Tag Archives: prov

Dag 344: Vad Händer Om Jag Inte Klarar Det?

9d790f86b918df50Idag skrev jag en tentamen och blev väldigt nervös. Denna nervositeten kom inte upp omedelbart när jag började skriva, ut kom smygande, och blev först intensiv när jag märkte att vissa frågor i min tentamen var komplicerade, och innehöll sådant som jag inte omedelbart visste svaret på. Alltså, när det fanns en sannolikhet att jag skulle misslyckas, det var jag då jag började bli nervös.

Om jag tittar närmare på vilka tankar som rörde sig inom mig, kan jag se att det var framförallt en som låg bakom nervositeten: ”Vad händer om jag inte klarar det, kommer jag någonsin att lära mig det här, eller är det för svårt för mig? Har jag lagt ned tid på den här kursen i onödan?” – Nervositeten handlade alltså i grund och botten om hjälplöshet och rädslan inför att stå maktlös och inte kunna ta mig igenom kursen hur mycket och kraftfullt jag än försöker och driver mig själv.

Jag pratade med min partner om denna punkt, och hon noterade att jag nästan aldrig brukar lyckas med mina tentamina, men att jag trots det nästan alltid är väldigt nervös. Jag håller med om att den nervositeten jag upplever faktiskt inte är befogad, för det är nästan obefintligt att jag inte skulle klara mig igenom mina prov, men trots det blir jag ändå nervös. Alltså, nervositeten har ingenting med provet att göra, den har ingenting med min förmåga att studera att göra, den har att göra med en idé jag skapat av mig själv, där jag ofta förväntar mig att jag ska misslyckas, och tror att jag inte ska kunna klara av utmaningar i min verklighet, trots att jag nästan alltid gör det; det handlar om självkännedom och självtillit – ord som jag ser att jag måste utforska och titta djupare på så att jag kan låta mig själv en gång för alla släppa taget om denna nervositeten och misstron mot mig själv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i nervositet när jag står inför en utmaning som jag inte vet om jag kommer att lyckas med eller inte, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att automatiskt reagera i nervositet, stress och ångest när jag inte har full kontroll över en situation, och jag inte vet precis hur jag ska hantera situationen för att skapa ett positivt utflöde

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli nervös och ångestfylld när jag står inför en utmaning i min värld där jag måste handla snabbt, och effektivt, och jag måste skapa någonting, eller klara av någonting inom en viss tidsram, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig pressad, och ångestfylld när en utmaning, en punkt i mitt liv ska handhas inom en viss tid, och ett visst resultat ska nås inom denna tiden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé om mig själv att jag misslyckas vanligtvis, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett minne, när jag var liten och gick i skolan, och jag gjorde ett matteprov, som jag inte lyckades gå igenom tillräckligt effektivt, och jag började gråta, och känna mig misslyckad, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att utifrån detta minnet definiera och se mig själv såsom att inte vara effektiv, och inte vara stabil i förhållande till att hantera utmaningar och åtaganden som ska göras inom en viss tidsram

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli nervös inför att jag ska missa information, inför att jag ska missa viktiga aspekter, och inför att jag inte ska klara av att svara på, eller hantera den situationen som jag befinner mig i, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att stressa upp mig själv, bli nervös, och ångestfylld, istället för att låta mig själv ta den tiden som jag behöver, för att gå igenom, och för att etablera till mig själv ett svar, och etablera för mig själv ett sätt att hantera situationen, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas, föra mig själv tillbaka hit, och se, inse och förstå att jag är mer effektiv när jag låter mig själv lugna ner mig själv, och vara metodisk, och låta information smälta innan jag tar ett beslut och agerar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv såsom en svag människa som inte hanterar pressade och utmanande situationer särskilt väl, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att det är någonting fel på mig, och att jag inte kan ändra denna upplevelse av nervositet, eftersom den är så pass grundmurad, och så pass totalt inkörd i vem jag är, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att acceptera denna personlighet, och denna karaktär, istället för att jag tillåter mig själv att gå ut ur denna personlighet, och skriva, applicera självförlåtelse, och motivera mig själv till att göra grundarbetet, så att jag således kan komma ut ur denna karaktär och låta mig själv gå igenom utmanande och svåra situationer, pressade lägen, utan att jag går in i nervositet och ångest, och rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag inte kan ändra denna nervositet eftersom den är alltför stark, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå, att anledningen till varför jag har problem med att ändra på denna karaktär, är därför att jag inte gått tillräckligt djupt, för att se exakt var och hur jag låtit mig själv skapa mig själv som denna karaktär, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte fråga mig själv, vad är det jag får ut av att vara nervös? Varför är det jag vill hålla kvar vid att vara nervös?

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja hålla kvar vid nervositet eftersom det ger mig en positiv kick, och känsla av spänning, och fungerar som ett avbrott från min vardag, som jag annars upplever såsom väldigt tråkig, och ofullständig, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och se fram emot att bli nervös då och då, eftersom det uppstår en slags känsla av närvaro, och att allting sker, och händer här, och att jag är i stormens öga så att säga, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag kan leva, motivera, och styra mig själv i mitt liv, utan att jag för den sakens skull måste bli nervös

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv skapa ett fullständigt, fullgörande liv, ett liv där jag är här i varje ögonblick, där jag är här i varje andetag och gör vad som ska göras, och där jag således inte måste ha diverse emotionella droger för att uppleva mitt liv såsom att vara värt någonting, och ha spänning, äventyr, och upphetsning, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och ta mig själv tillbaka hit till och som min mänskliga fysiska kropp, och öva mig själv på att leva ett fulländat och fullgörande liv i varje ögonblick, genom att vara här med mig själv fullständigt, och tillfullo ta del av varje ögonblick som kommer in i min närvaro

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli nervös, och ängslig inför att leva ett liv utan nervositet, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro, och tänka att ett liv utan nervositet, eller ångest, inte är händelserikt, det innehåller ingen fart eller fläkt, utan det är istället en slags död, där ingenting händer, där ingenting sker, och där ingenting rör på sig såsom jag skulle vilja och önska att det gör, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av emotioner för att motivera mig själv, och röra mig själv i mitt liv

Självåtaganden

När jag märker att blir nervös, och ängslig, när jag står inför en utmaning, då stoppar jag mig själv, jag andas och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag kan gå igenom denna utmaning, och denna situation utan nervositet, och utan ängslan, således åtar jag mig själv att andas, och stabilisera mig själv i min kropp, lugna ner mig själv, och sedan hantera situationen efter bästa förmåga utan att vara ängslig, stressad eller nervös

Jag åtar mig själv att släppa taget om denna nervositet och förstå att den inte gör mitt liv mer fulländat, mer givande och exalterande, utan allt den gör är att vara i vägen för mig att verkligen leva och uttrycka mig själv i mitt liv och stå som stabilitet och vara effektiv i min dagliga applikation av mig själv i min verklighet och värld

Dag 163: Studieteknik

Självskriverier

Idag har jag precis som föregående dag studerat. Och jag har faktiskt lyckats stoppa många av mina rädslor som kommer upp när jag sätter mig bakom mina böcker och börjar läsa. Om du läst denna blogg de senaste dagarna vet du att jag redan arbetat med denna punkt – och om du inte läst mina tidigare bloggar om denna punkt kan du göra det här: Dag 161: Prestationsångest, Dag 162: Tidsspararkaraktären

Det återstår dock fortfarande en del rädslor. En rädsla som kom upp idag var då jag satt och läste en av mina böcker – som var väldigt stor och tjock. Jag hade bestämt mig för att jag skulle läsa ut hela boken, men det visade sig att det tog längre tid än vad jag trodde. Så ungefär vid kl. 4 såg jag att det skulle bli svårt att hinna läsa klart den om jag samtidigt skulle göra anteckningar vid sidan av. Då bestämde jag mig för att strunta i att göra anteckningarna och bara läsa boken. Och när jag tog detta beslutet kom rädslan, och ångesten upp inom mig – ”men shit! Tänk om jag inte kommer ihåg vad jag har läst till provet!” – jag lät mig inte styras av denna tanken, utan jag satte mig och läste min bok utan att anteckna. Men detta visar att det fortfarande finns rädsla inom mig som måste förlåtas och tas bort.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, rädsla, och nervositet inför att jag ska använda mig själv av fel studieteknik, och att detta ska bestraffa mig – eftersom jag när jag sitter och skriver provet då inte har någon aning om vad jag ska skriva, eftersom jag glömt bort all information

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, rädsla, och nervositet inför att jag inte ska skriva bra på mitt prov, och därmed inte klara av att få ett arbete i denna världen där jag kan tjäna mycket pengar – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det finns viktigare saker än att bara skaffa ett bra arbete, vilket är att bli effektiv, och duktig på att använda juridiken att driva processer, och faktiskt göra en effektiv skillnad i och som denna världen; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se min utbildning såsom en möjlighet för mig att bli mer effektiv på kunna använda lagen, och inte som någonting som är en port för mig att få ett bra arbete vid ett senare tillfälle

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att där det finns rädsla – där finns också självintresse – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och nära ett självintresse, och ett begär om att få lyckas i mitt liv – och att få så pass bra betyg att alla människor i min verklighet tycker att jag har gjort bra ifrån mig, och att jag förtjänar att få anseende – och bli sedd såsom att vara en smart, och intelligent människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska, och ha ett begär om att få hävda mig själv inför mina föräldrar – och få visa att jag är duktig på vad jag gör, och att jag har möjligt att läsa, och förstå lagen på ett sätt som ingen annan kan göra – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka kärlek, och respekt från mina föräldrar genom att göra bra ifrån mig i skolan – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att gå igenom min utbildning utan att ha någon förhoppning, eller något begär – utan istället ett praktiskt mål som inte laddat med någon slags upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och ha ett begär om att utstråla och visa mig själv inför andra såsom en intelligent, och smart människa som är duktig på att studera – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att på grund av detta begäret, och denna önskan – skapar jag även rädslan inom mig själv av att bli sedd som trög, dum, och utan någon som helst intelligens – och således kompromissar jag, och förminskar jag mig själv genom att jag inte tillåter och accepterar mig själv att vara mig själv – och att leva här i och som andetaget – som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i mitt sinne, och inom mig själv skapa bilder, och framtidshopp om hur mitt liv ska bli i framtiden – och om hur jag ska eventuellt uppleva mig själv i framtiden – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter, och jaga efter att få bli erkänd såsom en stark, och framgångsrik individ som är bättre än vad andra individer är – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva och uttrycka mig själv här – och att gå min process – och att göra mina studier utifrån den praktiska utgångspunkt att jag ska utveckla min förståelse om lag och juridik så att jag kan använda denna till att göra en skillnad i denna världen till fördel för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att hålla kvar vid förhoppningar, och begär om att få bli någonting i denna världen – och få ha något slags speciellt, roligt och unikt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge upp alla begär, förhoppningar, och framtidsplaner – och istället leva här utan att separera min tillit till mig själv in i någon slags alternativ drömverklighet i mitt huvud – och istället leva HÄR praktiskt och fysiskt i och som varje andetag

Självåtaganden

När jag märker att jag känner ångest, rädsla, och nervositet inför at jag använder fel studieteknik – och att jag därför inte kommer komma ihåg någonting när jag väl skriver provet; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att rädsla begränsar och håller mig tillbaka – och om jag tillåter mig själv att följa min rädsla så kommer jag aldrig pröva någonting nytt för att se hur det fungerar utan vara fast i såsom jag alltid gjort saker; således åtar jag mig själv att bryta mig själv fri från min rädsla och pröva att plugga på mitt prova på ett nytt sätt – och se hur det går på mitt prov – och inte frukta att jag kommer få ett dåligt resultat på mitt prov

När jag märker att jag upplever ångest, rädsla, och nervositet inför att jag inte ska skriva bra på mitt prov – och därmed inte klara av at få ett arbete i denna världen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är irrelevant att frukta hur saker och ting kommer att gå, eftersom det är någonting som jag rent faktiskt inte har någon absolut kontroll över, varför det är bättre att andas och ta ett andetag i taget; således åtar jag mig själv att handskas med problem och situationer när de dyker upp – och inte oroa mig själv för dem innan de ens finns

När jag märker att jag skapar, och när ett självintresse om att få lyckas i mitt liv – och få så pass bra betyg att alla människor i min verklighet tycker om mig, och ger mig uppmärksamhet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – begär föder rädsla – självintresse föder rädsla – och rädsla föder begränsning – och begränsning suger musten ur mig; således åtar jag mig själv att släppa mitt hopp och begär om ett lyckat liv – och istället leva HÄR i och som varje andetag – till fullo och utan någon framtidsdröm

När jag märker att jag drömmer om, och medverkar i och som ett begär om att få hävda mig själv inför mina föräldrar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns absolut ingenting att hämta i att få mina föräldrars erkännande – det är bara en momentan upplevelse av att känna mig omtyckt; således åtar jag mig själv att istället för att söka efter momentana upplevelser att istället fokusera på att etablera mig själv här en och jämlik – såsom en oändlig orubblighet och tystnad i varje ögonblick

När jag märker att jag vill, önskar, och har ett begär om att få utstråla och visa mig själv inför andra såsom en intelligent och smart människa som är duktig på att studera – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting att hämta i att få andra att tro att jag är duktig – det är en illusion att känna mig själv glad för att jag tror mig själv vara uppskattad av andra; således åtar jag mig själv att sluta försöka presentera mig själv som något jag inte är – och istället leva som mig själv här autentiskt och utan att göra mig själv till

När jag märker att jag medverkar i mitt sinne, och inom mig själv skapar bilder och framtidshopp om hur mitt liv ska bli – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att ett begär om en viss framtid enbart kommer begränsa mig eftersom jag inte kommer längre vara öppen och tillgänglig för alla möjligheter här; således åtar jag mig själv att leva i ögonblicket – som ögonblicket – och ha en praktiskt plan för framtiden men som jag inte är låst eller definierad av – eller tänker på

När jag märker att jag begränsar mig själv genom att hålla kvar vid förhoppningar, och begär om att få bli någonting i denna världen; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting att bli i denna världen – eftersom idén om att bli någonting är en illusion eftersom alla som blir någonting ändå en dag slutar som jord – alltså en slags substans som är oändlig och alltid densamma – och således åtar jag mig själv att inte definiera mig själv utifrån min form, utifrån vad jag gör såsom mitt yrke, utifrån vad jag studerar – utan istället leva här en och jämlik med mig själv som substans – som min mänskliga fysiska kropp

Nala SeWookieepedia: Nala Se was a female Kaminoan who lived during the Clone Wars.

Dag 122: Jag Mår Som Du Mår

Självskriverier

Idag har två punkter varit primära inom mig – den 1) första punkten har varit ångest, och nervositet att jag inte ska hinna klart med – och lyckas göra min uppsats färdig i tid. Den 2) andra punkten kom upp inom mig när jag besökte min skola, och där träffade några klasskamrater – upplevelsen som dök upp inom mig själv i det ögonblicket var rädsla för att bli ignorererad – rädsla för att inte passa in.

1) Den första punkten kan jag verkligen se hur den influerar mig nu. Jag kan se att när jag börjar oroa mig inför mina studier – hur hela mitt kroppsspråk, och mitt uttryck av mig själv här blir snabbare, och hetsigare – jag rör mig snabbare, jag tänker mer frekvent, jag gör hela tiden avbrott i det jag gör för att göra någonting nytt som jag tycker verkar mer viktigt. Och på det hela taget så kan jag inte koppla av, utan jag är uppjagad inom mig själv.

2) Den andra punkten kommer upp inom mig nästan automatiskt när jag är med andra människor som jag inom mig själv förväntar mig av mig själv att jag ska ha en slags vänskaplig relation med. Det är då klasskamrater – och en idé jag skapat inom mig själv är att det är bra, roligt, och att man kan få vara glad och lycklig när man har många vänner – många man kan prata, och hälsa på – och det motsatta när man inte har några sådana kompisar och vänner. Detta leder till att jag går i och existerar i en konstant rädsla och ångest att jag inte ska bete mig, och uttrycka mig själv på ett sådant sätt att någon ska vilja ha ett vänskapsförhållande med mig, utan att jag istället ska bli illa omtyckt.

Självförlåtelse

1)

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid mitt självintresse av att få de högsta betygen, och att på så sätt vid ett senare tillfälle kunna få det bästa jobbet – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och att önska att jag kan få ett bra jobb i framtiden – bättre än vad andra har – så att jag kan känna mig själv mer lyckad, och rik än vad andra är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara orolig och rädd att om jag inte gör bra ifrån mig i skolan, att jag då inte kommer kunna få någon säkerhet i framtiden – eftersom jag inte kan få något jobb, och jag kan inte ta hand om mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv och vara rädd för att mitt liv kommer bli bedrövligt, tråkigt, och utan något värde om jag inte lyckas i systemet, och blir än av de bästa – än av de som har de bäst betalda jobben, som har den mest inflytelserika positionen – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv att jag kommer kunna hantera de situationer som dyker upp i framtiden, och att det inte är någonting jag behöver vara rädd för att jag inte kommer klara av

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att jag inte kommer få ett stabilt, och välbetalt jobb i framtiden – och inom detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera min stabilitet och upplevelse av och som mig själv i förhållande till pengar, och arbete – och tro att jag måste ha en viss mängd pengar, och en viss mängd arbete för att kunna uppleva mig själv lugn

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som ångest, nervositet och rädsla inför framtiden – och vara rädd för att jag ska misslyckas, rädd för att jag ska förlora, rädd för att det är någonting jag inte kommer klara av, och att det är någonting jag kommer göra fel – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv, och att inte ha förtroende för mig själv – och gå in i framtiden i tillit till att vad jag än möter kommer jag att kunna klara av det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som ångest, nervositet och fruktan för att inte lyckas – för att inte vinna – och för att inte vara en av dem bästa – och detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ägna min tid här åt att tävla, och jämföra mig själv med andra – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att gå här i och som andetaget – att ta det lugnt, och att inte hetsa upp mig själv över de saker och ting jag möter i min skola

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta det lugnt, och hantera de punkter jag möter i min skola här som andetaget – och inte ha några förväntningar på mig själv, och inte ha någon rädsla för att förlora, eller misslyckas, utan bara göra det som måste göras utan att tänka någonting på det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro om mig själv att jag misslyckas med allt jag tar mig för, och att jag därför inte kan lita på mig själv – utan jag måste hålla kvar vid min ångest, och nervositet – såsom ett skydd gentemot vad som kan hända i min värld om jag släpper mig själv fri, och tillåter och accepterar mig själv att leva utan rädsla, nervositet och ångest – och istället lita på mig själv här

2)

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha förväntningar på mig själv när jag är med andra människor, att jag ska vara en social, omtyckt och rolig människa som andra människor kan relatera till och tycka om

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd när jag är med andra människor för att jag inte ska anses av andra såsom att vara en rolig, social, trevlig, och omtyckt människa – utan att jag istället ska ses som en jobbig, och asocial individ som ingen tycker om

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och uppleva en press på mig själv när jag är med andra människor av att jag ska prata med andra, och skapa kontakter med andra människor – och tänka att om jag inte gör detta – då är jag en sämre, och mindre värd individ än vad jag varit annars; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag för att vara värd någonting måste prestera och kämpa, och göra så att andra människor ser mig, och tycker om mig – och definierar mig som en trevlig människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en press på mig själv av att vara en igenkänd människa, som har ett stort socialt nätverk – och som är populär, och omtalad av människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att om jag inte är ansedd av andra människor såsom att vara populär, unik, och rolig – att jag då är värdelös, och utan något som helst värde – och att jag då egentligen bara kan gå och dö

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att varje dag poängsätta mig själv utifrån hur bra jag tyckte jag agerade, och levde i förhållande till andra människor – vilket jag bedömer utifrån hur mycket jag fått en bild av att andra människor tycker om mig, och gillar att vara runtomkring mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva egenvärde, och egenkärlek – och vara tillräcklig för mig själv, och sluta betygsätta mig själv i förhållande till vad jag tror andra människor tycker och känner om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte förbli stabil inom och som mig själv när jag är med andra människor – och inte tillåta och acceptera mig själv att bli besatt av och som det sociala spelet, av att få så mycket positiv uppmärksamhet av andra som möjligt – och av att undvika att få någon negativ uppmärksamhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag känner, och tänker att andra människor inte tycker om mig – utifrån hur jag ser det som om de undviker mig, och talar med mig i en negativ tonalitet – att då känna mig ledsen, och underlägsen – och gå in i en upplevelse inom och som mig själv av att känna det som att jag är värdelös, och att jag har misslyckats – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att varje dag jaga efter erkännande från andra människor så att jag inte ska känna och uppleva det som att jag har misslyckats

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta min upplevelse av mig själv vara fullständigt beroende av hur andra människor upplever sig själva, och hur andra människor är – istället för att jag skapar min egen upplevelse av och som mig själv, och att jag tillåter och accepterar mig själv att förbli stabil, och trygg inom och som mig själv oavsett hur andra mår – och oavsett om jag är igenkänd, och sedd – eller om jag är ignorerad och utanför

Självåtaganden

1)

Jag åtar mig själv att sluta projicera mig själv in i framtiden, och fundera på vad slags jobb jag ska i framtiden – och på hur mycket jag kommer tjäna i framtiden – och hur det kommer att gå i framtiden – och jag åtar mig själv att istället förbli här i och som mitt andetag, och gå de praktiska punkter som finns här utan rädsla – ångest, eller självfördömande – utan förväntan, och utan hopp – utan fullständigt ovillkorligt; och således – när jag märker att jag projicerar mig själv i in framtiden – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva HÄR – och att lita på mig själv HÄR

Jag åtar mig själv att sluta definiera säkerhet, stabilitet och trygghet i separation från mig själv – genom att tänka, och tro att jag för att kunna leva säkerhet, och trygghet måste ha pengar – och måste ha en viss bild av stabilitet såsom ett hus – en bil – en hund – och i detta åtar jag mig själv att istället leva mig själv såsom stabilitet och säkerhet här i varje ögonblick; och således – när jag märker att jag oroar mig för att jag inte ska göra bra ifrån mig i skolan – och att jag därför inte kommer få nått bra jobb i framtiden – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva här i varje andetag, och inte tänka varken framåt, eller bakåt – utan istället förbli här i och som självtillit

Jag åtar mig själv att inte vara rädd för att misslyckas, och att inte fundera på hur jag ska hantera en eventuell framtida situation som hänför sig till ett misslyckande – utan istället leva, och hantera vad som är här; och i detta åtar jag mig själv att lita på mig själv, och att ta hand om mina praktiska åtaganden här såsom andetaget en och jämlik – och således inte göra en stor grej av att leva och röra mig själv i och som systemet; och således – när jag märker att jag upplever rädsla för att mitt liv kommer bli bedrövligt, tråkigt, och utan något värde om jag inte lyckas i systemet – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att gå i systemet – och röra mig själv i systemet ovillkorligt – och i självtillit här

Jag åtar mig själv att sluta definiera stabilitet i förhållande till pengar, och arbete – och istället åtar jag mig själv att öva mig själv att leva självstabilitet i varje ögonblick – genom att stoppa alla inre upplevelser såsom emotioner, och känslor – och istället gå i och som andetaget – en fot framför den andra – fysiskt här

Jag åtar mig själv att skapa, öva mig själv att, och leva självförtroende i och som varje ögonblick – genom att gå in i varje situation fullt ut och inte tvivla eller vara rädd för att jag ska misslyckas – utan helt enkelt leva fullt ut och utan några tankar som stör mig

Jag åtar mig själv – att när jag märker att jag oroar mig själv, och att jag fruktar att saker och ting ska gå åt helvete – att jag inte ska vinna – att saker och ting kommer gå fel på de mest oväntade och fruktansvärda sätt – att genast stoppa mig själv, att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och i detta åtar jag mig själv att sluta tänka – och istället leva HÄR – eftersom jag ser, inser och förstår att alla problem jag har uppstår genom att tänka – således slutar jag tänker och tar således bort mina problem

Jag åtar mig själv att sluta ha förväntningar på mig själv – och se, inse och förstå att förväntningar enbart tjänar till att skapa rädsla, nervositet och självfördömande – och att faktiskt – jag genom att skapa förväntningar på mig själv gör precis det som jag ogillade att mina föräldrar gjorde mot mig när jag var ung – d v s skapade förväntningar på att jag skulle lyckas; således – när jag märker inom mig själv att jag medverkar i, eller skapar förväntningar – då stoppar jag mig själv genast – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva här och acceptera mig själv utan att behöva lyckas med någonting – jag är här

Jag åtar mig själv att sluta tänka att jag är misslyckad och värdelös, och istället vara tacksam för och som mig själv – och inte ta mig själv för givet; således – jag åtar mig själv att uppskatta mig själv praktiskt här – genom att i varje ögonblick stoppa tankar, och upplevelser och istället vara medveten om mitt andetag här och min kropp – och verkligen vara här tillsammans med de fysiska sensationer, och upplevelser jag har

2)

jag åtar mig själv att vara mig själv med andra människor, och att sluta ha förväntningar på mig själv om hur jag ska bli uppfattad, och sedd av andra människor – utan istället uppskatta mig själv – och ta det lugnt och inte oroa mig; och således – när jag märker att jag ändrar mig själv för att andra ska uppfatta mig som trevlig, social, och omtyckt – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att vara naturlig och autentiskt – och leva självacceptans här

jag åtar mig själv att sluta fördöma mig själv utifrån hur jag misstänker, och tror att andra människor känner om mig – och att i detta inte heller fördöma andra människor utifrån tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig – utan istället stå här i och som andetaget och sluta hata mig själv, och sluta hata andra – genom självfördömande; och således – när jag märker att jag är rädd för att andra människor inte ska se mig som rolig, social, trevlig, och omtyckt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att älska mig själv – att tycka om mig själv – och acceptera mig själv – och att även glädja mig åt min egen humor – och således inte längre vara beroende av att andra ska ge detta till mig, eftersom jag ger det till mig själv

Jag åtar mig själv att sluta ha en press på mig själv, och sluta förvänta mig av mig själv att andra människor måste tycka om mig – och känna sig glada, och upplyfta runtomkring mig – och jag åtar mig själv att istället ta det lugnt runtomkring människor, och att framförallt våga vara mig själv – även om jag inte är precis likadan som alla andra är

Jag åtar mig själv att slappna av och ta det lugnt runt andra människor – och inte ha några förväntningar eller förhoppningar att andra människor ska tycka om mig – eller ogilla mig – utan istället vara här i varje ögonblick och uttrycka mig själv naturligt, och autentiskt – och om således ingen tycker om mig, eller om ingen vill prata med mig – so be it – jag förblir densamma här såsom andetaget en och jämlik

Jag åtar mig själv att sluta värdera, och poängsätta mig själv utifrån hur mycket jag tror att andra människor tycker om mig, eller inte tycker om mig – och istället åtar jag mig själv att leva egenvärde, egenkärlek, självrespekt, och självacceptans – och ge mig själv andrum att vara mig själv utan någon oro och rädsla för att jag inte kommer bli accepterad av andra; och således – när jag märker att jag inom mig själv poängsätter mig själv utifrån vad jag tror, och antar att andra tycker om mig – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att acceptera mig själv ovillkorligt – och sluta tävla med mig själv inom mig själv om att bli gillad av andra

Jag åtar mig själv att sluta vara besatt av och spela det sociala spelet – utan istället åtar jag mig själv att lära känna mig själv här – och leva självacceptans, självrespekt, och självkärlek – och alltså inte känna mig värdelös, eller dålig när jag inte tycker att jag är tillräckligt uppmärksammad, eller sedd av andra

Jag åtar mig själv att när jag upplever mig själv ledsen, och underlägsen – och värdelös – utifrån vilken sorts röst andra människor använt – eller huruvida andra människor hälsat på mig, eller tittat åt mitt håll när jag mött dem – då stoppar jag mig själv genast, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva här en och jämlik såsom mitt andetag och stoppa alla upplevelser av positivitet, eller negativitet som kommer upp inom mig i förhållande till vad jag antar och tror att andra tycker, och tänker om mig

Jag åtar mig själv – att när jag märker att jag låter mig påverkas av hur jag tror att en annan mår, eller upplever sig självt – att genast stoppa mig själv, att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och i detta åtar jag mig själv att oavsett vad andra känner, eller upplever – att alltid stå fullt ansvarig inom och som mig själv och skapa min upplevelse av och som mig själv – och inte tillåta och acceptera mig själv att bli styrd, eller dirigerad av någonting som kommer upp inom mig i formen av en upplevelse

Dag 31: Studiestress

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att stressa i mina studier, och försöka hinna göra så mycket så möjligt, och spara så mycket tid som möjligt, i tron att jag tjänar på det, istället för att se, inse och förstå att jag tjänar inte alls någonting på det, eftersom jag skapar en obehaglig och obekväm upplevelse inom och som mig själv som inte är bra för mig överhuvudtaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att stressa, och jaga i min verklighet, och försöka göra så mycket som möjligt, så snabbt som möjligt, i tron att jag har en brist på tid, och om jag inte stressar, och rör mig själv i och som rädsla och ångest, att jag då kommer missa någonting viktigt, och förlora någon möjlighet – istället för att se, inse och förstå att det är när jag stressar, och rör mig fortare en ett ögonblick i taget som jag missar saker, och som jag missar möjligheter, eftersom jag har tunnel-vision och inte ser vad som är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att röra mig själv i och som ångest, stress och nervositet – i tron att det hjälper mig, och gör mig mer effektiv om jag är stressad, ångestfylld och nervös – istället för att se, inse och förstå att jag har svårare att koncentrera mig själv, svårare att fokusera, och svårare att ge mig hän åt projekt och ögonblick i min verklighet när jag stressar, eftersom jag hela tiden tänker på nästa sak som ska bli gjord, istället för att göra, och leva vad som är här i detta ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta det lugnt och röra mig ett andetag i taget, och ta beslut ett andetag i taget, och göra det som är här i mitt andetag perfekt, fulländat, och leva tålamod

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva tålamod och perfektion, i det att jag tar ett ögonblick i taget, och jag lever det ögonblick till mitt yttersta, utan att längta efter eller projicera mig själv in i nästa ögonblick – och så går jag steg, och för steg, ögonblick för ögonblick, utan att förhasta mig själv, och utan att stressa upp mig själv – effektivt, och strikt, i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera stressade människor som effektiva människor, i tron att desto mer saker jag får gjort, desto mer effektiv är jag, istället för att se, inse och förstå att om jag gör jätte mycket saker, men inte lägger ner tillräcklig tid, fokus och energi på vad jag gör, så kommer det jag gör att bli skit – och då har jag gjort jätte många saker som är skit – således fokuserar jag på kvalité istället för kvantitet – på att leva perfektion, istället för att leva en idé om att jag är bättre desto mer jag producerar och hinner med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad att existera såsom en producent, i tron att desto mer effektiv jag blir på att producera, desto mer värdefull blir jag, istället för att se, inse och förstå – att de produkter som finns i handeln idag visar hur värdelöst det är att röra sig såsom stress, ångest, för att försöka producera så mycket som möjligt – eftersom alla saker som finns att köpa är bara skit, och går i sönder direkt, och är bara gjorda för att köpas, och inte gjorda för att vara perfekta på alla sätt och vis

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att öva mig själv i att leva tålamod och perfektion, i det att jag tar ett ögonblick i taget, och lever det ögonblicket till fulländning – och att jag inte fokuserar i det ögonblicket på att bli klar, och göra det så fort som möjligt, utan att jag istället fokuserar på att göra det så bra, och så effektivt som möjligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa saker som jag inte är nöjd med, att ta beslut som inte är genomtänkta, att köpa produkter som jag inte testat och undersökt huruvida det är den bästa produkten att köpa, och i stora ordalag göra förhastade slutsatser, göra förhastade beslut – och bara vilja bli klar med saker och ting – istället för att tillåta och acceptera mig själv att planera, att ta den tiden som behövs, att tänka igenom saker och ting, att överväga, och att ge varje ögonblick den tid det ögonblicket behöver – och inte försöka stressa saker och ting

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv i att öva mig själv att vara tålamod – och att ha tålamod – och att verkligen, när jag rör mig, när jag tar beslut, och när jag applicerar mig själv i min verklighet, att jag då vet vad det är jag gör, och hur jag gör det – eftersom jag planerat vad det är jag gör, och eftersom jag lagt ner den tid, och kraft på att undersöka vad det är jag gör – att inget av mina beslut, eller inget av mitt leverne är förhastat – eftersom jag levt tålamod här i varje ögonblick, och inte stressad, och försökt hinna med mer, eller göra mer

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att jag inte kommer hinna med att leva om jag slutar att stressa, istället för att se, inse och förstå att det är när jag stressar som jag inte lever, eftersom då är jag i en upplevelse, och faktiskt inte här – därför inser, ser, och förstår jag att det enda sättet att faktiskt leva är att sluta stressa, och i varje ögonblick då jag märker att jag håller på att gå in i en upplevelse av stress, att stoppa mig själv och föra mig själv tillbaka hit till andetaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att stressa upp mig själv genom att tänka på hur lite tid jag har, på hur jag ska använda tiden, och på att oroa mig själv om det inte finns tillräckligt mycket tid, och istället för att studera när jag sätter mig ner och studerar, och inte studerar när jag inte studerar, att konstant existera i en sorts förväntan och spänning gentemot mina studier – istället för att se, inse och förstå – att denna rädslan, och stressen hjälper mig inte med mina studier, och skapar endast en upplevelse av mig själv av att vara stressad, och i brist på tid – därför stoppar jag mig själv och jag för mig själv tillbaka hit till verkligheten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha det bästa betyget på mitt prov, i begäret av att när jag blir klar med min utbildning, att kunna skaffa ett jobb som jag tjänar mycket pengar på att ha

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att min enda möjlighet att tjäna mycket pengar, och att lyckas skapa en position för mig själv i systemet där jag är effektiv, är genom att få höga betyg, och genom att skaffa en anställning, istället för att se, inse och förstå att det finns fler vägar än denna att ta i systemet – och att det definitivt finns andra sätt att tjäna pengar på än att skaffa en anställning – därför stoppar jag mig själv från att tro att min utbildning kommer avgöra hela mitt liv, och inser istället att jag kommer avgöra hela mitt liv – därför använder jag mig det jag lär mig i utbildningen för att förbereda mig själv att stå effektivt i systemet, men jag gör inte mig själv beroende till utbildningen – jag inser, ser och förstå att jag kommer finna en väg om jag tillåter mig själv att vara öppen för de möjligheter som öppnar upp sig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha en anställning, och vilja ha en arbetsgivare, en fast lön, och fasta arbetstider, i rädslan för att själv ta ansvar över att skapa min egen inkomst, och min egen anställning, i rädslan för att jag inte kan klara det, och för att det inte kommer gå bra, och för att jag inte vet hur jag ska göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv begränsa min rörelse av mig själv i systemet till vilket betyg jag får i skolan, och tänka och tro att det betyget jag får i skolan kommer avgöra vad jag är kapabel till att göra i livet, istället för att se, inse och förstå att jag kommer att avgöra vad jag är kapabel till i system – och att det viktigaste ifråga om att skapa någonting i systemet är disciplin, konsekvent handlande, och planering – därför slutar jag att oroa mig själv och tittar istället på möjligheter såsom hur jag kan skapa en effektiv position för mig själv i detta livet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att staten, och politiker ska sköta min verklighet åt mig, och skapa mitt liv åt mig – och önska att bli omhändertagen med socialbidrag, och andra sociala försäkringar – istället för att jag står upp, skapar en plan, och själv tar ansvar över hur jag ska placera mig själv i denna verklighet – och utbildar mig själv, och ser vad det är jag behöver göra, och hur det är jag behöver göra det, och sedan gör det

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdera mig själv utifrån hur jag lyckas med mina studier, och tänka att om jag lyckas bra med mina studier, och om jag lyckas få höga betyg, att tänka och tro att jag då är bättre, och mer effektiv än vad jag hade varit om jag inte fått höga betyg, och om jag inte lyckats med mina studier – istället för att se, inse och förstå att jag begränsar mig själv genom att definiera mig själv i förhållande till min studier, således ser jag att mina studier är en möjlighet att placera mig själv i en effektiv position i systemet – men jag ser också att jag inte kan sätta någon tillit till denna möjligheten, eftersom jag då separerar tillit från mig själv – och begränsar mig själv i min rörelse – därför gör jag en plan att göra min studier så bra som möjligt, men utan att jag definierar mig själv i enlighet med detta beslutet, eller att jag begränsar detta som en enda möjlighet

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte utbilda mig själv om hur systemet fungerar, och således placera mig själv i en position där jag möjliggör för mig själv att vara min egen arbetsgivare, och skapa mina egna jobb – och således inte vara beroende av att en arbetsgivare ska godkänna mina betyg och ge mig en anställning

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att jag inte kommer ses såsom att vara tillräckligt bra, och tillräckligt smart för att få en anställning på ett som är sett i samhällets ögon, såsom att vara ett bra jobb – jag inser ser, och förstår att denna upplevelse är korkad, eftersom huruvida jag får ett bra jobb, eller inte, är på det stora taget irrelevant – vad som är relevant är att jag placerar mig själv i en stabil position i systemet, så att jag kan gå denna process så effektivt som möjligt – men att lyckas, och bli någonting i systemet finns det helt enkelt ingen mening med

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv i min applikation av mig själv genom att definiera mig själv i enlighet med pengar, och i enlighet med ett jobb – och tro att min enda möjlighet att kunna driva, och röra mig själv i denna verklighet är om jag får det perfekta jobbet, och om jag blir erkänd av andra såsom att ha det perfekta jobbet – istället för att se, inse och förstå att det finns andra vägar att vandra, och att jag inte ska låsa mig själv vid just den bilden av den ”korrekta vägen” som media och samhället visar – jag håller mig själv öppen och utbildar mig själv om hur systemet fungerar

Jag åtar mig själv att inte längre stressa med mina studier, eller oroa mig själv att jag inte har tillräckligt med tid att göra mina studier, och jag står istället upp här i varje andetag och jag gör mina studier med tålamod, och såsom perfektion – jag tar ett ögonblick i sänder och går det ögonblicket till fulländning

Jag åtar mig själv att göra mina studier för mig själv, såsom ett projekt för mig själv att lära mig själv mer om systemet, och hur systemet fungerar, och att förbereda mig själv inför att placera mig själv i en effektiv position i systemet där jag har möjlighet att skapa en förändring

Jag åtar mig själv att inte tänka på mina studier när jag inte studerar, och att göra mina studier när jag gör mina studier – och att inte tänka på vad klockan är och hur mycket tid jag har kvar när jag gör mina studier – jag rör mig själv i varje ögonblick till min bästa förmåga och slutar oroa mig själv – jag inser, ser och förstår att det hjälper ingenting till att oroa mig själv

Jag åtar mig själv att inse att det handlar inte om kvantitet utan om kvalité – således åtar jag mig själv att läsa effektivt, och att vara här i varje andetag när jag gör mina studier, för att på så vis göra mina studier så effektivt, och perfekt som möjligt – och sedan när jag är klar – påbörja nästa projekt och göra det med samma utgångspunkt

Dag 2: Betygsångest

Idag skulle jag lämna in ett skolarbete, och jag kände mig väldigt ängslig och nervös att jag hade glömt någonting, eller skrivit något fel, så jag tittade i den väldigt många gånger, och gjorde många mindre justeringar i den. Jag vet varför jag är så nervös och ängslig för att lämna in skolarbeten, det är därför jag definierat mig själv utifrån vilket slags betyg jag får av mina lärare. När jag får ett bra betyg känner jag mig så himla stolt, och överlägsen, och när jag får ett dåligt betyg då känner jag det motsatta – lustigt nog.

Det har alltid varit såhär så långt tillbaka jag kan minnas. Skolan har jag alltid lagt ned tid på, och speciellt inför de proven jag har haft. Trots att jag inte velat erkänna det för mig själv så brydde jag mig en hel del. Jag ville absolut inte får bara godkänt, eftersom att bara få godkänt, det var som ett misslyckande.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för vilka  betyg jag ska få i skolan, och frukta att jag kommer få ett mediokert betyg, och inte vara utöver den stora massan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att vara medioker, och normal – och frukta att mitt liv inte kommer bli speciellt, och att jag inte kommer uppleva mig själv, i jämförelse med andra, speciellt i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest inför att lämna in mitt skolarbete, i fruktan att jag inte kommer att få et bra betyg, i rädslan att någon annan kommer överglänsa mig, och göra bättre ifrån sig än mig, i rädslan att jag kommer bli bortglömd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta och känna ångest inför att bli bortglömd, och vara en del av den stora massan, och inte på något sätt sticka ut, eller vara annorlunda – i rädslan att jag inte kommer vara viktig, eller speciell

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja vara speciell, och vilja vara unik – och vilja att mitt liv ska ses som speciellt och unikt, och att jag ska vara speciell i mitt liv, och att andra därför ser mig som värdefull och nyttig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig, och vara nervös att jag inte ska klara av mina studier, och att jag inte ska ha tillräckligt med tid, och att jag ska skjuta upp att göra mina studier och istället vara lat

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta och känna ångest att jag kommer skjuta upp att göra min studier, och att jag därför inte kommer få några bra betyg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara nervös att jag inte ska få bra betyg, istället för att gå här och medverka i mina studier en och jämlik, och göra upplevelsen till någonting roligt, utan press, utan ångest, och utan någon rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra av mina studier, någonting stort, och någonting obekvämt, och någonting som jag borde frukta och känna ångest inför, istället för att gå mina studier här, och alltså inte tänka på det, utan bara göra det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv att jag inte vet tillräckligt mycket, eller att det är någonting essentiellt som jag har glömt, och som kommer straffa sig vid en senare tidpunkt, när jag kanske får ett jätte dåligt betyg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hoppas, och önska på att jag ska få ett jättehögt betyg, och att jag senare i livet ska vara eftertraktad på arbetsmarknaden, och i detta önska att alla vill att jag ska jobba med dem, och att jag ska gå med i deras företag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva egenkärlek, i det att jag tillåter och accepterar mig själv att älska mig själv, och tycka om mig själv, och inte begränsa mig till att enbart tycka om mig när systemet ger mig bra betyg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bara tycka om mig själv när jag får beröm, och när andra tycker jag gör någonting bra, istället för att alltid tycka om mig själv, och alltid tillåta mig själv att uppskatta mig själv, oavsett vad andra tycker, eller känner, eller upplever gentemot mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mina studier till en stor grej, och till någonting som jag tror att jag måste använda rädsla och ångest för att kunna ta mig själv igenom

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro och tänka att rädsla, och att medverka i rädsla och ångest inom mig, gör mig till en bättre och mer uppmärksam student, istället för att inse att rädsla och ångest endast skapar en tunnelvision, där jag inte kan se vad som är runtomkring mig, eftersom jag är upptagen med min rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att rädsla hjälper mig att bli en bättre människa, att vara mer stabil, och insiktsfull – istället för se att rädsla endast gör mig rädd, och inte hjälper till någonting annat än att göra så att jag oroar mig för vad som ska hända

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta press på mig själv att jag ska få bra betyg i skolan, och att jag ska bli uppmärksammad av lärarna som en bra, en godkänd, och en omtyckt elev – istället för tillåta och acceptera mig själv att slappna av, och att gå till min skola för mig själv, och som mig själv, utan att jag har några krav, eller förväntningar på mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa alla krav och förväntningar på mig själv, och istället njuta av min tid i skolan, och göra min upplevelse av mig själv i skolan till att vara avslappnad, avkopplad, och bekväm med mig själv – oavsett vilka betyg jag får

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och acceptera mig själv att värdera mig själv utifrån vilka betyg jag får, istället för att värdera mig själv här, såsom ovärderlig, enbart därför att jag andas, enbart därför att jag är en fysisk varelse, och att jag såsom en fysisk varelse förtjänar respekt, och att bli behandlad väl

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att jag inte behöver få bra betyg för att kunna tycka om mig själv, och för att kunna uppskatta mig själv, och för att kunna glädjas åt mig själv, och med mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att den enda lösningen till min ångest, och rädsla, är att jag står upp inom mig, och tillåter och accepterar mig själv att uppskatta och sätta värde på mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att utan skolan, och utan någon som säger till mig att det jag precis gjort är bra, och är acceptabelt, att jag är värdelös – i tron att jag måste ha någon slags auktoritet som styr över mig, och säger till mig när jag är bra och när jag är dålig – istället för att inse att jag inte behöver någon som säger till mig vem jag är, och att jag således kan säga till mig själv att jag är tillräcklig, och att jag är värdefull

Jag hänger mig själv till att stoppa min upplevelse av mig själv såsom rädsla och ångest gentemot min skola, och mot att få dåliga betyg i skolan

Jag hänger mig själv till att respektera, och leva självvärde, och inse att jag inte behöver betyg för att göra detta, jag kan göra det för mig själv oavsett

Jag hänger mig själv till att stå upp inom mig, och leva självrespekt i varje ögonblick, och göra denna självrespekt oantastbar, densamma oavsett om jag inte får bra betyg i skolan, eller om jag får utmärkta betyg i skolan

Jag hänger mig själv till att i varje ögonblick när rädsla kommer upp inom mig i förhållande till skolan, och till betyg i skolan, att stoppa mig själv och föra mig själv tillbaka hit till andetaget, tillbaka till verkligheten – och därmed leva mig själv som självrespekt

Jag hänger mig själv till att verkligen leva, eftersom jag inser att livet såsom konstant fruktan för hur andra ska reagera på mig, och värdera mig, inte är att leva – utan att vara död – således hänger jag mig själv till att stå, gå, tala och uttrycka mig själv här – såsom andetaget – utan fruktan – och således leva på riktigt