Tag Archives: revolution

Dag 143: Gör Det Då!

Självskriverier

Idag har jag haft problem med att hålla fast vid mitt åtagande att sova enbart sex timmar per natt. Problemet ligger i att jag inte går upp direkt när min väckarklocka ringer, och att jag sedan när jag gått upp oftast går och lägger mig i soffan för att läsa någonting – vilket nästan alltid leder till att jag somnar, och inte får särskilt mycket läst.

Så – den punkt jag vill arbeta med idag är – hur – det kommer sig att jag inte stiger upp direkt på morgonen – och hur – det kommer sig att jag lägger mig soffan för att läsa. Detta hur har att göra med att jag inte gärna vill uppleva mig själv obekväm, vilket jag gör när jag förändrar mina sömnvanor, och när jag sätter mig själv i min stol – vid mitt skrivbord – direkt efter att jag vaknat på morgonen.

Istället för att gå igenom denna obekvämlighet tar jag beslutet att jag helt enkelt inte vill, och så gör jag om det som jag bestämt mig för att inte gör. Men – trägen vinner – det är bara att stå upp igen och placera nya självåtaganden att leva och korrigera mitt beteende.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vilja gå igenom det motstånd, och den obekvämlighet jag känner inför att vakna på morgonen – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra det till en vana att direkt ge upp, och sabotera mig själv så fort jag möter en punkt i min verklighet som är svår, eller obekväm att ta mig igenom

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vilja pressa mig själv fysiskt i att ändra mina fysiska beteenden – och känna att jag inte har den disciplin och den bestämdhet som krävs för att klara av och ändra mina fysiska beteenden; istället för att se, inse och förstå att det är bara jag som kan bestämma mig själv för att jag har den fysiska kraft, och styrka som behövs för att ändra mig själv – och att det bara är jag som kan disciplinera mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ifrågasätta mig själv när jag säger till mig själv på morgonen då jag vaknar att ”jag kan väll bara somna om, jag är ju så trött” – och således säga till mig själv istället att ”nej nu jävlar går jag upp – för då kommer jag få så mycket mer tid denna dagen – jag kommer vara mer stabil inom mig själv – och jag kommer få gjort det jag bestämt att jag ska göra”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vilja göra någonting som kräver disciplin, ansträngning, tålamod, och bestämdhet – utan bara vilja göra sådana saker som är enkla, som är lätta och som jag redan kan göra utan några problem; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att utmana mig själv att göra saker som jag tycker är svåra – att göra saker som jag tycker är obekväma – att göra saker som jag är rädd för – att göra saker som jag inte vill göra – och således expandera mig själv och växa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv övertala mig själv att inte göra någonting som jag tycker är svårt, och som jag är ovan med – och som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda som övertalningsmetod inom mig själv att ”jag inte kan” – ”det kommer säkert inte gå bra ändå” – ”jag kan ju vänta med att ändra denna punkten” – ”jag kan ju göra denna punkten någon annan gång” – istället för att säga ”NEJ – FUCK OFF TANKAR– NU GÖR JAG DETTA!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte disciplinera mig själv, och vara hård mot mig själv i det att jag slutför, och gör klart det jag tar mig för – och jag går igenom mina beslut och manifesterar mina beslut till min fysiska verklighet; och således i fråga om sömn – så ändra jag mitt sömnbeteende såsom jag bestämt mig för att ändra mitt sömnbeteende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara ärlig mot mig själv och se, inse och förstå – att i de delar av mitt liv där jag sett att jag velat förändra mig själv, och bygga om mig själv – och jag vetat exakt hur jag skulle göra detta – har jag faktiskt aldrig gått igenom den obekvämlighet det innebär att ändra mitt fysiska beteende; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att den obekvämlighet jag upplever är rädsla inför det nya – rädsla inför att jag inte ska klara av det – rädsla inför att jag inte vet hur jag ska göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, och leva varje dag som en utmaning att leva mig själv som perfektion – och ta beslut som är bäst för mig, och bäst för alla andra i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stoppa mig själv när jag märker att jag medverkar i rättfärdigande tankar, och att jag börjar prata med mig själv för att få undvika någonting, eller inte behöva göra någonting; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lyssna på dessa tankar, och låta mig själv styras av mitt obehag – och ta beslut utifrån mitt obehag – istället för att ta beslut HÄR – en och jämlik – och ta beslut utifrån sunt förnuft och utifrån vad som är bäst för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som rättfärdiganden inom mig själv – som kommer upp när jag står inför en punkt att ändra mig själv – där jag således tänker till mig själv att ”jag kan ju vänta med att ändra mig” – ”jag är nog inte tillräckligt stark för att ändra mig just nu” – ”det blir nog bättre om jag väntar lite” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att detta endast är ett försök av mig att rättfärdiga mina rädslor – att rättfärdiga min ångest – och att rättfärdiga mina försök att inte ändra mig själv; och således åtar jag mig själv att driva mig själv igenom och inte lyssna på dessa tankar – utan rent faktiskt ändra på mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det finns absolut ingenting att vänta på – och att jag kan vänta på mig själv i en evighet, eftersom det är jag som bestämmer att jag ska vänta – istället för att jag faktiskt agerar och gör vad som måste göras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte agera, och göra det som måste göras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag ska kunna förändra mig själv utan att faktiskt GÖRA någonting – och i detta ser, inser och förstår jag att för att förändra mig själv måste jag GÖRA någonting – och rent PRAKTISKT styra min kropp – styra mina ord – och ändra mig själv

Självåtaganden

När jag vaknar på morgonen och jag känner motstånd, och obekvämlighet inför att gå upp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag ska ändra mig själv – och ändra mina sömnvanor – måste jag ta ett beslut NU – och faktiskt gå upp ur sängen NU; således åtar jag mig själv att gå upp ur sängen i samma ögonblick som mitt alarm ringer, eller när jag vaknar av egen maskin

När jag märker att jag tänker att jag inte kan pressa mig själv fysiskt att ändra mina fysiska beteenden, eftersom jag tydligen inte har den disciplin och bestämdhet som krävs – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är jag som bestämmer om jag har den disciplin, eller bestämdhet som krävs – och att det är någonting jag bestämmer I DETTA ÖGONBLICK då jag står inför beslutet att ändra på mig själv; således åtar jag mig själv att leva bestämdhet, och disciplin – och att fysiskt ändra på mitt beteende och att fysiskt ändra sättet jag lever och uttrycker mig själv på

När jag märker att jag säger till mig själv då jag vaknar på morgonen – ”jag kan väll bara somna om, jag är ju så trött” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att detta är rättfärdigande – och att jag försöker styra mig själv bort från att faktiskt ändra mig själv; och således åtar jag mig själv att stå upp inom och som mig själv och att ändra mig själv – att säga ”fuck you rättfärdigande! Nu ändrar jag mig själv” – och sedan leva detta

När jag märker att jag inte vill göra någonting som kräver disciplin, ansträngning, tålamod och bestämdhet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår – att det är bara förprogrammering att jag inte vill göra det som krävs disciplin, ansträngning, tålamod, och bestämdhet – och att detta således inte är någonting jag behöver lägga värde vid, utan att jag kan ändra mig själv och helt enkelt göra det som måste göras; således åtar jag mig själv att göra det som måste göras – och att driva mig själv till att bli klar med mina projekt, och att så fort motstånd, eller obekvämlighet dyker upp inom mig – att då driva mig själv igenom denna upplevelse av och som mig själv

När jag märker att jag övertalar mig själv att inte göra någonting jag tycker är svårt, och som jag är ovan med – och som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag lever denna typ av rädsla, och nervositet inför att göra nya saker, så begränsar jag mig själv något fruktansvärt – således åtar jag mig själv att driva mig själv igenom obekvämlighet, och göra sådant jag tycker är svårt, och sådant som jag är ovan med – och helt enkelt göra det som krävs och det som måste göras

När jag märker att jag inte vill slutföra, eller göra klart någonting som jag tagit mig för – och att jag försöker maska mig ur detta genom att säga att jag är trött, jag inte orkar, och att jag inte kan – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag kan göra det jag mig beslutar mig för att göra, och det jag sedan rent faktiskt GÖR; således åtar jag mig själv att ta beslut – att disciplinera mig själv och sedan leva beslutet och driva mig själv igenom allt motstånd

När jag märker att jag ger efter inför obekvämlighet, eller motstånd – och inte går igenom de beslut jag tagit, och gör dessa beslut till verklighet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag åtar mig själv att göra mina beslut verklighet vad som än krävs – och att om jag ger efter inför obekvämlighet, och motstånd – att genast stå upp inom mig själv och börja gå igen – och att aldrig ge upp tills det att jag är klar

Jag åtar mig själv att stå upp varje morgon och se varje dag som en utmaning att leva mig själv som perfektion och vad som är bäst för alla – och att manifestera och skapa mig själv som det levande ordet i praktisk applikation

När jag märker att jag börjar prata inom mig själv på ett sätt där jag försöker undvika att göra det som krävs, och att undvika att göra det som jag har bestämt mig för att göra – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är NU jag MÅSTE STOPPA MIG SJÄLV – det NU ELLER ALDRIG – och således åtar jag mig själv att stoppa mig själv och att driva mig själv igenom allt motstånd, och all obekvämlighet – och göra det som är bäst för alla

När jag märker att jag står inför en punkt att förändra mig själv – och att jag börjar tänka att ”jag kan ju vänta lite” – ”jag behöver inte göra det just nu” – ”det finns ännu tid kvar” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inse och förstår att det är HÄR jag måste ändra på mig själv – det är HÄR – jag måste dirigera mig själv om jag någonsin vill kunna ändra mig själv, vilket jag naturligtvis vill; således åtar jag mig själv att HÄR göra beslutet och leva beslutet att ändra mig själv och säga ”FUCK YOU” till alla uppskjutandetankar som dyker upp inom mig

Jag åtar mig själv att sluta vänta på att någonting ska hända – och att se till att någonting händer – genom att jag rör min mun, mina ben, mina armar, och min kropp att förändras i och som varje ögonblick

Jag åtar mig själv att SKAPA och GÖRA förändring och att sluta hoppas att förändring kommer att dyka upp av sig självt – jag ser, inser och förstår att jag måste vara – och LEVA förändring – för att förändring skall kunna inträffa

Advertisements

Dag 58: Omdefiniera Ord II

Idag ska jag omdefiniera ordet/meningen/utrycket ”frihet att uttrycka sig själv” – som med andra ord skulle kunna översättas till spontan, bubblande, och utan fruktan eller ångest.

Informationsinsamling

Nuvarande förståelse

Min nuvarande förståelse av att leva frihet att utrycka sig själv, är att man är spontan, och man pratar, lever, och medverkar här utan att vara nervös för vad andra ska tycka eller inte tycka; man tillåter helt enkelt sig själv att släppa taget, och inte oroa sig om hur man borde vara, vad man borde säga, hur man borde se ut – utan man är istället.

Ordbokens definition

1. Att vara fri från begräsningar

2. Personlig självständighet och frihet från slaveri, fängsling, eller förtryck

Hur ordet låter

Fri-het

Fri-och-hes

Fri-hel

Fri-utan-fel

Skapandefasen

Kreativt skrivande

Det som går att se i ordboken, och i hur vi definierat frihet i vår värld, är att frihet endast existerar mot någon annan. Vi har t ex definierat det som frihet att vägra att arbeta för någon vresig patron, eller störta en kung – och alltså tar vi då tillbaka våran frihet, vilket betyder att våran frihet aldrig var våran egen.

Det är också intressant att titta på hur USA:s propagandamaskin använder frihet för att få folket att följa efter utan att ställa jobbiga frågor. Här ses frihet som någonting du måste kämpa/döda för – och som är någonting en annan kan ta ifrån dig, om du inte ständigt är på din vakt, och skyddar din frihet.

I grund och botten ses frihet såhär i vårt nuvarande system: jag är fri eftersom du inte kan tvinga mig att göra någonting, eftersom det är jag som kan tvinga dig att göra någonting – och alltså har frihet blivit någonting som vi tävlar om, och som endast en kan äga – eftersom frihet är att ha kontroll och makt över en annan, och ha frihet att bestämma. Men är detta verkligen frihet?

Ljudet av ordet frihet – fri-hel – säger en hel del. När vi inte längre har begär, när vi inte längre söker, och vill ha mer, och mer – utan när vi är tillfreds här – inte styrda av ett sökande efter något mer – då är vi fria. Alltså – fri-hel. När vi inte längre definierar oss utifrån vad som händer i vår värld, utan vi skapar oss själva, och står hela – då är vi fria.

Slutlig definition

Frihet är att stå här som andetaget och sluta söka, leta efter, och vilja – utan istället stå HEL här i varje ögonblick.

Kontrollfrågor

Representerar min definition det ordet verkligen betyder?

Ja

Är min definition fri från polaritet?

Ja

Kan jag stå vid denna definition in i evighet?

Ja

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från ordet frihet, genom att tro att jag måste söka efter frihet, jaga efter frihet, slåss för frihet, och dö för frihet – istället för att se, inse och förstå – att det är en idé att frihet är någonting som vi endast kan uppleva som oss själva genom att bevisa för andra att vi är fria – istället för att vi står upp här som andetaget och lever frihet – såsom att vara hel – i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter frihet utanför mig själv genom att vilja bevisa för andra att jag är fri, att jag kan uttrycka mig själv utan att bli rädd, eller tillbakahållen – och i detta separera mig själv ifrån, eftersom frihet utifrån en sådan definition är någonting jag hela tiden måste jaga och försöka manifestera, och som inte finns här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att frihet är någonting jag inte har, utan som jag måste slåss för och kämpa för, och som jag måste bevisa inför andra att jag har – genom att få andra att tänka, och tycka att jag är fri – och att jag kan uttrycka mig själv utan besvär

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva frihet här i varje ögonblick, i varje andetag – genom att se, inse och förstå – att frihet är att leva här utan några begär, och utan att konstant söka efter någonting mer, eller någonting bättre

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att jag inte behöver kämpa för frihet, och slåss för frihet – utan att jag helt enkelt kan besluta mig själv för att leva frihet här, och sedan leva frihet utan någon upplevelse, utan någon känsla, utan någon idé om hur jag ska nå frihet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka uppnå frihet, genom att skapa mig själv som en upplevelse av energi – varigenom jag definierat frihet såsom att känna mig hög på energi och överlägsen, och i kontroll av andra människor – istället för att se, inse och förstå att frihet inte är någonting jag måste uppnå, utan någonting som jag kan leva här – genom att helt enkelt släppa taget om begär och behovet av att bli någonting mer

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa begäret efter att få bli och vara någonting mer, bättre, starke, effektivare, och istället för att hela tiden söka efter någonting – leva mig själv här såsom effektivt – leva mig själv här såsom frihet – leva mig själv såsom de ord jag vill uppleva och vara som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att frihet i vårt nuvarande system har fått en snedvriden och illusorisk definition som motsäger sig självt – därför slutar jag att försöka leta efter och hitta den frihet som systemet påstår finns – och jag inser, ser och förstår att JAG är frihet

Jag åtar mig själv att leva frihet i varje andetag, och i varje ögonblick genom att sluta leta, och söka efter någonting mer – såsom mer energi – fler upplevelser – fler saker – och jag för mig själv tillbaka till andetaget – och lever frihet här – genom att faktiskt vara fri att ta beslut som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att vara hel i varje ögonblick – genom att andas effektivt i varje ögonblick och vara medveten om HELA min kropp – här

Jag åtar mig själv att sluta leta efter hela mig – och istället se, inse och förstå att HELA jag är HÄR om jag lever HELHET som mig själv genom att vara medveten om HELA mig såsom HELA min mänskliga fysiska kropp

Dag 8: Rebellen II och Pengar

Punkt 1: Rebellen II

Ilska, frustration, och reaktioner, det är vad jag upplever när någon pekar ut någonting till mig, eller ber mig göra någonting. Det spelar dock en stor roll vilken person det är som pekar ut denna sak till mig, men är det en auktoritet, eller låter personen auktoritär, då reagerar jag. Då blir jag rebellen som absolut inte ska göra vad en annan säger till mig, eftersom jag måste tydligen värna om min integritet, genom att absolut inte göra det någon säger till mig.

Oftast håller jag rebellen inombords, men han finns där och dyker i tysthet upp i de flesta situationer. Det som jag allra helst hade velat, hade varit att leva ut rebellen, och säga nej! Jag vill inte! Aldrig! Istället har fördömt denna upplevelse av mig som rebellen, och förtryckt den, istället för att ta tag i den, skriva om den, och sedan korrigera mig själv på riktigt.

Problemet med rebellen är att han inte ser verkligheten som den faktiskt är, utan han ser verkligen utifrån hur han känner sig, och han känner sig naturligtvis förödmjukad, han känner sig förlöjligad, and vill ha revansch, och visa att det är han som bestämmer. På grund av detta tar rebellen inte några vettiga beslut, utan beslut som är baserade på känslor, och emotion, och som inte är riktiga – beslutet blir då inte heller riktigt på något sett.

Vad är det som rebellen inte ger till sig själv, varför tror han att han måste stå upp mot andra, bevisa sig själv, och göra sig hörd och sedd? Jo, han har ännu inte accepterat sig själv, och han har ännu inte tillåtit sig själv att respektera sig själv, och uppskatta sig själv – dessa är grundproblemen.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva det som om jag måste bevisa mig själv, som att jag måste göra mig själv hörd, och visa att ingen kan mucka med mig, för jag är starkare, istället för att jag accepterar mig själv här, och istället för att jag tillåter mig själv att respektera mig själv och uppskatta mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att andra kan förödmjuka mig, och göra mig mindre värd genom deras ord, och inom detta tro att jag måste bevisa mig själv inför andra, och konstant vakta vad andra tycker, och säger om mig, genom att rebellera, och uttryckligt säga till dem att jag inte är inte som de tror – istället för att inse att vad jag upplever såsom att känna mig förödmjukad inte har någonting att göra med andra, utan är min egen skapelse, och kan således inte korrigeras utifrån att jag försöker kontrollera andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att söka efter andras erkännande, och vilja att andra ska erkänna mig som en stark, förnuftig, intelligent och självständig människa – och när detta inte händer – reagera och försöka manipulera min verklighet till att se mig såsom jag vill att de ska mig – istället för att jag lever här, en och jämlik – och slutar sig mig själv på något speciellt sätt, utan istället lever mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter andras erkännande, och söka att förändra mig själv, genom att förändra bilden andra människor har utav mig, och den bilden jag har av mig själv, istället för att inse att det inte handlar om att förändra en bild – utan om att helt ta bort alla typer av bilder, eftersom dessa uttrycker en idé och inte står här en och jämlik med verkligheten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att slåss mot andra människor för att få dem att se mig såsom den bilden jag vill att de ska se mig som, istället för att jag tillåter mig själv att acceptera mig själv, och uppskatta, och värdesätta mig själv – och således inte vara i ett behov av att få andra att tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, önska, och ha ett begär av att andra ska tycka om mig, ska älska mig, och ska finna mig trevlig, roande, och underhållande att vara runt, och att vara med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja och önska att andra människor ska se mig som perfekt, och ska tycka att mitt liv är perfekt, och ska se mig såsom en mycket speciell människa, som har speciella egenskaper, och som därför är värd att ge respekt till och acceptera – istället för att tillåta mig själv att acceptera mig själv, att värdesätta mig själv och att uppskatta mig själv – och således inte vara beroende av vad andra tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort mig själv, genom att vilja att andra ska uppmärksamma, hitta, definiera, och ge mig värde

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att andra människors ord ger mig värde, istället för att inse att det jag upplever såsom värde, är en känsla som jag kopplat till en annan människas ord, och har därför ingenting att göra med den andra människan, utan är en konsekvens av vad jag skapat inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter att få bli erkänd som en stark, självgående, självdisciplinerad, och skrupelfri människa, som inte har någon svaghet, eller någon dålig sida – i begäret av att få bli älskad av andra – istället för att jag tillåter mig själv att älska mig själv, och istället för att jag tillåter mig själv att stödja mig själv, uppmärksamma och värdesätta mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om andra människor tänker att jag är underlägsen, och svagare än vad de är – att tro att jag då blir underlägsen, och svagare än vad de är, och att jag därför måste bevisa mig själv inför dem att jag inte är svag – istället för att inse att jag blir endast svag, och jag är endast underlägsen, när jag tillåter och accepterar mig själv att känna mig själv, och leva underlägsenhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att mitt enda värde, och min enda betydelse i denna världen, utgår ifrån vad andra tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mitt värde bli definierat utifrån vad andra tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva egenvärde här i varje ögonblick, genom att jag tillåter och accepterar mig själv att inse att ingen kan styra mig, ingen kan degradera mig, ingen kan vinna över mig, ingen kan förnedra mig – eftersom jag skapar alla upplevelser inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta fullt ansvar för allt det jag upplever inom mig själv, och således göra mig självständig, och göra mig kapabel att leva, och uttrycka mig själv här – oberoende av vad andra tycker och tänker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag inte är tillräckligt stark för att leva självständighet, och att jag inte är tillräckligt mogen ännu för att stå upp här och ge mig själv allt värde, och således sluta vara beroende av hur jag tror andra definierar och värdesätter mig – istället för att inse att jag är redo, och att jag är redo när jag väljer att vara redo, således väljer jag att vara redo

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag är svag, och att jag är en genetiskt underlägsen individ, och tänka att jag därför måste söka uppmärksamhet, och erkännande ifrån andra, istället för att jag själv lever erkännande och uppmärksamhet här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv med andra, och tänka att jag är en genetiskt underlägsen och sämre individ än vad andra är, istället för att inte tillåta mig själv att ta bort denna tanken, och stå upp hår såsom självvärde, självkärlek, och självuppskattning, och leva jämlikhet

Jag hänger mig själv till att leva mig själv såsom egenvärde, såsom självuppskattning, såsom att jag tillåter mig själv att vara nöjd med mig själv, och såsom självrespekt

Jag hänger mig själv till att inte längre söka definiera mig själv efter hur andra ser mig, och upplever mig – utifrån vilket värde andra ger mig – och istället ger jag mig själv egenvärde, och jag ger mig själv respekt, och jag tillåter mig själv att definiera mig själv

Jag hänger mig själv till att stå upp såsom självständighet, varigenom jag inte längre är beroende av att skapa mig själv utifrån hur jag tror andra ser mig – utan istället skapar jag mig själv här såsom andetaget, såsom det levande ordet – och jag lever vad som är bäst för mig, eftersom det är bäst för alla

Jag hänger mig själv till att sluta försöka övertyga andra om att jag är stark, eller disciplinerad, fokuserad, en vinnare, eller perfekt på alla sätt – och istället tillåter och accepterat jag mig själv att gå min process för mig själv, som mig själv, och utan att jämföra mig själv med andra

Punkt 3: Pengar

Pengar, och rädslan för att förlora pengarna. Och sedan upplevelsen av ett en annan utnyttjar mig för mina pengar, och inte ger mig tillräckligt med pengar tillbaka. Sedan också skuld för att ha pengar – dessa är diverse punkter jag de senaste dagarna upplevt i förhållande till pengar.

Målet är att pengar ska vara en praktisk angelägenhet och ingenting mer, för tillfället är pengar dock mer än det.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att förlora pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig trygg och säker när jag sparar pengar, och känna mig osäker, och nervös när jag inte sparar pengar utan istället spenderar pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett förhållande till pengar, där jag känner det att om jag förlorar pengar, så förlorar jag en del av mig själv, och därför tro att jag måste vakta mina pengar, och vara säker på att stjäl eller utnyttjar mina pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest inför att förlora mina pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka spara pengar för att på sätt motverka min upplevelse av att känna ångest när jag förlorar pengar, istället för att inse att sparande av pengar endast är ett sätt att förtrycka den rädsla jag upplever

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka spara pengar för att på sätt skydda mig själv mot min rädsla inför att förlora pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg och frustrerad, genom att tänka att en annan tar mina pengar från mig, och att jag förlorar pengar istället för att bygga upp mer pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera och känna mig felbehandlad, och åsidosatt, när jag tycker att någon tar mina pengar, och inte ger tillbaka lika mycket som denne tar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli frustrerad genom att tänka att jag inte kan spara så mycket pengar som jag vill spara, eftersom jag varje månad förlorar mer pengar, och anklaga en annan för detta, istället för att inse att det är upp till mig att dirigera och styra min verklighet, och att dessa saker händer därför att jag inte har kommunicerat mig själv effektivt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv vara rädd för att vara med någon som inte har mycket pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra pengar personligt, och att definiera mig själv i enlighet med pengar, och tänka att om jag inte kan få, eller bygga upp mycket pengar – att jag då är värdelös, och att jag inte har någonting att vara stolt över

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg och frustrerad när en annan frågar mig efter pengar, och känna det som om de istället borde vara mer ansvarsfulla och inte slösat upp sina pengar, utan istället gjort som jag och sparat pengarna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera på en annan hur jag tillåter och accepterar mig själv att inte ta ansvar för min verklighet, och att inte leva på ett sådant sätt som är bäst för mig, och att inte ta ansvar för min kropp, och för alla delar av mig själv och min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera på en annan hur jag inte tillåter och accepterar mig själv att ta ansvar för min verklighet, och för mig själv, genom att kommunicera med en annan hur jag vill dirigera, styra, och uppleva min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i enlighet med mina pengar, och tro att så mycket pengar jag har avgör vem jag är, och avgör hur jag ska uppleva mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att mina pengar ska bli stulna, att någon ska ta mina pengar ifrån mig, och göra mig fattig, så att jag inte har några pengar att köpa mat för och betala min månadshyra med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig mer trygg, och säker när jag har en inkomst, och när jag har ett arbete, än när jag inte har ett arbete, och när jag inte har en inkomst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra pengar till någonting stort, och någonting som jag inte kan prata om med andra, och inte ta beslut utefter, eftersom jag känner att det är moraliskt förkastligt att bry sig om pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna att det är moraliskt förkastligt, och dåligt att bry sig om pengar, och att planera mitt liv utifrån hur jag kan skapa mig själv en inkomst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att presentera mig själv såsom att jag inte bryr mig om pengar, när jag inombords faktiskt upplever många reaktioner i förhållande till pengar, och fruktar att förlora pengar, och samtidigt vill ha mer pengar

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå en och jämlik med pengar

Jag hänger mig själv till att andas, och när jag upplever reaktioner gentemot och i förhållande mot pengar, att inte gå in i dessa reaktionerna, och inte bli en del av dessa reaktionerna

Jag hänger mig själv till att sluta frukta pengar, och till att sluta ha reaktioner gentemot pengar, och att sluta känna att det är moraliskt förkastligt att bry sig om pengar – och istället hanterar jag pengar som vad det är, ett fysiskt objekt

Jag hänger mig själv till att inte känna mig själv säker, och trygg när jag skaffat mig själv en inkomst, och känna mig osäker, och nervös, när jag å andra sidan inte skaffat mig en inkomst – och istället lever jag här som självtrygghet i varje ögonblick

Jag hänger mig själv till att stå upp och transcendera och gå igenom min rädsla för att förlora pengar, och för att bli fattig, för att bli bestulen, och rånad – och jag står upp här såsom en självdirigerad människa, för vilken pengar är ett fysiskt objekt som man måste ta hänsyn till i denna världen, praktisk hänsyn – och inte något som jag lägger ett emotionellt värde vid

Brand i snickeri – säkerhetsåtgärder är förbisedda på grund av pengar

http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1341776/Brand-i-snickeri-i-Stockholm.html

Det har brunnit i ett snickeri i Stockholm går det att läsa i sydsvenskan idag – brandorsaken är inte klarlagd framkommer också. Men som en gammal snickarelev så vet jag vilka komponenter som är brandfarliga i en snickarverkstad och varför de flesta bränder i snickerier händer.

Det som far runt i luften då du snickrar är sågspån, det är små, väldigt små partiklar av sågspån som flyger omkring. Blir det för många av dessa små, små sågspån utgör dessa en stor brandfara – till den grad att en verkstad kan börja brinna vid enbart en liten gnista som flyger genom luften.

Detta klargjordes på den utbildning jag närvarande vid då jag studerade till snickare. Det märkliga var att då jag kom ut till snickeriverkstäderna för att göra min praktik var det ingen som följde dessa regler. På vissa verkstäder låg dammet i drivor och sågspånspartiklarna flög så mycket de orkade genom luften att någon tog akt. Jag märkte också att de säkerhetsregler som förespråkades på min skola om att ”ta det lugnt”, ”använda skydd”, ”använda väl vårdade verktyg” inte häller efterföljdes.

Jasså – varför då tänkte jag? Varför har man ett gäng regler som är utlagts för att ge snickare en inte lika farlig arbetsplats om de inte efterföljs. Varför efterföljs de inte? Varför verkar ingen bry sig?

Svaret mina vänner är – pengar. Jo, naturligtvis – pengar är det som är orsaken till att regler som värnar om den egna säkerheten inte efterföljs. Du har nämligen inte tid med sådant – du måste ju tjäna pengar!

Här är ännu ett bevis på hur vi indirekt tillåter mord och misshandel och rättfärdigar vårt handlade genom pengar. Indirekt – genom att tvinga snickare att skynda och stressa i sitt arbete för att producera en tillräcklig kvot för att generera en tillräcklig vinst så sätter vi dem i fara. De är tvingade att förbise viktiga säkerhetsaspekter i sitt arbete eftersom de inte har tillräcklig tid. Varje minut läggs till produktion – service och säkerhet kommer i andra hand.

Så – vi är faktiskt alla ansvariga till att sätta människor i farliga situationer. I situationer där konsekvenser som hotar liv och lem hos arbetare blir möjliga. Arbetarna, snickarna i detta fall har inget val – de måste arbeta och fullgöra sin kvot annars kan de inte överleva. Du måste ha pengar för att överleva i denna världen och i dagens världssystem får du inga pengar om du inte fullgör din kvot.

Jag vill inte vara en mördare längre. Jag vill vara delaktig i att sätta människor i farliga och prekära situationer enbart för att de ska få överleva. Alla förtjänar att överleva och leva ett liv utan stress och ångest – alla förtjänar att ha pengar för mat, bostad, kläder, sjukvård, värme och utbildning utan att behöva slita i bedrövliga och farliga förhållanden.

Jämlikt med pengar för alla – från födseln till döden. Detta blir ett slut på vårt kapitalistiska system i vilket du måste kompromissa med din säkerhet och ditt välmående för att kunna leva.

Undersök: jämlikt med pengar för alla