Tag Archives: sexualitet

Dag 47: Vad är Verkligt Egentligen?

Vad är vore för någonting? Jo, det är ytterligare en av avarterna av sexualitet, såsom vi kommit förstå, leva och definiera sexualitet i denna världen. Vore är alltså en typ av pornografi som har att göra med att äta, eller bli uppäten, och ofta i vore-pornografi är det en kvinna som blir uppäten av något slags monster.

Det är fascinerande att bilden, och idén om att bli uppäten, eller att äta någon får oss att bli sexuellt upphetsade, eftersom om vi tar och titta på den fysiska handlingen att bli uppäten, eller att äta någon, är ju detta inte alls någon speciellt sexuellt upphetsande, eller fysiskt bekväm upplevelse; faktiskt raka motsatsen, riktigt obekvämt. Och detta visar återigen på hur de fantasier, och idéer vi skapar inom oss själva i förhållande till sexualitet, och kroppsideal, inte är riktiga – de kan inte appliceras, och upplevas i verkligheten, utan endast i våra huvuden.

Misstaget som vi gjort är att vi förväxlat verkligheten med våra huvuden, precis som Ted Bugny gjorde, och precis som kvinnor gör som strävar efter att uppnå ”size-zero” storleken – vi tror att de bilder som dyker upp i våra huvuden, de tankar, och upplevelser, att de ger oss en objektiv och korrekt bild av denna fysiska verklighet, men så är det inte! För titta på det uppenbara, om du slutar äta för att uppnå ”size-zero” storleken – då dör du! Om du som Ted Bugny försöker uppleva dina vanskapta sexuella fantasier om mord, och våldtäkt – då dödar du andra, och du blir tillslut fängslad! Och om du går omkring och äter upp människor, ja då dödar du människor! Så ingen av dessa fantasier, eller upplevelser ska levas ut i verkligheten, eftersom konsekvensen blir massivt lidande – massiv förstörelse – ondska personifierat.

Därför, vad är det som vi har missat? Vi har missat denna fysiska verklighet, vi har missat att andas, vi har missat att fråga oss själva hur vi fysiskt skulle vilja uppleva sexualitet, eller hur vi fysiskt skulle vilja uppleva våra kroppar (alltså viktmässigt) – och då istället för att försöka följa känslor, tankar, bilder, och idéer, istället följa och skapa oss själva utifrån den återkoppling vår fysiska kropp ger oss. Och denna återkoppling kunde då bestå i att vi känner oss själva mer effektiva i vårt dagliga liv, då vet vi att det vi äter, och vi kroppsvikt är optimal för vår kropp. Eller ifråga om sex, att vi känner oss bekväma, och att vi kan slappna av och uttrycka oss själva – och att vi känner att vår kropp mår bra. Om vi hade tagit beslut och levt utifrån en sådan utgångspunkt hade vi aldrig någonsin haft de problemen vi står inför idag, såsom anorexi, och våldtäkt – dessa problem är en produkt av en felaktig utgångspunkt ifråga om hur vi tar våra beslut om vad vi ska leva, eller inte leva.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta beslut utifrån mina tankar, utifrån bilder som dyker upp i mitt huvud, utifrån hur jag känner mig, och utifrån vad jag tycker, istället för att se, inse och förstå – att om jag lever utifrån mitt huvud – så lever jag inte här i verkligheten med min kropp – och detta kommer leda till att jag tar beslut som inte är bra för min kropp, och bra för min verklighet – eftersom jag helt enkelt inte är på plats i verkligheten – därför stoppar jag mig själv från att flyga omkring i mitt huvud i en fiktiv verklighet, och jag tar mig själv tillbaka här till den riktiga verkligheten i varje andetag – genom att vara medveten om mitt andetag – medveten om min kropp – medveten om mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka återskapa fantasier, och upplevelser i mitt huvud, i min verklighet – i tron att dessa fantasier och upplevelserna i mitt huvud är verkliga, och kan upplevas i verkligheten – istället för att se, inse och förstå – att om jag tar ett beslut att leva en upplevelse, eller en fantasi som dykt upp i mitt huvud i verkligheten, kan jag inte göra det utan att först verkligen titta på – och undersöka vad konsekvenserna är av ett sådant beslut – eftersom jag inser, ser och förstår – att i mitt huvud finns inga konsekvenser, finns ingen substans – och allt verkar funka – men i verkligheten finns konsekvenser, och det finns substans – och saker och ting kan gå åt helvete om jag inte är medveten och informerad om vad det är jag gör i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stoppa fantasier, och upplevelser som dyker upp inom mig själv – i insikten och förståelsen att dessa fantasier och upplevelser INTE är RIKTIGA – utan är just – fantasier och upplevelser – och därför inser, ser och förstår jag – att det enda sättet att leva på riktigt – och lära känna vad som faktiskt är på riktigt, och vad som är en idé och endast ett antagande – är att i varje ögonblick ta mig själv tillbaka till verkligheten, är att i varje ögonblick leva här som min fysiska kropp genom att andas, genom att vara medveten om mina fingertoppar och tåspetsar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att fulländning är någonting som jag kommer att uppnå genom att återskapa, och förverkliga de drömmar, idéer och begär som dyker upp i mitt huvud – istället för att se, inse och förstå – att det är just genom att medverka i, och definiera mig själv i enlighet med dessa drömmar, begär, och idéer som jag har separerat mig själv från fulländning – genom att tänka att fulländning finns genom att ge mig själv mer, genom att ta mer, genom att uppnå mer – genom att få mer – istället för att se, inse och förstå – att fulländning är här som mig själv i varje ögonblick – genom att leva varje ögonblick till sin fulla ände – alltså fullt här från början till slut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att jag genom att jaga begär, fantasier, och drömmar i mitt huvud har separerat mig själv från min kropp, har separerat mig själv från mitt andetag, och har separerat mig själv från att leva fulländning, och att vara tillfreds och bekväm med mig själv – eftersom jag trott att jag måste dit, jag måste förflytta mig, jag måste klara det, jag måste uppnå det där – jag måste HELA TIDEN NÅGON ANNANSTANS – istället för att se, inse förstå – att jag genom att hela tiden vilja någon annanstans inte tillåtit och accepterat mig själv att vara bekväm här med mig själv, och inse att jag behöver ingenting mer, jag saknar faktiskt ingenting – jag är nöjd här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att jag fullgör, och skapar min identitet genom att fullfölja, och uppfylla mina begär, drömmar, fantasier, och idéer – och tro att om jag inte tar och följer efter, utvecklar, och försöker uppnå mina begär, drömmar och fantasier – att tro att jag då inte är någon, och mitt liv är värdelöst, tråkigt, och att det saknas någonting – istället för att se, inse och förstå – att jag behöver ingen identitet, såsom en känsla av mig själv för att leva här – och jag behöver inte ha uppnått någonting, jag behöver inte ha lyckats materialisera bilder, drömmar, och fantasier i mitt huvud för att jag ska kunna vara nöjd med mig själv här – och leva i varje ögonblick effektivt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva mitt liv i en jakt på en positiv upplevelse, och vara rädd för att stanna, rädd för att sluta jaga och istället börja leva här – i rädslan att jag kommer försvinna, och att jag inte längre kommer vara någon, om jag inte har en positiv upplevelse att jaga, och försöka bli – istället för att se, inse och förstå – att jag behöver ingenting för att hitta mig själv, eller definiera mig själv – jag behöver ingen känsla för att stabilisera mig och ge mig en upplevelse av mening i livet – jag inser, ser och förstår att jag är kapabel att stå här såsom mitt andetag, utan att jaga – utan att ha en framtid, och utan att ha en dåtid – och i varje ögonblick – agera, leva och uttrycka mig själv såsom vad som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förväxla verkligheten, såsom denna fysiska och substantiella verklighet, med vad jag upplever, tänker, tycker, och känner i mitt huvud – och tänka och tro att dessa verkligheter på något sätt hör ihop, och densamma – istället för att inse, se och förstå – att det som pågår i mitt huvud inte har någonting att göra med denna fysiska verklighet, och att inget beslut jag tar utifrån att tänka i mitt huvud kan någonsin vara bra för mig, eller andra, eftersom dess utgångspunkt är inte verkligheten, utan endast mitt huvud

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt, och kontrollerad av pornografi, och av vilseledande föreställningarna av den kvinnliga, och manliga kroppen – och försöka leva ut min besatthet, och mina idéer i verkligheten, i tron att min besatt och mina idéer härstammar från verkligheten, och att min besatthet och mina idéer är verkliga begär, alltså någonting som jag verkligen vill göra rent fysiskt – istället för att se, inse och förstå – att om jag tar och för över mina begär, och idéer på denna fysiska verklighet, och försöker leva ut mina idéer och begär – kommer jag att skada mig själv och andra, eftersom mina begär, och mina idéer inte är verkliga, och är inte skapade i beaktande av vad som verkligen är här som denna fysiska verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad av media, pornografi, reklam, vänner och familj – och genom denna hjärntvätten skapa idéer inom mig om hur mitt liv borde se ut – och hur jag borde se ut – och vad jag borde göra, eller inte göra i mitt liv – istället för att se, inse och förstå – att de bilder kommer upp inom mig, och de bilder jag ser på tv, har sett i pornografi, och som jag hört vänner och familj tala om – inte är riktiga – de är inte en fysisk verklighet utan endast en idé – i och med detta ser, och förstår jag att denna enda godkända utgångspunkt ifråga om att skapa mig själv, och min verklighet – är här som mitt andetag – här utan idéer, utan tankar, utan att vilja ha det si eller så – utan att vilja ha det bättre eller sämre – utan istället här – och således lever jag här – och jag slutar att projicera mig själv framåt, eller bakåt i tiden – jag slutar att existera i mitt huvud och jag tar mig själv tillbaka hit till verkligheten

Jag åtar mig själv att låta bilder, fantasier, idéer och tankar i mitt huvud utgöra mitt underlag för beslut jag tar i mitt liv – utan jag ser att dessa bilder, fantasier, idéer och tankar har skapats i separation från vad som är RIKTIGT och VERKLIGT och att de därför i sig själva inte är RIKTIGA och VERKLIGA – därför slutar jag att leva, och ta beslut utifrån en illusion och jag för mig själv tillbaka till verkligheten – och jag lever, och uttrycker mig själv här – en och jämlik

Jag åtar mig själv att inte längre sträva efter att uppfylla de bilder som pumpas ut i denna verklighet och försöker skapa en idé av det innebär att vara fulländad, perfekt, och lycklig – jag inser, ser och förstår – att alla bilder som syns i reklam, filmer, tidningar är till för en enda sak – att få mig att köpa mer, och att acceptera detta system av konsumerism helt och hållet – därför slutar jag att följa, lita på, och sätta något som helst värde på de bilder, tankar, fantasier och idéer som kommer upp inom mig – eftersom jag vet att jag inte skapat dem, och att de inte är baserade på verkligheten

Jag åtar mig själv att sluta tro – att om jag ser en bild i mitt huvud, och känner en positiv energi i mitt bröst – att tro att jag då vill att denna bilden ska bli riktig, och börja ta beslut, och leva för att få denna bild, och fantasi i mitt huvud till att bli riktig och verklig – och jag inser, ser och förstår – att bara för att en bild dyker upp i mitt huvud, och en positiv energi i mitt bröst – att detta inte betyder att JAG vill att den bilden ska bli verklighet, eller att den bilden överhuvudtaget KAN BLI verklighet – därför stoppar jag mig själv, och jag skapar här som min kropp – en och jämlik

Dag 46: Size-Zero och Illusionen om Skönhet

Äventyret inom de bisarra, och märkliga skönhetsideal som vi utvecklat här i västvärlden fortsätter, och idag ska vi titta närmare på ”size-zero” modeller – samt även seriemördaren Ted Bugny, eftersom båda dessa spelar en viktig roll i att förklara exakt hur märklig, och orealistisk vår uppfattning om skönhet, och attraktion är.

Låt oss börja med att titta på ”size-zero” modeller. Detta uttryck ”size-zero” symboliserar den minsta klädstorleken som finns, och har också namngett den typen av modeller som är kapabla att bära dessa kläder. Som namnet antyder är dessa modeller mycket smala, mycket smala, mycket smala, mycket smala – otroligt smala – så att man knappt ser dem – man måste leta upp dem på catwalken med mikroskop – eller ha en stjärnkikare med sig – ingen vet om dem finns eller egentligen existerar – eftersom ingen har sett dem då de är så himla små – nej – skämt åsido – de är skitsmala! Titta på bilden.

Sedan ett par av dessa ”size-zero” modellerna dött på grund av undernäring, så har modellindustrin tvingats att handla, och kräva viss mängd kroppsfett hos modellerna, men även om detta till viss del ändrat hur modellerna ser ut, kan man fortfarande se att den kroppstyp som presenteras i reklam, och media – inte är en normal, naturlig kroppshydda – utan en tvingad – genom träning och specifik mathållning.

Slutsatsen vi kan dra av att titta på den trenden om ”size-zero” är att vi människor blivit helt galna, och förlorat all kontakt med verkligheten, och våra kroppar. Istället för att ge våra kroppar näring, och stötta dem, och låta dem utvecklas till sin naturliga form, så tvingar vi dem att se ut på ett visst sätt eftersom vi har inbillat oss att det är ”snyggt” och ”attraktivt” – att vi i denna process skapar ätstörningar hos ungdomar, och ger människor en totalt felaktig bild, och förståelse om människokroppen, det är det ännu väldigt få som faktiskt tar hänsyn till.

Om vi då vänder oss till Ted Bugny istället, som alltså var en seriemördare – vad har då en seriemördare och ”size-zero” modeller gemensamt? Jo, båda dessa är drivna av en sjuklig, och morbid idé om sexualitet, och kroppsideal. Ted Bugny mördade unga kvinnor, och i en intervju strax innan han avrättades bekände han att pornografi var en av de största anledningarna till varför han blev en seriemördare. Han satt nämligen och tittade på pornografi, först på mjukporr, sedan grövre, och grövre, tills han bestämde sig för att leva ut sina brutala, och verklighetsfrånvarande idéer om sexualitet på riktigt. Och precis som med modeller, och ett ideal om skönhet som inte motsvarar verkligheten, så motsvarade Ted Bugnys idéer om sexualitet inte verkligheten. Han hade istället fått en idé inmatad i sitt huvud genom pornografi, av vad sex är, och hur denna sexualitet borde uttryckas, som till sin natur var våldsam, och inte menad att bli till verklighet; men självklart blev dessa bilder ändå genom Ted Bugny verklighet genom att han mördade och våldtog unga flickor, och på så sätt fulländande sina vanskapta fantasier.

Vad är det då som förenar ”zero-size” modeller, och Ted Bugnys våldtäktsfantasier som blev till verklighet? Jo, båda är mentala skapelser, båda är bilder och idéer om hur denna fysiska verklighet borde se ut, och borde fungera – men som inte är i samklang med hur denna verklighet faktiskt ser ut, och faktiskt fungerar. Det finns alltså en stor spricka mellan våra ideal, och verkligheten, och det är denna spricka som skapar massvis med onödigt lidande i världen.

För Ted Bugny tyckte ju naturligtvis att hans upplevelse och idé om sexualitet var bra, och givande – men när han levde ut denna idé i verkligheten – tyckte de kvinnor han mördade lika mycket om idén?

Det är likadant med bilden och idén om en ”size-zero” modell, vi tycker de ser snygga, och attraktiva ut – men när vi skapar en sådan bild till ett ideal, och små tjejer börjar försöka skapa sina kroppar efter en sådan bild, och de måsta tvinga sina kroppar att se ut på ett visst sätt, genom att svälta sig själva – är det då lika bra?

Nej – självklart inte. Därför är det enda acceptabla att skapa här i jämlikhet, och samklang med den fysiska kroppen, och denna fysiska verklighet – för att på så sätt inte skada oss själva, och andra – genom att försöka göra en fantasi – till verklighet.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en falsk idé om skönhet, och att vara attraktiv – och skapa en falsk idé om sexualitet, och vad det betyder att ha sex – genom att titta på bilder som presenteras av media i denna världen – och tro att de bilder som presenteras av media i denna världen är riktiga, och föreställer skönhet, och vad som är attraktivt – istället för att se, inse och förstå – att för det första är idén om skönhet och attraktionskraft endast upplevelser av som sinnet – såsom mentala energier och tankar – som i grund och botten inte är riktiga – och för det andra – är idéerna om skönhet och attraktivitet inte riktiga, i det att de ger uttrycka för en kroppstyp som inte existerar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från min mänskliga fysiska kropp, genom att göra mig själv besatt av att titta på hur jag ser ut i en spegel, och forma idéer om hur jag borde, eller inte borde se ut i denna spegel – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att inte jämföra det jag ser i spegeln, med mina idéer och bilder i huvudet – eftersom jag inser, ser och förstår – att de bilder och idéer som dyker upp i mitt huvud INTE är riktiga, utan är just BILDER och IDÈER i mitt huvud och således inte kan vara någon slags karta, eller ideal ifråga om hur verkligheten ska se ut eller fungera

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ideal om hur verkligheten ska se ut, och fungera i mitt huvud – genom att tänka – genom att känna – och genom att helt enkelt befinna mig i mitt huvud, istället för här såsom mitt andetag – och sedan tro att dessa skapelser jag konstruerat i mitt huvud har någonting att göra med verkligheten, har någonting att göra med min fysiska kropp, har någonting att göra med och på något sätt relaterat till vad det betyder att leva – istället för att se, inse och förstå – att ingenting i mitt huvud är skapat i beaktande av denna fysiska i verkligheten, i beaktande av min fysiska kropp – i beaktande av mig själv såsom en fysisk varelse – och således kan jag inte lita på en enda bild, eller en enda idé som kommer upp i mitt huvud i förhållande till hur verkligheten bör, eller inte bör se ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka skapa mig själv, min kropp, och min verklighet utifrån dessa idéer, och bilder i mitt huvud – i tron att dessa idéer och bilder ger en korrekt och distanserad bild av verklighetens optimala tillstånd – istället för att se, inse och förstå – att dessa bilder endast är en bild – endast är en idé – och tar inte på något sätt i beaktande den komplexitet som denna fysiska verklighet består av och existerar som – utan förestället endast en bild – färger – och former – och inte vad som faktiskt är här – såsom cellerna som bygger upp den mänskliga kroppen – och i och med detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta min kropp i beaktande när jag tar beslut om vad jag ska äta, eller hur jag ska se ut – att inte fråga min kropp hur den upplever sig själv, och vad min kropp skulle vilja göra – utan istället bara leva ut mina begär, drömmar, och försöka skapa min verklighet såsom bilder – istället för att leva här – en och jämlik med min kropp och denna fysiska verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att det är normalt, och acceptabelt att jaga efter skapa min verklighet såsom bilder, och idéer om hur min verklighet borde, eller inte borde se ut – istället för att se, inse och förstå – att bara för att alla andra jagar att skapa en verklighet utifrån bilder i sina huvuden – betyder inte det att ett sådant beteende är normalt, eller på något sätt stödjande, och hjälpande för den fysiska kroppen – i och med detta inser, ser och förstår jag att jag inte kan göra någonting bara för att alla andra gör eller tänker så – utan att jag måste skapa mig själv, och tillverka mig själv, och fråga mig själv vad som är sunt förnuft – och inte bara följa efter alla andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå – att när jag försöker skapa mig själv, eller min verklighet utifrån en idé eller en bild – så kommer jag att skada mig själv, eller min verklighet – eftersom jag inte i mitt beslut tar i beaktande den matematik som jag och min verklighet består av – vilket är fysisk matematik – därför hänger jag mig själv att när jag tar beslut om hur jag ska se ut, eller vad jag ska äta, eller vilken slags kroppsvikt jag ska ha – att jag gör detta i samråd med min kropp – i samråd med min fysiska verklighet – och att jag gör detta från en utgångspunkt av att stötta mig själv – och inte för att försöka efterlikna en mental idé eller fantasi

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att mentala fantasier hör hemma i en mental verklighet – och ska aldrig ligga till grund för en fysisk livsstil, och fysiska levnadsbeslut – eftersom jag inser, ser och förstår – att denna fysiska verklighet inte på något sätt liknar, eller kan förstås genom en mental tankebild, eller tankeprocess – eftersom tankar, och känslor – och idéer – i förhållande till denna fysiska verklighet – är fullständigt underlägsna, och utan det djup, och den komplexitet som denna fysiska verklighet är beskaffad av

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå – att mina tankar inte bör användas till någonting – de bör faktiskt inte finnas överhuvudtaget – om jag vill förändra mig själv, min kropp, min verklighet – så ska så göras en och jämlik med denna fysiska verklighet – och inte med utgångspunkt från en tanke – eftersom jag inser, ser och förstår att tankar är små och fjuttiga antaganden om verkligheten, och mig själv – och har i grund och botten ingenting att göra med vad som faktiskt är här som denna fysiska verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att envisas med att hålla fast vid en idé, och en bild inom mig själv om hur jag borde se ut – om vad min idealvikt är – om hur en kvinna borde se ut – om vad som är vackert, och vad som är fult – istället för att se, inse och förstå – att dessa idéer och bilder inom mig är på alla sätt och vis – fullständigt illusoriska och har ingenting att göra med min kropp – har ingenting att göra med min fysiska verklighet – och har absolut ingen plats i mitt liv överhuvudtaget – och i och med detta inser, ser och förstår jag – att om jag vill ta beslut som är riktiga, och om jag vill se den riktiga verkligheten – så måste jag börja se att verkligheten är en matematisk formel, som är komplex till sin natur – och inte en bild eller känsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta beslut utan att rådfråga min fysiska kropp, att ta beslut eftersom jag känner för det, eftersom det känns bra, eller det känns dåligt, eftersom jag har hört någon annan som tagit ett sådant beslut – och således ta mitt beslut bara sådär – i ett ögonblick – utan att först undersöka vad mitt beslut kan leda till, vilka konsekvenser det kan ha, och det kan influera min kropp, och min fysiska verklighet – därför slutar jag att ta beslut med utgångspunkt från mitt huvud, såsom mitt sinne – och jag disciplinerar mig själv till att endast att ta beslut som är matematiskt sunda och i samklang med denna fysiska verklighet – och som leder till ett slutresultat som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta beslut som leder till ett slutresultat som är bäst för alla, utan istället ta beslut som känns bra, och som känns rätt, utan att faktiskt göra matematiken, och så på hur mitt beslut kommer upplevas, och influera andra och denna fysiska verklighet – och i och med detta inser, ser och förstår jag att – så länga jag tar min fysiska kropp, och min fysiska verklighet för given, kommer jag att ta beslut som skadar mig, och andra – och denna fysiska verklighet – därför slutar jag att ta beslut utifrån mitt huvud – utifrån tankar, emotioner, och känslor – och jag disciplinerar mig själv att ta beslut med utgångspunkt av min fysiska verklighet – här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tillåta mig själv att bli besatt av drömmar, fantasier, bilder, och idéer om vad som är skönhet, om vad som är vackert, om vad som är sexualitet – genom att kopiera information som jag sett i media – istället för att ifrågasätta denna information, ifrågasätta denna definition och idé om skönhet, vad som är vackert, och vad som är sexualitet – och istället för att bara följa efter, och tro på allt som sägs, att istället definiera och skapa mina egna – fysiska och verkliga – definitioner och levande ord av och som skönhet, sexualitet och vad som är vackert

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lita på media, lita på reklam, lita på filmer, lita på internet, lita på det jag ser, och det andra säger till mig om vad jag ser, och på grund av detta – skapa missbildade och skeva idéer om min verklighet och mig själv – istället för att jag för mig själv tillbaka hit till min kropp och ifrågasätter all min förståelse om denna verklighet, alla mina antaganden, alla mina idéer och allting som jag någonsin tänkt om mig själv och denna verklighet – och istället för att bara kopiera vad andra har sagt till mig – att jag själv skapar min förståelse, min insikt, och min definition av de orden som jag använder för att leva och uttrycka mig själv här

Jag åtar mig själv att sluta se, uppleva, och definiera mig själv och min verklighet utifrån mitt huvud, utifrån tankar, upplevelser, idéer, vad andra sagt till mig, vad jag hört, och vad jag sett – och jag för mig själv istället tillbaka till min kropp – och lever i min verklighet som min kropp – lär känna mig själv som min kropp – lär känna andra människor i min verklighet såsom kroppar – och slutar att försöka leva utifrån en idé – eftersom jag inser och förstår – att verkligheten inte är en idé – utan verklighet

Jag åtar mig själv att förgöra och stoppa alla upplevelser, och idéer jag har om skönhet, om vad som är vackert, om attraktion, om kärlek, och om sexualitet – eftersom jag inser, ser och förstår – att de idéer och definitioner jag har inom mig av dessa orden är bedrägliga – och att jag inte kan lita på dem – eftersom de skapats i separation från verkligheten – i mitt huvud – genom att tänka, känna och uppleva – och inte genom att faktiskt leva här i denna verklighet – därför för jag mig själv tillbaka tillverkligheten – och jag lever här – står här – och driver således mig själv omdefiniera skönhet – attraktion – vad som är vackert och sexualitet – genom att faktiskt leva och lära känna mig själv i denna fysiska verklighet

Jag åtar mig själv att inte längre följa efter vad andra har sagt till mig, utan istället börja om från början – och utforska vad som är här för första gången – utan några antaganden – utan några tankar – utan någon information – utan bara se vad som är här – utan att fördöma – utan att tro att jag vet – utan istället leva här såsom mitt andetag – för första gången i varje andetag

Dag 33: Konsten att slösa bort sitt liv

Vad är det som hela världen är beroende av, och i ett konstant sökande av? Exakt alla människor? Jo, sex och förhållanden – detta är det stora, enorma begäret som existerar inom exakt alla människor, och det är detta vi spenderar våra liv att leta efter. Men vad är det egentligen vi letar efter i sex? Hur är det vi tror att sex ska lyfta upp oss till skyarna, och placera oss själva i en upplevelse av extas? För jag menar, sex såsom det för närvarande fungerar och uttrycks i världen är en kort liten uppbyggnad till en orgasm, och sedan är det slut, och efter det är vi tillbaka på samma plats igen inom oss själva, och vi fortsätter att leta efter sex.

Det jag har kommit till insikt om när jag tittat på mitt eget liv i förhållande till sex, är hur otroligt mycket tid jag slösat på att söka efter förhållanden och sex – så många timmar, dagar, veckor har jag spenderat att tänka på, fantisera om, eller vara ute och jaga efter nästa sexuella eskapad – och vad har detta lätt till? Jo, ingenting! Att leta efter sex är faktiskt det mest onödiga tidsfördrivet som finns, eftersom jag inte kan ta med mig någonting utifrån det, jag kanske får ett minne som jag kan komma ihåg ett tag, och tänka tillbaka och säga inom mig själv att, shit vad bra sex det där var! Men det är det enda.

Och vad hade jag kunnat använda min tid till istället? Jo, jag hade kunnat skriva, jag hade kunnat lära mig ett språk, jag hade kunnat lära mig någon slags dans, jag menar jag hade verkligen kunnat använda min tid till att göra någonting som jag sedan hade haft nytta för och kunnat ta med mig i livet. Så – slutsatsen är att sökandet efter sex är en extrem självbegräsning, och det är inte konstigt att många människor när de kommer upp i 50 års ålder går in i en ”50 års kris” – eftersom de fattar att, shit! Jag har lagt ned så jävla mycket tid på skit i mitt liv, och nu är mitt liv snart slut! Vad har jag bidragit med? Vad har jag verkligen gjort för mig själv som varit bra, och som jag kunnat vara stolt över? Ingenting!

Det som verkligen lurat mig till att söka efter dessa sexupplevelser är själva upplevelsen av att vilja ha sex, nämligen upplevelsen av begär – för det känns ju så riktigt, och viktigt – och som om att min enda lycka i livet väntar på mig i ett förhållande eller i en sexuell upplevelse, och gentemot sådant som hade varit nyttigt för mig, såsom att utveckla mig själv och att lära mig själv nya färdigheter, mot det har jag bara känt ett motstånd och därför undvikit sådant. Men allt är bakvänt, och det som känns jobbigt och dåligt att göra, det är sådant som faktiskt är bra för mig, medans sådant som känns enkelt att göra, som jag känner ett begär inför att göra, det är oftast sådant som inte tar mig någon vart alls.

Så, slutsatsen av detta är att jag absolut inte kan lita på vad det är jag känner om någonting, istället får jag ta och se på vad det är jag gör med mig själv och mitt liv rent praktiskt, vad är det jag ackumulerar som mig själv? Hur kommer mina handlingar verkligen att inverka på mitt och andras liv? Och sedan utifrån att titta på mig själv genom en sådan matematiskt och objektiv lins kan jag ta beslut som är bra för mig, och som leder mig i rätt riktning.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att slösa bort mitt liv genom att söka efter sexuella upplevelser och förhållanden, i tron att sexuella upplevelser och förhållanden kommer att höja mig till skyarna, och göra mig själv fulländad – istället för att se, inse och förstå, att den tiden jag verkligen kunnat använda till att skapa mig själv såsom fulländad, genom att skriva, applicera självförlåtelse, och lära känna mig själv såsom min fysiska kropp, har jag istället ägnat åt att leta efter en upplevelse, och därför har jag faktiskt i mitt sökande efter fulländning i formen av sex, skjutit fulländning som ett uttryck av och som mig själv längre, och längre bort ifrån mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att fulländning är någonting jag kommer att hitta genom att följa mina begär, mina tankar, mina drömmar och fantasier, istället för att se, inse och förstå – att för att uppleva, och skapa mig själv såsom fulländning, så måste jag lägga ner hår arbete, jag måste vara disciplinerad, konsekvent och i varje ögonblick ackumulera mig själv såsom fulländning genom att sluta leta i varje ögonblick, och stå här såsom min mänskliga fysiska kropp i sin fulla längd, från tårna till fingerspetsarna, och praktiskt leva fulländning som ett uttryck av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att sökandet efter sex är en hägring, det känns som om en sexuell upplevelse kommer ge mig någonting, men om jag verkligen tittar på vad sökandet efter sex leder till, genom att se på mitt eget liv, och se på andra människors liv vilka har helt levt utifrån att få uppleva sex, så ser jag att det inte leder någon vart – jag ser att man letar, letar, och fortsätter leta efter sitt begär och att man aldrig någonsin kommer fram – därför stoppar jag mig själv ifrån att leta, och jag disciplinerar, och stålsätter mig själv att i varje ögonblick leva fulländning, genom att stå här som min kropp, och mitt andetag helt och fullt ut, utan att separera mig själv in i tankar, fantasier, dagdrömmar och upplevelser

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att jag i princip har slösat bort mig själv på att söka efter en upplevelse av extas i formen av sex, och att jag aldrig har hittat en bestående extas, eftersom jag aldrig har haft tålamodet, och disciplinen att utveckla och skapa mig själv såsom extas – därför stoppar jag mig själv såsom sökandet efter extas, och jag står upp inom och som mig själv, och disciplinerar mig själv såsom att skapa mig själv såsom extas, genom att i varje ögonblick uttrycka mig själv helt och fullt, utan rädsla, ångest, och tvivel – och utan att tillåta mig själv att vänta på att jag ska leva mitt liv – jag lever mig själv här, och tillåter inte mig själv att ta mig själv för givet

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ansvar för att skapa mig själv såsom fulländning och extas – genom att varje dag sätta mig själv ner och skriva, applicera förlåtelse, och utforska inom och som mig själv hur jag kan skapa mig själv till att leva mer fulländat, mer perfekt, mer effektivt, och hur jag verkligen kan skapa mig själv till att stå och uttrycka mig själv till min absoluta potential

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att i varje ögonblick driva mig själv till att stå och leva såsom det som är bäst för mig, och vad som är bäst för mig är att inte tänka, inte fantisera, inte spendera mitt liv i mitt huvudet, utan istället leva här som min kropp, och som mitt andetag, fullt ut i varje ögonblick, och inte hoppas på att mina begär ska materialiseras, utan istället se på vad mina begär symboliserar för mig, såsom ord, och sedan ta dessa orden och skapa dem som mig själv såsom levande ord – därför tar jag orden extas, och fulländning, och jag ser hur jag kan leva dessa orden som mig själv, såsom ett praktiskt, och fysiskt uttryck av och som mig själv här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att allt jag söker efter utanför mig själv, såsom drömmar, fantasier, och begär, är uttryck av och som mig själv jag separerat mig själv ifrån, och inte tillåtit och accepterat mig själv att leva som – därför stoppar jag detta sökande, och jag för istället dessa drömmar, fantasierna och begären tillbaka till mig själv, så att jag kan leva det de symboliserar för mig, såsom mig själv – och således stoppar jag separationen inom mig själv, och gör mig själv hel igen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på att jag ska bli hel, genom att vänta på att mina begär ska materialiseras, istället för att se, inse och förstå – att jag inte behöver vänta, utan jag kan leva det jag tror mig själv behöva ha utifrån, som mig själv, här en och jämlik i varje andetag – och således så skapar jag, utvecklar jag, och bygger jag mig själv såsom det jag vill stå och leva som i varje ögonblick – och jag gör mig själv således fulländad och hel

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå – att om jag spenderar mina andetag åt att söka efter begär, att jag kommer slösa bort hela mitt liv, och att jag inte kommer göra någonting med mig själv, eller mitt liv som jag kommer kunna vara stolt över, och veta att det jag gjort verkligen varit bra för mig, och för andra – därför stoppar jag mig själv ifrån att slösa bort mina andetag genom att söka efter begär och fantasier, och jag står istället upp här i varje andetag och lever det som är bäst för mig, och gör det som är bäst för mig, och på så sätt skapar jag mig själv såsom det som är bäst för mig själv och bäst för alla andra

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att det jag tillåter och accepterar mig själv att leva som i varje andetag, blir min karaktär, och blir det som formar min framtid, och formar hur jag kommer uppleva mig själv i nästa andetag, därför fokuserar jag mig själv på att stödja mig själv, och assistera mig själv i varje andetag, så att jag därför skapar min framtid till att bli den bästa framtiden jag kan ge till mig själv – såsom ett jag som är bäst för mig själv, och bäst för alla runtomkring mig – ett jag som verkligen bryr sig

Jag åtar mig själv att sluta spendera mina andetag att söka efter begär, fantasier, och drömmar, och jag skapar istället mig själv såsom att leva de ord som jag ser att dessa drömmar, begär och fantasier symboliserar för mig – såsom fulländning, extas, och att vara nöjd, och bekväm, avslappad med mig själv

Jag åtar mig själv att i varje ögonblick vara här såsom mitt andetag, och uppleva mig själv såsom extas, i det att jag uttrycker mig själv här en och jämlik såsom min kropp, och upplever alla sensationer som är här som min kropp, som luften mot min hud, som kläderna mot min hud, såsom det mina fingerspettsar rör, såsom den mat jag äter, och jag åtar därmed mig själv att inte ta mig själv för givet

Jag åtar mig själv att inte längre vänta på mig själv, och jag tar ansvar för mig själv och skapar mig själv till min absoluta potential, till det jag är menad att leva och existera som, såsom ett uttryck av absolut närvaro, och intimitet här såsom min fysiska kropp – där ingenting existerar i mitt huvud såsom tankar, och ingenting existerar i mitt hjärta såsom upplevelser – utan jag är istället helt, och fullt här i varje ögonblick – alltså fulländad