Tag Archives: polis

Dag 253: Rädsla för Bestraffning

Idag hade jag oturen att åka på fortkörningsböter – vilket blev väldigt dyrt för ynka 7 km/h överhastighet. Men så är vårt nuvarande system skapat, att det ses till att hastighetsbegränsningarna hålls genom bestraffning, och att inte ha några pengar, eller att bli av med pengar det är en bestraffning. Och det är det som jag ska skriva om idag.

När jag blev stoppad märkte upplevde jag en kraftfull reaktion av rädsla inom mig själv – och i mitt sinne for i snabb hastighet förbi en mängd tankar, och bilder. Det gemensamma med dessa tankarna var att de rörde sig om vad som skulle kunna hända med mig, och mitt liv om jag förlorade pengar – vad skulle konsekvensen bli?

punishmentEfter att jag fått mina böter, och lämnat poliskontrollen bakom mig började jag att applicera självförlåtelse på denna rädsla, och genom detta upptäckte jag en del intressanta saker i förhållande till rädsla. För det första insåg jag att om jag tillåter mig själv att hålla kvar vid någon slags rädsla, eller ångest att förlora pengar, eller min bekväma ställning i denna världen, då är jag i grund och botten en slav, och väldigt lätt att manipulera, och kontrollera. Jag menar – det är just genom människors rädsla för att förlora sina stabila, och bekväma liv som polissystemets bestraffningsagenda kan fungera – för om människor saknat rädsla, och inte var det minsta bekymrade över att förlora sina personliga liv – då hade heller inte bestraffning fungerat som en metod att få människor att följa regler.

Rädsla är alltså en primär komponent i all slags manipulation som grundar sig på bestraffning – dvs. hotet om bestraffning. Det är inte konstigt att det är just denna metod som den svenska polisen använder sig av för att se till att lagar åtföljs, eftersom det är genom denna bestraffningsmetodik vi uppfostras som barn. Vi får lära oss att om vi gör, eller inte gör vissa saker så kommer detta att ha en konsekvens som är obekväm, och smärtsam. Det intressanta är att på detta tidiga stadium finns det ännu ingen rädsla utan bara en förståelse om att om vi gör vissa saker då kommer vi råka ut för smärta, och någon slags obekväm behandling.

Det är först när vi växer upp och blir äldre som vi utvecklar en rädsla gentemot bestraffningar, och borttagandet av privilegier – eller i vart fall har så varit fallet med mig, och det är just detta som är problemet. För jag förstår att det naturligtvis är dumt, och ineffektivt att försätta mig själv i en position av smärta, eller generell bekvämlighet, men det rättfärdigar inte, och gör det heller inte logiskt varför jag skulle vara rädd för att försätta mig i en situation av smärta, eller diskomfort.

Jag menar – bara för att jag är rädd för smärta, eller diskomfort betyder ju inte det att jag mer effektivt kommer kunna undvika dessa typer av upplevelser. Det betyder bara att jag kommer vara rädd för dessa typer av situationer, och därmed kommer göra mig själv till att vara ett enkelt offer att manipulera, och styra genom hot, och löften. Det är faktiskt så att när jag håller fast vid rädsla inför vissa situationer, då ökar jag sannolikheten för att skapa sådana situationer för mig själv – för när jag är rädd, då kan jag inte tänka, eller se klart – och jag kan inte ta rationella beslut, och förstå sannolikhetsmatematiken bakom mina beslut – och därför är det mycket mer möjligt att jag tar ett beslut som är felaktigt om jag är rädd och därför försätter mig själv i en situation där jag faktiskt råkar ut för det jag inte vill råka ut för.

Därför är slutsatsen att rädsla är en meningslös, och irrationell upplevelse som inte borde finnas inom mig överhuvudtaget. Och att släppa taget om rädsla inte betyder att jag släpper taget om min förmåga att resonera, och ta effektiva beslut – det betyder bara att jag inte längre fruktar smärtsamma, och obekväma konsekvenser, och att jag därför inte längre kan manipuleras genom hot, eller löften.

Systemet såsom det fungerar idag när det är baserat på en bestraffningsmetodologi är inte effektivt, för människor lär sig inte att agera med sunt förnuft, och förstå anledningarna bakom reglerna. T.ex. hastighetsbegränsningar har en praktisk funktion, och det finns en logisk anledning bakom varför de existerar – trots detta känner sig många tillbakahållna, och tvingade av hastighetsbestämmelser, och lyder endast reglerna på grund av risken för en eventuell bestraffning. Detta är inget effektivt sätt att dirigera ett samhälle på. Istället bör människor utbildas att förstå varför det finns hastighetsbegränsningar, så att människor därmed kan ta ett beslut inom sig själva om varför de ska följa hastighetsbegränsningarna, och även förstå precis varför de gör det; p.g.a. att det är bäst för dem själva, och människorna runtomkring dem.

Alltså – bestraffning är en ineffektiv uppfostringsstrategi som odlar konformitet, och ignorans hos människor, istället för förståelse och insikt.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta bestraffning, och ett obekvämt liv i rädslan för att jag inte kommer att kunna känna mig själv säker, och lugn i en sådan situation – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att så fort jag tillåter, och accepterar att rädsla i någon form existerar inom mig, så är det möjligt att manipulera mig, och de beslut jag tar kommer att vara irrationella eftersom de är baserade på en irrationell upplevelse – irrationell eftersom de bygger på en mental bild i mitt huvud såsom en förväntan på en viss slags upplevelse – istället för att se vad som är här, och dirigera mig själv effektivt med vad jag kan se, och förstå

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en övertro gentemot rädsla såsom att ha en funktion att hjälpa mig, och att fungera som min skyddande ängel i livet – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit, och accepterat mig själv att tänka, och tro – att om jag upplever rädsla gentemot någonting i mitt liv, så betyder detta att det är farligt, och dåligt att gå gentemot den punkten, eller investera mig själv i den punkten – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att rädsla inte betyder någonting – eftersom rädsla inte är baserat på en matematisk förståelse om hur verkligheten fungerar, utan på en irrationell känsla – såsom en fruktan över framtiden, och över punkter som jag inte har någon kontroll över

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att trots att jag fruktat saker och ting i hela mitt liv så har jag ändå upplevt mycket skit, och gjort många misstag – detta innebär att rädsla inte har hjälpt mig att ta effektiva beslut, eller att leva mitt liv effektivt – och således är rädsla inte en valid punkt att existera inom mig; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att utveckla ett stabilt, och effektivt matematiskt synsätt på världen inom mig själv – och således se världen utifrån vad som faktiskt är här, och inte se världen utifrån rädsla, eller ångest

Självåtaganden

När jag märker att jag reagerar inom mig själv i rädsla, och ångest inför att jag ska bli bestraffad, eller hamna i en obekväm situation – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser, och förstår att rädsla inte är ett effektivt hjälpmedel att ta beslut med, utan endast är en irrationell upplevelse som leder mig att ta beslut som är emotionella istället för rationella – således åtar jag mig själv att öva mig på att vara stabil här, och arbeta med rationell, och praktisk matematik – och inte rädsla

När jag märker att jag reagerar inom mig själv i panik inför att jag ska bli fysiskt bestraffad – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inse och förstår att mitt sinne får det att verka värre att bli bestraffad än vad det är, och en bestraffning är alltid en momentan upplevelse – och även om den kan vara sjukt smärtsam, så är det ändå inte rättfärdigat att frukta en sådan upplevelse – eftersom när jag fruktar låter jag mig själv vara enkel att manipulera, och kontrollera; således åtar jag mig själv att sluta frukta, och vara rädd för min omvärld – och istället åtar jag mig själv ta sunda, rationella, och övervägda beslut – där jag ser vad som är verklighet och bygger mitt beslut på den grunden

Enhanced by Zemanta

ManipulationPsychological manipulation – Psychological manipulation is a type of social influence that aims to change the perception or behavior of others through underhanded, deceptive, or even abusive tactics.

Dag 67: Den Självmedvetna Karaktären

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli självmedveten, och oroa mig själv för vad andra tycker/känner om mig när människor tittar på mig, och jag agerar, eller uttrycker mig själv på ett sätt som går emot den generella normen i ögonblicket

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli orolig, och nervös för att människor ska fördöma mig, och tycka att jag beter, och uttrycker mig själv fel, när jag är i närheten av människor – och människor tittar på mig – och inom mig själv gå in i en upplevelse av självmedvetenhet, såsom att vara rädd, och ångestfylld för att jag inte uttrycker, och visar upp mig själv på ett socialt acceptabelt sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte vara socialt acceptabel – socialt acceptabel såsom alltid göra, härma, och följa efter hur andra gör, och har gjort före mig – i tron att det som den stora massan gör – måste vara rätt, eftersom det är så många människor som tycker/känner samma sak; istället för att se, inse och förstå att jag inte kan lita på den stora massan, jag kan inte lita på någonting bara för att de är många personer som tycker samma sak – utan jag måste inom mig själv se, i och som sunt förnuft – om det jag ser verkligen är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma, och hålla mig själv tillbaka – och använda upplevelsen av och som självmedvetenhet, såsom en ursäkt till varför jag inte ändrar på upplevelsen, och karaktären av mig själv såsom att vara nervös, ångestfylld, osäker och tillbakahållen

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att min upplevelse av och som självmedvetenhet inte är riktig, och att jag inte behöver tillåta och acceptera mig själv att låta denna upplevelse påverka – och således – oavsett om människor faktiskt fördömer mig, eller om det bara är någonting som jag hittat på inom och som mig själv – så står jag upp här och tillåter inte mig själv att leva, och uttrycka mig själv såsom självmedvetenhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vaka över mig själv i ögonblick som jag delar med andra människor – vaka över mig själv utifrån perspektivet att jag hela tiden är uppmärksam på mina rörelser, på mina ord, på mina handlingar, så att jag inte ska uttrycka, eller leva någonting som är fel – och som andra människor kanske skulle reagera, och uppleva negativt – istället för att tillåta, och acceptera mig själv, att i varje ögonblick öppna upp mig själv – och leva ut mig själv – och inte försöka kontrollera mitt uttryck

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva i fruktan att förlora min rädsla, och min självmedvetenhet – i rädslan och ångesten för vad som ska titta fram inom och som mig själv – kommer jag att bli odräglig? Kommer andra människor inte längre tycka om mig om jag inte lever i fruktan? Istället för att helt enkelt inse att: jag vill inte leva i fruktan, och oavsett vad konsekvensen blir av att släppa fruktan så är det värt det – eftersom jag inte under några omständigheter vill vara, och leva ut mitt liv som en slav till rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att rädsla är självbegränsning, att oavsett hur bra det känns att gå in i rädsla – och tydligen – beskydda mig själv genom att existera i och som denna rädsla – så begränsar jag mig själv något otroligt – därför slutar jag att medverka i och som rädsla och jag gör mig själv i stället till en fysisk och praktisk varelse – genom att jag spenderar varje ögonblick här – i detta andetaget – och inte flygande runtomkring i mitt huvud, i tankar, idéer och upplevelser

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att jag inte riktigt vet vad jag håller på med, när många människor gör motsatt jag – och tro att bara för att många människor inte ser samma punkt som jag ser, och lever utifrån samma punkt som jag lever – att därför måste jag ha fel – istället för att tillåta och acceptera mig själv att inse, se och förstå att jag kan inte lita på vad andra gör, eller inte gör – utan jag kan bara lita på mig själv såsom mitt sunda förnuft här i detta ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv när jag ser sunt förnuft, och när jag ser en effektiv handlingsplan, och riktning att leva utifrån/efter – och därför – istället för att leva i konstant ångest, tvivel och fruktan att jag missat någonting – och att jag gör fel – att istället lita på mig själv här – och ha roligt med mig själv här – och tillåta mig själv att följa, och leva utifrån det sunda förnuft jag sett och förstått

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att bara för att det finns lagar, regler, och normer i samhället som kontrollerar vissa beteenden – betyder inte detta att dessa normer, lagar och regler har rätt – bara för att en övervägande mängd av samhällets invånare följer dessa lagar, regler, och normer – därför tillåter, och accepterar jag mig själv att ifrågasätta alla dessa lagar, regler, och normer – och sedan skapa mina egna lagar, regler och normer baserade på sunt förnuft såsom vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte uppleva, och definiera mig själv såsom självmedveten, och oroa mig själv för vad andra tycker/känner/tänker om mig när människor tittar på mig

Jag åtar mig själv att inte vara rädd, och ångestfylld för att agera utanför den generellt accepterade normen i samhället gällande ”hur man ska agera i vissa situationer, och man inte ska agera i andra situationer”

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att uttrycket ”socialt acceptabel” – egentligen borde ljuda som följer: ”att följa efter vad de som gick före oss gjorde/levde” – och i detta inser, ser och förstår jag att det inte finns något ”socialt acceptabelt” – och att det som definieras i samhället som ”socialt acceptabelt” inte kan åläggas någon tillit – eftersom det inte bevisats vara sunt förnuft

Jag åtar mig själv att ifrågasätta vad den stora massan lever/gör – och inse att dumt det är att lita på vad andra gör, bara för att många gör samma sak – och istället tillåter, och accepterar jag mig själv att ifrågasätta allt, och alla – och därav raffinera, och vaska fram ett leverne av och som mig själv som är bäst för alla – där varje handling jag tar, lever och uttrycker är genomtänkt – och en handling som jag skapat eftersom jag sett att denna handling är sunt förnuft – och bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte använda upplevelsen av självmedvetenhet för att ursäkta mig själv till varför jag inte ändrar på mig själv – och skapar mig själv till att i varje ögonblick stå stabil – och självstyrd – med en klar riktning och rörelse i varje ögonblick – nämligen att skapa – och utveckla en värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå – att min upplevelse av självmedvetenhet endast är så riktig som jag tillåter och accepterar att den är

Jag åtar mig själv att inte vaka över mig själv, såsom att kontrollera, och styra över mig själv – i rädslan/ångesten/nervositeten för att jag ska göra/säga/uttrycka någonting som andra människor finner vara negativt, och reagera negativt gentemot – och istället tillåter och accepterar jag mig själv att låta varje andetag jag tar – vara ett uttryck av och som min mänskliga fysiska kropp här – där jag släpper taget om ångest, rädsla, och nervositet – och istället tillåter mig själv att upptäcka vem jag är såsom en fysisk varelse här

Jag åtar mig själv att släppa all rädsla, och inte oroa mig själv för vem jag kommer vara, och hur jag kommer uttrycka mig själv – och hur jag kommer leva utan rädsla – utan jag åtar mig själv att istället leva här i självtillit – och inse, se och förstå att jag kan utan rädsla leva effektivt, och dirigera min verklighet effektivt – och att rädsla bara hindrar mig från att göra detta

Jag åtar mig själv att inte medverka i rädsla oavsett om det känns ”nödvändigt” att göra det – och jag åtar mig själv att i och med detta bli en endast praktisk och fysisk varelse – helt integrerad och stabiliserad här i och som denna fysiska verkligheten som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att lita på mig själv och leva/uttrycka/röra mig själv på det sätt jag sätt varit bäst för alla – även om ingen annan gör likadant som jag

Jag åtar mig själv att inte tvivla på mig själv, och att inte vara nervös och rädd att ”jag gjort fel” – så fort min leverne, mina handlingar, och mitt uttryckssätt skiljer sig från vad den stora massan lever/uttrycker

Jag åtar mig själv att enbart styra/dirigera/röra mig själv utifrån sunt förnuft – såsom vad som är bäst för alla – och inte grupphypnos – såsom att vilja bli accepterad av en stor mängd människor

Jag åtar mig själv att skapa mina egna lager, regler och normer – och ifrågasätta hur vi som människor idag lever/uttrycker oss själva – och på så sätt – omdefiniera och återskapa mig själv såsom samhället – och göra detta från utgångspunkten av att endast den handling/riktning som är bäst för alla – är acceptabel

Kvinnlig Vakt Misshandlad I Arrest

En kvinnlig vakt har blivit misshandlad i Flemingsbergs polisarrest. Gärningsmannen var en nyligen intagen man, och hans anledning att befinna sig i arresten var att han gått loss på sin familj. Det krävdes sex poliser för att ta hand om mannen, som sedan i arresten, några timmar senare, kom att vaktas av enbart en vakt – en kvinna, 65 år gammal. Och för en potentiellt farlig, samt våldsam man, är ju ett sådant upplägg perfekt för att slänga några knytnävar mot närmaste auktoritet – vilket också gjordes.

Kvinnan hamnade på sjukhuset, och nu har polisen beslutat att se över sina rutiner gällande bevakning av nyarresterade – all verksamhet i stockholmsområdet ska ”riskbedömas”.

Problemet som kommit till ytan är såkallat ”ensamarbete” – nämligen att enbart en vakt blir tillägnad att bevaka nyintagna till arresten. Det säger ju sig självt, att i ett arbete där man hanterar människor som, med stor säkerhet, känner sig mycket pressade, och är allmänt adrenalinstinna, kan det vara till fördel att vara mer än en person närvarande – kanske till och med mer än två personer.

En fråga kan ju då ställas gällande hela denna situation, varför är det inte mer än en vakt som bevakar dessa människor? Det enkla svaret är, såsom i så mycket annat, pengar – pengar ger staten möjlighet att anställa mer vakter, och mer poliser, och det motsatta sker när det inte finns pengar – då måste staten dra ner på anställningarna, och arbetsmiljön för de redan anställda blir då som en naturlig följd, osäkrare.

Således skulle vi kunna ge vår stats beskyddare, polisen, en bättre arbetsplats genom att frigöra mer pengar.

Men hur går det till, i en värld där pengar ständigt är en bristvara? Där vi måste konkurrera, skapa nya idéer och produkter, jobba hårt, bara för att kunna skapa en något sånär stabilt samhälle? Svaret är att det inte går – i vårt nuvarande pengasystem kan vi räkna med att sådana situationer som jag här beskrivit kommer att fortsätta – människor kommer inte att lyckas leva och arbeta i bekväma, säkra, och tillfredställande omgivningar, eftersom det inte finns tillräckligt med pengar för att skapa dem; och det är, i förlust på bättre ord, helt förjävligt.

Utöver det kan man också fråga sig själv, varför finns det sådana här våldsamma människor till att börja med, som måste låsas in på arresten? Varför är vi tvingade att ha en polisstyrka, bara för att hålla en dräglig nivå på antalet konflikter som varje dag realiseras i vårt samhälle? Svaret är, att vi inte effektivt arbetar med förebyggande insatser – vi väntar tills människor blir helt besatta av inre demoner, vilka i sin tur många gånger är en produkt av det stressiga, och brutala pengasystem vi lever i, innan vi faktiskt gör någonting åt saken.

Men, i ett jämlikt pengasystem, eller i ett system med grundlön, hade vi kunnat ge oss själva det samhället vi vill leva i, ge våra statstjänstemän en trygg vardag, och samtidigt ge oss själva en trygg vardag; eftersom vi haft tillräckligt med resurser för att faktiskt skapa och stödja det som behövs för skapandet av en tillfredställande och stabil omvärld.

Vi hade kunnat se till att tillräckligt stöd fanns för alla människor, och att vi därmed arbetade förebyggande mot våld, och mentala sjukdomar – rädsla, ångest, och stress som en drivkraft till nervösa sammanbrott hade inte längre funnits – vi hade istället kunnat fokusera på att skapa en värld där alla har det bra, och där alla är omhändertagna.

Alla vill vi ju egentligen bli omhändertagna, och vi vill att någon bryr sig om oss – varför skapar vi då inte en sådan värld? Det är möjligt, och det är upp till oss att göra så, lösningen är framför våra ögon och i direkt sammanhang med själva problemet – pengar. Därför ger vi pengar jämlikt till alla – och värderar pengar utifrån det enda riktiga värdet som faktiskt existerar – nämligen liv.

Källor:

http://www.dn.se/sthlm/stopp-for-ensamarbete-i-arrest

http://www.dn.se/sthlm/kvinnlig-vakt-misshandlad-i-flemingsberg

 

Inbrotten Ökar

Enligt en rapport från brottsförebyggande rådet har antalet villainbrott stigit med 25 % de senaste tre åren – en intressant tidpunkt, eftersom det var för drygt tre år sedan som världen drabbades av finanskrisen. Inbrotten har allstå ökat i direkt förhållande till att ekonomin blivit sämre; behövs ytterligare bevis för att visa att kriminaliteten inte föds ur en moraliskt vedervärdig karaktär, utan ur en desperat och hopplös människas hjärta.

Kriminalitet borde inte ses som någonting negativt, men istället som en signal att någonting är fel, väldigt fel. Och undersökningar, samt forskningsrapporter har redan färdigställts, om vilka som begår brott, och vilka som inte begår brott; och de som är benägna att stjäla, tjuva och ställa sig på fel sida av lagen är just de fattiga, utstötta och bortglömda.

Det är inte så märkligt när man tänker efter att det just är dessa människor som söker sig till brottsligheter, eftersom brottslighet är den sista utvägen; det är den vägen man vandrar när alla andra har blockerats; då söker man sig till brottslighet. På så vis är det dags att fråga oss själva: är det värt det?

Är vårt kapitalistiska system verkligen värt allt det lidande som kommer i dess kölvatten? Är verkligen det kapitalistiska system en human, passionerad, omtänksam, och humanistisk lösning? Ger den verkligen oss ro, eller gör den oss till jägare vars enda uppgift blir att överleva?

Frågor som de ovan ställs inte ofta, eftersom vi utan betänkligheter accepterar kapitalism som den enda lösningen. Vi till och med försvarar kapitalism trots de grymheter som når oss genom tv-rutan, trots de inbrotten, rånen och våldsbrotten som sker med utgångspunkten i pengar; är det verkligen värt det?

Kanske du ska ta och fråga dig själv om den världen vi lever i idag är den världen du skulle skapat om du varit gud, eller hade du velat göra någonting bättre? Hade du velat ge dina barn en trygg framtid? Hade du velat kunna känna dig själv trygg oavsett vad, vetandes att du har de levnadsartiklar som krävs för din överlevnad? Hur skapade vi världen som den är idag, och hur misslyckades vi med att skapa himlen på jorden?

Att fråga hur är mycket nyttigare än att fråga varför – när vi frågar hur låter vi oss själva se på våra handlingar, på våra ord; och på så vis kan vi se vad vi gör som skapar en värld av fruktan, och vad vi därför istället borde göra för att skapa en värld av tillit och gemenskap. För det är ju dit vi vill komma; vi vill ha en värld där alla kan lita på alla, och där gemenskapen går före den individuella människans småsinta begär. Där kollektivet hedras framför individen, men där individen är en del av kollektivet, och därför också blir hedrad – där alla hjälper alla, och ingen tränger sig före.

I Sverige har vi hittills varit bra på att placera kollektivet före individen, och som en konsekvens av det befinner vi oss nu i ett land som trots att mycket talar emot är ekonomiskt relativt jämställt land. Och så har det blivit på grund av vår villighet att betala skatt, och på så vis fördela samhällets resurser till alla behövande. Att leva på ett sådant vis är hedersamt, och det visar karaktär, och att principer går framför trender, och suget efter att konsumera. Nu måste denna solidaritet mellan människa och människa, och människa och djur bli total och fullständig – för enbart i fullständig hänsyn till allt och alla andra som lever och frodas på planeten kan verkligen himlen på jorden bli en verklighet.

Jag vill att det ska bli en verklighet, och därför står jag upp för att leva sann socialism – och det betyder att kollektivets bästa går framför mitt eget bästa; eftersom mitt bästa är kollektivets bästa. Och kollektivets bästa kan enbart bli realiserat i ett jämlikt pengasystem; så därför ta och undersök det jämlika pengasystemet – mer information finner du HÄR.

Tack för mig! Tills nästa gång!

Attacken i Oslo – Varför är Inte Svält Sett Som Mord?

Drygt hundra människor har dött i Norge, vilket antagligen de allra flesta vet vid det här laget. 86 personer sköts till döds på en liten ö utanför centrala Oslo och ungefär samtidigt smällde bomben in i staden – och det hela verkar ha kommit som en stor chock för Norge samt dess befolkning. Det är inte särskilt svårt att förstå, sådana här saker brukar inte hända särskilt ofta i dessa nordliga delar av världen.

Vad som är intressant att fråga sig då någonting sådant här händer är varför inte de 30’000 barn som där varje dag av dör av sjukdomar det finns botemedel för – eller de drygt 24’000 människor som där varje dag av hunger; det är många fler än drygt hundra stycken – ändå får dessa människor inte alls samma uppmärksamhet. Och ingen verkar tycka att det är ett brott att dessa människor svälter ihjäl – men när människor skjuts i Oslo, då är det helt plötsligt en annan sak.

Varför värderar vi situationer så olika när utgången är den samma?

Varför får vissa människors livsöden så omättligt stor uppmärksamhet medans andra aldrig hörs eller ses?

Människor som dör i runt omkring i världen på grund av svält, det finns en illasinnad tro att när människor dör på grund av att de inte har tillräckligt med pengar för att försörja sig själva; då är det okej. Men varför ska en sådan död klassas mindre som mord än den döden människorna i Oslo mötte?

Varför är det inte kriminellt att medvetet undanhålla människor mat och dricksvatten?

Varför klassas inte de företag och människor som undanhåller så stor del av jordens resurser och på så viss gör att människor inte kan överleva som kriminella och mördare? För det är vad de är.

Vårt nuvarande pengasystem är ett system där kriminalitet är tillåtet, bara du mördar med ursäkten att det gällde ditt sparkonto, eller din julbonus – då är det helt okej.

Kriminalitet är inte bara tillåtet i vårt nuvarande pengasystem, det är uppmuntrat. Se hur vår massmedia, hur våra föräldrar, hur vår omgivning upphöjer och idoliserar rika och kända människor som har fått sin position och status i världen på bekostnad av någon annan – någon annan som nu får betala priset i form av att inte kunna förse sig själv med mat och vatten.

Varför ingärdar vår moral bara vissa sorters brott? Och varför blir bara de människor som spränger bomber sedda som terrorister? Vet du vilka länder som tillverkar vapen och säljer vapen? Sverige är ett av dem och på så vis är vi direkt ansvariga för våldsbrott världen över – men blir vi någonsin anklagade för brott mot mänskligheten? För mord?

Nej – och det som kan konstateras är att någonting är väldigt, väldigt fel – och detta något är vårt pengasystem. Eftersom genom vårt pengasystem tillåts mord ske, massmord faktiskt, och ingenting händer, ingenting görs. Medans drygt hundra människor döda i Norge orsakar ett ramaskri runtomkring hela den rika västvärlden – varför kan vi inte se hur irrelevant en sådan händelse är i jämförelse med resten av den kris som pågår i världen?

Det är absurt att vissa människor tillåts dö när de inte hade behövt det utan att någonting görs, ingen reagerar och ingen bryr sig ­– vill du leva i en sådan värld?

Varför finns svält om inte på annan grund än att vi aktivt tillåter den?

Det finns tillräckligt med resurser för att alla människor ska kunna leva ett bekvämt liv. Att ge människor dessa resurser och förbjuda hamstring och överdådighet av vad som egentligen är till för alla jordens invånare hade förändrat livet för alla – rädsla hade inte längre funnits i vårt vokabulär.

Och kanske hade den blonda Oslobon som mördade drygt hundra människor inte gjort så i en sådan värld. Eftersom han inte hade behövt söka sig till religion och till texter om gud för att finna en väg till den påstådda himlen – denna tro som sedan skulle ligga som grund till hans dåd; eftersom himlen varit på jorden i värld där alla tagit hand om alla – hade han kanske inte blivit galen.

Undersök jämlikt med pengar för alla.

Svartsjukedrama och Knivmördare

Svartsjuke drama – det kan du läsa om idag på Sydsvenskan – här finns en länk.

Så – en man har blivit knivskuren – eller faktiskt två män har blivit knivskurna. Polisen säger att det sannolikt är ett svartsjukedrama. Ja – det förvånar mig inte alls. Inom de närmaste 20 år kommer nämligen vi människor att möta våra innersta demoner – vi kommer att se våra tankar, våra känslor och våra inre hemligheter ta form såsom våra faktiska handlingar. Det kommer inte längre att gå att undanhålla dina djupaste hemligheter – det som du odlar inom dig kommer tillslut att bli dig övermäktigt och du kommer förlora sinnet – precis som mannen i situationen i fråga.

Svartsjuka är en känsla – det börjar som en tanke. Som en idé som kommer upp inifrån. Om du sedan tar och följer efter denna tanken – du tar och identifierar dig med denna tanken – du börjar prata denna tanken i ditt huvud – för att sedan börjar prata tanken med ord – ja – då är du på väg mot att bli besatt. Någonting jag inte råder dig att bli – då detta kommer att ha konsekvenser som du kommer att få leva med i resten av ditt liv.

Lösningen som finns – för att undgå att bli besatt av dina personliga demoner är självförlåtelse – skriva dig själv till frihet – att vara medveten om ditt andetag och att sedan inte längre tänka de där tankarna som du vet kommer leda till att du förr eller senare gör eller säger på ett sätt som du kommer att ångra. Lösningen är således att sluta tänka på skit som inte gör dig själv eller någon annan någon nytta. Och om du vägrar sluta – ja – skyll dig själv – du kommer att få möta naturen av dina inre handlingar då de tillslut kommer att bli dina yttre. Då är det försent. Jag föreslår – låt det inte gå så långt!

Det finns hjälp att tillgå om du känner igen dig och om du ser att du är en av dem som snart kommer begå nästa knivmord förblindad i svartsjuka.

www.demonology.co.za

www.desteni.co.za

Rädd för att bli Rånad? Jämlikt med Pengar kommer få ett Slut på sånt Strunt!

I sydsvenskan kan du idag läsa om hur människor är rädd för att bli rånade och Malmö är den stad i vilken människor är räddast – artikeln kan du läsa här.

Rån och misshandel, brott och kriminalitet – allting kommer utifrån ett misstag som gjorts i vårt nuvarande pengasystem. Misstaget är att alla inte har lika mycket!

Vi har de som är gynnade och vi har de som inte är gynnade. Det som inte är gynnade kan inte bli gynnade, är du icke-gynnad är chansen för att du ska kunna arbete dig själv till att bli gynnad så gott som obefintlig. Är du på botten av samhället kommer du också förbli på botten av samhället.

Anledningen till att vissa helt enkelt inte kan arbete sig ur sin misär är för att det inte finns tillräckligt med pengar till alla. I alla fall verkar det ju så – eller kanske är det någon annan som tagit alla pengarna? Jo, så är det ju. Någon tar det som symboliserar jordens resurser och människors färdighetsutövning och säger – detta är mitt! Ingen annan får ta! Pax för mig! Detta pax för mig kan med andra beskrivas såsom ett sparkonto.

Sparar du pengar håller du undan pengar från andra människor. Tänk så mycket sparande det finns och tänkt – alla vill hela tiden utöka sina resurser. Alla vill gå med vinst och få mer och mer. Det är inte särkilt konstigt att de stora flertalet inte har någonting överhuvudtaget – de är helt utfattiga, utan någon möjlighet att ändra sin situation.

Är det då konstigt att det rånas mycket i vårt samhälle! Nej – det är fullkomligt normalt – det är faktiskt en matematisk säkerhet. En ojämlik ekvation kommer att balansera ut sig själv – om du inte har, men du vill ha, då kommer du att ta. Det enda som kommer hålla dig tillbaka är fruktan. När ditt begär för förändring överstiger din fruktan, då går du ut och rånar människor.

Så – jämlikt med pengar för alla! Jämlikt med pengar för alla! Stoppa det onödiga våldet – stoppa rädslan för att bli rånad. Vi kan alla må bra, vi kan alla leva i materiellt överflöd – det behöver inte vara gynnat bara ett fåtal.

Undersök jämlikt med pengar för alla! Det finns ett annat sätt att existera på!