Tag Archives: rörelse

Dag 371: Många åtaganden = Stress?

girl-261182_640Att vara stressad, jäktad, är det samma som att vara effektiv? Många bär säkert på illusionen att desto mer man stressar, desto mer ångest man har, desto bättre går det och ju mer saker kan man få gjorda. Under mina studier träffade jag flera gånger på människor som inte kunde planera ut sina studier över en längre tid och de gjorde i stället allt kvällen före provet, eller inlämningsdagen. Anledningen för att de inte kunde sprida ut sitt arbete, och göra det i maklig takt, var för att de inte kände en ”tillräcklig press” – det fanns inte ”tillräckligt med ångest” när det fortfarande var långt kvar till deadline.

Det verkar alltså som att vi behöver stress och ångest för att överhuvudtaget kunna röra oss själva framåt, men behöver det vara på det sättet? Om vi tittar på de grundläggande komponenterna för fysisk rörelse består dessa av: En fungerande kropp + Ett mål/beslut/en riktning – och har man dessa två komponenter går det att = Skapa rörelse. Till exempel består handlingen av att göra en kopp kaffe av dessa två delar. Du bestämmer dig för att du vill ha kaffe, och sedan rör du dig med din kropp för att manifestera ditt beslut i denna fysiska verklighet.

Rent fysiskt/tekniskt behöver vi alltså INTE ångest eller stress för att få saker och ting gjorda. Men ändå envisas vi med att inte göra saker förrän de är så pass nödvändiga att det blir en fråga om överlevnad – varför?

Man kan ta det tillbaka till vårt beroende av energi för att röra oss själva framåt. Det är en återkommande svaghet som går igen i alla delar av våra liv. Vi rör oss in i nya förhållanden, för att vi känner för det. Vi köper den där nya prylen, för att vi känner för det. Vi skriker på den där dumma grannen, för att vi känner för det. Jag menar i stort allt vi gör styrs av antingen en känsla eller emotion som verkar attraherande eller hämmande. Men är det nödvändigt för oss att ha den här typen av inre maskineri, varför kan vi inte själva besluta oss för vad vi vill/ska/behöver göra, och sedan agera i enlighet med vårt beslut?

Det är möjligt att styra vårt liv i enlighet med PRINCIPER, i enlighet med SUNT FÖRNUFT, det är möjligt att gå bortom behovet av energi för att skapa rörelse, och beslutet att gå bortom energi är det mest FANTASTISKA och självstärkande som du någonsin kommer att göra. Det finns ingenting mer givande än att skapa någonting av egen motor, man ser någonting som man önskar manifestera, och sedan gör man det utan att ha någon inre dragning. Till exempel, du ser att du måste gå med din hund mer än vad du redan gör. Du känner inte för det, utan du har nästan motstånd mot att offra mer av din tid för det ändamålet – men i stället för att låta en sådan negativenergi styra över dig tar du ett beslut att GÅ MED HUNDEN – och sedan gör du det.

Den här metoden att styra sig själv med är verkligen effektiv, och jag har personligen, med just detta sättet att leva, lyckats manifestera ett antal stora, och krävande mål. Kärnan i tekniken är att bli sin EGEN ENERGI – och i stället för att låta känslor och emotioner vara ens drivkraft, låta sunt förnuft, logik, och det faktum att man ser vad som kan förbättras eller göras annorlunda, bli ens motivation och anledning till rörelse. Således ändrar man sin utgångspunkt från att vara energiberoende, till att vara praktisk, fysisk, stabil, och oföränderlig – man är densamma igår, idag och imorgon.

Advertisements

Dag 272: Pengar, Rädslor, och Beslut

Pengar – detta blir dagens tema.

1074979I mitt liv har jag den senaste tiden tagit en del beslut i förhållande till pengar, och karriär – och vad jag märkt kommit upp inom mig är en stor mängd rädsla. Och naturligtvis vill jag tro att de saker som kommer upp i mitt huvud – såsom att ”tänk om inte detta fungerar!” – eller ”det där det fungerar aldrig – kan inte fortsätta med detta!” – är rationella, och fullt resonabla insikter om min nuvarande situation; men så är inte fallet – för dessa uttalanden inom mig kommer ifrån en punkt – och det är rädsla, och ångest.

Frågan är då – vad är det för slags rädsla? Jag kan se tre punkter här – den ena rädslan för att misslyckas, den andra är rädslan för det okända, och den tredje är rädslan för att leva ett obekvämt liv – ett liv i fattigdom.

Om jag så börjar med den första rädslan – rädslan för att misslyckas; detta är en fascinerande rädsla eftersom det är fullständigt självklart att om jag aldrig någonsin försöker att göra någonting, då kommer jag aldrig att misslyckas, men jag kommer heller aldrig att lyckas – jag menar – för att överhuvudtaget nå någonstans, och inta en effektiv finansiell position i detta system då måste jag satsa, och jag måste våga – och om jag inte gör detta vad händer då? Jo – jag stagnerar, mitt liv stagnerar, eftersom jag fastnar i en tendens av att skjuta saker på framtiden – ”jag bestämmer mig imorgon” – ”jag gör det nästa dag” – ”nej, inte idag – jag är inte riktigt säker ännu” – jag menar detta är ineffektivt leverne, och jag måste helt enkelt acceptera det faktum att jag inte kan vara säker på att lyckas, och att detta är en obestridlig sannings som har att göra med naturen av denna verklighet; denna verklighet är i många fall totalt oberäknelig, vissa saker kan förutsägas genom sannolikhetsekvationer, men i grund och botten är allt oberäkneligt – och därför är det bara dumt att vara rädd för att misslyckas, för det är i många fall någonting som jag inte har direkt, absolut kontroll över. Alltså – lösningen är att satsa, och att köra – och att göra – och att lära mig själv av misstag och att inte frukta att göra fel.

Den andra rädslan är rädslan för det okända, för det jag inte vet om, för det jag inte har lärt mig, för det jag inte har utforskat, och för det jag känner mig själv ovan med. Är just denna rädsla möjligtvis svaret på varför äldre människor har så svårt att lära sig nya saker? Barn lär sig nya saker snabbt – eftersom de prövar sig fram, och är inte rädd för det okända – utan låter sig istället utforska, och lära känna det okända; jag menar – det var på detta sättet jag lärde mig hur man använde en data, eller hur man pratade engelska – genom att pröva mig fram, och inte vara rädd för att misslyckas, inte vara rädd för det jag inte vet – utan istället vetgirigt utforska punkten. Lösningen här är alltså att utforska rädslan – och sluta vara rädd för en illusion, för i grund och botten finns det ju ingenting okänt att vara rädd för – eftersom det enda jag behöver göra är att utforska, och förstå punkten – sedan är den inte okänd längre.

Den tredje rädslan är att leva ett liv i fattigdom, ett obekvämt liv, ett liv fyllt av stora skulder – även denna rädsla är begränsande, för vad gör jag när jag är rädd, och vill hålla kvar vid mitt liv? Jo – jag blir mycket lätt en slav, och börjar helt plötsligt göra allt jag kan för att skydda mitt liv, för att skydda mina pengar – och för att trygga min säkerhet, och i detta försvinner den där grundläggande frågan; var är min integritet? Var är min självrespekt? Var är mitt egenvärde? Varför låter jag mig själv frukta att förlora mitt liv och låta denna fruktan manipulera mig att leva ett liv av stagnation som är intetsägande, och mediokert? Lösningen är att sluta frukta ett obekvämt liv – och att förstå att jag kan inte skydda mig själv från ett obekvämt liv i denna världen – och att den enda lösningen för att ge mig själv riktig, och sann säkerhet – är genom att göra hela denna världen trygg för alla människor; då finns det absolut ingen risk för att jag kommer hamna i ett obekvämt liv – att däremot leva mitt liv i rädsla och försöka skydda det lilla jag har – det är endast irrationellt, och är inte en bestående lösning.

Detta är de olika formerna av rädsla jag ska arbeta med i min självförlåtelse idag.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att misslyckad, rädd för att ta fel beslut, rädd för att inte agera på ett sätt som kommer gynna mig, och att jag därmed kommer att kompromettera min framtid – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och rädsla inför att lita på mig själv – och istället för att lita på mig själv lita på min rädsla, lita på min ångest, och lita på min osäkerhet – istället för att leva mig själv som säkerhet, och sluta ta beslut i fruktan, och i som en önskan om att överleva, och istället ta beslut som är bäst för mig – och bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att för att kunna nå framgång så måste jag våga ta risker, och jag måste våga röra mig själv i denna världen trots att utflödet av vad jag gör inte kan beräknas med total säkerhet, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit, och accepterat mig själv att känna mig underlägsen, och osäker i förhållande till denna världen, och i förhållande till penningsystemet – och uppleva det som om att jag inte vill ha någonting att göra med vad som är här – utan jag vill istället ha ett tryckt, och säkert liv, ett liv utan några utmaningar, utan något ansvar, och utan att jag behöver ställa mig själv inför en risk att misslyckas

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå hur mycket det handikappar mig att jag vill lyckas, och aldrig misslyckas – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva, och att sikta på att leva ett säkert, och tryggt liv, ett liv där jag vet vad som kommer att hända, och jag känner mig trygg i att ingenting oväntat kommer att hända där jag inte är fullständigt säker på utgången – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fullständigt låta mig själv som det där utforskande, och orädda barnet jag en gång var – dö

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att njuta av, och ha roligt vad det gäller utmaningar, och vad det gäller att göra saker som jag inte är van vid, och som jag inte har fullständig kontroll över – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, rädsla, och underlägsenhet mot en punkt som jag möter som jag inte har någon erfarenhet och kunskap av – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att gå med denna punkt, och lära mig förstå, och hantera den, istället för att med en gång gå in i rädsla, osäkerhet, och underlägsenhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför osäkerhet, att vara rädd inför saker jag inte förstår, och kan exakt läsa av och kontrollera, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i en depression, och bli nedstämd när jag möter osäkerhet, och saker som jag inte förstår hur de fungerar – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ändra mitt förhållande med osäkerhet, till att istället för att bli rädd bli stärkt, och närd – och ha roligt med att gå en punkt som är helt okänd för mig, och som jag måste utforska, och förstå, och lära mig utan att ha någon slags basprogrammering som jag kan luta mig själv tillbaka mot

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att gå punkter där jag inte har en basprogrammering som jag kan luta mig själv tillbaka mot – såsom t.ex. en slags upphetsning eller en motivation som är baserad på energi – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att helt, och fullt utveckla, och skapa mig själv som det levande ordet – och alltså sluta att vänta på att få motivation, sluta vilja att någonting ska motivera mig, och röra mig, och göra så att jag känner mig säker på vad jag gör – utan istället lita på mina ekvationer, lita på vad jag ser direkt här som fakta – och gå på det – och leva efter det – och inte behöva någon slags känsla, eller upplevelse som backar upp mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av en känsla, och av en upplevelse att backa upp mig, och att göra mig starkare, och mer effektiv – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att om jag inte har någon sådan slags känsla inom mig själv som driver mig framåt, att då tänka, och tro att någonting är fel, att någonting inte står rätt till, och att jag ”gör fel beslut” – istället för att se, inse, och förstå att jag kan inte lita på vad det är jag känner, och jag kan inte lita på vad det är jag upplever – utan det enda som jag kan lita på i rent faktiska termer är mig själv, och de matematiska uträkningar jag gör som är baserade helt på denna fysiska verklighet, och inte vad jag känner eller upplever

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha en slags säkerhet innan jag gör någonting, att vilja ha någon som säger till mig att allting kommer gå bra, och då gör rätt beslut – var lugn! Och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att våga ta beslut som jag inte har tagit tidigare, att våga gå nya väger och njuta av detta såsom ett äventyr, och såsom någonting som jag kan tycka är roligt, och givande, och som ger mig någonting i och med att jag växer som människa när jag lär mig att skapa mig själv, istället för att jag låter energier inom mig skapa vem jag är, genom att jag följer dessa energier, och upplevelser, och låter mig själv bli beroende av att ha dessa upplevelser inom mig som en slags guide som säger till mig hur jag ska leva, och vad jag ska göra i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta en så stor tillit till mina tankar, och mina upplevelser – att så fort de kommer upp inom mig så tror jag att de stämmer, och jag tror att de visar mig någonting relevant om mig själv, och min verklighet – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att jag behöver ingen slags energi, eller upplevelse för att röra mig själv framåt – och jag behöver ingen tanke som säger till mig att ”det är bra” – jag menar – varför skulle jag behöva det? Det räcker ju med att jag SER att det är bra – att jag SER att vad jag gör är effektivt – att jag SER det sunda förnuftet – jag menar det är det enda jag behöver och de tankar som kommer upp inom mig är helt onödiga och behövs inte som några slags vägledare som säger vart någonstans jag borde röra mig själv i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stå upp inom mig själv och leva med, och som denna fysiska verklighet i enhet och jämlikt – och inse, se, och förstå att det enda som jag behöver är mig själv såsom min mänskliga fysiska kropp – och min medvetenhet här – och med detta kan jag effektivt röra mig, och dirigera mig själv i min verklighet – och ta beslut som är baserade på faktum – och inte på vad jag känner, eller upplever

Självåtaganden

När jag märker att jag är rädd för att lita på mig själv, rädd för att vara säker på mig själv, och rädd för att se att jag vet vad som är bäst för mig, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att det är destruktivt, och bortkastad tid att lita på rädsla, och ångest – och att detta endast leder mig in i en spiral där jag tar beslut som inte är baserade på sunt förnuft, utan på en upplevelse – på en känsla som inte är riktig, och som jag inte kan visa faktiskt existerar; således åtar jag mig själv att lita på mig själv – lita på mina beslut som jag tar baserat på fysiska fakta, och sluta ge uppmärksamhet till rädslor som kommer upp inom mig

När jag märker att jag är rädd för att ta en risk, och rädd för att satsa, och rädd för att göra någonting där jag inte är fullständigt säker på utflödet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att denna typ av fruktan leder till stagnation, och till att jag helt enkelt aldrig gör någonting för jag är rädd för att misslyckas, och att jag då lever ett intetsägande, och mediokert liv, där jag inte gör det jag faktiskt kan göra med mig själv utan istället väntar på den där perfekta möjligheten som är utan några risker, eller osäkerheter; således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att satsa, och att köra på – och att gå in i punkter där jag inte är säker på utflödet – och inte frukta olika slags möjliga utflöden av vad jag gör

När jag märker att jag vill leva ett säkert, och tryggt liv, och inte göra någonting som är osäkert, och där jag inte vet exakt vad jag gör, och hur jag gör det – och att jag redan gjort det och därför är van, och känner mig trygg; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår hur mycket jag begränsar mig själv när jag låter mig själv hålla mig vid sådant som jag redan vet, vid sådant som jag känner mig säker, och trygg med, och att i grund och botten så blir mitt liv endast denna mediokra flykten från att misslyckas, eller att möta det som jag inte förstår; således åtar jag mig själv att leva utan rädsla – och att gå de möjligheter som öppnar upp sig utan att vara rädd för att misslyckas, eller rädd för att anstränga mig, eller rädd för att möta punkter som jag inte helt ut fullt behärskar eller förstår

När jag märker att jag då jag möter en ny punkt som jag inte förstår, eller behärskar, omedelbart går in i rädsla, och ångest och inte vet vad jag ska göra, och inte vet hur jag ska leva, eller hantera denna punkt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att det hjälper inte mig att gå in i rädsla, och underlägsenhet, för det gör inte så att jag förstår punkten jag möter bättre – och det är ingen lösning; lösningen är istället att jag stabiliserar mig själv och åtar mig själv att lära mig att behärska, och hantera punkten – eftersom då förstör jag det okända och det är nu känt – istället för att frukta, och undvika det jag inte förstår; således åtar jag mig själv att möta, och förstå, och lära mig att hantera, och behärska det okända, och det oprövade

När jag märker att jag blir trött, deprimerad, apatisk eftersom jag möter en ny punkt i min verklighet som jag upplever som överväldigande, och som om jag helt enkelt inte kan förstå, eller behärska denna punkt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår hur jag inte behöver hålla kvar vid denna begränsande upplevelse – varför bli deprimerad, och apatisk när jag möter någonting nytt? Jag menar istället kan jag välja att bli stärkt, vitaliserad, och tycka det är roligt att utforska, lära mig förstå, och gå denna nya punkt som öppnat upp sig själv – således åtar jag mig själv att ha roligt med utmaningar, och ha roligt med svårigheter, och utmana mig själv att behärska dem, och hantera dem effektivt

När jag märker att jag är rädd för att göra någonting nytt som jag inte förstår, för att jag inte har en känsla inom mig om ”jag klarar av detta” – och ”jag känner för detta” – och att jag har en tanke i mitt sinne som säger att ”jag är duktig på detta” – och ”du kan göra detta” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag behöver ingen slags hjälpkänsla, eller hjälptanke inom mig själv för att ta beslut, leva beslut och föra mig själv framåt – utan allt jag behöver är faktiskt rörelse, och att faktiskt göra saker och få saker att fungera – och det är någonting jag gör med och som min kropp, genom att röra mig själv här, genom att i varje andetag se till att jag rör mig mot det mål som jag bestämt för mig själv, och att jag inte avvaktar, och låter mig själv bli rörd, och motiverad av en känsla inom mig själv; således åtar jag mig själv att motivera mig själv och att förstå att jag behöver bara min fysiska kropp, och ett beslut för att röra mig själv framåt

När jag märker att jag väntar på, eller låta mig själv styras i mina beslut av en känsla, eller upplevelse – och att jag tror att beslutet är rätt eller fel beroende på denna känsla, då stoppar mig själv omedelbart, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår hur jag inte kan lita på en känsla som dyker upp inom mig att avgöra mina beslut, för vad vet en känsla eller upplevelse om de fysiska fakta jag arbetat med för att etablera ett beslut? Jag menar fakta står över allt annat för fakta är objektivt, och någonting jag rent faktiskt kan röra vid; således åtar jag mig själv att arbeta, och ta beslut utifrån fakta, och inte utifrån vad jag känner, eller upplever

När jag märker att jag vill ha en positiv upplevelse inom mig som backar upp ett beslut jag gör, så att jag känner mig själv säker med mitt beslut, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser, och förstår att jag kan inte låta mig själv vara beroende av, och vänta på en positiv upplevelse inom mig, och på att jag ska känna mig själv ”motiverad” i förhållande till mitt beslut, eftersom detta helt enkelt inte leder till faktiskt effektiv handling utan endast till att jag känner mig själv positivt laddad; således åtar jag mig själv att inte behöva, eller förvänta mig någon positiv känsla när jag tar ett effektivt beslut – utan att beslutet jag tar helt enkelt tar alla punkter i beaktanden och gör ett beslut utifrån de fakta som är närvarande

När jag märker att jag inte låter mig själv lita på vad som är fakta, utan att jag istället vill lita på, och hänge mig själv till känslor, upplevelser, och tankar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag kan inte basera mitt liv på känslor, tankar, och upplevelser och tro att det kommer ha ett effektivt utflöde, för tankar, känslor, och upplevelser har ingenting med fysisk verklighet att göra, och det är trots allt denna fysiska verklighet som jag existerar i, och därför måste ett effektivt beslut vara taget, och gjort utifrån de fysiska omständigheter som bevisligen är här – således åtar jag mig själv att öva mig själv på, och göra förmågan perfekt att ta beslut som är helt baserade på fysiska omständigheter här

Jag åtar mig själv att ta beslut baserat på faktum – vad som är faktiskt och bevisbart och inte utifrån vad jag känner, upplever, eller tänkter.

 

Enhanced by Zemanta

Dag 233: Kroppen Min – Leverfläckar (Del 20)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 19) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att jag har svarta leverfläckar på min kropp

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och skapa en negativ upplevelse gentemot leverfläckarna på min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och skapa en mängd idéer om någonting jag inte förstår – och inte vet vad det faktiskt är – och inte vet huruvida punkten är positiv eller negativ – alltså om leverfläckarna är bra för mig, eller dåliga för mig – och varför de finns på min kropp – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma saker och ting i min omvärld utan att lägga ner någon energi på att förstå vad det är jag ser på – på att förstå och behärska min omvärld – och inte bara fördöma min omvärld på basis av upplevelser

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ifrågasätta varför jag tycker det ser ”fult” ut att ha leverfläckar på min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se – att om jag inte haft några tankar – om jag inte haft ett sinne – och om jag bara varit här med och som min kropp – då hade jag inte brytt mig om det förhållandet att jag har leverfläckar på min kropp – för jag hade inte haft någon idé av min kropp i mitt huvud att jämföra bilden av min kropp med

3. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag faktiskt inte tycker illa om leverfläckarna i sig själva – utan vad det är som händer är att en tanke kommer upp inom mig – såsom att ”jag ogillar mina leverfläckar” – därefter låter jag mig själv bli besatt, och kontrollerad av denna tanken – och sedan går jag in i en energi av att ”ogilla leverfläckarna” – och om jag tittar på detta – denna processen – går det att se att mina leverfläckar inte har någonting att göra med vad som pågår inom mig – alltså kan man ju fråga sig varför överhuvudtaget jag håller på med det här spelet inom mig själv – om det inte ens har någonting att göra med den verklighet jag befinner mig själv i

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spendera tid i mitt huvud, i mitt sinne – och låta mig själv bli besatt och kontrollerad av reaktioner – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta – men vad är det allt detta kommer ifrån – och varför existerar det inom mig? Och till vilken nytta är allt detta? Och varför borde jag leva utifrån det som kommer upp inom mig? Finns det någon vettig anledning överhuvudtaget? Och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – nej – det finns ingen vettig anledning till varför jag skulle låta dessa tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig styra, och avgöra mitt liv – när det är någonting jag kan klara av och göra själv alldeles utmärkt

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag har blivit tränad under min uppfostran att fördöma min kropp – och att jämföra min kropp med bilder av andra kroppar – och att skapa in idealkropp inom mig själv som jag tror är perfekt – och hur jag borde se ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta min uppfostran – att ifrågasätta de tankar som kommer upp inom mig – att ifrågasätta hela min persona av att fördöma min kropp – och i detta utmana min förprogrammering – och istället designa och skapa mig själv – med levande ord som jag ser ger en effekt som är bäst för alla – och bäst för mig

Självåtaganden

1. När jag märker att jag fördömer leverfläckarna på min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – leverfläckarna på min kropp är inte dåliga – de är inte någonting att avsky – och det är ingenting att försöka utrota – de är endast ett av kroppens många sätt att uttrycka sig självt – och således åtar jag mig själv att sluta fördöma, och rata min kropp – och istället acceptera min kropp – och uppskatta min kropp – och ta del av min kropps alla förmåner – genom att helt enkelt vara här med och som min kropp i varje andetag

2. När jag märker att jag bara accepterar vad som kommer upp i mitt sinne såsom tankar i förhållande till min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att de tankar som kommer upp inom mig kan jag inte lita på – och det finns absolut ingen grund att lita på dem heller för de har ju inte ens någonting att göra med min omgivning; således åtar jag mig själv att sluta lita på tankarna som kommer upp inom mig – och istället börja lita på min kropp här – med och som mig själv

3. När jag märker att jag tänker att ”jag tycker illa om mina leverfläckar” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag tycker faktiskt inte illa om mina leverfläckar – utan det som händer är att jag upplever mig själv som om jag tycker illa om leverfläckarna – således åtar jag mig själv att sluta vara besatt av upplevelser, känslor, definitioner, och idéer inom mig själv i förhållande till min kropp – och istället leva här med och som mig själv i varje andetag

4. När jag märker att jag spenderar tid i mitt huvud, i mitt sinne, där jag håller på och skapar alla möjliga onödiga upplevelser i förhållande till min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – min kropp bryr sig inte om hur min kropp ser ut – utan dessa upplevelser existerar endast i mitt huvud och är illusioner – punkter som jag skapar till att se riktiga, och relevanta ut genom att ge dessa punkter uppmärksamhet – och tänka att dessa punkter har relevans för vem jag är inom och som mig själv när det faktiskt inte förhåller sig på det sättet; således åtar jag mig själv att andas – och att föra mig själv tillbaka hit – och att vara här med och som min kropp – och att se att min kropp är min kropp – inte mer eller mindre – utan min kropp – inte en upplevelse – inte en tanke – utan en fysisk kropp här

5. Jag åtar mig själv att ifrågasätta min uppfostran – att ifrågasätta sättet jag tänker, upplever, och känner mig själv som – och ta bort allt inom mig själv som jag inte ser står för vad som är bäst för alla – och som hjälper, och stöttar mig i mitt dagliga leverne – och gör mig till en bättre, och mer effektiv människa

Dag 204: Självmedvetenhetskaraktären (Del 5)

Bloggserien fortsätter – och idag gör jag de avslutande självförlåtelserna och självåtaganden – och idag ska dessa göras på dimensionerna 7) Fysisk upplevelse och 8 ) Konsekvens.

7) Fysisk upplevelse

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spänna mig själv, att knipa ihop min ringmuskel, och spänna mina vader – i och som en rädsla, och en ångest inför att bli utskrattad, och fördömd av andra människor för hur jag ser ut och rör mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas och slappna av – och att föra mig själv tillbaka hit till min kropp och låta mig själv sluta vara rädd och nervös för hur jag ska bli uppfattad, tolkad, och definierad av människor runtomkring mig

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som en fysisk upplevelse av att uppleva mig själv tillbakahållen, och som om att allt jag gör är felaktigt – som att varje rörelse jag tar är en felaktig rörelse, och inte är en rörelse som är tillräckligt stark, precis, och fokuserad – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv för hur andra uppfattar mina kroppsrörelser, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att röra och uttrycka mig själv ovillkorligt, och utan nervositet – och bara vara här med och som min kropp i enhet och jämlikhet

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spänna min kropp, och vara rädd för att tillfullo vara här i min kropp – och öppna upp mig själv och låta mig själv vara helt fysisk och helt närvarande i och som varje ögonblick – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att självmedvetenhet inte är någonting som faktiskt existerar – utan det är en idé i mitt huvud som jag gör fysisk genom att ge denna idén uppmärksamhet – och således åtar jag mig själv att sluta ge denna idén uppmärksamhet och istället fokusera på att leva och uttrycka mig själv ärligt, och uppriktigt mot mig själv i och som varje andetag här

Självåtaganden
1. När jag märker att jag spänner mig själv, drar upp mina axlar, kniper min ringmuskel, och spänner mina vader – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag i detta ögonblick medverkar i och som självmedvetenhetskaraktären – vari jag är rädd för vad andra tycker om mig, och hur andra ser mig – och således åtar jag mig själv att sluta vara självmedveten – och slappna av i min kropp genom att pressa ut den spänning jag upplever från min kropp genom att andas effektivt här

2. När jag märker att jag går in i och som en fysisk upplevelse av att känna mig själv tillbakahållen, och som om att allt jag gör är felaktigt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna upplevelsen ingår i och som självmedvetenhetskaraktären – och är inte en riktigt och sann upplevelse utan endast en upplevelse som jag gör sann – således åtar jag mig själv att andas och vara bekväm med mina rörelser – bekväm med hur jag uttrycker mig själv i och som ögonblicket

3. När jag märker att jag spänner min kropp, och att jag är rädd för att tillfullo vara här – närvarande – i och som min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är inget farligt, eller riskfyllt att vara beskådad och betraktad av andra – och således är det helt irrationellt att frukta att vara betraktad av andra – och att spänna mig själv när jag blir betraktad, och sedd av andra; således åtar jag mig själv att medvetet slappna av – och träna mig själv på att inte vara fokuserad på huruvida andra tittar på mig eller inte – utan istället vara fokuserad på mig själv här i och som mitt andetag

8 ) Konsekvenser

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att konsekvensen av att medverka i självmedvetenhetskaraktären är att jag inte tillåter mig själv att vara avslappnad, och njuta av varje ögonblick – och ta del av min kropp – och vara bekväm med mig själv och uttrycka mig själv utan att hålla tillbaka mig själv – och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag därmed missar att leva – att andas – och att vara med mig själv här

2. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att konsekvensen av att medverka i och som självmedvetenhetskaraktären, är att jag inte tillfullo låter mig själv interagera, visa mig själv, och öppna upp mig själv inför människor i min värld – eftersom jag är rädd för vad de tycker om mig – och således är jag fejkad, och inte autentisk – eftersom jag gör mig till för att få bli accepterad – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, att slappna av – och ta mig själv tillbaka hit – och interagera som mig själv utan att försöka göra mig själv till på något sätt – varken positivt eller negativt

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att konsekvensen av att medverka i självmedvetenhetskaraktären är att jag inte tillåter mig själv att vara spontan, och att vara mig själv – eftersom jag försöker kontrollera och emulera mig själv istället för att uttryck och vara mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på att uttrycka mig själv, och att vara mig själv – istället för att fokusera på att jag känner mig själv obekväm, eller nervös – och att jag inte mår bra eller liknande

Självåtaganden
1. Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att jag genom att medverka i självmedvetenhetskaraktären missar mig själv – eftersom jag hela tiden fokuserar på att uttrycka mig själv på ett sätt som är acceptabelt för andra – istället för att utrycka mig själv som mig själv – och således åtar jag mig själv att uttrycka mig själv som mig själv och sluta vara rädd för att ge av mig själv och öppna mig själv ovillkorligt här – och vara tillfullo närvarande här i och som min mänskliga fysiska kropp

2. Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att konsekvensen av att medverka i och som självmedvetenhetskaraktären – är att jag inte tillåter mig själv att interagera, kommunicera, och medverka med andra människor autentiskt och som mig själv – således åtar jag mig själv att sluta medverka i självmedvetenhetskaraktären och istället slappna av – och röra mig själv här – i varje andetag – röra mig själv ovillkorligt – avslappnat utan att planera mina rörelser för att få bli accepterad av andra

3. Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att konsekvensen att medverka i och som självmedvetenhetskaraktären är att jag inte tillåter mig själv att vara spontan, att släppa loss, och att hänge mig själv till ögonblicket och helt enkelt uttrycka mig själv här utan att frukta vad som kan gå fel, och hur jag kan uttrycka mig själv fel, och vad andra kan tänkas tycka om mig när jag uttrycker mig själv; således åtar jag mig själv att vara mig själv och vara spontan – och medveten – närvarande här i ögonblicket – och låta mig själv flöda en och jämlik med och som mitt andetag