Tag Archives: produkt

Dag 340: Stress på jobbet

Någonting som jag gör på jobbet är att jag stressar och blir nervös inför att göra misstag, och det gäller framförallt när jag ska lämna in någonting som jag arbetat på, och jag vet att det jag gjort kommer bli granskat av mina överordnade.

Det som sker är att jag arbetar på vad jag nu håller på med, det kan vara en text, eller något liknande, och när jag märker att jag börjar bli redo, då blir jag orolig inför att det är någonting som jag missat, eller glömt, som kommer innebära att min överordnade hittar ett misstag, och sedan konfronterar mig med detta.

Den motsatta polariteten som denna rädsla spelar mot är att jag önskar och vill att mina överordnade ska vara nöjda med min prestation, att de ska komma till mig, berömma mig, och tycka att jag är en viktig, givande, och önskvärd resurs. Det finns alltså ett behov inom mig av att få bli accepterad och att få bli erkänd – någonting som jag i dagsläget inte ger till mig själv.

Jag har tidigare arbetat med denna punkt, och den kommer fortfarande upp inom mig, och jag har inte på ett tillfredsställande sätt lyckats förändra den, vilket då innebär att jag framförallt måste arbeta med den korrektionen, och göra den praktiskt gångbar, så att jag kan applicera den i det ögonblick när jag märker att jag börjar oroa mig själv inför hur min överordnade ska reagera på det jag skriver eller gör. En annan dimension som jag ännu inte arbetat tillräckligt med är den positiva, känslan av tillfredsställelse, och lycka, när jag gjort någonting på ett enligt min överordnade, effektivt och välgjort sätt – då blir jag nämligen glad, och känner mig exalterad – en rädsla, som är en negativ punkt, kan endast existera så länge det finns en polaritet – en positiv och en negativ sida. Dagens blogg kommer således att ägnas till att gå djupare in i denna positiva dimension av min stress och ångest.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hoppas att min överordnade, att mina kollegor, ska tycka att jag gör ett bra arbete, och att jag är rolig, givande, och bra att ha med i arbetslaget, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag arbetar, sträva efter att tillfredsställa andra i min omgivning, istället för att se till att jag är tillfredsställd, och att jag är nöjd med det arbetet som jag gör, att jag är medveten om och ser att det arbetet jag gör, är det bästa som jag kan förmå mig själv till att skapa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter min överordnades erkännande, godkännande och acceptans, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja uppleva mig själv exalterad, och upphetsad, och glad, över att jag fått förtroende och erkännande från någon som står högre än mig i hierarkin på mitt arbete, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och manifestera en rädsla, och en stress, inför att det motsatta ska inträffa, och inför att min arbetsgivare, och mina överordnade ska bli missnöjda med mig, och tycka att mitt arbete inte är värt någonting, och att de inte längre vill ha mig på arbetsplatsen överhuvudtaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka skapa och etablera självvärde, stabilitet, och respekt för mig själv genom att tillerkännas erkännande från mina överordnande, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förändra denna punkten, genom att istället för att söka i andra utanför mig efter erkännande, att jag istället står i mig själv i den positionen, av att jag låter mig själv vara ansvarig inför vad jag gör, det jag producerar, och det jag skapar, och att jag ställer krav på mig själv att det jag gör ska vara till min fulla potential, och att jag således inte skapar halvdana produkter, och att jag driver mig själv till att göra, och skapa det bästa möjliga som jag kan skapa, inte för att jag vill imponera eller få erkännande från en chef, utan för att det är någonting som jag vill att jag ska göra och leva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att på mitt jobb, gå in och som stress, ångest, och rädsla, för att jag vill vara säker på att det jag producerar och skapar kommer att initiera i min överordnad en känsla av positivitet och att jag därmed kommer få beröm, erkännande och ett högre anseende, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från min egen auktoritet, och från mig själv som min egen överordnade, där jag står i varje ögonblick, och erkänner mig själv när jag gör någonting tillfredsställande och effektivt, och att jag gör mig själv ansvarig inför mig själv, att det jag producerar är till min fulla potential, och att jag således slutar att luta mig själv mot någon slags chef, eller överordnad, som jag ska tillfredsställa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter erkännande från mina kollegor, och min överordnad, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra kvalitén på mitt arbete beroende av att jag har någon att visa mitt arbete inför, och förhoppningsvis få något slags positivt gehör för, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna utgångspunkten i mitt liv leder till att jag komprometterar mig själv och skapar mig själv till att endast ge saker och ting mitt allt, när jag gör det för någon annan än mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att driva och röra mig själv mot att stå ansvarig för mig själv i mitt liv och vara min egen överordnad – och att jag därmed slutar försöka imponera på andra – och istället blir min egen referenspunkt som jag ser och bedömer om huruvida jag faktiskt ger saker och ting mitt yttersta eller inte

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli stressad, ångestfylld och nervös när jag ska lämna in någonting till min överordnad, eller ska göra någonting som jag vet kommer bedömas av en annan, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha en idé om och ett krav på mig själv att jag alltid ska lyckas, och att vad än jag gör, så ska jag erhålla ett positivt erkännande från dem som är i min värld, och att om jag misslyckas med detta, så är jag ett misslyckande, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån vad jag tror att andra känner och tycker om mig, och vilken slags respons jag får på saker och ting jag skapar, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället vända mig inåt, och skapa för och som mig själv, skapa och uttrycka mig själv såsom ett självuttryck, och inte söka efter någon annan människas erkännande eller positiva respons utan att jag göra saker och ting så effektivt, och bra som jag kan, inte för någon annan, utan för att jag själv vill göra det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte när jag producerar någonting på mitt arbete, att då placera min uppmärksamhet på mig själv, och ändra min utgångspunkt, från att producera för att bli accepterad av andra, till att producera, skriva, läsa, lära mig, för och som mig själv, såsom ett uttryck av mig själv, och fokusera på att göra arbetet på det bästa möjliga sätt jag är förmögen att klara av – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i mitt arbete separera mig själv från mig själv – genom att placera min uppmärksamhet och mitt fokus utanför mig själv – istället för att låta min uppmärksamhet och mitt fokus vara HÄR – i min kropp – i mitt andetag – och tillfullo i vad det är jag håller på med och arbetar med

Självåtaganden

För att mer effektivt korrigera denna punkt behöver jag etablera vad slags ord det är jag inte tillåter mig själv att leva – och jag ser att det har att göra med att vända mig inåt, och att göra någonting för mig själv = självuppskattning.

Alltså – när jag sitter på mitt jobb, arbetar med domar, och gör utkast, som jag sedan skickar vidare till min överordnade, då åtar jag mig själv att göra det för mig själv, och som mig själv, att uttrycka mig själv i det jag gör, och producera till min fulla potential, så noggrant, specifikt, och fulländat som möjligt, inte för att tillfredsställa min överordnade, utan istället för att det är någonting jag gör för mig själv – och i detta låter jag mig själv uppskatta mig själv och det jag gör, och berömma mig själv, och erkänna mig själv, när det är någonting jag gjort vilket jag verkligen anser är ett uttryck av och som mig själv, där jag lagt hela mig själv i processen och skapandet av produkten i fråga – och således åtar jag mig själv att i och med detta sluta jaga efter erkännande, uppskattning, och acceptans från mina överordnade.

NegativWikipedia: Maurits Robert Delchot better known by his stage name Negativ is a Dutch rapper, actor and radio broadcaster of Surinamese origin from Amsterdam-Oost.

Dag 224: Kroppen Min – Mörka Fläckar (Del 11)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 10) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att jag har mörka fläckar under ögonen, och att mitt skinn är lite mer hängigt under ögonen – jag vill helst se fräsch och ung ut

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mig själv i en spegel, att genast närmare, och mer intrikat observera skinnet under mina ögon – och i detta leta, och söka efter någon skrupel som inte har upp till standard – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera, och uppleva mig själv misslyckad, och som om någonting är fel när huden under mina ögon är mörk, och litet hängig

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tycka att jag vill se ”ung, och fräsch ut” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från min mänskliga fysiska kropp, och söka efter, och försöka bli någonting annat än mig själv – försöka uppnå en annan bild av mig själv i tron att om jag uppnår en annan bild av mig själv så blir jag mer värd, och jag kan acceptera mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ovillkorligt, och fullkomligt acceptera mig själv utan att jag för den sakens skull ska se ut på något speciellt sätt

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att när jag tittar på mig själv i en spegel – att endast lägga märke till, och fästa vikt vid vissa delar, och vissa sektioner av och som min mänskliga fysiska kropp – istället för att se, inse och förstå – att det finns så mycket mer till min mänskliga fysiska kropp än att det är mörkt undra mina ögon – och att hela min mänskliga fysiska kropp förtjänar att bli inspekterad, och omhändertagen – utan något fördömande, eller någon upplevelse

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att om jag inte har något mörkt under mina ögon så betyder detta att jag är mer ”levande” – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag ser att det inte finns något mörkt under mina ögon, att då gå in i en fantasi, och en upplevelse, vari jag fantiserar om hur omtyckt, älskad, och uppmärksammad jag kommer att bli i min omvärld – och hur lätt min dag kommer att bli – eftersom jag ser så himla bra ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att starta, och gå min dag – utan någon slags polaritet – utan något fördömande, eller något slags upplevelse gentemot min kropp, eller mitt ansikte

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag står framför spegeln, och jag märker att jag har mörka fläckar under mina ögon, att då börja tänka att ”å nej! Jag måste få bort dessa fläckar! Tusan också att dessa fläckar är där!” – Och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inte ta mitt utseende personligt – och att definiera mig själv utifrån mitt utseende – att inte skapa en idé om mig själv utifrån hur jag ser ut – utan istället bara observera mig själv i spegeln – och göra detta för att se att mitt utseende är effektivt, och att min kropp är närd och omhändertagen på bästa sätt

Självåtaganden

1. När jag märker att jag börjar att intrikat, och väldigt nära, och under en lång tid observera skinnet under mina ögon – och hur det ser litet mörkt ut där – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag i detta tillfälle håller på att fördöma mig själv, och se ner på mig själv – och jämföra mitt utseende gentemot andra människors utseende – således åtar jag mig själv att sluta jämföra mig själv med andra – sluta fördöma mig själv – och istället använda ögonblicket till att observera hela min mänskliga fysiska kropp – såsom en praktisk punkt av att se efter, och ta hand om min kropp

2. När jag märker att jag tänker, och tycker att jag vill se ”ung, och fräsch ut” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag i detta ögonblick medverkar i och som ett fördömande gentemot min kropp – och hur jag i detta separerar mig själv ifrån min kropp – istället för att vara här med och som min kropp – istället ser mig själv såsom en domare utanför min kropp som bedömer min kropps värde utifrån hur väl den liknar vissa sorters bilder i mitt huvud; således åtar jag mig själv att andas – och vara här – med – i – och som min kropp – och känna min kropps fysiska struktur och design – och inte ge någon uppmärksamhet till bilder

3. När jag märker att då jag tittar på mig själv i en spegel, och jag endast lägger märke till, och fokuserar på vissa kroppsdelar – och då t.ex. mörka fläckar under mina ögon – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att jag gör detta för att jag inte låter mig själv släppa taget om idén av att en kropp kan vara ful, och snygg – och att jag måste sträva efter att se s.k. snygg ut – således åtar jag mig själv att istället för att sträva efter en illusorisk idé om vad det innebär att vara snygg – att istället observera, och betrakta helheten av min kropp – och samtidigt andas – och fysiskt vara här med och som min kropp

4. När jag märker att jag tänker att om jag inte har några mörka fläckar under mina ögon – då är jag mer levande – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår – att om det är mörkt under mina ögon – då betyder inte detta att jag är mindre levande – eller mer levande – det innebär bara att det finns mörka fläckar under mina ögon; således åtar jag mig själv att sluta fästa ett abstrakt och emotionellt värde vid fysiska punkter i mitt liv – utan istället se saker för vad de är

5. När jag märker, att då jag står framför en spegel, och jag ser att jag har mörka fläckar under mina ögon, och jag börjar tänka att ”Åh nej! Jag måste få bort dessa fläckar! Tusan också att dessa fläckar är där!” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår – att dessa mörka fläckar under mina ögon är inget att frukta, eller att försöka undvika – det är inget dåligt, och inget farligt – utan endast en fysisk punkt här – vars existens inte definierar vem jag är inom och som mig själv; således åtar jag mig själv att se mig själv i spegeln – och observera mig själv utan reaktioner – och när en reaktion dyker upp – att inte definiera mig själv i enlighet med denna – utan istället andas igenom den och släppa reaktionen

Enhanced by Zemanta