Tag Archives: skönhet

Dag 224: Kroppen Min – Mörka Fläckar (Del 11)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 10) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att jag har mörka fläckar under ögonen, och att mitt skinn är lite mer hängigt under ögonen – jag vill helst se fräsch och ung ut

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mig själv i en spegel, att genast närmare, och mer intrikat observera skinnet under mina ögon – och i detta leta, och söka efter någon skrupel som inte har upp till standard – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera, och uppleva mig själv misslyckad, och som om någonting är fel när huden under mina ögon är mörk, och litet hängig

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tycka att jag vill se ”ung, och fräsch ut” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från min mänskliga fysiska kropp, och söka efter, och försöka bli någonting annat än mig själv – försöka uppnå en annan bild av mig själv i tron att om jag uppnår en annan bild av mig själv så blir jag mer värd, och jag kan acceptera mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ovillkorligt, och fullkomligt acceptera mig själv utan att jag för den sakens skull ska se ut på något speciellt sätt

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att när jag tittar på mig själv i en spegel – att endast lägga märke till, och fästa vikt vid vissa delar, och vissa sektioner av och som min mänskliga fysiska kropp – istället för att se, inse och förstå – att det finns så mycket mer till min mänskliga fysiska kropp än att det är mörkt undra mina ögon – och att hela min mänskliga fysiska kropp förtjänar att bli inspekterad, och omhändertagen – utan något fördömande, eller någon upplevelse

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att om jag inte har något mörkt under mina ögon så betyder detta att jag är mer ”levande” – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag ser att det inte finns något mörkt under mina ögon, att då gå in i en fantasi, och en upplevelse, vari jag fantiserar om hur omtyckt, älskad, och uppmärksammad jag kommer att bli i min omvärld – och hur lätt min dag kommer att bli – eftersom jag ser så himla bra ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att starta, och gå min dag – utan någon slags polaritet – utan något fördömande, eller något slags upplevelse gentemot min kropp, eller mitt ansikte

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag står framför spegeln, och jag märker att jag har mörka fläckar under mina ögon, att då börja tänka att ”å nej! Jag måste få bort dessa fläckar! Tusan också att dessa fläckar är där!” – Och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inte ta mitt utseende personligt – och att definiera mig själv utifrån mitt utseende – att inte skapa en idé om mig själv utifrån hur jag ser ut – utan istället bara observera mig själv i spegeln – och göra detta för att se att mitt utseende är effektivt, och att min kropp är närd och omhändertagen på bästa sätt

Självåtaganden

1. När jag märker att jag börjar att intrikat, och väldigt nära, och under en lång tid observera skinnet under mina ögon – och hur det ser litet mörkt ut där – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag i detta tillfälle håller på att fördöma mig själv, och se ner på mig själv – och jämföra mitt utseende gentemot andra människors utseende – således åtar jag mig själv att sluta jämföra mig själv med andra – sluta fördöma mig själv – och istället använda ögonblicket till att observera hela min mänskliga fysiska kropp – såsom en praktisk punkt av att se efter, och ta hand om min kropp

2. När jag märker att jag tänker, och tycker att jag vill se ”ung, och fräsch ut” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag i detta ögonblick medverkar i och som ett fördömande gentemot min kropp – och hur jag i detta separerar mig själv ifrån min kropp – istället för att vara här med och som min kropp – istället ser mig själv såsom en domare utanför min kropp som bedömer min kropps värde utifrån hur väl den liknar vissa sorters bilder i mitt huvud; således åtar jag mig själv att andas – och vara här – med – i – och som min kropp – och känna min kropps fysiska struktur och design – och inte ge någon uppmärksamhet till bilder

3. När jag märker att då jag tittar på mig själv i en spegel, och jag endast lägger märke till, och fokuserar på vissa kroppsdelar – och då t.ex. mörka fläckar under mina ögon – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att jag gör detta för att jag inte låter mig själv släppa taget om idén av att en kropp kan vara ful, och snygg – och att jag måste sträva efter att se s.k. snygg ut – således åtar jag mig själv att istället för att sträva efter en illusorisk idé om vad det innebär att vara snygg – att istället observera, och betrakta helheten av min kropp – och samtidigt andas – och fysiskt vara här med och som min kropp

4. När jag märker att jag tänker att om jag inte har några mörka fläckar under mina ögon – då är jag mer levande – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår – att om det är mörkt under mina ögon – då betyder inte detta att jag är mindre levande – eller mer levande – det innebär bara att det finns mörka fläckar under mina ögon; således åtar jag mig själv att sluta fästa ett abstrakt och emotionellt värde vid fysiska punkter i mitt liv – utan istället se saker för vad de är

5. När jag märker, att då jag står framför en spegel, och jag ser att jag har mörka fläckar under mina ögon, och jag börjar tänka att ”Åh nej! Jag måste få bort dessa fläckar! Tusan också att dessa fläckar är där!” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår – att dessa mörka fläckar under mina ögon är inget att frukta, eller att försöka undvika – det är inget dåligt, och inget farligt – utan endast en fysisk punkt här – vars existens inte definierar vem jag är inom och som mig själv; således åtar jag mig själv att se mig själv i spegeln – och observera mig själv utan reaktioner – och när en reaktion dyker upp – att inte definiera mig själv i enlighet med denna – utan istället andas igenom den och släppa reaktionen

Enhanced by Zemanta

Dag 186: Utseende och Egenvärde

Självskriverier

Jag fortsätter med utseendekaraktären – och hur jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och skapa min upplevelse av mig själv i förhållande till hur jag ser mig själv i spegeln.

Ett par gånger under min uppväxt har jag fått höra att jag varit vacker, söt, eller snygg – och varje gång har detta haft en mycket stor effekt på mig. Jag har upplevt mig själv väldigt positiv, glad, och känt mig allmänt accepterad – och upphöjd. Men min primära upplevelse av mig själv under mina uppväxt år har varit att jag inte känt mig tillräckligt snygg, eller söt – och som om att jag alltid saknade någonting i fråga om mitt utseende. Och detta har lett mig till att känna mig självmedveten och obekväm runtomkring människor, och framförallt runtomkring kvinnor.

Ett exempel på hur denna upplevelse kunde te sig, och hur levde ut denna upplevelse är att när jag var liten – och gick på en fest – så upplevde jag mig själv då jag gick in på denna fest, och träffade de människorna som var där – självmedveten, och osäker – och som om alla titta på mig och tyckte att jag inte såg tillräcklig ut. Alltid var det någonting jag var orolig för – antingen såg jag för ung ut, för spinkig, för tjock, eller var det någonting med mina kläder – men alltid och oavsett var jag var så var det alltid någonting som jag tyckte var fel med mitt utseende, och som gjorde att jag inte riktigt kunde koppla av och bara vara mig själv.

Jag märker fortfarande hur jag i mitt beteende har en tendens att leta efter misstag, och rätta till små saker i hur mina kläder sitter. Det är sådana småsaker som bara jag lägger märke till, men om jag ställer mig själv och tittar på mig i spegeln så kommer jag genast att leta upp och korrigera sådana saker – och tycka att det är mycket viktigt att en sådan punkt är korrigerad. Det kan t.ex. röra sig om att mina jeans inte ligger över mina skor utan istället innanför – eller att min jacka inte är knäppt, och stängd på rätt sätt.

Det blir alltså denna punkten jag arbetar med idag – och målet är för mig att bli fullständigt bekväm och tillfreds med min kropp och sluta oroa mig själv för hur andra ser mig, och sluta känna mig självmedveten, och nervös för att mina kläder inte sitter på rätt sätt på min kropp.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som om att någonting hela tiden är fel med mitt utseende, och som om att någonting inte är som det ska vara – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är runtomkring människor – att hela tiden oroa mig själv, och känna mig nervös inför att jag inte ska bli accepterat för hur jag ser ut – utan att jag ska bli retad, och mobbad för mitt utseende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli självmedveten i fråga om hur jag ser ut, och bli orolig, och nervös för att någon tycker jag ser ful, och äcklig ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och önska att få bli sedd som sexuellt attraktiv – och ha människor att tycka att jag ifråga om utseende är positiv – och är ett utmärkt exempel på hur man ”borde” se ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka erkännande, och bekräftelse från andra att jag ser bra ut, och att mitt utseende är acceptabelt – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att endast känna mig bekväm med mig själv, lugn, och tillfreds när jag vet att andra människor tycker jag ser bra ut eftersom de har sagt det till mig, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera mig själv ovillkorligt och låta mig själv leva – och uttrycka mig själv – utan att behöva ha andras erkännande och bekräftelse att jag ser tillräckligt bra ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag närmar mig en grupp människor, och när jag är bland människor – att ha en liten subtil men konstant upplevelse inom mig själv av att känna mig uttittad och nervös inför hur andra ser mig, och min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera min kropp, och inte vara bekväm med min kropp – och att inte tillåta och acceptera mig själv att älska och uppskatta min kropp ovillkorligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att om någon säger att någonting med min kropp är fult, eller konstigt – att detta då är en personlig attack mot mig, och någonting som jag måste känna mig dålig över – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – nej – jag behöver inte känna mig själv personligt attackerad, eller hatad, eller illa omtyckt – och jag behöver inte bli självmedveten ifråga om hur min kropp ser ut – utan jag kan helt enkelt acceptera mig själv och inte ta andras ord personligt på något sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta efter min mamma – och tänka att det är otroligt viktigt vilken slags kropp jag har – och att det är viktigt att jag ”ser bra ut” i förhållande till standarder som är skapade i samhället om hur en kropp ska se ut för att ”se bra ut” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta denna punkten, och att tillåta och acceptera mig själv att leva, och uttrycka mig själv utan att vara beroende av att min kropp ska se ut på ett visst sätt – och att se att jag är fullt förmögen att leva och uttrycka mig själv oavsett hur jag ser ut – och att utseendet faktiskt inte spelar så stor roll

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begå misstaget att tro att hur jag ser ut definierar vem jag är – och definierar min upplevelse av och som mig själv – istället för att se, inse och förstå att hur jag ser ut – är endast – hur jag ser ut – och ingenting mer än så – alla människor har ett utseende och mer än så är det inte med det – utseende är en fysisk punkt av hur kroppen är formad men inget mer än så – att koppla upplevelser, emotioner, åsikter, och tankar till kroppens utseende är att skapa en lögn – för kroppen i sig självt har inga sådana egenskaper utan är bara sig själv såsom en kropp här

Självåtagande

När jag märker att jag känner det som om någonting är fel med mitt utseende – och jag oroar mig själv inför hur andra ser mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting att oroa sig för – för oavsett hur andra ser mig kan inte detta influera mig om jag inte tillåter det – och således tillåter jag helt enkelt inte mig själv att bli influerad; således åtar jag mig själv att sluta bli influerad av andra och istället vara bekväm med mig själv här

När jag märker att jag upplever mig själv självmedveten, nervös, och obekväm inför att någon kommer se mig som ful, eller äcklig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – bara jag kan ge mig själv tillstånd att leva och vara bekväm med mig själv och att ingen annan kan göra detta för mig – inte ens mitt utseende; således åtar jag mig själv att skita i hur jag ser och uttrycka mig själv utan hämningar, utan begränsningar, och utan någon nervositet

När jag märker att jag söker erkännande och bekräftelse från andra att jag ser bra ut, och att mitt utseende är acceptabelt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – jag behöver inte bli accepterad, och få erkännande för hur jag ser ut för att kunna acceptera mig själv här – vara tillfreds med mig själv – och helt enkelt vara lugn och bekväm i min egen kropp; således åtar jag mig själv att sluta söka efter erkännande och istället vara bekväm med mig själv här – i och med min kropp här i varje andetag

När jag närmar mig själv människor, och märker att jag har denna lilla subtila emotionen inom mig av att jag inte är riktigt bekväm med min kropp – och med mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är ett beslut att vara bekväm med mig själv som jag bara kan leva i varje andetag – genom att ta ett andetag in – och andas ut – och i detta låta mig själv slappna av och sjunka tillbaka i min kropp – och verkligen ge mig själv ett ögonblick av att vara fullständigt här; således åtar jag mig själv att jag mig själv ett ögonblick av att vara fullständigt här och avslappnad – genom att andas effektivt – slappna av och föra mig själv tillbaka hit

När jag märker att jag känner, och upplever det som en personlig attack mot mig – och att jag känner mig sårad, och ledsen – när någon säger att min kropp ser konstig, ful, eller äcklig ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår – att om någon säger någonting om min kropp så är det aldrig personligt – utan alla ser endast sig själva och sina egna självfördömanden – och kroppsliga osäkerheter; således åtar jag mig själv att sluta ta saker och ting personligt och istället fokusera mig själv på att stabilisera mig själv här i och som min kropp

När jag märker att jag känner och upplever det som om att det är otroligt viktigt vad slags kropp jag har, och hur jag ser ut – och att jag ser ut precis såsom samhället definierar att en perfekt och snygg kropp ska se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är inte viktigt hur jag ser ut – utan vad som är viktigt är vem jag är, och hur jag existerar inom och som mig själv – och varför jag lever – varför jag rör mig själv – vad som motiverar och styr mitt liv; således åtar jag mig själv att leva på ett sätt som är bäst för mig – och bäst för alla – och göra detta istället för utseende mitt primära fokus i livet

När jag märker att jag tänker, och tror att hur jag ser ut definierar vem jag är – och hur jag upplever mig själv inom mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är jag som definierar mig själv – det är jag som beslutar hur jag upplever mig själv och inte mitt utseende; således åtar jag mig själv att besluta mig själv för att acceptera mig själv – acceptera min kropp – acceptera mitt utseende – och vara bekväm med och som mig själv i och som min mänskliga fysiska kropp

Dag 50: Utseendet Bedrar

När någon säger till mig att jag är vältränad, har en smal kropp, eller ett vackert ansikte, då blir jag glad, och jag känner mig själv ”levande”. När någon säger att jag har små muskler, att jag är tjock, eller har någon annan av samhället ansedd kroppslig skönhetsmiss, så blir jag obekväm, jag känner mig misslyckad, och inte nöjd med min kropp. Det finns alltså en väldigt tydligt polaritet i förhållande till hur jag inom mig själv genom energi definierat och skapat ett förhållande till min kropp.

Det är intressant att se hur denna av energi baserade kroppsbild har begränsat mig i mitt liv. I mina yngre år, men även nu på senare tid, har jag ofta runt kvinnor och tjejer, känt mig nervös, och obekväm – och jag har haft problem att prata obehindrat, och avslappnat – och detta har till stor del berott på hur jag definierat och sett min kropp.

Jag har även i mina tidigare år känt mig obekväm inför att klä av mig, och gå utan tröja på stranden, eller vara naken i omklädningsrum, eftersom jag varit orolig hur andra människor tittat på och definierat min kropp.

Det är fascinerande att hela denna tankeverksamhet om min kropp skapats utifrån jämförelse, för tänk om jag varit den enda människan på denna jord, min kropp hade ju då varit alldeles perfekt – eftersom min kropp varit den enda kroppen. Och så är ju egentligen fortfarande fallet, för min kropp är ju den enda kroppen som är just denna kropp. Det finns ingen annan kropp som är exakt likadan som min kropp, och därför är all jämförelse helt bisarr. Det finns ingenting att jämföra, eftersom sakerna till sin natur är olika, därför finns det inte bättre eller sämre, utan istället – olika kroppar.

Även ett av mina stora intressen i livet har blivit helt infekterat av kroppsbildsfixering, och det är att träna. När jag var liten handlade träning om att ha roligt, och det handlade om att utveckla min kropp, och att utveckla färdigheter såsom balans, precision, motorik, kondition, och styrka – alltså praktiska och användbara färdigheter som jag kan uppskatta och ha nytta av i livet. Nu när jag blivit äldre har träning istället börjat handla om kroppsbild, om att vara ”bäst”, ”starkast”, ”uthålligast”, ”tuffast” – och absolut inte om att ha roligt, och göra det som kommer upp i ögonblicket – och det är ju helt oacceptabelt. Fysisk träning borde ju vara om att ha roligt, och om att helt enkelt ta ett ögonblick med mig själv, och uttrycka mig själv med min kropp, lära känna mig själv som min kropp, och utveckla färdigheter som kommer assistera, och stötta mig i mitt dagliga liv – som tillexempel bättre kondition – vilket då kommer göra mig mer effektiv att cykla till skolan tillexempel.

Fast i grund och botten är det avgörande vem jag tränar för, gör jag det för mig själv, och som mig själv, eller gör jag det för att tillfredställa någon annan, och för att bli något mer än mig själv? Självklart ska träning vara ett uttryck av och som mig själv, och inte någonting jag gör för att känna mig själv bättre över mig själv, eller bli sedd av andra såsom att vara stark; alltså ska min träning inte ha någonting att göra med kroppsbild överhuvudtaget.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta vad jag gör under min dag, och hur jag gör saker under min dag, och varför jag gör saker med min dag, vara styrt och kontrollerat av idén om vad en vacker och acceptabel kropp är för någonting – istället för att tillåta och acceptera mig själv att ta beslut, och leva i enhet och jämlikhet med min kropp – genom att lyssna på min kropp, och lära känna min kropp, och även lyssna på mig själv, och lära känna mig själv, och fråga mig själv vad jag vill göra, och hur jag vill göra det – inte för att uppnå någon idé – utan ifrån vad som är fysiskt, och faktiskt här som mig själv och min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja höra från andra att jag ser attraktiv ut, att min kropp ser vacker ut, att jag har stora muskler, och att jag är smal och ser vältränad ut, och när jag hör någon säga detta till mig, att bli glad och känna mig själv uppfylld inom mig själv – istället för att se, inse och förstå att detta begär, och denna känsla inom mig i förhållande till att någon säger till mig att jag ser vacker ut, är helt och totalt begränsande, eftersom jag i och med detta separerar mig själv från min kropp, och istället för att lyssna på vad min kropp vill ha, istället lever för att jag ska se ut på ett sätt som andra definierar som positivt – därför stoppar jag mig själv, och jag börjar istället lyssna på min kropp

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse att en positiv upplevelse inom mig själv alltid är kopplad till och står i förhållande till en negativ upplevelse inom mig själv, därför kan jag inte ”känna mig attraktiv” utan att samtidigt ”känna mig själv ful” – och jag inser även hur extremt korkad denna jakt är inom mig själv på att ”känna mig attraktiv” – eftersom jag inser att jag inte kommer kunna behålla denna upplevelse av mig själv, eftersom den är baserad på en bild som kommer försvinna, och därför inser, ser och förstår jag att jag slösar bort mig själv, och min kropp – på att leva efter att få ”känna mig attraktiv” – och att jag bortser från det som är av faktiskt substans, som min kropp – för att få känna mig själv på ett visst sätt – därför stoppar jag mig själv – jag tar ett djupt andetag – och jag slutar att leva efter, jaga efter, och definiera mig själv utifrån en positiv upplevelse såsom att ”känna mig själv attraktiv”

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fästa ett värde vid mitt utseende, och basera mitt självförtroende, och min självkänsla på hur jag ser ut, och därför bli osäker, och känna mig nervös runt kvinnor, och tjejer, och även men, eftersom jag fruktar, och känner ångest att de inte ska placera ett högt värde på hur min kropp ser ut, i tron att om inte alla människor i min värld ser och definierar min kropp såsom att vara perfekt, att tro att jag då inte har något självförtroende, eller ett värde – istället för att se, inse och förstå – att oavsett hur jag ser ut, och oavsett hur min kropp ser ut – att jag kan värdesätta mig själv, och att jag kan leva självförtroende som mig själv här – en och jämlik

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag kommer kunna bli säkrare på mig själv, och uppleva ett högre värde som mig själv, om jag får erkännande av andra såsom att vara speciell, och såsom att ha ett högt värde, genom att bli sedd såsom att vara attraktiv, vältränad och vacker – istället för att se, inse och förstå att en sådan självsäkerhet inte är riktig, eftersom det är en självsäkerhet som bygger på bilder, och upplevelser jag inte har skapat, styrt, och som jag inte har kontroll över – därför inser, ser och förstår jag att riktig självsäkerhet endast är någonting som jag kan utveckla, genom att leva som, och uttrycka mig själv såsom självsäkerhet och inte tillåta och acceptera mig själv begränsa, och hålla mig själv tillbaka i nervositet, och en känsla av underlägsenhet

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att prata med nya människor, vara rädd för att klä av mig och visa min över, och underkopp naken, i rädslan för att människor ska fördöma, och se ner på mig såsom att vara ful, och oattraktiv – i tron att det har någon betydelse för vem jag är hur andra människor ser, eller inte ser mig – istället för att se, inse och förstå – att det har ingen betydelse hur andra människor ser mig, det är jag som har placerat ett värde vid att andra ska se mig som attraktiv och vacker, och det är således som kan ta bort detta värde, och tillåta mig själv att uttrycka mig själv i varje ögonblick oavsett hur jag ser ut – således gör jag det – jag stoppar mig själv från att ge mig själv värde i förhållande till hur jag ser ut – och jag lever istället egenvärde här såsom mitt andetag i varje ögonblick

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva självärlighet, och att inte ge mig själv värde, och acceptera mig själv, oavsett vilken kropp, eller form, eller bild jag representerar – och således göra mig själv osårbar, och oantastbar, i det att oavsett var, eller hur jag är – så står jag stabil, och trygg i mig själv i full vetskap om att det enda äkta värdet som finns är mig själv – här såsom andetaget – och denna fysiska verklighet som mig själv – oavsett vilken form denna verklighet befinner sig i

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig själv upprörd, och generad när någon säger till mig att jag inte har tillräckligt stora muskler, och tänka och tro att för att en annan ser mig, och tycker att jag inte har tillräckligt stora muskler, att detta då förminskar mitt värde, och gör mig sämre än vad jag var innan – istället för att se, inse och förstå – att om jag definierar värde i förhållande till vad andra tycker om mig så kommer mitt värde minska – men om jag istället definierar mitt värde i förhållande till mig själv – till vem jag är här – till här – och lever detta värdet som mig själv i varje ögonblick, praktiskt, och utan att behöva någon annan att erkänna mig som värdefull – så kommer vad en annan säger, tycker eller känner om mig inte ha någon betydelse – eftersom jag står trygg och stabil inom och som mig själv i vetskap om att jag är ovärderlig

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fästa värde vid saker och ting som inte har substans, såsom bilder, och vissa fysiska objekt, som jag vet kommer försvinna och gå om intet genom tidens inverkan – och därför kommer det värde av mig själv jag baserade i förhållande till detta objekt även det att försvinna – därför slutar jag att definiera mig själv som värde i förhållande till saker som jag inte har kontroll över, och som jag inte skapar, och styr över – och jag inser således att det enda stabila, och otidsenliga sätt som finns att leva värde – är att leva värde som mig själv – här – och stå som värde i varje ögonblick – och uttrycka detta värde som mig själv praktiskt – genom att bry mig om mig själv, lyssna på mig själv, vara intim med mig själv, och stötta mig själv att expandera, och växa – och bli mer effektiv i mitt leverne

jag åtar mig själv att inte längre definiera mig själv som värde i förhållande till hur andra ser och upplever min kropp, hur andra ser och definierar handlingar jag tar för mig, hur andra ser och upplever mig – utan jag lever istället värde här som mig själv i varje ögonblick – och gör detta genom att stoppa självfördömande, stoppa självhat, stoppa självmissbruk genom att leva för andra

jag åtar mig själv att leva egenvärde, och att göra detta genom att ta hand om kropp, och vårda min kropp, från en utgångspunkt av vad min kropp vill ha, och vad jag tycker är roligt att göra – och inte utifrån en utgångspunkt av att vilja bli erkänd, och sedd av andra såsom att vara speciell, attraktiv, och bra

jag åtar mig själv att inte längre söka efter andras erkännande, och missbruka, förstöra, och sabotera för mig själv, och min kropps välmående i denna process – istället för jag mig själv tillbaka hit till denna fysiska verklighet, och jag frågar mig själv innan jag tar mig själv för vissa handlingar, om jag gör detta för mig själv, eller för min kropps bästa, eller om jag gör det för att få andras erkännande – och om jag märker att jag gör det för att få andras erkännande – då gör jag inte den saken, utan förändrar mig själv istället i ögonblicket till att handla, besluta och agera på ett sätt som är för mig och min kropps bästa

jag åtar mig själv att inte längre leva för att bli sedd och erkänd av andra, för att få bli upptäckt av andra, för att få bli älskad av andra, utan jag åtar mig själv att lära känna mig själv och min kropp, och lära mig själv att leva för min egen skull, och för min kropps skull – och lära mig bry mig om mig själv – och i denna process även lära mig att bry mig om andra på riktigt – och leva för andra inte för att få erkännande – utan för att stötta och stödja andra att upptäcka sig själv och bli de bästa de kan bli – precis så som jag gjort med mig själv

Dag 46: Size-Zero och Illusionen om Skönhet

Äventyret inom de bisarra, och märkliga skönhetsideal som vi utvecklat här i västvärlden fortsätter, och idag ska vi titta närmare på ”size-zero” modeller – samt även seriemördaren Ted Bugny, eftersom båda dessa spelar en viktig roll i att förklara exakt hur märklig, och orealistisk vår uppfattning om skönhet, och attraktion är.

Låt oss börja med att titta på ”size-zero” modeller. Detta uttryck ”size-zero” symboliserar den minsta klädstorleken som finns, och har också namngett den typen av modeller som är kapabla att bära dessa kläder. Som namnet antyder är dessa modeller mycket smala, mycket smala, mycket smala, mycket smala – otroligt smala – så att man knappt ser dem – man måste leta upp dem på catwalken med mikroskop – eller ha en stjärnkikare med sig – ingen vet om dem finns eller egentligen existerar – eftersom ingen har sett dem då de är så himla små – nej – skämt åsido – de är skitsmala! Titta på bilden.

Sedan ett par av dessa ”size-zero” modellerna dött på grund av undernäring, så har modellindustrin tvingats att handla, och kräva viss mängd kroppsfett hos modellerna, men även om detta till viss del ändrat hur modellerna ser ut, kan man fortfarande se att den kroppstyp som presenteras i reklam, och media – inte är en normal, naturlig kroppshydda – utan en tvingad – genom träning och specifik mathållning.

Slutsatsen vi kan dra av att titta på den trenden om ”size-zero” är att vi människor blivit helt galna, och förlorat all kontakt med verkligheten, och våra kroppar. Istället för att ge våra kroppar näring, och stötta dem, och låta dem utvecklas till sin naturliga form, så tvingar vi dem att se ut på ett visst sätt eftersom vi har inbillat oss att det är ”snyggt” och ”attraktivt” – att vi i denna process skapar ätstörningar hos ungdomar, och ger människor en totalt felaktig bild, och förståelse om människokroppen, det är det ännu väldigt få som faktiskt tar hänsyn till.

Om vi då vänder oss till Ted Bugny istället, som alltså var en seriemördare – vad har då en seriemördare och ”size-zero” modeller gemensamt? Jo, båda dessa är drivna av en sjuklig, och morbid idé om sexualitet, och kroppsideal. Ted Bugny mördade unga kvinnor, och i en intervju strax innan han avrättades bekände han att pornografi var en av de största anledningarna till varför han blev en seriemördare. Han satt nämligen och tittade på pornografi, först på mjukporr, sedan grövre, och grövre, tills han bestämde sig för att leva ut sina brutala, och verklighetsfrånvarande idéer om sexualitet på riktigt. Och precis som med modeller, och ett ideal om skönhet som inte motsvarar verkligheten, så motsvarade Ted Bugnys idéer om sexualitet inte verkligheten. Han hade istället fått en idé inmatad i sitt huvud genom pornografi, av vad sex är, och hur denna sexualitet borde uttryckas, som till sin natur var våldsam, och inte menad att bli till verklighet; men självklart blev dessa bilder ändå genom Ted Bugny verklighet genom att han mördade och våldtog unga flickor, och på så sätt fulländande sina vanskapta fantasier.

Vad är det då som förenar ”zero-size” modeller, och Ted Bugnys våldtäktsfantasier som blev till verklighet? Jo, båda är mentala skapelser, båda är bilder och idéer om hur denna fysiska verklighet borde se ut, och borde fungera – men som inte är i samklang med hur denna verklighet faktiskt ser ut, och faktiskt fungerar. Det finns alltså en stor spricka mellan våra ideal, och verkligheten, och det är denna spricka som skapar massvis med onödigt lidande i världen.

För Ted Bugny tyckte ju naturligtvis att hans upplevelse och idé om sexualitet var bra, och givande – men när han levde ut denna idé i verkligheten – tyckte de kvinnor han mördade lika mycket om idén?

Det är likadant med bilden och idén om en ”size-zero” modell, vi tycker de ser snygga, och attraktiva ut – men när vi skapar en sådan bild till ett ideal, och små tjejer börjar försöka skapa sina kroppar efter en sådan bild, och de måsta tvinga sina kroppar att se ut på ett visst sätt, genom att svälta sig själva – är det då lika bra?

Nej – självklart inte. Därför är det enda acceptabla att skapa här i jämlikhet, och samklang med den fysiska kroppen, och denna fysiska verklighet – för att på så sätt inte skada oss själva, och andra – genom att försöka göra en fantasi – till verklighet.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en falsk idé om skönhet, och att vara attraktiv – och skapa en falsk idé om sexualitet, och vad det betyder att ha sex – genom att titta på bilder som presenteras av media i denna världen – och tro att de bilder som presenteras av media i denna världen är riktiga, och föreställer skönhet, och vad som är attraktivt – istället för att se, inse och förstå – att för det första är idén om skönhet och attraktionskraft endast upplevelser av som sinnet – såsom mentala energier och tankar – som i grund och botten inte är riktiga – och för det andra – är idéerna om skönhet och attraktivitet inte riktiga, i det att de ger uttrycka för en kroppstyp som inte existerar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från min mänskliga fysiska kropp, genom att göra mig själv besatt av att titta på hur jag ser ut i en spegel, och forma idéer om hur jag borde, eller inte borde se ut i denna spegel – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att inte jämföra det jag ser i spegeln, med mina idéer och bilder i huvudet – eftersom jag inser, ser och förstår – att de bilder och idéer som dyker upp i mitt huvud INTE är riktiga, utan är just BILDER och IDÈER i mitt huvud och således inte kan vara någon slags karta, eller ideal ifråga om hur verkligheten ska se ut eller fungera

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ideal om hur verkligheten ska se ut, och fungera i mitt huvud – genom att tänka – genom att känna – och genom att helt enkelt befinna mig i mitt huvud, istället för här såsom mitt andetag – och sedan tro att dessa skapelser jag konstruerat i mitt huvud har någonting att göra med verkligheten, har någonting att göra med min fysiska kropp, har någonting att göra med och på något sätt relaterat till vad det betyder att leva – istället för att se, inse och förstå – att ingenting i mitt huvud är skapat i beaktande av denna fysiska i verkligheten, i beaktande av min fysiska kropp – i beaktande av mig själv såsom en fysisk varelse – och således kan jag inte lita på en enda bild, eller en enda idé som kommer upp i mitt huvud i förhållande till hur verkligheten bör, eller inte bör se ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka skapa mig själv, min kropp, och min verklighet utifrån dessa idéer, och bilder i mitt huvud – i tron att dessa idéer och bilder ger en korrekt och distanserad bild av verklighetens optimala tillstånd – istället för att se, inse och förstå – att dessa bilder endast är en bild – endast är en idé – och tar inte på något sätt i beaktande den komplexitet som denna fysiska verklighet består av och existerar som – utan förestället endast en bild – färger – och former – och inte vad som faktiskt är här – såsom cellerna som bygger upp den mänskliga kroppen – och i och med detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta min kropp i beaktande när jag tar beslut om vad jag ska äta, eller hur jag ska se ut – att inte fråga min kropp hur den upplever sig själv, och vad min kropp skulle vilja göra – utan istället bara leva ut mina begär, drömmar, och försöka skapa min verklighet såsom bilder – istället för att leva här – en och jämlik med min kropp och denna fysiska verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att det är normalt, och acceptabelt att jaga efter skapa min verklighet såsom bilder, och idéer om hur min verklighet borde, eller inte borde se ut – istället för att se, inse och förstå – att bara för att alla andra jagar att skapa en verklighet utifrån bilder i sina huvuden – betyder inte det att ett sådant beteende är normalt, eller på något sätt stödjande, och hjälpande för den fysiska kroppen – i och med detta inser, ser och förstår jag att jag inte kan göra någonting bara för att alla andra gör eller tänker så – utan att jag måste skapa mig själv, och tillverka mig själv, och fråga mig själv vad som är sunt förnuft – och inte bara följa efter alla andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå – att när jag försöker skapa mig själv, eller min verklighet utifrån en idé eller en bild – så kommer jag att skada mig själv, eller min verklighet – eftersom jag inte i mitt beslut tar i beaktande den matematik som jag och min verklighet består av – vilket är fysisk matematik – därför hänger jag mig själv att när jag tar beslut om hur jag ska se ut, eller vad jag ska äta, eller vilken slags kroppsvikt jag ska ha – att jag gör detta i samråd med min kropp – i samråd med min fysiska verklighet – och att jag gör detta från en utgångspunkt av att stötta mig själv – och inte för att försöka efterlikna en mental idé eller fantasi

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att mentala fantasier hör hemma i en mental verklighet – och ska aldrig ligga till grund för en fysisk livsstil, och fysiska levnadsbeslut – eftersom jag inser, ser och förstår – att denna fysiska verklighet inte på något sätt liknar, eller kan förstås genom en mental tankebild, eller tankeprocess – eftersom tankar, och känslor – och idéer – i förhållande till denna fysiska verklighet – är fullständigt underlägsna, och utan det djup, och den komplexitet som denna fysiska verklighet är beskaffad av

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå – att mina tankar inte bör användas till någonting – de bör faktiskt inte finnas överhuvudtaget – om jag vill förändra mig själv, min kropp, min verklighet – så ska så göras en och jämlik med denna fysiska verklighet – och inte med utgångspunkt från en tanke – eftersom jag inser, ser och förstår att tankar är små och fjuttiga antaganden om verkligheten, och mig själv – och har i grund och botten ingenting att göra med vad som faktiskt är här som denna fysiska verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att envisas med att hålla fast vid en idé, och en bild inom mig själv om hur jag borde se ut – om vad min idealvikt är – om hur en kvinna borde se ut – om vad som är vackert, och vad som är fult – istället för att se, inse och förstå – att dessa idéer och bilder inom mig är på alla sätt och vis – fullständigt illusoriska och har ingenting att göra med min kropp – har ingenting att göra med min fysiska verklighet – och har absolut ingen plats i mitt liv överhuvudtaget – och i och med detta inser, ser och förstår jag – att om jag vill ta beslut som är riktiga, och om jag vill se den riktiga verkligheten – så måste jag börja se att verkligheten är en matematisk formel, som är komplex till sin natur – och inte en bild eller känsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta beslut utan att rådfråga min fysiska kropp, att ta beslut eftersom jag känner för det, eftersom det känns bra, eller det känns dåligt, eftersom jag har hört någon annan som tagit ett sådant beslut – och således ta mitt beslut bara sådär – i ett ögonblick – utan att först undersöka vad mitt beslut kan leda till, vilka konsekvenser det kan ha, och det kan influera min kropp, och min fysiska verklighet – därför slutar jag att ta beslut med utgångspunkt från mitt huvud, såsom mitt sinne – och jag disciplinerar mig själv till att endast att ta beslut som är matematiskt sunda och i samklang med denna fysiska verklighet – och som leder till ett slutresultat som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta beslut som leder till ett slutresultat som är bäst för alla, utan istället ta beslut som känns bra, och som känns rätt, utan att faktiskt göra matematiken, och så på hur mitt beslut kommer upplevas, och influera andra och denna fysiska verklighet – och i och med detta inser, ser och förstår jag att – så länga jag tar min fysiska kropp, och min fysiska verklighet för given, kommer jag att ta beslut som skadar mig, och andra – och denna fysiska verklighet – därför slutar jag att ta beslut utifrån mitt huvud – utifrån tankar, emotioner, och känslor – och jag disciplinerar mig själv att ta beslut med utgångspunkt av min fysiska verklighet – här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tillåta mig själv att bli besatt av drömmar, fantasier, bilder, och idéer om vad som är skönhet, om vad som är vackert, om vad som är sexualitet – genom att kopiera information som jag sett i media – istället för att ifrågasätta denna information, ifrågasätta denna definition och idé om skönhet, vad som är vackert, och vad som är sexualitet – och istället för att bara följa efter, och tro på allt som sägs, att istället definiera och skapa mina egna – fysiska och verkliga – definitioner och levande ord av och som skönhet, sexualitet och vad som är vackert

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lita på media, lita på reklam, lita på filmer, lita på internet, lita på det jag ser, och det andra säger till mig om vad jag ser, och på grund av detta – skapa missbildade och skeva idéer om min verklighet och mig själv – istället för att jag för mig själv tillbaka hit till min kropp och ifrågasätter all min förståelse om denna verklighet, alla mina antaganden, alla mina idéer och allting som jag någonsin tänkt om mig själv och denna verklighet – och istället för att bara kopiera vad andra har sagt till mig – att jag själv skapar min förståelse, min insikt, och min definition av de orden som jag använder för att leva och uttrycka mig själv här

Jag åtar mig själv att sluta se, uppleva, och definiera mig själv och min verklighet utifrån mitt huvud, utifrån tankar, upplevelser, idéer, vad andra sagt till mig, vad jag hört, och vad jag sett – och jag för mig själv istället tillbaka till min kropp – och lever i min verklighet som min kropp – lär känna mig själv som min kropp – lär känna andra människor i min verklighet såsom kroppar – och slutar att försöka leva utifrån en idé – eftersom jag inser och förstår – att verkligheten inte är en idé – utan verklighet

Jag åtar mig själv att förgöra och stoppa alla upplevelser, och idéer jag har om skönhet, om vad som är vackert, om attraktion, om kärlek, och om sexualitet – eftersom jag inser, ser och förstår – att de idéer och definitioner jag har inom mig av dessa orden är bedrägliga – och att jag inte kan lita på dem – eftersom de skapats i separation från verkligheten – i mitt huvud – genom att tänka, känna och uppleva – och inte genom att faktiskt leva här i denna verklighet – därför för jag mig själv tillbaka tillverkligheten – och jag lever här – står här – och driver således mig själv omdefiniera skönhet – attraktion – vad som är vackert och sexualitet – genom att faktiskt leva och lära känna mig själv i denna fysiska verklighet

Jag åtar mig själv att inte längre följa efter vad andra har sagt till mig, utan istället börja om från början – och utforska vad som är här för första gången – utan några antaganden – utan några tankar – utan någon information – utan bara se vad som är här – utan att fördöma – utan att tro att jag vet – utan istället leva här såsom mitt andetag – för första gången i varje andetag

Dag 28: Skönhetshysteri

Idag ska jag arbeta med skönhetspunkten, eller utseendefixeringspunkten igen, eftersom denna verkligen kommit upp inom mig de senaste dagarna, och kräver att bli dirigerad.

Det jag har märkt är att jag definierat, och isolerat diverse olika ord i just utseende, t ex har jag definierat fulländning, lycka, frihet, och bekvämlighet i just utseendet, och genom detta skapat idén att jag måste vara vacker för att kunna leva dessa orden som mig själv. Det är fascinerande hur jag spenderat en stor del av mitt liv att söka efter skönhet, både i förhållanden, och med mig själv, bara för att få uppleva mig själv fulländad, och fri – fri från rädsla – i det att jag inte behöver vara rädd för att någon ska säga till mig att jag är ful, men är det verkligen frihet? Nej det är inte frihet, det är slaveri – att göra mig själv beroende av vad andra tycker om mitt utseende, för att definiera hur jag ska uppleva mig själv, det är slaveri.

Det är också intressant att föra tillbaka denna punkt av skönhetshysteri till hur jag har skapat förhållanden i min värld med kvinnor. Jag har alltid skapat dessa förhållanden från en utgångspunkt av att vara attraherad till någons utseende, någons kläder, ansikte, händer, eller något liknande – och aldrig har mitt beslut att vara med en annan tagits utifrån mig själv, såsom, detta beslutar jag här, utan att någonting rör sig inom mig. Och detta har haft konsekvensen att jag missat många möjligheter i mitt liv att lära känna och skapa förhållanden med tjejer som verkligen hade kunnat assistera mig, och hjälpa mig att expandera mig själv, bara för att de inte passade in i min idé av vad skönhet är. Så skönhet är verkligen ett jävla fängelse, attraktion är ett fängelse, allt som inte är självdirigerat, och självskapat är ett fängelse, eftersom man blir beroende av det för att röra på sig, och leva.

Självförlåtelse:

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig själv till en slav inom mig själv, genom att leva mitt liv genom att följa energier inom mig, och följa sådana energier som jag upplever som positive, och undvika sådana jag upplever som negative – och på grund av detta leva hela mitt liv såsom en slav, och en följeslagare, där jag hela tiden följer mina reaktioner – istället för att sluta detta beroende, och stå upp inom mig – och istället skapa min egna principer, och bestämma mina egna beslut – där jag lever utifrån sunt förnuft och inte energier

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra det som jag upplever inom mig själv känns bra, att följa det som jag upplever inom mig känns bra, och därmed bli besatt av bilder, och idéer av skönhet – i tron att om jag upplever någonting positivt, och bra, så betyder detta att det måste vara bra, istället för att se, inse och förstå – att jag inte kan ta vad som dyker upp inom mig för givet, utan att först se vad det faktiskt är jag tillåter och accepterar mig själv att medverka i och leva utifrån

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa mig själv såsom utseendefixerad, genom att tro att det enda som betyder någonting är utseendet – och värdera mig själv utifrån mitt utseende, och tro att om mitt utseende inte är till glädje för andra, och att andra inte tycker jag ser snygg, eller normal ut – att tro att jag då är värdelös, och att mitt liv är utan mening – istället för att se, inse och förstå att mening i mitt liv är att stå, uttrycka och leva mig själv här – och skapa mig själv till ett uttryck såsom vad som är bäst för alla, därför har jag en mening, och ett skönhetssökande är inte den meningen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt med idén om skönhet, och koppla skönhet till sex, och sexualitet – och tro att jag måste presentera och uttrycka mig själv som en viss bild för att kunna uttrycka och leva mig själv såsom sexualitet, i tron att sexualitet har någonting att göra med en bild, med färger, med idéer om vad som är snyggt, och vad som är fult – istället för att se, inse och förstå att sexualitet är ett fysiskt uttryck av och som mig själv varigenom bilder inte är relevanta

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad till att styras, och kontrolleras av bilder – genom att tro att om jag lyckas skapa mig själv såsom vacker, såsom ordet definierats i vårt samhälle – att jag då kommer bli lycklig, och att jag då kommer att känna mig fulländad, och hemma – istället för att se, inse och förstå att de upplevelserna som dyker upp inom mig själv när jag motsvarar bilden av vacker som samhället skapat, inte är riktig fulländning, riktig tillfredställelse, och riktig acceptans av mig själv, utan enbart en villkorlig och begränsad reaktion av energi – som kommer ta slut så fort jag inte längre ser ut som den bilden samhället presenterar

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av bilder, och tro att hur man ser ut är det som avgör ens upplevelse av sig själv, i tron att det viktigaste man har är ens utseende, och tro att utan att man ser bra ut, och utan att andra tycker att man är sexuellt attraktiv, är totalt värdelös – istället för att se, inse och förstå att det som avgör ens upplevelse av sig själv är vilka tankar, och ord man tillåter och accepterar att existera inom en själv – och således slutar jag att döma mig själv, och att leva mig själv utifrån tanken att jag måste se bra ut för att kunna acceptera mig själv

jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå hur begränsande det är att leva sig själv utifrån hur man ser ut, hur begränsande det är att acceptera sig själv utifrån hur man ser, för hela tiden är man beroende av vad andra tycker, och av hur andra definierar skönhet, hur andra definierar vad det är att vara vacker – och därför är man konstant på jakt efter att få bli accepterad av andra, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att acceptera mig själv här såsom en fysisk kropp, och således sluta bry mig om mitt utseende, utan istället acceptera mig själv såsom min kropp en och jämlik

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att andra människor ska fördöma mig såsom att vara ful, såsom att inte ha någon attraktionskraft, och såsom att inte vara sexuellt attraherande – i tron att jag måste basera min självacceptans av mig själv på huruvida andra tycker jag är attraherande, och snygg – istället för att inse, se och förstå att det är begränsande, och oacceptabelt att definiera mig själv utifrån vilken slags reaktion andra människor upplever runtomkring mig i förhållande till hur min kropp ser ut – därför står jag upp här, och lever och skapar mig själv såsom självacceptans i varje ögonblick – där jag inte är beroende av en annans åsikt, eller upplevelse av mig själv för att jag ska leva självacceptans här, en och jämlik

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från fulländning, att separera mig själv från perfektion, genom att tro och tänka att jag måste leva dessa orden genom att imponera på andra, genom att visa andra att jag ser snygg ut, att jag ser vacker ut – och att min kropp ser ut som de kroppar som anses i samhället utgöra vackra kroppar

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv i min rörelse i min värld, att begränsa mig själv ifråga om vem jag talar med, och hur jag talar med dem, genom att lägga vikt vid människors utseende – och tänka att människor med ett utseende som är perfekt är bättre och lever mer bekväma och fullständiga liv än människor som inte har ett perfekt utseende – istället för att se, inse och förstå att detta är enbart mina idéer om skönhet, och att ingenting av det jag känner, eller tänker faktiskt stämmer – eftersom när man tar väck alla bilder, är alla samma här

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli betraktad som en modell, att vilja bli ansedd och definierad av andra såsom att ha ett utseende som kan liknas vid en modells – och basera min stabilitet på att få ett erkännande av andra av att jag ser bra ut – istället för att stoppa mig själv, och tillåta och acceptera mig själv att leva här, ovillkorligt – och leva självacceptans, och självuppskattning oavsett om andra tycker om mig, ser mig som en modell, eller inte

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att dessa upplevelser inom mig i förhållande till skönhet, såsom mina tankar inom mig som dyker upp, med vilka jag definierar och värderar människor utifrån min idé av skönhet – är inte ”mina” upplevelser, och är inte ”mina” tankar – utan detta är sådant jag kopierat och härmat från att ha tittat på min värld, och hur människor i min värld uttryckt sig – därför har jag helt enkelt, utan att ifrågasätta dessa principer, levt och skapat mig själv såsom idén av att skönhet är det viktigaste som finns

jag åtar mig själv att inte längre leva mig själv utifrån en idé om skönhet, att inte längre definiera och se på mig själv utifrån denna idén om skönhet – utan istället leva och uttrycka mig själv ovillkorligt, leva och uttrycka mig själv såsom självacceptans, såsom självuppskattning, oavsett hur jag ser ut, och hur andra tycker jag ser ut

jag åtar mig själv att inte längre vara en slav till mitt utseende, att inte längre lägga vikt vid hur jag ser ut, utan istället röra mig själv, och skapa mig själv här i varje andetag – där utseende inte är viktigt, utan endast vad som är här – såsom min kropp, inte som en bild, utan min kropp som mig själv som jag upplever den här fysiskt

jag åtar mig själv att lära känna min kropp på riktigt, och sluta att ta min kropp för given genom att definiera och värdesätta min kropp utifrån hur lik min kropp kan bli i förhållande till bilder som presenteras i samhället av vad skönhet är

jag åtar mig själv att driva mig själv till att röra mig själv ovillkorligt i min värld, och till att interagera, och uttrycka mig själv med människor oavsett hur de ser ut – och i samband med detta stoppa alla tankar, och upplevelser inom mig som har att göra med idén att människor som inte motsvarar bilden i samhället av att vara vacker, är mindre värda, och mer misslyckade

Och GUD Skapade…Upplysning

Och gud skapade upplysning, samt upplysta människor. Märkligt att han bara gjorde ett fåtal människor upplysta, och resten gav han äran att söka för evigt efter ’sig själva’. Jag menar, är det inte sjukt märkligt att gud skapade människan att ’söka efter sig själv’ och ’lära sig spirituella hemläxor’ – varför gjorde han inte människan perfekt ifrån början?

Kanske ville gud se på då människorna krigade mot varandra, slog ihjäl varandra, och absolut inte, på något sätt, levde någonting som kan sägas vara upplyst – jag menar, som gud måste han ju ha förstått vad han gjorde; gud är ju trots allt allvetande, allkunnig, allt-allting – helt enkelt en toppenkille. Men, varför skapade han då ett sådant helvete? Och varför skapade han människor till att vara ojämlika? Varför skapade han vissa till att redan vara klara, till att ha perfekta och bekväma liv, upplysta, välvårdade, och med en stabil position i denna världen, och sedan andra till ett leva ett liv av totalt helvete?

Min enda förklaring till guds sjuka, vridna och omänskliga skapelse är att han var ett as – ett riktigt sjukt jävla as som ville skapa lidande bara för att känna sig själv starkare och bättre än andra; en sådan där jävel man kallar för mobbare. Gud är en mobbare, och han skapade människan för att få sitt lystmäte, som sitt korta och elektrifierande ögonblick av att känna sig starkare och bättre än en annan.

Det finns också en annan förklaring, gud finns inte. Denna förklaring är självklart tusen gånger mer logisk och förstålig än den andra, eftersom det då blir lätt att härleda all skit som existerar här på jorden, till människan. För människan har ju skapat allt som är här, om man tar väck gud det vill säga. Och jag menar, jag har inte alltför stor tillit till en osynlig man som bor i himlen, och till den medföljande tron att han skulle vara en allsmäktig skapare. Nej, vi människor har skapat vad som är här – tyvärr.

Och vi människor skapade således upplysning, vi skapade ett sökande efter oss själva, och vi skapade upplysta människor som vi kan se upp till, som tydligen är  bättre än vad vi är, mer än vad vi är – det är bara totalt jävla trams. Om någon människa säger till dig att han söker sig själv, förstå att han är mentalt handikappad – varje människa är här redan. Jag är här och jag skriver dessa orden på skärmen framför mig – det är inte någon annan än jag som gör det – jag måste inte gå ’inom mig’ och ’söka den rätta mig’ – nej jag är redan här!

Så, vi skapade upplysning, vi skapande sökandet efter oss själva, och vi skapade ojämlikhet, då vissa tydligen ska ses som upplysta och högaktningsvärda människor, medans andra ska lämnas till sina öden – strandade i ett sjunkande skepp som kallas för kapitalism, där mer än hälften av jordens människor lever på svältgränsen. Vem fan har mage att gå omkring och hitta sig själv när det finns vissa som inte har möjlighet att ens få mat för dagen? Och vem har mage att kalla sig själv för upplyst? Och på något sätt fråntagen ansvar för vad som för tillfället pågår på denna jord? Det finns inga upplysta människor och det finns ingen gud – och det finns ingen ’du’ som du måste hitta – DU är redan HÄR.

Upplysta människor är lögnare, eftersom de gör ingenting åt det problemet som har skapat situationen som vi möter i vår värld idag, det problemet är vårt pengasystem. Vårt pengasystem stödjer bara ett fåtal lyckligt lottade människor, medans resten är tvingade att svälta, hur fan kan en påstått upplyst människa tillåta någonting sådant? Och sedan bara ägna sig åt yoga, höja sina vibrationer, och öka sitt transcendentala medvetande, istället för att faktiskt försöka ordna upp situationen som vi befinner oss i.

Nej, det är fan sjukt – GUD SKAPADE UPPLYSNING – eller MÄNNISKAN SKAPADE UPPLYSNING – för att slippa behöva göra någonting åt vad som är här i denna världen; och istället slösa bort sitt liv på meningslösa och triviala handlingar, såsom att försöka ’hitta sig själv’. Gode gud, djur är för fan tusen gånger vettigare än människor, då de fattar att DE är redan HÄR, och därav inte kräver meditation, eller en spirituell vandring, eller en upplyst guru att be till.

Så, då ska jag konkludera, gud skapade upplysning för att han var ett as, han skapade människor ojämlika för att han tycker om att mobbas; men, gud finns inte – därav skapades upplysning av människan, eftersom människan inte vill ta ansvar för vad som faktiskt pågår i denna världen, utan istället hellre söker efter ’sig själv’. Ja, totalt meningslöst, och självklart händer ju ingenting.

Kom tillbaka till verkligheten människor, låt oss förändra vad som är här, låt oss implementera ett jämlikt pengasystem, och faktiskt inse att VI REDAN är HÄR. Det finns ingen lycka bortom oss själva, och det finns inget ’nytt jag’ att upptäcka. Nej, låt oss skapa ett system som ger alla mat varje dag och ett hus att sova i, så vi kan ha roligt och ägna oss åt vettigare saker än att leta efter någonting som aldrig varit borttappat.