Tag Archives: problem

Dag 213: Socialitetskaraktären – Problem/Lösning/Belöning (Del 7)

Idag är det sju dagar sedan jag började skriva ut socialitetskaraktären – och idag ska jag sammanfatta och gå igenom vad jag har kommit fram till i mina skriverier, i min självförlåtelse, och mina självåtaganden. Detta ska jag göra i strukturen av problem/lösning/belöning.

Jag ska alltså visa vad som är problemet med socialitetskaraktären. Sedan visa på vad som är lösningen till dessa problem, och därefter vad belöningen är för att korrigera och ändra på dessa problem.

Problem

Problemet med att leva, och medverka i och som socialitetskaraktären är att jag inte är här med mig själv – och inte låter mig själv uppskatta min omgivning, uppskatta detta ögonblick här med min kropp – utan istället är jag inne i mitt sinne jagandes efter att få bli socialt erkänd.

Men jag blir aldrig socialt erkänd, i vart fall inte till den nivå jag önskar. Och om jag någonsin hamnar i en position av att bli accepterad av några människor, då känner jag det som om jag måste bli mer accepterad, mer erkänd, och mer omtyckt – alltså är socialitetskaraktären ett begär efter att få bli socialt accepterad som är otröstligt och som inte leder mig någon vart. Detta är ytterligare ett problem, att socialitetskaraktären inte leder mig framåt, till expansion, och till ett bättre jag – utan socialitetskaraktären leder mig endast i cirklar där jag söker efter samma sak om och om igen; att få bli accepterad, omtyckt och älskad.

Lösning

Lösningen på problemet är att ge mig själv acceptans, kärlek, och erkännande – och sluta söka efter det utanför mig själv. Således – är lösningen att vända min sökande efter andras erkännande – inåt mot mig själv – och istället börja söka efter mitt eget erkännande, vilket jag behagligt nog inte behöver söka efter – eftersom det är någonting jag kan ge till mig själv i varje andetag utifrån något så enkelt som ett beslut.

Lösningen är alltså inte att försöka bli accepterad – och kämpa ännu hårdare för att nå en stark social position – utan det är att ge upp denna kamp för social överlägsenhet, och istället lära känna mig själv – och vara som den där vännen till mig själv som jag alltid tyckt att jag inte haft.

Belöning

Belöningen av att applicera lösningen av att leva självkärlek, självacceptans, och själverkännande – är att jag äntligen kan slappna av, och låta mig själv leva i varje ögonblick – och vara medveten om varje liten detalj – och varje litet andetag – och äntligen sluta hoppas på att en dag ska allt bli ”perfekt” – och istället leva perfektion här med mig själv i varje andetag.

Belöningen är att jag tar tillbaka min makt att bestämma över hur jag ska uppleva mig själv – och att jag tar tillbaka min makt att älska, och tycka om mig själv – och vara tillfredställd och fullständigt nöjd med endast min kärlek – och mitt erkännande av mig själv.

Sammanfattande vlog

Till sist vill jag dela med mig av en vlog som jag gjort på engelska i vilken jag sammanfattar och går igenom de punkter som jag funnit då jag arbetat med socialitetskaraktären.

 

Enhanced by Zemanta

 

Dag 206: Självmedvetenhetskaraktären – Problem/Lösning/Belöning (Del 7)

Idag ska jag sammanfatta punkten som jag har gått denna vecka – vilket är självmedvetenhetskaraktären – och i slutet kommer det även att finnas en vlog där jag går igenom denna karaktär – och vad jag har insett.

Bloggen är uppbyggd på så sätt att jag går igenom karaktären genom att presentera problem, lösning, och belöning.

Problem

Problemet är att jag i och som självmedvetenhetskaraktären begränsar mig själv, och upplever mig själv obekväm, nervös, stel, och rädd för att uttrycka mig själv, interagera, och leva. Istället för att vara bekväm i min kropp upplever jag istället mig själv som om att jag är hotad – och detta leder till att jag spänner mig själv, och att jag inte låter mig själv slappna av.

Problemet är alltså att jag inte låter mig själv tillfullo leva – eftersom jag inte låter mig själv tillfullo uttrycka mig själv – och problemet har sin grund i att jag tillåtit och accepterat mig själv att beakta andra människors åsikter, och tankar.

Lösning

Lösningen på detta problem är att jag tränar mig själv på att slappna av, och uttrycka mig själv utan rädsla – det vill säga låta mig själv vara bekväm med mig själv och släppa mig själv fri så att säga. Och när jag då interagerar med människor, eller rör mig i folksamlingar – och jag känner mig pressad, och självmedveten – att jag då helt enkelt andas och släpper mig själv fri – och låter mig själv ha roligt med min kropp – ha roligt med mig själv – och fokusera på att uppskatta mig själv, och uttrycka mig själv – och inte på rädslan som kommer upp inom mig.

Belöning

Belöningen som kommer av att leva denna lösning är att jag kommer kunna ha mycket mer roligt i mitt liv, och min vardag kommer bli mer oberäknelig – eftersom det inte längre finns denna konstanta nervositet att någonting jag gör, eller säger ska vara fel – och ska inte vara korrekt – och ansett av människor i min omvärld såsom att vara bra.

Belöningen blir att jag blir en mer fri människa – fri att leva – fri att ha roligt – fri att vara bekväm och fri att vara galen – utan fruktan.

Sammanfattande vlog

Dag 113: Den Personliga Konflikten (Del 3)

Detta är en fortsättning på:
Dag 111: Den Personliga Konflikten (Del 1)
Dag 112: Den Personliga Konflikten (Del 2)

Och i denna bloggen fortsätter jag att göra åtaganden gentemot självförlåtelsen jag skrev i Del 1.

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att när jag reagerar genom att ta någonting personligt – handlar detta aldrig om någon annan – och således är alla tankar som kommer upp inom mig om att jag vill ta hämnd, om att jag vill ge tillbaka – och fortsätta konflikten – helt irrationella – eftersom det finns rent faktiskt ingenting att hämnas på – och det finns ingenting att ge igen – eftersom allt jag upplever inom mig själv är min egen skapelse och har ingenting att göra med någon annan

Jag åtar mig själv att genom att disciplinerat, och dedikerat – och konsistent arbeta med mig själv – med självförlåtelse, och självskriverier – samt självkorrigering – att skapa mig själv till att leva och uttrycka mig själv såsom ett svart hål – i betydelsen att jag inte på något sätt blir påverkad av vad som pågår i min värld – om någon skriker eller är arg på mig – berör detta inte mig eftersom jag inte reagerar – jag inte tänker – och jag inte formulerar min upplevelse av mig själv i förhållande till någon annan

Jag åtar mig själv att när jag känner mig ledsen, eller personligen smädad när jag befinner mig i en konfliktsituation – att genast stoppa mig själv, att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och i detta åtar jag mig själv att istället för att reagera genom att ta konflikten personligt – att andas – och vara lugn inom och som mig själv – här såsom andetaget – och inte agera eller leva utifrån en reaktion – utan istället röra mig själv här såsom mitt andetag – en och jämlik med och som min kropp

Jag åtar mig själv att när jag känner mig personligen smädad, eller sårad i en konflikt – att inte projicera detta på personen jag befinner mig med i en konflikt – utan istället andas och föra reaktionen tillbaka till mig själv – och i detta förstå att detta är en punkt jag måste arbeta mer med eftersom jag ännu inte står fullständigt stabil och tyst inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att sluta använda min upplevelse av att känna mig personligen smädad, och sårad för att manipulera andra människor att tycka synd om mig – och istället åtar jag mig själv att andas, att stoppa min upplevelse – och om jag inte kan stoppa min upplevelse – att genast i ögonblicket – eller så fort jag får möjlighet till det – applicera självförlåtelse på upplevelsen och ta ansvar för mig själv såsom jag skapat mig själv inom mig själv

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att min upplevelse av att känna mig personligen smädad, och sårad inte är riktig – vilket jag enkelt kan bevisa för mig själv genom att – när denna upplevelsen dyker upp inom mig – att genast applicera självförlåtelse på denna upplevelsen och inte sluta förens det inte existerar en upplevelse inom mig själv längre – och således genom detta bevisa för mig själv att de upplevelser jag har inom mig endast är där eftersom jag tillåter dem att vara där och eftersom jag instruerat dem att vara där och att jag kan förändra detta med självförlåtelse

Jag åtar mig själv att inte göra en stor grej av det när jag upplever mig själv sårad, eller personligen smädad – utan att se, inse och förstå att det jag upplever är en reaktion av och som sinnet – och att det inte är någonting dåligt – och att det inte är någonting personligt – det är endast en energireaktion och någonting som jag inte behöver hålla kvar vid utan som jag kan förlåta och släppa taget om här genom att andas – och applicera självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det finns ingen anledning att bryta ihop – eftersom det jag upplever inom mig själv inte ens är riktigt till att börja med – utan endast existerar inom och som mig själv eftersom jag skapat punkten att existera inom mig – och eftersom jag gett den uppmärksamhet och ackumulerat den genom att se den som viktig och relevant för vem jag är

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att när jag är i en konflikt – och upplever det som om jag måste ”rädda situationen” – att jag faktiskt i det ögonblicket går in i rädsla, ångest och nervositet – och att jag försöker ta bort konflikten för att inte möta min upplevelse av mig själv såsom rädsla – och således när jag märker att jag vill ”rädda situationen” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att interagera – och kommunicera – HÄR – såsom andetaget – en och jämlik

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att när jag känner att den andra människan har felat mig, och gjort något dåligt mot mig – att detta faktiskt inte stämmer – utan vad jag upplever inom mig själv i det ögonblicket är att jag försöker anklaga en annan för hur jag reagerat gentemot situationen inom mig själv – och således stoppar jag mig själv, tar ett andetag – och tar ansvar för mina reaktioner genom att applicera självförlåtelse tills jag är tyst – stabil – och klar inom mig själv

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att det inte leder någonstans att anklaga en annan – att det inte leder någonstans att känna mig sårad, och smädad – och attackerad – eftersom det enda som hjälper är att jag tar ansvar för min upplevelse – att jag applicerar självförlåtelse och går djupt ned i existensen av hur jag skapat min upplevelse och släpper mig själv fri från att känna mig personligen attackerad och smädad

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att konflikter är inte farliga – och de är inte dåliga – och de är ingenting att undvika eller försöka fly bort ifrån – konflikter är helt enkelt fysiska situationer där den ena parter, eller båda – reagerar i någon slags emotion – vilket inte är farligt – och således åtar jag mig själv att inte vara rädd när jag möter konflikter – utan att andas igenom rädslan och förbli här tillsammans med min kropp – en och jämlik

Jag åtar mig själv att sluta vara beroende av att känna – uppleva – och leva mig själv som ett offer genom att jag känner det som om det är andras fel hur jag upplever mig själv – och som om jag inte kan göra någonting för att ändra min upplevelse av och som mig själv eftersom tydligen är det enbart alla andras fel – och jag har ingenting med hur jag upplever mig själv att göra; och i detta åtar jag mig själv att när jag har upplevt reaktioner inom mig själv mot en annan – att ta ansvar för min upplevelse av och som mig själv genom att applicera självförlåtelse på mina reaktioner och se till att jag inte håller kvar vid någon reaktion – och att jag inte existerar i någon slags upplevelse

Jag åtar mig själv att inte ta konflikter seriöst – i betydelsen av att vara rädd, och ögonblickligen då en konflikt börjar – att dra efter andan och ”förbereda mig själv på det värsta” – utan istället åtar jag mig själv att förbli stabil här såsom mitt andetag – och att uttrycka mig själv här såsom min kropp en och jämlik och inte göra en stor grej av det – utan att helt enkelt förbli här och lita på mig själv att jag hanterar situationen effektivt

Jag åtar mig själv att inte använda ursäkter inom mig själv till varför jag ska reagera genom att ta saker och ting personligt – såsom att ”det kommer hjälpa med att reagera” – eller – ”denna punkten är ju så allvarlig att jag inte kan hjälpa att reagera” – och istället för att reagera – att förbli stabil här i och som andetaget och oavsett hur gärna jag vill reagera – att inte göra det – utan att förbli här såsom mitt andetag en och jämlik

Jag åtar mig själv att sluta vara en fredsmäklare i konflikter – och sluta försöka ”få konflikten att sluta” – eftersom jag inser att detta faktiskt är en reaktion, och att jag i ögonblicket enbart när konflikten – eftersom jag uttrycker mig själv från utgångspunkt av och som att ”hantera en konflikt” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att uttrycka mig själv här såsom min kropp – en och jämlik – och således inte definiera mig själv såsom en fredsmäklare – eller en soldat – utan att istället lita på mig själv här

Jag åtar mig själv att inte vänta med att applicera självförlåtelse på punkter som kommer upp inom mig – utan att göra det direkt – och om jag absolut inte har möjlighet till att göra det – att göra det så fort möjligheten bjuds och således transcendera upplevelsen och inte tillåta och acceptera mig själv att slösa bort min andetag och mig själv på att existera i och leva såsom en emotionell upplevelse

Jag åtar mig själv att inte kommunicera när jag inte är stabil och klar inom och som mig själv – utan att då sluta att kommunicera om den punkten – ta mig själv tillbaka hit – och avlägsna mig från situationen och applicera självförlåtelse på punkten tills jag är stabil och klar inom mig själv – och redo att diskutera punkten utan några reaktioner

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att en konflikt närs av att två personer passar fram och tillbaka en emotionell upplevelse och taggar varandra in i en emotionell upplevelse – och således åtar jag mig själv att när jag möter en konflikt – att inte passa den emotionella bollen tillbaka – utan att stoppa mig själv – och inte prata om jag märker att jag är emotionell och reagerar – utan istället gå och applicera självförlåtelse tills jag är stabil – och klar inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att det aldrig finns någonting att hämta i en diskussion då jag pratar och uttrycker mig själv från en reaktion – eftersom jag faktiskt inte diskuterar utan endast validerar min upplevelse av och som mig själv som en reaktion – och således åtar jag mig själv att sluta diskutera när jag reagerar – och istället applicera självförlåtelse på punkten tills jag är tyst – stabil – och klar inom mig själv – och förmögen att i och som stabilitet diskutera punkten här

Jag åtar mig själv att när jag möter en konflikt – att förbli avslappnad och lugn – att andas och inte gå in stress – rädsla och ångest – utan att se, inse och förstå att det finns ingenting farligt som händer – och att det finns ingen anledning att reagera – och att jag kan dirigera mig själv effektivt i och som denna konflikten – om jag tillåter och accepterar mig själv att lita på mig själv och att uttrycka mig själv HÄR – en och jämlik såsom min mänskliga fysiska kropp

Dag 98: Vem Är Jag?

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att – när jag har upplevelser inom mig själv – att per automatik relatera dessa upplevelser till människor i min värld, och till omgivningen i vilken jag befinner mig – och tro att ”felet måste vara där ute!” – ”detta är inte jag!” – istället för att se, inse och förstå att om jag har en upplevelse inom mig själv är det jag – upplevelsen ÄR JAG – och därför handlar det inte om hur min omgivning är mot mig, eller vilka människor jag är med – utan allt handlar om mitt förhållande med mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig själv, och vilja att andra människor ska vara lugna – stabila – och i alla lägen vänliga mot mig – och så fort människor inte står upp till denna förväntningen inom mig själv – att gå in i en upplevelse av och som sorg – underlägsenhet – och självömkande – där jag känner mig själv som om ”hela världen är emot mig” – och ”det finns ingenting jag kan göra” – ”allting är förlorat” – istället för att jag står upp här såsom mitt andetag och ser att – jag skapar denna upplevelsen inom och som mig själv – en upplevelse som är helt och totalt onödig – eftersom jag istället helt enkelt kunnat vara här som min fysiska kropp – och inte skapa förväntningar, och upplevelser utan gå praktiskt sunt förnuft i varje ögonblick – och fokusera på praktiska lösningar istället för upplevelser, och energier

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå och interagera i min verklighet från en utgångspunkt av mitt sinne – såsom upplevelser av energier, känslor, och emotionella stormar – och sedan undra varför saker och ting i min verklighet inte går som jag vill – istället för att se, inse och förstå att det är helt självklart att INGENTING kommer fungera när jag faktiskt inte ens är närvarande här i min fysiska verklighet – och dirigerar punkterna som kommer upp – eftersom jag befinner mig i upplevelser, och antaganden såsom emotionella, och känslomässiga stormar – och att jag därför inte ser vad som pågår framför min näsa såsom vad som händer i min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att min verklighet är en reflektion av och som mig själv – och kommer reflektera min applikation av mig själv tillbaka till mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta min utgångspunkt, och mitt självuttryck när jag möter kraftfullt motstånd i min verklighet – och istället gå här – en och jämlik med min verklighet och inte separera mig själv in en upplevelse av ”mig själv” – utan istället dirigera, och interagera HÄR – en och jämlik – och således ta andra människors ord, och upplevelser i beaktande när jag rör mig själv och tar beslut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att helt bortse från vad som är här framför mina fysiska ögon – eftersom jag existerar i och som en förväntning – och ett hopp – en önskan om hur min verklighet ska vara – och att jag därför aldrig faktiskt har interagerat, och kommunicerat med människor i min verklighet – någonsin – eftersom jag aldrig tillåtit och accepterat mig själv att verkligen se, och lära känna vad som är här – eftersom jag hela tiden existerat i upplevelser, och idéer av vad som är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha en tendens av att vilja att saker och ting ska vara annorlunda än vad det är – t ex med mig själv; när jag arbetar med mig själv, och går min process – kan jag mycket ofta sätta orimliga krav på mig själv – pressa mig själv att gå igenom en punkt som jag ännu inte är stabil nog att ta mig själv igenom – och istället för att se att – ”jo, jag borde nog förbereda mig själv lite bättre” – att istället bara fortsätta att huffa, och skuffa – istället för att se att jag gör mer skada än nytta; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara flexibel – och mottaglig för vad som är här – och alltså inte försöka forcera saker och ting – utan gå en och jämlik här – och driva på men i åtanke på att jag inte kan gå så snabbt fram, och att jag måste – när jag kommer fram till en vägg – istället för att upprepade gånger springa rakt in i den – istället gräva mig under den, eller gå och hämta dynamit – för att sedan komma tillbaka och spränga bort skiten

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lyssna på vad som är här – och vara uppmärksam på hur mina beslut och handlingar påverkar mig, och andra i min verklighet – och utifrån detta ta beslut, och leva på ett sådant sätt som stöttar processen av att föda liv från den fysiska – men som samtidigt inte är alltför stenhård – och tuff – så att jag stöter iväg både mig själv och andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en karaktär av att ”vilja ha förändring nu!” – ”vilja att saker och ting ska hända nu!” – ”vilja att min vilja ska bli verklighet – nu!” – och i detta inte ta i beaktande andra människor – mig själv – hur min verklighet ser ut – och andra relevanta punkter – utan istället bli helt fast i en sorts tunnelseende – där jag måste få förverkliga och skapa denna punkt som jag bestämt mig för i mitt huvud – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att gå EN och JÄMLIK med min verklighet och med mig själv – och lära mig att lyssna på och se mig själv – och andra människor i min verklighet – och utifrån ett sådant perspektiv – ta och leva beslut som gynnar en ödmjuk, och försiktig – men samtidigt bestämd – födelse av liv från det fysiska

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte tillåta och acceptera mig själv att se när någonting inte fungerar – och i det ögonblick då jag ser att någonting inte fungerar – att genast agera och sluta upp med vad det är jag gör som inte fungerar – och ändra min applikation/riktning av mig själv till att finna en lösning – och en applikation/rörelse av och som mig själv som faktiskt fungerar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla tillbaka mig själv, och fastna i och som en karaktär av att var envis – vilket är att inte se verkligheten som är framför mina ögon – men istället hålla fast vid en idé och ett antagande om vad min verklighet är, och hur men verklighet borde vara – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att gå i och arbeta med vad som är här – såsom den verkliga verkligheten – som vad som faktiskt är HÄR just i detta ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur jag skapar situationer – och ögonblick i min värld och verklighet som jag finner ”inte vara stödjande” – och genom att se hur jag skapar dessa situationer – att ändra min applikation av och som mig själv – och röra mig själv såsom en lösning – så att jag skapar situationer – och ögonblick som är stöttande för alla parter inblandade

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att felet med denna verklighet är JAG – felet med vad jag upplever inom mig – är JAG – det finns ingen annan att hålla ansvarig för vad jag är och upplever inom mig själv än – JAG – således; när jag upplever att någon annan gör någonting mot mig – stoppar jag mig själv genast – jag tar ett djupt andetag, och jag för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva självansvar – och ta fullt ansvar för både min upplevelse av mig själv, och de situationer i vilka jag placerar mig själv tillsammans med andra människor

Jag åtar mig själv att sluta att ha förväntningar om min verklighet, och sluta att skapa onödiga emotionella, och känslomässiga upplevelser i förhållande till min värld/verklighet – och när jag ser att jag skapar, och medverkar i dylikt inom mig själv – stoppar jag mig själv genast – jag tar ett djupt andetag och jag för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva, och agera PRAKTISKT – FYSISKT – HÄR – och sluta göra mitt liv komplicerat genom att leva, och existera utifrån energiupplevelser

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att – när saker och ting inte går som jag vill är detta allt som oftast ett tecken på att jag är besatt av en sorts känslomässig, och emotionell upplevelse – och att jag vägrar att se vad som är här – och hur jag kan mest effektivt hantera, och dirigera vad som är här – således åtar jag mig själv att SE vad som är här – och när jag märker att jag vägrar att se vad som är här – att jag stoppar mig själv, tar ett djupt andetag – och för mig själv tillbaka hit – och tillåter och accepterar mig själv att SE vad som är här

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att min verklighet är en reflektion av och som mig själv – och kommer reflektera mig själv tillbaka till mig själv såsom jag existerar inom och som mig själv; således åtar jag mig själv att sluta anklaga min verklighet för att vara ”fel” – ”dålig” – ”dum” – och istället se att vad som pågår, och händer i min verklighet alltid är specifikt – och alltid visar mig tillbaka till mig själv – vem jag är; således – när jag upplever en situation som jag tycker ”går fel” – åtar jag mig själv att stanna upp – ta ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och reflektera tillbaka till mig själv hur jag skapar denna situationen genom vem jag tillåter och accepterar mig själv att vara inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att SE vad som är här – HÖRA vad som är här – och VARA HÄR med vad som är här – och inte längre existera i en separat idé och upplevelse av mig själv såsom att ha förväntningar – idéer och uppfattningar om vad som är här; således – när jag märker att jag ser min verklighet genom mitt sinne – stoppar jag mig själv – jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att se min verklighet HÄR – EN och JÄMLIK

Jag åtar mig själv att sluta försöka forcera saker och ting – och sluta driva, och föra framåt – när jag märker att det helt klart inte fungerar – och istället för att hålla kvar vid en metod som inte fungerar – att istället ändra utgångspunkt och försöka med ett nytt sätt att hantera på och se situationen – vilket är sättet av att skapa en situation som gynnar alla inblandade jämlikt

Jag åtar mig själv att sluta vara stenhård mot mig själv – och istället gå min process mjukt, och stilla – men samtidigt bestämt – och således åtar jag mig själv att inte försöka springa in i en vägg upprepade gånger – utan istället ta dynamit och spränga bort skiten

Jag åtar mig själv att – när jag ser att jag går in i tunnelseende – och endast ser en utväg, ett perspektiv – och endast vill en sak – att stoppa mig själv, ta ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och slappna av, ta det lugnt – och släppa punkten som jag så gärna vill ha – och därmed rasera tunneln och låta mig själv se att det finns ett stort och öppen landskap med böljande gräs som omger mig – och att jag kan gå i den riktning som passar mig, samt alla andra bäst

Jag åtar mig själv – att när jag märker att jag lever en viss punkt på ett sätt som inte fungerar – och inte ger några resultat – att genast stoppa mig själv, ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och gå HÄR – och ändra min riktning av mig själv till att agera, och leva EN och JÄMLIK med vad som är HÄR – och inte försöka dirigera vad som är här – i separation från vad som är här

Jag åtar mig själv att – när jag märker att jag är envis, och håller fast vid en punkt som inte fungerar – att stoppa mig själv – ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och leva/uttrycka mig själv på ett sätt som fungerar, och är effektivt istället – och som har till konsekvens att alla gynnas

Jag åtar mig själv att reflektera över hur min applikation av och som mig själv i ögonblick leder till att jag skapar situationer, och ögonblick som inte gynnar skapandet av liv från det fysiska

Dag 49: Negativt och Positivt Går Hand i Hand

Vad är det som gör att man i vissa situationer upplever sig själv missbrukad, och sårad? Det är ju inte i alla konfliktsituationer som man känner sig personligen påhoppad, utan det är för det mesta i nära, och långvariga förhållanden – med en person man känner mycket nära.

En anledning till varför jag känner mig påhoppad när någon nära mig kritiserar, eller blir arg på mig, är för att jag tar det på allvar, och för att jag inom mig känner och tycker att ”jag borde bli stöttad istället” – ”jag borde inte behöva ta detta” – ”jag borde göra någonting för att få slut på detta” – i grund och botten känner jag mig sårad på grund av det faktum att jag definierar mig själv i förhållande till personer som är ”nära mig” och som jag känt länge, och jag tror att dessa personer känner mig, och därför måste ha någonting av vikt och värde att säga.

Att man överhuvudtaget kan bli sårad av en annan visar att man i grund och botten söker efter att få bli accepterad, och för att få uppmärksamhet – vilket i sin tur visar att man ännu inte accepterat sig själv, och att man ännu söker efter någon att ge en ett värde, och en plats i denna världen. För om jag inte definierat mig själv i förhållande till en annan, och om jag inte på något sätt varit i ett ”förhållande” med en annan – hade jag kunnat bli sårad? Nej, eftersom att bli sårad är en negativ upplevelse, alltså en polaritet som existerar samtidigt som en positiv upplevelse – och den positiva upplevelsen i detta fall vore då att jag känner mig stöttad, jag känner mig omtyckt, jag känner mig sedd, och uppmärksammad.

Det är fascinerande hur jag tenderar till att anklaga andra för vad jag upplever inom mig själv när jag känner mig sårad, när det är jag som har skapat upplevelsen inom mig själv från början till slut – men när jag var i den positiva änden av upplevelsen, då var det inte så mycket att klaga på, det är först när jag kommer till den negativa änden, som jag säger – men vad har DU gjort med min positiva upplevelse! Istället för att inse, se och förstå att jag skapade min negativa upplevelse av att känna mig sårad, genom att skapa den positiva upplevelsen inom av att känna mig accepterad, uppmärksammad, hjälpt och sedd.

En annan tendens jag har, när jag upplever dessa negativa konsekvenser av mina positiva skapelser, är att jag försöker ”laga” mina upplevelser genom att ”snacka om saken” med annan, oftast den som då ”sårat” mig. Och igenom detta försöker jag alltså att ordna upp det ”dåliga” som hänt, och återigen skapa en positiv upplevelse inom mig, istället för att se, inse och förstå, att det faktum att jag hade en negativ reaktion i förhållande till en annan, visar att ingenting kan lagas – eftersom den negativa reaktionen redan är skapad i och med att den positiva reaktionen skapas. Därför finns det absolut ingenting att ”snacka med en annan” om i förhållande till mina negativa upplevelser, dock kan man ju snacka med en annan om vilka sorts emotioner de tillät inom sig själva, och hur de i förhållande till dessa emotioner kan stå upp och dirigera sig själva mer effektivt; men då pratar jag från en utgångspunkt som är ovillkorlig, där jag inte vill laga min negativa upplevelse och göra om den till en positiv upplevelse.

Och det är fascinerande att inse, att så fort den negativa upplevelsen försvinner, så försvinner hela den ”problematiska situationen” – och alla de medföljande tankarna såsom ”hur ska jag ta tag i detta?” – ”vad ska jag göra?” – ”hur ska jag dirigera detta?” – eftersom alla dessa tankar hämtade sitt bränsle från den ursprungliga negativa reaktionen jag skapat inom mig själv.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att en annan ska acceptera mig, ge mig uppmärksamhet, och se mig som duktig, och speciell, och när en annan gör detta, känna mig själv positivt laddad, glad och sprallig – och definiera mig själv utifrån denna positiva upplevelse – istället för att se, inse och förstå att jag genom att jag definierar mig själv i förhållande till, och skapar denna positiva upplevelse, att jag på samma gång skapar en negativ upplevelse inom mig av att känna mig sårad, och värdelös

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att när jag upplever en reaktion mot en annan som är negativ, så är denna negativa reaktion min egen skapelse, och jag kan således inte försöka gå till den människan som tydligen skapade denna negativa reaktion, och försöka ändra min upplevelse – eftersom det faktiskt är jag som skapat min upplevelse av att vara sårad, och av att vara negativ – och jag ser att det därmed inte finns någonting att ”laga” – eller ”fixa” – eller ”ordna” – utan det enda som finns att göra är att jag förlåter mig själv, skriver ut reaktionen, och applicerar självkorrigerande uttalanden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter en annans erkännande, och vilja känna mig omhändertagen, och älskad av en annan, och gå in en upplevelse av att känna mig positivt laddad runt en annan, och definierad detta såsom att – ”jag är glad” – och sedan när denna person blir arg, och skäller på mig – gå in i en negativ upplevelse av att känna mig sårad – eftersom detta är den oundvikliga konsekvensen när jag skapar en positiv upplevelse – eftersom en positiv upplevelse inte kan existera utan en motpol – vilket då blir en negativ upplevelse – därför inser, ser och förstår jag det korkade i att medverka i både positiva och negativa upplevelser – det finns absolut ingenting bra med upplevelser, utan oavsett vilken slags energi det är – blir jag en slav och oförmögen att dirigera och styra mig själv effektivt

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse att hämnd, och att vilja att någon ska be mig om förlåtelse, eller ändra sig på grund av hur jag upplever mig själv är att fly undan från mitt ansvar jag har gentemot mig själv, eftersom jag inser, ser och förstår att det är jag som skapat min upplevelse av mig själv inom mig själv, och att det inte är en annan – det är jag som skapat en positiv upplevelse, och det är jag som förväntat mig att en annan ska uppfylla mina förväntningar, och förhoppningar, och få denna positiva upplevelse att genereras inom mig – och således är det även jag som skapat denna negativa upplevelse inom och som mig själv av att känna mig sårad, missförstådd och kritiserad

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att ingen energiupplevelse är riktig – utan alla energiupplevelser är mina skapelser, som jag skapat genom att tänka, tycka – och fantisera – och jag inser, ser och förstår att de inte är riktiga – eftersom jag genom självförlåtelse, och självskriverier helt kan ta bort dessa upplevelser, och placera mig själv tillbaka inom mig själv i en position av att vara tyst, stabil, och utan några reaktioner som helst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta dessa reaktioner inom mig själv på allvar, och ge dem ett högt värde, och ta mina reaktioner personligt – och skydda dem – och göra dem till mina närmsta vänner – istället för att se, inse och förstå – att ingen av mina reaktioner är riktiga – rent faktiskt existerar inte mina reaktioner annat än i mitt huvud, eftersom jag skapat dem i mitt huvud – och jag kan därför också ta väck dem från mitt huvud – eftersom jag således ser att mina reaktioner – vare sig positiva eller negativa – endast tjänar till att göra mig ineffektiv i mitt leverne – så stoppar jag mig själv – jag tar ett djupt andetag – och jag slutar att medverka i reaktioner – eller ta dem personligt – jag ser att det är energier som jag skapat, och sen är det inget mer med det – jag fortsätter att med hjälp av självförlåtelse, självskriverier, och självkorrigerande stadganden att ta väck mina reaktioner – en, efter en, efter en

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se hur enkel matematik som mitt sinne fungerar utefter, eftersom det är självklart att om jag skapar en positiv polaritet inom mig själv, att jag då samtidigt skapar en motpol, eftersom allting måste balanseras ut – och således har jag alltså i mitt sökande efter att få uppleva positivitet, skapat negativitet inom mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga andra för att skapa negativet inom mig – när det står tydligt och fullständigt klart att det är jag som skapade det positiva – och att det därför även är jag som skapat det negativa – därför kan jag inte anklaga någon annan

Jag åtar mig själv att inte längre skapa varken positiva, eller negativa upplevelser – eftersom jag inser att ingen av dem är verklig – och ingen av dem är riktig – utan båda är endast temporära upplevelser och idéer om verkligheten – men inte den faktiska verkligheten här – således stoppar jag mig själv, och jag tar ett djupt andetag – och för mig själv tillbaka hit – och lever i verkligheten, som verkligheten – såsom en fysisk varelse – en och jämlik

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå – att negativa upplevelser inom mig är en möjlighet för mig att undersöka hur jag skapat, och gjort mig själv beroende till positiva upplevelser – och hur jag begränsat mig själv i min applikation av att leva genom att göra mig själv beroende till att känna saker, för att jag ska kunna leva och uttrycka mig själv här – således inser jag möjligheten en negativ upplevelse ger mig till att skriva, göra självförlåtelse, och självkorrigerande stadganden och korrigera mitt leverne – till att stå såsom vad som är bäst för alla

Att Göra Självförlåtelse Direkt

Under den tiden som jag hittills använt mig av självförlåtelse, för att släppa mig själv fri från självmissbruk, och självbedrägeri, har jag märkt och förstått en sak mycket tydligt; vänta aldrig med din självförlåtelse – eller i vart fall – vänta aldrig mer än du behöver.

Oftast när jag upplevt reaktioner, tankar, och upplevelser, och jag blivit övertagen helt av dessa upplevelser, sitter jag inte vid datorn, eller befinner mig inte i någon speciellt bekväm situation för att tala ut självförlåtelse. Det kan vara på jobbet, eller i skolan, någon säger eller gör någonting mot mig, och genast kommer en mängd upplevelser upp – innan ville jag då gärna vänta med att säga självförlåtelse, eller bara låta ögonblicket flyta iväg och låtsas som om ingenting hänt – men jag har märkt att det inte är ett effektivt sett att hantera sådana omständigheter på.

Det är inte effektivt, eftersom oftast glömde jag bort reaktionerna när jag sedan kom hem och då satte mig vid datorn för att göra självförlåtelse – eller orkade jag inte, eller så hade jag andra saker att göra; den primära punkten är att jag inte gjorde min självförlåtelse, och därmed gav tillåtelse till reaktionen jag hade att återupprepa sig själv.

Så – jag har insett att det bästa är att göra förlåtelse direkt, och ögonblickligen. Har jag en upplevelse, eller någon slags tanke eller reaktion, och jag märker att det är en viktig och stor punkt, då hanterar jag den i det ögonblicket. Jag gör min förlåtelse då och där. Visserligen kan jag ju inte gå omkring och göra självförlåtelse konstant, för det hade man kunnat göra om man skulle ta tag i alla sina tankar på en enda gång – därför får jag prioritera. Men de där upplevelserna som är starka, och som återvänder, som man upplever varje dag, det är dem jag tar itu med direkt – och om jag befinner mig i en situation där det är mycket olägligt med självförlåtelse, då rör jag mig antingen bort ifrån den, eller så väntar jag till situationen är över, och sen går jag och applicerar självförlåtelse.

Att gå processen på detta sätt gör det mycket lättare att hantera de punkterna som kommer upp, och det går snabbare att röra sig igenom punkterna för att sen stå upp och stoppa dem – eftersom man använder sin tid mer effektivt, och arbetar med det som är framför en i varje ögonblick. Det kräver dock lite mod, om man nu blir tvungen att tala självförlåtelse när andra människor står runt en, eller man går på stan – vad jag brukar göra i sådana situationer är att jag talar väldigt tyst till mig själv, och jag rör inte munnen så mycket; det viktiga är ju att jag hör min egen förlåtelse.

Man ska allstå inte begränsa sin självförlåtelse till vissa tider på dygnet, och till vissa platser – då gör man det alldeles för komplicerat för sig själv, och därmed blir det svårare att gå processen. Istället ska man utnyttja de ögonblicken när man har tid, och när reaktionen precis har inträffat – och så lever man så varje dag, och tillslut är de där ständigt återvändande reaktionerna, som inträffar i vardagen, borta – och det är skönt ska jag säga.

Ett annat tips om man absolut inte känner för att tala självförlåtelse inför andra människor, är att ha med sig ett litet notblock, och så skriver man i det var gång någon sorts reaktion kommer upp – men då finns ju ändå risken att man senare inte har tid, eller att det finns andra grejor som är viktigare att göra – det helt klart bästa är att tala ut självförlåtelsen direkt.

Vad jag har märkt, är att man efter ett tag då man pushat sig själv att tala självförlåtelse inför andra människor, inte längre bryr sig på samma sätt, och man blir inte längre lika rädd för att andra ska se ner på en, eller tycka att man är lustig – man vet ju själv att man inte är galen, eller har något sorts mentalt problem – självförlåtelse är ju själva medicinen mot mentala problem. Så – bevisligen blir man allstå modigare ju mer man tränar sig på att tala självförlåtelse i olägliga situationer, och tillslut är det inte ens någonting man blir nervös inför. Man bara gör det.

Så – detta är ett bra tips som jag haft mycket nytta av – vänta inte med självförlåtelsen – gör den direkt, och träna samtidigt dig själv på att vara modig.