Tag Archives: praktiskt

Dag 286: Praktiskt Förebyggande Istället För Rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara irriterad, och frustrerad när jag vaknar upp på morgonen, och göra det till en vana att jag är arg, och frustrerad när jag vaknar upp på morgonen, eftersom tydligen är det jobbigt, tufft, hårt att stå upp ur sängen och gå en ny dag till mötes; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att jag skapar denna upplevelse av att det är tufft och svårt, och att jag därmed har makt att styra, och dirigera denna upplevelsen, så att när jag vaknar behöver jag inte uppleva mig själv arg, och frustrerad, och irriterad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vakna upp här i och som ett andetag, och vara fullt vaken endast med ett andetag, och inte gå in ilska, eller frustration, utan helt enkelt vakna, stiga upp, och sedan påbörja min dag utan några slags reaktioner

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att acceptera, och bli tillfreds med ilskan, och frustrationen jag upplever när jag stiger upp på morgonen, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ifrågasätta vad jag upplever, att ifrågasätta och se varifrån denna reaktionen börjar, och hur jag därigenom har förmåga att stoppa och förändra denna reaktionen, så att jag inte längre behöver vara en slav till reaktioner som inte stöttar mig på något sätt överhuvudtaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha en tendens av att börja min dag genom att gå in i sinnet, och tänka på saker, att börja min dag genom att tänka på allt jag måste göra, och allt jag måste ta mig själv för genom min dag, och därigenom stressa, och uppleva ångest, och tänka att ”jag kommer aldrig hinna med allt det där” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vakna HÄR i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp, att gå upp ur sängen, och att förbli här, att driva mig själv till att vara närvarande om min mänskliga fysiska kropp, och inte använda sinnet för att leva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av mitt sinne, och att bli beroende av att tänka, och bli beroende av att oroa mig själv inför framtiden, och därigenom förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stoppa detta beroende, att ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit, och att se, att jag inte behöver hålla kvar vid detta beroende, och att jag kan släppa mig själv fri, och låta mig själv leva i och som varje andetag utan en enda tanke, utan att vara fast i en enda slags upplevelse, utan istället vara HÄR – stabil – funktionell – effektiv – och direktiv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att frukta, och känna ångest inför framtiden, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra det för vana när jag stiger upp på morgonen, att stressa upp mig själv inför allt som jag måste göra under dagen, och tänka på alla saker som jag ännu inte har gjort, och att tänka på allt jag borde göra, och i detta gå in i en slags panik, där jag börjar röra, och motivera mig själv utifrån rädsla, istället för att använda, och röra mig själv utifrån sunt förnuft, och se vad som är bäst för alla, och inte låta mig själv dras med av sinnet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inleda min dag genom att låta mig själv drivas, och motiveras av rädslor, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro, att rädslor på något sätt är dessa livsviktiga upplevelser som jag måste hålla kvar vid, för tydligen om jag inte har några rädslor, jag då händer ingenting, och då rör jag mig inte framåt överhuvudtaget, utan allt som händer blir istället att jag stagnerar, står stilla, och att det inte finns någonting mer jag kan göra; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stoppa mig själv här, ta ett andetag, och sedan röra mig själv fysiskt framåt steg för steg, andetag för andetag, och inte låta mig själv styras av rädslor, utan vara fysiskt här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte motivera, och driva mig själv till att vara fysiskt här i och som varje ögonblick, och att förstå att de rädslor som dyker upp inom mig, de är inte riktiga, de är inte substantiella, utan de är endast punkter som jag skapar genom att medverka i tankar; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv luras med av rädslo-tankar; t.ex. en rädsla för att jag kommer glömma att betala en räkning – istället för att jag helt släpper denna tanke, och förblir här; och sedan skriver upp att jag ska betala räkningen – och alltså lever en praktisk lösning istället för att gå in i och som rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att när en tanke kommer upp inom mig som har sin utgångspunkt i rädsla, att jag då har ett val att antingen medverka i tanke, eller inte medverka i tanken, och därmed inte låta mig själv bli besatt av tanken; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att identifiera, lokalisera, och skapa lösningar för varje tanke som kommer upp inom mig, så att jag kan dirigera, och korrigera, och styra allt inom mig själv, och att sinnet inte har någon kontroll över mig, utan att jag istället kontrollerar, och dirigerar sinnet, och använder sinnet som ett verktyg för att leva, och uttrycka mig själv effektivt här i och som varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv, och vara nervös inför att jag i framtiden inte kommer ha några pengar, och att jag därmed inte kommer kunna göra något roligt, eller trevligt med mitt liv, som jag vill, och önskar göra; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att det hjälper genom att frukta denna framtida punkt, istället för att se att det hjälper inte, och att en praktisk lösning är istället att stipulera en effektiv plan som jag kan följa, så att jag kan undvika att försätta mig själv i en position där jag inte har tillräckligt med finanser för att vara effektiv i detta livet; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på praktiska, och faktiska lösningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva HÄR – ögonblick för ögonblick – andetag för andetag – och därmed sluta att frukta framtiden, sluta att känna ångest inför vad som komma skall, och istället möta framtiden här i varje andetag, och att förstå att framtiden kommer att bli tuff att ta sig igenom, men att detta är inte någonting jag behöver frukta eller göra en emotionell, känslomässig punkt av, utan en realisation som jag kan använda för att stötta mig själv till att bli mer effektiv i mitt dagliga leverne, mer stabil, och mer direktiv

När jag märker att jag går in i sinnet då jag vaknar på morgonen, och att jag börjar oroa mig själv, och känna ångest inför framtiden, och då speciellt ångest inför att inte ha några pengar i framtiden; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att när jag fruktar någonting, då skapar jag det, således skapar jag en framtid utan pengar, och således skapar jag mer problem, och därmed ser jag att lösningen är att fokusera på lösningar, och praktiska metoder för att förebygga konsekvenser i mitt liv, vilket inte handlar om rädsla utan om sunt förnuft; således åtar jag mig själv att fokusera på praktiska lösningar, och att formulera dessa i skrift och inte i sinnet, och att helt släppa alla tankar som har med min framtid att göra, och att formulera, och planera min framtid alltid i skrift – för där är jag direktiv – emedan i sinnet är jag inte ännu direktiv

När jag märker att, då jag vaknar på morgonen, jag går in i ilska och frustration, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser att detta är ett tecken på att det finns punkter som jag förtryckt, och som jag måste hantera, och arbeta med, men att det är onödigt för mig att hålla kvar vid ilskan, och att jag kan släppa ilskan genom att andas mig själv tillbaka hit i och som min kropp; således åtar jag mig själv att applicera självförlåtelse, och hitta utgångspunkten för min ilska, och att andas, slappna av i min kropp, och inte låta mig själv hålla kvar vid ilskan – utan se att ilskan inte stöttar mig själv till att bli mer effektiv, och direktiv i mitt sinne utan endast är ivägen

Enhanced by Zemanta

Dag 29: Praktiska Beslut i en Praktisk Verklighet

Någonting som jag märkt att jag brukar göra, är att jag fantiserar om framtiden. Och det jag brukar göra är att jag tar någon slags idé om vad jag ska göra i framtiden, jag tänker till exempel att jag ska gå på en utbildning, lära mig ett språk eller någonting sådant – och sedan i denna tanke börjar jag sedan uppleva mig själv upphetsad, och förväntansfull mot hur det kan vara att skapa mina drömmar.

Det intressanta är att jag aldrig brukar fullgöra dessa drömmar, jag brukar bara gilla att uppleva den där energin inom mig själv av att: yes! Jag ska verkligen göra detta, jag ska lära mig detta språket, eller gå den där utbildningen, och det kommer bli så jäkla roligt! Men sen när jag börjar så märker jag att den där energin inom mig tar slut, och sedan märker jag att det där roliga egentligen är ett hårt arbete. Som till exempel att lära mig ett språk, det är tufft, och det tar tid – och det är inte någonting som jag lär mig på fem minuter.

Så, det jag skulle vilja ändra är att när jag tittar på att göra någonting, lära mig någonting, eller gå en utbildning, eller ett beslut, att jag inte gör det utifrån den där energin inom mig som säger: Yes! Go for it! Nu jäklar! Utan istället ta ett beslut utifrån vad jag ser är praktiskt bäst för mig. Alltså, jag ser en utbildning, och så tittar jag på om jag behöver den utbildningen rent praktiskt, har jag tillräckligt med tid för att ta mig igenom utbildningen? Behöver jag den där färdigheten som utbildningen kommer att ge mig? Det är praktiska överväganden, och inte energiöverväganden.

Energiöverväganden leder mig alltid till att inte längre känna mig motiverad, eftersom jag faktiskt inte har någon praktisk motivation bakom mitt beslut, det var bara en upplevelse energi som drev mig. Emedan praktiska överväganden leder mig att ta beslut som jag driver igenom från början till slut, eftersom då har jag en praktisk motivation bakom vad jag gör – jag gör det inte bara för energins skull.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att fantisera om vad jag ska göra i framtiden, och bli beroende av att inbilla mig att jag göra olika saker i framtiden, som att läsa en utbildning, eller lära mig ett språk, eller att färdigställa något projekt – och inbilla mig, och planera utifrån en utgångspunkt av energi – istället för att när jag planerar, eller tittar på huruvida jag ska göra någonting, att jag tittar på det hela utifrån en praktisk utgångspunkt, och inte en energi

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att titta på vilka valmöjligheter jag har, att titta på vad jag kan göra, eller inte göra i mitt liv, utifrån en utgångspunkt av energi – där jag känner mig upphetsad och förväntansful inför att göra någonting speciellt i framtiden, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta tillbaka denna upphetsningen, och förväntningen jag projicerar in i framtiden, och istället leva den här såsom mig själv – då jag uttrycker mig själv såsom glädje, och såsom att i varje ögonblick uppskatta mig själv och den möjlighet jag har här, att föda mig själv såsom liv från det fysiska

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att åta mig diverse projekt utifrån en utgångspunkt av energi, där jag känner att om jag får göra detta projekt, och om jag får lägga när all min energi på detta projekt så kommer jag att känna mig själv fulländad, och jag kommer må bra, och känna det som om jag gjort någonting med mitt liv, istället för att ta detta tillbaka till mig själv, och applicera dessa orden såsom mig själv i mitt dagliga liv – och således tillåta mig själv att låta varje ögonblick vara ett ögonblick som jag går till fulländning, att låta varje handling, och varje projekt jag tar an mig själv – såsom att diska disken, eller göra mina läxor, eller gå upp på morgonen, vara någonting som jag gör helt, och fullt här, och således att jag lever fulländning som ett praktiskt uttryck av mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera ord såsom fulländning, bekvämlighet, och att vara nöjd med mig själv in i framtiden, i tron att jag måste ta mig an en kurs, att jag måste göra ett projekt, att jag måste på något sätt skapa mig själv till att bli någonting mer, för att jag ska kunna leva ord såsom fulländning, bekvämlighet, och självuppskattning här såsom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag alltid måste jaga någonting, att jag måste ha ett mål som jag rör mig emot, där tydligen, när jag kommer fram till målet, att jag då ska få koppla av, och känna mig nöjd och tillfreds med mig själv, istället för att se, inse och förstå – att det där målet i framtiden är en ursäkt jag skapat för att inte leva självtillfredsställelse, och självuppskattning här såsom mig själv, i varje ögonblick – där jag slutar att jaga och separera mig själv ifrån dessa orden genom att definiera dem såsom en energi, och en bild i mitt huvud, utan istället lever dem fysiskt, och praktiskt här såsom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja göra saker, att skapa saker, och leva saker utifrån en utgångspunkt av energi, där det känns bra, det känns förhoppningsfullt, det känns viktigt, istället för att titta på vad som är praktiskt, på vad som är relevant, på vad som jag behöver göra, och på vad som är bäst för mig att göra, och inte titta på det som gör att jag känner mest energi inom mig själv – jag inser, ser och förstå att energi inte ger mig en susning om vad som faktiskt är bäst för mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att basera på mina framtidsplaner på sunt förnuft, på att titta på verkligheten som den är, och utan att försöka skapa en idé om vad jag borde göra, eller inte borde göra, inför hur jag känner mot det hela – jag inser, ser och förstå att jag inte kan lita på det jag känner, utan att jag endast kan lita på sunt förnuft, på praktiska och matematiska beslut där jag tar min verklighet i beaktande, och inte tankar, känslor, fantasier och emotioner

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av energi av att vilja utveckla mig själv, av att vilja nå vidare, av att vilja bli bättre, och bli sedd av andra såsom att vara bättre, istället för att se, inse och förstå att jag inte behöver ha denna energin av att känna mig som en vinnare, för att kunna acceptera mig själv, för att kunna vara bekväm med mig själv, och för att kunna leva avslappnat och förbehållslöst, där jag inte söker att bli bättre, utan där jag istället lever här i varje ögonblick, såsom det bästa jag är

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta söka, och leta, och istället tillåta och acceptera mig själv att leva och uttrycka mig själv här, och istället för att leva utifrån en utgångspunkt av att bli erkänd såsom att vara bäst av andra, och bli sedd av andra såsom att vara speciell, och unik, att istället fråga mig själv vad jag skulle vilja göra, vad som skulle vara praktiskt för mig att göra – och inte blanda in någon energi i mina beslut, utan förlåta och andas igenom alla energier, och inse att de aldrig kan leda mig rätt – istället leder jag mig själv rätt genom att använda sunt förnuft

Jag åtar mig själv att inte längre ta beslut utifrån en energi av att känna mig uppumpad på hög energi, på en känsla av att jag ska utveckla mig själv, jag ska nå vidare, jag ska bli bättre, utan jag tillåter mig själv att istället ta beslut utifrån vad som är praktiskt och bra för mig

Jag åtar mig själv att använda sunt förnuft när jag tar beslut, och se på dåliga och bra sidor – och när jag tar ett beslut att skriva om detta, och se varför jag vill ta beslutet, och om det är bra för mig, varför jag ska göra det, och om det är praktiskt effektivt att ta mitt beslut

Jag åtar mig själv att inte längre driva mig själv, och se på min verklighet utifrån hur jag känner inom mig själv, genom att definiera de möjligheter som öppnar sig i min verklighet utifrån huruvida jag känner mig positiv, eller negativ gentemot dem – istället driver jag mig själv till att leva i denna praktiska verklighet, en och jämlik – och ta praktiska beslut

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att jag inte kommer göra några bra beslut genom att överväga möjligheter utifrån en utgångspunkt av energi, utan jag måste för att ta ett korrekt, och vältänkt beslut, se på min praktiska verklighet, se på vad som är här, och se hur jag kan ta ett beslut som praktiskt gynnar mig, och är praktiskt bäst för mig

Jag åtar mig själv att leva såsom en praktiker i varje ögonblick