Tag Archives: sämst

Dag 287: Mina Egna och Andras Förväntningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd, och känna ångest inför att jag inte står upp till de förväntningar jag tror att andra har gentemot mig, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva, röra mig själv, motivera mig själv, utifrån en utgångspunkt av att vilja bli erkänd av andra, och få andra att tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå hur ofta jag medverkar i tankar inom mig själv, som har sin grund i att jag är rädd för vad andra tycker om mig, och att jag vill tillfredsställa människor runtomkring, så att jag under alla omständigheter vet jag är säker, och trygg, i det att alla människor i min omvärld tycker om mig, och gillar att vara runtomkring mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta beslut i min värld, och att leva, utifrån en utgångspunkt av att vilja säkerställa att jag alltid är omtyckt, och att jag alltid har ett stöd från andra människor i det som jag beslutar mig själv för att ta mig för, och göra med mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att om jag inte har andra människors stöd, och konstanta uppvaktning, och om jag inte hela tiden kan vara säker på att andra människor upplever mig positivt, då är det någonting fel på mig, och då måste jag genast ändra mig själv för att se till så att jag tillfredsställer alla intressen i min omgivning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta hänsyn till mig själv, till mina egna behov, och till mina egna intressen, utan istället gå in i en polaritet där jag endast ser till vad jag tror att andra människor tycker, och känner om mig, och där jag försöker framställa mig själv så positivt som möjligt för andra människor, så att jag därmed ska kunna känna mig själv omtyckt, älskad, och högt värderad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte träna mig själv på att vara självständig i mitt liv, och på att när jag tar beslut, att beakta allas positioner, och alla punkter av vikt, och att i detta inte bara beakta vad andra vill, eller känner, utan även beakta min egen position, och ta ett beslut som är bäst för alla, och som fungerar mest effektivt för alla involverade

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka mig själv såsom mitt naturliga, och ovillkorliga uttryck, när jag pratar, och interagerar med andra människor, eftersom jag är rädd, och orolig för hur andra ska uppfatta mig, och vad andra ska tycka, och känna gentemot mig, om jag uttrycker och rör mig själv ovillkorligt, och utan att hålla mig själv tillbaka; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett djupt, och att förstå att jag an ge mig själv gåvan att vara avslappnad, lugn, och bekväm med mig själv här i och som min mänskliga fysiska kropp, och att jag inte behöver ett erkännande av andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas effektivt här med och som min mänskliga fysiska kropp, och att se att rädslan, och tankarna som kommer upp inom mig i förhållande till att inte vara omtyckt, och inte vara älskad av andra, dessa punkter är inte riktiga, utan endast så pass verkliga som jag gör dem; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge mig själv såsom min mänskliga fysiska kropp uppmärksamhet – HÄR – där jag inte fokuserar på energier, där jag inte fokuserar på det inre mentala snacket – utan jag istället har min närvaro här med och som min fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att det finns inget riktigt hierarkiskt slavförhållande som jag måste knäböja gentemot i form av rädsla och ångest, utan dessa mentala punkter är någonting som jag skapar inom mig, och någonting som jag tillåter och accepterar att influera, och ha en effekt i mitt liv; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett djupt andetag, och att öva mig själv på, och träna på att leva stabilitet, och på att ge uppmärksamhet till vad som är fysiskt här i detta ögonblick – till det som jag kan ta på, och röra på, och bevisligen interagera med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva i och som en underlägsenhet, och en rädsla inför andra människor, där jag tror och tänker att jag inte kan vara, och inte är värdig att vara en jämlik med andra människor, utan att jag är helt enkelt fördömd till ett liv i och som underlägsenhet, där jag måste leva i rädsla, och att det helt enkelt bara är min natur, och det är min lott i livet; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och föra mig själv tillbaka hit – till min kropp – till min fysiska närvaro och applikation HÄR; och därmed inse att jag kan styra, dirigera, och förändra min upplevelse och applikation av mig själv här och att jag inte är dömd att leva ut på något specifikt sätt

Således, när jag märker att jag går in i rädsla, och underlägsenhet, och börjar leva, strukturera, och beslut i mitt liv, utifrån att vilja tillfredsställa andra, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att det beslut som är bäst för alla, involverar alla, och inte bara några personer, således måste jag ta alla i beaktanden, även mig själv, och se vad slags handling, och åtgärd som innebär det som är bäst; således åtar jag mig själv att inte fokusera på att tillfredsställa någon specifik person – utan istället tillfredsställa det som är bäst för alla

Enhanced by Zemanta

Dag 198: ”jag är mest lyckad”-karaktären (Del 4)

Idag ska jag fortsätta skriva om ”jag är mest lyckad”-karaktären – och dagens dimensioner blir sinnesskvaller, samt reaktioner – och som tidigare kommer jag applicera både självförlåtelse och självåtaganden.

För att förstå denna blogg föreslår jag att du läser även de tidigare bloggar som jag skrivit ifråga om denna punkten.

5) Sinneskvaller

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att prata inom mig själv – att ”jag ska visa alla att jag är bäst på vad jag gör” – i tron att om jag visar alla att jag är bäst på vad jag gör – då kommer jag att känna mig själv som hemma, och då kommer jag kunna koppla av – och då kommer jag kunna känna mig själv hel inom och som mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag kan vara hel, och tillfreds med mig själv utan att behöva bevisa mig själv inför andra att jag är bäst på någonting

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som, och röra mig själv utifrån sinnesskvallret att ”jag måste se till att jag vet vad jag gör, så att jag inte begår några misstag” – i rädslan att om jag begår ett misstag då kommer jag inte längre kunna se mig själv som en vinnare, och då kommer jag inte längre känna mig själv lika bra, och lika framgångsrik som innan – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det är meningslöst att söka efter att få vara bäst – för det är ingen substantiell och faktiskt punkt som är del av mig som jag kan ta med mig – och leva som oavsett var jag är – utan det är en punkt som jag måste bevisa inför andra – och således hela tiden tävla för att kunna uppnå – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa taget om begäret att vinna – och istället leva och uttrycka mig själv villkorslöst – och avslappnat här med och som min mänskliga fysiska kropp

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som sinnesskvallret att ”jag gillar inte när någon annan kan något bättre än mig – för jag känner mig så dålig då” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att den enda anledningen till att jag känner mig dålig – är för att jag tillåter och accepterar mig själv att definiera mig själv i förhållande till andra människor – och tävla med andra människor – i tron att jag måste existera i en polaritet inom mig själv av att antingen vara en vinnare, eller vara en förlorare – istället för att se, inse och förstå att jag behöver inte vara någotdera av dessa – utan jag kan istället acceptera mig själv här – och leva här utan att försöka vara någonting mer eller mindre än mig själv

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som sinnesskvallret av att ”jag kan inte ha fel nu – då förlorar jag ju!” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lägga vikt, och värde vid att ha rätt – och vid att andra ser mig såsom att jag har rätt – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att istället för att försöka ha rätt – helt enkelt uttrycka mig själv och roligt med mig själv – och ge mig själv ögonblicket till att utforska mig själv – och vara avslappnad och bekväm här med och som min mänskliga fysiska kropp

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som sinnesskvallret att ”jag är nog den mest intelligenta, och vältaliga personen här inne!” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att vara här med och som min mänskliga fysiska kropp – och uttrycka mig själv – och ge av mig själv genom att helt enkelt leva utan rädsla – att istället bli besatt och helt fokuserad att försöka vinna gentemot andra genom att prestera bättre än vad andra gör – och sedan använda mina jämförelser inom mig själv för att skapa en upplevelse och en känsla av mig själv av att vara överlägsen

Självåtaganden
1. När jag märker att jag medverkar i och som sinnesskvallret att ”jag ska visa alla att jag är bäst på vad jag gör” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingenting att hämta i att visa mig själv att vara bättre än någon annan – för hur bra jag än är så är jag fortfarande kvar med mig själv här – och ingenting har faktiskt ändrats i mitt förhållande till mig själv; således åtar jag mig själv att sluta försöka vinna över andra – och sluta definiera mig själv i förhållande till energier, och upplevelser av att vinna – och vara bättre än vad andra är – och istället uttrycka mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp i enhet och jämlikhet

2. När jag märker att jag medverkar i, och rör mig själv utifrån sinnesskvallret att ”jag måste se till att jag vet vad jag gör, så att jag inte begår några misstag” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att bara om jag är rädd för att göra bort mig, och rädd för att förlora kommer denna typen av sinnesskvaller existera inom mig – och i detta förstår jag att det är tråkigt, och väldigt dumt att existera i en sådan upplevelse av mig själv eftersom det gör att jag inte uttrycker mig själv och lever mig själv till min fulla potential – således åtar jag mig själv att uttrycka, och röra mig själv här utan rädsla – utan skam – utan genans – utan nervositet – och acceptera mig själv och stå här med och som mig själv utan att låta rädsla hålla mig tillbaka

3. När jag märker att jag medverkar i och som sinnesskvallret att ”jag gillar inte när någon annan kan något bättre än mig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det spelar ingen roll om någon annan är bättre än mig – för rent praktiskt och fysiskt påverkar inte detta mig – jag kan fortfarande ha roligt, och glädjas åt mig själv när jag gör det jag gör oavsett hur jag står mig i jämförelse med någon annan – således åtar jag mig själv att sluta tänka på vad andra gör, och inte gör – och istället fokusera på att uttrycka mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp – och istället för att jämföra mig själv med andra – istället ha roligt och glädjas åt vad jag gör – och se hur jag kan förbättra mig själv – men inte för att jag tror att jag måste vinna ha vara bättre än någon annan

4. När jag märker att jag medverkar i och som sinnesskvallret att ”jag kan inte ha fel nu – då förlorar jag ju!” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är inget dåligt, eller negativt att förlora – att förlora är faktiskt endast en mental upplevelse skapad utifrån jämförelse, och idéer om att vissa är bättre än andra – och att det är på något sätt hedervärt att vara bättre än vad någon annan är; således åtar jag mig själv att sluta att vara rädd för att förlora i tävlingar som inte ens existerar – och jag åtar mig själv att istället har roligt och hänge mig själv till vad jag gör utan att jämföra mig själv med någon annan

5. När jag märker att jag medverkar i och som sinnesskvallret att ”jag är nog den mest intelligenta, och vältaliga personen här inne!” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – intelligens är en definition som är skapad av systemet – av hur duktig man är på att passa in i och lära sig de sakerna som systemet förväntar sig av en att man lär sig – och att det faktiskt inte säger någonting om vem man är – och huruvida man faktiskt är en person med heder och integritet – således åtar jag mig själv att sluta värdesätta intelligens, och att vara valtalig – och istället se på mig själv för vem jag är – och se på andra utifrån vilka de är som människor – och se vilka principer jag/dem lever utifrån och hur vi hanterar oss själva

6) Reaktioner

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i och som avundsjuka när jag känner det som om att någon annan gör bättre ifrån sig än vad jag gör, säger bättre saker, eller verkar vara mer intelligent än mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv med människor i min värld, och tro att dessa jämförelser är korrekta avbildningar av verkligheten – och är en korrekt förståelse av vad som är här – istället för att se, inse och förstå att det jag jämför med är endast mina egna fördömanden och idéer om vad som är här – som alltså inte är objektivt verkliga

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli avundsjuk när någon verkar ha ett roligare, och mer givande liv än mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka tävla med andra om vem som har det roligaste, och mest intressanta livet – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag måste ha det roligaste livet annars är jag misslyckad – och mitt liv är inte värt någonting

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli avundsjuk, och känna mig själv underlägsen – när någon i min omgivning verkar ha ett mer hektiskt liv än vad jag har – och göra mer med sitt liv än vad jag gör – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka tävla med andra om vem som har det mest unika och speciella livet – i tron – att om jag är ansedd av andra såsom att ha det mest unika, och speciella livet – att detta då gör mig till en bättre och mer värdefull människa än andra

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som avundsjuka, och tro att denna avundsjuka som kommer upp inom mig betyder att jag har misslyckats – och att jag inte vunnit och presterat så bra som jag borde ha gjort – och att jag därför måste kämpa mer, och se till att jag verkligen lär mig själv att vinna – istället för att se, inse och förstå att problemet är att jag börjat tävlat till att börja med – och att jag jämfört mig själv med vad andra gör, hur andra uttrycker sig själva, och vad andra säger – istället för att tillåta och acceptera mig själv att uttrycka mig själv ovillkorligt och utan att jämföra mig själv med vad andra gör och inte gör

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte sluta titta på andras liv – på andras prestationer – på andras drömmar – på andras tankar – och istället titta på mig själv och ge mig själv uppmärksamhet – och fråga mig själv hur det är jag vill leva – vad det är jag vill göra – vad det är som jag är nöjd respektive inte nöjd med – och hur det är jag skulle vilja ändra mig själv för ingen annans skull än min egen

Självåtaganden
1. När jag märker att jag reagerar i och som avundsjuka när jag känner det som om att någon annan gör bättre ifrån sig än vad jag gör, säger bättre saker, eller verkar vara mer intelligent än mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att avundsjuka existerar endast där självfördömande – jämförelse – och en känsla av att själv inte duger – existerar – för endast där finns grogrund för att titta på andra och vilja vinna över, och vara som andra är istället för att leva och vara som själv här; således åtar jag mig själv att sluta titta på andra och istället vara med och som mig själv här – i och som varje andetag

2. När jag märker att jag blir avundsjuk på en annan för att denna verkar ha ett roligare, och mer givande liv än mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min avundsjuka uppstår från mitt eget hat mot mig själv – såsom hur jag brukar trycka ned mig själv och tänka att jag inte duger, och att jag måste prestera och bli mer för att kunna vara tillfreds med mig själv – således åtar jag mig själv att sluta vara så mot mig själv – och istället öva mig på att uppskatta mig själv och se mina styrkor – och vara tacksam för mig själv – och inte bara hitta dåliga saker om mig själv som jag tycker att jag inte gör tillräckligt bra

3. När jag märker att jag blir, och känner mig själv avundsjuk, och underlägsen för att någon i min omgivning verkar ha ett mer hektiskt liv än vad jag har – och göra mer med sitt liv än vad jag gör – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – vad andra gör med sina liv ska inte spela någon roll för vem jag är inom och som mig själv – och jag ska göra det jag gör för mig själv – och självmotiverat och inte för att försöka bevisa mig själv för någon annan – och försöka visa upp någon slags bild av vad mitt liv är och innehåller för andra; således åtar jag mig själv att sluta skådespela och försöka visa upp mig själv såsom att ha ett unikt och speciellt liv – och jag åtar mig själv att istället vara mig själv – och uttrycka mig själv naturligt här i och som mitt andetag och utan att försöka vara eller göra någonting mer

4. När jag märker att jag tar det personligt att jag blir avundsjuk – och tror att den avundsjuka jag upplever indikerar att jag misslyckats – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att den avundsjuka som kommer upp inom mig endast är en konsekvens – och ett program – som jag skapat utan att vara medveten om vad jag faktiskt gjort – och således är det ingenting att ta personligt eller definiera mig själv i förhållande till – och således åtar jag mig själv att sluta definiera mig själv i förhållande till vad som kommer upp inom mig – utan istället andas och ta mig själv tillbaka hit till min mänskliga fysiska kropp

5. När jag märker att jag tittar på andras liv, och andras prestationer, drömmar, och tankar – och jämför mig själv med detta – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att vad andra gör har ingenting att göra med mig – eftersom jag gör det jag ser är effektivt, och fungerar, och måste göras i mitt liv – och det är ingenting att tävla eller jämföra mig själv med – det handlar om praktiska handlingar och ingenting mer – således åtar jag mig själv att leva mitt liv utan att vara bekymrad och nervös för att jag inte lever mitt liv lika bra som andra kan tänkas göra

accepterThe Free Dictionary: One that accepts: an accepter of fate.

Dag 193: “Jag Vill Bestämma”-karaktären (Del 3)

Detta är en blogg som ingår i en serie bloggar i vilken jag skriver ut en viss mental beteendekaraktär, och den karaktär som jag skriver om i just denna serie är ”jag vill bestämma”-karaktären – så för att förstå precis vad det är denna blogg handlar om föreslår jag att du läser tidigare bloggar.

I dagens blogg kommer jag att omdefiniera ord – och jag kommer arbeta med ord som jag funnit utgöra primära problempunkter i den självförlåtelsen jag gjorde igår – och det är då framförallt ett ord som jag kommer arbeta med – och detta är ordet viktig.

För att förstå vad det innebär att omdefiniera ord, samt hur man gör det – föreslår jag att du läser denna blogg.

Viktig

Nuvarande definition på ordet i världen

Något som har stor betydelse; som krävs för att något ska fungera väl

Hur jag har upplevt/förstått/levt ordet

Min förståelse av detta ord i mitt liv har varit att vissa saker i min värld är viktiga, och alltså bör prioriteras högre än vad andra saker ska. Vad det gäller människor har jag tänkt att vissa människor är viktigare än andra, eftersom dessa människor har klarat av saker och ting som andra människor inte har klarat av – de har ”gjort någonting” med sig själva och förtjänar därför att definieras och ses som viktiga.

Jag har även sett och förstått det som om att något, eller någon som är viktig är mer värdefull än någon/någonting som inte är viktigt. Och alltså har jag rangordnat personer och saker utifrån hur viktiga jag har tyckt att de varit.

Ljuda ordet

svenska:
Vikt-i-g

Vikt-egg

Vick-till-ig

Vik-tig

engelska:
imp-or-taint

import-ant

in-pour-taint

in-pour-tent

Kreativt skrivande om ordet

Av ljudet på ordet – speciellt vikt-egg och imp-or-taint – kan jag se att ordet har att göra med att prioritera saker och ting. Antingen prioriterar man någonting som viktigt – och alltså som någonting som behöver göras eller tas itu med – eller inte som någonting viktigt och då tar man inte itu med det.

Slutgiltig definition

Någonting/någon som är av stor vikt för att en viss punkt ska fungera effektivt.

Kontrollfrågor

Representerar min definition av ordet vad ordet betyder?

Ja

Är min definition av ordet fri från polaritet?

Ja

Kan jag stå vid min definition av ordet i evigheter?

Ja

Dag 163: Studieteknik

Självskriverier

Idag har jag precis som föregående dag studerat. Och jag har faktiskt lyckats stoppa många av mina rädslor som kommer upp när jag sätter mig bakom mina böcker och börjar läsa. Om du läst denna blogg de senaste dagarna vet du att jag redan arbetat med denna punkt – och om du inte läst mina tidigare bloggar om denna punkt kan du göra det här: Dag 161: Prestationsångest, Dag 162: Tidsspararkaraktären

Det återstår dock fortfarande en del rädslor. En rädsla som kom upp idag var då jag satt och läste en av mina böcker – som var väldigt stor och tjock. Jag hade bestämt mig för att jag skulle läsa ut hela boken, men det visade sig att det tog längre tid än vad jag trodde. Så ungefär vid kl. 4 såg jag att det skulle bli svårt att hinna läsa klart den om jag samtidigt skulle göra anteckningar vid sidan av. Då bestämde jag mig för att strunta i att göra anteckningarna och bara läsa boken. Och när jag tog detta beslutet kom rädslan, och ångesten upp inom mig – ”men shit! Tänk om jag inte kommer ihåg vad jag har läst till provet!” – jag lät mig inte styras av denna tanken, utan jag satte mig och läste min bok utan att anteckna. Men detta visar att det fortfarande finns rädsla inom mig som måste förlåtas och tas bort.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, rädsla, och nervositet inför att jag ska använda mig själv av fel studieteknik, och att detta ska bestraffa mig – eftersom jag när jag sitter och skriver provet då inte har någon aning om vad jag ska skriva, eftersom jag glömt bort all information

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, rädsla, och nervositet inför att jag inte ska skriva bra på mitt prov, och därmed inte klara av att få ett arbete i denna världen där jag kan tjäna mycket pengar – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det finns viktigare saker än att bara skaffa ett bra arbete, vilket är att bli effektiv, och duktig på att använda juridiken att driva processer, och faktiskt göra en effektiv skillnad i och som denna världen; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se min utbildning såsom en möjlighet för mig att bli mer effektiv på kunna använda lagen, och inte som någonting som är en port för mig att få ett bra arbete vid ett senare tillfälle

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att där det finns rädsla – där finns också självintresse – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och nära ett självintresse, och ett begär om att få lyckas i mitt liv – och att få så pass bra betyg att alla människor i min verklighet tycker att jag har gjort bra ifrån mig, och att jag förtjänar att få anseende – och bli sedd såsom att vara en smart, och intelligent människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska, och ha ett begär om att få hävda mig själv inför mina föräldrar – och få visa att jag är duktig på vad jag gör, och att jag har möjligt att läsa, och förstå lagen på ett sätt som ingen annan kan göra – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka kärlek, och respekt från mina föräldrar genom att göra bra ifrån mig i skolan – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att gå igenom min utbildning utan att ha någon förhoppning, eller något begär – utan istället ett praktiskt mål som inte laddat med någon slags upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och ha ett begär om att utstråla och visa mig själv inför andra såsom en intelligent, och smart människa som är duktig på att studera – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att på grund av detta begäret, och denna önskan – skapar jag även rädslan inom mig själv av att bli sedd som trög, dum, och utan någon som helst intelligens – och således kompromissar jag, och förminskar jag mig själv genom att jag inte tillåter och accepterar mig själv att vara mig själv – och att leva här i och som andetaget – som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i mitt sinne, och inom mig själv skapa bilder, och framtidshopp om hur mitt liv ska bli i framtiden – och om hur jag ska eventuellt uppleva mig själv i framtiden – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter, och jaga efter att få bli erkänd såsom en stark, och framgångsrik individ som är bättre än vad andra individer är – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva och uttrycka mig själv här – och att gå min process – och att göra mina studier utifrån den praktiska utgångspunkt att jag ska utveckla min förståelse om lag och juridik så att jag kan använda denna till att göra en skillnad i denna världen till fördel för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att hålla kvar vid förhoppningar, och begär om att få bli någonting i denna världen – och få ha något slags speciellt, roligt och unikt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge upp alla begär, förhoppningar, och framtidsplaner – och istället leva här utan att separera min tillit till mig själv in i någon slags alternativ drömverklighet i mitt huvud – och istället leva HÄR praktiskt och fysiskt i och som varje andetag

Självåtaganden

När jag märker att jag känner ångest, rädsla, och nervositet inför at jag använder fel studieteknik – och att jag därför inte kommer komma ihåg någonting när jag väl skriver provet; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att rädsla begränsar och håller mig tillbaka – och om jag tillåter mig själv att följa min rädsla så kommer jag aldrig pröva någonting nytt för att se hur det fungerar utan vara fast i såsom jag alltid gjort saker; således åtar jag mig själv att bryta mig själv fri från min rädsla och pröva att plugga på mitt prova på ett nytt sätt – och se hur det går på mitt prov – och inte frukta att jag kommer få ett dåligt resultat på mitt prov

När jag märker att jag upplever ångest, rädsla, och nervositet inför att jag inte ska skriva bra på mitt prov – och därmed inte klara av at få ett arbete i denna världen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är irrelevant att frukta hur saker och ting kommer att gå, eftersom det är någonting som jag rent faktiskt inte har någon absolut kontroll över, varför det är bättre att andas och ta ett andetag i taget; således åtar jag mig själv att handskas med problem och situationer när de dyker upp – och inte oroa mig själv för dem innan de ens finns

När jag märker att jag skapar, och när ett självintresse om att få lyckas i mitt liv – och få så pass bra betyg att alla människor i min verklighet tycker om mig, och ger mig uppmärksamhet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – begär föder rädsla – självintresse föder rädsla – och rädsla föder begränsning – och begränsning suger musten ur mig; således åtar jag mig själv att släppa mitt hopp och begär om ett lyckat liv – och istället leva HÄR i och som varje andetag – till fullo och utan någon framtidsdröm

När jag märker att jag drömmer om, och medverkar i och som ett begär om att få hävda mig själv inför mina föräldrar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns absolut ingenting att hämta i att få mina föräldrars erkännande – det är bara en momentan upplevelse av att känna mig omtyckt; således åtar jag mig själv att istället för att söka efter momentana upplevelser att istället fokusera på att etablera mig själv här en och jämlik – såsom en oändlig orubblighet och tystnad i varje ögonblick

När jag märker att jag vill, önskar, och har ett begär om att få utstråla och visa mig själv inför andra såsom en intelligent och smart människa som är duktig på att studera – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting att hämta i att få andra att tro att jag är duktig – det är en illusion att känna mig själv glad för att jag tror mig själv vara uppskattad av andra; således åtar jag mig själv att sluta försöka presentera mig själv som något jag inte är – och istället leva som mig själv här autentiskt och utan att göra mig själv till

När jag märker att jag medverkar i mitt sinne, och inom mig själv skapar bilder och framtidshopp om hur mitt liv ska bli – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att ett begär om en viss framtid enbart kommer begränsa mig eftersom jag inte kommer längre vara öppen och tillgänglig för alla möjligheter här; således åtar jag mig själv att leva i ögonblicket – som ögonblicket – och ha en praktiskt plan för framtiden men som jag inte är låst eller definierad av – eller tänker på

När jag märker att jag begränsar mig själv genom att hålla kvar vid förhoppningar, och begär om att få bli någonting i denna världen; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting att bli i denna världen – eftersom idén om att bli någonting är en illusion eftersom alla som blir någonting ändå en dag slutar som jord – alltså en slags substans som är oändlig och alltid densamma – och således åtar jag mig själv att inte definiera mig själv utifrån min form, utifrån vad jag gör såsom mitt yrke, utifrån vad jag studerar – utan istället leva här en och jämlik med mig själv som substans – som min mänskliga fysiska kropp

Nala SeWookieepedia: Nala Se was a female Kaminoan who lived during the Clone Wars.

Dag 156: Den Kollektiva Hypnosen

Självskriverier

Någonting som jag har märkt att jag ofta gör är att jag tar efter människor i min värld. Jag härmar hur de pratar med varandra, jag härmar vad de pratar om – när jag hör att de är oroade över någonting, eller irriterade över någonting är detta också någonting som jag brukar ta efter. Det är inte som att jag gör det på något väl synligt sett, utan det sker mycket subtilt.

Ett exempel som jag kan ge är från igår när jag åkte tåg. Jag stod med en mängd människor på perrongen, och tågade rullade sakta in och stannade till – och eftersom tåget var långt och min vagn hade stannat längre ner på perrongen var jag tvungen att förflytta mig. Det jag märkte när denna kollektiva förflyttning ägde rum, eftersom det var fler människor än jag som hade sin vagn antingen längre upp, eller längre ner på perrongen i förhållande till var de själva stod – var att jag upplevde mig själv nervös, och hetsig. Detta trots att jag visste att tåget inte skulle köra vidare förens alla passagerare var ombord, och att jag hade en plats inne på tåget – vilket gjorde det totalt onödigt för mig att stressa och försöka hinna först.

Min slutsats till varför jag upplevde mig själv stressad, och varför jag rörde mig själv litet mer okontrollerat, och ryckigt – var att andra människors upplevelse av sig själva influerade mig. För jag kunde se att folket runtomkring mig var stressade, och rörde sig snabbt – fokuserat – och kände en press att tåget på något sett skulle köra ifrån dem utan att de skulle kunna följa med. Och detta blev då någonting som influerade mig och min upplevelse av mig själv.

Fascinerande – och denna typ av ”överföring” av upplevelser har jag börjat upptäcka existera på många mer ställen i min värld. Och hur jag faktiskt skapar upplevelser av mig själv som är totalt onödiga, som jag aldrig hade skapat om det inte varit för att jag tittar på hur andra upplever sig själva och sedan kopierar deras upplevelse, och uttryck.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kopiera hur andra människor upplever sig själva – och låta min upplevelse av och som mig själv bli, och vara influerad av hur andra människor upplever sig själva; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att i varje ögonblick fråga mig själv – varför gör jag detta? – varför upplever jag mig själv såhär? För att på så vis alltid vara säker på varför jag gör någonting – på att jag har en praktiskt och logisk anledning bakom mina handlingar och att jag inte göra någonting bara för att jag känner att jag måste göra det – eller fruktar att om jag inte gör det – att jag då kommer att förlora mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att existera, och leva mig själv självständigt från hur andra människor upplever sig själva – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att leva mitt liv – och ta beslut om vad jag ska göra med mitt liv – utifrån en utgångspunkt som är unik i den meningen att ingen annan människa som jag känner agerar utifrån en liknande utgångspunkt – i rädslan och ångesten att om jag inte konformerar mig själv till hur andra lever, och försöker efterlikna hur och varför andra rör sig – att jag då kommer göra misstag, och eftersom jag är ensam – kanske jag kommer ha fel, och göra någonting som tydligen ”inte är rätt”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att den stora massan av människor alltid har rätt, alltid vet mer än mig – och alltid tar rätt beslut – och jag förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att därmed sätta min tillit till den stora massan med människor istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att lita på mig själv – och att i varje ögonblick se till att jag tar och lever mig själv utifrån sunt förnuft – såsom vad som är bäst för alla – och inte bara blint litar på att vad någon säger till mig är okay, och acceptabelt bara för att en annan säger det till mig

Jag förlåter mig själv at jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att ifrågasätta andra människor – för att ifrågasätta situationer, traditioner, ”den mänskliga naturen” – och såsom människor i alla tider har uppfattat ”livet” och vad det innebär att leva – i tron att jag inte har rätt, och inte heller kan ifrågasätta det mänskliga kollektivistiska uppfattningen om vad det innebär att leva – i tron att jag som en enda människa är alldeles för dum, och inkapabel för att göra någon skillnad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé, och en tanke inom mig själv att bara för någon är en s.k. auktoritet inom ett visst ämne – att den människan därför vet vad det innebär att leva vad som är bäst för alla – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att blint ta för givet vad andra säger och gör bara för att de står i en auktoritetsposition – i rädslan för att om jag skulle ifrågasätta den information som kommer in i min värld – och börja ta egna beslut – och titta med sunt förnuft på huruvida viss information är vad som är bäst för alla, eller inte – att jag då skulle börja ta fel – och göra fel – och inte ta korrekt beslut – och inte agera på ett sådant sätt som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta självständighet – i rädslan för att jag inte är lika stark själv som jag hade varit om jag hade haft stöd från flertalet människor och att alla dessa tyckt precis detsamma som jag – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från styrka – separera mig själv från självtillit – separera mig själv från självauktoritet – och tro att detta är ord jag inte kan leva som mig själv om jag inte har andra som säger att jag har rätt – och att jag gör rätt; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag självklart kan leva självtillit – självauktoritet – och styrka som mig själv oavsett vad andra gör, eller tycker – eftersom det är ett beslut som JAG GER TILL MIG SJÄLV

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ifrågasätta de principer, ideologier, och de anledningar som läggs till grund för beslut som tas av människor – i tron att alla människor trots allt vill vad som är bäst för de själva och andra – och trots allt borde veta vad som är bäst – och att jag antagligen har fel i vad det är jag ser, eller säger och således inte borde tycka någonting överhuvudtaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att utveckla mina egna normer, min egen moral, min egen uppfattning om hur denna världen fungerar – och vad som är bäst för alla; att istället bara kopiera från min omgivning vad alla andra säger, och tycker att överhuvudtaget ifrågasätta om det som andra säger faktiskt är bäst – faktiskt är bra – och faktiskt är sunt förnuft

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i interaktion, och kommunikation med andra människor – att säga JA – eller hålla med en annan – utan att först se på punkten, och titta huruvida jag faktiskt håller med människan i fråga – eller om jag ser en lösning, och ett annat perspektiv som är bättre – och mer effektivt – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv i rädslan för att andra människa ska ogilla mig, och inte tycka om mig och se mig som en ”vän” – om jag inte gör mitt allt för att framträdda som en lättsam, och medgörlig människa

Självåtaganden

När jag märker att jag gör någonting helt automatiskt – bara för att andra människor gör samma sak; då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår hur dumt det är att göra någonting bara för att andra gör det – eftersom jag i sådana fall inte har någon aning om huruvida det jag lever faktiskt är bäst för alla, eller någonting som faktiskt är till skada för andra; och således åtar jag mig själv att ifrågasätta de handlingar, och uttryck som ses som normala och brukliga inom det mänskliga släktet – och således se till att alla mina beslut och handlingar är självdrivna – och självskapade i det att jag vet vad det är jag gör – och varför – och att jag inte gör någonting helt automatiskt bara för att andra gör det

När jag märker att jag är rädd för att stå såsom självständig och egenhändig i mitt liv – i det att jag tar beslut som jag ser är bäst för alla oavsett vad slags beslut andra tar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är ingenting farligt med att inte göra som alla andra gör – det är ingenting som kan skada mig, eller göra mig illa utan det är enbart en rädsla för att jag kommer göra fel – och misslyckas vilken i sig självt inte är valid; således åtar jag mig själv att ta beslut, och att leva utifrån vad jag ser är bäst för alla – oavsett huruvida andra gör det eller inte

När jag märker att jag tar ett beslut, och lever på ett sätt bara för att den stora massa människor gör det; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att bara för att många människor gör samma sak betyder inte detta att det som dessa människor gör är bäst för alla – vilket är solklart om man tittar på hur världen ser ut – således åtar jag mig själv att sluta handla som andra gör och istället ifrågasätta den mänskliga naturen – och leva på ett sådant sätt – ta beslut på ett sådant sätt om jag ser är bäst för alla

När jag märker att jag är rädd för att ifrågasätta människor, situationer, traditioner, och den så kallade mänskliga naturen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att den anledningen till att jag är rädd för att ifrågasätta de ideal som efterlevs i vår nuvarande värld – är på grund av att jag är rädd för att ha fel – och är rädd för att jag inte vet vad som är rätt; och således åtar jag mig själv att ifrågasätta de ideal som promulgeras och per automatik anses vara korrekta ideal och levnadssätt och sluta frukta att jag kanske kommer ha fel när jag gör se – rädslan för att ha fel är irrelevant och stöttar inte mig på något sätt att leva effektivt här i och som andetaget

När jag märker att jag blint litar på, och följer, och härmar en annan bara för att denne är en auktoritet i ett visst ämne – eller i vart fall påstår sig vara det; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag bara blint litar på andra människor utan att själva ifrågasätta vad andras agerande leder till – då placerar jag mig själv i en situation där jag inte längre styr mig själv, och således inte är i kontroll över huruvida jag med mina handlingar skapar en värld som är bäst för alla – eftersom jag bara gör det andra säger till mig; således åtar jag mig själv att sluta att blint lita på andra – och att istället ifrågasätta all information genom att se vad effekten av informationen är och huruvida den är bäst för alla eller inte

När jag märker att jag fruktar att leva självständighet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är inget att frukta att ha fel – och att inte göra rätt – och att misslyckas – det är inget skamfyllt att inte förstå; således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att stå upp inom och som mig själv som självständighet och ifrågasätta de ideal, och besluts som tas och levs i denna världen – och således istället pusha mig själv och andra att leva vad som är bäst för alla på alla sätt och vis – och ifrågasätta all information som kommer in i min verklighet utifrån utgångspunkten huruvida denna information är vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att sluta att hoppas att världen, människor, och denna existens automatiskt ska ändra sig själv till det bättre – eftersom att ”vi lär oss” – och jag åtar mig själv att istället ta ansvar och ifrågasätta vad som är här och visa att det finns mer effektiva sätt att leva, och uttrycka sig själv på som inte gör så att andra tar skada

När jag märker att jag kopierar information från andra – utan att först titta inom mig själv för att se att informationen faktiskt är bäst för alla – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och jag för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att problemet som vi människor skapat i denna världen – har sin grund i att vi bara accepterar vad som sägs till oss utan att själva tänka oss för vad det som sägs till oss faktiskt innebär på en praktisk nivå; således åtar jag mig själv att inte bara acceptera allt som sägs utan att själv undersöka, och ifrågasätta vad visas; och att fråga mig själv om jag verkligen vill ha effekten av den information som ges till mig

När jag märker att jag automatiskt säger ja till en annan människa utan att först tänka efter, eller om jag säger ja för att inte behöva ta en konflikt när jag inte håller – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser, och förstår att jag gör ingen en tjänst genom att bara acceptera information, åsikter, och uttalanden av andra som ”okay” – i rädslan för konflikten, samt i rädslan för att stå upp och ifrågasätta information, beslut, och handlanden av andra; och således åtar jag mig själv att stå upp och inte acceptera någonting mindre än vad som är bäst för alla – och inte lägga mig ned och ge upp i rädslan för att konflikter kommer uppstå – utan istället pusha för att etablera det som jag ser fungerar bäst – och ger det bästa resultatet för alla involverade

 

Dag 125: Jag Är Ett Misslyckande

Självskriverier

Jag har idag färdigställt min uppsats, och när jag gjorde det märkte jag hur det fanns ångest, och nervositet inom mig. Jag var orolig att det var någonting jag missat, någonting jag inte förstått, någonting som jag gjort fel, och att läraren som rättar min uppsats därför skulle ge mig ett dåligt betyg.

Jag har upplevt denna ångest och nervositet i stort sett till alla delar av min utbildning, eftersom jag skapat en press på mig själv att alltid få de högsta betygen. Om jag inte får de högsta betygen då känner jag mig som ett misslyckande, och märker hur mina tankar går bakåt i tiden och börjar evaluera vad det var som jag gjorde fel, hur jag borde bättre mig själv – och tusan med att jag inte kan vrida tillbaka tiden och göra om allting.

Denna ångest, och rädslan är fullkomligt onödig, och kommer inte hjälpa mig att få ett bättre betyg. För att vara säker på att det inte finns några misstag i min uppsats kan jag istället praktiskt titta igenom min uppsats en gång, och inte vara rädd för att missa någonting. Och sedan om jag missar någonting så är det ingenting att döma mig själv för, utan istället öva mig själv till att nästa gång vara än mer uppmärksam på hur jag skrivit min uppsats.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fästa ett värde vid vilket betyg jag kommer ges för min uppsats, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv önska, och vilja – att när läraren läser min uppsatts – att denna ska tänka att jag är intelligent, effektiv, och att jag är duktig på att analysera diverse ämnen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån vilket betyg jag får, och tänka när jag får ett dåligt betyg, att detta måste vara för att jag är en dålig och värdelös människa – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och hata mig själv när jag inte lyckas bra i skolan – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att inte skapa en upplevelse i förhållande till vilka betyg jag får – utan istället praktiskt korrigera mig själv till att bli mer effektiv i skolan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva en ångest, rädsla och nervositet att jag inte har planerat min tid i förhållande till mina studier tillräckligt bra, och att jag på grund av detta i framtiden kommer att träffa på svårigheter, och att jag kommer misslyckas med mina studier – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv, och göra min studier här – ett andetag i taget – och min planera min tid utifrån vad jag ser behöver göras, och inte göra en stor grej av det hela

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en misstro mot min egen förmåga, och uppleva och tänka att jag är värdelös, och att jag inte klarar någonting – och i detta devalvera mig själv och skapa misstro inom mig själv – istället för att se, inse och förstå att jag visst klarar av min skola effektivt, och att jag har tillräcklig förmåga att göra vad som måste göras – men det enda är att jag inte tillåter mig själv att se detta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv lita på mig själv, och vara trygg i mig själv – och ha självförtroende – i tron att jag är värdelös, och inte värd någonting sådant – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en självbild av och som mig själv att jag är värdelös, underlägsen, och att jag saknar någonting i förhållande till andra människor – och därav försöka jaga erkännande av andra människor – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att acceptera mig själv, och älska mig själv – och uppskatta mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte uppskatta mig själv, och värdesätta mig själv – utan tro att det är någonting gravt fel med mig, och att detta fel bara väntas på att uppdagas av människor i min värld, och att jag därför i varje ögonblick måste fokusera på att gömma mig själv – och se till att ingen kan upptäcka att jag faktiskt är felaktig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att detta är en illusion – och att det finns ingenting sådant som att jag är felaktig, och värdelös, och att jag därav måste gömma mig själv – utan det är någonting som jag skapar inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vad jag än tar mig för – att alltid existera i och som en upplevelse av mig själv att det jag tar mig för är någonting jag inte kommer klara av, och någonting jag inte kommer göra bra – utan att jag kommer misslyckas med det jag gör, och jag kommer att bli retad, och mobbad av andra såsom att vara ett misslyckande – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och se mig själv som ett misslyckande, som levt ett misslyckat liv, som tagit misslyckade beslut – och som på det hela taget är misslyckad – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att släppa det förflutna, och stå upp inom mig själv och helt enkelt ändra mig själv – och inte längre uppleva, och definiera mig själv såsom ett misslyckande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte gå in i nya projekt, och utmaningar med självförtroende, motivation, engagemang, och glädje – och inte oroa mig själv för huruvida jag kommer misslyckas, eller inte misslyckas utan helt enkelt bara göra det – bara uttrycka mig själv och sluta tänka så jävla mycket

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka så jävla mycket på onödiga saker, och därigenom handikappa mig själv till att inte vara effektiv vad det gäller att ta tag i och gå igenom projekt i min värld – eftersom jag hela tiden tänker på hur dålig jag tydligen är, och hur stor sannolikheten är att jag kommer misslyckas, och hur jag inte ens borde försöka – och hur jag bara slösar bort min tid eftersom det i slutändan kommer visa sig att jag har helt fel. Och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag faktiskt har förmåga att förstå, och att det inte gör någonting om jag misslyckas – det är endast en möjlighet för mig att korrigera mig själv till nästa gång då jag ska göra om ett liknande projekt

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att inte tänka när jag skriver min uppsats – att varken hoppas eller tänka att det kommer gå bra, eller gå dåligt – och istället åtar jag mig själv att andas när jag skriver min uppsats, och göra min uppsats utan några tankar – tills det att jag är klar och jag fullt ut hängett mig själv till att skriva min uppsats att vara fullständigt perfekt

Jag åtar mig själv att inte definiera mig själv utifrån hur jag lyckas i skolan, utifrån vad slags betyg jag får i skolan, och utifrån hur jag är sedd av andra människor i skolan – och istället åtar jag mig själv att för min egen skull öva mig själv på att skapa min medverkan i skolan till att vara perfekt på alla sätt och vis, men för den sakens skull inte tillåta och acceptera mig själv att tro att då jag inte får de bästa betyg, och då jag inte är lika bra som någon annan – att detta definierar helheten av vem jag är, och att det är någonting fruktansvärt fel på mig

Jag åtar mig själv att sluta existera i och som ångest att någonting kommer att gå fel med mina studier, och att jag kommer på något sätt misslyckas, och inte klara av att effektivt strukturera mina studier, och göra det som krävs för att jag vid terminens slut ska ha en effektiv kunskap om hela det ämne jag läser – och i detta åtar jag mig själv att rent praktiskt strukturera min tid, och se till att jag läser det som krävs läsas, och förstår det som det krävs att jag förstår, och därutöver inte gör en stor sak av det hela

Jag åtar mig själv att sluta tänka, och tro att jag är misslyckad, och värdelös, och att jag inte klarar någonting – och jag åter mig själv att sluta att devalvera mig själv, och trycka ner mig själv inom mig själv, och istället åtar jag mig själv att i varje ögonblick andas, och effektivt stötta mig själv genom helt och fullt ut vara här i och som mitt andetag

Jag åtar mig själv att sluta ha en självbild av och som mig själv såsom att vara en misslyckad, och värdelös människa – som tydligen är sämre än alla andra, och inte klarar av någonting överhuvudtaget – och istället åtar jag mig själv att leva och uttrycka mig själv HÄR – i och som andetaget – och inse, se och förstå att det finns ingen annan än mig själv som skapar denna idén, och självbilden av mig själv – och således åtar jag mig själv att öva mig själv på att leva ordet självacceptans, självtillit, och självförtroende – och sluta trycka ner mig själv

Jag åtar mig själv att – när jag märker att jag trycker ner mig själv inom mig själv genom att tänka att jag är värdelös, och misslyckad – att genast stoppa mig själv – att ta ett djupt andetag och ta mig själv tillbaka hit – och i detta åtar jag mig själv att lita på mig själv, och acceptera mig själv – och att sluta vara så jäkla hård mot mig själv när saker och ting inte går som planerat

Jag åtar mig själv att uppskatta och värdesätta mig själv – och inte tro att det är någonting som är gravt fel med mig som bara väntas att uppdagas av andra människor – och således åtar jag mig själv att rent praktiskt älska mig själv genom att tillåta och acceptera mig själv att då nya projekt öppnar upp sig i min värld, att gå in i dessa med engagemang, motivation, och glädje – och helt enkelt ha roligt när jag arbetar

Jag åtar mig själv att sluta tänka, och tro att vad jag än gör så kommer jag att misslyckas, att vad jag än gör så kommer saker och ting att gå fel, och slutändan kommer jag att vara besviken på mig själv – och i detta åtar jag mig själv att verkligen leva i varje andetag genom att inte hacka på mig själv, utan istället uppskatta den möjlighet som är här att göra någonting – och ta mig an nya projekt och möjligheter utan att hålla i en tyngd såsom att tro att jag kommer misslyckas vad jag än gör

Jag åtar mig själv att sluta definiera, och se mig själv som ett misslyckande – och sluta tro att mitt liv är ett misslyckande, att alla mina beslut är misslyckande, att allt jag tar mig för är ett misslyckande – och att ingenting jag gör är tillräckligt bra – och i detta åtar jag mig själv att leva här – i och som andetaget – och istället för att hacka på mig själv – ha roligt och fullt ut uppskatta detta ögonblicket vari det finns en möjlighet för mig att andas, att röra mig själv och utforska mig själv

Jag åtar mig själv att gå in i projekt och utmaningar med självförtroende, motivation, engagemang och glädje – och sluta vara så jäkla seriös med allting i tron att när jag är rädd för att inte klara av någonting så gör detta mig mer effektiv, och bättre

Jag åtar mig själv att sluta tänka på hur jag kanske kommer misslyckas med någonting, på hur jag kanske kommer göra ett fel, på hur jag kanske kommer glömma någonting – och istället åtar jag mig själv att fokusera på vad det är jag gör, och göra det jag gör effektivt, precist, och fullt ut – och därmed inte förminska mig själv genom att existera i och som tankar som är fullständigt irrelevanta och onödiga för det jag håller på med i och som min praktiska verklighet

Dag 124: Oantastbar

Självskriverier

Idag har jag varit i skolan, och där stötte jag på en intressant upplevelse. Jag gick i korridoren, och såg en person som jag kände igen – jag hann inte hälsa på personen eftersom jag inte direkt kände igen personen – och efter detta tyckte jag det var som om personen undvek mig, och inte ville ha någon kontakt med mig, eftersom jag inte hälsade första gången vi sågs.

Denna korta interaktion skapade en del mentalt skvaller inom mig, och jag märkte hur jag flera gånger tänkte på om jag ”förstört mina chanser” med denna person eftersom jag tydligen varit så ”ohövlig”. Jag märkte även att jag inom mig själv tänkte att ”denna person måste se mig som helt konstig”.

Av vad jag kan se härstammar hela denna upplevelse utifrån utgångspunkten av att vara rädd för att inte bli accepterad, och att söka att bli accepterad av andra människor – och när jag inte tror mig själv bli det – hur jag genast börjar fördöma mig själv, och fundera om jag gör någonting fel – och hur jag borde ändra mig själv – och vad jag borde säga nästa gång vi ses; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva självförtroende, och självkänsla och egenvärde, och vara säker och trygg i mig själv oavsett hur andra reagerar på mig.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd och känna ångest för att jag inte står på god fot med människor, och att människor bakom min rygg tycker illa om mig, och pratar om mig som att jag är en jobbig, och dålig människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd, och känna ångest inför att inte gör ett bra intryck på människor i min värld, i rädslan, och ångesten att människor då inte kommer tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara orolig för att jag ska säga, eller göra någonting fel när jag är med människor, så att människor kommer att tycka illa om mig – och inte längre kommer vilja vara runtomkring mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv, och hålla mig själv tillbaka för att på så sätt vara säker att jag står på god fot med alla människor i min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se det som någonting fel, och dåligt om inte alla människor tycker om mig – och om jag tycker mig själv se att någon inte tycker om mig – att genast börja fundera på, och undra om det är jag som har gjort någonting fel – och om det är jag som har missat någonting – och om det är någonting som jag borde ha gjort, som jag inte har gjort – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att andas, att slappna av och att ta det lugnt runtomkring människor och inte oroa mig själv för vad andra tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att leva, och uttrycka mig själv såsom lättsam och bekymmersfri runtomkring människor – i rädslan för att jag då inte kommer vara tillräckligt vaksam, och kontrollerad – och därmed säga någonting som kommer göra att en annan människa tycker illa om mig, och inte vill vara med mig – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att sluta definiera och uppleva mig själv utifrån hur jag tror att andra människor känner om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka erkännande, och trygghet hos andra människor – och så fort en annan människa erkänner min närvaro såsom positiv – genom att vinka till mig, eller le åt mig – att genast reagera inom och som mig själv och känna det som att jag är ”hemma” – och som att jag är ”trygg” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att uppleva, och leva mig själv såsom avslappnad och trygg oavsett vad jag tror att andra känner, eller tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att ta kontakt med människor, prata med människor, och göra mig själv sedd av andra människor – i rädslan, och ångesten för att jag ska säga eller göra något fel – och därigenom bli ogillad av andra människor – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att uttrycka och leva mig själv här i och som andetaget – och inte oroa mig själv för vad andra tycker

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är med andra människor – att inom mig själv analysera situationen från en utgångspunkt av rädsla – och konstant tänka på huruvida andra människor på något sätt upplever sig själva störda, eller irriterade av mig – och i detta hela tiden vara aktsam på om det är någonting jag måste säga, eller göra för att på så vis korrigera andra människors upplevelse av mig och se till att de inte ogillar, eller tycker illa om mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte slappna av – andas – och röra mig här såsom min mänskliga fysiska kropp i enhet och jämlikhet – och således inte försöka lista ut vad andra människor kan tänkas känna eller uppleva om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte slappna av när jag är med andra människor, och därmed sluta definiera mig själv i enlighet med andra människor – och istället stå stabil, och trygg i mig själv utan att vara rädd och nervös för vad slags värde jag har i andra människors ögon

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att konstant analysera, och värdesätta mig själv inom mig själv – utifrån hur mycket jag tror att andra människor tycker om mig, och gillar att vara i min närhet – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att uttrycka mig själv ovillkorligt, och röra mig själv här utan att söka efter stabilitet, och trygghet utanför mig själv genom att försöka få andra människor att tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte utveckla trygghet, och självkänsla här såsom mig själv – och således tillåta och acceptera mig själv att vara säker på mig själv, och säker på mitt värde av och som mig själv – och därmed inte fluktuera i min upplevelse av mig själv i förhållande till vad jag tror att andra människor tycker eller tänker om mig

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att sluta oroa mig själv, och vara rädd för att jag inte står på god fot med andra människor – och när jag märker att sådan oro kommer upp inom mig – att genast stoppa mig själv, ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och i detta tillåta och acceptera mig själv att slappna av, och att vara tillfreds med mig själv

Jag åtar mig själv att sluta oroa mig själv för att jag inte gör ett bra intryck på människor i min värld – och istället åtar jag mig själv att uttrycka mig själv ovillkorligt med andra människor – och inte förtrycka och hålla mig själv tillbaka för att jag tror att andra människor kommer tycka illa om mig om jag tillåter och accepterar mig själv att uttrycka mig själv ovillkorligt

Jag åtar mig själv att inte definiera mig själv utifrån huruvida någon ser mig som sin vän eller inte – eller huruvida någon tycker, och upplever att det är roligt att vara med mig – och således åtar jag mig själv att stå stabil inom mig själv – trygg inom mig själv – lugn i vetskapen om att det inte gör någonting om en annan tycker illa om mig, eftersom det inte har någonting med mig att göra ändå

Jag åtar mig själv att sluta vara rädd, och nervös för att det är någonting som jag gör fel – eller säger fel – när jag tycker det verkar som om någon inte tycker om mig – och i detta åtar jag mig själv att sluta ta det personligt vad andra människor tycker, och upplever – och istället stå stabil inom och som mig själv i vetskapen av att alla människors upplevelsers alltid handlar om dem själva

Jag åtar mig själv att leva, och uttrycka mig själv i och som lättsamhet, och bekymmersfrihet – och tillåta mig själv att släppa mig själv fri – och inte konstant vara rädd för att jag ska göra ett negativt intryck på människor runtomkring mig, och på att människor ska bli irriterade på mig, och i tysthet tycka att jag är konstig, eller dum – och således åtar jag mig själv att leva självtillit, och självförtroende – och inte kompromissa mig själv i och som rädslan att jag ska bli ogillad

Jag åtar mig själv att sluta definiera, och uppleva mig själv utifrån huruvida andra vinkar, eller ler åt mig – och i detta åtar jag mig själv att sluta söka efter att få andra att gilla mig och tycka om mig – och se mig såsom en ”trevlig prick” – och således åtar jag mig själv att stå stabil inom och som mig själv och sluta kompromissa mig själv för att få känna mig älskad och uppmärksammad av andra

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att jag inte behöver ha att andra människor tycker om mig – och ser mig som sin vän – för att jag ska uppleva mig själv som stabil, och trygg inom och som mig själv – jag behöver inte ha en grupp med människor som erkänner min närvaro med igenkännande utan allt jag behöver är mig själv här såsom andetaget – en och jämlik – och i detta åtar jag mig själv att stå en och jämlik med och som min kropp som inte behöver någon slags interaktion för att fungera effektivt, och inte behöver bli sedd, eller erkänd för att varje dag fungera, och sköta sina uppgifter – outtröttligt och disciplinerat

Jag åtar mig själv att när jag är med andra människor – att stoppa det tankar som kommer upp inom mig som utlöses av hur andra människor rör sig runtomkring mig – och som fungerar som varningssignaler inom mig som säger till mig när jag kanske gör någonting som upprör eller irriterar en annan människa – och istället åtar jag mig själv att leva i och som självtillit – utan dessa tankarna – och röra mig själv här såsom andetaget och sluta att fundera, och tänka på vad andra möjligtvis känner, eller inte känner om mig

Jag åtar mig själv att träna på att vara fullständigt avslappnad i och som min kropp när jag är med andra människor – genom att andas effektivt, och i medvetenhet av hela min kropp här

Jag åtar mig själv att uttrycka mig själv ovillkorligt runt människor – och inse, se och förstå att den största begränsningen alltid är rädsla – eftersom rädsla håller mig tillbaka, och göra mig isolerad och oförmögen att uppskatta, och lära känna denna fysiska verklighet – eftersom jag i och som rädsla existerar i en sorts överlevnadsläge – där allt runtomkring mig är ett hot som jag måste avvika, och se till att det inte skadar mig

Jag åtar mig själv att utveckla självkänsla, och trygghet i och som mig själv som står oantastbar – i det att jag står fullständigt trygg, och stabil i mig själv oavsett i vilken situation jag befinner mig själv i – och oavsett vad andra säger, eller tycker – jag står tyst och stilla inom och som mig själv – här såsom mitt andetag en och jämlik

Dag 112: Den Personliga Konflikten (Del 2)

Temat den personliga konflikten fortsätter, och nu kommer självåtaganden för den förra bloggen jag skrev – som du kan läsa här.

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att inte använda min partners, eller någon annans ilska såsom en ursäkt till varför jag ska få gå in i och existera såsom en offerkaraktär – i vilken jag bedömer såsom andras fel att jag upplever mig själv emotionellt jagad, och underlägsen; och således åtar jag mig själv att ta ansvar för mig själv och hur jag existerar i varje ögonblick oavsett hur andra existerar och uttrycker sig själva

Jag åtar mig själv att sluta låta min partner, eller andras reaktioner influera och skapa min upplevelse av och som mig själv – och i detta slutar jag därmed att anklaga, och fördöma andra för vad slags emotionella, och känslomässiga upplevelser de går igenom – eftersom jag inser, ser och förstår – att det de upplever handlar inte om mig, utan om vilka de skapat sig själv att vara inuti sina sinnen – således tar jag mig själv tillbaka hit till denna fysiska verkligheten

Jag åtar mig själv att sluta använda sorg, och känslan/upplevelsen av att ta saker och ting personligt för att gömma mig själv i och som offerkaraktären – och i detta inbilla mig själv att tydligen kan jag inte göra någonting åt vad jag upplever inom mig själv, och tydligen är det någon annan som gör mot mig att jag känner mig ledsen, och underlägsen – och i detta åtar jag mig själv att stå upp i varje ögonblick och oavsett vad slags upplevelse jag har – att andas, och ta den tillbaka till mig själv och inte projicera den på någon annan

Jag åtar mig själv att när min partner, eller andra i min värld reagerar i och som ilska och frustration – att inte gå in i och som maktlöshet och hopplöshet – utan att bli kvar här såsom mitt andetag och hantera situationen som mitt andetag här – att se, inse och förstå att det är inte något svårt att dirigera en konfliktsituation – utan att jag har gjort det svårt genom att skapa diverse upplevelser inom mig själv i förhållande till en konflikt – och således tar mig själv tillbaka hit – stoppar mina upplevelser – och dirigerar mig själv i och som konflikten – en och jämlik

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå – att oavsett om en annan är arg, och skriker på mig så skadar inte detta mig – och jag tar inte på något sett på mig skit, eller lagrar ”dåliga vibbar” inom mig själv – utan allt som händer är att någon är arg och frustrerad varefter jag antingen kan ta detta personligt, eller stå kvar här såsom mitt andetag – och se, inse och förstå att min upplevelse av mig själv är helt och fullt mitt eget ansvar och har inget som helst att göra med någon annan; och således åtar jag mig själv att inte ta konflikter personligt – att sluta tänka att det är någonting personligt mot mig när någon blir arg – och istället se, inse och förstå att personen som blir arg blir i grund och botten arga på sig själva

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att det faktum att jag känner mig fullständigt maktlös och underlägsen när min partner eller någon annan blir arg inte har någonting att göra med det faktum att min partner, eller någon annan blir arg – eftersom det jag upplever inom och som mig själv är min egen skapelse såsom mitt eget sinne och hur jag skapat mig själv i förhållande till konflikter; och således åtar jag mig själv att i konflikter sluta projicera min skapelse av och som mig själv – såsom att uppleva mig maktlös, underlägsen, och rädd – på den person jag upplever mig själv att vara i en konflikt med – och istället leva och uttrycka mig själv här i stabiliteten av och som andetaget

Jag åtar mig själv att sluta – att genom att tänka tankar där jag definierar, och känner mot den person jag bråkar med att jag ogillar dem – att anklaga dem som jag upplever mig själv att vara i en konflikt med för det jag upplever inom och som mig själv, och istället åtar jag mig själv att föra mig själv tillbaka hit till och som andetag – och se att om jag saktar mig själv ned i konfliktögonblicket – så kan jag faktiskt se att det inte är min partner, eller personen som jag reagerar gentemot – utan att det är mina egna tankar jag reagerar gentemot – och således åtar jag mig själv att ta bort och transcendera dessa tankar – så att jag kan stå stabil i konflikt utan någon reaktion, eller upplevelse inom mig själv

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att oavsett vad slags tankar, upplevelser, eller fysiska reaktioner som kommer upp inom mig själv när jag interagerar med min partner eller andra personer i min värld – handlar det alltid om mig – det är alltid mig själv jag upplever – och således stoppar jag mig själv från att anklaga och projicera gentemot andra vad det är jag upplever inom och som mig själv – och jag åtar mig själv att ta tillbaka alla upplevelser jag har till mig själv – och fråga mig själv – hur skapade jag denna upplevelsen? Vad krävs av mig för att stoppa denna upplevelsen?

Jag åtar mig själv att på alla sätt och vis bli fullständigt ansvarig för mig själv, och därmed sluta att projicera min skapelse av och som mig själv på andra – genom att se att allt jag upplever i grund och botten är jag själv – och således åtar jag mig själv att när jag hamnar i en konfliktsituation – och jag märker hur diverse upplevelser börjar dyka upp inom mig av att jag känner mig underlägsen, maktlös, och hopplös – att jag genast stoppar mig själv, tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och andas istället för att medverka i och som reaktioner och tankar

Jag åtar mig själv att inte använda det faktum att andra människor reagerar, eller upplever sig själv arga för att inom och som mig själv skapa en upplevelse av att ”jag ger upp” – ”det finns ingenting jag kan göra” – och istället tar jag mig själv tillbaka hit till och som mitt andetag – och jag fortsätter att gå i självhängivelse, och självdisciplin – och tar hand om mina åtaganden – och ansvar utan att bli influerad, eller på något sätt ändrad av det faktum att en annan blivit arg, och frustrerad

Jag åtar mig själv att sluta att existera såsom ett offer inom och som mig själv – och istället inse, se och förstå att allt jag upplever är specifikt och exakt – att allt jag tänker är specifikt och exakt – och att det är MIN EGEN skapelse som jag ackumulerad under år av omedvetet levande – och således åtar jag mig själv att använda varje ögonblick såsom en möjlighet att möta mig själv och se mig själv såsom hur jag skapat mig själv inom och som mig själv – och således göra mig själv förmögen att ändra mig själv, och ta ansvar för mig själv – och styra, dirigera mig själv – och välja hur jag vill existera och uppleva mig själv inom mig själv – och detta oavsett hur andra upplever sig själva

Dag 108: Det Behöver Inte Vara Tråkigt!

Självskriverier

Idag har jag återigen varit arg, och jag vet varför – det är därför att jag känner mig stressad med allt som jag måste läsa i skolan, och eftersom att jag oroar mig för vilket betyg jag ska få i slutändan av kursen. På grund av detta känner jag en stress inför alla vardagliga ting som jag tar mig för varje dag, och så fort jag ser att jag har ett visst ansvar som jag måste ta itu med – då tänker jag genast – ”men shit! Jag kommer ju inte kunna läsa mina skolböcker – jag kommer inte kunna använda all min tid till att studera – herregud! Hur ska detta gå?

Så den ilska och frustration jag upplever är egentligen en slags konsekvens av att jag inte tillåter och accepterar mig själv att ta det lugnt och göra en sak i taget – och när jag gör den saken som jag gör – att då göra den fullt ut och utan att tänka på diverse andra grejor jag känner att jag borde, eller inte borde göra.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hetsa upp mig själv inför mina studier genom att tänka på hur mycket jag har att göra – på vad jag måste göra – på vad jag inte har gjort – och i detta tänka/uppleva att jag har för lite tid att göra allting på – och genom detta skapa en konsekvens inom och som mig själv av att vara arg och frustrerad; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva i varje ögonblick – och när jag studerar – att då studera – och när jag tar itu med mina vardagliga ansvar – att då göra detta fullt ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig stressad, och nervös inför att jag inte ska få de högsta betygen i den kurs jag läser – eftersom jag definierat att inte få de högsta betygen såsom ett misslyckande – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta vilka slags betyg jag får i skolan att definiera mig och skapa min upplevelse av mig själv – istället för att jag står här såsom mitt andetag – ovillkorlig i varje ögonblick – och inte tillåter och accepterar mig själv att fästa värde vid någonting som är separat från mig själv – såsom t ex mina betyg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att släppa taget av min ”betygskaraktär” eller också kallat ”intelligenskaraktär” – där jag för att kunna känna mig värdefull och betydelsefull måste hävda mig själv gentemot andra genom att få de bästa betygen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag inte måste på något sätt visa att jag är intelligent – eller visa att jag kan – eller att jag på något sätt måste placera mig själv i en topposition i systemet för att kunna vara nöjd, och tillfredställd med mig själv – således tillåter och accepterar jag mig själv att slappna av och att gå min utbildning från en utgångspunkt av att vara effektiv, och disciplinerad – och inte fästa något värde vid vad slags utflöde detta får i form av betyg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé inom och som mig själv av att jag måste lyckas i systemet och skapa mig själv en karriär som andra kan se upp till – och definiera såsom en bra karriär – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att gå HÄR såsom mitt andetag – och röra mig själv i och som systemet prestigelöst och utan att jag placerar något värde i vad slags position jag har i systemet – i vad slags lön jag har i systemet – utan att jag går HÄR – i denna världen men inte av denna världen

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att den stress jag utsätter mig själv för när jag känner/tänker/upplever att jag måste ha de bästa betyg – absolut inte – på något sätt – är värt att faktiskt få de bästa betygen – eftersom jag förstör min upplevelse av mig själv i detta andetag här – ett andetag som aldrig kommer tillbaka och som jag offrat för att jag skulle kunna medverka i en rädsla/ångest att jag inte kommer få de bästa betygen; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – denna rädsla och ångest inte på något sätt kommer assistera och hjälpa mig att få de bästa betygen – utan vad som faktiskt kommer ge mig möjlighet att få de bästa betygen är att jag planerar min tid effektivt – att jag är disciplinerad och konsistent med mina studier – och att jag hänger mig själv till fullo till mina studier och inte till inre konflikter av rädsla och ångest

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag faktiskt lägger ner tillräckligt med tid på mina studier – och att detta visar sig genom att jag vet de flesta av svaren på föreläsningar – och seminarium – men att jag inte tillåter och accepterar mig själv att se, inse och förstå detta eftersom jag är besatt av rädsla – och ångest – såsom självfördömande – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lita på mig själv i förhållande till mina studier – och varje dag planera och strukturera min tid – och göra det som behövs – och sedan sluta när jag ser att det inte behövs mer – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag oftast faktiskt lägger ner för mycket tid på mina studier – och ”överstuderar” – eftersom jag inte tillåter och accepterar mig själv att släppa taget om min rädsla att jag ska misslyckas, och inte få de bästa betygen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att rättfärdiga att hålla kvar vid denna rädslan och ångesten – genom att tänka att det kommer att ta slut när jag slutar skolan – istället för att se, inse och förstå – att det inte kommer ta slut när jag slutar skolan utan endast byta form – och då istället handla om att jag måste prestera för min chef – och gå uppåt och framåt i min karriär – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara ärlig mot mig själv i förhållande till mina studier – att strukturera min tid – att göra det som behövs – och att förhålla mig praktiskt till mina studier – och att lita på mig själv när jag ser att jag studerat tillräckligt och att jag kan det som jag måste kunna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig stressad, och ångestfylld inför att ha många ansvar och åtaganden som jag måste ta tag i och röra mig själv inom – och slutföra på en dag – och tro att en sådan upplevelse är normal; istället för att se, inse och förstå att jag kan ha många åtaganden, och ansvar under en dag – men att jag går dessa ansvar, och åtaganden – HÄR – en efter en i och som mitt andetag – och jag gör det som måste göras tills det att jag är klar; och sålunda att jag lever PRAKTISKT och FYSISKT här i och som mitt andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att driva mig själv framåt med och som rädslan att misslyckas – i tron att denna rädslan hjälper mig att prestera bättre – och få bättre resultat – istället för att se, inse och förstå – att när jag existerar och lever såsom rädsla så är jag inte HÄR – utan jag är i istället i mitt sinne – och därför kan jag ju inte studera effektivt – och jag kan inte utföra mitt arbete effektivt – eftersom jag rent fysiskt, och faktiskt inte gör arbetet här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag redan bevisat för mig själv flertalet gånger – att jag presterar som bäst – och får bäst resultat – när jag är fullständigt prestigelöst – och tillåter och accepterar mig själv att ha roligt med mina studier – och gå fullt upp i mitt arbete här – och således tillåter och accepterar jag mig själv att sluta stressa, och känna ångest inför att jag ska uppnå något slags framtida resultat där jag tydligen lyckats – och istället tillåter och accepterar jag mig själv att ha roligt här – att glädjas med mig själv när jag gör mina studier – och när jag går mina åtaganden och ansvar – och således ha roligt med mig själv istället för att oroa mig

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att sluta hetsa upp mig själv inför mina studier, och istället – helt enkelt – göra mina studier – gå mina studier HÄR – och i processen – ha roligt med mig själv och utforska mina studier utöver vad som ingår i kurskriteriet – och alltså gå mina studier med och som mig själv HÄR – istället för att gå mina studier för att nå någonstans i framtiden till en upplevelse av mig själv som jag tydligen är oförmögen att ge mig själv här; och således – när jag märker att jag hetsar upp mig själv och tänker på vad inte har gjort – vad jag borde göra – och vad jag inte borde göra – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och tar mig själv tillbaka hit – och jag litar på mig själv i hur jag går mina studier

Jag åtar mig själv att sluta jaga de högsta betygen – och således inte göra betygen i sig själva mitt slutmål – utan istället tillåta och acceptera mig själv att låta min studier utgöra ett medium för mig att uttrycka mig själv såsom självdisciplin, konsistens, effektivitet – och genom mina studier lära känna mig själv bättre – och således – när jag märker att jag oroar mig själv för att jag inte kommer få de högsta betygen, och att det är ett misslyckande att inte få de bästa betygen – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att gå mina studier HÄR för och som mig själv – och göra mina studier till ett uttryck av och som mig själv HÄR – genom att jag tillåter och accepterar mig själv att ha roligt när jag studerar – och göra det prestigelöst

Jag åtar mig själv att inte längre vilja hävda mig gentemot andra – att inte längre hävda mig själv gentemot andra – att inte längre vilja bevisa och känna att jag behöver bevisa mig själv gentemot andra – genom att visa att ”jag kan” – att ”jag är duktig” – att ”jag vet” – att ”jag har den nödvändiga kunskapen” – och istället åtar jag mig själv att gå HÄR – prestigelöst och utan att definiera mig själv såsom smart, eller dum – utan att se mig själv som duktig eller dålig – utan istället gå såsom andetaget HÄR – ovillkorligt i varje ögonblick; och således – när jag märker att jag vill hävda mig själv mot andra, och visa att ”jag kan” – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att sluta söka efter värde genom att andra ska se mig som intelligent – och istället se att jag kan leva värde här som mig själv – genom att jag går mina studier – och mitt liv såsom ett uttryck av och som mig själv – såsom självtillit HÄR

Jag åtar mig själv att röra mig själv – att leva, och uttrycka mig själv prestigelöst och utan att hålla kvar vid något slags begär av att vilja få en karriär – av att vilja ”nå någonstans” – och jag åtar mig själv att när jag gör planer inför var jag ska placera mig själv i systemet i framtiden – att se till att jag inte fäster något värde vid dessa planer överhuvudtaget – utan att jag går dessa planer ovillkorligt – och när jag märker att planen inte går planenligt – att då utan reaktion, eller upplevelse helt enkelt ändra min plan; och således – när jag märker att jag känner/upplever att jag måste få en ”bra karriär” och att jag måste ”lyckas” i mitt liv – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag viljesätter mig själv att gå HÄR såsom min kropp – en och jämlik – prestigelöst och utan att definiera mig själv gentemot någon punkt i systemet

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att jag genom att medverka i rädsla och ångest saboterar min effektivitet av och som mig själv i mina studier – samt i andra punkter i mitt liv – och att jag faktiskt endast förstör för mig själv när jag stressar eftersom jag inte tillåter och accepterar mig själv att ge mig den nödvändiga tiden att sakta, och detaljerat gå DETTA ögonblick HÄR – eftersom jag redan befinner mig i ett nytt ögonblick som rent faktiskt inte existerar; och således – när jag märker att jag går in i rädsla, och ångest i förhållande till en upplevelse av att jag inte kommer hinna med att göra allt som jag planerat att göra under min dag – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva varje ögonblick HÄR – specifikt – till fullo – och i sin helhet – och i detta tillåta och acceptera mig själv att gå sakta framåt i min verklighet – och göra det som måste göras – och det som måste göras den tid som behövs – och alltså inte kontrollera mitt uttryck av och som mig själv i rädslan och ångesten i att ”jag inte kommer hinna”

Jag åtar mig själv att faktiskt tillåta mig själv att se att jag lyckas bra med mina studier – och att jag allt som oftast lyckas över mina egna förväntningar – och således borde detta vara tillräckligt för att jag ska inse att det inte är något fel med sättet jag studerar på – det är inget fel med sättet jag läser på – utan att allt detta pågår inom och som mitt huvud – och är bara inbillade hjärnspöken som enbart faktiskt tjänar att störa mig i mina studier – och i mitt leverne av övriga ansvar och åtaganden i och som min värld; och således – när jag märker att jag går in i en upplevelse av och som stress – och att jag inte litar på mig själv – och tydligen inte vet ”vad jag ska göra – hur länge jag ska studera – om jag kommer hinna klart i tid” – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att lita på mig själv och faktiskt se att jag är effektiv, och har talang för studier

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att den rädsla, och ångest jag upplever inte av sig själv kommer att ta slut – utan att jag själv – genom att i varje ögonblick föra mig själv tillbaka hit och stoppa mina inre upplevelser – måste stoppa denna rädslan – och att jag medvetet och avsiktligt måste sluta att inte lita på mig själv; och således – när jag märker att jag använder tanken att ”denna rädslan kommer ta slut av sig själv när jag slutar skolan” för att rättfärdiga min upplevelse av mig själv som rädsla – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att stoppa mig själv HÄR – för egen motor – i insikten om att om inte jag stoppar mig själv HÄR – kommer det aldrig mina inre upplevelser att sluta existera

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att rädsla, och ångest inte är en normal upplevelse – det är ingen naturlig och fysisk upplevelse – utan en upplevelse som skapas genom att jag pratar med mig själv till mig själv i mitt huvud – och därigenom skapar självmisstroende – där jag saboterar för mig själv och tror mig själv inte ”klara av någonting” och att ”jag bara gör allting fel”; och således – när jag märker att jag tänker att min rädsla är naturlig – och att den borde finnas inom och som mig eftersom alla andra upplever liknande rädsla – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att gå, och leva mina åtaganden – och ansvar – och mitt liv i sin helhet – HÄR – praktiskt – och fysiskt – och inse att den normala upplevelsen av och som mig själv är att ANDAS HÄR såsom min fysiska kropp

Jag åtar mig själv att sluta använda energier, och upplevelser för att driva mig själv framåt och för att slutföra projekt – och ta tag i och leva min åtaganden – och istället åtar jag mig själv att gå mina projekt HÄR – fysiskt och praktiskt – i insikt om att om jag förbereder mig väl – om jag lägger ner det nödvändiga arbetet i vad jag företar mig själv – så kommer resultatet att bli bra – och det därför inte finns någonting att frukta eller känna sig ängslig över – eftersom det enbart är en fråga om praktisk matematik applicerad här; och således – när jag märker att jag är i mitt sinne såsom rädsla – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och påminner mig själv om att det inte är något svårt att praktiskt leva här – det handlar enbart om att effektivt strukturera min tid – och att effektivt applicera praktisk matematik i mitt dagliga leverne

Jag åtar mig själv att istället för att fokusera på en inbillad framtid där jag tydligen kommer vara ”lyckad” och ha ”lyckats” – att istället leva, och applicera mig själv HÄR – en och jämlik som mitt andetag – och ha roligt med det jag gör – att hänge mig till det jag tar mig för och gå in i projekt och åtaganden prestigelöst – och göra det för att jag tycker det är roligt, fascinerande – och stimulerande; och således – när jag märker att jag projicerar mig själv in i en inbillad framtid – där jag tydligen ”lyckas” – och har ”allt jag vill ha” – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att LEVA här – och att föra lycka hit – genom att leva självglädje som mig själv i varje ögonblick HÄR

Dag 105: Jag Vinner!!!

En punkt som jag märkt kommer upp ofta inom och som mig själv är ”vinnar-punkten” – detta är en tendens jag har att när jag pratar med andra – att göra det hela till en tävling där jag antingen försöker bevisa mig själv, eller försvara mig själv – allt för att vinna, eller i vart fall att undvika att förlora.

När jag märker att jag förlorar – eller i vart fall när jag känner att jag förlorat – så går jag in i anklagelse mot andra den, eller de människor som jag tycker, och känner det som om de vunnit. Det är intressant hur jag begränsar mig själv i och som denna upplevelse – eftersom jag existerar fullständigt för att vinna, och i detta glömmer jag helt bort att uttrycka mig själv – och att glädja mig åt mig själv i ögonblicket. Och ursäkten jag använder för att kunna hålla kvar vid denna karaktär är att ”det är andra som gör så att jag tävlar, jag är inte så här egentligen” – men det stämmer inte – för det är jag som väljer att tävla och ingen annan.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag kan förlora när jag pratar med andra människor – istället för att se, inse och förstå att jag kan enbart förlora när jag tillåtit och accepterat mig själv att interagera, och tala utifrån en utgångspunkt – en idé av att jag tävlar mot andra människor – istället för att se, inse och förstå att det finns ingen tävling – tävlingen är en illusion som jag skapat i mitt huvud; och således åtar jag mig själv att varje gång jag märker att jag tävlar med andra människor – att ta mig själv tillbaka hit och återvända till min fysiska kropp – och denna fysiska verklighet HÄR – där det således inte finns någon tävling utan bara fysiskt uttryck här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ursäkta mig själv varför jag existerar i och som en tävlingskaraktär – genom att tänka att det är andra som får mig att börja tävla – det är andra som får mig att må dåligt – det är andra som gör att jag känner mig som en förlorare – istället för att se, inse och förstå att det är jag som har skapat denna energin av att känna mig som en förlorare – och att det är jag som försatt mig själv i en position inom och som mig själv av att tro att jag måste vinna, och av att tro att jag måste tävla; och således åtar jag mig själv att sluta tävla med andra människor – och varje gång då jag märker att jag går in i och som en karaktär av att tävla – att genast ta mig själv tillbaka hit och leva – uttrycka – röra mig själv – fysiska och praktiskt här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att för att jag ska känna mig själv som en förlorare – så måste jag ha accepterat att jag tävlar med andra människor – och jag måste ha accepterat att andra människor antingen är bättre, eller sämre än mig; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva jämlikhet här – att se att det inte finns bättre, och sämre människor – det finns inte kungar, och drottningar – utan alla är vi samma, och likadana – fysiska människor som pratar, skiter, och äter här; och således åtar jag mig själv att sluta definiera och se människor såsom att antingen vara överlägsna, eller underlägsna mig – och istället gå, och uttrycka mig själv här – i enhet och jämlikhet i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se det enkla faktum att jag skapar mitt eget helvete – och att jag skapar min egen himmel och mitt eget paradis – och att jag alltid får precis det jag väljer att få; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att välja att sluta tävla – att välja att sluta se mitt liv som en tävling, och en kamp där jag måste upprätta mig själv – och visa var jag står någonstans – och visa vad jag går för – och visa vad jag kan; och således åtar jag mig själv att acceptera mig själv här – och sluta kämpa för att andra ska se mig som en vinnare

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur mycket jag komplicerar mitt liv – hur mycket jag komplicerar interaktioner i mitt liv – genom att jag tror att jag kan förlora – genom att jag tror att alla interaktioner, och kommunikationer är en tävling där jag måste få gehör för mina idéer och upplevelser, och visa utåt att jag är vinnaren – att jag har rätt – och att andra borde acceptera och förstå att jag är en vinnare; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa mitt begär att vilja vinna – och således i alla situationer, och interaktioner – tala naturligt, och avslappnat här – och alltså inte hela tiden vaka över mina ord – inte säga saker och ting för att kunna besegra en annan och få min vilja fram – utan istället tala och uttrycka mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att all konflikt jag tycker mig själv uppleva i mitt liv i grund och botten härstammar från att jag vill tävla – från att jag tror mig själv tävla med andra människor; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta att tävla – att släppa mitt begär att vinna, och min rädsla att förlora – och se, inse och förstå att ingenting kommer hända med mig om jag gör det – jag kommer inte förlora någonting – jag kommer inte gå under – ingenting kommer att förändras eftersom det inte finns någon tävling – det finns ingenting att förlora, och det finns ingenting att vinna; och således åtar jag mig själv att leva tävlingsfri – att leva jämförelsefri – att leva i varje ögonblick utan att definiera människor och interaktioner som antingen positiva, eller negativa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag tävlar med andra människor så försätter jag mig själv i en position inom mig själv där jag inte är kapabel att leva – och uttrycka mig själv – eftersom jag är fast i en viss energi, och tro mig själv vara beroende av att fullfölja denna tävling för att på så vis kunna gå ifrån situationen med hedern i behåll; istället för att se, inse och förstå att denna heder är fullständigt skitsnack – det finns ingen heder att tala om som jag måste försvara mot andra människors inbillade påhopp – det finns ingen tävling som jag måste fullfölja; och således åtar jag mig själv att när jag märker att jag går in i en tävling med andra människor att medvetet förlora – att helt enkelt ge upp och sluta tävla – och istället andas, och uppskatta ögonblicket med mig själv här – fysiskt och praktiskt – genom att uppleva hur luften rör vid min kropp, och hur jag känner och upplever mig själv rent fysiskt