Tag Archives: självmedvetenhet

Dag 206: Självmedvetenhetskaraktären – Problem/Lösning/Belöning (Del 7)

Idag ska jag sammanfatta punkten som jag har gått denna vecka – vilket är självmedvetenhetskaraktären – och i slutet kommer det även att finnas en vlog där jag går igenom denna karaktär – och vad jag har insett.

Bloggen är uppbyggd på så sätt att jag går igenom karaktären genom att presentera problem, lösning, och belöning.

Problem

Problemet är att jag i och som självmedvetenhetskaraktären begränsar mig själv, och upplever mig själv obekväm, nervös, stel, och rädd för att uttrycka mig själv, interagera, och leva. Istället för att vara bekväm i min kropp upplever jag istället mig själv som om att jag är hotad – och detta leder till att jag spänner mig själv, och att jag inte låter mig själv slappna av.

Problemet är alltså att jag inte låter mig själv tillfullo leva – eftersom jag inte låter mig själv tillfullo uttrycka mig själv – och problemet har sin grund i att jag tillåtit och accepterat mig själv att beakta andra människors åsikter, och tankar.

Lösning

Lösningen på detta problem är att jag tränar mig själv på att slappna av, och uttrycka mig själv utan rädsla – det vill säga låta mig själv vara bekväm med mig själv och släppa mig själv fri så att säga. Och när jag då interagerar med människor, eller rör mig i folksamlingar – och jag känner mig pressad, och självmedveten – att jag då helt enkelt andas och släpper mig själv fri – och låter mig själv ha roligt med min kropp – ha roligt med mig själv – och fokusera på att uppskatta mig själv, och uttrycka mig själv – och inte på rädslan som kommer upp inom mig.

Belöning

Belöningen som kommer av att leva denna lösning är att jag kommer kunna ha mycket mer roligt i mitt liv, och min vardag kommer bli mer oberäknelig – eftersom det inte längre finns denna konstanta nervositet att någonting jag gör, eller säger ska vara fel – och ska inte vara korrekt – och ansett av människor i min omvärld såsom att vara bra.

Belöningen blir att jag blir en mer fri människa – fri att leva – fri att ha roligt – fri att vara bekväm och fri att vara galen – utan fruktan.

Sammanfattande vlog

Dag 205: Självmedvetenhetskaraktären (Del 6)

Idag ska jag omdefiniera ett ord – och detta ord har jag upptäckt utgör ett problemområde när jag tidigare under veckan gått igenom de olika dimensionerna av självmedvetenhetskaraktären med självförlåtelse, och självåtaganden.

Och det ord jag ska arbeta med idag är – medvetenhet.

Medvetenhet

Nuvarande definition på ordet i världen

1. Having knowledge or cognizance: aware of the difference between the two versions; became aware of faint sound.

2. Archaic Vigilant; watchful.

Hur jag har upplevt/förstått/levt ordet

Jag ända sedan jag läste Osho sett ordet medvetenhet som ett vackert, och högt uppsatt ord – och jag har definierat det som något eftersträvansvärt, och önskningsvärt att vara medveten – och jag har tidigare sett det som lösningen på allting att bara vara ”medveten” om saker och ting.

Så – jag kan se att jag har gjort ordet medvetenhet upphöjt över andra ord, och get det en speciell ställning inom mig – och sett det som om att allt kommer att lösa sig bara jag kan leva medvetenhet.

Jag har definierat medvetenhet såsom en slags praktiskt applikation av att röra sig med största möjliga närvaro, och känslighet för sig själv, och sin omgivning – som om att allt man gör blir ett väldigt viktigt ögonblick att ta del av – och vara medveten om. Jag kan även se att jag dyrkat personer som jag sett såsom medvetna, och närvarande, och definierat dessa människorna som viktigare, och bättre än ”vanliga” människor som inte har pratat om medvetenhet, och som inte har verkat vara speciellt medvetna om sig själv eller sin omgivning.

Ljuda ordet

svenska:
Med-vet-en-het
Med-vet-enhet

engelska:
aware-ness
a-ware-sees
a-weary-gest

Kreativt skrivande om ordet

Vad är då medvetenhet? Ja – det handlar om att vara MED – alltså man är inte för sig själv i sitt eget lag utan man är med här – man hänger med och förstår vad det är som händer. Man VET vad som är här – och det gör man för att man ser vad som är här med sina ögon – och man låter sig själv gå upp i detta ögonblick och se enheten i detta ögonblick. Så – medvetenhet – skulle kunna definieras såsom att man är medveten om sig själv i detta ögonblick – ställd i förhållande till ögonblicket i sin helhet – alltså man förstår att ens handlingar har konsekvenser som sträcker sig bortom en själv.

Slutgiltig definition

Medvetenhet = förståelse om att självs handlingar har konsekvenser för hela existensen och stannar inte bara vid själv

Kontrollfrågor

Representerar min definition av ordet vad ordet betyder?

Ja

Är min definition av ordet fri från polaritet?

Ja

Kan jag stå vid min definition av ordet i evigheter?

Ja

Dag 201: Självmedvetenhetskaraktären (Del 1)

Den kommande veckan kommer jag att arbeta med självmedvetenhetskaraktären. Dagens blogg kommer att hänges till att skriva ut punkten och sedan kommer jag de under de kommande veckodagarna att applicera självförlåtelse, och självåtaganden på de punkter vilka jag kommer att öppna upp alldeles strax här nedan.

På lördag så kommer jag att omdefiniera ord som är relevanta för de punkter jag nu under veckan kommer att gå igenom, och på söndag kommer jag avsluta arbetet med denna karaktär genom att summera punkten i en formel av problem, lösning och belöning – där jag kommer att visa vad problemet med punkten är, vilka lösningar som kan appliceras på punkten, och vad belöningen är för att korrigera punkten – och när jag pratar om ”punk” menar jag i detta fall självmedvetenhetskaraktären.

På söndag kommer jag även att göra en vlogg på punkten som jag kommer ladda upp på min youtube-kanal – denna kommer vara på engelska och jag kommer lägga upp den här bloggen.

I alla fall så är detta det schema jag kommer följa den kommande veckan, och antagligen några veckor framöver – när jag skriver ut karaktärer.

Självskriverier

Så – självmedvetenhetskaraktären – detta är en karaktär som jag lagt märke till när jag befinner mig själv på badhuset, och jag går omkring i mina badbyxor runt människor. Vid dessa tillfällen har jag observerat att jag upplever mig själv trängd, och obekväm – och jag har en känsla av att jag inte riktigt vet var jag ska ha mina händer någonstans. Alltså – jag känner mig obekväm i min kropp, och upplever det som om alla ögon är riktade mot mig – och så vet jag inte riktigt hur jag ska röra mig, eller hur jag ska se ut, för att jag ska verka ”normal” och bli erkänd av människorna som är runtomkring mig såsom att vara en normal och godkänd människa.

Vad jag kommer ihåg från min barndom så började jag uppleva mig själv självmedveten, och obekväm med att visa min kropp halvnaken inför andra människor när jag började gymnasiet. Men känslan fanns inom mig även i grundskolans senare år. Anledningen till att jag började bli ängslig för hur andra skulle se min kropp var för att jag var väldigt sen in i puberteten, och sedan var jag också lite valptjock eller vad man ska säga – jag hade lite fett på min kropp och det var vissa i min omgivning som anmärkte på detta.

Dessa två anledningar gjorde att när jag skulle duscha, eller bada, eller visa mig själv med bar överkropp av någon anledning, när jag var runtomkring människor, då blev jag genast orolig för vilket intryck jag skulle göra på dem – och om de skulle säga någonting om min kropp, om de skulle tycka att min kropp var ”omogen” och ”för liten” – och att de sedan skulle komma fram och säga detta högt till mig.

En metod jag utvecklade för att inte behöva visa mig själv naken bland andra människor var att jag efter idrotten i skolan, väntade till sist med att duscha – så att jag kunde göra det ifred utan att någon kunde se mig naken. Intressant till vilken grad jag har begränsat mig själv i mitt liv på grund av denna punkt, och hur jobbigt jag har gjort det för mig själv genom att jag inte vågat acceptera min kropp.

Idag hade jag faktiskt en tanke – om hur annorlunda hela mitt liv hade varit om jag redan från födseln, redan från min tidiga ungdom hade fått lära mig att hantera mina inre upplevelser, göra självförlåtelse på dem, och korrigera dem – herregud – mitt liv hade ju varit ett enda mysigt kuddhav – men nu blev det inte så – och därför är det helt enkelt bara att fortsätta gå denna karaktär – så åter till punkten.

Nåväl – så jag kände mig i vart fall från grundskolans senare år ganska obekväm med min kropp. Detta har också att göra med att jag under min uppväxt flera gånger blev kallad tjock, och fet av människor i min omgivning – någonting som gjorde att jag utvecklade en mycket hård, och kritisk uppsyn mot min kropp – och jag kommer ihåg hur jag brukade stå och titta på min överkropp i en spegel när jag var ungefär 12 år gammal – och jag tittade över hela min kropp och tyckte mig själv se skrupler, och felaktigheter överallt – och jag kände mig alltså inte nöjd alls med min kropp – jag tyckte att jag skulle vara smalare, lättare, smidigare, mindre klumpig, och att min hud skulle vara mer slät och skimrande – för det var så jag tyckte att mina vänners kroppar såg ut.

Ett sätt som jag hanterade min kroppsliga osäkerhet på var att jag brukade påpeka hos människor som jag tyckte var ännu tjockare än mig, att de just var – ännu tjockare än mig. Och det kändes bra att få över uppmärksamheten på någon annan, och kunna hitta fel och skrupler i andra människor – så att jag kunde slippa att mitt eget jagande öga skulle hitta fel i min egen kropp.

Och här kan jag runda av det hela – sammanfattningsvis kan konstateras att min självmedvetenhetskaraktär är uppbyggd av en mängd minnen, och självfördömanden som har att göra med hur jag ser på min kropp – och hur jag tycker min kropp inte är tillräckligt vacker. Detta har att göra med att jag jämfört min kropp gentemot andras, och tyckt att min kropp saknat de drag som gör en kropp normal och acceptabel – och detta har i sin tur lett till att jag i mitt hållit mig själv tillbaka och varit nervös, och rädd för att visa min kropp naken, eller halvnaken inför människor i min värld.

Så – under de kommande veckodagarna kommer jag att gå igenom de punkter som jag tagit upp här – och applicera självförlåtelse, och göra självåtaganden. Redan idag kommer jag dock att applicera självförlåtelse på några av de punkter som jag tagit upp här.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra det till en vana att titta på min kropp i spegeln, och försöka hitta saker och ting som är fel med min kropp, och tycka mig själv hitta saker som är fel med min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma min kropp, vara hård min kropp – och känna mig själv obekväm, och ängslig inför visa min kropp inför andra människor – i rädslan och ångesten inför vad de ska tycka och känna om och gentemot min kropp

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en upplevelse av och som mig själv av att vara tillbakahållen, och stel i min kropp – när jag är runtomkring andra människor – och känna det som om att jag är, eller kommer bli fördömd av andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att en anledning till varför jag i mitt liv varit så dragen till pösiga, och stora kläder – är därför att jag i sådana kläder inte behöver visa min kropp – och inte behöver vara lika exponerad som i tighta kläder

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva rädsla, och ångest inför att exponera min kropp inför andra människor – i rädslan för att min kropp ska göras till åtlöje, och att andra människor ska hitta fel, misstag, skrupler, och tycka att min kropp är värdelös – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka mig själv – och hålla mig själv tillbaka i mitt uttryck av och som mig själv – i rädslan för hur andra människor ska se på min kropp – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att uttrycka och röra mig själv utan att oroa mig för vad andra ska tycka, eller inte tycka och känna om min kropp

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och skapa idéer, tankar, och fördömanden om vissa av min kroppsdelar – där jag känner det som om att just den kroppsdelen inte är tillräckligt vacker, tillräckligt skön, eller tillräckligt normal – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma min mage såsom att vara alldeles för utbuktande – och fördöma min bröst såsom att inte vara tillräckligt profilerade, och utmejslade – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera min mage, och acceptera mina bröst – och låta mig själv uppskatta och erkänna min kropp – och älska min kropp en och jämlik

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte älska min kropp, och att inte låta mig själv vara bekväm i min kropp – och njuta av min kropp – och låta mig själv uppskatta och tycka om min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta jämföra mig själv med andra människor och hur deras kroppar ser – och istället fokusera mig själv på att andas – på att leva HÄR – på att röra mig själv HÄR med och som min mänskliga fysiska kropp – och låta mig själv lära känna och uppslatta min kropp

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tittar på min kropp i spegeln, och tycker mig själv se felaktigheter, och se skrupler, misstag, och onormala saker – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min kropp är funktionell – den är effektiv – och det är inget problem med min kropp – det finns ingenting som är dåligt med min kropp – och alla de tankar som kommer upp inom mig som påstår motsatsen är inte riktiga – utan är endast tankar vars existens kräver att jag ger dem uppmärksamhet; således åtar jag mig själv att sluta ge dessa tankarna uppmärksamhet – och istället fokusera på att vara här med och som min mänskliga fysiska kropp

2. När jag märker att jag skapar en upplevelse av och som mig själv av att vara tillbakahållen, och stel i min kropp runtomkring andra människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – vad andra tycker om min kropp har inget att göra med hur jag ska uppleva mig själv i och som min kropp – det är således upp till mig om jag ska uppleva mig stel och tillbakahållet – eller om jag helt enkelt ger mig själv möjligheten – att uttrycka mig själv och vara naturligt – bekväm – och fullständigt avslappnad i och som min mänskliga fysiska kropp; således åtar jag mig själv att vara bekväm – avslappnad – och fullständigt i acceptans av och som min mänskliga fysiska kropp här – och inte oroa mig själv för vad andra tycker och känner om min kropp

3. När jag märker att jag upplever rädsla och ångest inför att exponera min kropp inför andra människor – i rädslan för att min kropp ska göras till åtlöje, och att andra människor ska hitta fel, misstag, skrupler, och tycka att min kropp är värdelös – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag i detta ögonblick begränsar mig själv eftersom jag låter mig själv styras av rädsla för vad andra tycker, och känner om min kropp – och det är inte acceptabelt – det är inte ett värdigt liv att leva; således åtar jag mig själv att andas och slappna av i och som min kropp – och njuta av och fokusera – och ge uppmärksamheten till detaljerna av och som min mänskliga fysiska kropp här – kroppens muskler – kroppens ben – kroppens senor – allt

4. När jag märker att jag medverkar i och som, eller skapar idéer, tankar, och fördömanden om vissa av min kroppsdelar – där jag känner det som om att just den kroppsdelen inte är tillräckligt vacker – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att mina kroppsdelar är perfekta – eftersom de är fullt funktionella och skapar i sin helhet en kropp som är formidabel på alla sätt och vis – och som förtjänar min respekt – och inte att jag fördömer den för att den inte ser ut på ett visst sätt; således åtar jag mig själv att respektera min kropp – genom att sluta att fördöma min kropp – skapa tankar, och åsikter om hur min kropp borde, eller inte borde se ut

5. När jag märker att jag inte låter mig själv älska min kropp, och vara bekväm i min kropp, och njuta av min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingen annan utom jag som kan ge till mig själv gåvan att älska min kropp – att vara bekväm med min kropp – och att acceptera min kropp – detta är någonting som jag måste göra för mig – och som inte kommer hända för att min kropp ändrar sitt utseende – för problemet är de tankar jag tillåter inom mig själv och inte hur kroppen rent faktiskt ser ut; således åtar jag mig själv att acceptera och älska min kropp – och att göra detta praktiskt här – genom att stoppa självfördömanden – och istället låta mig själv vara medveten om alla de kroppsliga sensationer som jag upplever i och som varje ögonblick här med min kropp

Dag 67: Den Självmedvetna Karaktären

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli självmedveten, och oroa mig själv för vad andra tycker/känner om mig när människor tittar på mig, och jag agerar, eller uttrycker mig själv på ett sätt som går emot den generella normen i ögonblicket

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli orolig, och nervös för att människor ska fördöma mig, och tycka att jag beter, och uttrycker mig själv fel, när jag är i närheten av människor – och människor tittar på mig – och inom mig själv gå in i en upplevelse av självmedvetenhet, såsom att vara rädd, och ångestfylld för att jag inte uttrycker, och visar upp mig själv på ett socialt acceptabelt sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte vara socialt acceptabel – socialt acceptabel såsom alltid göra, härma, och följa efter hur andra gör, och har gjort före mig – i tron att det som den stora massan gör – måste vara rätt, eftersom det är så många människor som tycker/känner samma sak; istället för att se, inse och förstå att jag inte kan lita på den stora massan, jag kan inte lita på någonting bara för att de är många personer som tycker samma sak – utan jag måste inom mig själv se, i och som sunt förnuft – om det jag ser verkligen är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma, och hålla mig själv tillbaka – och använda upplevelsen av och som självmedvetenhet, såsom en ursäkt till varför jag inte ändrar på upplevelsen, och karaktären av mig själv såsom att vara nervös, ångestfylld, osäker och tillbakahållen

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att min upplevelse av och som självmedvetenhet inte är riktig, och att jag inte behöver tillåta och acceptera mig själv att låta denna upplevelse påverka – och således – oavsett om människor faktiskt fördömer mig, eller om det bara är någonting som jag hittat på inom och som mig själv – så står jag upp här och tillåter inte mig själv att leva, och uttrycka mig själv såsom självmedvetenhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vaka över mig själv i ögonblick som jag delar med andra människor – vaka över mig själv utifrån perspektivet att jag hela tiden är uppmärksam på mina rörelser, på mina ord, på mina handlingar, så att jag inte ska uttrycka, eller leva någonting som är fel – och som andra människor kanske skulle reagera, och uppleva negativt – istället för att tillåta, och acceptera mig själv, att i varje ögonblick öppna upp mig själv – och leva ut mig själv – och inte försöka kontrollera mitt uttryck

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva i fruktan att förlora min rädsla, och min självmedvetenhet – i rädslan och ångesten för vad som ska titta fram inom och som mig själv – kommer jag att bli odräglig? Kommer andra människor inte längre tycka om mig om jag inte lever i fruktan? Istället för att helt enkelt inse att: jag vill inte leva i fruktan, och oavsett vad konsekvensen blir av att släppa fruktan så är det värt det – eftersom jag inte under några omständigheter vill vara, och leva ut mitt liv som en slav till rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att rädsla är självbegränsning, att oavsett hur bra det känns att gå in i rädsla – och tydligen – beskydda mig själv genom att existera i och som denna rädsla – så begränsar jag mig själv något otroligt – därför slutar jag att medverka i och som rädsla och jag gör mig själv i stället till en fysisk och praktisk varelse – genom att jag spenderar varje ögonblick här – i detta andetaget – och inte flygande runtomkring i mitt huvud, i tankar, idéer och upplevelser

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att jag inte riktigt vet vad jag håller på med, när många människor gör motsatt jag – och tro att bara för att många människor inte ser samma punkt som jag ser, och lever utifrån samma punkt som jag lever – att därför måste jag ha fel – istället för att tillåta och acceptera mig själv att inse, se och förstå att jag kan inte lita på vad andra gör, eller inte gör – utan jag kan bara lita på mig själv såsom mitt sunda förnuft här i detta ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv när jag ser sunt förnuft, och när jag ser en effektiv handlingsplan, och riktning att leva utifrån/efter – och därför – istället för att leva i konstant ångest, tvivel och fruktan att jag missat någonting – och att jag gör fel – att istället lita på mig själv här – och ha roligt med mig själv här – och tillåta mig själv att följa, och leva utifrån det sunda förnuft jag sett och förstått

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att bara för att det finns lagar, regler, och normer i samhället som kontrollerar vissa beteenden – betyder inte detta att dessa normer, lagar och regler har rätt – bara för att en övervägande mängd av samhällets invånare följer dessa lagar, regler, och normer – därför tillåter, och accepterar jag mig själv att ifrågasätta alla dessa lagar, regler, och normer – och sedan skapa mina egna lagar, regler och normer baserade på sunt förnuft såsom vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte uppleva, och definiera mig själv såsom självmedveten, och oroa mig själv för vad andra tycker/känner/tänker om mig när människor tittar på mig

Jag åtar mig själv att inte vara rädd, och ångestfylld för att agera utanför den generellt accepterade normen i samhället gällande ”hur man ska agera i vissa situationer, och man inte ska agera i andra situationer”

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att uttrycket ”socialt acceptabel” – egentligen borde ljuda som följer: ”att följa efter vad de som gick före oss gjorde/levde” – och i detta inser, ser och förstår jag att det inte finns något ”socialt acceptabelt” – och att det som definieras i samhället som ”socialt acceptabelt” inte kan åläggas någon tillit – eftersom det inte bevisats vara sunt förnuft

Jag åtar mig själv att ifrågasätta vad den stora massan lever/gör – och inse att dumt det är att lita på vad andra gör, bara för att många gör samma sak – och istället tillåter, och accepterar jag mig själv att ifrågasätta allt, och alla – och därav raffinera, och vaska fram ett leverne av och som mig själv som är bäst för alla – där varje handling jag tar, lever och uttrycker är genomtänkt – och en handling som jag skapat eftersom jag sett att denna handling är sunt förnuft – och bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte använda upplevelsen av självmedvetenhet för att ursäkta mig själv till varför jag inte ändrar på mig själv – och skapar mig själv till att i varje ögonblick stå stabil – och självstyrd – med en klar riktning och rörelse i varje ögonblick – nämligen att skapa – och utveckla en värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå – att min upplevelse av självmedvetenhet endast är så riktig som jag tillåter och accepterar att den är

Jag åtar mig själv att inte vaka över mig själv, såsom att kontrollera, och styra över mig själv – i rädslan/ångesten/nervositeten för att jag ska göra/säga/uttrycka någonting som andra människor finner vara negativt, och reagera negativt gentemot – och istället tillåter och accepterar jag mig själv att låta varje andetag jag tar – vara ett uttryck av och som min mänskliga fysiska kropp här – där jag släpper taget om ångest, rädsla, och nervositet – och istället tillåter mig själv att upptäcka vem jag är såsom en fysisk varelse här

Jag åtar mig själv att släppa all rädsla, och inte oroa mig själv för vem jag kommer vara, och hur jag kommer uttrycka mig själv – och hur jag kommer leva utan rädsla – utan jag åtar mig själv att istället leva här i självtillit – och inse, se och förstå att jag kan utan rädsla leva effektivt, och dirigera min verklighet effektivt – och att rädsla bara hindrar mig från att göra detta

Jag åtar mig själv att inte medverka i rädsla oavsett om det känns ”nödvändigt” att göra det – och jag åtar mig själv att i och med detta bli en endast praktisk och fysisk varelse – helt integrerad och stabiliserad här i och som denna fysiska verkligheten som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att lita på mig själv och leva/uttrycka/röra mig själv på det sätt jag sätt varit bäst för alla – även om ingen annan gör likadant som jag

Jag åtar mig själv att inte tvivla på mig själv, och att inte vara nervös och rädd att ”jag gjort fel” – så fort min leverne, mina handlingar, och mitt uttryckssätt skiljer sig från vad den stora massan lever/uttrycker

Jag åtar mig själv att enbart styra/dirigera/röra mig själv utifrån sunt förnuft – såsom vad som är bäst för alla – och inte grupphypnos – såsom att vilja bli accepterad av en stor mängd människor

Jag åtar mig själv att skapa mina egna lager, regler och normer – och ifrågasätta hur vi som människor idag lever/uttrycker oss själva – och på så sätt – omdefiniera och återskapa mig själv såsom samhället – och göra detta från utgångspunkten av att endast den handling/riktning som är bäst för alla – är acceptabel