara in mest på kostnader, de får de högsta vinsterna, de nöjdaste aktieägarna, och de högst betalda cheferna – men konsekvensen av en sådan mentalitet blir att bolag som ”Carema Care” ser dagens ljus.

Men inte ska några stora bolag anklagas för sin besatthet av pengar och vinst – nej de är ju bara en reflektion av vår egen dagliga strävan efter att förbättra vår ekonomi, tjäna kosingen, och leva flott – och inte en tanke ägnar vi åt vilka sorters misshag en sådan utgångspunkt i livet kan skapa för andra – men ser vi på TV:n – om de svältande barnen i Afrika – då ser vi faktiskt själva konsekvensen av en livsstil baserat enbart på ”mig, mig, mig” – ”mer pengar” – ”vinst istället för nytta”.

Och vi ser samtidigt avsaknaden av principer såsom jämlikhet, samhörighet, omsorg och hänsyn – samt inga handlingar gjorda i förståelsen av det Jesus en gång sa: ”Älska din granne som dig själv” och ”Ge så ska du få”.

”Carema Care” är också, precis som de svältande barnen i Afrika, en produkt av vår egen inställning till livet – vi har gemensamt skapat ett samhälle där vinst ges större uppmärksamhet än nytta, kvalité och vad som är bäst för alla – istället ses världen med ögon som letar efter potentiella kassakossor, utan någon som helst avsikt om att faktiskt göra en skillnad – och göra någonting som verkligen ger människor en upplevelse av att vara omhändertagna.

Problemet är således inte ”Carema Care” som sådant, utan problemet är hela vårt nuvarande pengasystem, vilket är själva monstret vi skapat, som i sin tur skapar bolag vars enda syfte är ”mer pengar!”. Sålunda måste vi ha ett nytt system – ett system där vinst inte längre betyder någonting, men där istället handlingar, och arbete, och osjälviskt givande betyder någonting – det systemet är ”ett jämlikt pengasystem”.

Med ett jämlikt pengasystem kommer vi kunna skapa himlen på jorden, då vi tillsammans bygger en verklighet baserat på principen om att ”Älska din granne som dig själv” – det är på en sådan jord jag vill bli gammal och dö – mycket väl omhändertagen. Hade inte du vill velat det också?

Källor:

150 Carema-fall hos Socialstyrelsen, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/150-carema-fall-hos-socialstyrelsen_6626452.svd

Rädd för att bli Rånad? Jämlikt med Pengar kommer få ett Slut på sånt Strunt!

I sydsvenskan kan du idag läsa om hur människor är rädd för att bli rånade och Malmö är den stad i vilken människor är räddast – artikeln kan du läsa här.

Rån och misshandel, brott och kriminalitet – allting kommer utifrån ett misstag som gjorts i vårt nuvarande pengasystem. Misstaget är att alla inte har lika mycket!

Vi har de som är gynnade och vi har de som inte är gynnade. Det som inte är gynnade kan inte bli gynnade, är du icke-gynnad är chansen för att du ska kunna arbete dig själv till att bli gynnad så gott som obefintlig. Är du på botten av samhället kommer du också förbli på botten av samhället.

Anledningen till att vissa helt enkelt inte kan arbete sig ur sin misär är för att det inte finns tillräckligt med pengar till alla. I alla fall verkar det ju så – eller kanske är det någon annan som tagit alla pengarna? Jo, så är det ju. Någon tar det som symboliserar jordens resurser och människors färdighetsutövning och säger – detta är mitt! Ingen annan får ta! Pax för mig! Detta pax för mig kan med andra beskrivas såsom ett sparkonto.

Sparar du pengar håller du undan pengar från andra människor. Tänk så mycket sparande det finns och tänkt – alla vill hela tiden utöka sina resurser. Alla vill gå med vinst och få mer och mer. Det är inte särkilt konstigt att de stora flertalet inte har någonting överhuvudtaget – de är helt utfattiga, utan någon möjlighet att ändra sin situation.

Är det då konstigt att det rånas mycket i vårt samhälle! Nej – det är fullkomligt normalt – det är faktiskt en matematisk säkerhet. En ojämlik ekvation kommer att balansera ut sig själv – om du inte har, men du vill ha, då kommer du att ta. Det enda som kommer hålla dig tillbaka är fruktan. När ditt begär för förändring överstiger din fruktan, då går du ut och rånar människor.

Så – jämlikt med pengar för alla! Jämlikt med pengar för alla! Stoppa det onödiga våldet – stoppa rädslan för att bli rånad. Vi kan alla må bra, vi kan alla leva i materiellt överflöd – det behöver inte vara gynnat bara ett fåtal.

Undersök jämlikt med pengar för alla! Det finns ett annat sätt att existera på!