Tag Archives: sjukdom

Dag 365: Ålder och Åldrande

I mitt liv stöter jag ofta på äldre människor. Det rör sig om människor som är i det sista stadiet av sina liv, som har skröpliga och illa fungerande kroppar, som många av dem inte riktigt är till sina sinnens fulla bruk. Tydligt är att ålderdomen för de allra flesta är en tragisk och deprimerande upplevelse, ett slags förfall av någonting som tidigare var vackert, intelligent, livsdugligt och fyllt av glädje. Men, i princip utan undantag försvinner alla positiva sidor av en människas karaktär och liv när denna åldras, och det är någonting som fascinerar mig, och som även fått mig att fråga mig själv en del saker om vem jag själv är och hur jag lever.

För några veckor sedan träffade jag en person som tidigare varit regeringsråd. Ett regeringsråd är för de som inte vet, en domare i högsta förvaltningsdomstolen. Det en mycket prestigefylld position. Men trots denna personens tidigare prestationer, och hans tidigare så höga position, var det tydligt att ålderdomen hade tagit sitt grepp om honom, och att han hade börjat förfalla. Hans hörsel var sämre, han tänkte inte längre lika klart, han hade problem att ta hand som sin hygien, och sina kläder.

I det ögonblicket frågade jag mig själv, vad finns det egentligen för värde i en prestigefylld position? Vad finns det egentligen för värde i en spikrak karriär där man efter många årtionden av umbäranden äntligen når toppen? För i slutändan är det uppenbart, att allt som kommer återstå är ben, och aska. Och all den där prestige man lyckats uppnå kommer tillslut att försvinna och hamna hos nästa generation. Och hur känd man än blivit, vilka bedrifter man än lagt till sitt CV, faller allting så småningom i glömska. Det går därför att fråga sig: Vad gjorde jag i mitt liv som verkligen hade SUBSTANS och VÄRDE? Om hela min karriär är bortkastad, om jag inte kommer bli ihågkommen för någonting, vad är då syftet med livet egentligen? Vad är syftet med att förbättra, prestera, och skapa sig själv om det ändå i slutändan kommer att förfalla?

På denna fråga har jag kommit fram till följande. Det finns saker i livet som går bortom åldrande, bortom minnen, bortom fysisk förmåga, bortom karriär, prestige, och erkännande. Det finns saker i livet som har en sådan substans att de aldrig någonsin försvinner, förändras, eller stöps om. Och en av dessa saker är en ens NATUR – vem man är som människa i TANKE, ORD och HANDLING – och med VILKEN princip man väljer att närma sig världen. Oavsett ens ålder, oavsett vilken form man har, oavsett i vilken omgivning man befinner sig, är ens NATUR någonting som medföljer. Och om man vårdar, skapar, ger näring till, och utvecklar denna sida av sig själv, har man skapat någonting av värde som inte sinar med pengar eller ålder. Den enkla anledningen därtill är att ens NATUR går bortom begränsningar som denna fysiska verklighet ställer upp. Vi har vår natur med oss i våra drömmar, den finns i våra sinnen, den går att skönja i sättet vi rör på våra kroppar, i tankarna vi väljer, och orden som kommer från våra munnar, och finns med oss när vi möter döden. Vår natur, vilka vi i grunden är, påverkar vår omgivning, människorna runt oss, våra val, och allt som vi tar oss för, och det mer än vi någonsin kan ana.

När vi skapar vår natur, vilka vi i grunden är, på ett sätt som är effektivt, och när vi applicerar oss själva i enlighet med principen av om att ge såsom vi själva vill ta emot, då skapar vi ett värde som inte försvinner i samma stund som vi lämnar detta jordeliv. Våra ord, handlingar, och vårt leverne kommer föras vidare i andra som tagit del av oss, hur vi lever, och det exempel vi står som. Det har jag själv varit med om, att en person kommit in i mitt liv, och med sina ord, handlingar, och närvaro ändrat hur jag ser på saker. Och på så vis även ändrat mina beslut, min inställning till livet och andra människor. I varje ögonblick ansvarar vi för krusningar, ord och handlingar som påverkar, och som sakta men säkert rör sig utåt i världen, och smälter samman med helheten.

Genom att vi förändrar oss själva till det bättre skapar vi därför ett substantiellt värde som går bortom vår begränsade tid på denna jord. Att skapa oss själva ett meningsfullt liv handlar alltså inte om att tillfredsställa endast våra egna begär – utan för att våra liv ska få reell mening och ett reellt värde, måste vi ge mening och värde till andra.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå vad värde egentligen är, vad mening egentligen är, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att dessa orden endast når sin optimala definition när man tar egenintresse, och ser sig själv, sina handlingar, sin rörelse i detta liv från ett större perspektiv, från vilket värde, vilken mening, vilken nytta jag skapar och medför för andra människor, för livet i sin helhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att ett liv som levs endast för egenintresse inte har något värde, inte har någon mening, och att det enda som kommer ske med ett sådant liv, är att det försvinner, tillslut förfaller och blir till ingenting – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att om jag istället vidgar mina vyer, och ser mitt liv utifrån en helhet, utifrån jorden, mänskligheten, och denna fysiska existens, blir begreppen värde och mening mycket klarare, och tydligare – och att dessa begrepp beskriver hur man genom sitt liv kan tillföra någonting av substans som kommer inverka, påverka, och föra denna verklighet och alla som bor i den mot en bättre och mer gynnsam framtid

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag betraktar min framtid, mitt liv, mina möjligheter, när jag prioriterar min dag, och vad jag ska ägna mig åt, att då endast betrakta och se till mig själv, istället för att låta mig själv se vad jag kan tillföra och skapa för andra, vilket värde jag kan bidra med för att skapa ett bättre liv inte bara för mig men för alla människor, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att den stora fällan, och det som gör att den världen är i ett så miserabelt skick, är för att vi på en individuell nivå endast lever för oss själva, istället för att se till helheten

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se till helheten, och erkänna att det existerar liv i denna världen som är jämlikt med mig själv, och att det uppenbart är på det viset, att för att mitt liv ska ha ett värde, måste ge värde till andra – och skapa praktisk nytta som kan överföras från människa till människa, och således på sikt skapa en förändring som kommer att göra detta jordeliv till någonting så mycket bättre än vad det är för tillfället

Självåtaganden

När jag prioriterar, beslutar om min framtid, och min riktning i livet, åtar jag mig själv att betrakta mitt liv sett utifrån helheten, sett utifrån vad jag kan ge till andra, vilket värde jag kan skapa i andras liv, vad jag kan tillföra som leder till en substantiell förbättring, och någonting som påverkar andra människor i grunden, och leder till förändringar i deras liv

Jag åtar mig själv att när jag märker att jag prioriterar, beslutar om min framtid, och riktning i livet, endast på basis av egenintresse, av förhoppningar, begär av vad jag vill göra, vad jag vill ägna mig åt, och hur jag vill uppleva mig själv, att stoppa mig, ta ett andetag och föra mig tillbaka hit – och istället rikta in mig på att ge till andra såsom jag själv vill ta emot – och vara en kraft, en källa i denna världen för en substantiell, genuin och total förändring av vårt nuvarande och destruktiva sätt som vi lever på

Advertisements

Äldre varnas för falska hembesök

I Kristianstad varnas nu äldre människor för att släppa in folk som säger sig vara från omsorgsförvaltningen – om de inte har ringt i förväg och samtidigt kan visa legitimation. Anledningen till att en sådan varning går ut till publikum är på grund av bedragare, som genom att falskeligen utge sig som anställda hos omsorgsförvaltningen, lyckats ta sin in hos gamla människor – för att sedan stjäla värdesaker. (Stenrosen, M, 2011-07-09, Äldre varnas för falska hembesök, Kristianstadbladet)

Vår hemtjänst går allstå inte längre att lita på. Och som en gammal människa med ett långt liv av slit bakom dig, för att så äntligen kunna ta det lite lugnt på slutet, kan du nu inte längre tryggt släppa in de som ska hjälpa dig med de bestyr som uppstår då ens kropp inte längre funkar som den ska. Är det så vi vill ha det? Är det en sådan framtid vi som nu är unga vill växa upp till? Där vi som gamla människor måste frukta varje gång det står någon utanför dörren, som säger sig vara där för att hjälpa oss, eftersom vi vet inte om de ska stjäla allt vi äger, eller verkligen hjälpa oss.

Frågan som vi borde ställa oss är: hur kan vi försäkra oss själva om att vi får som gamlingar, leva tryggt, lugnt och säkert – där vi får ett bra omhändertagande och på så sätt blir tackade för den tjänst vi har gjort samhället under vår ungdom? Fast alla borde få ett bra omhändertagande när de blir äldre, även om de arbetat eller inte, även om de gjort en tjänst till samhället eller inte; eftersom ingen förtjänar att lida och leva ut sitt liv i fruktan. Nej, här på jorden ska vi ta hand om alla. Principen om ’gör mot en annan såsom du vill ha gjort mot dig själv’ ska vara ledstjärnan – enbart så kan vi försäkra oss själva om att vi får en trevlig behandling på slutet av våra liv; för sanna mina ord – en dag kommer vi stå vid ålderns höst och då vill vi ju naturligtvis inte vara i riskzonen att bli rånade.

Varför blir de människor som är i störst behov av hjälp och stöd rånade? De som egentligen borde få ett kungligt avsked och omhändertagande för ett väl avslutat arbete. Svaret är väldigt enkelt: de äldre människorna är de mest utsatta och på så sätt enklast att stjäla ifrån. Och med ett pengasystem som förflyttar människor till ruinens brant, där de märker att pengarna inte längre räcker till mat, uppstår i dem desperation och ilska; i en sådan desperation och ilska gör de vad som krävs för att överleva och om det betyder att de försvarslösa äldre måste få bita i det sura äpplet – låt gå! För de som rånar de äldre är inte onda människor – det är inte moraliskt fördärvade människor; om vi vill kunna skapa ett samhälle som ger alla ett trevligt liv, och då även när du blir gammal, då måste vi också se till hur vi skapar problemen och inte skylla på alla andra; såsom bedragarna i detta fall.

Vi måste istället se till problemet – vi måste se kärnan och roten till det onda; och det är vårt pengasystem. Eftersom vi lever i ett pengasystem där några få har allt och resten knuffas ut i den ekonomiska periferin, där du faller i glömska och ditt liv blir svårt. Utifrån denna svårighet som människor möter, där bankkontot töms och möjligheterna stryps, föds sedan kriminalitet och således orsaken till varför äldre människor inte längre kan lita på sin hemtjänst. Att anklaga tjuvarna är därför dårskap, då vi alla i grund och botten är tjuvar, eftersom vi alla medverkar och lever i ett system där majoriteten av alla människor inte får ta del av de resurser som moder jord faktiskt gett till alla utan några förehavanden.

Och eftersom vi inte ger alla människor vad som är deras mäskliga rättighet, som ett bekvämt liv, med mat, dryck, kläder och bostad – möter vi nu konsekvenserna. Och de som får ta smällen är, som sagt, de äldre.

Det är tragiskt att vi inte tagit bättre hand om de våra, inte bara barn, äldre, släktingar, utan samhället i stort. Somliga går med trasiga skor sjöng Cornelis Vreeswijk för drygt 40 år sedan och så är det fortfarande. Och när du gått med trasiga skor för länge, snor du tillslut skor, det är en självklarhet. På så sätt är ju fängelsestraff från ett perspektiv rena skämtet, eftersom fängelserna inte löser problemet, utan bara fungerar som en liten damm, som täpper upp ett litet slag; men självklart kommer ju vattnet att fortsätta rinna och om inte slussarna öppnas så rinner det också så småningom över. Den enda lösningen att få ett slut på stöld är att göra det meningslöst att stjäla.

Därav frågar jag mig själv, och även du käre läsare, när vi så ska ge alla fina skor? Och på så vis ge alla gamlingar en dräglig vardag utan fruktan? Mitt svar blir att det är upp till oss. Du kan skylla på brottslingarna eller ’den ekonomiska kraschen’ men det kommer inte hjälpa. I grund och botten är det vårt pengasystem, såsom dess grundläggande mekanik, i det att inte alla ges en jämlik mängd med resurser, som är källan varifrån allt det onda kommer. Det finns naturligtvis en lösning och den gör sig gällande genom att granska problemet. Nämligen jämlikt med pengar för alla, istället för ojämnlikt med pengar för alla.

Tänk dig själv. I ett system där alla kunde få leva lugnt och tryggt, från födseln till döden, med mat och bostad – där hade det inte funnits någon kriminalitet. Och alla hade varit jämlika i sina möjligheter, det hade således inte funnits någon avundsjuka, och inga fysiskt påtvingande åtgärder (rån/stöld) hade begåtts för att människor skulle förskansa sig prylar, de hade istället kunnat ge dem till sig själva genom att arbeta. I vårt samhälle går inte det eftersom alla inte får arbete och alla har inte samma möjligheter. Därför blir vissa kriminella, eftersom det finns ingen utväg. Och andra blir de som låser in de kriminella och tar alla pengarna, skyllandes på de som stjäl för att de istället skulle ha arbetat, när det inte finns något arbete att utföra.

Nej, vi behöver verkligen ett nytt system där alla kan ta del av ett glädjerikt och fulländat liv och ingen behöver lida – varken äldre eller någon annan. I ett sådant liv kommer du få en bekväm ålderdom, leendes då hemtjänsten kommer för att torka dig i rumpan. Fram till dess kommer vi leva i skiten, i fruktan och ångest då varje dag bjuder på osäkerhet, då ingen vet när ens liv kan bli stulet och allt försvinna.

Så, undersök jämlikt med pengar för alla och låt oss på så viss ordna till denna världen en gång för alla.