Tag Archives: självmedveten

Dag 229: Kroppen Min – Bröstmuskler är manligt (Del 16)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 15) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att mina bröstmuskler inte är tillräckligt definierade – jag skulle önska att de var större.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, och jag ser mina bröstmuskler – att då jämföra mina bröstmuskler mot en idé jag har i mitt huvud om hur jag tycker att bröstmuskler borde se ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ogilla, och vara missnöjd med mina bröstmuskler – och önska att mina bröstmuskler såg annorlunda ut än vad de gör – i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta min kropp för given – att ta mina bröstmuskler för givna – istället för att se, inse och förstå att min kropp, och mina bröstmuskler är fullt funktionella – och att det endast är sinnet som skapar en idé – och en upplevelse av att mina bröst inte duger som de är

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka forma, och skapa min kropp utifrån en idé om hur jag tycker att bröstmuskler borde se ut – en idé som jag skapat genom att titta i tidningar, på reklamer, och på bilder av män som har stora och väldefiniera bröstmuskler – och tänka att ”åhh, så skulle jag vilja se ut!” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se, inse, och förstå att hur jag ser ut är inte viktigt för VEM JAG ÄR – eftersom VEM JAG ÄR – är någonting som JAG beslutar om och inte mitt utseende

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli påverkad av, och kontrollerad av det kapitalistiska konsumtionssamhället – genom att tro att de idéer och bilder som promulgeras och cirkulerar runtomkring i samhället – såsom bilder av män som har stora, kraftfulla, och muskulösa kroppar – att det är så man borde se ut – och att om jag inte ser ut på det sättet då är det någonting som är fel med mig, och att jag då inte kan vara nöjd med min kropp – och tillfreds med mig själv förens jag får en sådan kropp som jag ser visas i media – och ses såsom den ”perfekta kroppen”

4. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att media, reklam, korporationer, och konsumtionssamhället är som en vampyr som när sig på min osäkerhet om hur jag ser ut – som när på min känsla av att inte vara tillfreds med mig själv och att jag måste köpa, och konsumera mer produkter för att kunna fylla det tomrum som tydligen existerar inom mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att säga – stopp – jag tänker inte längre låta mig själv utnyttjas, och kontrolleras av detta system – utan jag står upp och tillåter mig själv att älska, och acceptera mig själv – och min kropp – utan några villkor

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, att låta min fokus vara på mitt bröst – och när jag tittar på mig själv – genast anlägga blicken mot mina bröst för att inspektera utseendet på mina bröst, och huruvida detta utseende kan anses vara ett tillräckligt bra utseende – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bortse från resten av min kropp – och inte när jag tittar mig själv i spegeln – använda detta ögonblick till att inspektera hela min kropp – inte för att se att jag ser korrekt, eller bra ut – utan istället inspektera min kropp från en utgångspunkt av att se att min kropp är väl omhändertagen och i alla delar av sig självt fullt funktionell

Självåtaganden

1. När jag märker att då jag tittar på mig själv i spegeln, och ser mina bröstmuskler, att jag då jämför mina bröstmuskler mot en idé jag har i mitt huvud om hur jag tycker bröstmuskler borde se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns inga borden – mina bröst behöver inte se ut på ett visst sätt – det finns ingen ”korrekt” bild eller karta för hur ett bröst ska se ut – utan detta är en idé som har promulgerats, och skapats av korporationer för att sälja fler produkter – och för att tjäna mer pengar; således åtar jag mig själv att acceptera mina bröst såsom de är – och inte önska, eller vilja att mina bröst ska vara mer, eller mindre än vad de är – utan acceptera mina bröst såsom de är här i detta ögonblick

2. När jag märker att jag tänker att jag borde, eller jag försöker att forma, och skapa min kropp utifrån en idé om hur jag tycker att bröstmuskler borde se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min kropp är perfekt såsom den är – och att jag behöver inte försöka omforma min kropp för att kunna acceptera min kropp – och acceptera mig själv – således åtar jag mig själv att i varje ögonblick träna mig själv på acceptera mig själv – när en tanke kommer upp som har en fördömande natur – då stadgar jag inom mig själv att jag accepterar mig själv här – och jag slutar fördöma mig själv – och vara hård mot mig själv – jag övar mig på att vara öm och kärleksfull med och som mig själv här

3. När jag märker att jag låter mig själv manipuleras, styras, och kontrolleras av bilder, av reklam, och av media som promulgeras i samhället – såsom bilder av smala män och kvinnor – med stora muskler – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att dessa bilder som promulgeras, och oavbrutet visas i samhället – är inga sanningsenliga bilder – och visar inte på något sätt vad denna fysiska verklighet borde vara, och är – således åtar jag mig själv att sluta bli kontrollerad, och styrd av dessa bilder; och jag åtar mig själv att träna mig själv på att leva självdirigerat – och ta mina egna beslut om vad jag accepterar och tillåter inom och som mig själv – och vad jag inte accepterar och tillåter inom och som mig själv

4. När jag märker att jag låter mig själv känna mig osäker, eller otillräcklig – som om att jag saknar någonting, och att endast konsumtionssamhället kan ge mig det jag saknar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – den upplevelsen jag har inom mig själv av att inte känna mig tillräcklig – det är en fabricerad upplevelse – som jag har tillåtit och accepterat mig själv att bli manipulerad till att skapa genom bilder, genom ord, genom kunskap som sprids i konsumtionssamhället; således åtar jag mig själv att sluta låta mig själv bli manipulerad – och istället stadga att jag saknar ingenting – jag är tillräcklig – jag är här – och söker inte efter någonting mer

5. När jag tittar på mig själv i spegeln, och jag då märker att mina ögon går direkt mot mina bröst, och stannar där – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att när jag endast fokuserar på en enda kroppsdel – då komprometterar jag resten av min kropp eftersom jag inte låter mig själv lägga märke till och observera resten av min kropp; således åtar jag mig själv att titta på, och observera hela min kropp när jag står framför spegeln – och använda spegeln såsom ett sätt att kontrollera att min kropp mår bra – är välnärd och väl omhändertagen – och inte saknar någonting

Enhanced by Zemanta

Dag 218: Kroppen Min – Mitt Raka Hår (Del 5)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 4) på den lista som jag inledde denna bloggserie med.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att må bra och känna mig stolt när jag tittar på mitt hår – och tänka att ”mitt hår är rakt” – vad fint, och vackert mitt hår är! Och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån mitt hår – och tänka, och tro att jag är begränsad av mitt hår – och om mitt hår inte är rakt – och inte är blont – då är jag inte lika mycket värd som jag var innan

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara besatt med hur mitt hår ser ut – och tänka att – om mitt hår inte är rakt, och om mitt hår inte har en perfekt böjning vid benan – då ser jag ”ful” ut och då kan jag inte uttrycka mig själv bekvämt tillsammans med andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att jag kan uttrycka mig själv, och vara bekväm med mig själv – oavsett hur jag ser ut – oavsett vad slags hår jag har eller inte har – för vem jag är bestämmer inte mitt hår utan det är jag som bestämmer det

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte disciplinera mig själv till att transcendera mina upplevelser av att känna mig underlägsen, och värdelös – när mitt hår inte ser ”normalt” ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ge mig tusan på att vara stabil, bekväm, och här med och som min mänskliga fysiska kropp – oavsett hur mitt ser ut eller inte ser ut – och låta mig själv gå varje dag, och varje andetag i och som min fulla potential – utan att hålla mig själv tillbaka – utan att vara nervös, och utan att vara rädd för att bli avvisad

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda mitt hår som en ursäkt för att inte röra mig själv, applicera, och motivera mig själv till att gå ut i systemet och göra mig själv sedd, och hörd – genom att tänka att ”mitt hår ser inte perfekt ut” – och därför kan jag inte gå ut i systemet och göra mig själv sedd eller hörd för jag ser inte tillräckligt bra ut, och ingen kommer att erkänna mig – eller se mig som en jämlik – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på vad andra känner, eller tycker – istället för att jag fokuserar på mig själv och på att uttrycka mig själv här i och som enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp – och pusha mig själv till att ta mig själv ut och bli sedd, hörd, och ge mig själv en plats i och som detta system

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda mitt utseende, och då framförallt mitt hår – för att på så vis begränsa, och hålla mig själv tillbaka – genom att tänka att – jag kan endast röra, uttrycka, och motivera mig själv om mitt hår ser perfekt ut – och om människor i min omvärld erkänner, och definierar mitt utseende såsom att vara ”perfekt” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas – och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att detta är en ursäkt, och någonting jag säger så att jag inte ska behöva driva mig själv igenom min upplevelse av att ”allt kommer att fixa sig” – ”jag behöver inte göra någonting”

Självåtaganden

1. När jag märker att jag känner mig positivt laddad, och upplever att jag ”mår bra” – när jag tittar på mitt hår – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag behöver inte definiera mig själv utifrån mitt hår – och vara begränsad och styrd av mitt hår – utan jag kan istället styra – och skapa – och uttrycka mig själv här i och som min kropp – med och som de ord jag pratar inom mig själv – genom att leva orden jag pratar i enhet och jämlikhet här; således åtar jag mig själv att leva de ord jag vill leva och sluta tro att min förmåga att leva har någonting att göra med hur mitt hår ser ut

2. När jag märker att jag tänker att jag inte kan uttrycka, motivera, eller röra mig själv effektivt – därför att mitt hår inte ser ut som det ”ska se ut” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta är enbart en ursäkt för att jag inte ska röra mig själv – uttrycka mig själv – och leva mitt liv – och att jag således låter mig själv vänta på att leva i tron att mitt liv ska börja någon gång – utan att jag aktivt och medvetet sätter igång att börjar leva – således åtar jag mig själv att sluta fokusera på hur jag ser ut, och hur jag uppfattas av andra – och istället börja leva – börja uttrycka mig själv – och hänga mig själv till att göra det bästa jag kan av mig själv, och detta livet jag har till mitt förfogande

3. När jag märker att jag upplever mig själv instabil, och jag upplever oro inom mig själv, eftersom jag känner mig nervös att jag inte ser ”normal” ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det viktiga är inte hur jag ser ut, utan det viktiga är vem jag är – och hur jag lever – alltså vem jag tillåter mig själv att vara, och vad jag tillåter mig själv at öra med mitt liv – således åtar jag mig själv att sluta vänta på att mitt liv ska ändras så att jag känner mig motiverad att börja leva – alltså sluta vänta på att jag ska se ut på ”rätt sätt” – utan istället acceptera mitt utseende och sedan ta mig an uppgiften att börja leva

4. När jag märker att jag använder mitt hår, och min utseende på det hela taget – såsom en ursäkt för att jag inte ska röra mig själv, applicera, och motivera mig själv till att gå ut i systemet och göra mig själv sedd, och hörd – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag är här i detta systemet, och jag har detta livet till mitt förfogande – och det värsta jag kan göra är att slänga bort detta livet genom att vänta på att någonting ska hjälpa mig att transcendera mina upplevelser – istället för att jag aktivt går ut där ute – och ser till att transcendera och stoppa mina upplevelser – således åtar jag mig själv att gå ut där ute – och transcendera mitt skit – och att se till att jag göra mitt liv till någonting magnifikt och effektivt – och någonting att vara stolt över

5. När jag märker att jag använder mitt utseende för att begränsa mig själv, och hålla mig själv tillbaka – genom att tänka att – jag kan endast röra, uttrycka, och motivera mig själv om mitt hår ser perfekt ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är en lögn och någonting jag säger till mig själv för att jag inte ska behöva ändra mig själv – vilket jag inser är fullständigt absurt – för min nuvarande version av och som mig själv är ju ingenting trevligt eller speciellt roligt – och jag kan ju bli och vara så mycket mer än vad jag är förnärvarande – således åtar jag mig själv att verkligen göra mitt liv till någonting magnifikt – och ta mig själv ut från min isolation och rädsla – och istället leva och uttrycka mig själv här

Enhanced by Zemanta

Dag 202: Självmedvetenhetskaraktären (Del 3)

Bloggserien om självmedvetenhetskaraktären fortsätter – och idag kommer jag att gå igenom dimensionerna 3) Fantasi och 4) Tanke.

3) Fantasi

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fantisera, och drömma mig själv bort till en illusorisk verklighet, där jag har en perfekt kropp – och där människor runtomkring mig kommenterar på min kropp – och tycker att min kropp är den vackraste, och mest sexuellt attraktiva – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i min fantasi göra mig själv till en slav för andras tyckande, och för andras upplevelser – och inom mig själv separera mig själv från min kropp – och från min fysiska närvaro här

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fantisera, och drömma om att få vara känd, och populär – och ha andra människors uppmärksamhet riktad mot mig för hur min kropp ser ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inom mig själv, i min fantasi, drömma och hoppas att jag ska få bli accepterad – att jag ska få bli erkänd – och ansedd för hur min kropp ser ut – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva här – att andas här med och som min mänskliga fysiska kropp – och sluta bry mig – och sluta vara berörd av vad andra kan tänkas tycka, eller känna om mig

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fastna i min fantasi – i en dröm om hur jag ska bli känd, och populär på grund av hur min kropp ser ut – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållande till denna fantasin – och skapa en upplevelse inom mig av att känna det som om – att det inte finns någonting att leva för, eller existera för – om jag inte får bli erkänd, och definierad av andra människor såsom att ha en snygg – och sexuellt attraktiv kropp

Självåtaganden
1. När jag märker att jag fantiserar, och drömmer mig själv bort till en illusorisk verklighet där jag har en perfekt kropp – och där människor runtomkring mig kommenterar på min kropp – och tycker att min kropp är den vackraste och mest sexuellt attraktiva – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna dröm är meningslös – även om jag hade kunnat göra den riktig hade den varit meningslös – för vad spelar det för roll vad andra känner och tycker om min kropp? Utifrån ett praktiskt synsätt – ingenting; således åtar jag mig själv att sluta drömma om min kropp – och istället leva i och med min kropp här – att acceptera min kropp – och vara här i varje andetag med och som min mänskliga fysiska kropp

2. När jag märker att jag drömmer, och fantiserar om att få vara känd – och populär – och ha andra människors uppmärksamhet riktad mot mig för hur min kropp ser ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns inget att hämta i att vara känd eller populär – utan det är en populär och kulturell illusion som har instampats i min hjärna att det tydligen är höjden av ett liv att få erkännande av andra – det är det inte; således åtar jag mig själv att sluta längta efter att andra ska tycka bra om mig – och jag åtar mig själv att istället acceptera mig själv, och tycka om mig själv

3. När jag märker att jag fastnar i min fantasi – i en dröm om hur jag ska bli känd, och populär på grund av hur min kropp ser ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att när jag befinner mig i denna fantasin, och i denna drömmen – då slösar jag bort tid – min tid att vara och leva här med min fysiska kropp – det vill jag inte göra – utan jag vill istället leva; således åtar jag mig själv att göra varje andetag värt att levas

4) Tanke

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som, och tänka en tanke – av att se mig i spegeln – där jag har en stor, muskulös, färgstark, och ung kropp – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållande till denna tanken – och tänka och tro att denna tanken är jag – och är vem jag är och hur jag måste existera inom mig – och vad jag måste sträva efter i fråga om hur min kropp borde se ut

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och definiera mig själv i förhållande till en tanke av att jag har en muskulös, och stor kropp – och kvinnor finner min kropp vara vacker – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå – att konsekvensen av detta är att jag faktiskt aldrig låter mig själv uppskatta min kropp – älska min kropp – och vara nöjd med min kropp som den är – och låta mig fokusera på att leva istället för att oroa mig för hur min kropp ser ut, eller inte ser ut

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att den tanken som kommer upp inom mig – som föreställer mig i en speciell slags muskulös kropp – att den innebär att om jag skaffar en sådan kropp så kan jag vara bekväm med mig själv, men inte innan det – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag kan vara bekväm med mig själv i och som min kropp – närhelst jag bestämmer att så ska vara fallet – och naturligtvis går de krävda processerna också

Självåtaganden
1. När jag märker att jag medverkar i och som en tanke av att – jag ser mig själv i spegeln – och jag har en stor, muskulös, färgstark, och ung kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min kropp är bra som den är – och jag behöver inte bli som denna tanken för att kunna acceptera mig själv – och vara tillfreds med mig själv – således åtar jag mig själv att ge mig själv hän till min kropp – och verkligen älska min kropp såsom jag skulle vilja att en annan älskade min kropp – alltså helhjärtat och utan villkor

2. När jag märker att jag definierar och skapar mig själv i förhållande till en tanke av att jag har en muskulös, och stor kropp – och kvinnor finner min kropp vara vacker – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag genom att medverka i och som denna tanken sätter ett värde på min kropp, där min kropp bara är värd någonting om andra tycker att min kropp är vacker – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta min kropp ovillkorligt här – för att min kropp är min kropp och av inget annat skäl än det uppskatta och tycka om min kropp

3. När jag märker att jag tänker att denna tanken som kommer upp inom mig, av att jag har en stor, och muskulös kropp, och att jag får uppmärksamhet av kvinnor i min omgivning, att denna betyder att jag kan bara acceptera mig själv, vara bekväm med mig själv, när jag fått en sådan kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – NEJ – jag behöver skapa min kropp att se ut på ett speciellt sätt för att kunna acceptera min kropp – utan att acceptera min kropp det är någonting jag kan göra och ge till mig själv här – någonting som jag bestämmer och skapar för och som mig själv här – och ingenting som styrs av hur bilden av min kropp ser ut

accepterThe Free Dictionary: One that accepts: an accepter of fate.

Dag 202: Självmedvetenhetskaraktären (Del 2)

Idag forsätter jag att skriva om självmedvetenhetskaraktären – och idag kommer jag att gå in två av de åtta dimensioner som en karaktär består av – nämligen 1) Rädsla och 2) Begär.

1) Rädsla

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att bli hånad, och förlöjligad för hur min kropp ser ut – och för att jag ska bli ansedd av andra människor såsom att vara alldeles för konstig, alldeles för annorlunda – och alldeles för märkvärdig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra min kropp med en idé av hur en kropp borde se ut – en idé som jag skapat genom att kopiera bilder som visats genom media – och tro att denna kroppen är den ideala kroppen och såsom jag borde se ut

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att acceptera min kropp, i rädslan för att om jag accepterar min kropp – och uttrycker mig själv naturligt, och utan att hålla tillbaka mig själv – så kommer jag att dra till mig uppmärksamhet från människor – som kommer att attackera mig och tycka att jag inte borde vara bekväm med min kropp – för min kropp är inte tillräckligt vacker – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv, och vara rädd inför vad andra känner och tycker om min kropp – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv – att acceptera och älska min kropp – och njuta av min kropp – oavsett vad andra tycker eller känner om mig

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla inför att min kropp ska bli ansedd såsom att vara ”för ful” och ”för äcklig” att se på – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd, och känna ångest inför att människor ska börja undvika mig – och inte ska våga vara, eller vilja vara i närheten av mig – för det tycker jag inte ser tillräckligt normal, eller vacker ut

Självåtaganden
1. När jag märker att jag upplever mig själv rädd för att bli hånad, och förlöjligad för hur min kropp ser ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min kropp är inte ful, eller äcklig – och att det är inget farligt, eller dåligt om andra skulle tycka att så är fallet – för min upplevelse av mig själv är något som jag skapar och styr över – och således är det faktiskt irrelevant vad andra tycker; således åtar jag mig själv att andas och för mig själv tillbaka hit – och acceptera min kropp – älska min kropp – och tycka om min kropp

2. När jag märker att jag är rädd för att acceptera min kropp – i rädslan för att jag kommer dra till mig negativ uppmärksamhet från andra om jag tillåter mig själv acceptera min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – negativ uppmärksamhet är ingenting att frukta – det är inget som kan göra illa mig, eller påverka mig – om jag inte tillåter och accepterar det inom mig själv; således åtar jag mig själv att sluta ta vad andra tycker – eller säger om mig personligt – istället uttrycka mig själv – här – med och som mitt andetag i varje ögonblick

3. När jag märker att jag upplever rädsla inför att min kropp ska bli ansedd såsom att vara ”för ful” och ”för äcklig” att se på – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min kropp inte är någonting att döma utifrån dess utseende – utan min kropp är fantastisk oavsett hur den ser ut – eftersom den fungerar – den är perfekt i dess effektivt att låta mig uppleva mig själv här i och som denna fysiska värld; således åtar jag mig själv att hedra min kropp – genom att sluta döma min kropp – och istället åtar jag mig själv att lära känna min kropp – och att respektera min kropp – en och jämlik här

2) Begär

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som – och ha ett begär av att få bli accepterad av människor i min omvärld för hur jag ser ut – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter att få bli accepterad – och söka efter att få erkännande av att ”jag ser bra ut” – och existera i en tro, och upplevelse att om jag inte får ett sådant erkännande – då är jag inte värd någonting – och då måste jag på något sätt gå ut och skaffa mig själv erkännande av människor att jag ser bra ut

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i ett begär av att få ha den kroppen som alla tycker om, och som alla ser, och definierar som den mest attraktiva, och sexuellt erkända kroppen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att konsekvensen av att hålla kvar vid detta begär är att jag inte kan acceptera min kropp – och inte vara bekväm med min kropp – eftersom jag konstant är nervös, och oroar mig själv inför vad andra tycker om min kropp

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som ett begär av att få vara känd för den kroppen jag har – och vilja att andra ska tycka, se, och definiera min kropp som ett sexuellt objekt – och jämföra min kropp med andra människors kroppar och i detta finna min kropp att vara den vackraste, och snyggaste kroppen – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa detta begäret, och strunta i att vilja bli känd – och istället koncentrera mig själv på att tycka om, uppskatta och ta hand om min kropp – och verkligen inse vilken gåva det är att ha en fullt fungerande kropp – och hur absolut respektlöst det är att ta min kropp för givet

Självåtaganden
1. När jag märker att jag går in i och som en upplevelse, såsom ett begär, av att jag vill bli accepterad av människor i min omvärld för hur jag ser ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – så länge jag söker acceptans från andra människor kommer jag aldrig att bli accepterad – för själva punkten av att söka efter acceptans implicerar att jag inte accepterar mig själv – och alltså saknar acceptans – således åtar jag mig själv att acceptera min kropp – att acceptera mig själv – och låta mig själv vara bekväm och tillfreds med mig själv här såsom min kropp

2. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär av att vilja att alla ska tycka om min kropp – och att jag ska ha en kropp som alla människor i min värld definierar som attraktiv och sexuellt åtråvärd – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår hur begränsande – och hur meningslöst det är att söka efter ett kändisskap hos andra – av att få bli ansedd och definierad såsom att ha en snygg kropp – för vad ger det mig? Jo – ingenting överhuvudtaget förutom ångest – således åtar jag mig själv att sluta upp med detta tramset – och istället åtar jag mig själv att acceptera mig själv och min kropp – och låta mig själv vara tillfreds med vad jag har

3. När jag märker att jag går in och upplever mig själv i och som ett begär av att vilja vara känd för kroppen jag har – och att andra ska se och definiera min kropp som ett sexuellt objekt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna drömmen är absurd, och meningslös – varför vill jag uppnå någonting sådant? När jag dör är alla sådana meningslösa framgångar ändå förevigt bortglömda och utan att betytt någonting för en endaste människa – således åtar jag mig själv att sluta fokusera mitt liv på att uppnå meningslösa saker – och istället åtar jag mig själv att hänge mig själv och mitt liv till att göra saker som har substans och värde och som kommer stå efter min död

 

Dag 182: Självmedvetenhet

Självskriverier

Så – dagens punkt får återigen bli social ångest, och obekvämlighet – eftersom det är detta som till viss del dominerat min dag. Eller i vart fall så kan jag fortfarande känna av hur det kryper upp en olustig känsla inom mig när jag är runtomkring människor, och hur jag ofta då jag går ifrån en situation – funderar och tänker huruvida jag gjorde bra, eller dåligt ifrån mig.

Jag har tidigare in min blogg skrivit om social ångest i närheten av tjejer, och jag tänker fortsätta med det idag – eftersom det är just vid tillfällen då jag har kontakt med tjejer – under vissa specifika omständigheter – som jag har en tendens att gå in i och låta mig själv bli överväldigad av nervositet och ångest. En sådan situation är t.ex. när jag går nedför en korridor – och jag där möter en grupp med kvinnor som står och pratar med varandra och ibland vrider sina huvud för att spana utåt – och då ser mig. Och rädslan som dyker upp inom mig i ett sådant ögonblick har att göra med att jag är rädd för vad de tycker, eller tänker om mig – och i grund och botten har detta att göra med att jag är rädd för att bli avvisad.

En annan typisk situation då denna rädsla dyker upp – fast då också när jag är med män – är att jag går in i ett rum och då möter en stor mängd människor som alla tittar på mig – t.ex. att jag kommer försent till en lektion, och alla andra har redan satt sig – och när jag kommer in genom entrén tittar alla på mig – då blir jag obekväm och nervös av samma anledning – jag undrar ”vad tänker, och tycker de om mig?” – och i grund och botten är jag också här – rädd för att bli avvisad – retad, eller hånad på något sätt.

Det blir alltså denna punkt som jag kommer arbeta med idag – rädslan för att bli hånad/avvisad/illa omtyckt

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla, och ångest när jag möter människor i min vardag – att jag utan förvarning ska bli hånad, eller skrattad åt – och att någonting ska tycka jag är löjlig, eller underlägsen – och på något sätt är en svag, och mindervärdig människa – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är bland andra människor i stilla undra i mitt sinne – ”vad är det de tänker om mig?” – och i detta var konstant upptagen med att försöka få andra att tänka positiva tankar om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag går nedför en korridor, och någon annan ser mig – och med sina ögon spanar in mig – att genast bli rädd, och känna ångest inför att denna människan fördömer mig, och tycker illa om mig – och skapar någon slags idé och plan i sitt huvud om att avvisa mig eftersom jag tydligen inte är godkänd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att utveckla och skapa en subtil, men konstant närvarande självmedvetenhet runt andra människor – där jag håller kvar vid en ångest att jag plötsligt ska bli överfallen, och attackerad – och på något sätt förlora social aktning hos andra människor, eftersom jag kommer bli retad, och hackad på

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, nervositet och rädsla inför att utan förvarning höra någon annan kalla mig för någonting ”dumt” – och ”elakt” – för att försöka såra mig, och göra så att jag känner mig dålig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att utveckla en tendens av att runt andra människor konstant vara på vakt, och hålla mig själv tillbaka – i rädslan för att oförväntat, och oförberett bli attackerad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en rädsla för att vara med andra människor – i rädslan att jag ska bli mobbad, eller retad – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar på minnen från min barndom där jag blev retad, och  mobbad för hur min dialekt lät – och hur min kropp såg ut – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta detta personligt istället för att se, inse och förstå att det andra gör och säger aldrig handlar om mig – utan handlar om vem och hur andra är inom och som sig själva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna, och uppleva mig själv utsatt när jag är runtomkring människor – som om att jag närsomhelst kan bli fullständigt bortgjord, och förintad – och att jag därför måste vara väldigt försiktig och vaksam så att jag inte under några omständigheter lämnar ut mig själv som svag eller sårbar till andra och därmed gör mig själv till ett mål för någon annans ilska eller hat

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig själv rädd och ångestfylld inför att vara sårbar, och öppen inför andra människor – i rädslan att om jag visat mig själv som jag verkligen är – utan att försöka göra mig själv till på något sätt – utan att försöka skapa någon slags bild av mig själv såsom att jag är stark och stabil – att då tro att jag kan bli skadad, och förintad – och fullständigt bortgjord – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att jag kan inte bli skadad, bortgjord, eller förintad av en annan människa – utan detta är upplevelser som jag skapat och byggt inom mig själv – och som jag sedan valt att definiera mig själv utifrån

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det finns ingenting av mig själv att skydda runt andra människor – eftersom jag inte kan bli skadad eller förintad – om någon säger någonting om mig – så är ju inte dessa orden i sig själva skadliga – utan det jag upplever som skadligt är just den emotionella upplevelsen jag kopplat i förhållande till dessa orden; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta ta vad andra människor säger personligt – och sluta definiera mig själv utifrån vad andra människor säger – och istället leva ett andetag i taget – här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det är inget farligt om någon skulle säga något ”negativt” om mig – det är ingenting som jag behöver ta åt mig av – ingenting som jag behöver ta personligt – och ingenting som behöver definiera vem och hur jag är i ögonblicket

Självåtaganden

När jag märker att jag runt andra människor blir rädd – och nervös för att jag utan förvarning ska bli hånad, retad eller skrattad åt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingenting att frukta, och vara rädd för – fruktan är endast en missbedömning av verkligheten och indikerar att jag inte förstår de mest basala och primära fysiska lagar som är här – varav en lag är att – en annan människas ord kan inte påverka mig psykiskt; således åtar jag mig själv att sluta att vara påverkad av vad andra säger – och istället leva utan fruktan här

När jag märker att jag blir rädd, och nervös då någon stint, och intensivt tittar på mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting farligt med att möta en annan människas ögon – det finns inget farligt med att visa och öppna upp mig själv – och låta mig själv vara sårbar och orädd; således åtar jag mig själv att vara öppen och sluta gömma mig själv i och som rädsla

När jag märker att jag existerar i och som en konstant, och subtil självmedvetenhet – såsom att jag när som ska bli överfallen, och attackerad – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att även om jag bli överfallen – så har det inte hjälpt att vara rädd för det – således hjälper rädsla, och självmedvetenhet inte till någonting; således åtar jag mig själv att sluta frukta hur andra människor kanske kommer vara mot mig och istället leva och uttrycka mig själv här i detta ögonblicket

När jag märker att jag går in i en rädsla för att andra ska hacka på mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka – och jag ser, inser och förstår att – vad en annan säger till mig är aldrig personligt – det handlar aldrig om mig – eftersom jag inte är definierad av ett fördömande, eller en upplevelse av ilska, och frustration – således åtar jag mig själv att inte låta mig vara och bli påverkad av vad andra säger och tycker utan istället vara stabil och leva obekymrat här

När jag märker att jag känner mig rädd, och obekväm inför att vara med andra människor – och att jag är rädd för att bli mobbad, eller retad – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag behöver inte låta vad en annan säger påverka mig – och således behöver mobbning och retning inte influera mig och vem jag är – således åtar jag mig själv att vara stabil och göra min grej utan att låta andras ord och uttryck påverka mig

När jag märker att jag känner mig utsatt runt människor, och som om att jag närsomhelst kan bli bortgjord, och förintad – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – denna upplevelsen är just det – en upplevelse – och inte en korrekt avbildning av verkligheten – för jag kan ju inte i ett ögonblick bli förintad – och jag är därför inte utsatt; således åtar jag mig själv att sluta känna mig utsatt och istället andas – och låta mig själv leva här

När jag märker att jag upplever, och känner mig själv rädd inför att vara öppen, och sårbar med andra människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att eftersom ingenting kan skada mig – alltså rent psykiskt – finns det ju heller ingen anledning att inte vara öppen, eller sårbar – för jag bestämmer vad jag ska uppleva, och hur – således åtar jag mig själv att släppa min ångest, och rädsla – och istället ta mig själv tillbaka hit och andas

När jag märker att jag tror, och känner det som om att jag måste skydda mig själv mot andra människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting att skydda sig mot – eftersom ingenting kan påverka mig – styra mig – och skapa min upplevelse av mig själv förutom jag – alltså finns det inget hot att avstyra; således åtar jag mig själv att sluta att försöka skydda mig själv och istället andas och leva med och som min mänskliga fysiska kropp – HÄR

När jag märker att känner det som om det är farligt, och jobbigt att någon ska säga, eller göra någonting som jag upplever som negativt mot mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns inget negativt att frukta – och det finns ingen upplevelse som jag måste undvika genom att se till att andra människor tycker om och trivs med mig – utan jag kan bara andas och vara här – och gå min dag utan att skapa ett stort drama; således åtar jag mig själv att leva och uttrycka mig själv här – utan rädsla för vad som kanske kommer hända

Dag 165: Den Självmedvetne Glädjespridaren

Självskriverier

Idag har jag spelat musik, vilket jag tyckt varit roligt. Och jag har spenderat större delen av dagen med att plugga.

Jag vill dedicera dagens skriverier till en upplevelse som jag märker kommer upp inom mig när jag interagerar med kvinnor – och denna upplevelse är nervositet. En sak som jag lagt märke till om mig själv är hur jag under mitt liv haft en tendens att enbart skapa nära relationer med män. Alltså – det är inte ofta som jag kommit nära inpå kvinnor på någon slags vänskapsbasis, och detta har framförallt berott på en sak – att jag är rädd för vad kvinnor ska tycka om mig.

En sak som jag lägger märke till ifråga om de tankar som kommer upp inom mig när jag är tillsammans med, och runtomkring kvinnor – är att jag inom mig själv frågar mig hur de upplever sig själva, vad de känner, och om jag uttrycker mig själv på ett sätt som skapar en positiv upplevelse, eller negativa upplevelse. Och jag vill naturligtvis vara den som skapar en positiv upplevelse. Så – därför upplever jag mig själv ofta som att jag inte riktigt är här när jag interagerar med kvinnor, eftersom jag i tysthet existerar i ett konstant ifrågasättande av mig själv – där jag undrar om jag uttrycker mig själv ”rätt”.

Detta måste naturligtvis ändras på – och därför ska jag nu arbeta med denna punkt genom självförlåtelse, och självåtaganden.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är tillsammans med människor, att existera i och som en ångest, och nervositet inför att andra människor kommer ha en negativ upplevelse runtomkring mig, och att jag kommer att göra människor obekväma genom att inte verka lugn, omfamnande, och älskvärd – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bekymra mig själv om hur jag verkar vara inför andra människor, istället för att jag fokuserar, och koncentrerar mig själv på att uttrycka mig själv HÄR – i och som mitt andetag – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd, och känna ångest inför att jag tar för mycket plats – och inför att människor upplever och känner att jag inte i tillräckligt omfattande grad ser till deras behov, och ser vad de tycker om – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en konstant oro och nervositet inför hur andra upplever sig själv runtomkring mig – istället för att jag fokuserar på att uttrycka mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka ta hand om människor i min omgivning utifrån en utgångspunkt av att människor ska känna sig utelämnade, ensamma och övergivna om jag inte varje ögonblick ser till att alla människor i min omgivning känner glada, positiva och älskade – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att helt glömma bort mig själv här såsom att uttrycka mig själv i och som enkelheten av ett enda andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att slappna av och vara mig själv runtomkring människor – i rädslan för att jag då inte ska kunna vara ”medveten” om hur människor påverkas av mig, och att jag därmed ska få andra människor att uppleva sig själva negativt runtomkring; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lura mig själv, att tänka och tro att det är mitt ansvar att göra så att min omgivning upplever sig självt positivt – och upplever sig självt upplyst, och glad – och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att jag behöver inte vara en ”glädjespridare” – utan det räcker med att jag accepterar mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mig själv – och därmed sluta leva utifrån en karaktär av att försöka få alla i min omgivning att må bra, och känna sig själva omfamnade, glada – och utan någon slags emotionell upplevelse – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte slappna av – att ta ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att jag behöver inte oroa mig själv för hur andra känner sig – utan allt som jag behöver göra är att ta ansvar för min upplevelse av och som mig själv här

Självåtaganden

När jag märker att jag existerar i och som rädsla, ångest, och nervositet inför att andra människor kommer ha en negativ upplevelse av mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det andra människor känner är inte min ensak – det är inte mitt problem – utan mitt problem är att dirigera, och styra mig själv att inte vara kontrollerad och manipulerad av och som emotionella upplevelser; således åtar jag mig själv att fokusera på mig själv – och att se till att jag inte existerar i och som en emotionell upplevelse

När jag märker att jag känner mig rädd, och ångestfylld inför att jag tar för mycket plats – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – det är inget dåligt att ta mycket plats om det är någonting som sker naturligt här – av att jag helt enkelt uttrycker mig själv en och jämlik i och som andetaget; således åtar jag mig själv att uttrycka mig själv en och jämlik här – att vara mig själv utan att frukta hur jag kommer uttrycka mig själv – vad som kommer hända, och vad som inte kommer hända

När jag märker att jag försöker ta hand om människor i min omgivning utifrån en utgångspunkt av att jag vill att ingen ska känna sig utelämnad, ensam, eller övergiven – utan jag vill att alla ska vara glada – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka – och jag ser, inser och förstår att denna glädjespridarekaraktären inte är jag – utan är en karaktär formulerad utifrån rädslan att andra människor inte ska gilla mig; således åtar jag mig själv att sluta oroa mig själv för vad andra upplever – och istället uttrycka mig själv naturligt, och autentiskt här – en och jämlik såsom andetaget

När jag märker att jag är rädd för att slappna av och vara mig själv runtomkring människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag kommer inte vara bekväm med mig själv förens jag bestämmer att jag ska var bekväm med mig själv – och lever detta beslutet; således åtar jag mig själv att medvetet slappna av – andas effektivt – och leva beslutet att jag är bekväm med mig själv

När jag märker att jag lever i och som en karaktär av att försöka få alla i min omgivning att må bra, känna sig själva omfamnade och glad – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – det är inte mitt ansvar att andra ska känna sig glada, och omfamnande – utan mitt ansvar är att se till att jag är stabil, och klar inom mig själv – och inte är besatt av någon slags upplevelse – således åtar jag mig själv att fokusera på mig själv i första hand och inte förens jag är klar, och stabil – se hur jag kan assistera och stötta andra