Tag Archives: rebell

Dag 58: Omdefiniera Ord II

Idag ska jag omdefiniera ordet/meningen/utrycket ”frihet att uttrycka sig själv” – som med andra ord skulle kunna översättas till spontan, bubblande, och utan fruktan eller ångest.

Informationsinsamling

Nuvarande förståelse

Min nuvarande förståelse av att leva frihet att utrycka sig själv, är att man är spontan, och man pratar, lever, och medverkar här utan att vara nervös för vad andra ska tycka eller inte tycka; man tillåter helt enkelt sig själv att släppa taget, och inte oroa sig om hur man borde vara, vad man borde säga, hur man borde se ut – utan man är istället.

Ordbokens definition

1. Att vara fri från begräsningar

2. Personlig självständighet och frihet från slaveri, fängsling, eller förtryck

Hur ordet låter

Fri-het

Fri-och-hes

Fri-hel

Fri-utan-fel

Skapandefasen

Kreativt skrivande

Det som går att se i ordboken, och i hur vi definierat frihet i vår värld, är att frihet endast existerar mot någon annan. Vi har t ex definierat det som frihet att vägra att arbeta för någon vresig patron, eller störta en kung – och alltså tar vi då tillbaka våran frihet, vilket betyder att våran frihet aldrig var våran egen.

Det är också intressant att titta på hur USA:s propagandamaskin använder frihet för att få folket att följa efter utan att ställa jobbiga frågor. Här ses frihet som någonting du måste kämpa/döda för – och som är någonting en annan kan ta ifrån dig, om du inte ständigt är på din vakt, och skyddar din frihet.

I grund och botten ses frihet såhär i vårt nuvarande system: jag är fri eftersom du inte kan tvinga mig att göra någonting, eftersom det är jag som kan tvinga dig att göra någonting – och alltså har frihet blivit någonting som vi tävlar om, och som endast en kan äga – eftersom frihet är att ha kontroll och makt över en annan, och ha frihet att bestämma. Men är detta verkligen frihet?

Ljudet av ordet frihet – fri-hel – säger en hel del. När vi inte längre har begär, när vi inte längre söker, och vill ha mer, och mer – utan när vi är tillfreds här – inte styrda av ett sökande efter något mer – då är vi fria. Alltså – fri-hel. När vi inte längre definierar oss utifrån vad som händer i vår värld, utan vi skapar oss själva, och står hela – då är vi fria.

Slutlig definition

Frihet är att stå här som andetaget och sluta söka, leta efter, och vilja – utan istället stå HEL här i varje ögonblick.

Kontrollfrågor

Representerar min definition det ordet verkligen betyder?

Ja

Är min definition fri från polaritet?

Ja

Kan jag stå vid denna definition in i evighet?

Ja

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från ordet frihet, genom att tro att jag måste söka efter frihet, jaga efter frihet, slåss för frihet, och dö för frihet – istället för att se, inse och förstå – att det är en idé att frihet är någonting som vi endast kan uppleva som oss själva genom att bevisa för andra att vi är fria – istället för att vi står upp här som andetaget och lever frihet – såsom att vara hel – i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter frihet utanför mig själv genom att vilja bevisa för andra att jag är fri, att jag kan uttrycka mig själv utan att bli rädd, eller tillbakahållen – och i detta separera mig själv ifrån, eftersom frihet utifrån en sådan definition är någonting jag hela tiden måste jaga och försöka manifestera, och som inte finns här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att frihet är någonting jag inte har, utan som jag måste slåss för och kämpa för, och som jag måste bevisa inför andra att jag har – genom att få andra att tänka, och tycka att jag är fri – och att jag kan uttrycka mig själv utan besvär

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva frihet här i varje ögonblick, i varje andetag – genom att se, inse och förstå – att frihet är att leva här utan några begär, och utan att konstant söka efter någonting mer, eller någonting bättre

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att jag inte behöver kämpa för frihet, och slåss för frihet – utan att jag helt enkelt kan besluta mig själv för att leva frihet här, och sedan leva frihet utan någon upplevelse, utan någon känsla, utan någon idé om hur jag ska nå frihet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka uppnå frihet, genom att skapa mig själv som en upplevelse av energi – varigenom jag definierat frihet såsom att känna mig hög på energi och överlägsen, och i kontroll av andra människor – istället för att se, inse och förstå att frihet inte är någonting jag måste uppnå, utan någonting som jag kan leva här – genom att helt enkelt släppa taget om begär och behovet av att bli någonting mer

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa begäret efter att få bli och vara någonting mer, bättre, starke, effektivare, och istället för att hela tiden söka efter någonting – leva mig själv här såsom effektivt – leva mig själv här såsom frihet – leva mig själv såsom de ord jag vill uppleva och vara som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att frihet i vårt nuvarande system har fått en snedvriden och illusorisk definition som motsäger sig självt – därför slutar jag att försöka leta efter och hitta den frihet som systemet påstår finns – och jag inser, ser och förstår att JAG är frihet

Jag åtar mig själv att leva frihet i varje andetag, och i varje ögonblick genom att sluta leta, och söka efter någonting mer – såsom mer energi – fler upplevelser – fler saker – och jag för mig själv tillbaka till andetaget – och lever frihet här – genom att faktiskt vara fri att ta beslut som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att vara hel i varje ögonblick – genom att andas effektivt i varje ögonblick och vara medveten om HELA min kropp – här

Jag åtar mig själv att sluta leta efter hela mig – och istället se, inse och förstå att HELA jag är HÄR om jag lever HELHET som mig själv genom att vara medveten om HELA mig såsom HELA min mänskliga fysiska kropp

Dag 8: Rebellen II och Pengar

Punkt 1: Rebellen II

Ilska, frustration, och reaktioner, det är vad jag upplever när någon pekar ut någonting till mig, eller ber mig göra någonting. Det spelar dock en stor roll vilken person det är som pekar ut denna sak till mig, men är det en auktoritet, eller låter personen auktoritär, då reagerar jag. Då blir jag rebellen som absolut inte ska göra vad en annan säger till mig, eftersom jag måste tydligen värna om min integritet, genom att absolut inte göra det någon säger till mig.

Oftast håller jag rebellen inombords, men han finns där och dyker i tysthet upp i de flesta situationer. Det som jag allra helst hade velat, hade varit att leva ut rebellen, och säga nej! Jag vill inte! Aldrig! Istället har fördömt denna upplevelse av mig som rebellen, och förtryckt den, istället för att ta tag i den, skriva om den, och sedan korrigera mig själv på riktigt.

Problemet med rebellen är att han inte ser verkligheten som den faktiskt är, utan han ser verkligen utifrån hur han känner sig, och han känner sig naturligtvis förödmjukad, han känner sig förlöjligad, and vill ha revansch, och visa att det är han som bestämmer. På grund av detta tar rebellen inte några vettiga beslut, utan beslut som är baserade på känslor, och emotion, och som inte är riktiga – beslutet blir då inte heller riktigt på något sett.

Vad är det som rebellen inte ger till sig själv, varför tror han att han måste stå upp mot andra, bevisa sig själv, och göra sig hörd och sedd? Jo, han har ännu inte accepterat sig själv, och han har ännu inte tillåtit sig själv att respektera sig själv, och uppskatta sig själv – dessa är grundproblemen.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva det som om jag måste bevisa mig själv, som att jag måste göra mig själv hörd, och visa att ingen kan mucka med mig, för jag är starkare, istället för att jag accepterar mig själv här, och istället för att jag tillåter mig själv att respektera mig själv och uppskatta mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att andra kan förödmjuka mig, och göra mig mindre värd genom deras ord, och inom detta tro att jag måste bevisa mig själv inför andra, och konstant vakta vad andra tycker, och säger om mig, genom att rebellera, och uttryckligt säga till dem att jag inte är inte som de tror – istället för att inse att vad jag upplever såsom att känna mig förödmjukad inte har någonting att göra med andra, utan är min egen skapelse, och kan således inte korrigeras utifrån att jag försöker kontrollera andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att söka efter andras erkännande, och vilja att andra ska erkänna mig som en stark, förnuftig, intelligent och självständig människa – och när detta inte händer – reagera och försöka manipulera min verklighet till att se mig såsom jag vill att de ska mig – istället för att jag lever här, en och jämlik – och slutar sig mig själv på något speciellt sätt, utan istället lever mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter andras erkännande, och söka att förändra mig själv, genom att förändra bilden andra människor har utav mig, och den bilden jag har av mig själv, istället för att inse att det inte handlar om att förändra en bild – utan om att helt ta bort alla typer av bilder, eftersom dessa uttrycker en idé och inte står här en och jämlik med verkligheten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att slåss mot andra människor för att få dem att se mig såsom den bilden jag vill att de ska se mig som, istället för att jag tillåter mig själv att acceptera mig själv, och uppskatta, och värdesätta mig själv – och således inte vara i ett behov av att få andra att tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, önska, och ha ett begär av att andra ska tycka om mig, ska älska mig, och ska finna mig trevlig, roande, och underhållande att vara runt, och att vara med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja och önska att andra människor ska se mig som perfekt, och ska tycka att mitt liv är perfekt, och ska se mig såsom en mycket speciell människa, som har speciella egenskaper, och som därför är värd att ge respekt till och acceptera – istället för att tillåta mig själv att acceptera mig själv, att värdesätta mig själv och att uppskatta mig själv – och således inte vara beroende av vad andra tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort mig själv, genom att vilja att andra ska uppmärksamma, hitta, definiera, och ge mig värde

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att andra människors ord ger mig värde, istället för att inse att det jag upplever såsom värde, är en känsla som jag kopplat till en annan människas ord, och har därför ingenting att göra med den andra människan, utan är en konsekvens av vad jag skapat inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter att få bli erkänd som en stark, självgående, självdisciplinerad, och skrupelfri människa, som inte har någon svaghet, eller någon dålig sida – i begäret av att få bli älskad av andra – istället för att jag tillåter mig själv att älska mig själv, och istället för att jag tillåter mig själv att stödja mig själv, uppmärksamma och värdesätta mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om andra människor tänker att jag är underlägsen, och svagare än vad de är – att tro att jag då blir underlägsen, och svagare än vad de är, och att jag därför måste bevisa mig själv inför dem att jag inte är svag – istället för att inse att jag blir endast svag, och jag är endast underlägsen, när jag tillåter och accepterar mig själv att känna mig själv, och leva underlägsenhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att mitt enda värde, och min enda betydelse i denna världen, utgår ifrån vad andra tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mitt värde bli definierat utifrån vad andra tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva egenvärde här i varje ögonblick, genom att jag tillåter och accepterar mig själv att inse att ingen kan styra mig, ingen kan degradera mig, ingen kan vinna över mig, ingen kan förnedra mig – eftersom jag skapar alla upplevelser inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta fullt ansvar för allt det jag upplever inom mig själv, och således göra mig självständig, och göra mig kapabel att leva, och uttrycka mig själv här – oberoende av vad andra tycker och tänker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag inte är tillräckligt stark för att leva självständighet, och att jag inte är tillräckligt mogen ännu för att stå upp här och ge mig själv allt värde, och således sluta vara beroende av hur jag tror andra definierar och värdesätter mig – istället för att inse att jag är redo, och att jag är redo när jag väljer att vara redo, således väljer jag att vara redo

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag är svag, och att jag är en genetiskt underlägsen individ, och tänka att jag därför måste söka uppmärksamhet, och erkännande ifrån andra, istället för att jag själv lever erkännande och uppmärksamhet här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv med andra, och tänka att jag är en genetiskt underlägsen och sämre individ än vad andra är, istället för att inte tillåta mig själv att ta bort denna tanken, och stå upp hår såsom självvärde, självkärlek, och självuppskattning, och leva jämlikhet

Jag hänger mig själv till att leva mig själv såsom egenvärde, såsom självuppskattning, såsom att jag tillåter mig själv att vara nöjd med mig själv, och såsom självrespekt

Jag hänger mig själv till att inte längre söka definiera mig själv efter hur andra ser mig, och upplever mig – utifrån vilket värde andra ger mig – och istället ger jag mig själv egenvärde, och jag ger mig själv respekt, och jag tillåter mig själv att definiera mig själv

Jag hänger mig själv till att stå upp såsom självständighet, varigenom jag inte längre är beroende av att skapa mig själv utifrån hur jag tror andra ser mig – utan istället skapar jag mig själv här såsom andetaget, såsom det levande ordet – och jag lever vad som är bäst för mig, eftersom det är bäst för alla

Jag hänger mig själv till att sluta försöka övertyga andra om att jag är stark, eller disciplinerad, fokuserad, en vinnare, eller perfekt på alla sätt – och istället tillåter och accepterat jag mig själv att gå min process för mig själv, som mig själv, och utan att jämföra mig själv med andra

Punkt 3: Pengar

Pengar, och rädslan för att förlora pengarna. Och sedan upplevelsen av ett en annan utnyttjar mig för mina pengar, och inte ger mig tillräckligt med pengar tillbaka. Sedan också skuld för att ha pengar – dessa är diverse punkter jag de senaste dagarna upplevt i förhållande till pengar.

Målet är att pengar ska vara en praktisk angelägenhet och ingenting mer, för tillfället är pengar dock mer än det.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att förlora pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig trygg och säker när jag sparar pengar, och känna mig osäker, och nervös när jag inte sparar pengar utan istället spenderar pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett förhållande till pengar, där jag känner det att om jag förlorar pengar, så förlorar jag en del av mig själv, och därför tro att jag måste vakta mina pengar, och vara säker på att stjäl eller utnyttjar mina pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest inför att förlora mina pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka spara pengar för att på sätt motverka min upplevelse av att känna ångest när jag förlorar pengar, istället för att inse att sparande av pengar endast är ett sätt att förtrycka den rädsla jag upplever

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka spara pengar för att på sätt skydda mig själv mot min rädsla inför att förlora pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg och frustrerad, genom att tänka att en annan tar mina pengar från mig, och att jag förlorar pengar istället för att bygga upp mer pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera och känna mig felbehandlad, och åsidosatt, när jag tycker att någon tar mina pengar, och inte ger tillbaka lika mycket som denne tar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli frustrerad genom att tänka att jag inte kan spara så mycket pengar som jag vill spara, eftersom jag varje månad förlorar mer pengar, och anklaga en annan för detta, istället för att inse att det är upp till mig att dirigera och styra min verklighet, och att dessa saker händer därför att jag inte har kommunicerat mig själv effektivt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv vara rädd för att vara med någon som inte har mycket pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra pengar personligt, och att definiera mig själv i enlighet med pengar, och tänka att om jag inte kan få, eller bygga upp mycket pengar – att jag då är värdelös, och att jag inte har någonting att vara stolt över

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg och frustrerad när en annan frågar mig efter pengar, och känna det som om de istället borde vara mer ansvarsfulla och inte slösat upp sina pengar, utan istället gjort som jag och sparat pengarna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera på en annan hur jag tillåter och accepterar mig själv att inte ta ansvar för min verklighet, och att inte leva på ett sådant sätt som är bäst för mig, och att inte ta ansvar för min kropp, och för alla delar av mig själv och min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera på en annan hur jag inte tillåter och accepterar mig själv att ta ansvar för min verklighet, och för mig själv, genom att kommunicera med en annan hur jag vill dirigera, styra, och uppleva min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i enlighet med mina pengar, och tro att så mycket pengar jag har avgör vem jag är, och avgör hur jag ska uppleva mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att mina pengar ska bli stulna, att någon ska ta mina pengar ifrån mig, och göra mig fattig, så att jag inte har några pengar att köpa mat för och betala min månadshyra med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig mer trygg, och säker när jag har en inkomst, och när jag har ett arbete, än när jag inte har ett arbete, och när jag inte har en inkomst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra pengar till någonting stort, och någonting som jag inte kan prata om med andra, och inte ta beslut utefter, eftersom jag känner att det är moraliskt förkastligt att bry sig om pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna att det är moraliskt förkastligt, och dåligt att bry sig om pengar, och att planera mitt liv utifrån hur jag kan skapa mig själv en inkomst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att presentera mig själv såsom att jag inte bryr mig om pengar, när jag inombords faktiskt upplever många reaktioner i förhållande till pengar, och fruktar att förlora pengar, och samtidigt vill ha mer pengar

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå en och jämlik med pengar

Jag hänger mig själv till att andas, och när jag upplever reaktioner gentemot och i förhållande mot pengar, att inte gå in i dessa reaktionerna, och inte bli en del av dessa reaktionerna

Jag hänger mig själv till att sluta frukta pengar, och till att sluta ha reaktioner gentemot pengar, och att sluta känna att det är moraliskt förkastligt att bry sig om pengar – och istället hanterar jag pengar som vad det är, ett fysiskt objekt

Jag hänger mig själv till att inte känna mig själv säker, och trygg när jag skaffat mig själv en inkomst, och känna mig osäker, och nervös, när jag å andra sidan inte skaffat mig en inkomst – och istället lever jag här som självtrygghet i varje ögonblick

Jag hänger mig själv till att stå upp och transcendera och gå igenom min rädsla för att förlora pengar, och för att bli fattig, för att bli bestulen, och rånad – och jag står upp här såsom en självdirigerad människa, för vilken pengar är ett fysiskt objekt som man måste ta hänsyn till i denna världen, praktisk hänsyn – och inte något som jag lägger ett emotionellt värde vid

Dag 6: Rebellen

En upplevelse som kommer upp ofta är ilska och frustration mot en annan, när denna andra säger till mig vad jag ska göra, eller hur jag ska göra det – oftast känner jag ett extremt motstånd mot att göra någonting som en annan säger till mig att göra, eftersom jag vill göra saker på mitt eget sätt. När någon säger till mig hur jag ska göra någonting känner jag mig som en slav, och som om jag är tvingad till att göra saken.

Jag är ofta på spänn, som om jag håller i mig, i rädslan att någon ska kontrollera mig, eller försöka manipulera mig, och vinna över mig på något sätt. Och när en annan talar, och berättar för mig hur jag ska göra, eller kan göra en sak – det är framförallt då som jag spänner mig, och går in i ett motstånd – som om jag spjärnar emot för att jag inte ska förlora mig själv, och försvinna ut i världsrymden, bort från mig själv, och bort från min kropp.

Jag har samma upplevelse när någon ber mig om en tjänst, genast känns det som att jag är pressad, och som om jag håller på att förlora kontrollen, och ”ge efter”, och därför förlora. Så även då spjärnar jag emot, och håller mig själv in i det längsta för att gå med på vad en annan säger till mig, eller ber mig om. Jag försvarar mig själv på detta sättet, försvarar mig själv mot vad jag tror är en fiende som kan ta över mig om jag inte spjärnar emot tillräckligt. Och naturligtvis känner jag igen detta ifrån hur jag upplevde mig själv när jag växte upp. Det kändes mestadels som en strid att vara hemma, och som att jag fick kämpa för att inte försvinna och bli övertagen, och kontrollerad av någon annan.

Jag inser hur bisarr denna upplevelse är, vad är det som jag försöker skydda mig själv emot? Vad är det som kan skada mig med att jag hjälper en annan, eller med att någon annan ber mig om någonting – det finns faktiskt ingen ren fysisk risk, vilket betyder att min rädsla är enbart, och helt baserad på en illusion, och en idé om verkligheten, och inte på den faktiska verkligheten som är här.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka skydda mig själv mot andra människor, och spjärna emot när andra människor ber mig om nått, eller frågar mig om nått, i rädslan att jag ska förlora kontrollen över mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försvara mig mot andra människor, genom att använda ångest och rädsla, och på så vis placera mig själv i en upplevelse av mig själv såsom att vara på spänn, såsom att vara vaksam, såsom att ta det försiktigt, och att i varje ögonblick värdera mina handlingar, och analysera mina handlingar, i förhållande till vilket värde de har för andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädslan inför att någon ska kontrollera och manipulera mig, och tvinga mig att göra någonting som jag inte vill göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att bli tvingad, och inför att någon begär av mig att jag ska göra någonting för dem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att bli attackerad, inför att bli överväldigad av en annan, utan att jag kan försvara mig, och hugga tillbaka, i tron att jag kan bli skadad av en annan människas ord

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag måste spjärna emot en annan människa, och att jag måste i varje ögonblick vara beredd på att jag kanske kommer bli attackerad, och att jag då måste ha någonting jag kan slänga tillbaka, eller någonting som jag kan göra tillbaka, i tron att jag måste göra detta för att överleva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av ångest och rädslan, såsom rädslan för att bli kontrollerad, och för att förlora min egen makt, och min egen förmåga att styra över mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och nervositet över att jag kommer förlora min förmåga att styra över mig själv, eftersom en annan människa säger ord, och utför handlingar, som gör att jag förlorar all kontroll – istället för att se och förstå att inga ord, eller handlingar som en annan, kan i rent faktiska termer kontrollera mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av nervositet och ångest att jag ska förlora kontroll, och att jag ska förlora min förmåga att styra över mig själv, och navigera mig själv i min verklighet, och jag ska bli bestulen min självrespekt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att någon kan stjäla någonting av mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att någon kan stjäla min självrespekt, och min förmåga att styra över mig själv, istället för att inse och förstå att detta är en idé och en fantasi – för i rent faktiska och fysiska termer kan ingen stjäla min självrespekt, och ingen kan stjäla min förmåga att fatta beslut för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag måste försvara vad jag säger, och att jag måste visa att jag inte är en förlorare, och att det jag säger är viktigt, och tas på allvar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att andra inte ska ta mig på allvar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra ska ta mig på allvar, i tron att det är viktigt att andra ser mig som viktig, och att jag är en seriös och allvarlig person, i tron att jag måste ha andras respekt, och andras erkännande för att jag ska kunna stå upp i och som mig själv, och leva självrespekt, och självkärlek

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv, genom att tro att jag måste vakta mig själv, så att inte andra ska kunna ta över mig, styra mig, eller kontrollera mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att all min rädsla för att förlora kontrollen över mig själv, och för att förlora kontrollen över hur andra ser mig, uppfattar mig, och tänker om mig, är en illusion som inte finns i den faktiska verkligheten här, utan enbart i mitt huvud som en idé

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att andra ska se mig som oseriös

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att andra ska se mig som osäker, och oseriös, och löjlig, och tycka att jag är en svag människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att inte kunna kontrollera mig själv, och kontrollera vad andra tycker och tänker, och känner och upplever om mig – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att veta vad andra tycker om mig, och kontrollera vad andra tycker om mig – och existera i en rädsla att någon ska tycka, eller tänka att de är överlägsna och bättre än, är intelligentare, har mer kontroll, och en större överblick än vad jag har

När jag ser att jag går in i rädslan, och ångesten att förlora kontrollen, och att jag fruktar vad andra tycker, eller känner om mig – så hejdar jag mig själv omedelbart, jag tar ett djupt andetag, och jag för mig själv tillbaka till verkligheten såsom denna fysiska verklighet – och jag korrigerar mig själv till att leva, och uttrycka mig själv här, en och jämlik såsom andetag, i förståelsen att ingen kan påverka, eller styra mig, för jag påverkar och styr mig själv

Jag hänger mig själv till att släppa all den kontroll som jag byggt mig själv runt, p g a rädslan att leva obehindrat, och som ett flöde

Jag hänger mig själv att inte ge in till rädslan, och att inte definiera mig själv utifrån hur andra ser mig, eller känner om mig, eller tänker om mig – jag hänger mig själv att respektera mig själv, älska mig själv, och värdesätta mig själv

Jag hänger mig själv till att inte vara beroende av andras upplevelse av mig, för att jag ska känna mig trygg, säker och stabil i mig själv – jag lever stabilitet här – jag andas stabilitet här – jag gör perfekt stabilitet här som mig själv