Tag Archives: självsäker

Dag 233: Kroppen Min – Leverfläckar (Del 20)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 19) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att jag har svarta leverfläckar på min kropp

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och skapa en negativ upplevelse gentemot leverfläckarna på min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och skapa en mängd idéer om någonting jag inte förstår – och inte vet vad det faktiskt är – och inte vet huruvida punkten är positiv eller negativ – alltså om leverfläckarna är bra för mig, eller dåliga för mig – och varför de finns på min kropp – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma saker och ting i min omvärld utan att lägga ner någon energi på att förstå vad det är jag ser på – på att förstå och behärska min omvärld – och inte bara fördöma min omvärld på basis av upplevelser

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ifrågasätta varför jag tycker det ser ”fult” ut att ha leverfläckar på min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se – att om jag inte haft några tankar – om jag inte haft ett sinne – och om jag bara varit här med och som min kropp – då hade jag inte brytt mig om det förhållandet att jag har leverfläckar på min kropp – för jag hade inte haft någon idé av min kropp i mitt huvud att jämföra bilden av min kropp med

3. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag faktiskt inte tycker illa om leverfläckarna i sig själva – utan vad det är som händer är att en tanke kommer upp inom mig – såsom att ”jag ogillar mina leverfläckar” – därefter låter jag mig själv bli besatt, och kontrollerad av denna tanken – och sedan går jag in i en energi av att ”ogilla leverfläckarna” – och om jag tittar på detta – denna processen – går det att se att mina leverfläckar inte har någonting att göra med vad som pågår inom mig – alltså kan man ju fråga sig varför överhuvudtaget jag håller på med det här spelet inom mig själv – om det inte ens har någonting att göra med den verklighet jag befinner mig själv i

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spendera tid i mitt huvud, i mitt sinne – och låta mig själv bli besatt och kontrollerad av reaktioner – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta – men vad är det allt detta kommer ifrån – och varför existerar det inom mig? Och till vilken nytta är allt detta? Och varför borde jag leva utifrån det som kommer upp inom mig? Finns det någon vettig anledning överhuvudtaget? Och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – nej – det finns ingen vettig anledning till varför jag skulle låta dessa tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig styra, och avgöra mitt liv – när det är någonting jag kan klara av och göra själv alldeles utmärkt

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag har blivit tränad under min uppfostran att fördöma min kropp – och att jämföra min kropp med bilder av andra kroppar – och att skapa in idealkropp inom mig själv som jag tror är perfekt – och hur jag borde se ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta min uppfostran – att ifrågasätta de tankar som kommer upp inom mig – att ifrågasätta hela min persona av att fördöma min kropp – och i detta utmana min förprogrammering – och istället designa och skapa mig själv – med levande ord som jag ser ger en effekt som är bäst för alla – och bäst för mig

Självåtaganden

1. När jag märker att jag fördömer leverfläckarna på min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – leverfläckarna på min kropp är inte dåliga – de är inte någonting att avsky – och det är ingenting att försöka utrota – de är endast ett av kroppens många sätt att uttrycka sig självt – och således åtar jag mig själv att sluta fördöma, och rata min kropp – och istället acceptera min kropp – och uppskatta min kropp – och ta del av min kropps alla förmåner – genom att helt enkelt vara här med och som min kropp i varje andetag

2. När jag märker att jag bara accepterar vad som kommer upp i mitt sinne såsom tankar i förhållande till min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att de tankar som kommer upp inom mig kan jag inte lita på – och det finns absolut ingen grund att lita på dem heller för de har ju inte ens någonting att göra med min omgivning; således åtar jag mig själv att sluta lita på tankarna som kommer upp inom mig – och istället börja lita på min kropp här – med och som mig själv

3. När jag märker att jag tänker att ”jag tycker illa om mina leverfläckar” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag tycker faktiskt inte illa om mina leverfläckar – utan det som händer är att jag upplever mig själv som om jag tycker illa om leverfläckarna – således åtar jag mig själv att sluta vara besatt av upplevelser, känslor, definitioner, och idéer inom mig själv i förhållande till min kropp – och istället leva här med och som mig själv i varje andetag

4. När jag märker att jag spenderar tid i mitt huvud, i mitt sinne, där jag håller på och skapar alla möjliga onödiga upplevelser i förhållande till min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – min kropp bryr sig inte om hur min kropp ser ut – utan dessa upplevelser existerar endast i mitt huvud och är illusioner – punkter som jag skapar till att se riktiga, och relevanta ut genom att ge dessa punkter uppmärksamhet – och tänka att dessa punkter har relevans för vem jag är inom och som mig själv när det faktiskt inte förhåller sig på det sättet; således åtar jag mig själv att andas – och att föra mig själv tillbaka hit – och att vara här med och som min kropp – och att se att min kropp är min kropp – inte mer eller mindre – utan min kropp – inte en upplevelse – inte en tanke – utan en fysisk kropp här

5. Jag åtar mig själv att ifrågasätta min uppfostran – att ifrågasätta sättet jag tänker, upplever, och känner mig själv som – och ta bort allt inom mig själv som jag inte ser står för vad som är bäst för alla – och som hjälper, och stöttar mig i mitt dagliga leverne – och gör mig till en bättre, och mer effektiv människa

Dag 229: Kroppen Min – Bröstmuskler är manligt (Del 16)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 15) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att mina bröstmuskler inte är tillräckligt definierade – jag skulle önska att de var större.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, och jag ser mina bröstmuskler – att då jämföra mina bröstmuskler mot en idé jag har i mitt huvud om hur jag tycker att bröstmuskler borde se ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ogilla, och vara missnöjd med mina bröstmuskler – och önska att mina bröstmuskler såg annorlunda ut än vad de gör – i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta min kropp för given – att ta mina bröstmuskler för givna – istället för att se, inse och förstå att min kropp, och mina bröstmuskler är fullt funktionella – och att det endast är sinnet som skapar en idé – och en upplevelse av att mina bröst inte duger som de är

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka forma, och skapa min kropp utifrån en idé om hur jag tycker att bröstmuskler borde se ut – en idé som jag skapat genom att titta i tidningar, på reklamer, och på bilder av män som har stora och väldefiniera bröstmuskler – och tänka att ”åhh, så skulle jag vilja se ut!” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se, inse, och förstå att hur jag ser ut är inte viktigt för VEM JAG ÄR – eftersom VEM JAG ÄR – är någonting som JAG beslutar om och inte mitt utseende

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli påverkad av, och kontrollerad av det kapitalistiska konsumtionssamhället – genom att tro att de idéer och bilder som promulgeras och cirkulerar runtomkring i samhället – såsom bilder av män som har stora, kraftfulla, och muskulösa kroppar – att det är så man borde se ut – och att om jag inte ser ut på det sättet då är det någonting som är fel med mig, och att jag då inte kan vara nöjd med min kropp – och tillfreds med mig själv förens jag får en sådan kropp som jag ser visas i media – och ses såsom den ”perfekta kroppen”

4. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att media, reklam, korporationer, och konsumtionssamhället är som en vampyr som när sig på min osäkerhet om hur jag ser ut – som när på min känsla av att inte vara tillfreds med mig själv och att jag måste köpa, och konsumera mer produkter för att kunna fylla det tomrum som tydligen existerar inom mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att säga – stopp – jag tänker inte längre låta mig själv utnyttjas, och kontrolleras av detta system – utan jag står upp och tillåter mig själv att älska, och acceptera mig själv – och min kropp – utan några villkor

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, att låta min fokus vara på mitt bröst – och när jag tittar på mig själv – genast anlägga blicken mot mina bröst för att inspektera utseendet på mina bröst, och huruvida detta utseende kan anses vara ett tillräckligt bra utseende – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bortse från resten av min kropp – och inte när jag tittar mig själv i spegeln – använda detta ögonblick till att inspektera hela min kropp – inte för att se att jag ser korrekt, eller bra ut – utan istället inspektera min kropp från en utgångspunkt av att se att min kropp är väl omhändertagen och i alla delar av sig självt fullt funktionell

Självåtaganden

1. När jag märker att då jag tittar på mig själv i spegeln, och ser mina bröstmuskler, att jag då jämför mina bröstmuskler mot en idé jag har i mitt huvud om hur jag tycker bröstmuskler borde se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns inga borden – mina bröst behöver inte se ut på ett visst sätt – det finns ingen ”korrekt” bild eller karta för hur ett bröst ska se ut – utan detta är en idé som har promulgerats, och skapats av korporationer för att sälja fler produkter – och för att tjäna mer pengar; således åtar jag mig själv att acceptera mina bröst såsom de är – och inte önska, eller vilja att mina bröst ska vara mer, eller mindre än vad de är – utan acceptera mina bröst såsom de är här i detta ögonblick

2. När jag märker att jag tänker att jag borde, eller jag försöker att forma, och skapa min kropp utifrån en idé om hur jag tycker att bröstmuskler borde se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min kropp är perfekt såsom den är – och att jag behöver inte försöka omforma min kropp för att kunna acceptera min kropp – och acceptera mig själv – således åtar jag mig själv att i varje ögonblick träna mig själv på acceptera mig själv – när en tanke kommer upp som har en fördömande natur – då stadgar jag inom mig själv att jag accepterar mig själv här – och jag slutar fördöma mig själv – och vara hård mot mig själv – jag övar mig på att vara öm och kärleksfull med och som mig själv här

3. När jag märker att jag låter mig själv manipuleras, styras, och kontrolleras av bilder, av reklam, och av media som promulgeras i samhället – såsom bilder av smala män och kvinnor – med stora muskler – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att dessa bilder som promulgeras, och oavbrutet visas i samhället – är inga sanningsenliga bilder – och visar inte på något sätt vad denna fysiska verklighet borde vara, och är – således åtar jag mig själv att sluta bli kontrollerad, och styrd av dessa bilder; och jag åtar mig själv att träna mig själv på att leva självdirigerat – och ta mina egna beslut om vad jag accepterar och tillåter inom och som mig själv – och vad jag inte accepterar och tillåter inom och som mig själv

4. När jag märker att jag låter mig själv känna mig osäker, eller otillräcklig – som om att jag saknar någonting, och att endast konsumtionssamhället kan ge mig det jag saknar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – den upplevelsen jag har inom mig själv av att inte känna mig tillräcklig – det är en fabricerad upplevelse – som jag har tillåtit och accepterat mig själv att bli manipulerad till att skapa genom bilder, genom ord, genom kunskap som sprids i konsumtionssamhället; således åtar jag mig själv att sluta låta mig själv bli manipulerad – och istället stadga att jag saknar ingenting – jag är tillräcklig – jag är här – och söker inte efter någonting mer

5. När jag tittar på mig själv i spegeln, och jag då märker att mina ögon går direkt mot mina bröst, och stannar där – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att när jag endast fokuserar på en enda kroppsdel – då komprometterar jag resten av min kropp eftersom jag inte låter mig själv lägga märke till och observera resten av min kropp; således åtar jag mig själv att titta på, och observera hela min kropp när jag står framför spegeln – och använda spegeln såsom ett sätt att kontrollera att min kropp mår bra – är välnärd och väl omhändertagen – och inte saknar någonting

Enhanced by Zemanta

Dag 218: Kroppen Min – Mitt Raka Hår (Del 5)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 4) på den lista som jag inledde denna bloggserie med.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att må bra och känna mig stolt när jag tittar på mitt hår – och tänka att ”mitt hår är rakt” – vad fint, och vackert mitt hår är! Och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån mitt hår – och tänka, och tro att jag är begränsad av mitt hår – och om mitt hår inte är rakt – och inte är blont – då är jag inte lika mycket värd som jag var innan

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara besatt med hur mitt hår ser ut – och tänka att – om mitt hår inte är rakt, och om mitt hår inte har en perfekt böjning vid benan – då ser jag ”ful” ut och då kan jag inte uttrycka mig själv bekvämt tillsammans med andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att jag kan uttrycka mig själv, och vara bekväm med mig själv – oavsett hur jag ser ut – oavsett vad slags hår jag har eller inte har – för vem jag är bestämmer inte mitt hår utan det är jag som bestämmer det

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte disciplinera mig själv till att transcendera mina upplevelser av att känna mig underlägsen, och värdelös – när mitt hår inte ser ”normalt” ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ge mig tusan på att vara stabil, bekväm, och här med och som min mänskliga fysiska kropp – oavsett hur mitt ser ut eller inte ser ut – och låta mig själv gå varje dag, och varje andetag i och som min fulla potential – utan att hålla mig själv tillbaka – utan att vara nervös, och utan att vara rädd för att bli avvisad

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda mitt hår som en ursäkt för att inte röra mig själv, applicera, och motivera mig själv till att gå ut i systemet och göra mig själv sedd, och hörd – genom att tänka att ”mitt hår ser inte perfekt ut” – och därför kan jag inte gå ut i systemet och göra mig själv sedd eller hörd för jag ser inte tillräckligt bra ut, och ingen kommer att erkänna mig – eller se mig som en jämlik – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på vad andra känner, eller tycker – istället för att jag fokuserar på mig själv och på att uttrycka mig själv här i och som enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp – och pusha mig själv till att ta mig själv ut och bli sedd, hörd, och ge mig själv en plats i och som detta system

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda mitt utseende, och då framförallt mitt hår – för att på så vis begränsa, och hålla mig själv tillbaka – genom att tänka att – jag kan endast röra, uttrycka, och motivera mig själv om mitt hår ser perfekt ut – och om människor i min omvärld erkänner, och definierar mitt utseende såsom att vara ”perfekt” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas – och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att detta är en ursäkt, och någonting jag säger så att jag inte ska behöva driva mig själv igenom min upplevelse av att ”allt kommer att fixa sig” – ”jag behöver inte göra någonting”

Självåtaganden

1. När jag märker att jag känner mig positivt laddad, och upplever att jag ”mår bra” – när jag tittar på mitt hår – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag behöver inte definiera mig själv utifrån mitt hår – och vara begränsad och styrd av mitt hår – utan jag kan istället styra – och skapa – och uttrycka mig själv här i och som min kropp – med och som de ord jag pratar inom mig själv – genom att leva orden jag pratar i enhet och jämlikhet här; således åtar jag mig själv att leva de ord jag vill leva och sluta tro att min förmåga att leva har någonting att göra med hur mitt hår ser ut

2. När jag märker att jag tänker att jag inte kan uttrycka, motivera, eller röra mig själv effektivt – därför att mitt hår inte ser ut som det ”ska se ut” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta är enbart en ursäkt för att jag inte ska röra mig själv – uttrycka mig själv – och leva mitt liv – och att jag således låter mig själv vänta på att leva i tron att mitt liv ska börja någon gång – utan att jag aktivt och medvetet sätter igång att börjar leva – således åtar jag mig själv att sluta fokusera på hur jag ser ut, och hur jag uppfattas av andra – och istället börja leva – börja uttrycka mig själv – och hänga mig själv till att göra det bästa jag kan av mig själv, och detta livet jag har till mitt förfogande

3. När jag märker att jag upplever mig själv instabil, och jag upplever oro inom mig själv, eftersom jag känner mig nervös att jag inte ser ”normal” ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det viktiga är inte hur jag ser ut, utan det viktiga är vem jag är – och hur jag lever – alltså vem jag tillåter mig själv att vara, och vad jag tillåter mig själv at öra med mitt liv – således åtar jag mig själv att sluta vänta på att mitt liv ska ändras så att jag känner mig motiverad att börja leva – alltså sluta vänta på att jag ska se ut på ”rätt sätt” – utan istället acceptera mitt utseende och sedan ta mig an uppgiften att börja leva

4. När jag märker att jag använder mitt hår, och min utseende på det hela taget – såsom en ursäkt för att jag inte ska röra mig själv, applicera, och motivera mig själv till att gå ut i systemet och göra mig själv sedd, och hörd – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag är här i detta systemet, och jag har detta livet till mitt förfogande – och det värsta jag kan göra är att slänga bort detta livet genom att vänta på att någonting ska hjälpa mig att transcendera mina upplevelser – istället för att jag aktivt går ut där ute – och ser till att transcendera och stoppa mina upplevelser – således åtar jag mig själv att gå ut där ute – och transcendera mitt skit – och att se till att jag göra mitt liv till någonting magnifikt och effektivt – och någonting att vara stolt över

5. När jag märker att jag använder mitt utseende för att begränsa mig själv, och hålla mig själv tillbaka – genom att tänka att – jag kan endast röra, uttrycka, och motivera mig själv om mitt hår ser perfekt ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är en lögn och någonting jag säger till mig själv för att jag inte ska behöva ändra mig själv – vilket jag inser är fullständigt absurt – för min nuvarande version av och som mig själv är ju ingenting trevligt eller speciellt roligt – och jag kan ju bli och vara så mycket mer än vad jag är förnärvarande – således åtar jag mig själv att verkligen göra mitt liv till någonting magnifikt – och ta mig själv ut från min isolation och rädsla – och istället leva och uttrycka mig själv här

Enhanced by Zemanta