Tag Archives: present

Dag 332: Homeopatmedicinen

En envis tanke som kommit upp inom mig nu under ett par dagar har att göra med min partners homeopatmedicin. Detta var en medicin som jag och min partner åkte till Stockholm för att köpa – resan kostade väll drygt 200 kr och medicinen kostade sedan drygt 1200 kr – och på det hela taget kostade det alltså mycket pengar.

Vad som hänt sedan dess är att min partner på grund av vissa orsaker inte använt medicinen och detta är någonting som jag reagerat på och upplevt som jobbigt. Jag känner det som om att jag blivit respektlöst behandlad, och utnyttjad: för här har jag tydligen lagt ner stora resurser på att assistera min partner och sedan bara ”kastar hon bort det” – varje gång jag vill hjälpa min partner att ta denna homeopatmedicin gör jag det från denna upplevelse av ilska och frustration – i grund och botten utifrån stadgandet: ”Varför tar hon inte medicinen bara!?”

Jag inser att det finns ett problem när min utgångspunkt för att jag vill att min partner ska ta medicinen är pengar, och inte från att jag faktiskt bryr mig om min partner – faktum är att jag bryr mig bara om att pengarna ska utnyttjas effektivt – och att vi inte ska ”slösa” bort våra pengar.

I grund och botten handlar detta om mitt eget förhållande till pengar, och hur jag ser, hanterar och upplever pengar – som en dyrbar resurs som det absolut inte får slösas med – den ska användas nyttigt till sista enkronan – och ingenting får komma i vägen för detta.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, irriterad och frustrerad när min partner inte använder sin medicin som vi köpt tillsammans, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, och irriterad på vad jag upplever som ett ’slöseri’ med pengar – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma detta användande av pengar som dåligt och förbjudet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva och känna det som om att jag blivit respektlöst behandlad, när jag lagt ner tid, och resurser på att skaffa någonting åt min partner, som hon sedan inte använder, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att assistera, stödja, och hjälpa en annan ovillkorligt, där jag alltså inte i hemlighet väntar mig någonting tillbaka – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, irriterad och frustrerad när jag inte känner det som om att min partner på ett tillräckligt ’snällt’ och ’uppskattande’ sätt visar att hon respekterar och tycker om min gåva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara villkorlig i min utgångspunkt när jag stöttar och assisterar en annan – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att mäta hur mycket en annan uppskattar mig och det jag gör, och när jag känner det som om att en annan inte på ett tillräckligt stort och övertygande sätt uppskattar mig tillbaka, att då bli arg, och frustrerad och irriterad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta mig någonting tillbaka från min partner, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att assistera, och stötta en annan från utgångspunkten av att vara snäll, omtänksam, och givmild, så att jag ska kunna känna mig själv positiv, och som om att jag är en ’god’ människa – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att min partner ska tacka mig, ska falla ner på sina bara knän och se mig som en räddare

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha ett hemligt motiv när jag ger min partner, och andra i min värld, nämligen att jag ska få tacksamhet tillbaka, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge ovillkorligt, att ge utan att förvänta mig någonting tillbaka, och låta utgångspunkt för min gåva vara att stötta, assistera, och hjälpa en annan, och inte att få mig att känna mig bättre, positivt laddad, och glad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att min partner är oförskämd, och bortskämd, när hon inte på det sättet jag vill, tacksamhet tar emot min gåva, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bära på minnen från min barndom där min mamma sa till mig att jag var bortskämd, och oförskämd, de gånger då jag inte visade mig tacksam för det jag fick – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kopiera detta beteende – istället för att se, inse och förstå att det finns ett annat sätt att ge – nämligen att ge ovillkorligt – att ge utan att önska sig någonting tillbaka – att ge utan att behöva få någonting i gengäld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att jag själv inte ska ge sken av att vara tacksam och glad när jag får någonting av en annan, i rädslan för att jag ska bli uppfattad och fördömd såsom bortskämd, eller oförskämd, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att en gåva, inte är en riktig gåva, såtillvida den är villkorad, en gåva kan bara vara en gåva när det inte finns några som helst villkor eller krav – och den är helt och fullständigt ovillkorlig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att anledningen till att jag blir arg, och frustrerad, har faktiskt inget att göra med pengarna, utan har att göra med att jag inte upplever det som om att min partner på ett tillräckligt övertygande sätt visar att hon uppskattar och är tacksam för det hon har fått – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv – att när jag hjälper eller assisterar en annan – att då se till att jag inombords är stabil och att min utgångspunkt är ovillkorlig – och att jag inte har en hemlighet i mitt bakhuvud om att jag förväntar mig någonting tillbaka

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och ha ett horn i sidan på ett slösaktigt användande av pengar, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att genast bli arg, frustrerad och irriterad, när jag upplever eller känner det som om någon slösar med pengar, och inte använder pengar på ett effektivt, resultatinriktad, och ändamålsenligt sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid minnen av mig själv, där jag har använt pengar slösaktigt, där jag inte har förstått pengars värde, och bara kastat dem ut i sjön, för jag upplevde det som om att jag hade så många, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma mig själv för ett sådant beteende, och hålla kvar vid dessa fördömanden inom mig, istället för se, inse och förstå att slösaktighet med pengar inte är något dåligt, eller skamfyllt, eller något som bör förtryckas, utan istället en ineffektiv programmering som måste dirigeras, och korrigeras, vilket endast kan göras effektivt genom att förstå programmeringen, och sedan dirigera den, utan någon reaktion eller upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att jag ska bli slösaktig, och vårdslös med pengar, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett minne inom mig själv, där min mamma sa till mig att en person i min släkt var slösaktig med pengar, och att jag därför borde se upp med hur jag använder pengar, så att inte jag blir en sådan där slösaktig figur som inte har någon koll – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att använda pengar, att frukta att investera, att frukta att nyttja pengar som ett verktyg för att skapa mig ett liv i denna världen, och istället tro att det bästa är att bara spara

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att jag ska bli beroende av att spendera pengar, och att jag inte längre ska kunna ha kontroll på, och styra över utgifter i min värld, och att min ekonomi därför kommer att raseras, och inte längre vara stabil och stark, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att någonting ska gå fel med min ekonomi, att frukta att någonting ska hända som kommer att göra att jag inte längre har kontroll, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att för att skydda mig själv cementera in mig själv i rädsla, och försöka spara mina pengar i det längsta, för att på så vis inte utsätta mig själv för någon slags osäkerhet

Självåtaganden

När jag märker att jag blir arg, irriterad och frustrerad på min partner för att hon inte använder homeopatmedicinen, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att denna ilskan har ingenting att göra med att faktiskt hjälpa, och assistera min partner att må bättre, och är således onödig – det faktum att medicinen kostade pengar är trots allt inte relevant, eftersom min assistans är en ovillkorlig gåva – någonting som jag ger utan att förvänta mig någonting tillbaka; således åtar jag mig själv att andas – och istället för att fokusera på pengarna – se på min partners hälsa, och bry mig själv om min partner, och fokusera på att assistera och hjälpa min partner ovillkorligt och utan några förväntningar om att jag ska få någonting tillbaka

Jag åtar mig själv att sluta fördöma slösaktigt beteende, och sluta se mig själv som en bortskämd slösaktig människa – och således åtar jag mig själv att återställa mitt förhållande till pengar – och se att pengar är en resurs och ett verktyg för mig att använda mig av för att skapa min värld och för assistera och stötta andra – och för att skapa och bygga upp liv i denna världen

Enhanced by Zemanta

Dag 160: Jag Kan Inte Förlora Mig Själv

Självskriverier

När människor ger mig saker, eller uppskattar mig – eller sammanfattat – gör någonting mot mig som jag blir glad över. Då blir jag ofta rädd för dem, och börjar känna mig obekväm i deras närvaro. Och detta har att göra med att jag är rädd för att de ska ta ifrån mig det där de gav mig. Därför blir får jag svårt för att uttrycka och röra mig själv naturligt, och avkopplat runtomkring dessa människor, eftersom jag blir nervös att någonting jag gör eller säger ska ändra deras inställning gentemot mig, och att de ska börja se på mig med oblida ögon.

Detta har jag märkt händer när jag får dricks av en kund då jag kör taxi, när jag får presenter av mina föräldrar på julen, eller då människor i min omgivning helt enkelt beslutar sig för att ge någonting till mig.

Självklart är det oacceptabelt att existera och leva på ett sådant här sätt, eftersom jag begränsar och håller mig själv tillbaka – och förtrycker mig själv såsom naturligt och autentiskt självuttryck.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva mig själv obekväm, nervös och rädd runtomkring människor när dessa ger mig någonting, eller är vänliga mot mig, eftersom jag blir rädd att jag ska göra, eller säga någonting som kommer göra att denna människan blir arg på mig och tar bort det jag upplevde och kände att de gav till mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig själv beroende av att andra människor ska ge mig omtanke, och uppmärksamhet – och bli livrädd när någon människa i min omgivning faktiskt ger mig detta – eftersom jag genast blir rädd för att förlora det jag upplever att den andra människan ger till mig; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte existera, och medverka såsom en och jämlik med andra människor i min värld och omgivning – där jag således inte vill ha, och inte har ett begär inför att andra människor ska ge mig någonting som jag annars tror mig själv sakna – utan jag ger allt till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna fruktan, nervositet och ångest inför att förlora min positiva position i människors ögon, och istället bli ansedd och definierad av människor i min värld såsom att vara negativ – och inte ha något värde – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska, och ha ett begär om att andra människor ska ta hand om mig – och stabilisera mig – och ge mig en säker och stabil grund i denna världen istället för att jag ger detta till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ge till mig själv vänskap, och omtanke – och således inte försöka hämta detta utifrån, och inte vara rädd för att förlora detta när jag upplever det som om att en annan ger mig vänskap och omtanke – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från min mänskliga fysiska kropp, och istället för att utveckla mig själv praktiskt att stå – leva – och uttrycka mig själv såsom vänskap, och omtanke – att istället söka efter dessa uttryck utanför mig själv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag aldrig kan hitta ett substitut för mig själv – alltså en annan människa som kan ge mig allt det jag upplever att jag inte har – och allt det jag upplever att jag saknar, och att jag måste ha att en annan ger till mig; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas och ta mig själv tillbaka till min kropp – och leva ord som mig själv HÄR en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att en annan kan ta någonting ifrån mig – och att jag därför måste vara snäll, och medveten om hur jag pratar och beter mig mot andra människor – så att de alltid ska få en positiv och glad upplevelse av mig så att de aldrig någonsin ska tänka på att ta någonting bort ifrån mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta mig själv tillbaka till mitt andetag, och min kropp – och leva HÄR en och jämlik – och se, inse och förstå att jag aldrig kan förlora någonting av och som mig själv eftersom jag är HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att om en annan ser mig som värdelös, att tro att jag då är värdelös – och att den upplevelsen jag tror att en annan människa har om mig – måste – definiera mig fullständigt – istället för att se, inse och förstå att det behöver inte vara såhär – jag behöver inte uppleva mig själv obekväm, och nervös inför att människor ska ogilla mig – utan jag kan helt enkelt stoppa mig själv, ta ett andetag – och föra mig själv tillbaka hit – och således inte längre vara beroende av energier för att leva och röra mig själv här

Självåtaganden

När jag märker att jag känner mig själv obekväm, rädd och nervös när någon ger någonting till mig – eller jag upplever att någon är vänlig och snäll mot mig; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är inte något farligt om andra inte längre ger mig saker, eller är snälla och vänliga mot mig – och således inget att frukta; därför åtar jag mig själv att sluta frukta att andra människor inte ska vara snälla mot mig, och jag åtar mig själv att istället leva och uttrycka mig själv i och som bekvämlighet med min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag blir livrädd när någon människa i min omgivning ger mig omtanke, och uppmärksamhet – eftersom jag är rädd för att de ska sluta med detta; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns inget farligt, eller dåligt med att andra människor inte ger mig vad jag upplever såsom omtanke, och uppmärksamhet – eftersom jag kan ge detta till mig själv; således åtar jag mig själv att ge mig själv omtanke, och uppmärksamhet – och sluta söka efter detta i separation från mig själv utanför mig själv

När jag märker att jag känner fruktan, nervositet och ångest inför att förlora min positiva position i människors ögon – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att hur jag blir sedd av andra människor inte kan påverka mig om jag inte tillåter och accepterar det; således åtar jag mig själv att sluta vara beroende av hur jag tror att andra människor ser mig – och jag åtar mig själv att istället leva självförtroende, och självvärde i och som varje andetag – här

Jag åtar mig själv att ge till mig själv vänskap och omtanke genom att leva vänskap praktiskt på det sättet att jag gör mot och till mig själv det som jag vet är bäst för mig själv – även om det inte det jag känner för – och att jag tillåter och accepterar mig själv att vara intim och öppen med mig själv om vad jag upplever och går igenom inom mig själv – och således inte fördöma mig själv, och försöka låtsas att jag är någonting mer eller mindre än vad jag faktiskt är

Jag åtar mig själv att leva omtanke till mig själv genom att tänka på vad som är bra för mig – och om hur jag upplever mig själv – att fråga mig själv vilken mat som är bäst för mig, och endast äta sådan mat som jag bevisligen sett gynnar min kropp effektivt – och att även fråga mig själv i varje ögonblick hur jag upplever mig själv och vad jag kan göra för mig själv för att min upplevelse och applikation av mig själv ska bli mer effektiv, och givande

När jag märker att jag försöker hitta ett substitut för mig själv – utanför mig själv i någon, eller någonting annat – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag kommer aldrig hitta mig själv utanför mig själv – jag kommer aldrig kunna bli tillfredställd genom att hitta någonting som jag saknar utanför mig själv, eftersom den punkten i slutändan kommer försvinna; och således åtar jag mig själv att etablera och skapa mig själv praktiskt såsom de ord och applikation jag vill uppleva som mig själv

När jag märker att jag tänker, och upplever att en annan kan ta någonting från mig – då stoppar jag mig själv, tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att en annan aldrig kan ta någonting från mig, utan vad jag upplever såsom att någon tar någonting från mig – är egentligen en emotionell reaktion av att känna mig underlägsen, och sämre än andra människor; och således åtar jag mig själv att sluta att frukta att förlora delar av och som mig själv och istället stå här i och som min mänskliga fysiska kropp – genom att andas och vara medveten om detaljerna av och som min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag tror att om en annan ser mig som värdelös, att tro att jag då är värdelös – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag skapar vad jag upplever inom mig och att det således är irrelevant vad en annan känner, tänker, eller tycker om mig; således åtar jag mig själv att leva värde som mig själv här – genom att förbli avkopplad, avslappnad och bekväm med mig själv och interagera med min omgivning utan att känna fruktan eller ångest för vad andra tycker om mig