Tag Archives: reflektion

Dag 98: Vem Är Jag?

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att – när jag har upplevelser inom mig själv – att per automatik relatera dessa upplevelser till människor i min värld, och till omgivningen i vilken jag befinner mig – och tro att ”felet måste vara där ute!” – ”detta är inte jag!” – istället för att se, inse och förstå att om jag har en upplevelse inom mig själv är det jag – upplevelsen ÄR JAG – och därför handlar det inte om hur min omgivning är mot mig, eller vilka människor jag är med – utan allt handlar om mitt förhållande med mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig själv, och vilja att andra människor ska vara lugna – stabila – och i alla lägen vänliga mot mig – och så fort människor inte står upp till denna förväntningen inom mig själv – att gå in i en upplevelse av och som sorg – underlägsenhet – och självömkande – där jag känner mig själv som om ”hela världen är emot mig” – och ”det finns ingenting jag kan göra” – ”allting är förlorat” – istället för att jag står upp här såsom mitt andetag och ser att – jag skapar denna upplevelsen inom och som mig själv – en upplevelse som är helt och totalt onödig – eftersom jag istället helt enkelt kunnat vara här som min fysiska kropp – och inte skapa förväntningar, och upplevelser utan gå praktiskt sunt förnuft i varje ögonblick – och fokusera på praktiska lösningar istället för upplevelser, och energier

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå och interagera i min verklighet från en utgångspunkt av mitt sinne – såsom upplevelser av energier, känslor, och emotionella stormar – och sedan undra varför saker och ting i min verklighet inte går som jag vill – istället för att se, inse och förstå att det är helt självklart att INGENTING kommer fungera när jag faktiskt inte ens är närvarande här i min fysiska verklighet – och dirigerar punkterna som kommer upp – eftersom jag befinner mig i upplevelser, och antaganden såsom emotionella, och känslomässiga stormar – och att jag därför inte ser vad som pågår framför min näsa såsom vad som händer i min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att min verklighet är en reflektion av och som mig själv – och kommer reflektera min applikation av mig själv tillbaka till mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta min utgångspunkt, och mitt självuttryck när jag möter kraftfullt motstånd i min verklighet – och istället gå här – en och jämlik med min verklighet och inte separera mig själv in en upplevelse av ”mig själv” – utan istället dirigera, och interagera HÄR – en och jämlik – och således ta andra människors ord, och upplevelser i beaktande när jag rör mig själv och tar beslut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att helt bortse från vad som är här framför mina fysiska ögon – eftersom jag existerar i och som en förväntning – och ett hopp – en önskan om hur min verklighet ska vara – och att jag därför aldrig faktiskt har interagerat, och kommunicerat med människor i min verklighet – någonsin – eftersom jag aldrig tillåtit och accepterat mig själv att verkligen se, och lära känna vad som är här – eftersom jag hela tiden existerat i upplevelser, och idéer av vad som är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha en tendens av att vilja att saker och ting ska vara annorlunda än vad det är – t ex med mig själv; när jag arbetar med mig själv, och går min process – kan jag mycket ofta sätta orimliga krav på mig själv – pressa mig själv att gå igenom en punkt som jag ännu inte är stabil nog att ta mig själv igenom – och istället för att se att – ”jo, jag borde nog förbereda mig själv lite bättre” – att istället bara fortsätta att huffa, och skuffa – istället för att se att jag gör mer skada än nytta; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara flexibel – och mottaglig för vad som är här – och alltså inte försöka forcera saker och ting – utan gå en och jämlik här – och driva på men i åtanke på att jag inte kan gå så snabbt fram, och att jag måste – när jag kommer fram till en vägg – istället för att upprepade gånger springa rakt in i den – istället gräva mig under den, eller gå och hämta dynamit – för att sedan komma tillbaka och spränga bort skiten

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lyssna på vad som är här – och vara uppmärksam på hur mina beslut och handlingar påverkar mig, och andra i min verklighet – och utifrån detta ta beslut, och leva på ett sådant sätt som stöttar processen av att föda liv från den fysiska – men som samtidigt inte är alltför stenhård – och tuff – så att jag stöter iväg både mig själv och andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en karaktär av att ”vilja ha förändring nu!” – ”vilja att saker och ting ska hända nu!” – ”vilja att min vilja ska bli verklighet – nu!” – och i detta inte ta i beaktande andra människor – mig själv – hur min verklighet ser ut – och andra relevanta punkter – utan istället bli helt fast i en sorts tunnelseende – där jag måste få förverkliga och skapa denna punkt som jag bestämt mig för i mitt huvud – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att gå EN och JÄMLIK med min verklighet och med mig själv – och lära mig att lyssna på och se mig själv – och andra människor i min verklighet – och utifrån ett sådant perspektiv – ta och leva beslut som gynnar en ödmjuk, och försiktig – men samtidigt bestämd – födelse av liv från det fysiska

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte tillåta och acceptera mig själv att se när någonting inte fungerar – och i det ögonblick då jag ser att någonting inte fungerar – att genast agera och sluta upp med vad det är jag gör som inte fungerar – och ändra min applikation/riktning av mig själv till att finna en lösning – och en applikation/rörelse av och som mig själv som faktiskt fungerar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla tillbaka mig själv, och fastna i och som en karaktär av att var envis – vilket är att inte se verkligheten som är framför mina ögon – men istället hålla fast vid en idé och ett antagande om vad min verklighet är, och hur men verklighet borde vara – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att gå i och arbeta med vad som är här – såsom den verkliga verkligheten – som vad som faktiskt är HÄR just i detta ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur jag skapar situationer – och ögonblick i min värld och verklighet som jag finner ”inte vara stödjande” – och genom att se hur jag skapar dessa situationer – att ändra min applikation av och som mig själv – och röra mig själv såsom en lösning – så att jag skapar situationer – och ögonblick som är stöttande för alla parter inblandade

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att felet med denna verklighet är JAG – felet med vad jag upplever inom mig – är JAG – det finns ingen annan att hålla ansvarig för vad jag är och upplever inom mig själv än – JAG – således; när jag upplever att någon annan gör någonting mot mig – stoppar jag mig själv genast – jag tar ett djupt andetag, och jag för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva självansvar – och ta fullt ansvar för både min upplevelse av mig själv, och de situationer i vilka jag placerar mig själv tillsammans med andra människor

Jag åtar mig själv att sluta att ha förväntningar om min verklighet, och sluta att skapa onödiga emotionella, och känslomässiga upplevelser i förhållande till min värld/verklighet – och när jag ser att jag skapar, och medverkar i dylikt inom mig själv – stoppar jag mig själv genast – jag tar ett djupt andetag och jag för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva, och agera PRAKTISKT – FYSISKT – HÄR – och sluta göra mitt liv komplicerat genom att leva, och existera utifrån energiupplevelser

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att – när saker och ting inte går som jag vill är detta allt som oftast ett tecken på att jag är besatt av en sorts känslomässig, och emotionell upplevelse – och att jag vägrar att se vad som är här – och hur jag kan mest effektivt hantera, och dirigera vad som är här – således åtar jag mig själv att SE vad som är här – och när jag märker att jag vägrar att se vad som är här – att jag stoppar mig själv, tar ett djupt andetag – och för mig själv tillbaka hit – och tillåter och accepterar mig själv att SE vad som är här

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att min verklighet är en reflektion av och som mig själv – och kommer reflektera mig själv tillbaka till mig själv såsom jag existerar inom och som mig själv; således åtar jag mig själv att sluta anklaga min verklighet för att vara ”fel” – ”dålig” – ”dum” – och istället se att vad som pågår, och händer i min verklighet alltid är specifikt – och alltid visar mig tillbaka till mig själv – vem jag är; således – när jag upplever en situation som jag tycker ”går fel” – åtar jag mig själv att stanna upp – ta ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och reflektera tillbaka till mig själv hur jag skapar denna situationen genom vem jag tillåter och accepterar mig själv att vara inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att SE vad som är här – HÖRA vad som är här – och VARA HÄR med vad som är här – och inte längre existera i en separat idé och upplevelse av mig själv såsom att ha förväntningar – idéer och uppfattningar om vad som är här; således – när jag märker att jag ser min verklighet genom mitt sinne – stoppar jag mig själv – jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att se min verklighet HÄR – EN och JÄMLIK

Jag åtar mig själv att sluta försöka forcera saker och ting – och sluta driva, och föra framåt – när jag märker att det helt klart inte fungerar – och istället för att hålla kvar vid en metod som inte fungerar – att istället ändra utgångspunkt och försöka med ett nytt sätt att hantera på och se situationen – vilket är sättet av att skapa en situation som gynnar alla inblandade jämlikt

Jag åtar mig själv att sluta vara stenhård mot mig själv – och istället gå min process mjukt, och stilla – men samtidigt bestämt – och således åtar jag mig själv att inte försöka springa in i en vägg upprepade gånger – utan istället ta dynamit och spränga bort skiten

Jag åtar mig själv att – när jag ser att jag går in i tunnelseende – och endast ser en utväg, ett perspektiv – och endast vill en sak – att stoppa mig själv, ta ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och slappna av, ta det lugnt – och släppa punkten som jag så gärna vill ha – och därmed rasera tunneln och låta mig själv se att det finns ett stort och öppen landskap med böljande gräs som omger mig – och att jag kan gå i den riktning som passar mig, samt alla andra bäst

Jag åtar mig själv – att när jag märker att jag lever en viss punkt på ett sätt som inte fungerar – och inte ger några resultat – att genast stoppa mig själv, ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och gå HÄR – och ändra min riktning av mig själv till att agera, och leva EN och JÄMLIK med vad som är HÄR – och inte försöka dirigera vad som är här – i separation från vad som är här

Jag åtar mig själv att – när jag märker att jag är envis, och håller fast vid en punkt som inte fungerar – att stoppa mig själv – ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och leva/uttrycka mig själv på ett sätt som fungerar, och är effektivt istället – och som har till konsekvens att alla gynnas

Jag åtar mig själv att reflektera över hur min applikation av och som mig själv i ögonblick leder till att jag skapar situationer, och ögonblick som inte gynnar skapandet av liv från det fysiska

Dag 21: Reflektionen Av Mig Själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg på mig själv, irriterad och frustrerad att jag inte kan transcendera mina sömnmönster, och att jag inte kan förändra mig själv så att jag inte hela tiden vill sova mindre än vad jag gör

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg och frustrerad på mig själv för att jag har svårigheter att förändra ett visst mönster, istället för att inse och förstå att om jag har svårigheter att förändra någonting, betyder detta att jag ännu stöttat och hjälpt mig själv tillräckligt att förändra punkten ännu

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg och frustrerad på min partner för att hon röker cigaretter, istället för att inse och förstå att den ilskan jag upplever mot min partner är egentligen mot mig själv för att jag kompromissar viktiga punkter i mitt liv till fördel för begäret att fly från min verklighet genom sömn

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge efter till begär och beroenden, och ge mig själv hän till dessa, och försöka stänga ute den rösten som ekar inom mig, som säger till mig att jag vet vad jag gör, och hur jag gör det – och jag vet att jag borde i detta ögonblick förändra mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en beroendepersonlighet, där jag är beroende av tankar, beroende av rädsla, beroende av ilska, beroende av problem, beroende av sömn, beroende av allt som finns i denna verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa mig själv såsom en beroendepersonlighet, varigenom jag tillåter och accepterat mig själv att hålla kvar vid personligheter, och skapa mig själv genom energier, istället för att skapa mig själv här som liv i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv när jag faller, och fördöma mig själv när jag återgår tillbaka i gamla mönster av att ge upp, och ge in till apati, och uppgivenhet – istället för att helt enkelt vara ärlig mot mig själv att jag fallit, och sedan stå upp och gå igen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att apati och uppgivenhet är en produkt av fruktan och självfördömande, är en produkt av att tänka att jag inte är värd någonting, att jag inte får njuta av mig själv, eller uppskatta mig själv, och att jag inte får leva i denna verklighet till min fulla förmåga

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja undvika att gå upp på morgonen, eftersom jag känner och upplever en rädsla, och en ångest att leva – en rädsla och en ångest att jag inte ska kunna överleva denna dagen som kommer, utan att jag istället kommer förlora mig själv i en upplevelse av att dö

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara arg på mig själv, och fördöma mig själv för att jag inte haft tid att göra min DIP läxa varje dag, och känna det som om jag är alltför stressad och jagad, och känna det som om det inte finns tillräckligt med tid till någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv när jag inte gör min DIP läxa, och tänka att jag svikit mig själv, att jag övergivit mig själv, och sedan göra ett problem av hela punkten – istället för att andas, och inse att jag inte gjorde min DIP läxa, men jag gör den imorgon istället

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag efter att jag studerat, eller efter att jag gjort någonting som jag tycker är ansträngande, att jag då måste ge mig själv någon slags nöje, och roligt – istället för att inse, se och förstå att jag behöver inte ge mig själv något slags nöje om jag lever självmotiverat här, och om jag lever disciplinerat här, utan någon slags behov av energi, eller känsla för att jag ska röra på mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i mitt sinne tänka att min partner är ute efter att dominera mig, och sänka mig, genom att visa på att jag gjort fel, och att jag inte bryr mig tillräckligt mycket om vad som finns i min verklighet – istället för att se, inse och förstå att detta är mitt eget självfördömande reflekterat tillbaka till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv såsom att jag inte bryr mig själv tillräckligt, såsom att jag inte är tillräckligt snäll, och givmild, och att det därför är något fel med mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma och definiera mig själv såsom ond, såsom en syndare som i det förflutna gjort fel, och därför aldrig igen kan förlåta sig själv, och leva vidare – istället för att inse, se och förstå att detta är ett sätt för mig att undvika att ta ansvar för mig själv, och hitta en ursäkt till varför jag inte borde förlåta mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa med mig själv för att vara snäll mot andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa med mig själv, och göra saker som jag finner obehagliga, och som inte stöttar mig själv som min fysiska kropp, genom att jag försöker vara snäll mot en annan, eftersom jag känner skuld mot en annan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skuld mot en annan när jag ser att de gärna vill göra någonting, och jag ser att jag har möjligheten att få dem att göra det, och då känna som att jag borde ge efter och tillåta dem att göra, vad de vill göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skuld när jag säger nej, eftersom jag känner det som om jag berövar en annan deras roliga som de annars kunde ha haft, istället för att se, inse och förstå – att jag inte bara kan ta beslut utifrån en skuldkänsla, och en tro att jag måste vara snäll – jag måste ta mig själv i beaktande i beslutet, men också även andra – således är ett beslut som tas utifrån skuld ett korkat beslut, eftersom jag i ett sådant beslut inte beaktar den fysiska verkligheten som är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig skyldig, och känna mig som en dålig människa när jag säger nej, eller när jag inte håller med en annan, i tron och tanken att jag då har berövat en annan hans möjlighet att ha roligt, istället för att se, inse och förstå – att det är orealistiskt att jag ska ha ett ansvar för att alla andra ska uppleva sig själva på ett positivt sätt, eftersom vi alla skapar våra inre mentala upplevelser av oss själva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta beslut utifrån utgångspunkten att göra andra glada, och tillfredställda

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skuld för mitt förflutna där jag levt ut mina begär utan hänsyn mot människor i min värld, istället för att se, inse och förstå att det finns ingen skuld i att leva ut ondskefulla beteenden, skuld är en skapelse av ett system baserat i tankar, och energi, och är i sig självt värdelöst vad det gäller att dirigera, och styra, och korrigera missanpassade beteenden till något bättre – därav släpper jag all skuld och för mig själv tillbaka hit till verkligheten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv för mig förflutna, och skämmas för mitt förflutna, och p g a detta kompromissa mig själv, genom att tro att jag måste återta, och återhämta min integritet och självkänsla, genom att få andra att tycka och tro om mig att jag ändrats, och att jag är annorlunda, istället för att inse, se och förstå att det är irrelevant vad andra tycker om mig, vad som är relevant är att jag faktiskt ändrar på mig själv, att jag faktiskt vet inom mig själv att jag har ändrat på mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli erkänd, och sedd för sättet jag förändrat mig själv på, att vilja att någon ska se att jag förändrat mig själv och säga till mig att jag har förändrat mig själv, och att jag därigenom blivit en bättre människa, så att jag kan känna mig bra inom mig själv och för ett ögonblick förtrycka min skuld, istället för att se, inse och förstå att den enda lösningen är att jag ändrar mig själv för mig själv, och att jag tar bort min skuld för mig själv, och att jag erkänner mig själv i att jag ser att jag förändrats – och att jag faktiskt tillåter och accepterar mig själv att stå upp, självdirigerad, självskapad, och här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja förändra mina sömnmönster för att imponera på andra, och för att få andra att se att jag går min process effektivt, och att jag rör mig framåt utan skrupler, istället för att se, inse och förstå att om jag gör denna processen för andra, kompromissar jag mig själv helt, eftersom jag då inte går processen för att faktiskt skapa och föda mig själv till liv, utan enbart för att få erkännande – därför stoppar jag denna korkade, och helt onödiga personligheten av att söka erkännande från andra, istället erkänner jag mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli erkänd, och älskad av andra – att vilja att andra ska se mig och tycka att jag gjort framsteg, istället för att jag själv ser mig själv, och ger mig själv beröm för att jag faktiskt gjort framsteg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag är så värdelös, att jag måste ha en annans erkännande, en annans validering att jag faktiskt gjort framsteg, och tro att jag för att kunna uppskatta mig själv för att jag gjort framsteg inom och som mig själv, att jag då måste ha en annan som uppskattar mig – istället för se, inse och förstå att jag behöver inte någon annan, jag behöver inte bli bevakad av ett hundratal människor som alla är totalt fascinerade i vad jag gör och inte gör – jag kan uppmärksamma mig själv, uppskatta mig själv, värdesätta mig själv och älska mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att konstant vara i en strid med andra människor, där jag känner att jag måste hävda mig själv, bevisa mig själv, åberopa mig själv, visa att jag finns, att jag duger, att jag är tillräcklig, i tron att jag måste för att kunna uppskatta mig själv, få andra att uppskatta och erkänna mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka erkännande från andra, att söka att göra ett namn för mig själv där jag blir ihågkommen och sedd, och andra människor kommer ihåg vem jag är, och när jag går förbi dem så känner de igen mig, istället för att se, inse och förstå att jag behöver inte den här idén av erkännande för att faktiskt erkänna mig själv – jag kan erkänna mig själv – jag kan uppskatta mig själv – jag kan sitta här i min stol och leva dessa orden här, och således inte behöva ge mig ut och strida för att bli sedd

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att radera mitt ego, såsom mitt begär av att få bli berömd, av att få bli älskad, av att få vara någon i massan som andra kommer ihåg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv som så värdelös, och underlägsen att jag måste ha erkännande från andra människor för att kunna erkänna mig själv – och tro att om jag väljer att erkänna mig själv, att detta inte är av något värde eftersom jag är tydligen så värdelös och underlägsen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara nöjd med mig själv, att inte tillåta mig själv att slappna av, och se vad det är jag har gjort, och se hur långt jag faktiskt tagit mig, och därefter tillåta och acceptera mig själv att uppskatta mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att aldrig vara nöjd med mig själv, och konstant tycka, och känna det som om jag klarar mer, jag kan göra bättre, jag kan pressa hårdare, och därför aldrig tillåta mig själv att säga till mig själv – det där var bra gjort av mig själv, jag är nöjd med mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara missnöjd med mig själv, trots att jag visat för mig själv på ett flertal sätt att jag gjort saker i mitt liv som jag borde vara nöjd över, att jag tryckt mig själv igenom upplevelser, och stoppat upplevelser av mig själv, som jag därför borde vara nöjd med mig själv för

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig själv mer av mig själv än vad jag kan klara av, istället för att se var jag är i min process, och se vad jag rent faktiskt kan hantera, och därifrån sedan applicera och driva mig själv, och därav tillåta och acceptera mig själv att ta det försiktigt, och låta processen ta den tiden det får ta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inombords uppleva mig själv som stressad, och som att jag har alldeles för lite tid att göra de sakerna jag måste ha gjort – istället för att tillåta och acceptera mig själv att ge mig själv den tid jag behöver, och låta det ta den tid det tar – och applicera mig själv utifrån utgångspunkt att stress är oavsett anledning alltid förstörande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva från en utgångspunkt av att bli sedd av andra, och att bli erkänd av andra, och att bli definierad såsom tillräcklig av andra – istället för att tillåta och acceptera mig själv att sluta jag efter acceptans, och istället acceptera mig själv – och sedan istället använda min frigjorda tid åt att stötta mig själv att gå igenom denna process, och stötta mig själv att effektivt stå upp i systemet och göra det som måste göras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stötta mig själv att stå upp i systemet och göra det som måste göras, och leva utifrån utgångspunkt att jag är här på denna jord för att skapa en värld som är bäst för alla, inte för att uppfylla mina drömmar, inte för att överleva, inte för att bli bättre än andra, eller bli sedd, utan jag är här för att självdirigerat skapa mig själv, och världen till en plats som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta upplevelser, och känslor, och emotioner komma i vägen framför vad jag är här för att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja skapa mig själv utifrån en upplevelse av positivitet såsom motivation inom mig, istället för att inse, se och förstå att den positivitet såsom en motivation är ytterligt begränsat och går inte att lita på, eftersom den baserad på en idé och inte på denna fysiska verklighet, således går det inte att lita på en sådan motivation eftersom den när som helst kan försvinna och när som helst återkomma, motivation måste vara fysisk viljekraft, här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i en upplevelse av positivitet när jag studerat mycket, såsom en upplevelse av mig själv att jag är viktig, och att jag är förmer än vad andra är – istället för att se, inse och förstå att denna upplevelse såsom positivitet kommer skjuta tillbaka i en upplevelse av negativitet, och så fort jag inte rör mig såsom en och jämlik med min fysiska kropp, som sunt förnuft och insikt – då skapar jag konsekvenser för mig själv i formen av energier som jag måste uppleva, och andas igenom

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa konsekvenser för mig själv genom att medverka i positiva energier inom mig, i tron att positiva energier faktiskt är positiva, istället för att inse att positiva energier är negativa energier, men i en annan förpackning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta mig själv utifrån positiva energier, och definiera mig själv utifrån positiva energier, och tro att när jag upplever en positiv energi, eller när jag upplever en känsla av välbefinnande, att jag då befinner mig rätt, att jag gör rätt, och rätt, istället för se, inse och förstå att jag inte kan lita på min positiva känslor, och att jag absolut inte kan anta huruvida någonting som jag gör är effektivt eller inte, baserat på en positiv känsla och upplevelse

Jag åtar mig själv att inte längre existera, driva, och framföra mig själv utifrån ett begär av att bli erkänd av andra, av att bli sedd av andra, av att bli ihågkommen av andra, och istället motiverar jag mig själv att varje ögonblick driva mig själv såsom min egen motivation, och min egen princip – och med målet att skapa en värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte längre söka efter acceptans, att inte längre söka efter erkännande, utan istället erkänna mig själv, istället ge till mig det jag vill få av en annan, vilket är erkännande, acceptans, och värde – jag ger detta till mig själv, lever det som mig själv, och slutar därmed att leta efter det i andra

Jag åter mig själv att inte längre se mig själv, definiera mig själv såsom värdelös och underlägsen – jag slutar att förminska mig själv genom att tänka, jag slutar att försätta mig själv i en upplevelse av apati och uppgivenhet genom att fördöma mig själv – jag står upp inom mig såsom min bästa vän, och tillåter mig själv att uppskatta mig själv, och vara nöjd med mig själv och sakta men säkert korrigera mig själv till att leva vad som är bäst för alla, på alla sätt

Jag åtar mig själv att inte längre vara en slav till fruktan, och jag slutar därför att frukta att värdesätta mig själv, och att acceptera, och uppskatta mig själv, såsom fruktan att jag gör något fel genom att ge detta till mig själv – istället för att inse och förstå att jag gör inget fel, det finns inget att frukta, det finns ingen gud som kommer anklaga mig för att leva fel – därför uppskattar jag mig själv, därför hänger jag till mig själv att ge till mig själv uppskattning, acceptans och egen värde