Tag Archives: rygg

Dag 243: Kroppen Min – Min Rygg Ska Vara V-formad (Del 30)

Jag fortsätter med min serie bloggar om hur jag definierar, och ser på min kropp – och idag kommer jag skriva om, och arbeta med punkten om hur jag inte tycker att min rygg ser till tillräckligt V-formad ut – jag skulle vilja se ut som ett V bakifrån och ha väl definierade muskler

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit, och accepterat mig själv att drömma om, och vilja att min kropp ska vara V-formad – och att min rygg bakifrån ska se V-formad ut – där midjan, och mina höfter är smala, och sedan har jag stora, och kraftfulla axlar – i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma såsom min kropp ser ut för tillfället – och tänka att min kropp inte är tillräckligt muskulös, och att min rygg är formad fel – och att jag måste träna mig själv, och göra mina muskler större för att jag ska kunna acceptera mig själv, och min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att det är en lögn att jag måste se ut på ett visst sätt – och att den reaktion jag har mot en rygg som är V-formad – är inte riktig – det är ingen substantiell sanning utan endast en upplevelse, och en idé som jag skapar i mitt sinne

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli ytlig, och utseendefixerad – och att jag i detta glömt bort att se mig själv, och lära känna mig själv bortom mitt utseende – och bortom det jag ser i spegeln – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra detsamma med människor i min värld, och bara se bilder – se utseenden – se muskler, former, och geometriska mönster – istället för att lära känna, förstå, och vara nära människan såsom vem den människan är bakom sitt utseende

3. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lära känna mig själv, och människor i min omvärld på djupet – att gå bortom bilder – att gå bortom mitt första intryck – att gå bortom reaktioner, och tankar som aktiveras när jag först tittar på en människas kropp – och förstå att dessa reaktioner inte säger mig någonting om vem människan faktiskt är – och att jag genom att agera i förhållande till, och tro att dessa reaktioner stämmer överens med verkligheten – och visar mig någonting av värde – begränsar, och låser mig själv ute från verkligheten – och från vad det är att leva, att uttrycka mig själv, och att vara en fysisk och substantiell, och riktig människa

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att de reaktioner jag har gentemot min rygg, gentemot min kropp i sin helhet är rättfärdigade – och visar mig vad min kropp är – och visar mig vem jag är – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse, och förstå – att det finns så mycket mer till mig själv! Att det inte bara är en bild som är jag – utan att jag kan utveckla mitt förhållande med mig själv, och verkligen skapa ett dynamiskt – mångfacetterat – och färgrikt förhållande med mig själv – där allt inte bara handlar om mitt utseende men där jag förstår, och vet att det finns mer till vem jag är – och mer till vad det innebär att verkligen leva

5. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att när jag vaknar upp på morgonen – att ta det första andetaget i och som en fullständig vetskap om att jag är HÄR och att jag inte är beroende av, kontrollerad av, styrd av, och definierad av mitt utseende – utan att jag är en riktig – substantiell – och faktiskt människa här – som kan ta ett beslut att leva utan att vara styrd av känslor, och reaktioner – och således gå upp från min säng – och leva mitt liv – utan att tro att jag måste se ut på ett visst sätt för att kunna leva mitt liv till fullo i och som varje andetag

Självåtaganden

1. När jag märker att jag drömmer om, och vill ha en V-formad kropp, och en rygg som ser V-formad ut bakifrån – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att det är inte jag som vill – och det är inte jag som drömmer – utan allt detta sker automatiserat inom mig och bara kommer upp utan att jag vill det eller ej – det är alltså inte jag – utan ett automatiserat system som jag skapat genom att inte vara medveten om vad jag gör inom mig själv – och hur jag lever; således åtar jag mig själv att inte acceptera vad som kommer upp inom mig själv såsom att vara jag – utan att ifrågasätta allt, och inte acceptera någonting såsom sanning utan att jag är fullständigt säker på att jag har skapat, styrt, och definierat punkten inom mig – och att denna punkt är vad som är bäst för alla

2. Jag åtar mig själv att skapa ett förhållande med mig själv som är djupt – mångfacetterat – och färgrikt – och nyanserat – och där jag verkligen VET vem jag är – och därmed åtar jag mig själv att sluta basera mitt förhållande med mig själv på hur jag ser ut

3. Jag åtar mig själv att lära känna människor i min omvärld på riktigt – genom att observera dem – genom att prata med dem – genom att lyssna på dem – genom att vara HÄR med dem – och därmed sluta fördöma människor, och tro att jag vet vilka människor är utifrån mitt första intryck av dem – utan istället ta mig själv tid och verkligen förstå människor i min omvärld – på djupet – och jag åtar mig själv att göra detsamma gentemot mig själv

4. När jag märker att jag tror att de reaktioner som kommer upp inom mig när jag tittar på min kropp – är jag – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser att jag är HÄR – alltså är JAG viljan att leva, och ta ett beslut om vad jag ska acceptera och tillåta, och vad jag inte ska acceptera och tillåta inom mig – jag är inte de automatiska reaktioner som kommer upp inom mig utan min direktiva vilja – dessa är endast konsekvenser av mitt förflutna där jag levt utan medvetenhet, och utan att förstå hur jag skapar inom mig själv; således åtar jag mig själv att sluta ta vad som pågår inom mig personligt, och definiera mig själv utifrån vad som pågår inom mig – utan istället andas – stå stabil – och sakta men säkert gå igenom och korrigera hela mitt sinne så att jag kan stå här utan några som helst reaktioner när jag tittar på min kropp

5. Jag åtar mig själv att när jag vaknar på morgonen – att stå upp inom mig själv och att förstå att de tankar som kommer upp inom mig – de behöver jag inte acceptera, och tillåta – för jag kan ändra mig själv – jag kan styra mig själv – och jag kan bestämma inom mig själv vem jag är – och vad jag måste göra är att LEVA denna insikt och förståelse – och således åtar jag mig själv att leva denna insikt – och göra ett korrigerande uttalanden i ögonblicket då jag vaknar – och säga att – JAG ÄR HÄR – JAG ÄR INTE MINA TANKAR – UTAN JAG ÄR HÄR SOM DET LEVANDE ANDETAGET

Enhanced by Zemanta

Dag 242: Kroppen Min – En Ej Tillräckligt Muskulös Rygg (Del 29)

Jag fortsätter med min serie bloggar om hur jag definierar, och ser på min kropp – och idag kommer jag skriva om, och arbeta med punkten om hur Jag tycker inte att min rygg ser tillräckligt muskulös ut

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en bild, och en fantasi inom mig själv om hur en rygg borde se ut – och tänka att en rygg borde vara bred, stor, och ha mycket muskler synliga – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att utifrån denna bild döma ut min egen rygg, och tänka att min rygg inte är tillräckligt muskulös, tillräckligt vacker, tillräckligt stor, och tillräckligt manlig – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att visa mina bara kropp runtomkring andra människor, i rädslan för att min rygg ska bli dömd, och ansedd att vara ”ful” – och inte tillräckligt manlig, och muskulös

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och manifestera en idé inom mig själv såsom ”den perfekta kroppen” – en idé om vad det innebär att ha en perfekt kropp, och hur jag skulle känna mig själv om jag hade en perfekt kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att min rygg ser inte perfekt ut, och den har inte det där perfekta utseendet som jag idealiserat, och inbillat mig själv inom mig själv att min rygg borde ha – i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta fantisera om hur min rygg borde se ut – och istället acceptera min rygg som den ser ut – och inte hålla vid några tankar, eller upplevelser när jag tittar på, och observerar min rygg

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag ser min rygg i spegeln, att tänka att min rygg inte är tillräckligt stor, och tillräckligt muskulös, stabil, och hård – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma min rygg, och känna en liten reaktion inom mig själv av underlägsenhet, och sorg – såsom att jag upplever det som att p.g.a. att min rygg inte ser ut som den bilden jag har i mitt sinne av hur en rygg tydligen borde se ut – så är jag inte tillräckligt lyckad, och tillräckligt bra – och att jag därmed är en sämre människa och att jag måste ändra på min ryggs utseende får att nå upp till att vara en godkänd, och acceptabel människa

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag inte är värd någonting på grund av att min rygg inte ser ut som en bild i mitt huvud – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att den idéen om en perfekt kropp som marknadsförs i samhället – såsom den stora starka manliga arbetarkroppen – att det på något sätt är ett ideal som jag måste efterfölja, och apa efter – och endast om jag ser ut precis som det idealet kan jag vara nöjd med mig själv – istället för att se, inse, och förstå hur absurt – och korkat det är att tro att jag måste likna någonting – och att min kropp måste se ut på ett speciellt sätt för att jag ska kunna acceptera mig själv

5. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att åta mig själv att acceptera mig själv, och att älska mig själv – och att ta hand om min kropp, och att älska min kropp – oavsett hur min kropp ser ut – och oavsett vad andra tycker om hur en kropp borde se ut – jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad, och indoktrinerad i att följa efter, och försöka efterlikna de olika bilder på kroppar som idealiseras i vårt konsumtionssamhälle – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att hänge mitt liv – och mina andetag åt viktigare saker – åt att skapa, och manifestera ett liv som är bäst för alla – en verklighet som gynnar alla – och en värld där alla kan vara lyckliga, och leva utan bekymmer

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tänker att min rygg borde se muskulös ut, och vara bred, och stor, och ha synliga muskler – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att min rygg behöver bara se ut som min rygg – det är tillräckligt – och utöver det finns inget annat behöv – utseende spelar ingen roll – utseende är övervärderat, och har blivit en paranoia i dagens samhälle som inte vet några gränser – och därför åtar jag mig själv att sluta vara en del av denna paranoia genom att ovillkorligt acceptera hur min kropp ser ut – och i detta acceptera mig själv – och låta mig själv sluta jämföra mig själv med andra – och tro att jag måste se ut som andra för att kunna vara stabil, och direktiv i mitt liv

2. När jag märker att jag tänker att min rygg är ful, och inte tillräckligt bra – eftersom den liknar att det som jag tänkt är ”den perfekta kroppen” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag påminner mig själv om att det finns ingen perfekt kropp – idealet om den perfekta kroppen är endast skapat i ett sinne som varit besatt av paranoia – nämligen tankar – eftersom endast ett sinne som är besatt av paranoia kan komma på idén att slösa tid på att jämföra utseenden mot varandra – och försöka komma vad som utgör den ”perfekta kroppen” – således åtar jag mig själv att andas, att mig själv tillbaka hit – och att acceptera min kropp – acceptera mig själv – och sluta försöka skapa min kropp att se ut som den ”ideala kroppen” – för det finns ingenting sådant

3. När jag märker att jag fördömer min rygg, och tänker att det är någonting fel på min rygg – och att min rygg lider av något slags stort misstag p.g.a. att min rygg inte ser ut som ryggar som jag sett presenterade på bilder runtomkring i samhället, och på televisionen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka – och jag ser, inser och förstår – att – de ryggar som visas runtomkring i samhället på bilder, och på internet – de är ingenting speciellt – de är bara ryggar – bara fullständigt normala, och naturliga kroppar – fast med ett annat utseende än min kropp – och det är ingenting fel i det – för kroppar ser olika ut; således åtar jag mig själv att acceptera det faktum – för det är ett faktum – att kroppar är till sin natur olika – precis som att människor är olika till sin natur – och att detta är ingenting dåligt – utan bara hur saker och ting förhåller sig – och således ingenting att fördöma, frukta, eller jämföra mig själv gentemot

4. När jag märker att jag känner mig mer värd – när min rygg ser lite ut som en stark, muskulös, och bred rygg – eller när jag känner mig mindre värd – när jag tycker mig se att min rygg ser liten, svag, och hopskrumpen ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att denna energin – denna upplevelsen – och denna känslan om vad min rygg är – den är inte sann – min rygg är varken en positiv, eller negativ känsla – utan min rygg är en rygg och ingenting annat än en rygg; således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka till verkligheten och inte ha något annat förhållande med min rygg än att förstå att det är en rygg och att den har ett specifikt syfte i förhållande till kroppen – och att den inte ska se ut, eller inte ska se ut på något speciellt sätt – så länge den kan fullgöra sitt syfte på bästa möjliga sätt

5. Jag åtar mig själv att älska min kropp, att bry mig om min kropp, att ta hand om min kropp, att uppskatta min kropp, och att vara tacksam för min kropp – och sluta ta min kropp för given – sluta missbruka min kropp för att den ska likna bilder i mitt huvud – och jag åtar mig själv att se att min kropp är en organism, och en individ – precis som jag – och därför förtjänar respekt

Enhanced by Zemanta

Dag 228: Kroppen Min – Gamnacke (Del 15)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 14) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar inte att jag ibland ser ut att ha gamnacke.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på min nacke, och jag ser hur min nacke i förhållande till min skuldror, och mina axlar – i litet framåtlutat – att då reagera i och som fördömande, och genom att tänka att min nacke är ”ful” – och att jag p.g.a. att jag har denna typen av nacke inte duger någonting till, och att jag inte kan acceptera mig själv – och att jag måste förändra mitt utseende, och driva mig själv till att bli ”någonting mer” – och få en bättre kropp, eller få erkännande på något annat sätt – för att återigen hamna i balans, och vara tillräckligt värd; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mitt värde av och som mig själv på punkter som är externa, och separata ifrån mig – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva egenvärde – HÄR – med och som mitt andetag – i och som varje ögonblick

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att analysera, och värdesätta nackar utifrån hur de ser ut – utifrån vilken bild de presenterar sig själva som – och tänka att nackar som är raka, och som inte går snett utifrån axelpartiet – dessa är bättre och mer behagfulla nackar – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå en och jämlik med och som min nacke här – och se, inse, och förstå att min nacke gör det möjligt för att titta mig runtomkring, och att röra mitt huvud upp och ner – och att det faktum att min nacke kanske inte står rakt upp – det är en petitess – någonting som jag visserligen kan ändra p.g.a. att det är bättre att en stödjande hållning – men ingenting som gör min kropp mindre värd, eller mig mindre värd

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på människor, och tittar på mig själv – att då genast skapa ett ögonblickligt fördömande om den människan, eller om den kroppen – däri jag tänker att det jag tittar på har ett visst slags värde utifrån hur just den saken ser ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att det bara är möjligt att evaluera på detta sätt om jag jämför vad jag tittar på med någonting inom mig själv – såsom en bild – och jag inte låter mig själv se, och observera saken här i verkligheten – en och jämlik – och utan att skapa en upplevelse gentemot det jag tittar på

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att bilden av min kropp – bilden av min nacke – det är det som är vad som är viktigt, och det är det som avgör vem jag är inom och som mig själv – och vad jag har förmåga, och möjlighet att göra i och som mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv, att se, inse och förstå – att bilden av min kropp har endast ett värde, och en makt över mig – när jag tillåter och accepterar mig själv att uppleva, och definiera mig själv utifrån min kropps utseende – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inte definiera mig själv i förhållande till en bild – och istället leva, och uttrycka mig själv HÄR – med och som min mänskliga fysiska kropp – i enhet och jämlikhet i och som varje andetag

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att vad som avgör vem jag är – och hur jag upplever mig själv – det är jag – min kropp – min nacke – och mitt utseende definierar inte vem jag är – och att tro att så är fallet det är faktiskt en form av anklagelse – där jag anklagar någonting separat från mig såsom att skapa mig – och definiera, och kreera min upplevelse av och som mig själv – så att jag därför inte ska behöva ta ansvar för och som mig själv – och korrigera mig själv – och styra mig själv – definiera mig själv – och skapa mig själv såsom en ny människa av och som liv – här i varje andetag

Självåtaganden

1. När jag märker att jag reagerar då jag tittar på min nacke – genom att tänka ”vad ful nacke!” – ”usch, så jag har ser ut!” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min nacke ser ut som min nacke, och att ett fördömande endast kan existera om jag jämför min nacke med en bild i mitt huvud – med en idé som jag har av att någonting annat tydligen är bättre, och mer än hur min nacke ser ut just nu; således åtar jag mig själv att sluta jämföra min kropp, och andras kroppar gentemot en bild i mitt huvud – och istället se direkt här – just den kroppen – utan att jämföra kroppen mot en annan kropp

2. När jag märker att jag analyseras, och värdesätter nackar utifrån hur de ser ut – och tänker att sneda, gamnackar – de är fulare än raka, och ”normala” nackar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna upplevelsen – detta mentala beteende – kan endast existera inom och som mig själv om jag tänker – om jag låter mig själv sväva bort inuti mitt sinne, och inte vara HÄR med och som min kropp – således åtar jag mig själv pusha mig själv, och ständigt utmana mig själv till att bli mer effektiv i och som min applikation av att existera, leva, och uttrycka mig själv HÄR – i och som varje andetag – och således sluta uppleva mig själv och mitt liv utifrån mitt sinne – och istället uppleva mig själv, min kropp, och mitt liv – här – fysiskt – i och som varje andetag

3. När jag märker att jag går in i, och medverkar inom jämförande, och analyserande tankar – där jag tänker att någon har en ”dålig kropp” – och en annan person har en ”bra kropp” – och sedan börja fundera på var min kropp står i förhållande till dessa andra människors kroppar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att endast sinnet är så pass dysfunktionellt, och frånkopplat verkligheten att den inte erkänner varje kropps excellens – varje kropps komplexitet och fantastiska skapelse – således åtar jag mig själv att sluta lyssna på mitt sinne, och låta mig själv övertygas av och som mitt sinne – och jag åtar mig själv att istället leva, uttrycka mig själv – och vara tillsammans med min kropp – och uppskatta min kropp – i och som varje andetag – och sluta ta min kropp – eller andras kroppar för givna

4. När jag märker att jag medverkar i och som tankar inom mig själv om att det är min kropp som avgör vem jag är – det är min kropp som avgör vilka möjligheter jag har – det är min kropp som avgör vad jag kan göra i mitt liv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – detta är en form av anklagelse – och bortskyllande – där jag försöker slänga på skulden för vem jag är på min kropp – istället för att jag tar ansvar över mig – skapar mig – och dirigerar mig; således åtar jag mig själv att sluta fokusera på hur min kropp ser ut – och istället fokusera på mig – och vem jag accepterar och tillåter mig själv att vara i och som varje andetag – och se, inse och förstå att det är JAG som avgör min existens – som avgör vem jag är, och hur jag ska uppleva mig själv

5. När jag märker att jag tänker, upplever, och tror att det är någonting, eller någon annan in min verklighet som avgör vem jag är – som avgör hur jag upplever mig själv – som avgör vad jag kan göra, eller inte göra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta är en lögn som jag skapat för att inte möta sanningen – vilken är den att jag skapar mig själv – jag är den gemensamma nämnaren – i det att det är jag som gör och bestämmer min upplevelse av mig själv genom att inom mig själv leva disciplin – leva fokus, och vilja – och på så vis – bestämma att – såhär ska jag uppleva mig själv i och som detta ögonblick; således åtar jag mig själv att öva på – och träna mig själv på att leva – och uttrycka mig själv – och stabilisera mig själv här i och som min mänskliga fysiska kropp – och verkligen uttrycka mig själv som jag bestämmer i och som varje ögonblick

Enhanced by Zemanta