Tag Archives: själ

Dag 359: Kvalité framför kvantitet

Ett skapande element av stress som jag lagt märke till är tendensen att vilja göra så mycket som möjligt, att få så många saker gjorda som bara går att få gjorda på så kort tid som möjligt – och det är någonting som för min egen del brukar komma upp inom mig på morgonen när jag går igenom min morgonrutin.

Ett exempel är att jag går upp, sätter på kaffe, gör min frukost – sedan börjar spana på klockan – och jag ser att jag inte har särskilt mycket tid kvar innan jag ska gå. Då kryper den här stressen upp inom mig, för jag hade ju planerat att jag minst skulle hinna med tre andra saker utöver att dricka kaffe och äta frukost, vad ska jag nu göra?

Problemet har alltså att göra med hur jag förväntar mig att jag ska hinna med att under en viss tidsrymd hantera en viss mängd ansvar och åtaganden – men den faktiska tiden till mitt förfogande passar inte in i min planering och samstämmer inte med mina förväntningar om vad jag borde hinna med – det i sin tur skapar stress.

Essensen av stress i det här fallet är alltså förhoppningen om att kunna hinna med mer än vad jag kan hinna med – förhoppningen om att bli färdig med mina åtaganden och sedan kunna röra mig själv till nästa del i mitt liv, till nästa ansvar, och nästa åtaganden, och få mer saker gjorda, producera mer, vara mer effektiv och spara mer tid. Men vad jag ser är att jag genom att leva på ett sådant sätt faktiskt går miste om att livet, och om min fysiska verklighet HÄR – för istället för att vara närvarande och medveten om hur min verklighet rör sig, hur jag själv mår, närvarande i de små sakerna i min värld – så springer jag igenom alltihopa i förhoppningen om att komma till nästa del så snabbt som möjligt.

En del av anledningen till varför jag gör detta är för att jag ser det som någonting positivt och värdefullt att hinna med så många saker som bara möjligt, att det i sig självt ger mig ett mervärde – men det omvända stämmer bättre. Vad som faktiskt skapar mervärde är när jag låter mig själv vara HÄR – närvarande och medveten om vad det är som jag håller på med. När jag faktiskt investerar mig själv i vad jag gör, jag ger det min fulla uppmärksamhet, det är så jag hanterar mina dagliga åtaganden och ansvar effektivt – det är på så vis jag får det resultatet jag önskar.

Därför är någonting som jag ser att jag måste träna, och framförallt under morgontimmarna, att sakta ner, att vara tillfreds med att bara hinna med att göra några få saker innan jag måste bege mig, men att då göra de få sakerna som jag hinner med, effektivt, specifikt, och med närvaro och noggrannhet. På så vis skapar jag kvalité istället för kvantitet – jag skapar substans istället för en utspädd tillvaro – jag skapar värde istället för ett skenbart värde – och framförallt – jag förhindrar stress genom att jag helt enkelt låter mig själv röra mig och arbeta med vad som är här i den utsträckning som tiden tillåter.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte under morgontimmarna och när jag går upp – att sakta ner mig själv och låta mig göra och hantera en sak i taget – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som en produktivitets- och effektivitetskaraktär – där jag tror att jag skapar värde och substans i min värld genom att hinna med så många saker som möjligt – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det enda jag skapar är ett skenbart värde – jag skapar kvantitet istället för kvalitét

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på kvalitét istället för kvantitet – att lägga mitt fokus några få aspekter eller saker och sedan göra dessa effektivt och med fokus på att skapa så bra kvalité som möjligt – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att den här tendensen inom mig själv att vilja göra så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt är ett utflöde av den moderna idén om vad värde är – där tydligen desto fler saker man äger – desto fler saker man gör – desto mer värde skapar man – istället för att se, inse och förstå att riktigt värde och riktig substans ligger i kvalité och inte i kvantitet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att placera fokus på kvantitet istället för kvalitét – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta den här personligheten och idén genomsyra mina handlingar – och mitt sätt att leva – där jag tror att desto mer jag gör av någonting – desto mer tid jag lägger ner på det – eller desto oftare jag gör det – eller desto fler gånger jag gör det – desto bättre blir det – istället för att se, inse och förstå att om jag inte gör någonting med närvaro – i medvetenhet – genom att vara här med vad jag gör – så är det i praktiken ingenting värt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag levt mitt liv från denna kvantitetsidé – vilket visar sig i hur jag närmar mig saker i mitt liv – t.ex. i hur jag närmar mig mina studier – där jag tänker att för att kunna producera ett effektivt studieresultat måste jag lägga ner si och så mycket tid varje dag – jag måste t.ex. studera 8 timmar om dagen – och för att kunna röra mig själv framåt i min process och skapa mig själv måste jag lägga ner en viss tid på det varje dag – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det faktiskt inte är så mycket mängden tid som spelar roll – utan istället kvalitén på den tid jag lägger ned – hur noggrann jag är – hur mån jag är om vad jag gör – hur närvarande jag är i ögonblicket

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé att desto mer jag gör – desto mer värde skapar jag – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att under morgontimmarna driva och pressa mig själv i stress i ett försök att hinna med och klara av så mycket som möjligt – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det finns andra saker att ta i beaktande vid min rörelse i denna världen – att det finns andra variabler som avgör hur jag skapar värde och vad som är värde – och att det är någonting som går att se tydligt i kvalitén på produkter – där en produkt som skapats med mer möda och omtanke håller längre än en produkt som skapats snabbt och med minsta möjliga resursförbrukning – det är samma med mig själv och vad jag skapar

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lägga fokus på att det jag gör i ögonblicket är någonting som jag gör tillfullo och med hela min kropp – med hela min närvaro – någonting som jag lägger ner hela mig själv i och som – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att låta det vara min utgångspunkt oavsett vad jag gör – att som jag håller på med här just nu är vad jag gör tillfullo – och att jag således inte existerar i en polariserad separation inom mig själv mellan vad jag vill och hoppas kunna göra – och vad jag håller på med just nu för tillfället

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att när jag påbörjar min dag – och ser framför mig vad jag ska göra under dagen – att då lägga upp min tid på så vis att jag kan i tillräcklig utsträckning ta hand om de ansvar och åtaganden som jag har – och såldes inte ta på mig själv mer, eller försöka mer än vad den tiden jag har tillåter – och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att det är just denna aspekten av att inte i tillräcklig utsträckning beakta den tiden jag faktiskt har – och planera mitt liv realistiskt och i enlighet med vad som är fysiskt möjligt som är en viktig del av det som skapar stress inom mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att om jag låter mig själv röra mig naturligt med och som den tid jag har – och göra det som är framför mig – kommer jag antagligen att hinna med att göra mindre, lägga ner mindre tid på olika slags projekt – MEN – det jag gör kommer att hålla en mycket högre kvalitét – det jag gör kommer att vara någonting som jag kan vara stolt över och ta mig med mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det här senare sättet att leva på – där jag lever för kvalitét – och där jag ger mig själv tillräcklig tid för att påbörja och avsluta min ansvar och åtaganden – att det är ett mycket hälsosammare och fullgörande sätt att leva på – helt enkelt för att jag fullgör mina åtaganden – och gör vad som är framför mig tillfullo och inte halvdant bara för att hinna med det

Självåtaganden

När jag märker att jag vill stressa, att jag vill forcera för att hinna med så mycket som jag bara kan, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att när jag försöker forcera och hinna med så mycket som bara är möjligt – att jag då komprometterar alla de saker jag gör – att de punkter som jag hanterar blir av sämre kvalité och att jag inte heller är medveten och närvarande med vad det är jag håller på med – således åtar jag mig själv att när det händer – att släppa taget om att försöka få alla de där sakerna jag inbillar mig i mitt sinne gjorda – och istället fokusera på att göra några få saker som jag med säkerhet vet att jag kan göra utan att kompromettera kvalitén – och jag åtar mig själv att således omstrukturera mitt schema och min plan till att vara förenlig med denna fysiska värld och mina förutsättningar

När jag märker att jag stressar, och vill snabba på för att bli klar så snabbt som möjligt så att jag kan hinna vidare till nästa del, och nästa sak på min lista, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att när jag går in i och motiverar mig själv utifrån denna stress, och ångesten, ja då skapar jag saker som saknar kvalité, jag skapar saker som saknar själ och substans – och således åtar jag mig själv att istället fokusera på kvalité  – att fokusera på att det jag gör verkligen har substans – att jag ger mig själv till vad jag gör – och att jag tillfullo är här och investerar mig själv i vad jag gör – och således åtar jag mig själv att göra några få saker riktigt bra – istället för att göra en mängd saker undermåligt

Dag 186: Utseende och Egenvärde

Självskriverier

Jag fortsätter med utseendekaraktären – och hur jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och skapa min upplevelse av mig själv i förhållande till hur jag ser mig själv i spegeln.

Ett par gånger under min uppväxt har jag fått höra att jag varit vacker, söt, eller snygg – och varje gång har detta haft en mycket stor effekt på mig. Jag har upplevt mig själv väldigt positiv, glad, och känt mig allmänt accepterad – och upphöjd. Men min primära upplevelse av mig själv under mina uppväxt år har varit att jag inte känt mig tillräckligt snygg, eller söt – och som om att jag alltid saknade någonting i fråga om mitt utseende. Och detta har lett mig till att känna mig självmedveten och obekväm runtomkring människor, och framförallt runtomkring kvinnor.

Ett exempel på hur denna upplevelse kunde te sig, och hur levde ut denna upplevelse är att när jag var liten – och gick på en fest – så upplevde jag mig själv då jag gick in på denna fest, och träffade de människorna som var där – självmedveten, och osäker – och som om alla titta på mig och tyckte att jag inte såg tillräcklig ut. Alltid var det någonting jag var orolig för – antingen såg jag för ung ut, för spinkig, för tjock, eller var det någonting med mina kläder – men alltid och oavsett var jag var så var det alltid någonting som jag tyckte var fel med mitt utseende, och som gjorde att jag inte riktigt kunde koppla av och bara vara mig själv.

Jag märker fortfarande hur jag i mitt beteende har en tendens att leta efter misstag, och rätta till små saker i hur mina kläder sitter. Det är sådana småsaker som bara jag lägger märke till, men om jag ställer mig själv och tittar på mig i spegeln så kommer jag genast att leta upp och korrigera sådana saker – och tycka att det är mycket viktigt att en sådan punkt är korrigerad. Det kan t.ex. röra sig om att mina jeans inte ligger över mina skor utan istället innanför – eller att min jacka inte är knäppt, och stängd på rätt sätt.

Det blir alltså denna punkten jag arbetar med idag – och målet är för mig att bli fullständigt bekväm och tillfreds med min kropp och sluta oroa mig själv för hur andra ser mig, och sluta känna mig självmedveten, och nervös för att mina kläder inte sitter på rätt sätt på min kropp.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som om att någonting hela tiden är fel med mitt utseende, och som om att någonting inte är som det ska vara – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är runtomkring människor – att hela tiden oroa mig själv, och känna mig nervös inför att jag inte ska bli accepterat för hur jag ser ut – utan att jag ska bli retad, och mobbad för mitt utseende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli självmedveten i fråga om hur jag ser ut, och bli orolig, och nervös för att någon tycker jag ser ful, och äcklig ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och önska att få bli sedd som sexuellt attraktiv – och ha människor att tycka att jag ifråga om utseende är positiv – och är ett utmärkt exempel på hur man ”borde” se ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka erkännande, och bekräftelse från andra att jag ser bra ut, och att mitt utseende är acceptabelt – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att endast känna mig bekväm med mig själv, lugn, och tillfreds när jag vet att andra människor tycker jag ser bra ut eftersom de har sagt det till mig, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera mig själv ovillkorligt och låta mig själv leva – och uttrycka mig själv – utan att behöva ha andras erkännande och bekräftelse att jag ser tillräckligt bra ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag närmar mig en grupp människor, och när jag är bland människor – att ha en liten subtil men konstant upplevelse inom mig själv av att känna mig uttittad och nervös inför hur andra ser mig, och min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera min kropp, och inte vara bekväm med min kropp – och att inte tillåta och acceptera mig själv att älska och uppskatta min kropp ovillkorligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att om någon säger att någonting med min kropp är fult, eller konstigt – att detta då är en personlig attack mot mig, och någonting som jag måste känna mig dålig över – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – nej – jag behöver inte känna mig själv personligt attackerad, eller hatad, eller illa omtyckt – och jag behöver inte bli självmedveten ifråga om hur min kropp ser ut – utan jag kan helt enkelt acceptera mig själv och inte ta andras ord personligt på något sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta efter min mamma – och tänka att det är otroligt viktigt vilken slags kropp jag har – och att det är viktigt att jag ”ser bra ut” i förhållande till standarder som är skapade i samhället om hur en kropp ska se ut för att ”se bra ut” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta denna punkten, och att tillåta och acceptera mig själv att leva, och uttrycka mig själv utan att vara beroende av att min kropp ska se ut på ett visst sätt – och att se att jag är fullt förmögen att leva och uttrycka mig själv oavsett hur jag ser ut – och att utseendet faktiskt inte spelar så stor roll

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begå misstaget att tro att hur jag ser ut definierar vem jag är – och definierar min upplevelse av och som mig själv – istället för att se, inse och förstå att hur jag ser ut – är endast – hur jag ser ut – och ingenting mer än så – alla människor har ett utseende och mer än så är det inte med det – utseende är en fysisk punkt av hur kroppen är formad men inget mer än så – att koppla upplevelser, emotioner, åsikter, och tankar till kroppens utseende är att skapa en lögn – för kroppen i sig självt har inga sådana egenskaper utan är bara sig själv såsom en kropp här

Självåtagande

När jag märker att jag känner det som om någonting är fel med mitt utseende – och jag oroar mig själv inför hur andra ser mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting att oroa sig för – för oavsett hur andra ser mig kan inte detta influera mig om jag inte tillåter det – och således tillåter jag helt enkelt inte mig själv att bli influerad; således åtar jag mig själv att sluta bli influerad av andra och istället vara bekväm med mig själv här

När jag märker att jag upplever mig själv självmedveten, nervös, och obekväm inför att någon kommer se mig som ful, eller äcklig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – bara jag kan ge mig själv tillstånd att leva och vara bekväm med mig själv och att ingen annan kan göra detta för mig – inte ens mitt utseende; således åtar jag mig själv att skita i hur jag ser och uttrycka mig själv utan hämningar, utan begränsningar, och utan någon nervositet

När jag märker att jag söker erkännande och bekräftelse från andra att jag ser bra ut, och att mitt utseende är acceptabelt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – jag behöver inte bli accepterad, och få erkännande för hur jag ser ut för att kunna acceptera mig själv här – vara tillfreds med mig själv – och helt enkelt vara lugn och bekväm i min egen kropp; således åtar jag mig själv att sluta söka efter erkännande och istället vara bekväm med mig själv här – i och med min kropp här i varje andetag

När jag närmar mig själv människor, och märker att jag har denna lilla subtila emotionen inom mig av att jag inte är riktigt bekväm med min kropp – och med mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är ett beslut att vara bekväm med mig själv som jag bara kan leva i varje andetag – genom att ta ett andetag in – och andas ut – och i detta låta mig själv slappna av och sjunka tillbaka i min kropp – och verkligen ge mig själv ett ögonblick av att vara fullständigt här; således åtar jag mig själv att jag mig själv ett ögonblick av att vara fullständigt här och avslappnad – genom att andas effektivt – slappna av och föra mig själv tillbaka hit

När jag märker att jag känner, och upplever det som en personlig attack mot mig – och att jag känner mig sårad, och ledsen – när någon säger att min kropp ser konstig, ful, eller äcklig ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår – att om någon säger någonting om min kropp så är det aldrig personligt – utan alla ser endast sig själva och sina egna självfördömanden – och kroppsliga osäkerheter; således åtar jag mig själv att sluta ta saker och ting personligt och istället fokusera mig själv på att stabilisera mig själv här i och som min kropp

När jag märker att jag känner och upplever det som om att det är otroligt viktigt vad slags kropp jag har, och hur jag ser ut – och att jag ser ut precis såsom samhället definierar att en perfekt och snygg kropp ska se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är inte viktigt hur jag ser ut – utan vad som är viktigt är vem jag är, och hur jag existerar inom och som mig själv – och varför jag lever – varför jag rör mig själv – vad som motiverar och styr mitt liv; således åtar jag mig själv att leva på ett sätt som är bäst för mig – och bäst för alla – och göra detta istället för utseende mitt primära fokus i livet

När jag märker att jag tänker, och tror att hur jag ser ut definierar vem jag är – och hur jag upplever mig själv inom mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är jag som definierar mig själv – det är jag som beslutar hur jag upplever mig själv och inte mitt utseende; således åtar jag mig själv att besluta mig själv för att acceptera mig själv – acceptera min kropp – acceptera mitt utseende – och vara bekväm med och som mig själv i och som min mänskliga fysiska kropp