Tag Archives: sexig

Dag 277: Alla Skelett Ser Likadana Ut

Den senaste veckan har jag varit och besökt min familj. Jag finner detta stödjande, eftersom min familj är jag på många sätt. De olika slags personligheter, och karaktärer som min familj lever ut, de existerar även inom och som mig, och därför kan jag genom att observera min familj, reflektera tillbaka till mig själv hur jag existerar inom mig själv.

En punkt som jag lagt märke till existerar i min familj är tendens att döma människor efter kroppstyp, samt även vara hård mot en själv om man nu inte har den kroppstyp som är den normala, och accepterade kroppstypen. Jag kommer alltså i dagens blogg att arbeta med denna typ av fördömande.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma, och definiera mig själv utifrån min kroppstyp, och tänka att beroende på hur min kropp ser ut, så kommer jag uppleva mig själv annorlunda, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att upptäcka det av mig själv som inte beror på hur jag ser ut, alltså mitt uttryck av och som mig själv i denna fysiska kropp som är här ovillkorligt och som inte är beroende, eller begränsat av utseende; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag, för mig själv tillbaka hit, och att röra mig själv HÄR och använda min fysiska ögon till att se direkt vad som är här, och inte att fördöma, och definiera vad som är här såsom att antingen vara positivt eller negativt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, definiera, och se bilder, alltså vad jag ser med mina fysiska ögon, såsom att vara mer, eller mindre än bilder, där jag upplever vad som är runtomkring såsom att antingen vara mer, och bättre än denna fysiska verklighet, eller sämre, och underlägsen denna fysiska verklighet; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se DIREKT här, att inte öva mig, och göra färdigheten att se denna fysiska verklighet direkt som den är, perfekt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, definiera, och skapa en idé av mig själv att jag alltid är beroende av hur jag ser ut, och att bilden av mig själv avgör vem jag är, och avgör hur jag ska uppleva mig själv, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, föra mig själv tillbaka hit, och leva ovillkorligt, och inte låta mig själv begränsas av bilder, begränsas av hur jag tror jag ser ut, utan istället fokusera på, och lära känna min fysiska kropp såsom dess faktiskt fysiska upplevelse här, och inte såsom jag definierar, och ser min kropp i fråga om utseende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag avgörs av mitt utseende, och att saker och ting i min omgivning avgörs, och definieras utifrån hur de ser ut, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lära känna mig själv bortom mitt utseende, och att förstå att det finns så mycket mer inom och som mig själv än hur jag ser ut, jag menar – utseende är en sådan minimal del av mig, och ändå jag just denna punkt en sån stor makt över mig; i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att placera makt där den faktiskt ska vara, vilket är här som mig själv i och som min direktiva princip i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv använda ursäkten att ”alla andra också är beroende av utseende” – för att rättfärdiga att jag håller fast vid att vara besatt av utseende, och att jag håller fast vid att jag definierar mig själv utifrån utseende, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att vad andra gör kan jag inte tillåta att skapa min karaktär, för då blir jag hjälplös, och jag existerar endast som en slav, som är redo att försöka bli som andra – istället för att jag arbetar med sunt förnuft, och ser vad som är bäst för mig, bäst för alla, och applicerar denna punkt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta med att ge mig själv gåvan att acceptera mig själv ovillkorligen oavsett mitt utseende, och att tro att det är någon annan som måste ge mig denna gåva; t.ex. jag måste hitta en kompis, eller någon människa i min omvärld som visar full acceptans gentemot mig, och som visar hur mycket de tycker om mig oavsett hur jag ser ut, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag, föra mig själv tillbaka hit, och låta mig själv leva ett okomplicerat, och enkelt liv, i det att jag helt enkelt lever, och inte behöver tänka på hur jag ser ut konstant, eftersom jag inte låter mig själv, och mitt uttryck definieras av utseende

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se bortom utseende, och att se bortom det första intrycket, och att istället för att fästa mig själv vid bilder, och utseenden, istället fokusera på att se vad som är bakom dessa – vad som utgör dessa utseenden; t.ex. om jag ser en människa, vilken är den människan? Så jag förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på att fysiskt, praktiskt, och här utan någon slags energi, lära känna, och vara fysiskt intim med och som denna verkligheten, där jag inte låter någon punkt i min verklighet endast vara ett utseende för mig, utan att jag ser bortom utseende, och att jag ser substans, och det som faktiskt är av relevans

drickande+skelettJag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur irrelevant utseende faktiskt är, och utseende i grund och botten inte betyder någonting, och ändå låter jag utseende ta så stor plats; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att träna på att se alla människor som skelett i min värld, där jag inte lägger någon vikt vid utseende, utan där jag interagerar med människor på basis av vilka de är som individer, på basis av vilka ord de lever som sig själva, och inte utefter hur jag reagerar och stimuleras av visst typ av utseende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att det är ett beslut jag gör att sluta vara influerad, och styrd, och kontrollerad av utseende, och att det är ett beslut jag gör att interagera med människor utifrån vilka de är som individer, och inte utifrån hur de ser ut; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva beslutet i varje ögonblick att inte låta mitt uttryck av och som mig själv vara definierat, och styrt av hur människor i min omvärld ser ut

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att disciplinera mig själv till att inte tillåta några tankar inom mig själv där jag drar slutsatser, och gör antaganden baserat på utseende; och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur pass mycket jag missar av mitt liv, och av andra människor, när jag dömer efter utseende, eftersom jag då förlorar chansen att faktiskt lära känna en människa för vem de är, och inte bara bli besatt och fokusera på deras utseende

Självåtaganden

När jag märker att jag blir besatt, och kontrollerad av utseende, och låter mig själv, och mitt uttryck bli influerat och styrt av utseende – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser, och förstår att jag måste i ögonblicket ta ett beslut att inte längre vara influerad, och styrd av utseende, genom att helt enkelt i medvetenhet här, styra och dirigera mig själv att se människor som skelett, att se direkt denna fysiska verklighet utan att fästa något värde vid den i formen av energi; således åtar jag mig själv att stoppa denna besatthet, och att medvetet agera och leva som om att det jag ser inte spelar någon roll, jag menar jag är densamma oavsett vem jag interagerar eller pratar med – och att jag gör detta genom att fokusera min uppmärksamhet HÄR på mig själv, på mitt andetag, och min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag begränsar mig själv i ett ögonblick genom att jag fäster värde på utseende istället för att vara, och leva här, och fästa värde, vara värde som mig själv som liv i varje ögonblick, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; jag ser, inser, och förstår att så fort jag låter mig ändras, och styras av extern stimuli då är jag inte längre liv, eller levande, utan jag är en zombie som följer efter vad som kommer upp inom mig, och låter mig själv döma vad som är här, istället för att förstå, lära känna, och stå en och jämlik med vad som är här; således åtar jag mig själv att sluta låta mig styras av extern stimuli, och att applicera detta genom att fokusera på mig själv HÄR – på mitt andetag, på mitt solarplexus, i mitten av mitt bröst, och föra mig själv i varje andetag tillbaka hit till min kropp

Enhanced by Zemanta

 

Advertisements

Dag 234: Kroppen Min – Magrutor (Del 21)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 20) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker om min mage, och ibland tycker jag mig se magrutor – och det gillar jag

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, att då fokusera, och intensivt inspektera min mage – och i detta söka efter tecken på att min mage har magrutor, är smal, och ”deffad” – och inte har något fett – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa två upplevelser i förhållande till min mage – en positiv upplevelse – och en negativ upplevelse – och känna mig själv positivt laddad när jag ser/tycker att min mage ser smal ut och har magrutor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från min mänskliga fysiska kropp – och skapa min kropp till att endast vara en bild för mig utan att etablera ett fysiskt, och intimt förhållande med och som min kropp

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att endast se min mage såsom en bild – och vara medveten om min mage, och mina magmuskler såsom en bild – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det finns en hel dimension av min mage som jag helt ignorerat och glömt bort – vilket är den fysiska dimensionen – och det faktum att min mage inte bara är en bild – utan faktiskt tjänar en livsviktig funktion för mig – och gör det möjligt för min kropp att fungera – gör det möjligt för mig att stå upprätt – och alltså inte bara är en bild som kan se ”vacker” eller ”ful” ut

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort att min kropp, och min mage, och mina magmuskler är fysiska manifestationer som har specifika fysiska syften – som faktiskt är fullständigt livsviktiga för mig och som jag inte hade kunnat klara mig själv utan; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att omfamna, och lära känna min mage – och låta mig själv utveckla, och skapa ett intimt förhållande med min mage – där jag låter mig själv vara fysiskt närvarande, och medveten om min mage i och som varje ögonblick – och där jag känner hur min mage arbetar när jag äter, eller hur mina magmuskler arbetar när jag står upp, eller rör mig

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad, och förblindad av den reklam som accentueras, och sprids i samhället – som visar bilder på magar som är fyllda med stora muskler – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv med dessa bilder – och tänka, tycka, och tro – att jag måste ha denna typ av mage – jag måste ha denna typ av muskler – jag måste ha denna typ av utseende för att kunna vara nöjd med mig själv – för att kunna acceptera mig själv – istället för att se, inse och förstå – att självacceptans har ingenting att göra med mitt utseende – utan har att göra med vem jag är i och som varje andetag – och varje situation – och varje ögonblick

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att bara för att jag känner, och upplever det som om att en mage som har magrutor är bättre, och mer åtråvärd än en mage som inte har magrutor – att så är fallet – istället för att se, inse och förstå att jag kan inte lita på vad jag upplever – jag kan inte lita på vad jag känner – jag kan inte lita på vad som kommer upp inom mig – att det på något sätt ger mig korrekt information om denna verklighet – och om mig själv

Självåtaganden

1. När jag märker att då jag tittar på mig själv i spegeln, att jag då intensivt inspekterar min mage – och i detta söker tecken på att min mage har magrutor – och är ”tillräckligt” smal – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och jag för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag i detta ögonblick går in en kroppsfixeringskaraktär – istället för att vara här med och som min kropp – vara avslappnad, lugn och bekväm här i och som mitt andetag – således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka – och medvetet slappna av i min kropp – sluta zooma och fixera in på min mage med mina ögon – och istället andas – och vara här med min kropp i och som detta ögonblick

2. När jag märker att jag ser, och definierar min mage endast såsom en bild – och att jag inte ser helheten av vad min mage faktiskt är; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min mage är mycket mer än en bild – det en central del av min kropp som jag behöver, och är beroende av för att överleva; således åtar jag mig själv att andas – att ta mig själv tillbaka hit och vara fysisk medveten om min mage – fysiskt andas, och låta mig själv uppleva min mage här

3. När jag märker att jag glömmer bort hur min kropp fungerar, och vad min kropp gör för mig – och att jag tar allt för givet och bara tänker hur ful, eller äcklig, eller dålig min kropp är; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att när jag ser på min kropp utifrån sinnet – då ser jag faktiskt inte min kropp utan endast en upplevelse i mitt sinne – och ett visst minne – således är detta ingenting som representerar eller visar mig min faktiska fysiska kropp; således åtar jag mig själv att vara medveten om mitt andetag i varje ögonblick – och lära känna, och vara här med min faktiska fysiska kropp – och sluta se min kropp utifrån sinnet – och istället se min kropp direkt här

4. När jag märker att jag jämför mig själv med magar som är fyllda av muskler, och att jag låter mig själv bli påverkad av bilder i samhället med magar som är fyllda av muskler, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag genom att låta mig själv se min mage utifrån jämförelse – faktiskt helt ignorerar min mage – och mina magmuskler – och endast upplever, och ser en bild – istället för att se min faktiska mage här; således åtar jag mig själv att sluta se min mage utifrån en idé om hur min mage borde se ut – och istället se min mage direkt här utan något förflutet att jämföra min mage gentemot

5. När jag märker att jag litar på de bilder, tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig i förhållande till min mage, då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – vad jag känner kan jag inte lita på – det är inte jag som skapat, dirigerat, och designat punkten – utan den bara dyker upp inom mig; således åtar jag mig själv att bli disciplinerad med att ifrågasätta – och utmana de punkter som kommer upp inom mig – och inte ta någonting för givet – eller acceptera någonting utan att ifrågasätta hur punkten fungerar – och vad det är jag accepterar till att börja med

Enhanced by Zemanta

Dag 233: Kroppen Min – Leverfläckar (Del 20)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 19) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att jag har svarta leverfläckar på min kropp

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och skapa en negativ upplevelse gentemot leverfläckarna på min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och skapa en mängd idéer om någonting jag inte förstår – och inte vet vad det faktiskt är – och inte vet huruvida punkten är positiv eller negativ – alltså om leverfläckarna är bra för mig, eller dåliga för mig – och varför de finns på min kropp – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma saker och ting i min omvärld utan att lägga ner någon energi på att förstå vad det är jag ser på – på att förstå och behärska min omvärld – och inte bara fördöma min omvärld på basis av upplevelser

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ifrågasätta varför jag tycker det ser ”fult” ut att ha leverfläckar på min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se – att om jag inte haft några tankar – om jag inte haft ett sinne – och om jag bara varit här med och som min kropp – då hade jag inte brytt mig om det förhållandet att jag har leverfläckar på min kropp – för jag hade inte haft någon idé av min kropp i mitt huvud att jämföra bilden av min kropp med

3. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag faktiskt inte tycker illa om leverfläckarna i sig själva – utan vad det är som händer är att en tanke kommer upp inom mig – såsom att ”jag ogillar mina leverfläckar” – därefter låter jag mig själv bli besatt, och kontrollerad av denna tanken – och sedan går jag in i en energi av att ”ogilla leverfläckarna” – och om jag tittar på detta – denna processen – går det att se att mina leverfläckar inte har någonting att göra med vad som pågår inom mig – alltså kan man ju fråga sig varför överhuvudtaget jag håller på med det här spelet inom mig själv – om det inte ens har någonting att göra med den verklighet jag befinner mig själv i

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spendera tid i mitt huvud, i mitt sinne – och låta mig själv bli besatt och kontrollerad av reaktioner – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta – men vad är det allt detta kommer ifrån – och varför existerar det inom mig? Och till vilken nytta är allt detta? Och varför borde jag leva utifrån det som kommer upp inom mig? Finns det någon vettig anledning överhuvudtaget? Och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – nej – det finns ingen vettig anledning till varför jag skulle låta dessa tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig styra, och avgöra mitt liv – när det är någonting jag kan klara av och göra själv alldeles utmärkt

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag har blivit tränad under min uppfostran att fördöma min kropp – och att jämföra min kropp med bilder av andra kroppar – och att skapa in idealkropp inom mig själv som jag tror är perfekt – och hur jag borde se ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta min uppfostran – att ifrågasätta de tankar som kommer upp inom mig – att ifrågasätta hela min persona av att fördöma min kropp – och i detta utmana min förprogrammering – och istället designa och skapa mig själv – med levande ord som jag ser ger en effekt som är bäst för alla – och bäst för mig

Självåtaganden

1. När jag märker att jag fördömer leverfläckarna på min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – leverfläckarna på min kropp är inte dåliga – de är inte någonting att avsky – och det är ingenting att försöka utrota – de är endast ett av kroppens många sätt att uttrycka sig självt – och således åtar jag mig själv att sluta fördöma, och rata min kropp – och istället acceptera min kropp – och uppskatta min kropp – och ta del av min kropps alla förmåner – genom att helt enkelt vara här med och som min kropp i varje andetag

2. När jag märker att jag bara accepterar vad som kommer upp i mitt sinne såsom tankar i förhållande till min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att de tankar som kommer upp inom mig kan jag inte lita på – och det finns absolut ingen grund att lita på dem heller för de har ju inte ens någonting att göra med min omgivning; således åtar jag mig själv att sluta lita på tankarna som kommer upp inom mig – och istället börja lita på min kropp här – med och som mig själv

3. När jag märker att jag tänker att ”jag tycker illa om mina leverfläckar” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag tycker faktiskt inte illa om mina leverfläckar – utan det som händer är att jag upplever mig själv som om jag tycker illa om leverfläckarna – således åtar jag mig själv att sluta vara besatt av upplevelser, känslor, definitioner, och idéer inom mig själv i förhållande till min kropp – och istället leva här med och som mig själv i varje andetag

4. När jag märker att jag spenderar tid i mitt huvud, i mitt sinne, där jag håller på och skapar alla möjliga onödiga upplevelser i förhållande till min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – min kropp bryr sig inte om hur min kropp ser ut – utan dessa upplevelser existerar endast i mitt huvud och är illusioner – punkter som jag skapar till att se riktiga, och relevanta ut genom att ge dessa punkter uppmärksamhet – och tänka att dessa punkter har relevans för vem jag är inom och som mig själv när det faktiskt inte förhåller sig på det sättet; således åtar jag mig själv att andas – och att föra mig själv tillbaka hit – och att vara här med och som min kropp – och att se att min kropp är min kropp – inte mer eller mindre – utan min kropp – inte en upplevelse – inte en tanke – utan en fysisk kropp här

5. Jag åtar mig själv att ifrågasätta min uppfostran – att ifrågasätta sättet jag tänker, upplever, och känner mig själv som – och ta bort allt inom mig själv som jag inte ser står för vad som är bäst för alla – och som hjälper, och stöttar mig i mitt dagliga leverne – och gör mig till en bättre, och mer effektiv människa

Dag 222: Kroppen Min – Min Näsa (Del 9)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 8 ) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker  om min näsa – eftersom den ser symmetrisk ut i förhållande till resten av mitt ansikte

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och uppleva att min näsa “ser bra ut” och är “symmetrisk” i förhållande till resten av mitt ansikte, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att generera och skapa en positiv känsla inom mig själv gentemot bilden av min näsa, och varje gång jag tittar mig själv i spegeln och ser min näsa tänka att: Gud vilken fin näsa jag har – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att bara se min näsa här i enhet och jämlikhet, såsom en fysisk näsa, och ingenting mer eller mindre än en fysisk näsa – en näsa som jag använder för att andas igenom och som jag känner fysiskt i varje andetag, men som jag inte har någon emotionell, eller känslomässig upplevelse gentemot överhuvudtaget

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av min näsas utseende, och att jag i detta helt glömt bort att vara tillsammans med min näsa här, lära känna min näsa, lära mig uppskatta min näsa, och se, inse, och förstå att min näsa är mycket mer än bara en bild som jag har en känslomässig upplevelse gentemot, det är en fysisk kroppsdel – en del av mig – någonting såsom är med mig här i varje andetag, och som oavsett vad jag tänker eller känner, fortfarande, och ovillkorligt fortsätter att stötta mig, och ge mig luft

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att det finns någonting sådant som “vackra” och “korrekta” näsor – och å andra sidan “fula” och äckliga näsor – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att alla näsor har precis samma värde och att alla näsor är precis lika bra – bara i mitt sinne finns, och kan illusionen skapas att några näsor är förmer än andra näsor – och såldes förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att helt och fullständigt omfamna, och älska min näsa – inte för att den ser ut på ett visst sätt utan för att det är min näsa – och för att min näsa är en del av mig som förtjänar respekt precis som resten av min kropp

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tittar på min näsa och tänker att “Gud vad fin min näsa är! Den är ju så symmetrisk och perfekt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att min näsa inte vacker, den är inte snygg, den är inte åtråvärd, utan den/det är en näsa, en kroppsdel som jag använder mig av för att andas med, och inte för att se snygg ut med, således åtar jag mig själv att använda min näsa till det den är menad till, och inte såsom ett redskap för mitt sinne att få mer energi, mer upplevelser, och mer känslor

2. När jag märker att jag blir besatt av och som min näsas utseende, och att jag i detta glömmer bort att vara här – fysisk – med och som min näsa – då stoppar jg mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min näsa är inget skönhetsobjekt – det är inte menat att min näsa ska vara utsmyckad, och ha ett speciellt utseende – eftersom detta är inte någonting som är relevant för min näsas funktion att ge mig luft – och således åtar jag mig själv att sluta placera absurda, och irrationella förväntningar, och krav på min fysiska kropp – och istället stå här tillsammans med och som min mänskliga fysiska kropp utan att skapa en upplevelse i förhållande till min kropp

3. När jag märker att jag medverkar i och som en tro, och en idé om att det finns någonting sådant som ”vackra” och ”korrekta” näsor – och å andra sidan ”fula” och ”äckliga” näsor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna idé om att det finns fula, och snygga näsor – är en idé som är framskapad utifrån fördömanden, och irrationella antaganden om den mänskliga fysiska kroppen – vari jag tänkt att et visst utseende är bättre än ett annat utseende – utan att det finns någon som helst grund för ett sådant antagande; således åtar jag mig själv att andas och att vara här med min kropp – och att stå en och jämlik med min kropps praktiska, och fysiska funktioner – och inte ge min kropp uppdrag som den inte är designad och skapad till att utföra – såsom att t.ex. vara ”snygg”

Dag 186: Utseende och Egenvärde

Självskriverier

Jag fortsätter med utseendekaraktären – och hur jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och skapa min upplevelse av mig själv i förhållande till hur jag ser mig själv i spegeln.

Ett par gånger under min uppväxt har jag fått höra att jag varit vacker, söt, eller snygg – och varje gång har detta haft en mycket stor effekt på mig. Jag har upplevt mig själv väldigt positiv, glad, och känt mig allmänt accepterad – och upphöjd. Men min primära upplevelse av mig själv under mina uppväxt år har varit att jag inte känt mig tillräckligt snygg, eller söt – och som om att jag alltid saknade någonting i fråga om mitt utseende. Och detta har lett mig till att känna mig självmedveten och obekväm runtomkring människor, och framförallt runtomkring kvinnor.

Ett exempel på hur denna upplevelse kunde te sig, och hur levde ut denna upplevelse är att när jag var liten – och gick på en fest – så upplevde jag mig själv då jag gick in på denna fest, och träffade de människorna som var där – självmedveten, och osäker – och som om alla titta på mig och tyckte att jag inte såg tillräcklig ut. Alltid var det någonting jag var orolig för – antingen såg jag för ung ut, för spinkig, för tjock, eller var det någonting med mina kläder – men alltid och oavsett var jag var så var det alltid någonting som jag tyckte var fel med mitt utseende, och som gjorde att jag inte riktigt kunde koppla av och bara vara mig själv.

Jag märker fortfarande hur jag i mitt beteende har en tendens att leta efter misstag, och rätta till små saker i hur mina kläder sitter. Det är sådana småsaker som bara jag lägger märke till, men om jag ställer mig själv och tittar på mig i spegeln så kommer jag genast att leta upp och korrigera sådana saker – och tycka att det är mycket viktigt att en sådan punkt är korrigerad. Det kan t.ex. röra sig om att mina jeans inte ligger över mina skor utan istället innanför – eller att min jacka inte är knäppt, och stängd på rätt sätt.

Det blir alltså denna punkten jag arbetar med idag – och målet är för mig att bli fullständigt bekväm och tillfreds med min kropp och sluta oroa mig själv för hur andra ser mig, och sluta känna mig självmedveten, och nervös för att mina kläder inte sitter på rätt sätt på min kropp.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som om att någonting hela tiden är fel med mitt utseende, och som om att någonting inte är som det ska vara – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är runtomkring människor – att hela tiden oroa mig själv, och känna mig nervös inför att jag inte ska bli accepterat för hur jag ser ut – utan att jag ska bli retad, och mobbad för mitt utseende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli självmedveten i fråga om hur jag ser ut, och bli orolig, och nervös för att någon tycker jag ser ful, och äcklig ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och önska att få bli sedd som sexuellt attraktiv – och ha människor att tycka att jag ifråga om utseende är positiv – och är ett utmärkt exempel på hur man ”borde” se ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka erkännande, och bekräftelse från andra att jag ser bra ut, och att mitt utseende är acceptabelt – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att endast känna mig bekväm med mig själv, lugn, och tillfreds när jag vet att andra människor tycker jag ser bra ut eftersom de har sagt det till mig, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera mig själv ovillkorligt och låta mig själv leva – och uttrycka mig själv – utan att behöva ha andras erkännande och bekräftelse att jag ser tillräckligt bra ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag närmar mig en grupp människor, och när jag är bland människor – att ha en liten subtil men konstant upplevelse inom mig själv av att känna mig uttittad och nervös inför hur andra ser mig, och min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera min kropp, och inte vara bekväm med min kropp – och att inte tillåta och acceptera mig själv att älska och uppskatta min kropp ovillkorligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att om någon säger att någonting med min kropp är fult, eller konstigt – att detta då är en personlig attack mot mig, och någonting som jag måste känna mig dålig över – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – nej – jag behöver inte känna mig själv personligt attackerad, eller hatad, eller illa omtyckt – och jag behöver inte bli självmedveten ifråga om hur min kropp ser ut – utan jag kan helt enkelt acceptera mig själv och inte ta andras ord personligt på något sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta efter min mamma – och tänka att det är otroligt viktigt vilken slags kropp jag har – och att det är viktigt att jag ”ser bra ut” i förhållande till standarder som är skapade i samhället om hur en kropp ska se ut för att ”se bra ut” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta denna punkten, och att tillåta och acceptera mig själv att leva, och uttrycka mig själv utan att vara beroende av att min kropp ska se ut på ett visst sätt – och att se att jag är fullt förmögen att leva och uttrycka mig själv oavsett hur jag ser ut – och att utseendet faktiskt inte spelar så stor roll

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begå misstaget att tro att hur jag ser ut definierar vem jag är – och definierar min upplevelse av och som mig själv – istället för att se, inse och förstå att hur jag ser ut – är endast – hur jag ser ut – och ingenting mer än så – alla människor har ett utseende och mer än så är det inte med det – utseende är en fysisk punkt av hur kroppen är formad men inget mer än så – att koppla upplevelser, emotioner, åsikter, och tankar till kroppens utseende är att skapa en lögn – för kroppen i sig självt har inga sådana egenskaper utan är bara sig själv såsom en kropp här

Självåtagande

När jag märker att jag känner det som om någonting är fel med mitt utseende – och jag oroar mig själv inför hur andra ser mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting att oroa sig för – för oavsett hur andra ser mig kan inte detta influera mig om jag inte tillåter det – och således tillåter jag helt enkelt inte mig själv att bli influerad; således åtar jag mig själv att sluta bli influerad av andra och istället vara bekväm med mig själv här

När jag märker att jag upplever mig själv självmedveten, nervös, och obekväm inför att någon kommer se mig som ful, eller äcklig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – bara jag kan ge mig själv tillstånd att leva och vara bekväm med mig själv och att ingen annan kan göra detta för mig – inte ens mitt utseende; således åtar jag mig själv att skita i hur jag ser och uttrycka mig själv utan hämningar, utan begränsningar, och utan någon nervositet

När jag märker att jag söker erkännande och bekräftelse från andra att jag ser bra ut, och att mitt utseende är acceptabelt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – jag behöver inte bli accepterad, och få erkännande för hur jag ser ut för att kunna acceptera mig själv här – vara tillfreds med mig själv – och helt enkelt vara lugn och bekväm i min egen kropp; således åtar jag mig själv att sluta söka efter erkännande och istället vara bekväm med mig själv här – i och med min kropp här i varje andetag

När jag närmar mig själv människor, och märker att jag har denna lilla subtila emotionen inom mig av att jag inte är riktigt bekväm med min kropp – och med mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är ett beslut att vara bekväm med mig själv som jag bara kan leva i varje andetag – genom att ta ett andetag in – och andas ut – och i detta låta mig själv slappna av och sjunka tillbaka i min kropp – och verkligen ge mig själv ett ögonblick av att vara fullständigt här; således åtar jag mig själv att jag mig själv ett ögonblick av att vara fullständigt här och avslappnad – genom att andas effektivt – slappna av och föra mig själv tillbaka hit

När jag märker att jag känner, och upplever det som en personlig attack mot mig – och att jag känner mig sårad, och ledsen – när någon säger att min kropp ser konstig, ful, eller äcklig ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår – att om någon säger någonting om min kropp så är det aldrig personligt – utan alla ser endast sig själva och sina egna självfördömanden – och kroppsliga osäkerheter; således åtar jag mig själv att sluta ta saker och ting personligt och istället fokusera mig själv på att stabilisera mig själv här i och som min kropp

När jag märker att jag känner och upplever det som om att det är otroligt viktigt vad slags kropp jag har, och hur jag ser ut – och att jag ser ut precis såsom samhället definierar att en perfekt och snygg kropp ska se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är inte viktigt hur jag ser ut – utan vad som är viktigt är vem jag är, och hur jag existerar inom och som mig själv – och varför jag lever – varför jag rör mig själv – vad som motiverar och styr mitt liv; således åtar jag mig själv att leva på ett sätt som är bäst för mig – och bäst för alla – och göra detta istället för utseende mitt primära fokus i livet

När jag märker att jag tänker, och tror att hur jag ser ut definierar vem jag är – och hur jag upplever mig själv inom mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är jag som definierar mig själv – det är jag som beslutar hur jag upplever mig själv och inte mitt utseende; således åtar jag mig själv att besluta mig själv för att acceptera mig själv – acceptera min kropp – acceptera mitt utseende – och vara bekväm med och som mig själv i och som min mänskliga fysiska kropp

Dag 37: Spegel, Spegel På Väggen Där…

Idag ska jag skriva om kroppen, eller inte riktigt kroppen, utan mer den idé om kroppen jag skapat inom mig själv genom att fantisera och skapa bilder inom mig själv om hur en kropp borde se ut för att vara ”okej”.

Så, om jag tar mig själv tillbaka till min barndom och mina första upplevelser av att börja titta på min kropp på ett granskande, och fördömande sätt. Jag minns när jag var ungefär 8 år gammal, hur jag brukade stå inne i badrummet framför spegeln och inspektera min kropp. Jag brukade stå där och titta länge, och jag minns hur missnöjd jag var med att jag såg fet ut. Så jag brukade stå och sträcka på mig, och titta på mig själv i olika ljus, för att försöka få min kropp att se annorlunda ut.

När jag var ute på stan och gick så brukade jag inspektera mig själv i alla skyltfönster jag gick förbi, jag tittade på mina byxor, på min tröja, på mitt hår, ja allt det där, och var oerhört kritisk inom mig själv mot allt som jag såg.

När jag sedan började i gymnasiet gick jag in i min stora kroppsbildfixeringsperiod, och det var självklart under denna tid som jag började träna på gym, och blev helt fanatisk med vilka typer av kläder jag hade på mig. Det skulle vara märkeskläder, svindyra kläder, egentligen helt normala, men p.g.a. att de hade en tiger, eller några bokstäver tryckta på sig, såldes de för mängder med pengar. Jag ägnade en stor del av mitt gymnasiala liv åt att handla sådana dyra kläder, fixa min frisyr, tänka på om jag var tjock eller muskulös – ja allt sådant där onödigt skit gav jag mig själv hän till.

Efter denna period lugnade allt ner sig, när jag slutade gymnasiet fanns det inte hela tiden det där kompisgänget att imponera på, och därför slutade jag att vara fixerad i kläder. Men fortfarande till denna dag kan jag märka i mina tankar, och i hur jag rör mig själv, att jag fortfarande bryr mig väldigt mycket om hur min kropp ser ut, och vilka kläder jag har på mig. Tankarna, och mina beteenden är dock mer subtila nu, och lite svårare att upptäcka, men de finns där bakom lögnen jag byggt upp att ”jag bryr mig inte” – för jag vet att jag bryr mig.

Om jag fick leva om mitt liv, då hade jag absolut inte gått in i och blivit besatt av denna kroppsbildsfixering – utan istället hade jag tillåtit mig själv att vara nöjd med mig själv, och att uppskatta min kropp ovillkorligt. Och att ge min kropp den näring den behöver, och inte gå på gym för att försöka ändra min muskelvolym, utan i sådana fall gå på gym för att assistera min kropp att bli mer effektiv och praktisk, eller för att jag helt enkelt tycker det är roligt att utmana mig själv.

Nu har jag faktiskt tillfället att korrigera mig själv, och uppskatta min kropp, och ge min kropp den näring den behöver, och inte längre försöka leva, och skapa mig själv utifrån en illusion i mitt huvud. Därför är det detta jag ska göra.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av min kroppsbild, och bli besatt av huruvida jag är smal eller tjock, eller om jag är snygg eller ful, eller söt eller om jag ser korkad ut – och viga mig själv och mitt liv åt att stå och stirra in i en spegel, för att försöka komma fram till om jag duger eller inte – istället för att tillåta mig själv att inse att jag duger här som jag är, och att jag inte behöver bevisa att min bild i spegeln är snygg, eller muskulös – allt det där är bara skit som har inprogrammerats i mitt huvud från media – därför slutar jag att definiera mig själv utifrån hur min kropp ser ut och jag uppskattar istället min kropp här ovillkorligt som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tävla med andra män om att den mest muskulösa kroppen, i tron, och idén att om jag har den mest muskulösa kroppen, och om jag är sedd som den mest vältränade mannen, att jag då är bäst och kan vara nöjd med mig själv – istället för att se, inse och förstå att den känslan av att vara nöjd med mig själv är en illusion, och är endast en känsla, och en upplevelse av att vara nöjd med mig själv – och inte faktiskt nöjdhet med mig själv – eftersom jag inser, ser och förstår att faktisk nöjdhet med mig själv här inte är beroende av erkännande av någon annan, och inte är beroende av att jag har någon viss typ av kropp för andra att se upp till – därför stoppar jag själv från att leta efter falsk nöjdhet, och jag ger mig själv faktiskt nöjdhet – såsom att leva här i varje ögonblick och vara tacksam för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra den bilden jag ser i en spegel av min kropp mitt livs viktigaste sak, i tron att om denna bild jag ser i spegeln i motsvarar de bilder som jag kommit att se i samhället om hur en kropp ska se ut, att då tro att jag är värdelös och att någonting är fel på mig. Istället för att tillåta mig själv att se på min kropp utan fördömanden, och att se på min kropp utan att önska och vilja att min kropp ska bli någonting annat, eller se ut på något annat sätt.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att stå och titta på mig själv länge spegeln, och vrida och vända på mig själv för att försöka hitta en vinkel, där bilden av min kropp i spegeln liknar en bild såsom hur samhället, och media definierar den perfekta manskroppen. Istället för att se, inse och förstå att denna definition av den perfekta manskroppen som finns i samhället, och som sprids/spridits av media, inte är min kropp – och således är det är irrelevant för mig hur dessa kroppar ser ut, eftersom jag måste ta hand om min kropp, och inte försöka få min kropp att likna bilden av andras kroppar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera mig själv ovillkorligt, oavsett vilken slags kropp det är jag har, i tron att om jag inte har en kropp som andra definierar såsom bildperfekt, sexig och snygg, att tro att jag då inte är värd någonting, och att jag inte kan tycka om mig själv – istället för att se, inse och förstå, att den känslan av trygghet, och säkerhet jag upplever när andra definierar, och ser min kropp som bildperfekt, sexig och snygg, inte är riktig säkerhet eller trygghet, utan endast en positiv energi jag upplever för ett kort ögonblick, tills jag återigen existerar på den negativa sidan av energin, och tror mig själv vara värdelös – således inser, ser och förstår jag att det enda vettiga sättet att leva mig själv på är att stå som trygghet, och självsäkerhet här i varje andetag – och inte definiera detta uttryck av och som mig själv i förhållande till min bildpresentation.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lära känna min kropp, och inte lära mig själv att vara medveten om min kropp, i tron att det enda som betyder någonting är bilden av min kropp, istället för att se, inse och förstå – att bilden av min kropp kan jag inte uppleva, känna, och röra vid – och således är bilden av min och det jag upplever i förhållande till denna inte relevant för min förmåga att leva, och dirigera mig själv här – således för jag mig själv tillbaka hit till andetaget och lär känna min kropp såsom ett fysiskt uttryck av mig själv, genom att i varje ögonblick vara medveten om mina tår, och mina fingerspettsar, och mitt andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av den bilden som jag ser i speglar av mig själv, och bli besatt av att undersöka min kropp i dessa speglar genom att titta huruvida min kropp motsvarar de bildideal jag skapat och kopierat i mitt huvud, såsom idén om hur en perfekt kropp borde se ut, istället för att tillåta mig själv att använda spegeln till det rent praktiska ändamålet av att inspektera min kropps välmående, och tillstånd – och att använda spegeln och se min kropp i spegeln – utan att definiera mig själv utifrån denna bild jag ser, och utan att börja känna mig antingen ”snygg” – eller ”ful” beroende på hur bilden i spegeln ser ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha en kropp som inte har något fett alls på sig, en kropp där man tydligt kan se alla muskler, i tron att en sådant kropp är ”bättre” än den kroppen jag har nu – istället för att se, inse och förstå att denna idén om att en smal kropp är bättre än en tjock kropp är någonting jag kopierat och tagit från samhället och media, genom att tro att det enda sättet för mig att kunna acceptera mig själv, är genom att efterlikna en sådan bild som samhället och media porträtterar som ”snygg” – i och med detta inser, ser och förstår jag att det enda sättet att leva mig själv såsom acceptabel, är att leva självacceptans i varje ögonblick – genom att jag i varje andetag stoppar självfördömande, stoppar självhat, och slutar att definiera mig själv utifrån bildidéer av hur den mänskliga fysiska kroppen borde se ut

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå upp inom och som mig själv, och leva såsom självacceptans, och egenvärde, såsom mig själv – en och jämlik såsom min fysiska kropp – och därigenom inte leva acceptans, och värde såsom någonting jag måste få från andra, genom att få andra att ge mig uppmärksamhet för hur min kropp ser, eller inte ser ut – jag inser, ser och förstår det korkade i att söka efter att få andra att se mig som acceptabel genom att definiera min kropp såsom ”snygg, sexig, och vacker” – och således slutar jag att jaga efter denna upplevelse och jag skapar mig själv här såsom självacceptans och egenvärde – genom att jag i varje andetag står upp inom och som mig själv och inte tillåter mig själv definiera mig själv, eller andra utifrån hur deras bildpresentation ser ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja se ut som Brad Pit, och ha en sådan kropp som Brad Pit – att vilja ha en mage med magrutor där mina muskler syns genom skinnet, och att vilja ha stora bröstmuskler, och att inte vilja ha något fett överhuvudtaget på min kropp, så att alla mina muskler ser väldefinierade och perfekta ut – istället för att tillåta, och acceptera mig själv att inse att denna önskan, och denna dröm, är helt baserad på en idé i mitt huvud av hur min kropp borde se ut, och att det inte finns någon praktisk anledning till varför denna idé existerar inom och som mig överhuvudtaget – jag har ju ingen nytta överhuvudtaget av att se ut som Brad Pit – jag kan inte läsa bättre, dirigera mig själv mer effektivt, och jag inte bli en bättre människa av att se ut som Brad Pit – och således inser jag det korkade i att vilja efterlikna, och se ut som Brad Pit – och istället för jag mig själv tillbaka hit till andetaget, tillbaka till det fysiska, och jag står upp inom och som mig själv – såsom min kropp – här en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag inte kan acceptera mig själv, att jag inte kan leva självförtroende, och självsäkerhet, innan jag har en kropp som är bildperfekt enligt samhällets/medias standard av vad som är bildperfekt – istället för att se, inse och förstå – att det finns ingenting inom, och som mig själv som håller mig tillbaka från att stå och leva som självförtroende, och självsäkerhet i varje ögonblick – hur min kropp ser ut är helt irrelevant, eftersom jag kan dirigera och styra mig själv till att leva ord oavsett hur min kropp ser ut – således stoppar jag, och tar jag bort denna idé inom mig själv om att min kropp måste se ut på ett visst sätt för att jag ska kunna leva självförtroende, och självsäkerhet, och jag står upp inom och som mig själv och lever självförtroende och självsäkerhet här, en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå, att begäret av att efterlikna en viss bild, och tron om att jag bara kan uppleva, och leva mig själv som fulländad när jag ser ut som denna bilden, är total självbegränsning – eftersom jag inom mig själv väntar på att leva, väntar på att stå upp och uttrycka mig själv, och dirigera mig själv, i tron att jag är bara värdig att leva på ett sådant sätt om min kropp ser ut på ett speciellt sätt – således stoppar jag att vänta på att min kropp ska se ut på ett speciellt sätt innan jag står upp, och jag står därför upp inom och som mig själv och dirigerar mig själv till att i varje ögonblick leva fulländning, genom att vara fullt medveten om min kropp här, och mitt andetag en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mitt ansikte såsom ”snyggt” – och tänka att jag p.g.a. av mitt ansikte är ”snygg” – och när jag går på stan, eller när jag är med människor, inbilla mig, och tänka att andra människor säkert måste se mig som snygg – istället för att se, inse och förstå hur irrelevant, och korkat det är att gå omkring och tänka på om andra ser mig som snygg eller inte, och hur självbegränsande det är att skapa min upplevelse av mig själv utifrån huruvida jag kan definiera mitt ansikte som ”snyggt” eller inte – således för jag mig själv tillbaka hit till det fyska, jag stoppar mig själv, tar ett djupt andetag – och jag skapar mig själv såsom att leva självacceptans här, ovillkorligt och oavsett hur min kropp ser ut – jag slutar att jag efter att få se ut som en fantasi

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga efter, och vilja se ut som en fantasi, och en idé och fylla mitt liv med denna önskan om att få bli sedd som ”snygg” – och få imponera på andra genom att jag är sedd som ”snygg” – och således stoppar jag mig själv från att söka efter att få andra att acceptera, och definiera mig som snygg – och jag accepterar mig själv, och lever denna självacceptans, genom att i varje ögonblick då jag märker att jag mentalt pratar om hur jag ser ut, eller inte ser ut inför andra – att jag stoppar mig själv, jag andas, och för mig själv tillbaka hit till verkligheten – och jag står upp som min kropp här en och jämlik

Jag åtar mig själv att leva självacceptans i varje ögonblick genom att i varje ögonblick då jag ser mig själv prata om mig själv i mitt huvud, att jag antingen är snygg eller ful, eller att tjejer ser mig som snygg eller ful, att jag stoppar mig själv och för mig själv tillbaka hit till andetaget och lever självacceptans – att jag inte tillåter och accepterar mig själv att uppleva mig själv utifrån en utgångspunkt av vad tankar säger till mig, utan att jag istället stoppar alla tankar

Jag åtar mig själv att inte längre begränsa, och hålla mig själv tillbaka, genom att tänka att jag först kan leva när jag min kropp liknar de kroppar jag definierat såsom snygga, och vackra, genom att titta på TV, och ta del av media – jag står upp och lever mig själv såsom det bästa jag kan vara i varje ögonblick, och slutar vänta – genom att i varje ögonblick stoppa allt mentalt snack, rädsla, ångest, och tvivel – och istället andas

Jag åtar mig själv att inte längre bli besatt av den bilden jag ser i spegeln av min kropp, utan att använda min spegel till det praktiska ändamålet att undersöka min kropps utseende, samt se till så att min kropp är väl omhändertaget, och mår bra – inte till att generera energier, och medverka i jämförelser inom mig själv genom att tänka att min kropp antingen är ”snygg” – eller ”ful”

Jag åtar mig själv att acceptera mig själv, och acceptera och uppskatta min kropp – och inse hur mycket av mitt liv jag slösat bort genom att oroa mig för hur min kropp ser ut, och genom att begränsa mig själv, och hålla tillbaka mig själv såsom att medverka i denna världen, eftersom jag oroat mig själv om hur min kropp ser ut – jag slutar oroa mig själv och tillåter och accepterar istället mig själv att leva här  – en och jämlik